1.litteraturen har man dock inte alltid uppmärksammat detta förhållande 290(...forts) som här kan uppkomma Grauers s. 105 ff. I t.ex. ND 1979 s. 354 hade ett begag nat fartyg sålts "as is". Redan under första resan efter köpet råkade fartyget ut för motorhaveri och läckage p.g.a. betydande spantskador. Även innan avläm nandet hade skador konstaterats som reparerades. Köparen yrkade på hävning av köpet, subsidiärt prisavdragp.g.a. dolda fel. Skiljedomstolen frifann säljaren med motivering att säljaren inte kunde belastas för att ha känt till felet och att "as is"-klausulen enligt vedertagen tolkning bör förstås som att säljaren helt undgår ansvar för dolda fel. — Selvig, ND 1979 s. X menar att det här lades liten vikt vid den rättspraxis som gäller klausulens betydelse vid försäljning av andra saker än begagnade fartyg och vid de begränsningar som följde av de skandina viska köplagarna 45 b §. Han konkluderar att klausulen bör ges en mera absolut innebörd vid fartygsköp än vad som i övrigt gäller vid köp av begagnade varor. 291 Se härom t.ex. Aaltonen Is. 170 f. 292 Efter genomförandet av konsumentköpsdirektivet genom L 13.12.2001/1258, har den motsvarande bestämmelsen i KSL 5 kap. 14 § ändrats så att något dylikt väsentlighetsrekvisit där inte längre uppställs. Ändringen innebär att säljarens ansvar i praktiken är det samma som om varan inte skulle ha sålts med villkoret "i befintligt skick". Se Reg.prop. 2001:89 s. 11. 293 Se även t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 60 f. Jfr även t.ex. Kihlman s. 323 f., samt om tidigare rätt t.ex. Taxell s. 457 ff.s. 271
2.131s. 271
3.3,3 KantmHrekvishel mellan felbedömningen och ansvarsgrunden.294s. 272
4.Kan det då existera en upplysningsplikt utöver 19 § 1 mom. 2 punkten? Svaret på denna fråga måste bli nekande. Felbedömningen i övrigt förutsät ter inte att säljaren är i ond tro beträffande varans egenskaper eller använd ning, vilket är en grundförutsättning för att man skall kunna tala om en upplysningsplikt.295 Genom att man i KöpL har utformat de allmänna regler na om säljarens felansvar på det sätt som skett, kan man dock säga att säljaren i övrigt har åvälvts en indirekt upplysningsplikt. I förarbetena anförs sålunda att säljaren för att undgå sitt felansvar i viss utsträckning måste ge köparen upplysningar om relevanta brister i varan.296 Med indirekt upplys ningsplikt avses då säljarens möjligheter att genom upplysningar undgå det felansvar som annars skulle åläggas honom.297s. 272
5.I rättspraxis har man emellertid inte alltid upprätthållit denna distinktion mellan den egentliga (direkta) upplysningsplikten och den indirekta upplys ningsplikten. HD 1991:153 är belysande:s. 272
6.A hade av grushandlaren B köpt fyllningsjord för grunden till det egnahemss. 272
7.hus som han byggde. Det sålda materialet lämpade sig inte för ändamålet. Bs. 272
8.hade senast när han förde materialet till A:s byggnadsplats blivit medveten oms. 272
9.såväl för vilket ändamål materialet skulle användas som dess olämplighet förs. 272
10.sagda ändamål. HD fann att B borde ha upplyst A om att materialet inte lämpas. 272
11.de sig för ifrågavarande ändamål, men att han hade underlåtit detta. A hades. 272
12.haft grundad anledning att förlita sig på B:s sakkunskap. Fel i varan ansågss. 272
13.föreligga enligt KöpL 17 § 2 mom. 2 punkten (jfr CISG art. 35(2)(b)). I detta fall utdömdes skadestånd för vissa direkta förluster som faller inom 294 Exempelvis Taxell, Skadestånd s. 121 knyter även i förhållande till 19 § 1 mom.s. 272
14.2 punkten förutsättningarna för skadeståndsskyldigheten till kontrollansvarets. 272
15.för direkta förluster respektive culpaansvaret för indirekta förluster. Meds. 272
16.beaktande av att felbedömningen här förutsätter ond tro hos säljaren för atts. 272
17.varan skall anses felaktig, är det likväl överflödigt att i skadeståndsfrågans. 272
18.indraga kontrollansvaret. Oberoende av regleringen i övrigt kan det i praktikens. 272
19.inte existera något strikt ansvar för de fall där felbedömningen sker utgåendes. 272
20.från säljarens onda tro. Taxells tolkning skulle även innebära att förbehållet "is. 272
21.befintligt skick" i stort förlorade sin betydelse. — Avsikten med förbehållet ärs. 272
22.ju att undgå ansvar för dolda fel, vilket skulle förfelas under ett strikt ansvar. 295 Se även särskilt Martinson, JT 1992-93 s. 438 ff. 296 Se Prop. 1988/89:76 s. 35. Motsvarande uttalande tycks inte ingå i den finskas. 272
23.propositionen, men detta inverkar knappast på tolkningen. 297 Se även t.ex. Sevön m.fl. s. 98, Martinson, JT 1992-93 s. 440.s. 272
24.132s. 272
25.3.3 KontroHrekvishei ramen för kontrollansvaret i KöpL; kostnader för avlägsnande och bortforsling av den olämpliga fyllnadsjorden.298 Viss kritik kan dock riktas mot av görandet. Man tycks lika mycket som på KöpL 17 § 2 mom. 2 punkten ha grundat avgörandet på att säljaren försummat att upplysa köparen om att varan inte lämpade sig för det avsedda ändamålet (egentlig upplysnings plikt). Avgörandet ger därmed närmast uttryck för ett culparesonemang. RR:n — vars domskäl i detta hänseende godtogs av HD — betonade även uttryckligen att säljaren måste anses ansvarig för skadan genom sitt förfa rande ("menettelynsä johdosta”), i samband med att han hade försummat att upplysa köparen om att fyllningsjorden inte lämpade sig för köparens ända mål med denna. Strikt taget skulle emellertid detta inte ha varit nödvändigt. Enligt 17 § svarar ju säljaren för varans beskaffenhet även om han var i god tro,299 och de direkta förluster som det här var fråga om ersätts enligt kon trollansvaret i 40 §. Vill man vara noggrann, så borde man i detta fall endast ha fäst uppmärksamhet vid säljarens upplysningar om sådana de facto hade givits och säljaren därigenom kunde ha undgått det ansvar som annars föl jer av 17 § 2 mom. 2 punkten (indirekt upplysningsplikt). För att låna Mar tinsons terminologi,300 kunde man säga att HD i fallet 1991:153 har gått över ån efter vatten. Man märker dock att enligt ordalydelsen i KöpL 17 § 2 mom. 2 punkten det avgörande är den insikt som för säljaren kan antas ha förelegat vid tiden för köpet. Denna formulering rimmar illa med att 21 § 1 mom. förutsätter 298 Se vidare nedan kap. 5.6.3, särskilt not 352. 299 Enligt 17 § 2 mom. 2 punkten krävs det endast att säljaren "måste ha insett" köparens ändamål med varan. Uppfylls detta kriterium svarar säljaren även alltid för att varan lämpar sig för detta ändamål, under förutsättning att köpa ren haft rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap. Detta är inte det samma som ond tro hos säljaren. Se till detta även t.ex. Reg.prop. 1986:93 s. 58, samt bland den omfattande litteraturen t.ex. Martinson, JT 1992-93 s. 439, Håstad s. 64, Hellner & Ramberg s. 61 f., Sevön m.fl. s. 99, Bergem & Rognlien s. 100 f. Jfr om om motsvarande bestämmelse i CISG art. 35(2)b) t.ex. Honnold, Uniform Law s. 226 f., Schlechtriem, Uniform Sales Law s. 67 f., Huber, RabelsZ 1979 s. 413,483. Jfr f.ö. även om motsvarande reglering i den engelska SGA1979 see. 14(3) t.ex. Atiyah s. 179 ff. Av visst intresse är här även att notera, att see. 14(3) med vissa undantag utgår från presumtionen, att köparen har haft rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap så fort köparen har klargjort sitt ändamål med varan. 300 Martinson, JT 1992-93 s. 436 ff.s. 300
26.Kontrohrekvisitet att felbedömningen bör ske utgående från den tidpunkt då risken för varan övergick på köparen, d.v.s. vid avlämnandet av varan. HD 1991:153 klargör att denna regel bör gälla också i förhållande till 17 § 2 mom. 2 punkten trots stadgandets ordalydelse.301s. 301
Är motivens tolkning riktig ?
1.Motivuttalandet om att också de uppgifter som säljaren lämnar om varan ligger inom hans kontrollsfär (ovan kap. 3.3.2.4.1), kan tyckas vara välgrun dat och följdriktigt. Mig veterligen har denna tolkning inte heller ifrågasatts, åtminstone inte explicit. Och om man en gång stannar för att uppgifter om varan ligger inom säljarens kontrollsfär, borde självfallet detsamma i kanske ännu högre grad gälla även varans avtalade beskaffenhet, liksom varuprover, varumodeller o.dyl. faktorer som kan läggas till grund för den objektiva felbedömningen enligt KöpL 17 § (jfr CISG art. 35).302 Går man ett steg längre kunde man på motsvarande vis för att vara konsekvent hävda att också de uppgifter som säljaren — i avtalet eller annars — lämnar om tidpunkten för avlämnandet av varan ligger inom dennes kontrollsfär. Men något sådant gäller uppenbarligen inte. I vart fall skulle ett sådant uppgiftsansvar innebära att kontrollansvaret fick betydelse som ursäktsgrund vid dröjsmål endast om tidpunkten för avlämnandet lämnats öppen, och därför styrs av vad som må anses vara "inom skälig tid efter köpet" (9 § 1 mom.). Ett så strängt dröjsmålsans var har man med säkerhet inte tänkt sig.s. 301
2.Av bland annat delvis samma skäl kan man även med fog invända mot tolkningen, att uppgifter etc. om varan skulle vara att hänföra till säljarens kontrollsfär. Vid dröjsmålssituationer skall man enligt KöpL 27 § och CISG art. 79 fråga sig om det hinder som orsakat dröjsmålet var utifrån komman de och därför utom säljarens kontroll. Om denna fråga besvaras jakande undgår säljaren skadeståndsansvar, såvitt även de övriga rekvisiten för ansvarsbefrielse uppfylls. Att tidpunkten för avlämnandet har avtalats eller att säljaren i övrigt har lämnat en uppgift härom ändrar inte detta förhållande. Samma logik måste läggas till grund för tolkningen av kontrollansvaret vid fel i varan enligt KöpL 40 § 1 mom. och CISG art. 79. Det avgörande för kontrollrekvisitet blir då huruvida orsaken till felet är utifrån kommande och 301 Jfr även Wilhelmsson m.fl. s. 86. 302 Se även Sandvik, Kontrollansvar s. 76.s. 301
3.134s. 301
4.3.3 KcmtrolkekvisHet därför utanför säljarens kontroll.303 Om så är fallet undgår säljaren skade ståndsansvar såvitt även de övriga rekvisiten för ansvarsbefrielse uppfylls. Att en uppgift har lämnats om varan ändrar inte detta förhållande; synbar ligen inte ens om uppgiften har framställts i form av en garanti. Av CISG art. 79 får detta anses framgå av att bestämmelsen tillämpas i förhållande till "any of his [avtalsparts] obligations" — d.v.s. även garantiåtaganden (såvida garantin inte kan tolkas på annat sätt). Motivens tolkning skulle däremot i praktiken närmast innebära ett rent strikt ansvar för fel: ansvar skulle inträ da oavsett orsakerna till felet och trots att det över huvud taget inte existerar någon felfri vara med vilket köpet kunde ha fullgjorts etc.304 En annan sak är sedan att kontrollansvaret i vilket fall som helst medför synnerligen begränsade möjligheter till ansvarsbefrielse vid felsituationer. Detta inte minst som en konsekvens av att det sällan kan föreligga ett hinder för att avlämna felfri vara. Vissa praktiska möjligheter till ansvarsbefrielse vid fel kan likväl tänkas föreligga.305 Hur skall då frågan om säljarens skadeståndsansvar för olika uppgifter om varan lösas om man väl fastslår att dessa inte kan anses höra till sälja rens kontrollsfär? Frågan är delvis svårbedömd. Enligt KöpL 40 § 3 mom. gäller dock att köparen alltid har rätt till ersätt ning för sådana indirekta förluster som avses i 67 §, "om felet eller förlusten beror på vårdslöshet på säljarens sida eller om varan vid köpet avvek från det som säljaren särskilt har utfäst" (kurs. här). I förarbetena betonas att säljarens ansvar för särskilda utfästelser föreligger oberoende av om säljaren har känt till eller borde ha känt till att varan avviker från utfästelsen. Enligt motivför fattarna skulle vidare också om säljaren är i god tro vårdslöshet föreligga i det avseendet, "att han har gjort en särskild utfästelse om varans egenskaper eller användning utan att vara säker på att det som han har utfäst svarar mot verkligheten".306 Denna culpafiktion i motiven är knappast mycket att fästa sig vid. Enligt ordalydelsen i 40 § 3 mom. gäller att skadeståndsskyldighet föreligger vid vårdslöshet eller om varan avviker från en särskild utfästelse. Med den utformning som stadgandet har fått, bör m.a.o. en särskild utfästelse kunna medföra skadeståndsansvar för säljaren även om 303 Jfr även t.ex. Wilhelmsson m.fl. s. 113, Bergem & Rognlien s. 238. 304 Se även ovan kap. 3.3.2.4.2 vid not 260, samt nedan kap. 4.3.3.3.3 vid punkt (4). 305 Se närmar nedan kap. 4.3, särskilt kap. 4.3.3 om den nordiska tolkningen. 306 Se Reg.prop. 1986:93 s. 88. Jfr även Prop. 1988/89:76 s. 139.s. 306
5.3.3 KontroHrekvisHet.s. 307
6.vårdslöshet på dennes sida inte kan konstatera.307s. 307
7.Härutöver kan bedömningen tyckas bli mera osäker. En möjlighet vores. 307
8.exempelvis att tolka 40 § 3 mom. e contrario på så vis, att strikt skadeståndss. 307
9.ansvar inte skulle föreligga utan att uppgiften kan anses utgöra en särskilds. 307
10.utfästelse. En sådan tolkning är dock knappast riktig. Eftersom 40 § 3 mom.s. 307
11.endast gäller förutsättningarna för ersättande av indirekt förlust, kan mans. 307
12.inte av detta stadgande samtidigt sluta sig till att strikt ansvar vore uteslutets. 307
13.i fråga om andra uppgifter än särskilda utfästelser.s. 307
14.Då frågan om säljarens skadeståndsansvar för uppgifter inte i KöpL hars. 307
15.lösts på annat sätt, har man även nu att falla tillbaka på den allmänna regelns. 307
16.i KöpL 40 § 1 mom. Utgångspunkten är här att köparen "har rätt till ersätts. 307
17.ning för den skada han lider genom att varan har fel" (kurs. här). Själva avtals brottet utgör m.a.o. grunden för skadeståndsansvaret; ansvaret är strikt.308s. 307
18.Denna regel gäller generellt — d.v.s. också om varan anses felaktig p.g.a. atts. 307
19.den inte motsvarar de uppgifter som säljaren (eller någon annan som dennes. 307
20.svarar för enligt 18 §) i god tro har lämnat om varan. Denna tolkning tordes. 307
21.även motsvara rättsläget innan KöpL, om än ansvarsfrågan hos oss tidigares. 307
22.var åtminstone delvis omstridd.309 Men i motsats till vad som följer av dens. 307
23.tolkning som uttalas i motiven till KöpL, bör säljaren kunna undgå sitts. 307
24.ansvar enligt 40 § 1 mom. om orsaken till att varan inte motsvarar uppgiftens. 307
25.beror på ett i 27 § avsett hinder utom kontroll för att avlämna felfri vara.s. 307
26.För klarhetens skull kan ännu betonas att detta i KöpL givetvis endasts. 307
27.gäller säljarens uppgiftsansvar i fråga om köparens direkta förluster. För atts. 307
28.säljaren skall svara också för sådana indirekta förluster som avses i 67 §, 307 Detta framgår även klart av Ot prp nr 80 (1986-87) s. 93. Se även t.ex. Saxén,s. 307
29.Skadestånd s. 100 f. Jfr även t.ex. NJA 2002 s. 477 (ovan kap. 3.3.2.4.1) där en särs. 307
30.skild utfästelse medförde strikt skadeståndsansvar. Se även t.ex. NJA 2001 s. 309s. 307
31.(ref. nedan kap. 5.6.2.3). Se även om tidigare rättsuppfattning t.ex. Godenhielms. 307
32.s. 143 f., Wetterstein, Garantiutfästelser s. 216 ff., Taxell s. 106,314,464 f. Jfr löss. 307
33.ningen i de skandinaviska köplagarna 42 § 2 mom. Se även för rikliga hänviss. 307
34.ningar till litteratur och rättspraxis härom t.ex. Wetterstein, a.a. Se dock ävens. 307
35.för kritik mot tolkningen i tidigare rätt t.ex. Aurejärvi, Takuuehdot s. 37 ff. 308 Se även ovan kap. 2.3.1. vid not 33. 309 Se Wetterstein, Garantiutfästelser s. 216 ff. med rikliga hänvisningar till rättss. 307
36.praxis. Se härom även ovan kap. 3.3.2.4.2 vid not 266. Exempelvis Saxén,s. 307
37.Skadestånd s. 100 f. förefaller dock inte vilja utsträcka denna tolkning till KöpL,s. 307
38.eftersom enligt honom ett sådant ansvar blev alltför strängt mot den säljare soms. 307
39.inte gjort sig skyldig till vårdslöshet (se även ovan kap. 3.3.2.4.2 vid not 267).s. 307
40.130s. 307
41.3.4 TiHäggsrekvhfct krävs att uppgiften konstituerar vårdslöshet på säljarens sida eller en sär skild utfästelse (40 § 2-3 mom.).s. 308
Tilläggsrekvisitet
Rättspolitiska utgångspunkter
1.Inte minst vid generiskt bestämda avtal och vid tillverknings- eller beställningsköp, är avtalsgäldenären ofta beroende av separata avtal med tredje man om leveranser eller andra åtaganden för att han skall kunna uppfylla sitt eget åtagande enligt huvudavtalet. Naturagäldenären i dylika avtal be nämns ofta kontraktsmedhjälpare eller underleverantör. Utgångspunkten vid dylika dispositioner är att en avtalspart inte skall kunna lindra sitt ansvar genom att anlita en tredje man vid fullgörelsen av ett avtal. Fråga är om en allmänt vedertagen avtalsrättslig grundsats,310 som återspeglas i KöpL 27 § 2 mom. och CISG art. 79(2). Om avtalsbrottet beror på någon "som säljaren har anlitat för att helt eller delvis uppfylla köpet", undgår säljaren ansvar endast om den anlitade har drabbats av ett hinder som för honom är oförutsebart, utom kontroll och som han inte skäligen kunde undvika eller övervinna. Vidare krävs att dessa förutsättningar för ansvarsbefrielse samtidigt uppfylls också för säljarens del. Man brukar tala om att det bör föreligga "dubbel force majeure",311 och i vissa fall krävs det 310 Se även om denna grundsats t.ex. Andersson, JFT 1955 s. 392 ff., Hemmo, Sopimus ja delikti s. 110 ff., Koskelo, JFT 1990 s. 312, Taxell s. 106 ff., 332. Det har allmänt ansetts att man i avtalsförhållanden har ett mera långtgående medhjälparansvar än det s.k. principalansvar som följer av SkL 3 kap. I utomkontraktuella förhållanden svarar man som en huvudregel inte för självständiga medhjälpare. Se vidare t.ex. Routamo & Ståhlberg s. 155 ff., Saxén, Skadeståndsrätt s. 177 ff., idem, Tillägg s. 422, Wetterstein, Globalbegränsning s. 210 ff., Hellner, Skadeståndsrätt (5. uppl.) s. 149 ff. 311 Termen "dubbel force majeure" har använts bl.a. av Hellner & Ramberg s. 156, Hellner, Festskr. Curt Olsson s. 127, Koskelo, JFT 1990 s. 300, Lookofsky, CISG in Scandinavia s. 153, Mestad s. 342. T.ex. Runesson s. 246 not 387 menar dock att termen är olämplig, bl.a. då "den leder tankarna till det traditionella force majeure-begreppet, vilket inte tjänar klarhetens intresse". Jfr Håstad (5. uppl.) s. 63 not 49. Se dock häremot nedan kap. 4.2.2. och konklusionerna kap. 4.2.3.s. 308
2.137s. 308
3.3,4 Tiiläggsrekvishet t.o.m. "flerdubbel force majeure"312 beroende på hur många led en transaktionskedja består av. Motsvarande krav på dubbel eller flerdubbel force majeure gäller härtill enligt KöpL 27 § 2 mom. uttryckligen även leveran törer och tidigare säljled. ICISG art. 79(2) saknas däremot hänvisningar till leverantörer och tidigare säljled. På samma vis som beträffande grundrekvisitet i KöpL 27 § 1 mom. och CISG art. 79(1) har säljaren för att undgå ansvar även nu att bevisa, att samtliga förutsättningar för ansvarsbefrielse förelig ger.s. 309
4.Kontrollansvarets tilläggsrekvisit — i synnerhet såsom detta rekvisit har utformats i KöpL 27 § 2 mom. — bör ses mot bakgrund av ett flertal rättspolitiska syften. Primärt tillgodoser stadgandet omsättningsintresset. Det vore knappast förenligt med rättsskyddsnormernas effektivitet och säkerheten i avtalsförhållanden att låta säljaren undgå ansvar för dennes medhjälpa re.313 Det överensstämmer med en naturlig riskfördelning mellan parterna att säljaren snarare än köparen står närmare att bära risken härför.3141 all synnerhet om man vill reducera utrymmet för säljaren att utnyttja möjlighe ten till vad man inom rättsekonomin brukar hänvisa till under benämningen "optimal breach of contract".315s. 309
5.Till detta kommer att köparen i fråga om skadestånd och andra påföljder av avtalsbrott i regel får lov att hålla sig till säljaren. Det är ofta — om inte helt uteslutet — så åtminstone förknippat med stora svårigheter att genom driva ett skadeståndsanspråk mot någon annan än medkontrahenten.316 Talan mot bakre led godtas i allmänhet inte.317 En säljare som på detta sätt 312 Se allmänt t.ex. Koskelo, JFT1990 s. 312. Se dock även t.ex. Bergem & Rognliens. 309
6.s. 167, som menar att stadgandet troligen bör förstås så att det "gjelder med ens. 309
7.rimelig begrensning i rekken av tidligere ledd". Se även till detta nedan kap.s. 309
8.3.4.2.2, särskilt vid not 364. 313 Jfr även t.ex. Taxell s. 332. 314 Jfr även t.ex. Andersson, JFT 1955 s. 392 f. 315 Se närmare t.ex. Stephen s. 160 ff. Jfr t.ex. Hemmo, Sopimus ja delikti s. 118. 316 Se även t.ex. Taxell, Skadestånd s. 85, Hellner, Festskr. Curt Olsson s. 132. Pås. 309
9.engelska talar man i detta avseende om "privity of contract". Se t.ex. Hemmo,s. 309
10.Sopimus ja delikti s. 253 ff. och Sopimusoikeus (2. uppl.) s. 407 ff. med vidares. 309
11.hänvisningar. Jfr även t.ex. Aurejärvi & Hemmo s. 163 f. 317 Ett utmärkande drag för den senare utvecklingen inom konsumenträtten ärs. 309
12.emellertid att konsumententen har medgivits möjlighet att väcka talan mots. 309
13.bakre led. Se KSL 5 kap. 31-32 §, 8 kap. 34-35 §, 9 kap. 34 §, BostadsKöpL 5 kap.s. 309
14.(forts...)s. 309
15.138s. 309
16.3.4 Tilläggsrekvisitet har utgett skadestånd får i sin tur normalt regressrätt gentemot medhjälpa ren. Vid behov kan regressen fortsätta ända tills man når den i transaktionskedjan som säljarens avtalsbrott ytterst beror på. Om regressmöjlighet sak nas för säljaren, kan detta å andra sidan beaktas som en sådan omständighet som enligt KöpL 70 § 2 mom. kan tänkas föranleda jämkning av säljarens skadeståndsansvar.3 31187 Mot denna bakgrund ter sig KöpL 27 § 2 mom. som ett t.o.m. centralt led i kontrollansvaret. Syftet med stadgandet fördunklas dock i någon mån när man frågar sig vad som egentligen uppnås med detta tilläggsrekvisit utöver vad som följer — eller åtminstone kunde följa — redan av grundrekvisitet i 27 § 1 mom . Är regleringen i 27 § 2 mom. verkligen nödvändig, eller hade ett krav på dubbel eller flerdubbel force maj eure kunnat följa redan av 27 §s. 310