1.Utöver ovan avsedda s.k. avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare omfattar tilläggsrekvisitet i KöpL 27 § 2 mom — med avvikelse från CISG art. 79(2) —på motsvarande sätt explicit också leverantörer och tidigare säljled. Syftet med regleringen i KöpL 27 § 2 mom. har varit att utsträcka säljarens ansvar till även sådana fall där tredje mans prestation inte har något direkt sam band med fullgörelsen av ett visst, individualiserat köpavtal. För norsk rätts del torde till denna del tilläggsrekvisitet innebära en viss skärpning av säljarens ansvar jämfört med det tidigare rättsläget.340 Både i det samnordiska köplagsförslaget341 och i den norska köplagspropositionen342 motsvarade därför förslagen till NoKöpL 27 § 2 ledd helt CISG art. 79(2). Syftet härmed var att undvika en skärpning av säljarens ansvar. Stadgandet 337 Jfr även om tidigare rätt t.ex. Norager-Nielsen & Theilgaard s. 344 ff. med rikliga hänvisningar till rättspraxis. Jfr även nedan kap. 4.3.3.3.2 vid not 267-268. 338 Hellner & Ramberg s. 82. Jfr härmed även t.ex. Håstad s. 54, Ramberg & Routamo s. 224 f., samt Runesson s. 247 f. med vidare hänvisningar. 339 Tallon i Bianca & Bonell (eds) s. 585. 340 Se om säljarens ansvar för allmänna leverantörer enligt den norska tolkningen av de skandinaviska köplagarna 24 § t.ex. Mestad s. 334 ff., Bergem & Rognlien s. 163 ff. med hänvisningar till rättspraxis och övrig litteratur. Av särskilt intres se är Rt 1970 s. 1059 (ref. nedan kap. 3.4.3.4 samt utförligare kap. 4.2.1.2). 341 Se NU 1984:5 s. 184. 342 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 39.s. 314
2.143s. 314
3.3.4 Tilläggsrekvisitets. 44
4.ändrades dock i Stortinget så att lagen också på denna punkt kom att motsvaras. 44
5.den finska och den under beredning varande svenska köplagen.343 Förändrings. 44
6.ens förenlighet med CISG art. 79(2) berördes emellertid härvid inte, vilket ärs. 44
7.något problematiskt bl.a. med tanke på att i Norge CISG har införlivats genoms. 44
8.transformation till NoKöpL. — Se vidare nedan kap. 3.4.3.4 och kap. 4.2.1.2 Med leverantörer avses sådana utomstående som säljaren generellt anlitar i sin verksamhet, t.ex. leverantörer av råvaror, halvfabrikat eller olika kom ponenter som allmänt åtgår i säljarens produktion.344 Att säljaren svarar för tidigare säljled innebär t.ex. att han inte undgår ansvar med åberopande av att hans avtalsbrott har orsakats av en leverantör av färdiga slutprodukter, vars avtalsbrott i sin tur beror på tillverkarens avtalsbrott.345 Gemensamt är att tredje mans prestation i dylika fall inte direkt ansluter sig till fullgöran det av ett visst, bestämt avtal mellan säljaren och köparen.s. 44
9.Distinktionen mellan allmänna leverantörer och avtalsspecifika kontraktsmed-s. 44
10.hjälpare är dock inte alltid helt entydig. Om t.ex. en leverantör — som säljarens. 44
11.i och för sig generellt anlitar — i ett enskilt fall levererar direkt till en visss. 44
12.köpare som säljaren slutit avtal med, kan det diskuteras om leverantören is. 44
13.förhållande till denna köpare skall betraktas som en avtalsspecifik kontrakts-s. 44
14.medhjälpare eller som en allmän leverantör. Dylika överväganden kan möjligens. 44
15.ha påverkat utgången i t.ex. rättsfallet UNILEX d. 24.03.1999 (Tyskland, BGB),s. 44
16.som refereras närmare nedan kap. 3.4.3.2. Situationen i fallet var rätt speciell. Det är självklart att leverantörer av varor omfattas av tilläggsrekvisitet i KöpL 27 § 2 mom. Men beträffande leverantörer av tjänster är tolkningen mera oviss. Säljaren har t.ex. anlitat en ingenjörsbyrå för planeringen av en viss maskin som säljaren allmänt behöver i sin produktionsprocess, eller en annan självständig företagare för att utföra ett visst arbetsmoment — t.ex. rostskyddsbehandling av plåtar — vid uppbyggandet av säljarens lager. En annan i praktiken viktig situation kan t.ex. vara att en av säljaren anlitad självständig transportör inte har anlitats direkt i anslutning till uppfyllelsen av ett aktuellt köpavtal. Transportören har exempelvis anlitats för transport av råmaterial som allmänt åtgår i säljarens produktionsprocess.s. 44
17.I litteraturen kring KöpL har det anförts något olika uppfattningar om hur gränsen mellan grund- och tilläggsrekvisitet bör dras i detta hänseende. 343 Se Innst O nr 51 (1987-88) s. 15. 344 Se även t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 74. 345 Se även t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 75.s. 44
18.ii 44s. 44
19.3,4 Tilläggsrekvisitet T.ex. Bergern & Rognlien har valt att hänföra dylika tjänsteleverantörer till KöpL 27 § 1 mom.346 Samtidigt betonar författarna även att gränsen mellan grund- och tilläggsrekvisitet blir flytande.347 Däremot har exempelvis Hellner stannat för en mera extensiv tolkning av KöpL 27 § 2 mom., och valt att hänföra också den nu avsedda medhjälparkategorin till tilläggsrekvisitet.348 Hellner skriver: "Enligt min mening kan man inte tolka 27 § 2 st e contrario på ett sådant sätt att säljaren skulle undgå ansvar för dessas [tjänsteleverantörernas] handlande. Detta skulle bl.a. medföra att säljaren kom i bättre ställning när han anlitat dessa företagare som en förberedelse för sin egen prestation än om han anlitade dem för att i hans ställe utföra den prestation som han åtagit sig, vilket senare fall direkt täcks av första meningen i 27 § 2 st. Stadgandet bör i stället förstås så, att säljaren ansvarar för alla dem som han anlitat för att kunna fullgöra sitt åtagande, såvida inte dubbel force majeure föreligger".349 Jag är benägen att omfatta Hellners tolkning.350 Här bör bl.a. även observe ras att gränsdragningen mellan varor och tjänster kan vara oklar, och att prestationerna vid s.k. blandade avtal inte sällan kan vara svårdelbara eller t.o.m. odelbara.351 Den ovan förespråkade tolkningen förenklar bedömning en och tillgodoser det grundläggande rättssäkerhetsbehovet.352 Mot denna tolkning kunde dock hävdas tala, att det i den finskspråkiga lagtexten till KöpL 27 § 2 mom. talas om "tauarantoimittaja" (varuleverantör). Detta skulle 346 Bergem & Rognlien s. 159. 347 Bergem & Rognlien s. 154. Jfr härmed även tveksamheten hos t.ex. Hellner & Ramberg s. 155 f. 348 Se Hellner, TfR 1991 s. 157 f. Se dock även idem, Festskr. Curt Olsson s. 126, där Hellner däremot framför att den angivna personkretsen knappast kan hänföras till KöpL 27 § 2 mom. I stället hänför han tjänstemedhjälpare till vad han kallar ett undantagsvis ansvar för också "säljarens yttre sfär", varmed han avser en extensiv tolkning av KöpL 27 § 1 mom. Slutresultatet torde dock vara det samma enligt bägge tolkningsalternativen. 349 Hellner, TfR 1991 s. 158. 350 På samma linje t.ex. Runesson s. 244. Jfr även t.ex. Hagstrom, TfR 1995 s. 566 f. 351 Förhållandet belyses av t.ex. NJA 2001 s. 138. Fråga var om ett avtal om leverans och installation av en värmepanna hos en privatperson skulle anses som ett konsumentköp eller en konsumenttjänst. SvHD fann att avtalet var att bedöma som ett konsumentköp med beaktande av att kostnaderna för värmepannan var betydligt högre än kostnaderna för installationen. 352 Se även ovan kap. 1.4.1 om den dispositiva köplagstiftningen och betydelsen av rättssäkerhetsaspekterna.s. 45
20.145s. 45
21.3.4 Tilläggsrekvisitet väl lätt leda till slutsatsen att tjänsteleverantörer inte omfattas av stadgan det. Här bör dock beaktas att ifrågavarande led i KöpL 27 § 2 mom. tillkom medelst internordiskt lagstiftningssamarbete, varför den svenskspråkiga lagtexten bör läggas till grund för tolkningen.353s. 46
22.På samma sätt som då det gäller avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare är också här utgångspunkten att säljaren inte undgår kravet på "dubbel" eller "flerdubbel force majeure", trots att han beträffande valet av tredje man har saknat faktiska valmöjligheter (exempelvis p.g.a. en monopolsituation).354 Men samtidigt framgår det av förarbetena till KöpL att säljarens ansvar för valet av tredje man inte är avsett att vara absolut. Denna uppmjukning av sälja rens ansvar uttrycks på följande vis:s. 46
23."Å andra sidan innebär det föreliggande stadgandet att säljaren under des. 46
24.förutsättningar som följer av 2 mom. får åberopa ett hinder som beror på etts. 46
25.hinder i tidigare led, även om säljaren i och för sig har haft möjligheter att väljas. 46
26.mellan flera leverantörer. Hans ansvar för valet av leverantör är således intes. 46
27.absolut. Om köpet t.ex. avser en vara som kan erhållas från flera håll på marks. 46
28.naden och säljaren på ett försvarligt sätt har placerat sin beställning hos en avs. 46
29.de tänkbara leverantörerna, kan ett hinder som drabbar denna leverantörs. 46
30.ibland medföra ett temporärt hinder även för säljaren. Detta kan vara fallet oms. 46
31.leverantörens hinder inträffar i ett så sent skede att säljaren inte i tid hinners. 46
32.kompensera den uteblivna leveransen genom att vända sig till någon av des. 46
33.övriga leverantörerna. Som ett exempel kan nämnas att säljarens leverantörs. 46
34.skall avlämna ett parti färskvaror hos säljaren dagen innan köparen enligts. 46
35.avtalet skall avhämta sin andel av varan hos säljaren och hela partiet förstörtss. 46
36.i en olycka som drabbar leverantörens lastbil under transport till säljaren."355 Avsikten tycks således här ha varit att i viss utsträckning låta säljaren åbero pa ett temporärt hinder p.g.a. att denne har koncentrerat sina uppfyllningsansträngningar på en särskild prestation av tredje man. Denna tolkning har även accepterats i litteraturen, låt vara med något varierande entusiasm.356 Vill man med kontrollansvaret uppnå något annat än vad som följer av den 353 Detta betonas även av Koskelo, JFT 1990 s. 309 not 26. Jfr f.ö. även om ens. 46
37.liknande frågeställning i förhållande till den äldre SjöL 11 § 1 mom. Wetterstein,s. 46
38.Nöjesbåten s. 55 ff. 354 Se Reg.prop. 1986:93 s. 75. 355 Reg.prop. 1986:93 s. 75. 356 Se t.ex. Hellner & Ramberg s. 151 f., Håstad s. 55, Sevön m.fl. s. 78, 83, Taxell,s. 46
39.Köplagen s. 103. Se däremot Hellner, TfR 1991 s. 154 f.s. 46
40.146s. 46
41.3.4 THIäggsrekvisitet objektiva omöjlighetsläran, är man även tvungen att i större eller mindre utsträckning böja sig för ovan avsedda tolkning.357 Motiven anknyter i den ovan citerade passusen visserligen endast till "leverantörer". Det är emeller tid givet att samma tolkning bör gälla även i förhållande till avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare och tidigare säljled. Det är dock inte tillräckligt att det har förelegat ett hinder för leverantören (och för säljaren) att avlämna varan i tid. För att säljaren skall undgå ansvar krävs enligt 27 § 2 mom. att leverantören möter samtliga rekvisit för ansvarsbefrielse enligt kontrollansvaret. Det i motiven omtalade exemplet med en olycka som drabbar leverantörens lastbil kan därmed komma att bli av klart mindre praktisk betydelse än vad som framgår av detta exempel som sådant358 (se vidare nedan kap. 4.2.2.2.2 vid punkt 6). Vissa ytterligare undantag från KöpL 27 § 2 mom. är dock även tänkbara. I motiven till KöpL avskärs sålunda leverantörer av elektricitet från leveran törer i den mening som avses i 27 § 2 mom.359 Här kan man således grunda avgörandet direkt på grundrekvisitet. För att säljaren skall undgå ansvar är det m.a.o. tillräckligt att han visar, att den avbrutna leveransen av elektrici tet för honom har inneburit ett i 27 § 1 mom. avsett hinder. I litteraturen har man stundom utsträckt detta undantag till att omfatta även vissa delar av infrastrukturen i övrigt, såsom den allmänna olje-, gas- och vattenförsörj ningen.360 I vart fall synes detta rimma med att avbrott i den allmänna kraftförsörjningen eller samfärdseln bör kunna godtas som ansvarsbefriande force majeure.361 Å andra sidan går emellertid för norsk rätts del Bergem 357 Se vidare nedan kap. 4.2.1. Ett välkänt exempel från tidigare rätt är det tänkta fallet med sydfruktslasten. Se härom nedan kap. 4.2.2.2.2 vid punkt (6). 358 Jfr även ovan kap. 3.2.2.1 om fraktförarens ansvar enligt VbL 28 § 1 mom. och CMR art. 17(2), som i mycket liknar kontrollansvaret. 359 Se Reg.prop. 1986:93 s. 74. Runesson s. 245 menar dock att det i samband med att elmarknaden avregleras möjligen kan "finnas skäl att ompröva huruvida elleveranser bör inta denna särställning". Detta eftersom det enligt Runesson kan hävdas att säljaren borde ha valt en annan och bättre leverantör av elektricitet om flera sådana leverantörer finns att tillgå på marknaden. 360 Se t.ex. Koskelo, JFT 1990 s. 309, Bergem & Rognlien s. 159. Se dock Reg.prop. 1986:93 s. 71; säljaren undgår inte ansvar för bristande "leverans av bränsle e.d.". 361 Se Reg.prop. 1986:93 s. 27.1 t.ex. RänteL 10 § 2 mom. nämns bl.a. "avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller ... annat liknande oöverstigligt hinder" såsom ansvarsbefriande force majeure vid betal-s. 47
42.(forts...)s. 47
43.147s. 47
44.3.4 Tilläggsrekvisitet & Rognlien så långt i detta resonemang, att de till undantaget vill hänföra även uppförande av produktionsanläggningar och anskaffning av maskiner för produktion.3 3662 1Denna tolkningen är enligt min mening svårmotiverad. Det är möjligt att tolkningen måste ses mot bakgrund av det ursprungliga förslaget till NoKöpL 27 § 2 ledd, som inte hänvisade till vare sig leveran törer eller tidigare säljled.363s. 48
45.I litteraturen har härtill ibland ansetts att leverantörer och tidigare säljled i allmänhet inte kan tillmätas betydelse vid speciesköp. Detta eftersom det då normalt är fråga om tillfälliga, icke-professionella köp som inte ingår i en ordinär produktions- eller distributionskedja.364 Enligt t.ex. Runesson saknas dock skäl att göra ett sådant undantag för speciesköp. Det avgörande skulle istället vara säljarens möjligheter att föra regresstalan mot tredje man.365 Denna skiljelinje kan dock visa sig nog så komplicerad, i vart fall om man ser på möjlighterna att även lyckas med talan vilket borde vara mera centralt.s. 48