1.för ordningens skull. Detta eftersom det är klart att säljaren svarar för den i 27 § 2 mom. avsedda kretsen av tredje män oavsett hur man väljer att uppfatta förhållandet mellan grund- och tilläggsrekvisitet. Men beträffande CISG art. 79(2) blir frågeställningen av essentiell betydelse för förståelsen av hela kontrollansvaret i konventionen.320 Vad blir m.a.o. den praktiska bety delsen av att CISG art. 79(2) saknar en explicit hänvisning till leverantörer och tidigare säljled? I detta syfte utreds i det följande först ansvarskretsen enligt tilläggsrekvi sitet i KöpL 27 § 2 mom. respektive CISG art. 79(2). Därefter konfronteras resultatet härav mot dels den möjligen avsedda och dels den möjligen tänkba 317(...forts) 3 och 6 §, JB 2 kap. 26 §, samt L om förmedling av fastigheter och hyreslägenhe ter (15.12.2000/1074) 14 §. Se även från tidigare rättspraxis t.ex. HD 1993:38, där vid fastighetsförmedling uppdragsgivarens motpart ansågs ha rätt att rikta talan mot fastighetsförmedlaren. Jfr att i t.ex. HD 1992:165 en avsedd gåvoerhållare hade rätt att rikta talan mot den juristbyrå som hade uppgjort gåvobrevet. Också i vissa andra situationer anses talan mot bakre led undantagsvis kunna godtas. Se t.ex. Hemmo, Sopimusoikeus s. 384 ff., Aurejärvi & Hemmo s. 164. 318 Se även exempelvis Sevön m.fl. s. 91, Koskelo, JFT 1990 s. 313 not 29. Regress möjligheten kan givetvis uteslutas inte bara av avtalsvillkor, utan även av att ansvaret för den som regresskravet gäller bedöms enligt regler som ålägger svaranden ett mera begränsat ansvar för sina medhjälpare än tilläggsrekvisitet i KöpL 27 § 2 mom. 319 Jfr även frågeställningen hos t.ex. Hellner & Ramberg s. 154 f. 320 Jfr även ovan kap. 2.2.2, särskilt vid not 26.s. 310
2.139s. 310
3.3.4 TlHäggsrekwsltets. 311
4.ra omfattningen av grundrekvisitet med tanke på säljarens ansvar för tredjes. 311
5.man.s. 311
Ansvarskretsen enligt tilläggsrekvisitet
Avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare
1.Såväl KöpL 27 § 2 mom. som CISG art. 79(2) tar sikte på varje tredje mans. 311
2.som har anlitats ”för att helt eller delvis fullgöra köpet” ("to perform thes. 311
3.whole or a part of the contract"). Av förarbetena till KöpL framgår klart atts. 311
4.denna bestämmelse endast bör uppfattas som ett ansvar för vad man kundes. 311
5.kalla avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare.321 CISG art. 79(2) bör uppfattass. 311
6.på motsvarande vis.s. 311
7.Som ovan (kap. 2.2.1) redan antytts, var dock CISG art. 79(2) ett synnerligens. 311
8.omtvistat stadgande under Wienkonferensen. Finland och Danmark föreslogs. 311
9.att art. 79(2) skulle omformuleras så att bestämmelsen omfattade inte baras. 311
10.avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare utan även leverantörer ("suppliers").s. 311
11.Förslaget understöddes bl.a. av den svenska delegationen, samt av den östtyskas. 311
12.delegationen som härtill föreslog att att också transportörer ("carriers") uttrycks. 311
13.ligen borde omfattas. Den turkiska delegationen föreslog däremot att hela art.s. 311
14.79(2) borde strykas322 — ett förslag som bl.a. understöddes från franskt håll.323s. 311
15.Inget av dessa förslag godtogs emellertid, dock utan att man härvid kans. 311
16.skönja någon enhetlig tolkning av ansvaret enligt art. 79(1) respektive art. 79(2).s. 311
17.Av intresse att här notera är emellertid att vissa delegater förefaller ha motsatts. 311
18.sig förslagen av Finland och Danmark under antagandet att ansvaret däriges. 311
19.nom hade inskränkts (inte utvidgats) i förhållande till grundrekvisitet i art.s. 311
20.79(1). Andra ansåg däremot uppenbarligen att ansvaret hade blivit alltförs. 311
21.strängt i förhållande till art. 79(1). Slutresultatet blev likväl att skrivningen i art.s. 311
22.79(2) inte skulle omfatta "general suppliers" utan endast "special suppliers".324s. 311
23.Det kan även nämnas att i det ursprungliga förslaget till art. 79(2) termens. 311
24."sub-contractor" (underleverantör) användes. Den nuvarande något klumpigas. 311
25.formuleringen "a third person whom he has engaged to perform the whole ors. 311
26.a part of the contract" antogs p.g.a. att termen "sub-contractor" var förknippad 321 Se Reg.prop. 1986:93 s. 73. 322 Se om dessa förslag Official Records s. 134 ff. 323 Se Official Records s. 409. 324 Se om den förda diskussionen Official Records s. 134 ff., 378 ff., 408 f., 410 ff.s. 311
27.140s. 311
28.3.4 Tilläggsrekvisitet med svårigheter och t.o.m. okänd i vissa rättssystem.325 Tredje mans prestation måste således på något vis ansluta sig till fullgörelsen av ett visst, bestämt huvudavtal mellan säljaren och köparen. Denna tolkning har även allmänt accepterats i litteraturen,326 om än det i förhållan de till CISG art. 79(2) har framförts något varierande uppfattningar om vad som skall anses vara avgörande vid den konkreta avvägningen mellan art. 79(1) och art. 79(2). Fråga är dock till övervägande del om skillnader i detalj; i huvudsaken förefaller man vara eniga. T.ex. Schlechtriem menar att tredje man måste ha utfört sin prestation direkt till köparen för att art. 79(2) skall bli tillämplig.327 Tallon anför att tredje man måste känna till att hans prestation ingår som ett led i fullgörelsen av huvudav talet.328 Honnold menar däremot att avgörandet bör fästas vid huruvida sälja ren har delegerat en del av tillverkningen till tredje man. Vidare anför han att man även är tvungen att ta ställning till huruvida säljaren hade möjlighet att bedöma tredje mans produktionsprocess och ekonomiska situation.329s. 312
29.Koskelo, JFT1990 s. 307 f. menar att Honnolds tolkning är den mest hållba ra.330 Jag är i sak böjd att omfatta denna ståndpunkt. Men även om den tolkning som företräds av t.ex. Schlechtriem knappast kan godtas som en allmän be dömningsgrund, kan den i enskilda fall bli av betydelse för den närmare tolk ningen av vilka tredje män som omfattas av skrivningen i CISG art. 79(2).331 Som ett typexempel på sådana tredje män som inryms under uttrycket "helt eller delvis fullgöra köpet" kan nämnas ett företag från vilket säljaren har beställt en komponent som behövs för att fullgöra ett visst tillverknings - köp.332 Också tjänsteprestationer av tredje man bör anses omfattas av det valda uttrycket, under förutsättning att kravet på avtalsspecifik prestation 325 Se UNCITRAL Yearbook VIII:1977 s. 56 para. 448. 326 Se beträffande de nordiska köplagarna 27 § 2 mom. t.ex. Bergem & Rognlien s. 159 f., Hellner, TfR 1991 s. 156 f., Håstad s. 53, Koskelo, JFT 1990 s. 305, 308, Ramberg, Köplagskommentaren s. 359, jfr Ramberg & Routamo s. 223, Sevön m.fl. s. 82, samt Taxell, Köplagen s. 106. 327 Schlechtriem, Uniform Sales Law s. 104. 328 Tallon i Bianca & Bonell (eds) s. 585 329 Honnold, Uniform Law s. 441. 330 Koskelo, JFT 1990 s. 307 f. 331 Se även t.ex. UNILEX d. 24.03.1999 (Tyskland, BGH), ref. nedan kap. 3.4.3.2. 332 Se även om detta exempel t.ex. Sevön m.fl. s. 82; jfr Wilhelmsson mfl. s. 68. Se även om CISG art. 79(2) motsvarande exempel av t.ex. Nicholas, Impracticabili ty and impossibility s. 22.s. 312
30.3.4 Tilläggsrekvisitets. 313
31.uppfylls.333 Detta krav uppfylls t.ex. om fråga är om en självständig trans. 313
32.sportör som säljaren har anlitat för transport av varan till den plats därs. 313
33.avlämnandet enligt avtalet skall ske.334 Här bör dock även uppmärksammass. 313
34.att varan (om inget annat avtalats) vid distansköp anses avlämnad redan närs. 313
35.den har överlämnats till den transportör som har anlitats för transportens. 313
36.från avsändningsorten (KöpL 7 §; jfr CISG art. 31).s. 313
37.I tilläggsrekvisitet hänvisas till någon som säljaren har anlitat för att helts. 313
38.eller delvis uppfylla det aktuella köpet. Enligt ett uttalande i motiven tills. 313
39.KöpL skulle detta innebära att man kan bortse från 27 § 2 mom. om säljaren har anvisats till en bestämd tredje man av köparen i hans intresse.335 Däre mot skall enligt motiven säljarens ansvar bedömas enligt tilläggsrekvisitets. 313
40.trots att han i övrigt har saknat faktiska valmöjligheter beträffande valet avs. 313
41.tredje man, exempelvis p.g.a. att tredje man innehar monopolställning.336 Men då kan man även ifrågasätta en distinktion mellan grund- och tilläggs rekvisitet som enbart grundar sig på det faktum att köparen får anses ha anvisat säljaren till en viss tredje man. En lämpligare riskfördelning förefal ler kunna uppnås genom att avgöra huruvida säljaren har övertagit ansvar 333 Se även t.ex. UNILEX d. 12.05.1995 (Tyskland, Amstgericht Alsfeld) där tredjes. 313
42.man som köparen anlitat för betalning av köpeskillingen ansågs höra till denness. 313
43.ansvarskrets enligt CISG art. 79(2). Jfr även köparens kontrollansvar för betal-s. 313
44.ningsdröjsmål enligt NoKöpL 57 § 1 ledd. Det vore ologiskt om inte även andras. 313
45.tjänsteprestationer än betalningstjänster kunde omfattas av kontrollansvaret. 334 Se även Reg.prop. 1986:93 s. 73. Jfr även t.ex. Koskelo, JFT1990 s. 309. Beträffans. 313
46.de CISG art. 79(2) kunde emellertid förhållandet tyckas vara mera osäkert mots. 313
47.bakgrund av termen "sub-contractor" som det tidigare förslaget till stadgandets. 313
48.byggde på (se ovan vid not 325). Trots att man i art. 79(2) frångick denna term,s. 313
49.hävdas fortsättningsvis stundom att stadgandet trots allt bör förstås som etts. 313
50.ansvar för "sub-contractors". Se t.ex. Nicholas, Impracticability and Impossibilis. 313
51.ty s. 22. Jfr även t.ex. Honnold, Uniform Law s. 439 ff. Det vore i så fall tveksamts. 313
52.om en transportör kan tolkas som en "sub-contractor". Att utesluta ett ansvarså-s. 313
53.läggande för dylika tjänstekategorier vore emellertid i vilket fall som helsts. 313
54.knappast rimligt. Jfr till detta även t.ex. UNILEX d. 23.06.1995 (Tyskland, Amsts. 313
55.gericht München), ref. nedan kap. 5.4.2 vid not 157. 335 Se Reg.prop. 1986:93 s. 74. 336 Se Reg.prop. 1986:93 s. 74. Denna tolkning av tilläggsrekvisitet förefaller ävens. 313
56.ha fått övervägande stöd i litteraturen. Se exempelvis Bergem & Rognlien s. 162,s. 313
57.Caemmerer & Schlechtriem (Hrsg), Art. 79 Rn 37, Ramberg, Köplagskommenta-s. 313
58.ren s. 361, Runesson s. 248. Men se även från tidigare rättspraxis Rt 1970 s. 1059s. 313
59.(importmonopol) och den tolkning av tilläggsrekvisitet som mot bl.a. dennas. 313
60.bakgrund förespråkas bl.a. av Mestad s. 68. Se närmare nedan kap. 4.2.1.2.s. 313
61.142s. 313
62.3.4 Tilläggsrekvisitet för leveransen som helhet.337 Även t.ex. Hellner & Ramberg har med liknan de argument ställt sig kritiska till den ovan avsedda, i förarbetena föreslag na distinktionen: "Förutom att det i praktiken kan bli nog så svårt att avgöra om köparen bevisli gen uttalat några bestämda önskemål, eller om dessa skall anses underförståd da eller följa av omständigheterna, synes inga nämnvärda sakskäl motivera den i förarbetena föreslagna distinktionen. Det avgörande måste i stället vara om säljaren har övertagit ansvar för hela leveransen inklusive komponenten. I så fall är det svårt att förstå lagtexten på annat sätt än att vederbörande tredje man anlitats av säljaren för att uppfylla hans eget avtal med köparen."338 Liknande synpunkter har även framförts av t.ex. Tallon beträffande tolk ningen av CISG art. 79(2).339s. 314
Allmänna leverantörer och tidigare säljled
1.Utöver ovan avsedda s.k. avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare omfattar tilläggsrekvisitet i KöpL 27 § 2 mom — med avvikelse från CISG art. 79(2) —på motsvarande sätt explicit också leverantörer och tidigare säljled. Syftet med regleringen i KöpL 27 § 2 mom. har varit att utsträcka säljarens ansvar till även sådana fall där tredje mans prestation inte har något direkt sam band med fullgörelsen av ett visst, individualiserat köpavtal. För norsk rätts del torde till denna del tilläggsrekvisitet innebära en viss skärpning av säljarens ansvar jämfört med det tidigare rättsläget.340 Både i det samnordiska köplagsförslaget341 och i den norska köplagspropositionen342 motsvarade därför förslagen till NoKöpL 27 § 2 ledd helt CISG art. 79(2). Syftet härmed var att undvika en skärpning av säljarens ansvar. Stadgandet 337 Jfr även om tidigare rätt t.ex. Norager-Nielsen & Theilgaard s. 344 ff. med rikliga hänvisningar till rättspraxis. Jfr även nedan kap. 4.3.3.3.2 vid not 267-268. 338 Hellner & Ramberg s. 82. Jfr härmed även t.ex. Håstad s. 54, Ramberg & Routamo s. 224 f., samt Runesson s. 247 f. med vidare hänvisningar. 339 Tallon i Bianca & Bonell (eds) s. 585. 340 Se om säljarens ansvar för allmänna leverantörer enligt den norska tolkningen av de skandinaviska köplagarna 24 § t.ex. Mestad s. 334 ff., Bergem & Rognlien s. 163 ff. med hänvisningar till rättspraxis och övrig litteratur. Av särskilt intres se är Rt 1970 s. 1059 (ref. nedan kap. 3.4.3.4 samt utförligare kap. 4.2.1.2). 341 Se NU 1984:5 s. 184. 342 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 39.s. 314
2.143s. 314
3.3.4 Tilläggsrekvisitets. 44
4.ändrades dock i Stortinget så att lagen också på denna punkt kom att motsvaras. 44
5.den finska och den under beredning varande svenska köplagen.343 Förändrings. 44
6.ens förenlighet med CISG art. 79(2) berördes emellertid härvid inte, vilket ärs. 44
7.något problematiskt bl.a. med tanke på att i Norge CISG har införlivats genoms. 44
8.transformation till NoKöpL. — Se vidare nedan kap. 3.4.3.4 och kap. 4.2.1.2 Med leverantörer avses sådana utomstående som säljaren generellt anlitar i sin verksamhet, t.ex. leverantörer av råvaror, halvfabrikat eller olika kom ponenter som allmänt åtgår i säljarens produktion.344 Att säljaren svarar för tidigare säljled innebär t.ex. att han inte undgår ansvar med åberopande av att hans avtalsbrott har orsakats av en leverantör av färdiga slutprodukter, vars avtalsbrott i sin tur beror på tillverkarens avtalsbrott.345 Gemensamt är att tredje mans prestation i dylika fall inte direkt ansluter sig till fullgöran det av ett visst, bestämt avtal mellan säljaren och köparen.s. 44
9.Distinktionen mellan allmänna leverantörer och avtalsspecifika kontraktsmed-s. 44
10.hjälpare är dock inte alltid helt entydig. Om t.ex. en leverantör — som säljarens. 44
11.i och för sig generellt anlitar — i ett enskilt fall levererar direkt till en visss. 44
12.köpare som säljaren slutit avtal med, kan det diskuteras om leverantören is. 44
13.förhållande till denna köpare skall betraktas som en avtalsspecifik kontrakts-s. 44
14.medhjälpare eller som en allmän leverantör. Dylika överväganden kan möjligens. 44
15.ha påverkat utgången i t.ex. rättsfallet UNILEX d. 24.03.1999 (Tyskland, BGB),s. 44
16.som refereras närmare nedan kap. 3.4.3.2. Situationen i fallet var rätt speciell. Det är självklart att leverantörer av varor omfattas av tilläggsrekvisitet i KöpL 27 § 2 mom. Men beträffande leverantörer av tjänster är tolkningen mera oviss. Säljaren har t.ex. anlitat en ingenjörsbyrå för planeringen av en viss maskin som säljaren allmänt behöver i sin produktionsprocess, eller en annan självständig företagare för att utföra ett visst arbetsmoment — t.ex. rostskyddsbehandling av plåtar — vid uppbyggandet av säljarens lager. En annan i praktiken viktig situation kan t.ex. vara att en av säljaren anlitad självständig transportör inte har anlitats direkt i anslutning till uppfyllelsen av ett aktuellt köpavtal. Transportören har exempelvis anlitats för transport av råmaterial som allmänt åtgår i säljarens produktionsprocess.s. 44
17.I litteraturen kring KöpL har det anförts något olika uppfattningar om hur gränsen mellan grund- och tilläggsrekvisitet bör dras i detta hänseende. 343 Se Innst O nr 51 (1987-88) s. 15. 344 Se även t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 74. 345 Se även t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 75.s. 44
18.ii 44s. 44
19.3,4 Tilläggsrekvisitet T.ex. Bergern & Rognlien har valt att hänföra dylika tjänsteleverantörer till KöpL 27 § 1 mom.346 Samtidigt betonar författarna även att gränsen mellan grund- och tilläggsrekvisitet blir flytande.347 Däremot har exempelvis Hellner stannat för en mera extensiv tolkning av KöpL 27 § 2 mom., och valt att hänföra också den nu avsedda medhjälparkategorin till tilläggsrekvisitet.348 Hellner skriver: "Enligt min mening kan man inte tolka 27 § 2 st e contrario på ett sådant sätt att säljaren skulle undgå ansvar för dessas [tjänsteleverantörernas] handlande. Detta skulle bl.a. medföra att säljaren kom i bättre ställning när han anlitat dessa företagare som en förberedelse för sin egen prestation än om han anlitade dem för att i hans ställe utföra den prestation som han åtagit sig, vilket senare fall direkt täcks av första meningen i 27 § 2 st. Stadgandet bör i stället förstås så, att säljaren ansvarar för alla dem som han anlitat för att kunna fullgöra sitt åtagande, såvida inte dubbel force majeure föreligger".349 Jag är benägen att omfatta Hellners tolkning.350 Här bör bl.a. även observe ras att gränsdragningen mellan varor och tjänster kan vara oklar, och att prestationerna vid s.k. blandade avtal inte sällan kan vara svårdelbara eller t.o.m. odelbara.351 Den ovan förespråkade tolkningen förenklar bedömning en och tillgodoser det grundläggande rättssäkerhetsbehovet.352 Mot denna tolkning kunde dock hävdas tala, att det i den finskspråkiga lagtexten till KöpL 27 § 2 mom. talas om "tauarantoimittaja" (varuleverantör). Detta skulle 346 Bergem & Rognlien s. 159. 347 Bergem & Rognlien s. 154. Jfr härmed även tveksamheten hos t.ex. Hellner & Ramberg s. 155 f. 348 Se Hellner, TfR 1991 s. 157 f. Se dock även idem, Festskr. Curt Olsson s. 126, där Hellner däremot framför att den angivna personkretsen knappast kan hänföras till KöpL 27 § 2 mom. I stället hänför han tjänstemedhjälpare till vad han kallar ett undantagsvis ansvar för också "säljarens yttre sfär", varmed han avser en extensiv tolkning av KöpL 27 § 1 mom. Slutresultatet torde dock vara det samma enligt bägge tolkningsalternativen. 349 Hellner, TfR 1991 s. 158. 350 På samma linje t.ex. Runesson s. 244. Jfr även t.ex. Hagstrom, TfR 1995 s. 566 f. 351 Förhållandet belyses av t.ex. NJA 2001 s. 138. Fråga var om ett avtal om leverans och installation av en värmepanna hos en privatperson skulle anses som ett konsumentköp eller en konsumenttjänst. SvHD fann att avtalet var att bedöma som ett konsumentköp med beaktande av att kostnaderna för värmepannan var betydligt högre än kostnaderna för installationen. 352 Se även ovan kap. 1.4.1 om den dispositiva köplagstiftningen och betydelsen av rättssäkerhetsaspekterna.s. 45
20.145s. 45
21.3.4 Tilläggsrekvisitet väl lätt leda till slutsatsen att tjänsteleverantörer inte omfattas av stadgan det. Här bör dock beaktas att ifrågavarande led i KöpL 27 § 2 mom. tillkom medelst internordiskt lagstiftningssamarbete, varför den svenskspråkiga lagtexten bör läggas till grund för tolkningen.353s. 46
22.På samma sätt som då det gäller avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare är också här utgångspunkten att säljaren inte undgår kravet på "dubbel" eller "flerdubbel force majeure", trots att han beträffande valet av tredje man har saknat faktiska valmöjligheter (exempelvis p.g.a. en monopolsituation).354 Men samtidigt framgår det av förarbetena till KöpL att säljarens ansvar för valet av tredje man inte är avsett att vara absolut. Denna uppmjukning av sälja rens ansvar uttrycks på följande vis:s. 46
23."Å andra sidan innebär det föreliggande stadgandet att säljaren under des. 46
24.förutsättningar som följer av 2 mom. får åberopa ett hinder som beror på etts. 46
25.hinder i tidigare led, även om säljaren i och för sig har haft möjligheter att väljas. 46
26.mellan flera leverantörer. Hans ansvar för valet av leverantör är således intes. 46
27.absolut. Om köpet t.ex. avser en vara som kan erhållas från flera håll på marks. 46
28.naden och säljaren på ett försvarligt sätt har placerat sin beställning hos en avs. 46
29.de tänkbara leverantörerna, kan ett hinder som drabbar denna leverantörs. 46
30.ibland medföra ett temporärt hinder även för säljaren. Detta kan vara fallet oms. 46
31.leverantörens hinder inträffar i ett så sent skede att säljaren inte i tid hinners. 46
32.kompensera den uteblivna leveransen genom att vända sig till någon av des. 46
33.övriga leverantörerna. Som ett exempel kan nämnas att säljarens leverantörs. 46
34.skall avlämna ett parti färskvaror hos säljaren dagen innan köparen enligts. 46
35.avtalet skall avhämta sin andel av varan hos säljaren och hela partiet förstörtss. 46
36.i en olycka som drabbar leverantörens lastbil under transport till säljaren."355 Avsikten tycks således här ha varit att i viss utsträckning låta säljaren åbero pa ett temporärt hinder p.g.a. att denne har koncentrerat sina uppfyllningsansträngningar på en särskild prestation av tredje man. Denna tolkning har även accepterats i litteraturen, låt vara med något varierande entusiasm.356 Vill man med kontrollansvaret uppnå något annat än vad som följer av den 353 Detta betonas även av Koskelo, JFT 1990 s. 309 not 26. Jfr f.ö. även om ens. 46
37.liknande frågeställning i förhållande till den äldre SjöL 11 § 1 mom. Wetterstein,s. 46
38.Nöjesbåten s. 55 ff. 354 Se Reg.prop. 1986:93 s. 75. 355 Reg.prop. 1986:93 s. 75. 356 Se t.ex. Hellner & Ramberg s. 151 f., Håstad s. 55, Sevön m.fl. s. 78, 83, Taxell,s. 46
39.Köplagen s. 103. Se däremot Hellner, TfR 1991 s. 154 f.s. 46
40.146s. 46
41.3.4 THIäggsrekvisitet objektiva omöjlighetsläran, är man även tvungen att i större eller mindre utsträckning böja sig för ovan avsedda tolkning.357 Motiven anknyter i den ovan citerade passusen visserligen endast till "leverantörer". Det är emeller tid givet att samma tolkning bör gälla även i förhållande till avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare och tidigare säljled. Det är dock inte tillräckligt att det har förelegat ett hinder för leverantören (och för säljaren) att avlämna varan i tid. För att säljaren skall undgå ansvar krävs enligt 27 § 2 mom. att leverantören möter samtliga rekvisit för ansvarsbefrielse enligt kontrollansvaret. Det i motiven omtalade exemplet med en olycka som drabbar leverantörens lastbil kan därmed komma att bli av klart mindre praktisk betydelse än vad som framgår av detta exempel som sådant358 (se vidare nedan kap. 4.2.2.2.2 vid punkt 6). Vissa ytterligare undantag från KöpL 27 § 2 mom. är dock även tänkbara. I motiven till KöpL avskärs sålunda leverantörer av elektricitet från leveran törer i den mening som avses i 27 § 2 mom.359 Här kan man således grunda avgörandet direkt på grundrekvisitet. För att säljaren skall undgå ansvar är det m.a.o. tillräckligt att han visar, att den avbrutna leveransen av elektrici tet för honom har inneburit ett i 27 § 1 mom. avsett hinder. I litteraturen har man stundom utsträckt detta undantag till att omfatta även vissa delar av infrastrukturen i övrigt, såsom den allmänna olje-, gas- och vattenförsörj ningen.360 I vart fall synes detta rimma med att avbrott i den allmänna kraftförsörjningen eller samfärdseln bör kunna godtas som ansvarsbefriande force majeure.361 Å andra sidan går emellertid för norsk rätts del Bergem 357 Se vidare nedan kap. 4.2.1. Ett välkänt exempel från tidigare rätt är det tänkta fallet med sydfruktslasten. Se härom nedan kap. 4.2.2.2.2 vid punkt (6). 358 Jfr även ovan kap. 3.2.2.1 om fraktförarens ansvar enligt VbL 28 § 1 mom. och CMR art. 17(2), som i mycket liknar kontrollansvaret. 359 Se Reg.prop. 1986:93 s. 74. Runesson s. 245 menar dock att det i samband med att elmarknaden avregleras möjligen kan "finnas skäl att ompröva huruvida elleveranser bör inta denna särställning". Detta eftersom det enligt Runesson kan hävdas att säljaren borde ha valt en annan och bättre leverantör av elektricitet om flera sådana leverantörer finns att tillgå på marknaden. 360 Se t.ex. Koskelo, JFT 1990 s. 309, Bergem & Rognlien s. 159. Se dock Reg.prop. 1986:93 s. 71; säljaren undgår inte ansvar för bristande "leverans av bränsle e.d.". 361 Se Reg.prop. 1986:93 s. 27.1 t.ex. RänteL 10 § 2 mom. nämns bl.a. "avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller ... annat liknande oöverstigligt hinder" såsom ansvarsbefriande force majeure vid betal-s. 47
42.(forts...)s. 47
43.147s. 47
44.3.4 Tilläggsrekvisitet & Rognlien så långt i detta resonemang, att de till undantaget vill hänföra även uppförande av produktionsanläggningar och anskaffning av maskiner för produktion.3 3662 1Denna tolkningen är enligt min mening svårmotiverad. Det är möjligt att tolkningen måste ses mot bakgrund av det ursprungliga förslaget till NoKöpL 27 § 2 ledd, som inte hänvisade till vare sig leveran törer eller tidigare säljled.363s. 48
45.I litteraturen har härtill ibland ansetts att leverantörer och tidigare säljled i allmänhet inte kan tillmätas betydelse vid speciesköp. Detta eftersom det då normalt är fråga om tillfälliga, icke-professionella köp som inte ingår i en ordinär produktions- eller distributionskedja.364 Enligt t.ex. Runesson saknas dock skäl att göra ett sådant undantag för speciesköp. Det avgörande skulle istället vara säljarens möjligheter att föra regresstalan mot tredje man.365 Denna skiljelinje kan dock visa sig nog så komplicerad, i vart fall om man ser på möjlighterna att även lyckas med talan vilket borde vara mera centralt.s. 48
Förhållandet mellan grund- och tilläggsrekvisitet
Allmänt
1.Som ovan (kap. 3.4.1) redan konstaterats, är både behovet och betydelsen av tilläggsrekvisitet beroende av hur grundrekvisitet tolkas med avseende på säljarens ansvar för olika tredje män. KöpL 27 § 2 mom. innebär en skärp ning av säljarens ansvar endast till den del ett ansvar för den här avsedda personkretsen inte kan följa redan av 27 § 1 mom. På motsvarande vis blir det faktum att säljarens ansvar för tredje män enligt CISG art. 79(2) avgrän sas till enbart avtalsspecifika kontraktsmedhjälpare av betydelse endast till 361(...forts)s. 48
2.ningsdröjsmål. Ett sådant annat liknande hinder bör väl rimligen även härs. 48
3.kunna utgöras av ett avbrott i den allmänna kraftförsörjningen som medför etts. 48
4.betalningshinder. Som exempel kunde nämnas ett mera långvarigt elavbrott. 362 Bergem & Rognlien s. 159. 363 Se även ovan vid not 340-343. 364 Se t.ex. Sevönm.fl. s. 125 (jfr även Wilhelmssonm.fi. s. 113), Bergem & Rognliens. 48
5.s. 167. Samtliga författare anknyter till bl.a. försäljning av unika konstföremål.s. 48
6.Jag har själv tidigare varit inne på denna linje i Kontrollansvar s. 86. 365 Runesson s. 245 f.s. 48
7.148s. 48
8.3.4 THIäggsrekvisitet den del ett ansvar för leverantörer och tidigare säljled inte kan följa direkt av art. 79(1). Förhållandet mellan grund- och tilläggsrekvisitet är emellertid tämligen komplicerat.s. 49
Tolkningen av CISG
1.Som framgått var både utformningen och tolkningen av CISG art. 79 till denna del föremål för åtskilliga meningsskiljaktigheter under Wienkonferensen.366 Och i litteraturen om CISG har det framförts olika uppfattningar om hur långtgående ansvar för leverantörer och tidigare säljled som säljaren kan åläggas direkt genom grundrekvisitet i art. 79(1). Här skall i korthet re dogöras för endast några av de tolkningar som man kan finna i litteraturen Från tyskt håll anför t.ex. Schlechtriem att CISG art. 79(1) endast utesluter ansvar när säljaren varken har haft möjligheter att anskaffa, producera eller kontrollera en leverantör, och det var omöjligt att anskaffa producera eller reparera varan på något annat sätt än att utnyttja den enda tillbudsstående leveranskällan.367 Liknande synpunkter har även gjorts gällande av Stoll.368 Enligt denna tolkning skulle art. 79(1) endast medge ansvarsbefrielse då säljaren av någon orsak saknat valmöjligheter, t.ex. p.g.a. att leverantören har monopolställning.369 Huber uttalar däremot i korthet att säljaren saknar ansvar för leverantörer och tidigare säljled.370 För angloamerikansk del kan nämnas att Nicholas mera allmänt betonar att säljaren bör visa att han valt och kontrollerat leverantören med tillbörlig omsorg, samt att leverantörens avtalsbrott har inneburit ett faktiskt presta366 Se ovan kap. 3.4.2.1 vid not 322-325, kap. 2.2.2 vid not 26, kap. 2.2.1 vid not 20. 367 Schlechtriem, Uniform Sales Law s. 104:"... the seller is therefore not liable for secondary suppliers when they are beyond his control and their failure could neither be contemplated nor cured. This exemption will apply only in those very few cases when the seller could neither choose his auxiliary suppliers and it was not possible to procure, produce or repair the goods in any other man ner." 368 Stoll i Caemmerer & Schlechtriem (Hrsg), Art. 79 Rn 38. Se dock även den kanske något mera nyanserade tolkningen i Art 79 Rn 47 beträffande säljarens ansvar vid fel i varan. 369 Se även Schlechtriem, Uniform Sales Law s. 103. Jfr även uppfattningen hos den västtyska delegaten under Wienkonferensen i Official Records s. 379 para. 29. 370 Huber, RabelsZ 1979 s. 466: "Für Vorlieferanten haftet der Verkäufer nicht, weil sie nicht beaufragt sind, eine eigene Vertragsplicht der Verkäufer zu erfüllen."s. 49
2.149s. 49
3.3.4 Tilläggsrekvisitet tionshinder för honom.371 Liknande synpunkter har även gjorts gällande av t.ex. Honnold.372s. 50
4.Ytterligare kan nämnas att i den nordiska diskussionen om CISG art. 79 t.ex. Lookofsky menar att avtalsbrott av leverantörer är något som säljaren i regel bör räkna med, varför art. 79(1) kan utesluta ansvarsbefrielse redan på den grunden.373 Mera allmänt har hos oss även anförts attKöpL och CISG egentligen inte skulle medföra någon avgörande skillnad i sak trots olikhe terna i utformningen av tilläggsrekvisitet.374 Uppenbarligen var detta även uppfattningen hos den norska lagstiftaren, då förslaget till NoKöpL 27 § 2 ledd ändrades så att stadgandet kom att motsvara KöpL 27 § 2 mom.375s. 50
5.Redan dessa olika åsikter ger för handen att man knappast kan emotse någon uniform tolkning av CISG art. 79 beträffande säljarens ansvar för leverantörer och tidigare säljled. Sammanfattningsvis torde man dock kunna säga att litteraturen till övervägande del ger uttryck för en klart restriktiv tolkning av möjligheterna för säljaren att undgå ansvar för dessa.s. 50
6.I rättspraxis om CISG art. 79 kan man emellertid även finna visst stöd för en närmast motsatt tolkning. Följande franska fall är av intresse:s. 50
7.UNILEX d. 19.01.1998 (Frankrike, Tribunal de Commerce de Besagen): Ens. 50
8.fransk säljare hade sålt ett parti judodräkter till en köpare i Schweiz. Efter atts. 50
9.en del av köparens egna kunder hade reklamerat om att dräkterna krymptes. 50
10.betydligt då dessa tvättades, yrkade köparen bl.a. skadestånd p.g.a. fel i varan.s. 50
11.Ett ansvarsgrundande fel ansågs föreligga. Skadeståndsskyldighet ansågs dock 371 Nicholas, Impracticability and Impossibility s. 23: "It will not be easy, of cource,s. 50
12.for Seller to show that he could not have exercised more care in choosing ors. 50
13.controlling X as his supplier and that he could not have obtained his supplierss. 50
14.elsewhere, but there is undoubtedly a less strict limit on Seller's exemption. Thes. 50
15.difference between a sub-contractor and a general supplier may therefore ins. 50
16.exceptional cases be important. 372 Honnold, Uniform Law s. 438, 441. Jfr även ovan kap. 3.4.2.1 vid not 329. 373 Lookofsky, Scan. Stud. 1983 s. 135,137. 374 Detta är uppfattningen hos åtminstone Ramberg, Köplagskommentaren s. 358s. 50
17.ff., Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 549, samt Runesson s. 244 f. 375 Se Bergem & Rognlien s. 165 med hänvisning till Forh O 1988 s. 459 f., där bl.a.s. 50
18.följande uttalas om den ändrade utformningen av NoKöpL 27 § 2 ledd: "Dens. 50
19.foreslåtte endring av § 27 vil også gjelde for internasjonale kjop, og jeg viser hers. 50
20.til lovens § 5. Å ha forskjellige fortolkninger av samme lovbestemmelse, en fors. 50
21.nordiske og en for internasjonale kjop, er ikke onskelig." Se ovan kap. 3.4.2.2 vids. 50
22.not 341-343 om det första förslaget till NoKöpL 27 § 2 ledd. Krüger, Kjopsretts. 50
23.(4. uppl.) s. 467 menar att den genomförda ändringen är konventionsstridig.s. 50
24.150s. 50
25.ZA Tilläggsrekvisitet inte föreligga. Rätten fann härvid att avtalsbrottet hade orsakats av ett i CISG art. 79 avsett hinder utom kontroll. Detta eftersom judodräkterna hade tillver kats i tidigare led, och eftersom det inte förelåg bevis om att säljaren skulle ha handlat i ond tro. Köparen hade dock rätt till prisavdrag motsvarande 35 procent av köpeskillingen. — Se även om fallet nedan kap. 4.3.2.3. Fallet ger uttryck för en lindrig bedömning inte bara av säljarens ansvar för tidigare led, utan även av kontrollansvarets tillämpning vid fel i varan.376 Härmed kan emellertid jämföras följande tyska fall från högsta instans, där i en något liknande situation säljaren inte undgick ansvar för fel i varan: UNILEX d. 24.03.1999 (Tyskland, BGH): En köpare i Österrike hade ingått ett långvarigt avtal med en tysk säljare om leveranser av ett vax avsett att motver ka uttorkning och infektioner hos vinrankor. I linje med tidigare praxis mellan parterna inlämnade köparen en order om "ca 5 000 kg svart vinvax". Vaxet varken mottogs eller undersöktes av säljaren innan avlämnandet. Det leverera des i originalförpackning direkt till köparen av en tredje man, åt vilken sälja rens leverantör hade anförtrott produktionen av vaxet. Ett stort antal vinrankor som behandlades med vaxet tog allvarlig skada, varför köparen framställde ett skadeståndsyrkande till följd av fel i varan. Säljaren motsatte sig kravet med hänvisning bl.a. till att vinrankorna hade skadats av orsaker utom hans kon troll. Köparens skadeståndstalan bifölls. Rätten uttalade bl.a. att CISG art. 79 inte ändrar den avtalsmässiga riskfördelningen, enligt vilken säljaren är skyldig att avlämna en felfri vara. Art. 79 ansågs vidare innebära att säljaren står risken för fel som beror på prestationer av dennes egen leverantör, såvida han inte visar att det förelåg ett hinder utom hans och leverantörens kontroll. Något sådant hade emellertid inte visats. — Se även om fallet nedan kap. 4.3.2.4. Situationen var dock här rätt speciell, eftersom i detta särskilda fall tredje man (tillverkaren/leverantören) presterade direkt till den aktuella köparen på basis av dennes order. Som ovan antytts kan det då diskuteras om tredje man skall uppfattas som en leverantör eller som en avtalsspecifik kontraktsmedhjälpare.377 Tanken i BGH synes dock ha varit att säljaren — åtminstone vid fel i varan — redan enligt CISG art. 79(1) generellt får svara för leveran törer och tidigare säljled såvida dubbel force majeure inte föreligger. Också vid dröjsmål har i praxis säljaren bedömts strängt i detta avseende: Se härvid t.ex. UNILEX d. 28.02.1997 (Tyskland, OLG Hamburg), i vilket fall det allmänt fastslås att säljarens risk enligt CISG art. 79 också täcker dröjsmål 376 Se nedan kap. 4.3 om kontrollansvarets tillämpning vid fel i varan. 377 Se ovan kap. 3.4.2.1 vid not 331.s. 51
26.151s. 51
27.3,4 TiHäggsrekvisiteis. 52
28.hos dennes leverantör ("Vorlieferant"). — Också i detta fall förefaller avgörans. 52
29.det ha grundats direkt på art. 79(1). Märk även att i litteraturen art. 79(2) i regels. 52
30.inte har ansetts omfatta säljarens "Vorlieferanten".378s. 52
31.På samma linje även t.ex. UNILEX d. 21.03.1996 (Tyskland, Schiedsgerichts. 52
32.der Handelskammer — Hamburg).s. 52
33.Härtill märks t.ex. UNILEX d. 16.03.1995 (Tribunal of Int'l Commercials. 52
34.Arbitration at the Russian Federation Chamber of Commerce), där det var frågas. 52
35.om ett leveransavtal avseende kemiska produkter. Köparen krävde ersättnings. 52
36.för prisskillnaden efter ett täckningsköp p.g.a. utebliven leverans. Säljarens. 52
37.motsatte sig kravet med åberopande av att leveransen uteblivit av orsaker utoms. 52
38.hans kontroll; ett nödstopp av produktionen hos en av säljarens leverantörer.s. 52
39.Skiljedomstolen fann att det inte förlåg något hinder utom säljarens kontroll.s. 52
40.Vidare fastslogs att säljaren inte visat att han vid avtalsingåendet inte skäligens. 52
41.kunde ha förutsett ett dylikt hinder, eller att han inte kunde ha undvikit ellers. 52
42.övervunnit hindret eller dess konsekvenser. —Det framgår dock bl.a. inte oms. 52
43.ett ansvar här grundades på art. 79(1) eller på art. 79(2). Även i rättspraxis finner man således till övervägande del stöd för en sträng tolkning av säljarens möjligheter att — trots den restriktiva utformningen av CISG art. 79(2) — undgå ansvar för dennes leverantörer och för tidigare säljled. Säkra konklusioner försvåras dock bl.a. av att det tillgängliga rättsfallsmaterialet är synnerligen knapphändigt. Och det framgår inte alltid helt klart vad tredje mans prestation gick ut på.s. 52
Tolkningen av KöpL
1.Vad sedan gäller förhållandet mellan KöpL 27 § 1 mom. och 27 § 2 mom. har i litteraturen Koskelo betonat, att i synnerhet två faktorer blir relevanta beträffande det ansvar för tredje män som kunde följa redan av grundrekvisitet. Enbart en tillämpning av 27 § 1 mom. skulle för det första innebära att hinderrekvisitet åtminstone kortvarigt kunde uppfyllas t.ex. om fråga är om en prestation som inte är allmänt tillgänglig på marknaden. För det andra förutsätter ansvarsbefrielse enligt 27 § 1 mom. i vilket fall som helst att detta hinder kan anses vara utanför säljarens kontroll.379s. 52
2.I fråga om den första faktorn kan dock konstateras att ansvaret inte heller 378 Se för tysk del t.ex. Huber, RabelsZ 1979 s. 466 (cit. ovan not 370). Jfr härmeds. 52
3.t.ex. Koskelo, JFT 1990 s. 304 ff., särskilt s. 306. Herre & Ramberg, CISG-kom-s. 52
4.mentaren s. 548 not 8 förefaller inte ha uppmärksammat denna diskrepans. 379 Koskelo, JFT 1990 s. 301 f.s. 52
5.1S2s. 52
6.34 THIäggsrekvisitet enligt KöpL 27 § 2 mom. är avsett att vara absolut. I förarbetena uttalas klart att säljaren också enligt tilläggsrekvisitet till sitt fredande bör kunna åberopa ett temporärt hinder p.g.a. att denna har koncentrerat sina uppfyllningsansträngningar på en särskild prestation. Och som ovan framgått talar goda skäl för att acceptera denna tolkning.380 Till denna del skulle det således inte föreligga någon skillnad i bedömningen mellan 1 och 2 mom. i 27 §. Den senare faktorn är däremot förbunden med något större tolknings problem. Å ena sidan fastslås i förarbetena tämligen entydigt att "det sätt på vilket säljaren valt att göra dispositioner med utomstående vilka behövs för att driva hans verksamhet" ligger inom dennes kontrollsfär.381 Detta skulle i så fall — i likhet med en populär tysk tolkning av CISG art. 79(1) (se ovan kap. 3.4.3.2) — närmast innebära, att grundrekvisitet endast skulle medge ansvarsbefrielse då säljaren av någon anledning har saknat valmöjligheter. Men å andra sidan betonas i förarbetena även att det avgörande är huruvida säljaren har valt leverantören med omsorg.382 Koskelo har försökt sammanjämka denna kontradiktion i förarbetena genom att frångå den abstrakta innebörden av kontrollrekvisitet och tolka detta mera konkret. Sättet att utnyttja den eventuella valmöjligheten mellan olika tredje män skulle enligt denna tolkning ligga inom säljarens kontroll. Däremot skulle inte nödvändigtvis konsekvenserna av detta val vara att hänföra till kontrollsfären. Kontrollrekvisitet i KöpL 27 § 1 mom. skulle enligt detta synsätt då innebära dels att säljaren svarar för att leverantören har valts med omsorg, dels att hindret enligt en rimlighetsprövning in casu får anses vara inom kontroll om säljaren har gjort sig alltför beroende av en enda leverantör.383 Utfallet av denna argumentation torde i sak även överensstämma med det resultat som man i motiven till KöpL 27 § 1 mom. uppenbarligen har stannat för.384 Men i så fall vore det väl även riktigast att konstatera, att valet av tredje män över huvud taget inte skall anses höra till säljarens kontroll sfär. Detta är även en tolkning som tidigare t.ex. Hjerner har kommit fram 380 Se ovan kap. 3.4.2.2 vid not 355-357 med vidare hänvisningar. 381 Se Reg.prop. 1986:93 s. 71. 382 Se Reg.prop. 1986:93 s. 74. 383 Koskelo, JFT 1990 s. 302 ff. Jfr härmed även exempelvis Hjerner, Festskr. Jan Hellner s. 289. 384 Se Reg.prop. 1986:93 s. 74 f. Se även t.ex. NU 1984:5 s. 262 ff.s. 34
7.153s. 34
8.3.4 Tilläggsrekvisitet till.385 3D86et avgörande är om valet har träffats med tillbörlig omsorg.^1 Man tvingas då samtidigt konstatera att bedömningen blir så konkret, att man fjärmar sig från allt vad en mer eller mindre abstrakt kontrollargumentation innebär (se ovan kap. 3.1).s. 35
9.Från rättspraxis är här NJA 1951 s. 600 av visst intresse. Fråga var om ett leves. 35
10.ransavtal avseende termometrar som hade ingåtts med en force majeure-klau-s. 35
11.sul som hänvisade förhållanden utanför säljarens kontroll. Säljaren hade för atts. 35
12.kunna fullgöra avtalet beställt termometrar hos en tillverkare vid sådan tid ochs. 35
13.på sådana villkor, att han med fog kunde räkna med att ha partiet tillgängligts. 35
14.inom den avtalade leveranstiden. Tillverkaren levererade emellertid inte i tids. 35
15.trots upprepade påminnelser från säljarens sida. Under dessa förhållanden —s. 35
16.och då säljaren vid valet av underleverantör inte förfarit oaktsamt — ansågs dröjss. 35
17.målet ha berott på förhållanden utom kontroll.s. 35
18.— Också här finner man således stöd för att säljarens val av tredje man intes. 35
19.skall bindas vid en abstrakt kontrollbedömning, utan fråga blir om en bedöms. 35
20.ning av culpa in contrahendo. Däremot ger naturligtvis avgörandet som sådants. 35
21.uttryck för en betydligt mildare syn på säljarens ansvar för tredje män än vads. 35
22.som följer av kontrollansvaret i KöpL 27 §. Huruvida säljaren in casu bör anses ha gjort sig alltför beroende av en enda leveranskälla, eller huruvida han borde ha hållit sig med ett visst buffertla ger, bör i sin tur ses i förhållande till aktivitetsrekvisitet och vad säljaren skäligen kunnat göra för att påförhand undvika hindret. Något som även moti ven till KöpL är inne på.387 Bedömningen kan här tillåtas variera bl.a. utgå ende från typen av köp, verksamhetens och varans art, samt utgående från vad som är sedvanligt i den ifrågavarande branschen.388 385 Se Hjerner, Festskr. Jan Hellner s. 289. 386 Jfr även beträffande tolkningen av CISG art. 79(1) t.ex. Honnold, Uniform Laws. 35
23.s. 441 (se ovan kap. 3.4.2.1 vid not 329-330), och Nicholas, Impracticability ands. 35
24.Impossibility s. 23 (cit. ovan kap. 3.4.3.2 not 371). 387 Reg.prop. 1986:93 s. 74, NU 1984:5 s. 264. Jfr även t.ex. Hellner & Ramberg s.s. 35
25.152, Hellner, TfR 1991 s. 155. Se dock även t.ex. Herre, Konsumentköplagen s.s. 35
26.36 f. som (inte helt utan fog) kritiserar kravet på att säljaren skall behöva hållas. 35
27.sig med ett buffertlager för att undgå ansvar. Grundas avgörandet på aktivitetss. 35
28.rekvisitet kan man komma fram till att säljaren för att undgå ansvar inte skälis. 35
29.gen behöver hålla sig med ett buffertlager. Denna tolkning skulle däremot varas. 35
30.betydligt svårare att motivera om avgörandet grundades på kontrollrekvisitet.s. 35
31.Se härvid Runesson s. 284 som grundar avgörandet på kontrollrekvisitet. 388 Jfr även ex analogia t.ex. HD 1982 II121: Från en affärsidkare hade tillgripitss. 35
32.(forts...)s. 35
33.154s. 35
34.3.4 Tilläggsrekvisitet Jfr även från äldre nordisk rätt t.ex. UfR 1953 s. 973 (SoHa), där fråga var om köp av agnsill. Säljaren råkade i dröjsmål till följd av att det fartyg som skulle transportera varan från Norge till Faeringerhavn grundstötte. Säljaren undgick inte ansvar enligt de skandinaviska köplagarna 24 § då han kunde ha sörjt för att hålla ett tillräckligt lager med agnsill i Faeringerhavn för att uppfylla sitt åtagande. — Se även om fallet nedan kap. 4.2.2.2.2 vid punkt (6). I moderna industrisammanhang — som ofta präglas av massavtal i kombi nation med en allmän strävan att hålla låga lagernivåer3 3889 8— torde man inte skäligen kunna ställa särskilt höga krav på säljaren i detta avseende. Däremot torde man kunna anse att hindret är inom säljarens kontrollsfär om avtalsbrottet exempelvis beror på att tredje man har följt instruktioner av säljaren etc.390 Som konklusion till det ovan anförda kan sägas, att säljaren skulle undgå ansvar enligt grundrekvisitet om avtalsbrottet medför ett hinder för säljaren som inte skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits, och som uppkom mit utan vårdslöshet på säljarens sida beträffande valet av tredje man. Härtill krävs dessutom att hindret var utom säljarens kontroll till den del han själv har deltagit i uppfyllningsansträngningarna. Huruvida man för ett ansvarsfritagande dessutom bör kräva att säljaren även styrker frånvaro av culpa hos tredje man, blir i allt väsentligt beroende av en helhetsbedömning in casu. Enligt den uppfattning som företräds i motiven till KöpL kan man knappast uppställa något generellt krav härom,391 men frågan kan diskute ras (se nedan kap. 3.4.4). På det internationella planet kommer bedömning en att variera med divergerande inställningar till omfattningen av medhjälp aransvaret. Inom ramen för detta ansvar blir det av central betydelse vid vilken tidpunkt hindret inträffar. Inträffar hindret i ett sent skede av avtalsavvecklingen kan det vara omöjligt för säljaren att i tid kompensera den uteblivna prestationen av tredje man, och säljaren kan då undgå ansvar för 388(...forts) olika slag av varor som denne höll till salu. Affärsidkaren ansågs inte ha rätt till ersättning för utebliven vinst. Varorna i fråga var föremål för snabb omsättning. Affärsidkaren måste därför normalt vara beredd på snabba och fortgående lagerpåfyllningar, samt hålla sig med ett visst buffertlager, vilket affärsidkaren ansågs ha försummat. 389 Jfr till detta ovan kap. 3.2.2.2.4. 390 Jfr även Nicholas, Impracticability and Impossibility s. 23. 391 Se Reg.prop. 1986:93 s. 75 f. Se även ovan kap. 3.1 vid not 17-18.s. 36
35.155s. 36
36.3.4 TiHäggsrekvisstet den tid som skäligen krävs för att kompensera prestationen.s. 37
37.För den personkategori som faller inom tillämpningsområdet för tilläggsrekvisitet i KöpL 27 § 2 mom. och CISG art. 79(2) är dock detta inte längre tillräckligt. Utöver förutsättningarna ovan bör säljaren för att undgå ansvar även visa, att också tredje man möter förutsättningarna för ansvarsbefrielse enligt 27 § 1 mom. respektive art. 79(1). Men inte heller så är säljarens ansvar för tredje man avsett att vara absolut: säljaren kan fortsättningsvis med ansvarsbefriande verkan åberopa ett temporärt hinder p.g.a. att han har koncentrerat sina uppfyllningsansträngningar på en prestation av viss tred je man. Här måste emellertid dessutom orsaken till hindret alltid vara av kvalificerat slag utom både säljarens och tredje mans kontroll.s. 37
Konfrontation och tolkningsförslag
1.Enligt den ovan, i förarbetena till KöpL avsedda tolkningen av förhållandet mellan grund- och tilläggsrekvisitet, skulle enligt CISG art. 79 säljarens ansvar för leverantörer och tidigare säljled utan tvekan bli en god del lindri gare än hans motsvarande ansvar enligt KöpL 27 § 2 mom.s. 37
2.För norsk rätts del skulle emellertid någon dylik skillnad mellan NoKöpL och CISG synbarligen inte existera. Detta eftersom det ursprungliga, CISGanpassade förslaget till NoKöpL 27 § 2 ledd ändrades så att stadgandet kom att motsvara KöpL 27 § 2 mom.392 Och eftersom i Norge CISG införlivades genom transformation till NoKöpL, skulle 27 § 2 ledd bli styrande även för tolkningen av CISG art. 79.393 1 litteraturen menar t.ex. Krüger bl.a. att No KöpL 27 § 2 ledd innebär "en konvensjonsstridig utvidelse av selgeransvaret i forhold til [CISG] Art 79 (2), og at endringen faktisk er til skade for norske eksportorer fordi norsk rett da oftest vil bli lagt til grunn".394s. 37
3.Möjligen får Krügers uttalande åtminstone delvis förstås även mot bakgrunds. 37
4.av att NoKöpL 27 § 2 ledd torde innebära en viss skärpning av säljarens ansvars. 37
5.jämfört med tidigare norsk rätt (se även ovan kap. 3.4.2.2). I norsk litteraturs. 37
6.förefaller man inte gärna till alla delar godta en sådan ansvarsskärpning.395 392 Se ovan kap. 3.4.2.2 vid not 340-343. 393 Se ovan kap. 3.4.3.2 vid not 375 med vidare hänvisningar. 394 Krüger, Kjopsrett (4. uppl.) s. 467. Jfr Lookofsky, CISG in Scandinavia s. 143 f. 395 Se även t.ex. Mestad s. 68 (se närmare nedan kap. 4.2.1.2 vid not 29), samt t.ex.s. 37
7.(forts...)s. 37
8.156s. 37
9.3.4 Tilläggsrekvisitets. 38
10.Av särskilt intresse från tidigare rätt är det norska HD-fallet Rt 1970 s. 1059 (ref. nedan kap. 4.2.1.2). Fråga var här om säljarens ansvar för uteblivna under leveranser som hade förmedlats genom ett importmonopol. NoHD frifann säljaren från ansvar enligt de skandinaviska köplagarna 24 §. Detta trots att ingen av förutsättningarna för ansvarsbefrielse uppfylldes såvida stadgandet uppfattas mera strängt i linje med rättspraxis i de övriga nordiska länderna. Enligt min mening kan man emellertid inte utan vidare utdöma effekten av NoKöpL 27 § 2 ledd som konventionsvidrig. Man är här inne på grundrekvisitets — enligt min mening de lege lata — tänkbara tolkning i fråga om säl jarens ansvar för leverantörer och andra tredje män.3 39965 I detta sammanhang får inte minst oförutsebarhetsrekvisitet en accentue rad betydelse. Med tanke på säljarens ansvar för olika tredje män relateras i förarbetena till KöpL detta rekvisit endast till kravet på att säljaren bör välja tredje man med omsorg. Säljaren skulle då inte undgå ansvar om han från början skäligen kunnat räkna med exempelvis att leverantörens resur ser är otillräckliga.397 Som sådant ger detta närmast uttryck för ett culparesonemang. Av undersökningen ovan har emellertid framgått att oförutsebar hetsrekvisitet (liksom aktivitetsrekvisitet) bör uppfattas — inte som en culpanorm — utan som ett uttryck för en objektiv riskfördelningsprincip.398 Och mycket talar för att i regel säljaren och inte köparen måste anses stå närmast att bära risken för den förres leverantörer och andra medhjälpare. Notera även att vissa leverantörer såsom el-, gas- och oljeleverantörer torde uteslutas från tillämpningen av KöpL 27 § 2 mom., och att stadgandet inte heller i övrigt påför säljaren något absolut ansvar för tredje män.399 Säljaren kan fortsättningsvis åberopa ett temporärt hinder p.g.a. att han har koncentrerat sina uppfyllningsansträngningar på en särskild prestation av tredje man som därefter uteblivit av kvalificerade orsaker. Redan på dessa grunder reduceras skillnaden mellan tilläggsrekvisitet i KöpL 27 § 2 mom. 395(...forts) Bergern & Rognlien s. 159 (se närmare ovan kap. 3.4.2.2 vid not 346 och 362). 396 1 Kontrollansvar s. 91 har jag tidigare konkluderat att KöpL 27 § 2 mom. egentli gen är av mera informativ än normativ karaktär i förhållande till det ansvar som även kunde följa direkt av 27 § 1 mom. och CISG art. 79(1). Jfr även ovan kap. 3.4.3.2 vid not 373-375 anförda arbeten. 397 Se Reg.prop. 1986:93 s. 74. 398 Se ovan kap. 3.1., kap. 3.2, särskilt kap. 3.2.1.1 vid not 22-23, samt kap. 3.2.1.2. 399 Se ovan kap. 3.4.2.2 vid not 355-365.s. 38
11.157s. 38
12.3.4 Tilläggsrekvisitet och CISG art. 79(2).s. 39
13.Och om en leverantör eller annan medhjälpare drabbas av ett hinder som inte hade medfört ansvarsbefrielse för säljaren om det drabbat honom själv, är det svårt att se att förutsättningarna för ansvarsbefrielse kan uppfylls enligt grundrekvisitet i KöpL 27 § 1 mom. respektive CISG art. 79(1). Tvärt om kan man hävda att den som i förbehållslös förlitan ingår ett avtal som förutsätter prestation av tredje man får anses ha påtagit sig en ökad risk.400 Detta torde även förklara frånvaron av en bestämmelse motsvarande KöpLs. 39