KAPITEL 9

1.FRAMSTÄLLANDE AV ERSÄTTNINGSKRAVs. 9

Utgångspunkter

1.I tidigare avsnitt har de materiella rättsreglerna angående redarens miljöskadeansvar berörts. Därmed aktualiseras frågan om de skadelidandes möjligheter att effektivt genomdriva sina berättigade krav. Hur skall de skadelidande gå till väga, och vilka rättskga instrument står dem härvid till buds? Föreliggande avsnitt behandlar säkringsåtgärder och process­ rättsliga frågeställningar, dvs. i främsta rummet frågor om kvarstad och domstolsbehörighet. Även lagvalsproblematiken1 berörs i viss utsträck­ ning, och avslutningsvis skall sägas något om preskription av skade­ ståndskrav.s. 9

2.Utgångspunkten för granskningen är miljöskador orsakade av både finska och utländska redare samt deras fartyg. Ett främmande fartyg är särskilt intressant, enär det i regel representerar betydande förmögen­ hetsvärden och ofta också utgör redarens enda egendom här i landet. Det är naturligt att fartyget ådrar sig intresse ur såväl domstolsbehörighets- som verkställighetssynpunkt.s. 9

3.För en skadelidande som har sin hemvist i Finland kan det innebära storas. 9

4.fördelar att kunna föra sin talan mot en utländsk redare vid finsk domstol:s. 9

5.han känner till det finska rättssystemet samt undgår de språksvårigheters. 9

6.som lätt kan uppstå om han tvingas processa i ett främmande land,s. 9

7.domstols förfarandet blir ofta billigare än vad som är fallet om processens. 9

8.förs utomlands, det kan vara lättare att frambringa bevisning här än i etts. 9

9.utländskt forum, eventuellt tillämpar den finska domstolen för kärandens. 9

10.1 Frågan om tillämplig materiell lag i ett tvistemål med anknytning till utlandet (lagvalsfrågan) bedöms enligt den internationella privaträttens regler som utgör nationell rätt. 408Kapitel 9s. 9

11.förmånligare materiella rättsregler - antingen finska eller utländska2 — äns. 408

12.vad en alternativ utländsk domstol skulle göra, det här befintliga fartygets. 408

13.(eller i stället ställd säkerhet) kan möjliggöra verkställighet, medan det kans. 408

14.vara förbundet med svårigheter att få en utländsk dom verkställd3 osv.4s. 408

Kvarstad i fartyg

1.9.2.1 Allmänt Kvarstad är ett effektivt rättsmedel5 för att säkra bl.a. ett skadestånds­ krav mot en redare. Beläggandet av ett i Finland befintligt fartyg meds. 408

2.2 Se föregående not.s. 408

3.3 Den generella utgångspunkten är att utländska domar inte erkänns eller verkställs i Finland. Men på basen av internationella fördrag (bl.a. 1968 års Brysselkonvention, 1988 års Luganokonvention, 2001 års Bryssel I-förordning samt beträffande utländska skiljedomar, 1958 års New York-konvention) kan skyldighet till erkännade och verk­ ställighet föreligga. Också en av redaren ställd säkerhet kan vara så utformad att ansvars­ förbindelsens givare (ofta en P&I-klubb) åtar sig den betalningsskyldighet som redaren åläggs genom överenskommelse eller domstols dom. Jfr Wetterstein 1986 s. 42 ff. och från engelsk rättspraxis The RioAssu, (1999) 1 Lloyd’s Rep. 115.s. 408

4.4 Beträffande fördelarna med process i hemlandet, se t.ex. De Winter 1968 s. 716. Jfr även McLachlan 1996 s. 1 f. och Jänterä-Jareborg 1997 s. 71 f. Givet är att flera av ovan nämnda omständigheter kan vara av betydelse även för en utländsk kärande. Och ofta strävar motparten till att dirigera målet till en för honom fördelaktig jurisdiktion. Parternas processrättsliga manövrar brukar betecknas som ”forum shopping”. I den mån de materiella rättsreglerna förenhetligas, minskar betydelsen av forum shopping. Se även Falkanger & Bull 1999 s. 17. I fråga om internationella konventioner har även införlivningstekniken betydelse, dvs. genom att införliva konventioner i nationell rätt medelst inkorporering uppnås större rättslikhet än då konventionerna implementeras ge­ nom transformering. Beträffande ansvarskonventioner används hos oss i regel transformeringstekniken. Jfr även Tulokas 1978 s. 128 f.s. 408

5.5 Kvarstad är en säkringsåtgärd som beträffande fordringar regleras på följande sätt i RB 7 kap. 1 §: ”Om sökanden visar sannolika skäl för att han har en fordran för vilken motparten kan åläggas betalningsskyldighet genom ett avgörande enligt 3 kap. 1 § 1 mom. utsökningslagen och det är fara för att motparten gömmer, förstör eller överlåter sin egendom eller gör något annat som äventyrar sökandens fordran, får domstolen be­ stämma att motpartens lösa eller fasta egendom skall beläggas med kvarstad i den ut­ sträckning som behövs för att fordran skall kunna säkerställas.” Lagrummet kom­ menteras av Havansi 1994 s. 14 ff.s. 408

6.Framställande av ersättningskrav409 kvarstad kan vara den enda möjligheten att effektivt framställa krav mot en utländsk redare.6 Härigenom erhålls såväl domstolsbehörighet (nedan avsnitt 9.3)7 som möjlighet att verkställa en eventuell dom. Förutom för redaren, innebär fartygets beläggande med kvarstad ofta betydande eko­ nomiska risker och belastningar för t.ex. en befraktare (ett kvarstadsbelagt fartyg kan ju inte utnyttjas kommersiellt),8 lastägama och för­ säkringsgivarna. Det är därför vanligt att redaren ställer tillräcklig säker­ het hos myndighet för att få fartyget frigivet. Men kvars tads förfarandet kräver snabbhet, enär fartygen nuförtiden endast gör korta uppehåll i hamnarna.s. 409

7.Här kan hänvisas till K. Långkvist som i en undersökning om kvarstad is. 409

8.främmande fartyg anför bl.a.: ”Det är uppenbart att dylika säkerhetsåtgärders. 409

9.i alldeles hög grad har varit motiverade när det gällt tryggandet avs. 409

10.fordringsanspråk gentemot en så mobil egendom som fartyg. Lättheten förs. 409

11.en gäldenär som äger ett fartyg att i händelse av fara för exekution i fartygets. 409

12.snabbt förflytta detta ur farozonen och därmed för någon tid eller för alltids. 409

13.omöjliggöra verkställigheten av ett rättsligt krav, t.ex. genom att invänta tillss. 409

14.en sjöpanträtt preskriberas. Av ovannämnda säkerhetsåtgärder är kvarstads. 409

15.dock den enda som effektivt kan användas gentemot utomlands bosatts. 409

16.gäldenär. Den säkerhetsaktion man genom kvarstadsförfarandet uppnår,s. 409

17.utgör överhuvudtaget ett mycket kraftigt till borgenärens fördel indirekts. 409

18.verkande medel. Detta påstående gäller speciellt vid kvarstadsbeläggande avs. 409

19.främmande fartyg. I regel har vidtagandet av en dylik säkerhetsåtgärds. 409

20.inneburit ett mycket kraftigt påtryckningsmedel och oftast har det medförts. 409

21.att den gäldsbundne fartygsägaren snabbt har betalat en klar fordran ellers. 409

22.ställt säkerhet för en tvistig sådan. Pressen på fartygsägaren att så snart soms. 409

23.möjligt få sitt fartyg befriat från kvarstaden har blivit allt större allteftersoms. 409

24.kraven på snabba transporter och kostnaderna för fartygens liggetid hars. 409

25.ökat. Ofta har t.o.m. ett skriftligt meddelande om en förestående kvarstads. 409

26.varit tillräckligt för att utverka betalning från gäldenärens sida.”9s. 409

27.6 Givet är att också en utländsk fordringshavare kan ha intresse av att kvarstadsbelägga ett utländskt fartyg i Finland. Jfr från norsk rätt RG 1958 s. 249 (Oslo namsrett).s. 409

28.7 Domstolsbehörigheten har även betydelse för lagvalet, jfr nedan avsnitt 9.4.s. 409

29.8 Förlusternas placering är en fråga mellan befraktaren och bortfraktaren. I regel regleras deras rättsförhållande av ett certeparti.s. 409

30.9 Långkvist 1986 s. 93. 410Kapitel 9 SjöL 4 kap. (234/1995) innehåller stadganden om kvarstad på fartyg, som bygger på 1952 års kvarstadskonvention. Fartyg som inte omfat­ tas av nämnda stadganden beläggs med kvarstad i enlighet med Rätte­ gångsbalkens bestämmelser (RB 7 kap.). Dessa reglerar även kvarstadsförfarandet, medan UtsökningsL (37/1895)1 110 innehåller bestämmelser om verkställighet av kvarstad (3, 4 och 7 kap.).12 9.2.2 Kvarstad enligt SjöL 4 kap. 9.2.2.1 Tillämpningen av bestämmelserna Stadgandena i SjöL 4 kap. gäller kvarstad på fartyg för en sjöfordran som nämns i 4 § och som i Finland eller i ett annat land är eller kan bli föremål för talan. Vidare skall fartygen vara införda i det finska fartygsregistret13 eller ett motsvarande utländskt fartygsregister. Från stadgandenas tillämpningsområde undantas uttryckligen ”1) finska fartyg, om sökanden har sin hemort eller sitt huvudsakliga driftsställe i Finland,s. 409

31.10 International Convention for the Unification of Certain Rules Relating to the Arrest of Sea-Going Ships. Konventionen trädde i kraft i Finland den 21 juni 1996 (F 312/1996). Beträffande konventionen och kritik av den, se bl.a. Långkvist 1986 s. 122 ff. med hänvisningar.s. 410

32.11 Det bör noteras att UtsökningsL har ändrats medelst L om ändring av utsökningslagen (679/2003), som träder i kraft den 1 mars 2004. Detta har föranlett också några, närmast redaktionella, ändringar i RB 7 kap. (L 688/2003). För de i detta arbete behandlade frågeställningarna har emellertid de gjorda ändringarna ingen väsentlig be­ tydelse.s. 410

33.12 Det kan noteras att kvarstadskonventionen innehåller följande bestämmelse (art. 6): ”All questions whether in any case the claimant is liable in damages for the arrest of a ship or for the costs of the bail or other security furnished to release or prevent the arrest of a ship, shall be determined by the law of the Contracting State in whose juris­ diction the arrest was made or applied for. The rules of procedure relating to the arrest of a ship, to the application for obtaining the authority referred to in Article 4, and to all matters of procedure which the arrest may entail, shall be governed by the law of the Contracting State in which the arrest was made or applied for.” Kvarstadslandets rättsregler skall sålunda tillämpas på de i artikeln nämnda frågorna samt på kvarstadsförfarandet.s. 410

34.13 Beträffande skyldigheten att införa fartyg i det finska fartygsregistret, se L om fartygsregister (512/1993). Före inskrivningen av ett fartyg i fartygsregistret tillämpas sålunda de allmänna bestämmelserna om kvarstad (RB 7 kap., se nedan avsnitt 9.2.3).s. 410

35.Framställande av ersättningskrav411 eller 2) fordran på skatt, annan offentlig avgift eller annan offentlig­ rättslig eller därmed jämförbar penningfordran” (1 §). Kvarstadsreglema tillämpas inte heller på krigsfartyg och andra fartyg nyttjade uteslutande för offentligt ändamål.14 9.2.2.2 Förutsättningarna för kvarstad Ett fartyg får15 beläggas med kvarstad endast för en sjöfordran som nämns i 4 §.16 Enligt den är sjöfordran ett krav som grundar sig på en el­ ler flera av följande omständigheter:s. 411

36.”1 ) skada som har orsakats av ett fartyg genom sammanstötning eller pås. 411

37.något annat sätt,s. 411

38.2) dödsfall eller personskada som har orsakats av ett fartyg eller som hars. 411

39.inträffat i samband med driften av ett fartyg,s. 411

40.3) bärgning,s. 411

41.4) avtal som rör användningen eller hyra av fartyg antingen på grundval avs. 411

42.befraktningsavtal eller liknande,s. 411

43.5) avtal som rör befordran av gods med ett fartyg på grundval av befrakt­s. 411

44.ningsavtal, konossement eller liknande,s. 411

45.6) förlust av eller skada på gods inklusive resgods under befordran meds. 411

46.fartyg,s. 411

47.7) gemensamt haveri,s. 411

48.8) bodmeri,s. 411

49.14 Se t.ex. diskussionen hos Långkvist 1986 s. 182 ff. Jfr även Wetterstein 1980 s. 178 f. och den av Rosas 1986 s. 785 ff. utförda mera allmänna granskningen av immunitetsproblematiken. I motsats till den finska innehåller den svenska sjölagen härom ett uttryckligt stadgande, se 4 kap. 1 §. Det bör dock noteras att L om fartygsregister (ovan föregående not) tar sikte på handelssjöfarten.s. 411

50.15 Ordet ”får” ger uttryck för den prövningsrätt som den kvarstadsbeslutande dom­ stolen har. Jfr även Selvig i ND 1999 s. xii.s. 411

51.16 Jfr artikel 2 i kvarstadskonventionen (”closed list”). För att befrämja sjöfartens verksamhetsförutsättningar och göra det lättare att förutse bemötandet i olika länder, ansågs det viktigt att konventionen klart skulle ange i vilka fall ett fartyg kan beläggas med kvarstad i en konventionsstat. Det bör också noteras att ”arrest” enligt konven­ tionen avser ”the detention of a ship by judicial process to secure a maritime claim, but does not include the seizure of a ship in execution or satisfaction of a judgment” (art. 1 [2]). Följaktligen gäller konventionen inte säkringsåtgärder för att tex. verkställa en domstols dom. 412Kapitel 9s. 411

52.9) bogsering,s. 412

53.10) lotsning,s. 412

54.11) leverans av varor eller materiel för ett fartygs drift eller underhåll,s. 412

55.oberoende av leveransort,s. 412

56.12) byggande, reparation eller utrustande av ett fartyg eller kostnader förs. 412

57.dockning,s. 412

58.13) lön eller annan gottgörelse till befälhavaren eller annan ombordanställds. 412

59.på grund av dennes anställning på fartyget,s. 412

60.14) befälhavarens utlägg samt utlägg som gjorts av avsändare, befraktares. 412

61.eller avlastare eller agenter för fartygets eller dess ägares räkning,s. 412

62.15) tvist om äganderätten till ett fartyg,s. 412

63.16) tvist mellan delägare till ett fartyg om äganderätten eller besittningen tills. 412

64.fartyget eller driften av eller intäkterna från detta, ellers. 412

65.17) panträtt på grund av inteckning eller annan på avtal grundad panträtt is. 412

66.fartyg.” Denna uppräkning av sjöfordringar täcker rätt väl det i detta arbete behandlade miljöskadeansvaret.17 Då ett fartyg orsakar skada, kan den skadeEdande i regel tiUgripa kvarstadsförfarandet (se särskilt punkterna 1—3),18 men t.ex. ersättning för avlägsnande av vrak saknas från förteck­ ningen (se petittexten nedan). Vidare bör noteras att de uppräknade sjö­ fordringarna är fartygscentrerade (de skall ha ”orsakats av ett fartyg”, ses. 412

67.17 I Reg.prop. 1995:158 s. 18 förordas en vid tolkning av 1 punkten: ”När det gäller skada som fartyget orsakat på annat sätt skall en vid tolkning föredras. Med sådan skada kan också förstås t.ex. sak- eller miljöskada som orsakats av läckage eller utsläpp av skadliga ämnen från ett fartyg.” Se även Abecassis &Jarashow 1985 s. 95.s. 412

68.18 Se även Falkanger 1996 s. 215. En ny kvarstadskonvention (International Con­ vention on Arrest of Ships) antogs i Geneve år 1999. Derma konvention skall ersätta 1952 års konvention, men den har ännu inte trätt internationellt i kraft. Den nya kvarstadskonventionen följer huvudlinjerna i den tidigare konventioen, men fäster större vikt Ad bl.a. miljöskada. I förteckningen över sjöfordringar i artikel 1 ingår nämligen ett explicit omnämnande av sådan skada: ”(d) damage or threat of damage caused by the ship to the environment, coastline or related interests; measures taken to prevent, minimize, or remove such damage; compensation for such damage; costs of reasonable measures of reinstatement of the environment actually undertaken or to be undertaken; loss incurred or likely to be incurred by third parties in connection with such damage; and damage, costs, or loss of a similar nature to those identified in this subparagraph (d) [...].” Beträffande 1999 års kvarstadskonvention kan hänvisas till bl.a. Gaskell & Shaw 1999 s. 470 ff. och Bedingten 2000 s. 289 ff.s. 412

69.Framställande av ersättningskrav413 även 5 §, som reglerar föremålet för kvarstad), vilket innebär att skador orsakade av den allmänna rederidriften, tex. godshantering och -lagring i hamn eller terminalverksamhet, faller utanför SjöL 4 kap.s. 413

70.Beträffande förutsättningarna för att belägga ett fartyg med kvarstad gäller dessutom de allmänna förutsättningarna för kvarstad enligt RB 7 kap. 1 §.19 Följaktligen skall sökanden visa dels sannolika skäl för att han har en fordran för vilken motparten kan åläggas betalningsskyldig­ het20 genom dom eller skiljedom verkställbar i Finland, dels att fara före­ ligger för att motparten ”gömmer, förstör eller överlåter sin egendom eller gör något annat som äventyrar sökandens fordran”. Beträffande sannolikhetsbevisningen har HD inte ställt stränga krav på sökanden, dvs. det har räckt att fordran ”i ljuset av den företedda bevisningen eller rättsligt inte kunde anses uppenbart ogrundad”.21 22Och fartygens rörlig­ het uppfyller i regel det andra rekvisitet, dvs. att det är fara för att mot­ parten äventyrar sökandens fordran.2 Och av SjöL 4 kap. 3 § 3 mom.s. 413

71.19 Reg.prop. 1995:158 s. 3. Här kan man givetvis ställa frågan huruvida kvarstadskonventionen tillåter sådana nationella tilläggsförutsättningar. Enär konventionen utgår från att processuella frågor skall bedömas enligt lagen i den stat där kvarstad äger rum (art. 6), kan man fråga sig vad som avses med ”matters of procedure”. Hos oss och i Sverige (se 4 kap. 2 § i respektive sjölagar) liksom också i Norge (se Falkanger 1996 s. 220) har man likväl uppställt ovan nämnda tilläggsrekvisit. Jfr även artikel 9 i kvarstadskonventionen. Huruvida de allmänna förutsättningarna för kvarstad även krävs i Dan­ mark är däremot osäkrare. Se Vestre Landsrets avgöranden A/D 1996 s. 141 och 146 samt Selvigs kommentar i ND 1997 s. xi.s. 413

72.20 Fordran behöver inte vara förfallen till betalning när kvarstad ansökes. Jfr närmare Långkvist 1986 s. 241 f.s. 413

73.21 HD 1994:132-, En ansökan om kvarstad hade gjorts för att säkerställa en skadeståndsfordran. Kravet på att sökanden skulle visa sannolika skäl för sin fordran ansågs uppfyllt genom att gärningen, skadan och ansvarsgrunden hade individualiserats så att fordran i ljuset av den företedda bevisningen eller rättsligt inte kunde anses uppenbart ogrundad. Kravet på att fara för skingring skulle föreligga ansågs uppfyllt då faran inte var synnerligen osannolik. Se även HD 1994:133. Att domstolarna även tidigare ställt rätt låga krav på sökandens bevisbörda framgår av Långkvists (1986 s. 247 f.) utredning. Jfr likväl från norsk rätt ND s. 1993 s. 458, där Norges Hoyesteretts kjaeremålsutvalg fann att sökandens krav inte var ”sannsynliggjort” då det var omtvistat om rätt till särskilt vederlag utöver bärgarlönen förelåg enligt 1989 års bärgningskonvention (ovan avsnitt 7.2.1.2.1). Rederiet hade vägrat att ställa säkerhet för sistnämnda krav.s. 413

74.22 Se Långkvist 1986 s. 250 f. Jfr även HD-fallet 1994:132 i föregående not, där domstolen ansåg att kravet på att fara för skingring skulle föreligga var uppfyllt då faran 414Kapitel 9 följer att om sökanden har en fordran som är förenad med sjöpanträtt i fartyget, får det beläggas med kvarstad även om sökanden inte har gjort sannolikt att det är fara för att motparten förfar på ett sätt som äventyrar sökandens rätt.23s. 413

75.Fordringar förenade med sjöpanträtt i fartyg uppräknas i SjöL 3 kap. 2 §s. 414

76.1 mom.24 Också dessa är fartygscentrerade (”fordran mot redaren som kan inte var synnerligen osannolik. Med hänsyn till säktingsåtgärdens natur och syfte är det naturligt att man inte ställer höga krav på sökandens bevisbörda beträffande varken fordrans sannolikhet eller faran för egendomens skingring. Angående bevisningen, se närmare Havansi 1994 s. 14 ff., som inledningsvis anför: ”[...] saamisoikeuden osalta tyydytään ns. täyttä näyttöä selvästi vähempään eli todennäköisyysnäyttöön, ja hukkaamisvaaran osalta riittää vähempikin, useimmiten pelkkä hakijan väite. Hukkaamisvaara ei pääsääntöisesti edellytä, että velallisella edes väitettäisiin olevan vilpillinen tms. illojaali tarkoitus velkojatahoa kohtaan.”s. 414

77.23 Som exempel kan nämnas beslut givet av Åbo sjörättsdomstol 29.8.2003 (03/6182), enligt vilket det norska fartyget M/S Nordhav belädes med kvarstad till säkerhet för bl.a. sjöpantsäkrade krav på löner och annan gottgörelse till besättningen. Övriga förutsätt­ ningar för kvarstad bör däremot föreligga. Liknande synes rättsläget vara i Sverige, jfr den svenska sjölagen 3 kap. 40 § tredje stycket. Enligt uttalande av H. Tiberg (vid nord­ iskt seminarium om sjörättens aktuella jurisdiktions- och lagvalsfrågor på Kökar i augus­ ti 2003) har domstolarna tolkat den i sagda lagrum ingående skrivningen ”även om det inte finns risk för att motparten undandrar sig att betala skulden” snävt. Kvarstad enbart för att förhindra sjöpanträttens preskription kan sålunda vara utesluten. Enligt äldre rätt var så fallet, se ND 1982 s. 23 (Hovrätten för Västra Sverige): Ett bärgnings­ företag som bärgat en segelbåt krävde bärgarlön och yrkade kvarstad på båten i syfte att avbryta preskription av sjöpanträtten. Kvarstadsyrkandet lämnades utan bifall, enär kvarstad inte kunde beviljas enbart för att förhindra sjöpanträttens preskription. I svenska rättegångsbalken 15 kap. 1 § föreskrivna förutsättningar för beviljande av kvar­ stad måste föreligga. Inte heller enligt dansk rätt kan kvarstad beviljas uteslutande för att avbryta preskriptionen, se t.ex. ND 1994 s. 111 (0stre Landsret, men jfr ovan i not 19 nämnda avgöranden av Vestre Landsret), medan rättsläget i Norge är avvikande. Se närmare Selvig i ND 1982 s. XVIII och ND 1995 vi-vii, som anför goda argument för att kvarstad till säkerhet för sjöpanträtt i fartyg bör kunna beviljas utan särskild kvarstadsgrund.s. 414

78.24 Förteckningen över sjöpanträtter är uttömmande. Finland har inte ratificerat 1967 års sjöpanträttskonvention (International Convention for the Unification of Certain Rules Relating to Maritime I Jens and Mortgages, 1967), men har inarbetat konvention­ ens bestämmelser om sjöpanträtt i fartyg i SjöL 3 kap. Se närmare t.ex. Honkas (1998 s. 1301 ff.) översikt av finsk rätt.s. 414

79.Framställande av ersättningskrav415s. 415

80.hänföras till fartyget”25):s. 415

81.”1) lön och annan gottgörelse till befälhavaren eller annan ombordanställds. 415

82.på grund av dennes anställning på fartyget,26s. 415

83.2) hamn-, kanal- och annan vattenvägsavgift samt lotsavgift,s. 415

84.3) ersättning med anledning av personskada som uppkommit i omedelbarts. 415

85.samband med fartygets drift,s. 415

86.4) ersättning med anledning av sakskada som uppkommit i omedelbarts. 415

87.samband med fartygets drift, förutsatt att fordringen inte kan grundas pås. 415

88.avtal, ochs. 415

89.5) bärgarlön, ersättning för avlägsnande av vrak och bidrag till gemensamts. 415

90.haveri.”s. 415

91.Sjöpanträtt gäller även om fordringen riktar sig mot sådan fartygetss. 415

92.ägare som inte är redare eller mot den som i egenskap av befraktare ellers. 415

93.annars har hand om fartygets drift i redarens ställe (3 mom. ).27 Enligt 6 §s. 415

94.upphör sjöpanträtt i fartyg ett år från det att fordringen uppkom, om far­s. 415

95.tyget inte före det blir föremål för kvarstad eller utmätning som åtföljs avs. 415

96.exekutiv försäljning.28 Kvarstaden har sålunda en viktig funktion i dettas. 415

97.25 Jfr HD 1988:65-. Ett antal sjömän hade arbetat för samma redare på två fartyg. Deras rätt till sjöpantsäkrad semesterersättning bedömdes skilt för de bägge fartygen, dvs. sjöpanträtt förelåg endast för arbete utfört på respektive fartyg.s. 415

98.26 I norsk rättspraxis har sjöpanträtten omfattat även besättningens kostnader för kvarstad i fartyg, se t.ex. AD 1990 s. 191 (Frostating lagmannsrett).s. 415

99.27 Sjöpanträtten är en säkerhetsrätt som uppkommer direkt på grund av lag (s.k. legal säkerhetsrätt). Den är också en ”tyst” panträtt i den meningen att den kan belasta ett fartyg utan något säkerhetsavtal och kan därför bli en överraskning för t.ex. en köpa­ re av fartyget (sjöpanträtten upphör dock vid exekutiv försäljning; se 7 § och från rätts­ praxis HD 1985 II 118) eller också för ägaren eftersom andra, tex. en nyttjare, kan ge upphov till sjöpanträtt i fartyget. En sjöpanthavare som inte erhåller betalning av den personligt ansvarige kan i sista hand (sedan han erhållit en verkställighetsgrund) få ut sin fordran, inklusive räntor och omkostnader, genom att realisera sin säkerhet, dvs. få fartyget utmätt och försålt på exekutiv väg. Härvid erhåller sjöpanthavaren utdelning ur köpesumman före andra borgenärer. Förmånsrätten mellan konkurrerande sjöpanträtt­ er regleras i SjöL 3 kap. 3 §. Se närmare beträffande sjöpanträtt i fartyg t.ex. Ulenius & Långkvist 1986 s. 391 ff. Jfr även Falkanger & Bull 1999 s. 101 ff. och Rune 1991 s. 151 ff.s. 415

100.28 En kort preskriptionstid är befogad med hänsyn till sjöpanträttens ”tysta” karaktär (se föregående not). Preskriptionstiden kan varken förlängas eller avbrytas, men löper dock inte medan det finns laga hinder mot att fartyget beläggs med kvarstad eller utmäts för borgenärens fordran (6 §). Om t.ex. ett fartyg kommer i icke-kommersiell statsdrift efter det att sjöpanträtten uppstod, kan fartyget inte kvarstadsbeläggas ochs. 415

101.416Kapitel 9s. 416

102.sammanhang,29 och följaktligen knyts intresset till förhållandet mellan ford­s. 416

103.ringar förenade med sjöpanträtt och de i 4 kap. 4 § uppräknade sjöfordring­s. 416

104.arna. Kan kvarstad på fartyg erhållas till säkerhet för alla med sjöpanträtts. 416

105.förenade fordringar?s. 416

106.Viss diskrepans kan härvid upptäckas. Sjöpanträtt i fartyg gäller förs. 416

107.”hamn-, kanal- och annan vattenvägsavgift samt lotsavgift”,30 medan stad-s. 416

108.gandena i SjöL 4 kap. inte gäller ”fordran på skatt, annan offentlig avgifts. 416

109.eller annan offentligrättslig eller därmed jämförbar penningfordran”. Enärs. 416

110.preskriptionstiden upphör att löpa så länge hindret består. Beträffande denna problema­s. 416

111.tik, se närmare Långkvast 1986 s. 257 f. Från norsk rättspraxis kan också nämnas A/Ds. 416

112.1975 s. 362, där Gulating lagmannsrett beviljade kvarstad trots att ägaren till en bogser-s. 416

113.båt var försatt i konkurs. Lagmannsretten ansåg att sjöpanthavaren inte var ”rettsligs. 416

114.avskåref ’ från att ansöka om kvarstad. Med tanke på sjöpanthavarens behov av skydds. 416

115.för sin rättighet är en sådan lösning befogad. Jfr även Långkvist 1986 s. 243 f., soms. 416

116.mera allmänt anför att en utländsk fartygsägares konkurs i sitt hemland inte borde för­s. 416

117.hindra att dennes fartyg kvarstadsbeläggs i Finland. Här kan också hänvisas till Selvig is. 416

118.ND 1987 s. XII, som nämner begränsningen som följer av den nordiska konventionens. 416

119.mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige angående konkurs (7.11.1933).s. 416

120.29 Beträffande tidpunkten för preskriptionsavbrottet, se Långkvist 1986 s. 256. Dens. 416

121.avgörande tidpunkten för preskriptionsavbrottet är den då kvarstaden eller utmätningens. 416

122.säkerställs. Inlämnandet av en kvarstadsansökan till domstolen är följaktligen inte till­s. 416

123.räckligt, utan beslut erfordras. Har interimistiskt beslut om kvarstad ansökts, är dens. 416

124.avgörande tidpunkten när beslutet om kvarstad meddelas. Jfr även Rune 1991 s. 159.1s. 416

125.enlighet med SjöL 3 kap. 6 § är det således tillräckligt att kvarstad utverkas inom dens. 416

126.stadgade ettårsfristen. Men kvarstaden är nödvändig, dom angående kravet avbryter intes. 416

127.preskriptionen. Jfr A/D 1979 r. 342 (Frostating lagmannsrett): ”Ifolge sjofartslovens §s. 416

128.244, forste ledd, pkt. 1, gir hyrekrav sjopanterett, men denne rett foreldes etter de nås. 416

129.gjeldende regler etter 1 år fr a den dag hyrekravet oppsto, med mindre det er tatt arrest is. 416

130.skipet for kravet, jfr. § 248. Foreldelse kan bare avbrytes med slik arrest, og vanligs. 416

131.soksmål og dom virker ikke fristavbrytende.” Jfr även från dansk rätt A/D 1996 s. 136s. 416

132.(0stre Landsret) och A/D 1997 s. 165 (Danmarks Hojesteret). Men preskriptionstidenss. 416

133.avbrytande är också beroende av att exekutiv försäljning verkligen följer på kvarstadens. 416

134.eller utmätningen. Jfr ND 1980 s. 178 (Norges Hoyesterett). Blir ingen sådan försäljnings. 416

135.av, faller kvarstadens eller utmätningens preskriptionsavbrytande verkan bort. Dettas. 416

136.överensstämmer också med dansk rätt. I avgörandet ND 1992 s. 145 uttalade 0stres. 416

137.Landsret: ”[...] det ikke er tilstraekkeligt til at afbryde foraeldelsen, at begaering oms. 416

138.foretagelse af arrest, henholdvis udlaeg, er indgivet til fogedretten inden udlobet af 1 årss. 416

139.fristen, men at det må kraeves, at der inden fristens udlob er dekreteret arrest ellers. 416

140.udlaeg, og at det derefter uden ufornodent ophold afholdes tvangsauktion.”s. 416

141.30 Skrivningen gäller offentliga avgifter. Jfr ND 1979 s. 342 (Frostating lagmanns­s. 416

142.rett), där krav på privat kajhyra inte ansågs vara säkrat genom sjöpanträtt.s. 416

143.Framställande av ersättningskrav417s. 417

144.sistnämnda fordringar uteslutits från sagda kapitel, är min tolkning den atts. 417

145.kvarstad ändå kan erhållas för sådana fordringar i stöd av de allmännas. 417

146.reglerna i RB 7 kap. (nedan avsnitt 9.2.3).31 Beträffande ”ersättning förs. 417

147.avlägsnande av vrak”, som också nämns bland de till sjöpanträtt berättigades. 417

148.fordringarna, är frågan mera problematisk. En sådan fordran saknas i upp­s. 417

149.räkningen av sjöfordringar i 4 kap. 4 §. Men om fordran omfattas av undan-s. 417

150.tagsstadgandet i 1 § 3 mom., dvs. fråga är om finskt fartyg med kvarstads-s. 417

151.sökande från Finland eller fordran är av offentligrättslig art, torde reglerna is. 417

152.RB 7 kap. kunna tillämpas. För fordran på ersättning för avlägsnande avs. 417

153.vrak som inte faller in under undantagsstadgandet kunde man måhända an­s. 417

154.se att en sådan fordran omfattas av skrivningen ”skada som har orsakats avs. 417

155.ett fartyg genom sammanstötning eller på något annat sätt [min kurs.]”. Mens. 417

156.enär kvarstadskonventionens syfte är att begränsa de fordringar till säkerhets. 417

157.för vilka kvarstad kan beviljas,32 synes utrymmet för en extensiv tolknings. 417

158.vara litet.33 För en sådan tolkning talar å andra sidan sjöpantreglemas karak­s. 417

159.tär och den korta preskriptionstiden. En annan sak är sedan, att myndighe­s. 417

160.terna kan ha möjlighet att kvarstadsbelägga ett fartyg till säkerhet för vrak­s. 417

161.kostnader i stöd av texten i artikel 2.34 I varje fall har frågan explicit lösts is. 417

162.31 Jfr artikel 2 i 1952 års kvarstadskonvention som har följande lydelse: ”A ship flying the flag of one of the Contracting States may be arrested in the jurisdiction of any of the Contracting States in respect of any maritime claim, but in respect of no other claim; but nothing in this Convention shall be deemed to extend or restrict any right or powers vested in any Governments or their Departments, Public Authorities, or Dock or Harbour Authorities under their existing domestic laws or regulations to arrest, de­ tain or otherwise prevent the sailing of vessels within their jurisdiction.” I det svenska avgörandet ND 1999 s. 65 tolkade Svea hovrätt undantagsbestämmelsen i svenska sjölagen 4 kap. 1 § första stycket mot bakgrund av skrivningen ”or Dock or Harbour Authorities under their existing domestic laws or regulations” så att den inte innefattar krav på avgifter till andra subjekt än myndigheterna i kvarstadsstaten. Det kan också till­ läggas att ”port, canal and other waterway dues and charges” nämns i 1999 års kvar­ stadskonvention (art. l[n]).s. 417

163.32 Se ovan not 16 och artikel 2 i konventionen, som återges i föregående not. Se även Philip 1999 s. 3, Falkanger & Bull 1999 s. 20 och Falkanger 2000 s. 13.s. 417

164.33 Jfr dock ovan not 17. Det kan också noteras att fordan som grundar sig på bärg­ ning uttryckligen omnämns i förteckningen på sjöfordringar (4 kap. 4 § 3 punkten). Men begreppet ”bärgning” hänvisar till SjöL 16 kap., och krav på ersättning för avlägs­ nande av vrak kan uppkomma utanför bärgningssituationerna.s. 417

165.34 Ovan not 31. Se den senare delen av texten. Fastän kvarstadskonventionen som sådan inte har inkorporerats i finsk rätt utan man har transformerat den till SjöL 4 kap., innebär konventionsbindningen ändå att artikel 2 är relevant i finsk rättstillämpning.s. 417

166.418 Kapitel 9s. 418

167.1999 års kvarstadskonvention, som dock ännu inte trätt internationellt is. 418

168.kraft.35s. 418

169.Kvarstad får läggas på det fartyg som sjöfordran hänför sig till. Om ens. 418

170.sjöfordran grundar sig på någon annan i 4 kap. 4 § avsedd omständighets. 418

171.än tvist om äganderätten eller besittningen till ett fartyg (punkterna 15s. 418

172.och 16), får kvarstad i stället läggas på ett annat fartyg som tillhör36 dens. 418

173.som vid tiden för sjöfordrans uppkomst var ägare till det fartyg soms. 418

174.sagda fordran hänför sig till. Och om någon annan än fartygets ägare ärs. 418

175.personligen ansvarig för en sådan sjöfordran, får kvarstad läggas anting­s. 418

176.en på det fartyg som sjöfordran hänför sig till eller på ett annat fartygs. 418

177.som tillhör gäldenären (5 § 2—3 mom.). Men vad som är viktigast är atts. 418

178.oberoende av det sagda får ett fartyg beläggas med kvarstad endast oms. 418

179.det i Finland kan bli föremål för verkställighetsåtgärder som gäller sjö­s. 418

180.fordran (4 mom.). Detta innebär de facto att kraven måste vara mot far­s. 418

181.tygets ägare37 — med undantag av krav som är säkrade genom sjöpant­s. 418

182.rätt.38s. 418

183.35 International Convention on Arrest of Ships, 1999. Se artikel 1(e). Beträffandes. 418

184.konventionen, se även ovan not 18.s. 418

185.36 Ett fartyg anses ha samma ägare om samma person eller samma personer ägers. 418

186.alla andelar i det (4 kap. 5 § 5 mom.).s. 418

187.37 Att kravet bör vara mot fartygets ägare innebär en betydande begränsning avs. 418

188.möjligheterna att använda kvarstad som påtryckningsmedel/säkringsåtgärd. De moder­s. 418

189.na rederistrukturerna är mångfacetterade och komplexa och det kan vara svårt att iden­s. 418

190.tifiera fartygsägaren som ansvarssubjekt.s. 418

191.38 Enligt SjöL 3 kap. 17 § får talan om betalning ur fartyget för fordran som är före­s. 418

192.nad med sjöpanträtt väckas mot pantägaren eller befälhavaren, jfr det svenska avgöran­s. 418

193.det ND 1979 s. 27 (Sveriges HD). Och av 18 § framgår att stadgandena i 3 kap. om sjö­s. 418

194.panträtt i fartyg tillämpas när sådan rättighet görs gällande inför finsk myndighet. Mens. 418

195.om annan sjöpanträtt än vad som avses i sagda kapitel åberopas, skall den prövas enligts. 418

196.lagen i den stat där fartyget är registrerat (2 mom.). Det svenska avgörandet ND 1994 s.s. 418

197.38 (Hovrätten för Västra Sverige) är i detta avseende belysande: Enär fartyget Stormys. 418

198.Anne var registrerat i Panama, bedömdes frågan huruvida kvarstadsgrundande sjöpant­s. 418

199.rätt förelåg för ett företag som på beställning av fartygets befraktare hade levererat driv­s. 418

200.medel till fartyget enligt registreringslandets lag. Av intresse är också att en bestämmelses. 418

201.motsvarande SjöL 4 kap. 5 § 4 mom. införts i 1999 års kvarstadskonvention (art. 3 [3]):s. 418

202.”Notwithstanding the provisions of paragraphs 1 and 2 of this Artide, the arrest of as. 418

203.ship which is not owned by the person liable for the claim shall be permissible only if,s. 418

204.under the law of the state where the arrest is applied for, a judgment in respect of thats. 418

205.Framställande av ersättningskrav419s. 419

206.Jfr från norsk rättspraxis .ND 2001 s. 317 (Hålogaland lagmannsrett): Tvås. 419

207.företag som hade levererat bunkers till tre ryska trålare ansökte om kvarstads. 419

208.i trålarna till säkerhet för sina fordringar. Rederiet som ägde trålarna motsat­s. 419

209.te sig ansökan med hänvisning till att dess managementbolag hade beställts. 419

210.bunkerleveransema och var därmed rätt gäldenär. Lagmannsretten ansåg atts. 419

211.kvarstad inte kunde beviljas då det inte hade visats att managementbolagets. 419

212.hade uppträtt som fullmäktig för rederiet.39s. 419

213.Här kan också hänvisas till det svenska avgörandet ND 1999 s. 65, därs. 419

214.Svea hovrätt ansåg att även om krav på betalning för bunkerleveranser tills. 419

215.det ryska fartyget Russ var en sjöfordran, kunde inte kvarstad i fartyget be­s. 419

216.viljas i Sverige då ”såvitt framkommit, FESCO [fartygets registrerade ägare]s. 419

217.inte häftar med något eget betalningsansvar för ifrågavarande bunkerleve­s. 419

218.ranser eller eljest på grund av någon med bunkerkravet förenad sjöpanträtt is. 419

219.fartyget, kan inte en slutlig dom mot den nu påstådda gäldenären verkställass. 419

220.i fartyget”.40 41 Som av uppräkningen av sjöpantsäkrade fordringar framgår (petittexten ovan vid noterna 25—27), är endast fordringar som avser ersättning för person- och sakskada^ förenade med sjöpanträtt i fartyget. Enär det i detta arbete behandlade miljöskadeansvaret omfattar mer än endast person- och sakskador, dvs. även ren förmögenhetsskada, vissa icke­ ekonomiska skador, skada på miljön samt ersättning för förebyggande claim can be enforced against that ship by judicial or forced sale of that ship.” Se även artikel 3(l)(e), som gör undantag för sjöpantsäkrade krav.s. 419

221.39 Jfr även ND 2000 s. 418, där Gulating lagmannsrett förkastade besvär över namsrettens beslut att upphäva kvarstad i fartyget F/K Därkvik. Lagmannsretten utgick från att svaranden inte längre var ägare av fartyget. I avgörandet ND 2001 r 372 ansåg Borgarting lagmannsrett däremot att en överlåtelse av en båt inte var ”reell”.s. 419

222.40 Jfr även ND 1998 s. 13, där Svea hovrätt ansåg att det inte framgått att ett utmätt fartyg tillhörde utmätningsgäldenären. Utmätningen ansågs innefatta fel i tjänsten och ge grund för skadestånd.s. 419

223.41 Motsvarande finskspråkiga text talar om ”omaisuusvahinko” (”egendomsskada”). Men det svenskspråkiga uttrycket ”sakskada” motsvaras av finskans ”esinevahinko”. Trots att denna språkliga inexakthet inte torde innebära större sakliga olikheter (jfr skada på ”egendom” enligt VattenL kap. 1 § 25, ovan avsnitt 3.2.1.1), föredrar jag begreppet ”sakskada”, som har ett mera etablerat innehåll än det finskspråkiga uttrycket. Också den svenska sjölagen nyttjar begreppet ”sakskada”, se 3 kap. 36 §. Jag har i annat sam­ manhang påpekat betydelsen av enhetligt språkbruk i nordisk sjörätt, se Wetterstein 1980 s. 74 not 12a och s. 204 not 20. 420Kapitel 9 och skadebegränsande åtgärder, uppkommer härvidlag vissa problem. Ifall kraven riktas mot fartygsägaren, kan kvarstad i huvudsak erhållas även för sistnämnda fordringar (jfr ovan om ”sjöfordringar”). Men när en redare som inte är fartygsägare (ovan avsnitt 2.2) är ansvarig för nämnda skador, kan kvarstad endast erhållas om sjöpanträtt i fartyget föreligger, dvs. då fordran gäller ersättning för person- eller sakskador. De lege ferenda vore en bättre samordning mellan sjöpant- och ersätt­ ningsreglerna önskvärd.42 Också reglerna om sjöpanträtt bör anpassas till skadeståndsansvarets utveckling.43s. 419

224.På begäran av samma skadelidande får kvarstad på ett fartyg beviljas endast en gång för samma ersättningskrav (sjöfordran). Och om säker­ het för kravet har ställts till befrielse från kvarstad,44 får kvarstad inte be­ viljas för samma krav. Kvarstad får dock beviljas om den skadelidandes. 420

225.42 Det bör dock påpekas att i den utsträckning de skadelidandes ställning säkras ge­ nom obligatoriska försäkringsordningar o.dyl. arrangemang (jfr oljeskadeansvaret) mins­ kar givetvis behovet av andra säkringsåtgärder. Det är intressant att notera att i 1993 års sjöpanträttskonvention (International Convention on Maritime Liens and Mortgages) gäller sjöpanträtten inte ”damage in connection with the carriage of oil or other hazard­ ous or noxious substances by sea for which compensation is payable to the claimants pursuant to international conventions or national law providing for strict liability and compulsory insurance or other means ofs ecuring the claims [min kurs.].”s. 420

226.43 Det bör noteras att i föregående not nämnda 1993 års sjöpanträttskonvention in­ går en i förhållande till 1967 års konvention vidsträcktare formulering av sjöpantsäkrade krav: ”[...] [art. 4] (e) claims based on tort arising out of physical loss or damage caused by the operation of the vessel other than loss of or damage to cargo, containers and passengers’ effects carried on the vessel.” Skrivningen tar sålunda sikte på utomkontraktuella skadeståndskrav föranledda av ”physical loss or damage”, och synes därmed täcka en del av ovan nämnda skadekrav, som nu faller utanför SjöL 3 kap. 2 § 1 mom.s. 420

227.44 I UtsökningsL 7 kap. 12 § 1 mom. stadgas: ”Ett beslut om en säkringsåtgärd enligt 7 kap. 1 § rättegångsbalken får inte verkställas och verkställighet som redan har skett skall återgå, om motparten ställer pant eller borgen hos utmätningsmannen.” Den ställda säkerhetens storlek är beroende av fordrans belopp och inte av fartygets värde, dvs. fordran kan under- eller överstiga fartygets värde. Se närmare Långkvist 1986 s. 310 f. Det bör dock noteras att i den nya kvarstadskonventionen av år 1999 bestäms att säkerheten som ställs för att befria ett fartyg från kvarstad skall inte överstiga fartygets värde (art. 4[2]). Tanken är att säkerheten ersätter fartyget och att den sökande kan inte vid en exekutiv försäljning av fartyget erhålla mer än försäljningen inbringar. Här synes man ha negligerat den påtryckningseffekt kvarstaden eller hotet om kvarstad har till att förmå gäldenären att frivilligt betala ifrågavarande fordran. Det kan även uppstå svårigheter att fastställa fartygets värde.s. 420

228."Framställande av ersättningskrav421 visar att den ställda säkerheten har upphört att gälla eller att det annars finns särskilda skäl för kvarstad (6 §).s. 421

229.Utmätningsmannen avgör vilken typ av säkerhet som krävs för att befrias. 421

230.fartyget från kvarstad. En kontantdeposition eller en bankgaranti godkännss. 421

231.i allmänhet som säkerhet. Också en ansvarsförbindelse från en P&I-klubbs. 421

232.kan godkännas in casu. I detta sammanhang förtjänar även upprepas att dens. 421

233.som har gjort gällande en fordran mot en begränsningsfond som har upp­s. 421

234.rättats i bl.a. Finland eller någon annan stat som är part till 1996 årss. 421

235.ändringsprotokoll kan inte med anledning av denna fordran erhålla kvar­s. 421

236.stad, annan säkringsåtgärd eller utsökning avseende fartyg som tillhör nå­s. 421

237.gon på vars vägnar fonden är upprättad och som har rätt till ansvarsbe­s. 421

238.gränsning (SjöL 9 kap. 8 §).4 465 Jfr för oljeskadornas del SjöL 10 kap. 9 §. 9.2.3 Kvarstad enligt RB 7 kap. De i RB 7 kap. ingående allmänna stadgandena om kvarstad tillämpas på fartyg och fordringar som inte omfattas av SjöL 4 kap. Fastän förut­ sättningarna för kvarstad är långt överensstämmande i båda fallen, finns dock även väsentliga olikheter. Medan en sjöfordran krävs till grund för kvarstad enligt SjöL 4 kap., uppställs inte sådant krav i RB 7 kap. I 1 § talas endast om ”fordran för vilken motparten kan åläggas betalnings­ skyldighet genom ett avgörande enligt 3 kap. 1 § 1 mom. utsökningslagen”. Sålunda behöver den till grund för kvarstadsansökan föreliggande fordran på intet sätt vara anknuten till fartygsdriften eller ett bestämt far­ tyg. Följaktligen kan ersättningskrav föranledda av den allmänna rederi­ driften (jfr ovan avsnitt 9.2.2.2) också säkras genom kvarstad i fartyg —s. 421

239.45 Jfr artikel 3(3) i 1952 års kvarstadskonvention.s. 421

240.46 Detta lagrum syftar till att förhindra att fartyg beläggs med kvarstad på flera olika ställen med den påföljd att den ansvarige tvingas ingå i svaromål i flera olika stater på grund av en och samma händelse och att säkerhet för samma ansvarsbelopp måste stäl­ las i olika stater. När en begränsningsfond har upprättats är alla personer som kan åbe­ ropa ansvarsbegränsning skyddade mot kvarstad, annan säkringsåtgärd eller utsökning. Jfr The Putbus, (1969) 1 Lloyd’s Rep. 253 och The ICL Vikraman, (2004) 1 Lloyd’s Rep. 21. Men en viktig förutsättning för detta skydd är att borgenären kan framställa krav mot begränsningsfonden vid den domstol eller myndighet som förvaltar fonden och har möjlighet att av fondens medel få ut och till något annat land överföra vad som belöper sig på hans fordran (SjöL 9 kap. 8 § 5 mom.). Jfr Långkvist 1986 s. 328 f. 422Kapitel 9 men endast såvitt inte annat föranleds av SjöL 4 kap.s. 421

241.Som tidigare framgick, bör kvarstadssökanden visa både sannolika skäl för sin fordran och att det föreligger ”skingringsrisk” från mot­ partens sida. Vidare kan kvarstad i fartyg beviljas endast för krav mot dess ägare — med undantag för krav förenade med sjöpanträtt som framställs mot en redare som inte är fartygets ägare eller mot den som i egenskap av befraktare eller annars har hand om fartygets drift i reda­ rens ställe (SjöL 3 kap. 2 § 3 mom.).47 9.2.4 Förfarandet vid ansökan av kvarstad I Finland beviljas kvarstad i fartyg av tingsrätterna. För kvarstad enligt SjöL 4 kap. ingår en hänvisning i 8 §, dvs. om behörig domstol i kvarstadsärenden enligt sagda lag stadgas i 21 kap. Detta innebär att sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finns är i regel behörig (jfr närmare nedan avsnitt 9.3.2).48 Beträffande kvarstadskrav som undantagits från tillämpningsområdet för SjöL 4 kap. (ovan avsnitt 9.2.2.1) gäller som ut­ gångspunkt RB 7 kap. 4 §, enligt vilken om kvarstad enligt RB 7 kap. beslutar de allmänna domstolarna på ansökan. Härvid blir sökandens yrkande i huvudsaken styrande även för domstolarnas behörighet i kvarstadsfrågan. Om nämligen rättegång i huvudsaken redan är anhängig, avgör samma domstol ansökan om kvarstad i fartyg.49 Ifall en rättegångs. 422

242.47 Enär sjöfordran inte krävs för kvarstad enligt RB 7 kap., föreligger inte heller den tidigare nämnda (ovan avsnitt 9.2.2.2) diskrepansen mellan förutsättningarna för bevil­ jande av kvarstad enligt SjöL 4 kap. och den i SjöL 3 kap. 2 § nämnda fordran, som av­ ser ersättning för avlägsnande av vrak.s. 422

243.48 Domstolsbehörigheten sträcker sig inte till fartyg som befinner sig utomlands. Jfr från dansk rättspraxis AID 1992 s. 131 (0stre Landsret): Kvarstadsansökan avslogs, enär ett fartyg som befann sig på varv utomlands inte kunde beläggas med kvarstad i Dan­ mark.s. 422

244.49 För klarhetens skull bör påpekas att om sökanden har erhållit slutlig dom i huvudsaken bör han skrida till verkställighetsåtgärder. Jfr utformningen av RB 7 kap. 1 § och även Långkvist 1986 s. 241. Men av UtsökningsL 7 kap. 11 a § följer också att utmätningsmannen kan bevilja en säkringsåtgärd som nämns i RB 7 kap., om sökan­ dens ansökan om verkställighet inte genast kan bifallas och det är sannolikt att hans rätt kommer att äventyras. En sådan säkringsåtgärd är i kraft i högst sex månader från det att den beviljades, men giltighetstiden för åtgärden kan på särskild ansökan förlängas om det finns särskilda skäl.s. 422

245.Framställande av ersättningskrav423 inte är anhängig, avgörs frågan om behörig domstol enligt RB 10 kap.50 Här bör dock förtydligas att om sökandens yrkande i huvudsaken skall behandlas enligt SjöL, gäller behörighetsreglerna i SjöL 21 kap. även kvarstadsansökan.s. 423

246.Den skriftliga51 ansökan om kvarstad handläggs i brådskande ord­ ning av domstolen.52 Detta är givetvis väsentligt med tanke på fartygens rörlighet.53 Fastän motparten som huvudregel skall ges tillfälle att bli hörd innan en ansökan om kvarstad kan godkännas, får dock domstol­ en på begäran av sökanden meddela ett interimistiskt beslut om kvarstad utan att höra motparten ”om det finns risk för att avsikten med säkringsåtgärden annars äventyras” (5 §). Då det gäller främmande fartyg är detta ett normalt förfarande. Ifall svaranden skulle ges möjlighet att höras på grund av kvarstadsansökan, skulle detta i regel ta så lång tid i anspråk att syftet med kvarstaden skulle äventyras.54 Den interimistiska kvarstaden är i kraft tills något annat bestäms och det är inte möjligt att söka ändring i ett sådant beslut (14 § 2 mom.).s. 423

247.Vid ärendets slutliga behandling antingen bifalles eller förkastas kvarstadsansökan. Före detta beslut skall motparten ha givits tillfälle att bli hörd. Om ansökan bifalles,55 följer av RB 7 kap. 6 § att sökanden inom en månad från det beslutet gavs skall väcka talan i huvudsaken vid domstol eller få huvudsaken prövad genom annat förfarande som leders. 423

248.50 Se även Nieminen 1998 s. 7 samt mera allmänt om RB 7 kap. 4 §, Havansi 1994 s. 82 ff., särskilt s. 96 f.s. 423

249.51 Enligt RB 7 kap. 5 § skall ansökan om en säkringsåtgärd göras skriftligen. Beträf­ fande skriftlighetskravet, se närmare Havansi 1994 s. 104 ff. Om åtgärden hänför sig till en anhängig rättegång, får ansökan göras mündigen vid det sammanträde där huvud­ saken behandlas.s. 423

250.52 Om fartyget är destinerat till hamn i Finland torde kvarstadsförfarandet kunna påbörjas vid vederbörande domstol även om fartyget ännu befinner sig på resa, t.ex. i territorialhavet Verkställighet av ett eventuellt kvarstadsbeslut sker sedan när fartyget anlöpt hamn.s. 423

251.53 Ett kvarstadsbeslut borde kunna ges och verkställas inom två dagar från ansök­ ningens inlämnande. Se Mickwitz (1998 s. 85) redogörelse av finsk rätt.s. 423

252.54 Se även Långkvist 1986 s. 264 f. och Reg.prop. 1995:158 s. 4.s. 423

253.55 För kostnaderna för ansökan och verkställighet av kvarstaden svarar i första hand den som har ansökt om åtgärden. Vid behandlingen av huvudsaken avgörs vem som slutligt skall stå för kostnaderna (Reg.prop. 1995:158 s. 5). 424 Kapitel 9 till ett verkställbart beslut.56 Om han försummar detta, återkallas kvarstaden.57 9.2.5 Verkställande av kvarstad Utmätningsmannen för den ort där fartyget finns58 verkställer kvarstaden sedan sökanden presterat kvarstadsbeslutet och ställt erforderlig säkerhet.59 Ett beslut om en säkringsåtgärd får inte verkställas om inte sökanden ställer pant eller annan säkerhet för den skada som åtgärden kan åsamka motparten (UtsökningsL 7 kap. 16 §). Av RB 7 kap. 11 § följer nämligen att en sökande som i onödan har utverkat en säkrings­ åtgärd skall ersätta motparten den skada som säkringsåtgärden och verk­ ställigheten av den har orsakat honom samt kostnaderna i saken.60 6 D1et är fråga om strikt ansvar för all uppkommen skada, och lagrummets. 423

254.56 Ifall sökanden redan tidigare har väckt talan i huvudsaken, t.ex. i samband med inlämnandet av kvarstadsansökan, har han givetvis uppfyllt ovan nämnda krav. Och talan kan även väckas vid domstol utomlands förutsatt att beslutet/domen är verkställbar(t) här. Jfr ovan not 3. Se närmare kommentaren av Havansi 1994 s. 128 ff.s. 424

255.57 Se RB 7 kap. 6 § 1 mom. och UtsökningsL 7 kap. 13 § 2 mom. Verkställigheten av säkringsåtgärden kan även återkallas om sökanden inte inom två veckor efter att den tid har löpt ut inom vilken talan enligt RB 7 kap. 6 § skall väckas för utmätningsmannen styrker att huvudsaken har gjorts anhängig (11 §).s. 424

256.58 Fartyget behöver nödvändigtvis inte vara i hamn eller ligga till ankars för att det skall kunna beläggas med kvarstad. Ett belysande exempel härpå utgör fallet m/s Kamar, där fartyget på utgående från Nådendal stoppades på det inre territorialvattnet av utmätningsmannen för att med hjälp av sjöbevakningen verkställa ett kvarstadsbeslut (Länsstyrelsen i Åbo och Björneborgs län 10.8.1982). Se även Långkvists kommentar av fallet, Långkvist 1986 s. 128 f.s. 424

257.59 Motparten kan givetvis förhindra verkställighet genom att betala fordran eller stäl­ la pant eller borgen hos utmätningsmannen. Se närmare UtsökningsL 7 kap. 12—13 §.s. 424

258.60 Se t.ex. HD 1979 II46. Enligt RB 7 kap. 12 § 2 mom. skall talan om ersättning för skador och kostnader vid äventyr av talerättens förlust väckas inom ett år efter att säkringsåtgärden återkallades eller, om besvär över beslutet om åtgärden ännu inte har avgjorts, inom ett år efter att ärendet har avgjorts slutligt. Se även HD 1998:96.s. 424

259.61 Det strikta ansvaret har tillkommit som motvikt till den relativa lätthet med vilket ett kvarstadsbeslut kan erhållas. Se Havansi 1994 s. 190. Beträffande det strikta ansvaret, se även Långkvist 1986 s. 275 ff. och av honom redovisad finsk och övrig nordisk rätts­ praxis. Från nyare praxis kan nämnas ND 1999 s. 210, där Frostating lagmannsrett nog ansåg att ansvarsgrund förelåg, dvs. det krav på bärgarlön som utgjorde grunden förs. 424

260.Framställande av ersättningskrav425 kan aktualiseras om det t.ex. visar sig att befraktaren, och inte fartygs­ ägaren, är rätt svarande i huvudsaken.s. 425

261.Storleken av säkerheten, som oftast är en bankgaranti, avgörs av utmät-s. 425

262.ningsmännen och är i regel betydande.62 Och i tillägg till denna säkerhets. 425

263.krävs vanligen borgen av en eller två personer.63 Dessa stränga krav leders. 425

264.till att sökanden stundom inte lyckas uppställa tillräcklig säkerhet och kvar-s. 425

265.stadsbeslutet följaktligen inte verkställs. Bl.a. staten och dess inrättningar ärs. 425

266.befriade från skyldigheten att prestera säkerhet.64 Ett fartyg som är belagt med kvarstad skall hindras att avgå.65 Ut­ mätningsmannen informerar fartygets befälhavare om kvarstadsbeslutet, den beviljade kvarstaden hade förkastats, men krav på ersättning förkastades på grund av bristande orsakssamband. Skadan ansågs i huvudsak ha orsakats av redarens försummelse att efterkomma Sjofartsdirektoratets krav. I avgörandet AD 2000 s. 132 (So- og Handelsretten i Kobenhavn) hade ett rederi belagt ett annat rederis fartyg med kvarstad för misstanke om att fartyget hade kolliderat med det förstnämnda rederiets fartyg. Enär rederiet sedermera avstod från sina krav, ansågs kvarstaden olovlig och rederiet ålades att betala ersättning för ”skade på sagsogtes omdomme” till det kvarstadsbelagda fartygets rederi.s. 425

267.62 Det kan vara förbundet med betydande svårigheter för utmätningsmannen att uppskatta tex. ett fartygs inkomstbortfall under den beräknade kvarstadstiden och alla kostnader som härvid kunde uppstå. Därför är det förståeligt att värderingarna av de krävda säkerheterna blir ”i överkant”. Jfr även Långkvist 1986 s. 274. I Sverige prövar den kvarstadsbeviljande domstolen säkerhetens storlek. För en intressant diskussion, se t.ex. AD 1994 s. 38 (Hovrätten för Västra Sverige).s. 425

268.63 I UtsökningsL 3 kap. 20 § 1 mom. stadgas att borgen skall vara proprieborgen och, om borgensmännen är två eller flera, solidarisk.s. 425

269.64 Se UtsökningsL 3 kap. 20 § 3 mom. Domstolen kan på ansökan befria även annan sökande ftån att ställa säkerhet, om domstolen finner att sökanden inte förmår göra det och om hans rätt kan anses uppenbart grundad (RB 7 kap. 7 §). För t.ex. en an­ ställd med en sjöpantsäkrad fordran torde det i praktiken vara omöjligt att utan hjälp av t.ex. fackförbund uppställa tillräcklig säkerhet. Se även HD 1982 II 91, där arbets­ kraftministeriet inträdde i sjöpanthavarnas, dvs. de anställdas, ställning efter att ha erlagt lön till dem; jfr HD 1988:65 och från norsk praxis AD 2002 s. 171 (Hålogaland lagmannsrett). I avgörandet HD 1984 II 124 ansågs däremot sjömanspensionskassans självständiga fordran mot redaren inte vara säkrad genom sjöpanträtt i fartyget. Jfr även från svensk rätt AD 1988 s. 1 (Sveriges HD).s. 425

270.65 Beträffande möjligheterna att nyttja ett fartyg som är belagt med kvarstad, se SjöL 4 kap. 7 §. 426Kapitel 9 förbjuder fartyget att avgå66 samt kräver av fartygets befälhavare sådana skeppsdokument utan vilka fartyget inte kan lämna hamnen.67 Enär kvarstaden riktar sig mot fartyget och inte dess last, synes inget för­ hindra tex. lossning av lasten.68 69s. 425

Domstolsbehörighet

1.9.3.1 Allmänt Ett av det ovan refererade kvarstadsinstitutets viktigaste syften är att grunda behörighet för kvarstadslandets domstolar att pröva ifrågavaran­ de tvistemål.6 Genom kvarstaden säkrar borgenären att domstols-s. 426

2.66 De praktiska åtgärderna för att hindra fartyget att avgå beskriver Långkvist 1986 s. 288 f. så här: ”Ett bevis på att kvarstaden verställts delges befälhavaren eller styrman­ nen ombord på fartyget. Vägrar han att mottaga detta eller vägrar han att kvittera dess mottagande, kan dokumentet anslås ombord (t.ex. i styrhytten). En kopia av beslutet bör dock alltid kvarlämnas ombord på fartyget. Efteråt anbringas kvarstadsmärken på styrinrättningen eller på annan synlig plats. Styrinrättningen på fartyget kan dessutom plomberas med ståltråd och sigill. [...] Om det kan befaras att fartyget ändå kommer att avsegla (trots vidtagna åtgärder), kan um på sökandens begäran och bekostnad vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa fartygets kvarhållande. För att förhindra att fartyget ger sig iväg kan det fastlåsas med kätting vid kajen, någon vital maskindel kan avlägsnas eller så kan vakthållning anordnas.”s. 426

3.67 Jfr UtsökningsL 4 kap. 14 § 2 mom. Dokument som skall avkrävas befälhavaren är bl.a. fartygets nationalitetscertifikat. Beträffande dokumenten, se närmare Långkvist 1986 s. 289 f.s. 426

4.68 Men också lasten kan beläggas med kvarstad i enlighet med RB 7 kap. 1 §. Jfr från norsk rättspraxis AD 2000 s. 341 (Nord-Troms namsrett), där sökanden beviljades kvarstad ”i ethvert formuesgode tilhorende JSC Sevryba (fartygets bare boat-befraktare, mitt tillägg), herunder ethvert pengekrav JSC Sevryba måtte ha mot tredjemann, all last og bunkers om bord i skipet ’Sevryba- 1”’. I detta sammanhang bör emellertid regeln i SjöL 22 kap. 5 § 1 mom. uppmärksammas: ”Gods som har inlastats i ett fartyg som är avgångsklart får inte utmätas eller beläggas med kvarstad, om dröjsmål därigenom skulle uppkomma och tredje mans rätt sålunda skulle kränkas.”s. 426

5.69 Jfr artikel 7 i 1952 års kvarstadskonvention. Enligt denna bestämmelse är dom­ stolarna i den stat där ett fartyg har belagts med kvarstad till säkerhet för en sjöfordran behöriga att avgöra den tvist som har föranlett beslutet om kvarstad. En förutsättning är att de enligt forumlandets egen lag har sådan behörighet. Alternativt anges ett antal fall då domstolarna skall ha behörighet. Se kommentaren av Pålsson 2002 s. 125.s. 426

6.Framställande av ersättningskrav427 behörigheten grundande egendom - eller i stället ställd säkerhet - finns i landet. Men reglerna och principerna om domstolarnas behörighet är givetvis av betydelse också för en skadelidande som ställer ersättnings­ krav mot en redare utan att tillgripa kvarstadsförfarande. Nedan grans­ kas de finska domstolarnas behörighet att handlägga mot redaren fram­ ställda miljörättsliga ersättningsanspråk.s. 427

7.Jag har berört frågan om förhållandet mellan internationell och intems. 427

8.domstolsbehörighet i ett tidigare arbete.70 Jag återger här min ståndpunkts. 427

9.som jag inte har funnit skäl att ändra:s. 427

10.”Frågan om förhållandet mellan internationell och intem domstols­s. 427

11.behörighet har varit omdebatterad i finsk doktrin. En del författare har för­s. 427

12.fäktat den ståndpunkten, att de interna forumreglema även innefattar ens. 427

13.reglering av domstolarnas internationella behörighet, medan andra förfat­s. 427

14.tare strävat till att hålla i sär frågorna om internationell och intem behörig­s. 427

15.het. Som ovan framgått, delar jag sistnämnda uppfattning. Sättet att utgås. 427

16.från de interna forumreglema synes principiellt felaktigt. Dessa har skapatss. 427

17.främst med tanke på tvister utan internationell anknytning. Frågan om dens. 427

18.internationella domstolsbehörigheten bör bedömas principiellt frikopplads. 427

19.från de interna forumreglema och de överväganden som ligger till grunds. 427

20.för dessa. De ökade internationella kontakterna mellan länder och folks. 427

21.förutsätter en friare tolkning av behörighetsreglerna och en mera nyanserads. 427

22.prövning av jurisdiktionskompetensen. Vid denna prövning bör beaktass. 427

23.bl.a. verkningarna av en dom i domstolslandet och utomlands, strävan tills. 427

24.jämlikhet i parternas processuella ställning, tvistens anknytning till dom­s. 427

25.70 Med den internationella domstolsbehörigheten avses domstolarnas behörighet att pröva mål med internationell anknytning, medan frågan om domstolarnas interna (inomstatliga) behörighet avser den internt processrättsliga frågan om fördelningen av mål mellan domstolarna inbördes på grundval av reglerna om funktionell, saklig och territoriell kompetens (”forumreglema”). I ett mål med internationell anknytning bör en domstol ta ställning till frågan om den internationella behörigheten principiellt fri­ kopplad från den interna behörigheten (petittexten ovan). Också förstnämnda fråga be­ döms utgående från den nationella rättsordningen. Det finns rätt få folkrättsligt bindan­ de principer för fördelningen av jurisdiktionskompetensen mellan domstolarna i olika stater. Se närmare Wetterstein 1986 s. 26 ff. jämte hänvisningar och nedan not 83. Helt generellt kan konstateras att staterna i regel förbehållit sina domstolar en rätt vidsträckt behörighet att pröva mål med internationell anknytning. Detta är förståeligt med beak­ tande av att staterna i allmänhet förhåller sig restriktivt till att erkänna utländska domar. Jfr ovan not 3. 428Kapitel 9s. 427

26.stolslandet samt processtekniska och -ekonomiska synpunkter. Jag är ävens. 428

27.böjd att omfatta den ståndpunkten, att man vid behov genom tolkning börs. 428

28.tillhandahålla ett internt forum då sådant enligt forumreglema saknas.”71 Som föreliggande arbete visat, grundas redarens miljöskadeansvar på be­ stämmelser i SjöL, VattenL, SkadeståndsL, FartygsavfallsL och MiljöskadeL. Enligt SjöL 21 kap. 3 § skall tvistemål som behandlas enligt denna lag72 och varom inte annorlunda stadgas ”instämmas till sjörättsdomstolen i den hovrättsdomkrets där svaranden har sin hemort eller där han varaktigt idkar rörelse eller där fartyget finns [min. kurs.]73”. Denna bestämmelse gäller sålunda endast ersättningskrav som bedöms enligt sagda lag (eller motsvarande utländsk lag74). Lagrummet tillämpas obe­s. 428

29.71 Wetterstein 1986 s. 27 f. Se även Klami & Kuisma 2000 s. 264 f., vilka nämner flera författare som betonar samma principiella utgångspunkt. Själva anför de att ”soveltuva valtionsisäinen forum-normi luo olettaman siitä, että suomalaisella tuomioistuimella on myös yleistoimivalta, mutta tuo olettama on kumottavissa.” Och i Sverige synes Bogdan 2002 s. 109 utgå från en analogisk tillämpning av forumreglema på domsrättsfrågan, men påpekar samtidigt att denna tillämpning inte bör ske mekaniskt, enär avvikelser kan vara påkallade, dvs. internationell domstolsbehörighet kan tänkas före­ ligga i större eller mindre omfattning än vad forumreglerna ger vid handen. Som jag ovan sade innebär den principiella skiljelinjen mellan internationell och intern domstols­ behörighet att en domstol bör kunna beakta ändamålsenlighets- och rimlighetssynpunkter vid bedömningen av om internationell behörighet föreligger (jfr den angloameri­ kanska forum non convemensyranc^eNp Se närmare Wetterstein 1986 s. 77 fif. Tankar i samma riktning uttalas av Selvig i ND 1999 s. xii-xvi och i bl.a. avgörandet ND 1993 s. 328 (Eidsivating lagmannsrett) har domstolen funnit att saken har ”naturlig tilknytning til Norge”. Se även ND 1998 s. 277 (Hoyesteretts kjaeremålsutvalg). Men jfr beträffande dansk rätt Philip 1994 s. 43, som anför att ”[i]folge dansk ret har domstolene ikke nogen ret til at skonne over, om de onsker at behandle en sag, der indbringes for dem” och i finsk litteratur Koulu 2001 s. 16, som gör likadana uttalanden. Det kan också noteras att det i regel åligger svaranden att göra invändning om att en process i ifrågavarande dom­ stol vore orimlig för honom.s. 428

30.72 Frågan om när ett tvistemål med utländsk anknytning skall bedömas enligt SjöL är beroende av den internationella privaträttens lagvalsregler. Jfr ovan not 1. Se även nedan avsnitt 9.4.s. 428

31.73 För denna del av stadgandet nyttjas i fortsättningen beteckningen ”regeln om fartygsforum”.s. 428

32.74 Fastän det i lagrummet talas om tvistemål som skall behandlas enligt sagda lag, bör stadgandet tolkas så att tvistemål som bedöms enligt främmande sjölag (jfr ovan not 71) också skall behandlas av sjörättsdomstol. Sådana mål kräver möjligen än mers. 428

33.framställande av ersättningskrav 429 roende av om svaranden är finsk eller utländsk fysisk eller juridisk person.s. 429

34.Beträffande redarens principalansvar stadgas i SjöL 7 kap. 1 § (ovan avsnitt 3.1.1), och 10 kap. innehåller bestämmelser om oljeansvaret (ovan avsnitt 3.2.2). Domstolsbehörigheten för oljeansvaret är dock specialreglerad i 21 kap. 3 a § (nedan avsnitt 9.3.5.1), så utrymmet för tillämpningen av SjöL 21 kap. 3 § blir relativt begränsad i föreliggande sammanhang. Vidare bedöms redarens egen culpa enligt SkadeståndsL (likaväl som dennes allmänna arbetsgivar-/uppdragsgivaransvar), och denna lag saknar forumbestämmelser i fråga om redaransvaret.75 Följ­ aktligen blir RB:s allmänna regler om domstolsbehörighet tillämpliga, dvs. 10 kap. Också beträffande det strikta ansvaret enligt VattenL 1 kap. 25 § (ovan avsnitt 3.2.1.) saknas särbestämmelser om behörig domstol, men 14 kap. 1 § i nämnda lag innehåller en hänvisning till allmänna be­ stämmelser om domstolsbehörighet, dvs. i RB 10 kap.s. 429

35.I FartygsavfallsL 29 § ingår däremot en uttrycklig forumbestämmelse för mål som skall bedömas enligt sagda lag och som rör visst fartyg eller förorening av vatten som påståtts vara förorsakad av fartyget. Behörig domstol är tingsrätten på den ort ”där den tilldragelse som förorsakat rättegången har inträffat. Har tilldragelsen inträffat när fartyget varit på resa, kan målet även anhängiggöras vid tingsrätten på den ort, till vars hamn fartyget först anländer.” Också för miljöskador enligt MiljöskadeL (ovan avsnitt 3.2.3) finns en uttrycklig forumbestämmelse i 11 §, som innehåller en hänvisning till RB 10 kap. och dessutom det viktiga tilläg­ sakkunskap av domstolen. Jfr Svea hovrätts anförande om 336 § i den svenska sjölagen (21 kap. 1 § i 1994 års sjölag) i avgörandet ND 1992 s. 121 (s. 123): ”Forumbestämmel­ sen i 336 § sjölagen fick sin nuvarande lydelse i samband med 1970 års ändringar i sjö­ lagen. Av uttalanden i förarbetena framgår att lagrummet avser ej endast mål om tilllämpning av svenska sjörättsregler, utan även sådana tvistemål där fråga är om tillämp­ ning av utländsk sjölagstiftning eller utländska sjörättsliga grundsatser (jfr NJA II1970 s. 736). Fråga om redaransvar är en sådan sjörättslig fråga som skall avgöras av sjörättsdomstol och det oberoende av vilken nationell lag som skall tillämpas.” En annan sak är sedan att tvistemålets anknytning till Finland kan vara så svag att domstolen bör begrun­ da huruvida skäl överhuvudtaget föreligger att uppta målet till prövning.s. 429

36.75 I SkadeståndsL 7 kap. 4 § ingår dock en särbestämmelse om forum vid skade­ ståndstalan mot ett offentligt samfund. Följaktligen kunde nämnda lagrum bli tillämpligt i fråga om det offentligas redaransvar då detta skall bedömas enligt SkadeståndsL. 430Kapitel 9 get att talan även kan väckas ”vid domstolen i den domkrets där den verksamhet som vållade miljöskadan pågick eller miljöskadan uppdaga­ des” (jfr nedan Bryssel I-förordning, art. 5.3). En sådan skrivning saknas nämligen i de allmänna forumreglerna i RB 10 kap.s. 429

37.I RB 10 kap. ingår stadganden om laga domstol, som i första hand tar sikte på den interna domstolsbehörigheten. Dessa regler gäller även udänningar. T.ex. regeln om behörighet på grund av svarandens bo och hemvist (1 § 1 mom.) kan tillämpas även på utlänningar med hemvist i Finland, och en utlänning som idkar rörelse i vårt land synes i enlighet med 1 § 2 mom. kunna sökas på den ort där rörelsen bedrivs.76 Bland forumreglema i 10 kap. knyts emellertid det största intresset i före­ liggande sammanhang till bestämmelsen i 1 § 1 mom.: ”Medborgare i främmande stat, som ej äger bo och hemvist inom Finland, må, så vitt ej för medborgare i viss stat är annorlunda särskilt bestämt, sökas å ort inom Finland, där han anträffas eller honom tillhörigt gods finnes.” Domstolsbehörigheten grundar sig således på den omständigheten att utlänningen 7 har en faktisk — om än svag78 — anknytning till vårt land på basen av att han befinner sig här eller har egendom inom landet.s. 430

38.Beträffande tvistemålets art används i RB 10 kap. 1 § 1 mom. for­ muleringen ”evad det är för gäld eller i annat tvistemål, som rörer dess person”. Denna formulering har i litteraturen ansetts böra tolkas bl.a. så att forumregeln omfattar tvistemål i allmänhet.79 Stadgandet synes inne­ bära bl.a. att en finsk kärande kan framställa förmögenhetsrättsliga an-s. 430

39.76 Stadgandet gäller endast talan föranledd av förbindelse som ingåtts omedelbart för sådan rörelse.s. 430

40.77 Fastän ovan citerade lagrum talar om ”medborgare i främmande stat” bör forumregeln även kunna tillämpas på juridiska personer.s. 430

41.78 Ovan nämnda behörighetsgrunder, dvs. orten där utlänningen anträffas (porum deprehensionis) eller där honom tillhörigt gods finns (förmögenhetsforum), kan inte åbe­ ropas mot en person med hemvist i annan EU-stat. Se Bryssel I-förordningen artikel 3.2 med hänvisning till Bilaga I (Nationella bestämmelser om domstols behörighet som av­ ses i artiklarna 3.2 och 4.2). Dessa behörighetsgrunder är exorbitanta också enligt Bryssel- och Luganokonventionerna. Jfr även artikel 2 punkterna a och e i konvention­ en mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om erkännande och verkställig­ het av domar på privaträttens område (av år 1977). Se mera allmänt om exorbitanta fora t.ex. De Winter 1968 s. 710 f. och Nadelmann 1967 s. 995 ff.s. 430

42.79 Se Wetterstein 1986 s. 29 med hänvisningar.s. 430

43.Framställande av ersättningskrav431 språk mot en utlänning, t.ex en redare eller ett rederi, som har egendom här i landet.80 Ett fartyg som befinner sig i Finland uppfyller i regel sistnämnda rekvisit. Men härvid uppkommer flera frågor: Vilken är den tidpunkt då fartyget skall befinna sig i Finland för att konstituera domstolsbehörighet? Och när är fartyget befintligt ”inom landet”? Kan man i föreliggande avseende uppställa några krav på fartygets värde? Vilken betydelse för domstolsbehörigheten har säkerhet som ställts i Finland för att få fartyget fritt från kvarstads- och andra säkringsåtgärder? Och så vidare.s. 431

44.Som ovan framgått, gäller den i SjöL 21 kap. 3 § ingående regeln om fartygsforum enligt lagrummets ordalydelse endast tvistemål som be­ handlas enligt SjöL, medan RB 10 kap. 1 § 1 mom. har en vidare formu­ lering. Sålunda är dock tillämpningsområdet för regeln om förmögen­ hets forum enligt RB 10 kap. 1 § 1 mom. begränsat, att domstolsbe­ hörigheten förutsätter att den här befintliga egendomen tillhör svaran­ den. Domstolsbehörighet i fråga om tvistemål mot andra än egen­ domens (fartygets) ägare, t.ex. mot en redare som inte äger fartyget (ovan avsnitt 2.2) eller en rese-/tidsbefraktare av fartyget, kan således inte grundas på sagda regel om förmögenhetsforum. I detta avseende synes regeln om fartygsforum i SjöL 21 kap. 3 § vara vidare formulerad.s. 431

45.Av särskild betydelse för de finska domstolarnas behörighet är också internationella instrument som binder Finland. Tidigare i avsnitt 1.4 nämndes att Finland har ratificerat både den s.k. Luganokonventionen av år 1988 och Brysselkonventionen av år 1968, samt att Bryssel I-förordningen av år 2001 gäller i vårt land.81 Dessa konventioner och för­ ordningen gäller domstolarnas behörighet samt erkännande och verk­ ställighet av domar i privaträttsliga tvister inom EU/EFTA-området.82s. 431

46.80 Av forumreglema i RB 10 kap. 1 § 1 mom. följer att också en finsk medborgare, som saknar bo och hemvist här i landet, kan sökas där honom tillhörigt gods finns. Förmögenhetsforum blir enligt sagda lagrum enda tillgängligt forum i det fall att han inte anträffas i landet eller tidigare varit boende i Finland. Se även Havansi 1980 s. 708 f.s. 431

47.81 Den sakliga överensstämmelsen mellan Lugano- och Brysselkonventionen är nu­ mera nästan fullständig. Däremot innehåller Bryssel I-förordningen smärre förändringar i förhållande till Brysselkonventionen. Se närmare Pålsson 2002 s. 25 f.s. 431

48.82 Instrumenten strävar inte till att harmonisera medlemsstaternas materiella och processuella rättsregler, utan endast till att fördela domstolarnas behörighet mellan stat­ erna och att underlätta verkställandet av domar. Se även Pålsson 1997 s. 117. 432Kapitel 9 När sådan talan väcks mot en fysisk eller juridisk person med hemvist inom sagda område, bör sålunda instrumentens bestämmelser iakttas.83 Här kan också upprepas att den betydelsefulla kvarstadskonventionen av år 1952 (ovan avsnitt 9.2.1.) har företräde framom nämnda instru­ ment.84 Detsamma gäller även den specialreglerade domstolsbehörigheten för oljeskador som grundar sig på 1992 års oljeansvarighetskonvention (nedan avsnitt 9.3.5.1). 9.3.2 Kegeln omf artygefomm enligt SjoL, 21 kap. 3 J Regeln om fartygsforum har relevans också för den internationella domstolsbehörigheten (jfr petittexten ovan vid notema 70—71). Med hänsyn till att ersättningskrav ofta framställs mot utländska redare som varken har sin hemort85 i Finland eller varaktigt idkar rörelse här, är regeln om fartygsforum betydelsefull för en skadelidande.86 Denne kan väcka talan vid sjörättsdomstol87 ”där fartyget finns”, dvs. fartygets befintlighet inom landet utgör behörighetsgrund. Och av särskild vikt är 21 kap. 3 § 2 mom.:s. 431

49.”Har för fordran ställts säkerhet hos en myndighet för att befria fartygets. 432

50.från kvarstad eller annan säkringsåtgärd, får talan väckas vid sjörättsdom-s. 432

51.stolen i den hovrättsdomkrets där säkerheten har ställts. Talan angåendes. 432

52.fordran för vilken säkerhet har ställts får väckas vid denna sjörättsdomstol,s. 432

53.även om säkerheten har frigetts.”88s. 432

54.83 Bryssel I-förordningen binder EU-medlemsstaterna med undantag av Danmark. Brysselkonventionen är tillämplig i förhållande till denna stat. Luganokonventionen tillämpas i tvister mot personer med hemvist i Island, Norge, Polen och Schweitz. Se närmare Pålsson 2002 s. 21 ff.s. 432

55.84 Beträffande förhållandet mellan Lugano- och Brysselkonventionema och 1952 års kvarstadskonvention, se t.ex. Siig 1997 s. 362 ff.s. 432

56.85 Såsom ett rederibolags hemort anses fartygets hemort (SjöL 21 kap. 3 §).s. 432

57.86 Beträffande fartygsforumets historiska utveckling, se Wetterstein 1986 s. 50 ff. Jfr även Långkvist 1986 s. 226 ff.s. 432

58.87 Beträffande behöriga sjörättsdomstolar i de mål och ärenden som skall avgöras enligt SjöL, se SjöL 21 kap. 1 §.s. 432

59.88 Beträffande kraven på den ställda säkerheten, se ovan petittexten vid noterna 45— 46. Säkerheten bör täcka den fordran (eller de fordringar) som föranlett kvarstadsförfarandet.s. 432

60.Framställande av ersättningskrav433 Som tidigare framgått (avsnitt 9.2.1), är det ofta nödvändigt för borge­ nären att ansöka om kvarstad på fartyg, dels för att säkerställa behörig domstol89 och dels för att erhålla egendom för ett eventuellt verkstäl­ lande av domen. Då tjänar en ställd säkerhet för att befria fartyget från kvarstad bägge dessa syften.90s. 433

61.Som tidigare framgått, är föreliggande regel om fartygsforum be­ gränsad till tvistemål som behandlas enligt SjöL, dvs. tvistemål angående fartygets drift och dess kommersiella handhavande.91 9 9 B23land sådana mål kan med tanke på föreliggande arbete nämnas frågorna om redarens principalansvar (7 kap. 1 §), ansvarets begränsning (9 kap.), sjöpanträtt (3 kap.) och kvarstad i fartyg (4 kap.) samt bärgning (16 kap.). Dessa mål skall handläggas av sjörättsdomstol som besitter nödig sakkunskap och kompetens till att handlägga sjörättsliga tvister. Men om tvistemålet gäl­ ler t.ex. ett skadeståndskrav som inte skall behandlas enligt SjöL (ovan avsnitt 9.3.1), handläggs målet i normal ordning av allmän underrätt.9 Regeln om fartygsforum i SjöL utgör sålunda lex speåalis i förhållande till stadgandet om förmögenhetsforum i RB 10 kap. 1 § 1 mom. (nedan avsnitt 9.3.3). Domstolsbehörighet enligt sistnämnda regel kräver ju inte något samband mellan kravet och den behörighetsgrundande egendom­ en (fartyget).s. 433

62.Enär SjöL 21 kap. 3 §, som tidigare sades, inte synes uppställa krav på att fartyget skall ägas av svaranden, torde skadeståndsanspråk i prin­ cip kunna framställas även mot andra än ägaren av fartyget, t.ex. en redare som bare boat-befraktat fartyget. Detta är givetvis viktigt meds. 433

63.89 Jfr artikel 7 i 1952 års kvarstadskonvention.s. 433

64.90 De som säkerhet för fartygets frigivande ställda förbindelserna är ofta sådana att de kan utnyttjas så fort domstols avgörande föreligger. Se även ovan not 3.s. 433

65.91 Även en s.k. negativ fastställelsetalan torde kunna väckas i sjörättsforum i enlighet med SjöL 21 kap. 3 §. Beträffande stadgandets användbarhet som en forum rei sitae-rz^, se Wetterstein 1986 s. 55.s. 433

66.92 Se t.ex. HD 1996:108, som gällde skadeståndskrav för olaga blockad av fartyg.s. 433

67.93 Det ovan sagda innebär att sjörättsliga krav synes kunna uppställas också mot en annan befraktare än bare boat-befraktaren. I fall av utländska befraktare kan dock den enda anknytningen till Finland vara det här tillfälligt befintliga fartyget. Härvid upp­ kommer frågan om man inte på något sätt bör begränsa den internationella domstolsbehörigheten. Frågan om utrymmet för domstolens prövningsrätt beträffande behörig­ heten att uppta till behandling tvistemål med internationell anknytning förbigås dock 434Kapitel 9 tanke på temat för föreliggande arbete, men den praktiska betydelsen av stadgandet minskas av kravet på att anspråket skall behandlas enligt SjöL. En betydande del av miljöskadekraven har ju sin grund i annan lagstiftning än sagda lag (ovan avsnitt 9.3.1). Och enär redaren inte äger fartyget, minskas eller saknas även verkställighetsmöjligheterna. Detta gäller särskilt utländska redare vilka ofta inte har någon egendom i Finland. Att belägga fartyget med kvarstad förutsätter, som sades, att fartyget ägs av svaranden eller att fordran är säkrad genom sjöpanträtt. I regel erkänns inte heller finska domar utomlands — med undantag för t.ex. EU-området (nedan avsnitt 9.3.4).s. 433

68.För att domstolsbehörighet i enlighet med SjöL 21 kap. 3 § över­ huvudtaget skall bli aktuell bör det behörighetsgrundande fartyget be­ finna sig i Finland vid tidpunkten för inlämnandet av stämningsansökan till sjörättsdomstolen. Nämnda fråga bedöms utgående från finsk rätt. Fartyget skall i fysiskt avseende befinna sig på finskt territorium.94 Men även om ett främmande fartyg i princip befinner sig i Finland så fort det beträder vårt territorialhav, följer av folkrättsliga regler och principer be­ tydande begränsningar i kuststatens jurisdiktionskompetens. Jag åsyftars. 434

69.främst principen om ofarlig genomfart som omfattar dels främmande fartygs rätt att segla genom kuststatens territorialhav, dels det skydd dessa fartyg i ofarlig genomfart åtnjuter mot ingripanden från kust­s. 434

70.statens sida.95 Detta inbegriper också skydd mot kuststatens domstolsoch verkställighetsbehörighet. Och även om ett fartyg inte kan åberopas. 434

71.skydd mot civilrättslig jurisdiktion,96 är det förknippat med praktiska här. Närmare om frågan, se Wetterstein 1986 s. 56, 58 ff. med hänvisningar.s. 434

72.94 Beträffande avgränsningen av Finlands territorialvatten (territorialhavet och det inre territorialvattnet), se L om gränserna för Finlands territorialvatten 463/1956.s. 434

73.95 Principen om ofarlig genomfart har utvecklats i allmän folkrätt och senast kodi­s. 434

74.fierats i 1982 års havsrättskonvention (art. 17—26). Se t.ex. Hakapää 1988 s. 113 ff. och idem 2003 s. 280 f.s. 434

75.96 Undantag från det skydd mot civilrättslig jurisdiktion som ett främmande fartyg åtnjuter under sin resa genom kuststatens territorialhav har även inskrivits i 1982 års havsrättskonvention artikel 28: Kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd får beviljas avse­ ende förpliktelser eller ansvar som fartyget har ådragit sig under eller före dess genom­s. 434

76.fart av kuststatens sjöterritorium. Vidare kan kvarstad förordnas när fartyget ligger stilla i territorialhavet eller passerar genom detta efter att ha lämnat inre vatten. Om sålunda etts. 434

77.fartyg orsakar t.ex. miljöskada vid genomfarten av kuststatens sjöterritorium kans. 434

78.Framställande av ersättningskrav435 svårigheter att anknyta domstolsbehörighet till fartygets befintlighet på territorialhavet.97 Följaktligen synes man kunna konstatera att den prak­ tiska tillämpningen av regeln om fartygsforum begränsas till fall då fartyget befinner sig i hamn eller på de inre territorialvattnen (jfr även skrivningen i SjöL 21 kap. 3 §: ”sjörättsdomstolen i den hovrätts dom­ krets där [...] fartyget finns”). Härvid är också möjligheterna att vid be­ hov belägga fartyget med kvarstad reella. 9.3.3 Regeln om allmäntf örmögenhetsforum enligt RB 10 kap. 1 § Som tidigare framgått (ovan avsnitt 9.3.1), får även de allmänna forumreglerna i RB 10 kap. 1 § relevans vid framställande av ersättningskrav mot redaren. Också här knyts det största intresset till den i 1 mom. in­ gående regeln om förmögenhetsforum (”där [...] honom tillhörigt gods finnes”).98 Även om regeln bör ges en generell innebörd i fråga om tvistemålens att, koncentreras lagrummets betydelse i praktiken främst till mål angående utlännings betalningsskyldighet.99 Och när det gäller i Finland befintliga främmande fartyg behöver fordringen inte nödvän­ digtvis anknyta till fartygets drift, utan även andra fordringar kan fram­ ställas mot redaren.s. 435

79.Såväl en finsk som udändsk fysisk eller juridisk person kan väcka talan mot en utlänning i dennes förmögenhetsforum här i landet. Men om t.ex. båda partema i tvistemålet är utlänningar kan man stundom ställa frågan om det är rimligt och ändamålsenligt att domstolen grundar sin behörighet enbart på den omständigheten att svaranden har egen­ dom i landet.100 Särskilt gäller detta i fråga om så rörliga egendomsobjekt som fartyg. Men enär redaren skall vara ägare till fartyget för att domkvarstadsförfarande tillgripas — såvitt detta är praktiskt möjligt. Jfr även Abecassis & Jarashow 1985 s. 94.s. 435

80.97Jfr härom Wetterstein 1986 s. 46.s. 435

81.98 Beträffande förmögenhetsforumets historiska utveckling, se Wetterstein 1986 s. 32 f.s. 435

82.99 Beträffande frågorna om regeln om förmögenhetsforum kan tillämpas i tvistemål som gäller kärandens betalningsskyldighet, s.k. negativ fastställelsetalan, och om regeln även gäller talan angående bättre rätt till ifrågavarande egendom eller andra sakrättsliga krav, se diskussionen i Wetterstein 1986 s. 34 ff.s. 435

83.100 Jfr ovan not 78. 436Kapitel 9 stolsbehörighet i enlighet med RB 10 kap. 1 § skall föreligga (se nedan), knyts intresset till kärandens möjligheter att erhålla verkställighet av en eventuell i Finland given dom. Härvid är givetvis kvarstadsmöjlighetema (ovan avsnitt 9.2), och i sista hand fartygets värde, relevanta.s. 435

84.Regeln om förmögenhetsforum talar om ”gods” utan närmare värdespecificeringar. Frågan om föreliggande lagrum kräver att den till grund för domstolsbehörigheten åberopade egendomen101 har något minimivärde har debatterats i finsk och övrig nordisk litteratur.102 Enligt min mening bör man vid bestämmandet av behörigheten kräva att egendomen är av visst värde. Man bör ta hänsyn till om den ifrågava­ rande egendomen är av sådant värde att det framstår som meningsfullt att söka dom och verkställighet i Finland.103 Men fartyg representerar is. 436

85.101 Enär i RB 10 kap. 1 § 1 mom. talas om svaranden tillhörigt ”gods” utan närmare preciseringar, torde i princip som grund för domstolsbehörighet kunna godtas all här i landet befintlig egendom som har förmögenhetsvärde: fast egendom, lösöre, fordringar, värdepapper etc. Finlands HD synes ha förutsatt att den behörighetsgrundande fordran dels skall vara ostridig, dels inte vara beroende av avgörandet i frågavarande mål. Sist­ nämnda krav är förståeligt med beaktande av att domstolen bör kunna avgöra behörig­ hetsfrågan innan den upptar målet till saklig prövning. Se från rättspraxis t.ex. HD 1975 II80 (ostridig, på räkning baserad fordran som ett danskt bolag hade hos ett finskt bo­ lag ansågs behörighetsgrundande), men jfr HD 1972 II34 (varken kärandens oguldna köpeskillingsskuld till svaranden eller hos magistraten med förbehåll deponerad penningprestation, som delvis motsvarade denna skuld, ansågs behörighetsgrundande). Rättsfallen kommenteras av Walamies 1982 s. 246 ff. och 1976 s. 46. Från svensk rättspraxis kan nämnas det intressanta avgörandet AD 1988 s. 9 (Sveriges HD), där käranden som grund för tingsrättens behörighet i ett skadeståndsmål åberopade att svaranden i Sverige hade tillgång till två konossement avseende granit i containrar. Käromålet avvisades då godset innan talan väcktes hade utlämnats utan företeende av konossementen och dessa efter godsets utlämnande ansågs sakna förmögenhetsvärde. Se även Selvigs kommentar i ND 1989 s. x. I avgörandet AD 1999 x 3 ansåg Sveriges HD däremot att en fordran mot en svensk försäkringsgivare som ett rederi med hem­ vist i Liberia överlåtit till en tysk bank som säkerhet för lån, var behörighetsgrundande, dvs. fordran tillhörde fortsättningsvis rederiet. Också i rättsfallet ND 1989 x 47 ansåg Svea hovrätt att en fordran som ett i Panama registrerat rederi hade mot sin P&I-klubb var behörighetsgrundande (konkursjurisdiktion). Beträffande svensk rättspraxis i övrigt, se t.ex. Pålsson 1989 s. 64 ff.s. 436

86.102 De nordiska kommentarerna gäller reglerna om förmögenhetsforum i respektive länder. Se närmare t.ex. Wetterstein 1986 s. 39 f., Långkvist 1986 s. 221 ff. och Bogdan 2002 s. 114 ff.s. 436

87.103 Att å andra sidan fastslå någon generellt tillämplig minimirelation mellan den be-s. 436

88.framställande av ersättningskrav437 allmänhet sådana förmögenhetsvärden att man inte behöver begrunda denna fråga. I regel gäller detta även om svaranden äger enbart en del av fartyget.104 Och även om fartyget belastas av inteckningar eller sjöpanthäftande fordringar (andra än kärandens), torde det kunna utgöra grund för domstolsbehörighet.10' En domstol synes nämligen inte kunna be­ grunda t.ex. en intecknings giltighet eller uppkomsten av en sjöpanträtt i samband med att den tar ställning till behörighetsfrågan.106s. 437

89.En förutsättning för tillämpningen av regeln om förmögenhetshörighetsgrundande egendomens värde och fordringens storlek är svårt. Frågan måste avgöras utgående från omständigheterna in casu och med beaktande av bl.a. ändamåls­ enlighets- och rimlighetssynpunkter. Från nordisk rättspraxis kan nämnas NJA 1966 s. 450, där Sveriges HD inte godtog som behörighetsgrund en svaranden tillkommande fordran hos käranden på ersättning för rättegångskostnader, vilken fordran uppkommit när i tidigare rättegång väckt talan rörande samma sak avvisats eller eljest lämnats utan prövning; NJA 1981 s. 386, där Sveriges HD ansåg att i landet tillfälligt införd egendom, avsedd för gäldenärens personliga bruk inte utgjorde grund för domstolsbehörighet och det danska avgörandet U/R i926 s. 17, där Hojesteret ansåg att en tysk banks danska banktillgodohavande om ca 212 kronor var tillräckligt för att grunda domstolsbehörig­ het i ett mål angående ca 62 000 kronor. Det bör också noteras att svaranden kan ha utmätningsbar egendom på många orter i landet, se närmare Halila 1982 s. 425. Här kan dock också sägas att enär domstolsbehörighet baserad på en regel om en utlännings förmögenhetsforum anses exorbitant inom EU/EFTA-området (ovan not 78), kan detta tala för en restriktiv tillämpning av ifrågavarande behörighetsregel även utanför detta område. Jfr ND 1998 s. 39 (Hovrätten för Västra Sverige). Men utanför EU/EFTA-området förvägras i allmänhet utländska förmögenhetsrättsliga domar erkännande och verkställighet, se t.ex. Koulu 1998 s. 229 ff. Det kan sålunda vara skäl att förfara med viss försiktighet vid ”skyddandet” av gäldenärens i Finland befintliga egendom. Borgenären kan ju ha intresse att få ut även en relativt obetydlig del av sin fordran, eller han kan endast vara intresserad av att erhålla dom i ärendet, tex. till grund för förhandlingar. Även processekonomiska synpunkter, t.ex. förefintligt bevismaterial i vårt land, kan tala för domstolsbehörighet. Ifall vidare den i Finland givna domen undantagsvis skulle vinna erkännande utomlands, t.ex. i svarandens hemland och kunna verkställas där, är detta en omständighet som kan sänka kravet på den här befintliga egendomens värde. Och även om den finska domen inte erkänns kan den dock ha bevisvärde vid en utomlands förd process.s. 437

90.104 Svaranden kan ju vara delägare i ett fartyg. Jfr t.ex. SjöL 1 §. Men stundom kan dock svarandens andel av fartyget vara så obetydlig att domstolen i enlighet med det sagda bör begrunda huruvida ifrågavarande mål upptas till prövning.s. 437

91.105 Jfr även Dennemark 1961 s. 159.s. 437

92.106 Det kan noteras att frågor angående sjöpanträttens uppkomst handläggs av sjörättsdomstolar (ovan avsnitt 9.3.2). 438Kapitel 9 forum är att den i Finland befintliga egendomen ägs av svaranden (RB 10 kap. 1 § 1 mom.: ”[...] eller honom tillhörigt gods finnes.”). Vid svar­ andens bestridande av äganderätten åligger det käranden att styrka sitt påstående. Härvid kan man inte ställa så stora krav på käranden. Prima ^z^-bevisning torde räcka till. Men om inte käranden lyckas prestera bevis om äganderätten avvisas målet på grund av bristande behörig­ het.107 Besittningsrätten till egendomen är således i föreliggande avse­ ende inte tillräcklig.108 Vidare skall egendomen befinna sig i vårt land vid tidpunkten för inlämnandet av stämningsansökan till domstolen.s. 437

93.Beträffande ett fartygs befintlighet i Finland som förutsättning för domstolsbehörighet, hänvisas i tillämpliga delar till det tidigare sagda (ovan avsnitt 9.3.2).s. 438

94.Jfr från dansk rättspraxis109 UfK 1960 s. 428 (So- og Handelsretten is. 438

95.Kobenhavn): Förutsättningarna för domstolsbehörighet i enlighet med rpl.s. 438

96.248 §, 2 stk. var uppfyllda gentemot ett tyskt rederi, som hade bortfraktats. 438

97.sitt fartyg till en dansk befraktare för att användas i trafik mellan Köpen­s. 438

98.hamn, Landskrona och Helsingborg, då fartyget i allmänhet övernattade is. 438

99.Köpenhamn. Till åtskillnad från regeln om fartygsforum enligt SjöL 21 kap. 3 §, sak­ nar föreliggande behörighetsgrund omnämnade om betydelsen av säkerhet som ställts för att befria fartyg från kvarstad. Vilken reell betydelse har denna skillnad? Som tidigare framgått, kan ju ett flertal miljörättsliga ersättningskrav mot redaren bli att bedöma enligt andra materiella rättsnormer än SjöL:s. Och den skadelidande kan ha behov av att säkerställa fartygets befintlighet i Finland genom att ansöka oms. 438

100.107 Frågan om äganderätten till egendomen bedöms enligt privaträttsliga regler (eventuellt utländska, beroende på reglerna för lagvalet). Se även Dennemark 1961 s. 173.s. 438

101.108 Talan mot befraktare av fartyg kan sålunda inte föras i förmögenhetsforum — såvida inte befraktaren har annan behörighetsgrundande egendom i landet, t.ex. last eller bunkers. Dock bör noteras att sjöpantsäkrade fordringar belastar fartyget även om fartygsägaren inte bär personligt ansvar för dem.s. 438

102.109 En regel om förmögenhetsforum ingår också i dansk rätt, se t.ex. Siig 1995 s. 6. Se även ND 1996 s. 177 (So- og Handelsretten i Kobenhavn), där en stridig fordran ansågs behörighetsgrundande.s. 438

103."Framställande av ersättningskrav439 kvarstad.110 Här kan dock tilläggas att ifall svaranden är en finsk redare eller ett finskt rederi, föreligger domstolsbehörighet även i övrigt enligt RB 10 kap. 1 §, så ett fartygs beläggande med kvarstad tjänar närmast påtrycknings- och/eller verkställighetssyften.111s. 439

104.Svaranden kan förhindra verkställighet av kvarstad i fartyg genom att betala fordran eller ställa pant eller borgen hos utmätningsmannen. Den ställda säkerheten träder i stället för det kvarstadsbelagda fartyget, som därefter fritt kan lämna landet. Men om käranden inte hinner inlämna sin stämningsansökan till tingsrätten innan fartyget lämnar landet,112 kan fråga uppkomma om den ställda säkerhetens behörighetsgrundande verkan. Härvid synes den för fartygets frigivande ställda säkerhetens art få betydelse. Om redaren ställt honom tillhörig annan egendom som säkerhet (pant), synes denna regel fortsättningsvis kunna tillämpas. Men om som säkerhet ställts borgensförbindelser eller annan ansvarsförbin­ delse av tredje man, t.ex. förbindelse av en P&I-klubb, torde inte mera kriterierna för tillämpningen av RB 10 kap. 1 § 1 mom. (”honom tillhö­ rigt gods”) uppfyllas, och domstolen vore därmed inte behörig att uppta målet till prövning113 — låt vara att en sådan förbindelse tjänar verkställig-s. 439

105.110 Här bör även erinras om att enligt SjöL 3 kap. 6 § upphör sjöpanträtt i fartyg ett år från det att fordringen uppkom, om fartyget inte före det blir föremål för kvarstad eller utmätning som åtföljs av exekutiv försäljning (se petittexten ovan vid noterna 27— 29).s. 439

106.111 Jfr dock ovan not 80.s. 439

107.112 I praktiken inlämnar dock sökanden ofta stämnings- och kvarstadsansökan sam­ tidigt till domstolen.s. 439

108.113 Jfr även från dansk rättspraxis ND 1982 s. 69 (Danmarks Hojesteret) angående tillämpningen av rpl. 248 §, 2 stk: Det ryska fartyget M/T Tsesis hade transporterat ett parti olja till Danmark. Vid lossningen av lasten konstaterades manko och till säkerhet för sitt ersättningskrav ansökte lastens försäkringsgivare senare om kvarstad i samma rederi tillhöriga M/T Ralta som låg i dansk hamn. Efter att rederiet hade ställt tillräcklig ekonomisk säkerhet avvärjdes kvarstaden. I en senare sak gjorde försäkringsgivaren gäl­ lande att den ansökta kvarstaden hade medfört förmögenhetsforum mot det ryska rederiet även om den hade avvärjts. Domstolen ansåg att den för kvarstadens avvär­ jande ställda säkerheten inte kunde grunda förmögenhetsforum i enlighet med rpl. 248 §, 2 stk. Tidpunkten för målets anhängiggörande (stämningens delgivning) var be­ stämmande för frågan om domstolsbehörighet grundande egendom fanns i Danmark. I norsk rätt däremot följer domstolsbehörighet direkt av tvistemålsloven 31.3 §, se t.ex. AID 1990 s. 453 (Hoyesteretts kjaeremålsutvalg). 440Kapitel 9 hetssyftet.114s. 439

109.Sammanfattningsvis kan sägas att den här behandlade regeln om förmögenhetsforum kompletterar regeln om fartygsforum i SjöL 21 kap. 3 § i fråga om ersättningskrav som inte behandlas enligt SjöL. Men sådana mål handläggs i allmän tingsrätt, inte i sjörättsdomstol, såsom är fallet då domstolsbehörigheten grundar sig på SjöL 21 kap. 3 §. Vid behandling­ en av sistnämnda mål skall i regel två sjöfartssakkunniga vara närvarande och biträda domstolen (1 §). Hur betydelsefull avsaknaden av denna expertis är vid tillämpningen av t.ex. VattenL 1 kap. 25 § då ett fartyg orsakat miljöskada vid ”vattendrags befarande” har jag svårt att be­ döma.115 Till åtskillnad från ansvaret vid fartygskollisioner är ju nämnda ansvar strikt, så den rättsliga bedömningen koncentreras närmast till frågorna om orsakssambandet och den uppkomna egendoms skadans storlek. Måhända att nautisk expertis och sjörättslig sakkunskap härvid är av mindre betydelse.116 Men i alla fall är en sådan divergens i syste­ matiskt avseende mindre lyckad — särskilt när frågorna om sjöpant­ rättens uppkomst och ansvarsbegränsning bedöms enligt SjöL.117 Ocksås. 440

110.114 Se ovan notema 3 och 90. Kvarstadssökanden kan ju i mån av möjlighet kräva att även behörighetsfrågan är löst innan fartyget friges. Jfr om s.k. prorogationsavtal RB 10 kap. 11 § och SjöL 21 kap. 6 §.s. 440

111.115 T.ex. i avgörandet HD 1996:150 (ovan kap. 1 not 84) har Finlands HD tillämpat VattenL 1 kap. 25 §, då en sammankopplad fartygskombination hade kolliderat med ett i havet befintligt fast radarmärke.s. 440

112.116 I Reg. prop. 1984:10 s. 27 uttalas allmänt om betydelsen av sjöfartssakkunniga: ”Den tekniska utveckligen inom skeppsbyggnadsindustrin under de senaste åren har varit enorm. Detta kommer särskilt fram i fartygskonstruktioner, navigationsutrustning samt i maskineri och transmissionsanordningar. För att orsakerna till och förloppet av sjöolyckor skall kunna utredas objektivt måste domstolen ha möjlighet att fa uppgifter om de sjö- och maskintekniska anordningarnas verkningar och samverkan mellan dem och mänskliga faktorer. Därför är det ytterst viktigt att sakkunniga är antingen sjöfar­ ande i aktiv tjänst eller personer som aktivt utför uppgifter i anslutning till sjöfarts­ näringen och att dessa sakkunniga kan följa utvecklingen i fråga om sjö- och maskin­ tekniska anordningar.”s. 440

113.117 En ”splittring” av processen belyses av bl.a. det svenska avgörandet ND 1987 s. 98 (Göta hovrätt): J.T.S. Sjöfarts AB väckte vid Värnamo tingsrätt, som inte var sjö­ rättsdomstol, talan mot NA. Henriksen med yrkande om ersättning för tre bogseringar av en pråm med last som bolaget hade utfört för Henriksens räkning. Henriksen bestred yrkandet och åberopade att han hade en kvittningsgill motfordran avseende skador på pråmens last som uppkommit vid bogseringen. Enär bolagets krav mots. 440

114.Framställande av ersättningskrav441 avsaknaden i RB 10 kap. 1 § av ett uttryckligt stadgande om verkan av ställd säkerhet för fartygets frigivande kan vara av mindre betydelse med hänsyn till möjligheterna att utforma borgens- eller andra ansvarsför­ bindelser av tredje män så att möjligheterna att utfå ifrågavarande ford­ ran säkras. 9.3.4 Bryssel I-förordningen 9.3.4.1 Tillämpningen Ovan berörda regler om fartygs- respektive förmögenhetsforum åsido­ sätts inom EU-området av 2001 års Bryssel I-förordning. Denna för­ ordning gäller, som sades, domstolarnas behörighet i privaträttsliga118 tvister,119 och fastän den inte innehåller någon uttrycklig begränsning till tvister eller sakförhållanden av internationell natur, bör det för förord­ ningens tillämplighet i princip krävas att saken har någon form av anknytning till utlandet.120 Henriksen grundade sig på avtal om bogsering, och ett sådant rättsförhållande inte reglerades i den svenska sjölagen, ansågs tingsrätten behörig att uppta bolagets talan till prövning. Däremot avvisades Henriksens kvittningsyrkande, enär yrkandet avsåg ersättning för lastskada som orsakats av bogserbåten när lasten var i bolagets vård, och sådan tvist gällde förhållande som avses i sjölagen. Jfr ND 1992 s. 121 (Svea hovrätt), där fråga om rederiets ansvar för befälhavarens påstådda försummelse ansågs böra behandlas av sjörättsdomstol, medan talan mot rederiet om ersättning enligt ITF-avtal och underlåtenhet att teckna grupplivförsäkring skulle handläggas av allmän domstol. Andra rättsfall där bestämmelserna om sjörättsdomstol i 336 § i den svenska sjölagen inte ansetts tillämpliga är ND 1982 s. 21 (Sveriges HD, av rederi mot terminalföretag framställt anspråk på ersättning för förkommet gods) och ND 1981 s. 65 (Hovrätten för Västra Sverige, ersättning för bogserbåtar som legat ”stand by”). I avgörandet ND 1991 s. 41 (Svea hovrätt) ansågs däremot käromål angående avtal om tidsbefraktning av fartyg för användning som logement röra förhållande som avsågs i sjölagen. Jfr även från finsk rättspraxis ND 1990 s. 69 (Åbo hovrätt), som dock gällde skadeståndskrav i resebefraktningsförhållande.s. 441

115.118 Beträffande förordningens sakliga tillämpningsområde (art. 1), se närmare Pålsson 2002 s. 51 ff.s. 441

116.119 I förhållande till Danmark tillämpas 1968 års Brysselkonventionen, och 1988 års Luganokonvention tillämpas i tvister mot personer med hemvist i Island, Norge, Polen och Schweitz.s. 441

117.120 Enligt Pålsson 2002 s. 61 bör anknytningen vara av sådan beskaffenhet att målets. 441

118.442Kapitel 9s. 442

119.När en ersättningstalan väcks mot en redare med hemvist inom sag­s. 442

120.da område, bör förordningens bestämmelser iakttas.121 Bestämmelsernas. 442

121.är uttömmande och talan kan sålunda endast väckas i specifikt nämndas. 442

122.domstolar.122 Följande avgörande från finsk rättspraxis är belysande:s. 442

123.ND 1998 s. 73\ I mars 1994 sålde ett finskt företag till ett italienskt bolag cas. 442

124.2 000 ton hetvalssat stål på DDP (Incoterms 1990) San Polo di Torile vill­s. 442

125.kor. Godset transporterades från Brahestad i Finland till Ravenna i Italiens. 442

126.med fartyget C. Martin. Under sjötransporten skadades godset. Den finskas. 442

127.försäkringsgivaren erlade ersättning för det skadade stålet till mottagaren avs. 442

128.godset på grund av en transportförsäkring.s. 442

129.Försäkringsgivaren krävde utbetalda belopp av svarandena, dvs. farty­s. 442

130.gets tidsbefraktare och dess registrerade ägare. Svarandena gjorde en pro­s. 442

131.cessinvändning om att Åbo sjörättsdomstol utgjorde fel forum, varför des. 442

132.vägrade att ingå svaromål i huvudsaken. De anförde att tidsbefraktaren ha­s. 442

133.de hemvist i Norge och fartygets ägare i Italien.s. 442

134.Åbo tingsrätt ansåg att sjölagen och dess 260 §, som varit gällande dås. 442

135.ifrågavarande sak anhängiggjordes, är ett nationellt stadgande som viker förs. 442

136.Luganokonventionen som föreskriver att talan mot den som har hemvist is. 442

137.en konventionsstat bör väckas vid domstol i denna stat, oberoende av is. 442

138.vilken stat han har medborgarskap.123 Vidare hade fartyget C. Martin intes. 442

139.belagts med kvarstad i Åbo, och säkerhet för fordran till befrielse från kvar­s. 442

140.stad eller annan säkerhetsåtgärd hade inte ställts hos myndighet. Enär förut­s. 442

141.sättningarna i Luganokonventionens 54(a) artikel124 inte hade visats vara förs. 442

142.handen i föreliggande mål, kunde rätt forum inte baseras på de regler soms. 442

143.fanns intagna i sagda artikel. Processinvändningen godkändes och käromål-s. 442

144.inte från forumlandets synpunkt framstår som en rent intem angelägenhet.s. 442

145.121 I SjöL 21 kap. 21 8 a § sägs uttryckligen att det som bestäms i nämnda lag intes. 442

146.gäller om något annat följer av konventionerna om domstols behörighet och om verk­s. 442

147.ställighet av domar på privaträttens område och därtill anknytande protokoll, dvs. avs. 442

148.Lugano- och Brysselkonventionema. Bryssel I-förordningen gäller med verkan från dens. 442

149.1 mars 2002.s. 442

150.122 Det har dock också hävdats att regelsystemet måste kompletteras med en oskriv­s. 442

151.en grundsats om ”nödkompetens” i vissa speciella situationer där käranden annarss. 442

152.skulle drabbas av déni de justice. Se Pålsson 2002 s. 83 med hänvisningar.s. 442

153.123 Fastän detta mål gällde Luganokonventionen ingår samma princip i Bryssel I-s. 442

154.förordningen.s. 442

155.124 Denna bestämmelse motsvarar i sak kvarstadskonventionens bestämmelser oms. 442

156.domstolsbehörighet. Numera är ju sistnämnda konvention bindande för Finland.s. 442

157.Framställande av ersättningskrav443s. 443

158.et avvisades till denna del.s. 443

159.Åbo hovrätt godkände tingsrättens domskäl. Tingsrättens domsluts. 443

160.ändrades inte. Högsta domstolen beviljade inte besvärstillstånd. Men om den nationella domstolsbehörigheten grundar sig på att ett fartyg har belagts med kvarstad i enlighet med 1952 års kvarstadskonvention, har detta forum företräde framom bestämmelserna i Bryssel Iförordningen.125 För Finlands del gäller detta fartyg som har belagts med kvarstad i enlighet med SjöL 4 kap. (ovan avsnitt 9.2.2).126 9.3.4.2 Reglerna om domstolsbehörighet Förordningens grundregel om domstolsbehörighet ingår i artikel 2.1, dvs. om inte annat föreskrivs i förordningen, skall talan mot den som har hemvist127 i en medlemsstat väckas vid domstol i den staten.128s. 443

161.125 Se artikel 71.1 i Bryssel I-förordningen. Beträffande denna bestämmelse, se närmare Pålsson 2002 s. 71 ff. Jfr även från EG-domstolens praxis t.ex. The owners of the cargo lately laden on board the ship ’Tatry” v The owners of the ship ”Maciej Tataj”, (1994) ECRI5439, där domstolen konstaterade att kvarstadskonventionen har företräde framom Brysselkonventionen (1968) endast ”in cases governed by the specialized convention and not in those to which it does not apply”, och från engelsk rättspraxis The Bergen, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 380, där Mr. Justice Clarke ansåg att bestämmelsen om forum­ klausul (art. 17) i Brysselkonvention inte fråntog verkan av artikel 7 i kvarstadskonven­ tionen. Avgörandena kommenteras av bl.a. Briggs 1995 s. 161 ff, Mckie 1998 s. 185 ff. och Siig 1997 s. 362 ff.s. 443

162.126 Det synes mig att avgörandet ND 1998 s. 73 skulle ha bedömts på annat sätt om fartyget hade belagts med kvarstad och/eller säkerhet ställts hos myndighet till fartygets frigivande. Jfr ovan nämnda domskäl. Jfr även från engelsk rättspraxis The Anna H, (1995) 1 Lloyd’s Rep. 11. Se också diskussionen i avgörandena The Deichland, (1989) 2 Lloyd’s Rep. 113 och TheTrinsengracht, (1993) 1 Lloyd’s Rep. 41.s. 443

163.127 Beträffande fysiska personer skall frågan om en part har hemvist i den medlems­ stat där talan är väckt bedömas utgående från lexfori, medan frågan om han har hemvist i en annan medlemsstat avgörs utgående från lagen i den staten (art. 59). Av artikel 60.1 följer att ett bolag eller annan juridisk person skall anses ha hemvist i orten för dess a) stadgeenliga säte, eller b) huvudkontor, eller c) huvudsakliga verksamhet. Beträffande förordningens hemvistbegrepp, se närmare Pålsson 2002 s. 86 ff.s. 443

164.128 Artikel 2.1 reglerar endast den internationella domstolsbehörigheten, medan frågan om domstolarnas interna behörighet bestäms av ”forumreglema”, dvs. främst RBlOkap. 1 §. 444Kapitel 9 Detta oberoende av i vilken stat svaranden är medborgare.129 När en redare med hemvist i en annan EU-medlemsstat har orsakat miljöskada i Finland, bör således ersättningstalan väckas utomlands (om inte kvar­ stad i enlighet med SjöL 4 kap. utverkats). Men Bryssel I-förordningen anvisar också alternativa fora till domstolen i svarandens hemviststat. Käranden kan sålunda välja mellan två eller flera medlemsstaters dom­ stolar.130 Med hänsyn till undersökningens tema knyts intresset bland dessa särskilda behörighetsgrunder till artiklarna 5.3 och 7.131 9.3.4.2.1 Deliktforum enligt artikel 5.3 Enligt artikel 5.3 kan talan om utomkontraktuellt skadestånd mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas i en annan medlemsstat vid domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa.132 Följaktlig­s. 443

165.129 Irrelevant är också om tvisten på annat sätt har utländsk anknytning, t.ex. genom kärandens hemvist eller genom tvisteföremålets belägenhet. Om däremot svaranden helt saknar hemvist inom EU-området faller tvisten utanför förordningens (och Brysselkonventionens) tillämpning. Därvid blir nationella behörighetsregler och -prin­ ciper tillämpliga, dock med vissa undantag (se närmare art. 4). Jfr t.ex. det engelska avgörandet The Kin Yang, (1996) 2 Lloyd’s Rep. 217, där domstolen tillämpade forum non «w^/wzr-överväganden i fråga om svaranden med hemvist utanför Brysselkonven­ tionens medlemsstater.s. 444

166.130 Dessa särskilda behörighetsregler har motiverats både med den nära förbindel­ sen mellan tvisten och den som behörig utpekade domstolen och med processekono­ miska skäl. Se Pålsson 2002 s. 93 f. Han framhåller också att dessa behörighetsregler i princip bör ges en restriktiv tolkning, då de har karaktär av undantag från huvudregeln i artikel 2.1.s. 444

167.131 Det kan dock noteras att också artikel 5.4 kan vara av viss relevans i detta sammanhang. Av sagda bestämmelse följer nämligen att om talan avser enskilt anspråk, t.ex. skadestånd, i anledning av brott, kan talan väckas vid den domstol där brottmålet är anhängigt, i den mån domstolen enligt sin lag är behörig att pröva enskilda anspråk. Om således brottsmålstalan väcks mot en redare kan en tillämpning av artikel 5.4 bli aktuell. Och om redaren är en av flera svaranden, kan av artikel 6.1 följa att han instäms till domstol där någon av svarandena har hemvist, ”förutsatt att det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en gemensam handläggning och dom skall vara påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar”. Jag förbigår dock bestämmelserna med ett omnämnande och hänvisar till kommentarer. Se bl.a. Pålsson 2002 s. 118 f. och 129 ff.s. 444

168.132 Tillägget ”eller kan inträffa”, som saknas i Brysselkonventionen, infördes is. 444

169.Framställande av ersättningskrav445 en öppnar denna bestämmelse möjlighet att instämma ovan nämnda redare till domstol i Finland. Avvikande från artikel 2.1 hänvisar denna bestämmelse till en domstol på en bestämd ort och har därmed relevans för både den internationella domstolsbehörigheten och den interna fo­ rumfrågan.1s. 445

170.En allmän forum delicti-rcpf saknas i RB 10 kap.1 1334 3Vissa specialstadgandens. 445

171.ingår likväl i FartygsavfallsL 29 § och MiljöskadeL 11 § (se närmare avsnitts. 445

172.9.3.5.2). Däremot ingår en regel om deliktforum i den svenska RB 10 kap.s. 445

173.8 §. Utomkontraktuell skadeståndstalan må väckas i Sverige, om den skade-s. 445

174.görande handlingen företagits i detta land eller skadan uppkommit där.s. 445

175.Stadgandet gäller inte bara talan mot skadevållaren själv utan också talans. 445

176.mot annan, t.ex. mot en försäkringsgivare.135 En regel om deliktforum finnss. 445

177.även i dansk rätt,136 och i den norska tvistemålsloven 29 § stadgas att er­s. 445

178.sättningstalan kan anhängiggöras i Norge om den skadegörande handlingens. 445

179.eller dess ”umiddelbare virkning” har inträffat där.137 Stadgandet ansess. 445

180.reglera både den internationella och den interna domstolsbehörigheten.138s. 445

181.Av intresse är också att de norska domstolarna synes ha företagit en visss. 445

182.ändamålsenlighets- och rimlighetsprövning vid bedömningen av om inter­s. 445

183.nationell domstolsbehörighet föreligger.139 En sådan forum non conveniens Bryssel I-förordningen för att klargöra att bestämmelsen även omfattar ärenden om hotande skada. Se t.ex. Nielsen 1999 s. 17. Därigenom står det klart att även förbudstalan kan väckas i nämnda forum. Se Pålsson 2002 s. 117.s. 445

184.133 Pålsson 2002 s. 94. Se även ovan not 128. De nationella ”forumreglerna” är dock bestämmande för behörighetsfrågan på den ort där skadan inträffade eller kan in­ träffa.s. 445

185.134 En allmän regel om deliktforum motsvarande artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen har likväl föreslagits även för Finlands del. Se närmare Tikkanen 1996 s. 735 f.s. 445

186.135 Bogdan 2002 s. 117.s. 445

187.136 Retsplejeloven 244 §. Se t.ex. LJ/R 1973 s. 806 (So- og Handelsretten i Kobenhavn).s. 445

188.137 Lagrummet gäller dock inte kontraktsrättsliga ersättningskrav, se ND 1989 s. 208 (Hoyesteretts kjaeremålsutvalg).s. 445

189.138 Se t.ex. R/1996 s. 875, som gällde ett mål om ersättning för ärekränkning som ett antal norska säljägare hade anhängiggjort vid Oslo byrett mot ett svenskt förlag som hade utgivit en bok i Sverige. Några exemplar av boken hade sålts i Norge. De norska domstolarna ansågs ha behörighet att handlägga målet, men Oslo byrett var inte rätt forum, då skadeverkningarna inte hade inträffat särskilt i Oslo.s. 445

190.139 Se t.ex. ND 1998 s. 277 (Norges Hoyesteretts kjaeremålsutvalg), som gällde frågan om de norska domstolarnas behörighet att handlägga ersättningsanspråk i 446Kapitel 9s. 445

191.liknande prövning får enligt rådande mening inte utövas då domstolsbe-s. 446

192.hörighet bygger på Bryssel I-förordningen.* 140 Begreppet skadestånd utanför kontraktsförhållanden skall tolkas auto­ nomt med hänsyn främst till Brysselkonventionens syften och system.141 Men klart torde vara att det i denna undersökning behandlade utomkontraktuella miljöskadeansvaret omfattas av artikel 5.3142 — såvida inte särreglering baserad på annan konvention föreligger, t.ex. oljeskadeansvaret. Ansvarsgrunden, culpa eller strikt ansvar, spelar inte heller någon roll.s. 446

193.Skrivningen ”i den ort där skadan inträffade” ger upphov till tolk­ anledning av att ett tyskt flygplan hade störtat på Svalbard. De anhöriga till de om­ komna hade väckt talan mot flygbolaget och dess försäkringsgivare i Norge. Målet av­ visades på grund av att saken inte hade ”naturlig tilknytning till Norge”. Det var inte till­ räckligt att olyckan hade inträffat på norskt territorium, och parterna hade ingen anknyt­ ning till Norge. Se även ovan not 71.s. 446

194.140 Se Pålsson 2002 s. 82. Se även från engelsk rättspraxis The Xin Yang, (1996) 2 TJoyd’s Rep. 217, och Sarrio SA. v. Kuwait InvestmentA uthority, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 113.s. 446

195.141 Se EG-domstolens avgörande Athanasios Kalfelis v Bankhaus Schröder, Münchmeyer, Hengstand Co. and Others, (1988) ECR 5565, och kommentaren av Pålsson 2002 s. 112. Det bör framhållas att fastän de flesta här citerade EG-rättsfallen gäller 1968 års Brysselkonvention, har de även relevans för tillämpningen av motsvarande bestämmelser i Bryssel I-förordningen. Jfr även ovan not 81.s. 446

196.142 I det i föregående not nämnda avgörandet Kalfelis v Bankhaus Schröder anförde EG-domstolen: ”The term ’matters relating to tort, delict or quasi-delict’ used in Article 5(3) of the Convention must be regarded as an independent concept covering all actions which seek to establish the liability of a defendant and which are not related to a ’contract’ within the meaning of Article 5(1).” Jfr även domstolens avgörande Réunion Européenne SA and Others v Spliethoff's Bevrachtingskantoor BV and The Master of the Vessel Alblasgracht V002’, (1998) ECR 1-6511, och kommentaren av Honka 2000 s. 80 ff. Också det svenska avgörandet ND 2001 s. 13 (Göteborgs tingsrätt) är här av intresse. Tingsrätten konstaterade att artiklarna 5(1) och 5(3) i 1988 års Luganokonvention är av­ sedda att komplettera varandra så att ingen lucka eller överlappning finns mellan reglerna. Antingen är tvisten inom avtalet eller utomkontraktuell. I det föreliggande fallet bedömde tingsrätten att kärandens talan mot den franska redaren grundade sig på ett utomkontraktuellt ansvar, samt att skadan ostridigt hade inträffat vid lastning i Göteborg, vilket medförde att tingsrätten var behörig att pröva målet. Och i avgörandet NJA 2000 s. 273 ansåg Sveriges HD att artikel 5(3) i Luganokonventionen inte var tillämplig på en talan om fastställelse av att viss teknik inte faller inom skyddsområdet för annans patenträttigheter.s. 446

197.Framställande av ersättningskrav447 ningssvårigheter om den skadeorsakande handlingen och dess verkning­ ar inträffar i skilda stater. EG-domstolen har dock tämligen tidigt tagit ställning till denna fråga i ett fall som gällde tolkningen av motsvarande skrivning i 1968 års Brysselkonvention.s. 447

198.Avgörandet Handelskmekerij G.J. Bier B.V. v Mines de Potasse dAlsace SM.,s. 447

199.(1976) ECR 1735, gällde ett krav på ersättning för vattenförorening som etts. 447

200.franskt gruvbolag orsakat i floden Rhen. Ett nederländskt bolag, som drevs. 447

201.handelsträdgårdsrörelse och som använde vatten från Rhen till bevattnings. 447

202.av sin trädgård, påstod sig ha lidit skada till följd av föroreningen. Det frans­s. 447

203.ka bolaget instämdes till nederländsk domstol, och fråga uppkom huruvidas. 447

204.handlingsortens (Frankrike) eller skadeortens (Nederländerna) domstol vars. 447

205.behörig att handlägga tvisten. EG-domstolen ansåg att båda nämnda foras. 447

206.skall anses behöriga och att käranden har frihet att välja mellan dem.143 Följaktligen har käranden rätt att välja vid vilkendera domstolen han startar sin process, och uppenbarligen väljer han den domstol som framstår som fördelaktigare för honom.144 1 E45G-domstolens principlös­ ning i ovan nämnda avgörande har genomgående vidhållits i senare praxis.s. 447

207.När ett fartyg från EU-området orsakar miljöskada i Finland kan givetvis både handlingsorten och skadeorten sammanfalla. Härvid blirs. 447

208.143 Domstolens beslut s. 1748 f.: ”Where the place of the happening of the event which may give rise to liability in tort, delict or quasidelict and the place where that event results in damage are not identical, the expression ‘place where the harmful event occurred’, in Article 5(3) of the Convention of 27 September 1968 on jurisdiction and the enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters, must be understood as being intended to cover both the place where the damage occurred and the place of the event giving rise to it. The result is that the defendant may be sued, at the option of the plaintiff, either in the courts for the place where the damage occurred or in the courts for the place of the event which gives rise to and is at the origin of that damage.”s. 447

209.144 Jfr ovan petittexten i avsnitt 9.1.s. 447

210.145 Se hänvisningarna hos Pålsson 2002 s. 114 not 75. Det kan noteras att i det engelska avgörandet Anton Durbeck GmbH v Den Norske Bank ASA, (2002) (QB) 1326 (citerat i 8 International Maritime Law (2001) s. 356 f.), ansågs platsen för kvarstaden (Panama), och inte stället där beslutet att belägga fartyget med kvarstad hade fattats (London), vara ”the place where the event which gave rise to the damage occurred”. 448Kapitel 9 vederbörande tingsrätt behörig.146 Om däremot skadan skulle orsakas utanför det finska territoriet, men verkningarna skulle sträcka sig hit, är det ändå troligt att en skadelidande i Finland skulle välja en finsk dom­ stol framom domstol i svarandens hemvistland eller handlingsortens domstol.147 Bryssel I-förordningen möjliggör ju erkännade och verk­ ställighet av finska domar i ett annat medlemsland. Men här tillstöter dock den begränsningen att om skadeverkningarna sträcker sig till flera länder, synes den finska domstolen vara behörig att behandla endast den skada som uppkommit i Finland, inte skadeståndsfrågan i sin helhet.148 Denna fråga kan däremot handläggas i svarandens hemvistforum eller i handlingsortens domstol — om sådan finns att tillgå.149 Därigenom und­ viks den nackdelen att olika domstolar avgör olika aspekter av samma tvist.s. 447

211.En annan begränsning i detta sammanhang kan föranledas därav att artikel 5.3 inte anses omfatta indirekta skadeverkningar. EG-domstolen har ansett att skrivningen ”den ort där skadan inträffade” inte kan tolkas så vidsträckt att den omfattar varje ort där man kan märka skadliga följder av en händelse som redan har förorsakat skada på annan ort.150s. 448

212.146 Om den skadeorsakande handlingen skulle inträffa på en ort inom landet och skadeverkningarna på en annan ort, kunde väl i princip två tingsrätter bli behöriga. Käranden kunde härvid välja tingsrätt.s. 448

213.147 Beträffande fartyg kan ju läget vara det att miljöskada, tex. förorening av vatten, orsakas på det öppna havet och då finns ingen ”handlingsortens domstol”. Jfr från norsk rättspraxis avgörandet ND 1999 s. 359 (Norges Hoyesterett), som gällde er­ sättningskrav till följd av en fartygsförlisning i Norges ekonomiska zon i Nordsjön. Efterlevande till tolv polska sjömän väckte talan i Norge mot fartygets i Cypern re­ gistrerade redare. Hoyesterett ansåg att Norges domstolsbehörighet inom den ekono­ miska zonen var begränsad till ”saerlige befoyelser med hensyn til fiske, miljovern osv. som Norge har i kraft av norsk lovgivning”. Käromålet avvisades. Om den skadeorsak­ ande handlingen däremot skulle äga mm på Finlands territotialhav, kunde man hävda att Helsingfors tingsrätt vore behörig domstol. Jfr Wetterstein 1986 s. 46.s. 448

214.148 Jfr EG-domstolens avgörande Fiona Shevill, Ixora Tradinglnc., Chequepoint SARL, Chequepoint International Ltd v Presse Alliance SA, Case C-68/93.s. 448

215.149 Jfr ovan not 147.s. 448

216.150 I avgörandet Dumes^ France and Tracoba v Hessische Landesbank (Helaba) and Others, (1990) ECR 1-49, ansåg EG-domstolen att ”[t]he rule on jurisdiction laid down in Article 5(3) of the Convention of 27 September 1968 on jurisdiction and the enforce­ ment of judgments in civil and commercial matters cannot be interpreted as permitting a plaintiff pleading damage which he claims to be the consequence of the harm suffereds. 448

217.framställande av ersättningskrav449 Med tanke på att en skadelidande vid miljöskador stundom synes kunna åberopa indirekta ekonomiska förluster som ersättningsgilla, t.ex. enligt de icke-konventionsbaserade reglerna om oljeskada i SjöL 10 kap. (ovan avsnitt 4.4.3) och MiljöskadeL (ovan avsnitt 4.4.4), synes en sådan be­ gränsning inte ändamålsenlig.151 Enär även denna begränsning tar sikte på skadeverkningarna, finns emellertid andra fora tillgängliga för den skadelidande (jfr ovan).s. 449

218.Här bör också erinras om att forum kan tillskapas genom kvarstad i fartyg. Inom EU-området kanske kvarstad inte är så betydelsefull ur verkställighetssynpunkt152 med hänsyn till bestämmelserna om erkän­ nande och verkställighet av domar.153 Men den ort där fartyget befinner sig kan vara fördelaktig för den skadelidande på grund av t.ex. till­ lämpliga materiella rättsregler.154 1 5O5ch med tanke på den väckta talans litispendens-N^fssax^ kan det vara av stor betydelse för den skadelidande by other persons who were direct victims of the harmful act to bring proceedings against the perpetrator of that act in the courts of the place in which he himself ascertained the damage to his assets”. Se ytterligare Antonio Mannari v Lloyd's Bank Plc and Zubaidi Trading Company, Case C-364/93, och kommentaren av Pålsson 2002 s. 115.s. 449

219.151 Pålsson 1997 s. 119 förklarar EG-domstolens hållning med att ett godtagande av forum på den ort där följdskadan manifesterat sig i verkligheten skulle innebära en accept av ett kärandeforum ”eftersom denna skada regelmässigt ger sig till känna där den skadelidande har sitt hemvist, och dessutom leda till en ’multiplicering’ av de till­ gängliga fora för en tvist. Sådana konsekvenser har GD i konstant praxis funnit ofören­ liga med konventionens anda och mening.” Här kan också tilläggas att jag å andra sidan har rekommenderat, att man som utgångspunkt inte borde ersätta ren förmögenhetsskada som uppkommer i kontraktsförhållanden med den primärt skadelidande (ovan avsnitt 4.4.3.4).s. 449

220.152 Det sagda dock med reservation för tillfällen då svaranden inte har annan utmät­ ningsbar egendom. Som tidigare sades kan fartygens rörlighet kräva snabba säkringsåtgärder.s. 449

221.153 I kap. 3 av Bryssel I-förordningen ingår bestämmelser om erkännande och verkställighet av privaträttsliga domar mellan medlemsstaterna. Utgångspunkten är att en dom som har meddelats i en medlemsstat skall erkännas och verkställas i annan medlemsstat. Se närmare Pålsson 2002 s. 231 ff.s. 449

222.154 Särskilt i ansvarsbegränsningsfrågor kan forumvalet få stor betydelse, jfr från engelsk rättspraxis Caltex v. BP, 1 Lloyd’s Rep. 286, Caspian Basin v. Bouygues (No. 4), 2 Lloyd’s Rep. 507, och The Hetveg Novi, (1998) 1 Lloyd’s Rep. 167. Se även Underhill 1998 s. 82 ff.s. 449

223.155 Se artiklar 27—30 i Bryssel I-förordningen. 450 Kapitel 9 att med hjälp av kvarstadsinstitutet snabbt kunna skaffa sig ett lämpligt forum.s. 449

224.Det bör emellertid noteras att också svaranden kan väcka en negativ fast-s. 450

225.ställelsetalan i för honom lämpligt forum med litispendens-N&^sax för käran­s. 450

226.dens senare väckta talan. Det ovan i not 125 nämnda Tk/ry-avgörandet,s. 450

227.(1994) ECR1-5439, är belysande:s. 450

228.Fallet gällde, något förenklat, en transport av sojaolja ombord på dets. 450

229.polska fartyget Tatry från Brasilien till Rotterdam och Hamburg i septembers. 450

230.1988. Lastägama reklamerade till rederiet och anförde att lasten hade för­s. 450

231.orenats av diesel- eller andra oljor. I november 1988 väckte redarna talans. 450

232.mot en del av lastägama i Rotterdam, med krav om att domstolen skulles. 450

233.fastställa att rederiet inte var ansvarigt eller åtminstone fullt ansvarigt förs. 450

234.föroreningen av lasten. Resten av lastägama instämdes i september 1989,s. 450

235.också med krav om att domstolen skulle fastställa att ansvar inte förelåg.s. 450

236.Vidare väckte rederiet i oktober 1990 i Nederländerna en ansvarsbegräns-s. 450

237.ningstalan enligt 1957 års konvention.s. 450

238.Lastägama å sin sida väckte i september 1989 i England två ersättnings-s. 450

239.käromål in rem mot Tatry och dess, svarandena också tillhöriga, systerfartygs. 450

240.Maaej Kataj. Detta fartyg belädes med kvarstad och frigavs senare mot ställds. 450

241.säkerhet. Sedermera anhängiggjorde kärandena ersättningstalan mot redar­s. 450

242.na även i Nederländerna.s. 450

243.Redarna hänvisade till artikel 21 om Utispendens i Brysselkonventionens. 450

244.och krävde att den engelska domstolen skulle avvisa lastägamas talan tills. 450

245.förmån för domstolen i Rotterdam. Alternativt krävde de att talan i Eng-s. 450

246.land borde avvisas på grund av artikel 22 i Brysselkonventionen, som regle­s. 450

247.rar handläggningen av käromål som har samband med varandra.156s. 450

248.EG-domstolen ansåg att den av redarna mot lastägama i Rotterdams. 450

249.väckta talan hade företräde framom andra talan, förutsatt att fråga var oms. 450

250.samma sak och samma parter.1571 förstnämnda avseende likställdes en ne­s. 450

251.156 Artiklarna 21 och 22 i Brysselkonventionen är i sak överensstämmande med Bryssel I-förordningens artiklar 27—28.s. 450

252.157 Rollerna som kärande och svarande i målen kan vara ombytta så länge parterna är desamma. Se även Pålsson 2002 s. 215. Av intresse är också det danska avgörandet ND 1998 s. 135 (Vestre Landsret): Kuttern Cornells Simon hade i juni 1985 seglat i ett område med olje- och gasledningar i Nordsjön. Omedelbart härefter hade konstaterats skada på en rörledning. Den 23 april 1987 ansökte kutterns redare om upprättande av en begränsningsfond (enligt då gällande 1957 års konvention) i Groningen, Holland, där kuttern var registrerad. Sedan fonden hade upprättats den 27 maj 1987, uttog skade-s. 450

253.framställande av ersättningskrav451s. 451

254.gativ fastställelsetalan med en ersättningstalan. Utan betydelse var också dens. 451

255.i engelsk rätt gjorda distinktionen mellan talan in personam och in rem.s. 451

256.Domstolen uttalade sig vidare om tolkningen av artikel 22.158 lidanden den 19 juni 1987 stämning mot svaranden vid Vestre Landsret. Käranden besvärade sig också över den holländska domstolens behörighet att handlägga ärendet, men appellationsdomstolen fastställde avgörandet av den 27 maj 1987. Inte heller anmälde käranden sitt krav i den i Holland upprättade begränsningsfonden. Vestre Landsret fann att den var behörig att behandla kärandens ersättningskrav, men ansåg att de holländska avgörandena var domar som omfattas av Brysselkonventionens artikel 25. Vidare gällde dessa domar och det danska ärendet samma sak, så betingelserna för litispendens enligt artikel 21 var uppfyllda. Enär tvisten först hade väckts i Holland, avvis­ ade Vestre Landsret ärendet. Beträffande begränsningsfondens litipendens-\zs\^n kan konstateras att 1976 års begränsningskonvention saknar bestämmelser härom. En na­ tionell regel ingår dock i SjöL 9 kap. 7 § 3 mom. (jfr även stadgandena om verkan av upprättande av begränsningsfond, ovan avsnitt 6.2.3.4). Följaktligen får Bryssel Iförordningens litispendens-rv^ (art. 27) relevans också i detta sammanhang förutsatt att målen gäller ”samma sak och samma parter” — vilket inte alltid är fallet i be­ gränsningsmål. Se närmare t.ex. Fisknes 1991 s. 113. Detta innebär att en finsk domstol inte alltid bör avvisa ett begränsningsmål fastän en begränsningsfond har upprättats i ett annat land bundet av nämnda förordning. Att begränsningsmål som grundar sig på samma händelse behandlas i olika domstolar kan dock vara oändamålsenligt fastän förordningen innehåller regler om erkännande och verkställighet av domar. En annan sak är sedan att också förordningens artikel 28 om ”käromål som har samband med varandra” kan bli tillämplig i detta sammanhang, jfr från engelsk rättspraxis The Happy Fellow, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 130. Av intresse är också det danska avgörandet ND 1992 s. 159 (Danmarks Hojesteret, kaeremålsudvalget): Ett polskt fartyg kolliderade med ett danskt fartyg i holländska farvatten, varefter den danska redaren upprättade en begräns­ ningsfond i Rotterdam och det polska rederiet väckte samma dag talan i Aalborg. Enär målen hade väckts samma dag kunde inte talan i Danmark avvisas i stöd av artikel 21 i Brysselkonventionen, men då målen hade nära samband med varandra (art. 22) skulle processen i Danmark lämnas vilande tills slutlig holländsk dom förelåg. Skadelidande har anfört besvär till Hojesteret, som har inbegärt förhandsbesked från EG-domstolen.s. 451

257.158 Domstolen anförde: ”On a proper construction of Article 22 of the Convention, it is sufficient, in order to establish the necessary relationship between, on the one hand, an action brought in a Contracting State by one group of cargo owners against a shipowner seeking damages for harm caused to part of the cargo carried in bulk under separate but identical contracts, and, on the other, an action in damages brought in another Contracting State against the same shipowner by the owners of another part of the cargo shipped under the same conditions and under contracts which are separate from but identical to those between the first group and the shipowner, that separate trial and judgment would involve the risk of conflicting decisions, without necessarily involving the risk of giving rise to mutually exclusive legal consequences.” Risken för 452Kapitel 9 93.4.2.2 Forum för ansvarsbegränsning enligt artikel 7 I Bryssel I-förordningen ingår också en bestämmelse om domstols be­ hörighet att pröva mål om ansvarsbegränsning. Av artikel 7 följer näm­ ligen att en domstol i en medlemsstat som med stöd av förordningen är behörig att pröva ett mål om ansvar till följd av ett fartygs användning eller drift också är behörig att pröva mål om begränsning av sådant an­ svar. Detsamma gäller annan domstol som enligt lagen i nämnda stat är behörig i stället för den sålunda utpekade domstolen.* 159s. 451

258.Som tidigare framgått (ovan kap. 6), ingår stadganden om ansvars­ begränsning i SjöL 9 kap. Redaren kan åberopa dessa stadganden genom att upprätta en begränsningsfond eller göra invändning härom då en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning framställs mot honom. Men varken 1976 års begränsningskonvention eller dess änd­ ringsprotokoll av år 1996 innehåller bestämmelser om domstolsbehörighet.160 Inte heller framgår domstolens behörighet att handlägga mål om ansvarsbegränsning av SjöL 9 kap., utan de allmänna reglerna i kap. 21 blir tillämpliga.161s. 452

259.Det är mot denna bakgrund artikel 7 i Bryssel I-förordningen bör ses. För att förbättra redarens (och en annan ersättningsansvahgs) möj­ ligheter att själv föra talan om fastställelse av rätten till ansvarsbegräns­ ning, har det ansetts rimligt att en sådan talan, om den väcks först, skall kunna prövas av domstol i det land där en ansvarstalan kan väckas mot redaren som svarande — i tillägg till övriga behörighetsregler i Bryssel I­ motstridiga domar har även poängterats i engelsk rättspraxis, se t.ex. Sarrio SA. v. Kuwait Investment Authority, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 113, och The Happy Fellow, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 130.s. 452

260.159 Pålsson 2002 s. 127. Se även Philip 1994 s. 62 f.s. 452

261.160 Artikel 10 i 1976 års begränsningskonvention, som behandlar rätten till ansvars­ begränsning utan att uppställa en begränsningsfond, innehåller endast följande be­ stämmelse (art. 10[3]): ”Questions of procedure arising under the rules of this Article shall be decided in accordance with the national law of the State Party in which action is brought.”s. 452

262.161 Jfr även SjöL 9 kap. 7 § 1 mom., vari stadgas att en begränsningsfond ”skall upprättas hos den sjörättsdomstol vid vilken talan har anhängiggjorts eller hos den sjörättsdomstol som enligt 21 kap. är behörig för den ort där kvarstad eller andra rätts­ liga åtgärder har begärts”. Se också 12 kap. 1 § 3 mom.s. 452

263.Framställande av ersättningskrav453 förordningen.162 Men vad som är väsentligt för Finland, och övriga länder som ratificerat 1976 års begränsningskonvention eller 1996 års ändringsprotokoll, är att dessa instrument anses inskränka möjligheterna till sådan fastställelsetalan.s. 453

264.T. Fisknes anför utgående från tolkningen av artiklarna 10 och 11 i 1976 årss. 453

265.begränsningskonvention att det är ”på det rene at Begrensningskonven-s. 453

266.sjonen ikke tillåter negativt begrensningssoksmål”.163 Däremot synes A.s. 453

267.Philip vara enig med Fisknes vad gäller tolkningen av artikel 11, dvs. upp­s. 453

268.rättandet av en begränsningsfond förutsätter att talan väckts mot redaren,164s. 453

269.men oenig beträffande möjligheterna till fastställelsetalan: rederen kans. 453

270.anlaegge sag til anerkendelse af, at han har ret til ansvarsbegraensning, mens. 453

271.han har kun glaede af en dom herom, hvis krav imod ham senere rejses is. 453

272.Danmark, og begraensningsfond derfor kan oprettes, eller den danske doms. 453

273.skal anerkendes i det land, hvor krav senere rejses.”165s. 453

274.Personligen är jag böjd att instämma med A. Philip. Jag kan inte se atts. 453

275.begränsningskonventionens systematik eller utformningen av artikel 10 (jfrs. 453

276.SjöL 9 kap. 9 § 1 mom.) skulle utesluta en sådan tolkning.166 Enär konventionerna om ansvarsbegränsning vid konflikt har företräde framom Bryssel I-förordningen, kan verkningarna av artikel 7 mellan de stater som har tillträtt begränsningssystemet enligt 1976 års konven­ tion/1996 års ändringsprotokoll bli begränsade. Men i förhållande till stater som inte har ratificerat sagda system synes artikel 7 kunna tilllämpas fullt ut.167s. 453

277.162 Se närmare Pålsson 2002 s. 128.s. 453

278.163 Fisknes 1991 s. 111 f.s. 453

279.164 Jfr dock ND 1998 s. 135, ovan not 157, som gällde 1957 års begränsnings­ konvention. Enligt gällande SjöL (9 kap. 7 §) kan en begränsningsfond upprättas om talan väcks i Finland med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning eller en begäran framställs om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder.s. 453

280.165 Philip 1994 s. 62.s. 453

281.166 Jfr även från engelsk rättspraxis Caspian Basin v. Bo/pgues (No. 4), (1997) 2 Lloyd’s Rep. 507. Från äldre svensk rättspraxis (före 1976 års konvention) kan också nämnas NJA 1966 s. 453, där Sveriges HD avvisade en talan om fastställelse av rätten till ansvarsbegränsning på den grunden att käranden saknade ”beaktansvärt intresse”, enär mer än två år (preskriptionstiden) hade förflutit från fartygssammanstötningen.s. 453

282.167 Jfr Fisknes 1991 s. 112 som också anför att Brysselkonventionens artikel 6(a) 454 Kapitel 9 9.3.5 Specialbestämmelser om domstolsbehörighet 9.3.5.1 Forum för oljeskador Oljeolyckoma till sjöss kan ha skadeverkningar i ett flertal länder (ovan avsnitt 1.1). Därför är det viktigt för de skadelidande att frågorna om domstolsbehörighet och verkställighet av domar har lösts på ett ända­ målsenligt sätt.168s. 453

283.En särbestämmelse om domstolens internationella behörighet vid oljeskada ingår i SjöL 21 kap. 3 a §. Detta stadgande har utformats mot bakgrund av artikel IX i oljeansvarighetskonventionen (1969/92).169 Man har strävat till att kanalisera målen om oljeskador till domstol i den konventionsstat där skadan har uppkommit. För de skadelidande är en sådan lösning givetvis fördelaktig, enär de i regel får föra talan vid domstol i hemlandet och inte behöver väcka process i t.ex. redarens hemland eller landet där fartyget är registrerat.170 Men om skade­ verkningar har uppkommit i flera länder, vilket vid storolyckor ofta är (som motsvarar art. 7 i Bryssel I-förordningen) tillkom för att ”tilläte reder å gå offensivt til verks”. Den tidigare begränsningskonventionen av år 1957 var nämligen oklar på denna punkt. Jfr även ovan not 164.s. 454

284.168 Se även Tulokas 1978 s. 230.s. 454

285.169 Artikel IX(1) har följande lydelse: ”Where an incident has caused pollution damage in the territory, including the territorial sea or an area referred to in Article II, of one or more Contracting States or preventive measures have been taken to prevent or minimize pollution damage in such territory including the territorial sea or area, actions for compensation may only be brought in the Courts of any such Contracting State or States. Reasonable notice of any such action shall be given to the defendant.” Tillämpningen av denna bestämmelse har aktualiserats bl.a. vid rättegångarna till följd av HnAz-olyckan (1999). På ansökan av fartygets ägare upprättades i Frankrike den 14 mars 2000 en begränsningsfond uppgående till 12 843 484 euro, som säkrades genom en garanti ställd av fartygets P&I-klubb. I april 2000 väckte RINA Spa/Registro Italiano Navale (klassificeringssällskap) i Italien en negativ fastställelsetalan, dvs. att de inte var ansvariga för olyckan, mot bl.a. fartygets ägare och IOPC-fonden. Fonden väckte i sin tur talan i Italien i mars 2001 med begäran om att de italienska domstolarna skulle avvisa nämnda fastställelsetalan. I oktober 2002 bestämde Court of Cassation att de italienska domstolarna saknade behörighet, enär artikel IX i oljeansvarighetskonvention­ en grundade exklusiv behörighet för den stat där skadan hade inträffat. Se närmare IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.20/7 s. 5 f.s. 454

286.170 Se även Abecassis & Jarashow 1985 s. 219 f.s. 454

287.Framställande av ersättningskrav455 fallet,171 synes också domstolsbehörighet tillkomma dessa länder.172s. 455

288.Av 3 a § följer att talan om ersättning enligt SjöL 10 kap. kan väckas vid finsk domstol endast om oljeskadan har uppkommit i Finland eller inom området motsvarande Finlands ekonomiska zon eller förebyggan­ de åtgärder har vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Finland eller inom nämnda område (1 mom.). Vidare stadgas i 2 mom. att om domstolsbehörighet enligt föregående mom. föreligger, kan talan om ersättning för annan oljeskada orsakad av samma olycka väckas vid samma domstol.173 Och om talan för ersättning av oljeskada kan väckas i Finland, följer av 3 mom. att Helsingfors tingsrätt är behörig dom­s. 455

289.171 Se de ovan i avsnitt 1.1 nämnda haverierna.s. 455

290.172 Jfr även Tulokas 1978 s. 230, som påtalar missförhållandet med att man inte kunnat uppnå ett ”single forum”-system. Och tilläggas kan att en process även kan föras i en icke-konventionsstat. Som exempel kan nämnas Amoco GzAyhavenet 1978 (ovan avsnitt 1.1). Oljeskadan uppkom i Frankrike, men kärandena väckte ersättnings­ talan i USA (icke-konventionsstat), där fartygets ”managers” hade sin hemvist. De övri­ ga svarandena, dvs. fartygets ägare och varvet som hade byggt fartyget var registrerade i konventionsstater (Liberia respektive Spanien). De amerikanska domstolarna prövade talan trots att en del av svarandena hade åberopat forum non conveniens-zr^ment. Och en process i en icke-konventionsstat kan öka fartygsägarens ansvar, enär hans begräns­ ningsfond enligt oljeansvarighetskonventionen endast täcker krav i enlighet med sagda konvention.s. 455

291.173 Här avses uppenbart oljeskada som samma händelse har orsakat utanför det av 1 mom. omfattade området. Tulokas 1978 s. 231 anför härom: ”Kun jonkin sopimusvaltion tuomioistuimilla on yleistoimivalta, se ei rajoitu pelkästään ko. valtion alueella aiheutuneiden vahinkojen selvittelyyn, vaan kattaa myös muissa sopimusvaltioissa koituneet menetykset. Edellytyksenä on, että ne ovat johtuneet samasta vahinkotapahtumasta. Korvauskanteiden keskittäminen on siis mahdollista, mutta ei välttämätöntä. Mahdollista on, että saman vahinkotapahtuman perusteella on yhtaikaa vireillä korvausvaatimuksia useiden valtioiden tuomioistuimissa.” Jfr här tillämpningen av artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen, som begränsar domstolsbehörigheten till de skadeverkningar som uppkommer i vederbörande land (ovan avsnitt 9.3.4.2.1). Enär oljeansvarighets­ konventionen inte synes ta ställning till frågor om litispendens och mål som har samband med varandra (jfr dock texten nedan rörande art. IX[3]), kan man även ställa den intressanta frågan huruvida Bryssel I-förordningens bestämmelser härom är tillämpliga på det konventionsreglerade oljeskadeansvaret. Jfr motsvarande frågeställningar beträff­ ande 1952 års kvarstadskonvention, ovan not 125, och begränsningsfonden enligt 1976 års begränsningskonvention, ovan not 157. Se även artikel XII i oljeansvarighets­ konventionen. Åtminstone synes så vara fallet i fråga om det i SjöL 10 kap. reglerade oljeskadeansvaret som inte har konventionsgrund. 456Kapitel 9 stol.174 Med tanke på det stora antalet skadelidande som kan förekomma vid en oljeolycka och på de ofta komplexa rättsliga ftågeställningarna synes en sådan koncentration ändamålsenlig.7s. 455

292.En annan sak är sedan hur väl Helsingfors tingsrätt skulle klara av att hand­s. 456

293.lägga en storolycka av t.ex. Prestiges omfattning (ovan avsnitt 1.1). Skade­s. 456

294.ståndskraven skulle vara hundratals, om inte tusentals,176 och variera i frågas. 456

295.om typ och belopp. Redan det administrativa handhavandet av kraven skul­s. 456

296.le kräva omfattande resurser, för att inte tala om den expertis som behövss. 456

297.för att värdera t.ex. uppkomna miljöskador och deras återställande samts. 456

298.kostnaderna för förebyggande och skadebegränsande åtgärder.s. 456

299.IOPC-fonden i London har avsevärd erfarenhet av storolyckor ochs. 456

300.dess praxis har varit att då ett större oljeutsläpp har inträffat har fondens. 456

301.upprättat en ”Claims Handling Office” för administrativa uppgifter i dets. 456

302.värst drabbade landet Detta har skett i samråd med lokala myndigheter ochs. 456

303.med det havererade fartygets P&I-försäkringsgivare. Fonden har även varits. 456

304.behjälplig med experter på skadevärdering och oljebekämpningsteknik.s. 456

305.Följaktligen är det viktigt att IOPC-fonden involveras i ett tidigt skede då ens. 456

306.174 Enligt artikel IX(2) i oljeansvarighetskonventionen skall en konventionsstat se till att dess domstolar innehar nödig behörighet att handlägga ersättningskraven.s. 456

307.175 Oljeansvarighetskonventionens bestämmelser om domstolsbehörighet gäller endast den internationella behörigheten, inte frågan om domstolarnas inomstatliga be­ hörighet. I en del konventionsstater är det därför möjligt att flera domstolar är behöriga att handlägga ersättningskrav rörande samma händelse. Denna olägenhet har påtalatas av IOPC-fondens direktör, som även uppmanar konventionsstatema att koncentrera handläggningen av oljeskademål till en domstol. Se IOPC Fund doc. 92FUND/- WGR3/14/3 s. 4. Liknande problem uppkommer även vid tillämpningen av den ame­ rikanska OPA-lagstiftningen, se närmare t.ex. Marion 1997 s. 197 ff.s. 456

308.176 T.ex. till följd av E/zfe-haveriet 1999 hade 6 785 ersättningskrav (uppgående till totalt 201 miljoner euro) framställts per den 7 oktober 2003. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.22/14 s. 4. Den 23 januari 2004 hade antalet krav stigit till 6 892, varav 94 % hade fastställts. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.24/2. Rättegångarna till följd av Exxon Valde^ grundstötning 1989 utgör ett annat gott exempel på vilka utmaningar domstolarna kan ställas inför vid stora oljeutsläpp. Bardwick 2000 s. 262 beskriver domstolsbehandlingen så här: ”In the ten years since the spill, literally thousands of plaintiffs pursued hundreds of class action and individual suits in both state and federal courts. In a modern version of the old Alaska gold rush, eighty-four plaintiffs’ firms came to prospect for lawsuits, and advanced some twenty million dollars in expectation of huge contingent fees. In the end, the suits involved more than 200 experts, 400 court orders, 1000 depositions, 4000 pleadings, and 20 million documents.”s. 456

309.framställande av ersättningskrav457s. 457

310.storolycka inträffat, och att den i möjligaste mån bistår de skadelidande is. 457

311.ersättningsfrågorna. Härigenom ökar också möjligheterna till förliknings. 457

312.angående ersättningarna.177 IOPC-fondens ersättningsansvar berörs nedan is. 457

313.kap. 10. Enligt artikel IX(3) i oljeansvarighetskonventionen har uppställandet av en begränsningsfond den verkan att domstolarna i den staten ”shall be exclusively competent to determine all matters relating to the apportion­ ment and distribution of the fund”. Härigenom koncentreras således alla frågor rörande fondens fördelning till domstolarna i en stat. Bestäm­ melsen har även tolkats så att den exklusiva behörigheten också omfatt­ ar frågan huruvida ansvarsbegränsningsrätt föreligger.178 Enär upprät­ tandet av begränsningsfond är en förutsättning för ansvarsbegränsning (ovan avsnitt 6.3.1), synes en sådan tolkning logisk.179 I Finland upp­s. 457

314.177 En belysande översikt av olika svårigheter och problem i fråga om handhavandet av ersättningskrav som uppkommer vid en storolycka ges av IOPC-fondens direktör i IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.22/12. Som exempel kan nämnas att till följd av P/w^-haveriet 2002 har fartygets P&I-försäkringsgivare och IOPC-fonden upprättat ”Claims Handling Offices” i La Coruna (Spanien) och Bordeaux (Frankrike). Enligt uppgifter av den 26 januari 2004, hade ersättningskrav uppgående till totalt 583,5 miljoner euro mottagits av den förstnämnda ”byrån” och krav om totalt 7,4 miljoner euro av den senare. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.24/5.s. 457

315.178 Se t.ex. de La Rue & Anderson 1998 s. 118. Se även Tulokas 1978 s. 235 £, som också anför att ovan nämnda domstol har exklusiv behörighet att besluta om begräns­ ningsfondens fördelning då fartygsägarens ansvar är obegränsat. Ett sådant problem uppkommer enligt Tulokas alltid då försäkringsgivaren har ersättningsansvar medan fartygsägarens ansvar är obegränsat. Till detta kan sägas att fartygsägaren enligt 1969 års oljeansvarighetskonvention kunde förlora sin ansvarsbegränsningsrätt redan vid ”actual fault or privity” (art. V[2]), medan 1992 års protokoll har omfattat den tidigare omtalade unbreakability-principen (ovan avsnitt 6.2.4). Frågeställningen har sålunda minskat i betydelse.s. 457

316.179 Noteras kan att i SjöL 10 kap. 6 § 2 mom. stadgas att ”[njär en begränsningsfond har upprättats kan fartygsägaren eller någon annan sakägare väcka talan i begränsnings­ mål för att få ansvaret fastslaget [min kurs.] och begränsningsfonden fördelad”. Det är dock något oklart hur långt domstolens exklusiva kompetens sträcker sig. T.ex. de la Rue & Anderson 1998 s. 117 nämner, även om de själva är tveksamma, att ”it was clearly envisaged that the courts of any state with jurisdiction under CLC should remain empowered to hear and determine the merits of claims [min kurs.], even after a limitation fund has been established in another state”. Med hänsyn till bl.a. risken för motstridiga beslut i ersättningsfrågorna förhåller också jag mig restriktivt till en sådan domstols-s. 457

317.458 Kapitel 9s. 458

318.rättas en begränsningsfond vid Helsingfors tingsrätt (SjöL 21 kap. 3 a §s. 458

319.4 mom.).s. 458

320.I SjöL 22 kap. 6 och 7 § ingår stadganden om verkställighet av ens. 458

321.udändsk dom i mål om ersättning för oljeskada, och om verkan av en is. 458

322.utlandet upprättad begränsningsfond på verkställigheten av en dom soms. 458

323.getts i Finland i ett mål angående oljeskada. Som en logisk följd av atts. 458

324.oljeansvarighetskonventionen strävat till att kanalisera målen om olje­s. 458

325.skador till det forum där skadan har uppkommit, innehåller den ävens. 458

326.verkställighetsbestämmelser.180 18M1en med hänsyn till ersättningssyste­s. 458

327.mets bestämmelser om obligatorisk försäkring och direkt talan (ovans. 458

328.avsnitt 8.2.2.3.1) samt IOPC-fondens ersättningstryggande funktion (ne­s. 458

329.dan kap. 10) torde ett verkställighetsbehov aktualiseras relativt sällan.1s. 458

330.Av 6 § följer att en dom i ett mål om ersättning för oljeskada soms. 458

331.har meddelats i en annan konventionsstat och som där har vunnit lagas. 458

332.kraft och är verkställbar, skall verkställas i Finland utan ny behandling avs. 458

333.saken. Detta förutsatt att inget annat följer av stadgandena om verkans. 458

334.av en i Finland upprättad begränsningsfond (SjöL 10 kap. 9 § och 21s. 458

335.kap. 3 a § 4 mom.). Skyldighet att verkställa udändsk dom föreliggers. 458

336.behörighet i annat land. En annan sak är även vilken betydelse Bryssel I-förordningenss. 458

337.regler om litispendens kan få i detta sammanhang. Jfr ovan not 173.s. 458

338.180 Se artikel X i oljeansvarighetskonventionen. Det bör dock noteras att denna be­s. 458

339.stämmelse är verkningslös om svaranden har sina utsökningsbara tillgångar i en icke-s. 458

340.konventionsstat. Då beror verkställighetsmöjligheterna på lagstiftningen i vederbörandes. 458

341.stat (som givetvis kan vara bunden av andra internationella instrument, t.ex. Bryssel I-s. 458

342.förordningen). Jfr Abecassis & Jarashow 1985 s. 222 f.s. 458

343.181 de La Rue & Anderson 1998 s. 118 f. anför om detta: ”In general there are onlys. 458

344.two categories of case in which a risk may reasonably be anticipated of difficulties ins. 458

345.obtaining recovery of sums awarded under CLC. The first is where the ship concerneds. 458

346.is a small one falling outside the scope of the compulsory insurance and certifications. 458

347.requirements of the Conventions. In such cases it may transpire that the ship iss. 458

348.uninsured, or not adequately insured, against pollution liability risks. Alternatively thes. 458

349.ship may be fully insured, but the claimants are handicapped in their recovery efforts bys. 458

350.the fact that there are no rights of direct action in such circumstances against the insurers. 458

351.under CLC. In the second type of case the ship is covered by the compulsory insurances. 458

352.provisions, but it is held that the owner is not entitled to limit his liablity under CLC,s. 458

353.[...].”! sistnämnda hänseende avser författarna fall då fartygsägarens ansvar är obegrän­s. 458

354.sat, medan försäkringsgivarens ersättningsskyldighet är begränsad. Som tidigare sadess. 458

355.torde dock sådana situationer vara sällsynta. Jfr ovan avsnitt 8.2.2.3.2.s. 458

356.Framställande av ersättningskrav459 dock inte om det ansvarsbelopp som gäller för fartygsägaren därigenom skulle överskridas (1 mom.).s. 459

357.Bunkerkonventionen av år 2001 innehåller bestämmelser om domstolsbe-s. 459

358.hörighet samt erkännande och verkställighet av domar som i allt väsentligts. 459

359.motsvarar artiklarna IX(1)—(2) och X i 1992 års oljeansvarighetskonven-s. 459

360.tion.182 Också 1996 års HNS-konvention har bestämmelser som i huvud­s. 459

361.sak bygger på samma principer.183 Ovan har berörts det konventionsbaserade oljeskadeansvaret. Men en fartygsägare kan ådra sig ersättningsansvar också enligt de övriga regler­ na i SjöL 10 kap. (ovan avsnitt 3.2.2.2). Även för sådant ansvar är Helsingfors tingsrätt behörig domstol i Finland. Men enär konventionsgrunden saknas, tillämpas också de ovan i avsnitt 9.3.1 nämnda konven­ tionerna och Bryssel I-förordningen, som reglerar domstolarnas behö­ righet samt erkännade och verkställighet av domar i privaträttsliga tvister inom EU/EFTA-området. Dessutom begränsas en del av oljeansvaret i enlighet med reglerna om globalbegränsning i SjöL 9 kap. (ovan avsnitt 6.2) som bygger på 1976/1996 års traktater. Härvid kan de tidigare be­ rörda frågorna om begränsningsfondens litispendens-verkan184 och artikel 7 i Bryssel I-förordningen (ovan avsnitt 9.3.4.2.2) aktualiseras. 9.3.5.2 Andra specialfora Ovan i avsnitt 7.1.1 berördes FartygsaifallsF;s stadganden, som ger myn­ digheterna vidsträckta befogenheter att förordna om avlägsnande eller tömning av ett på finskt vattenområde sjunket eller strandat fartyg som medför risk för vattnens förorening. Och som tidigare sades, innehåller nämnda lag en uttrycklig forumbestämmelse för mål som skall bedömas enligt FartygsavfallsL och som ”rör visst fartyg eller förorening av vattnen, som påståtts vara förorsakad av fartyget”. Denna skrivning synes sålunda omfatta ersättningsansvaret för de av myndigheterna förordnade nödvändiga (och rimliga) åtgärderna för förhindrande ellers. 459

362.182 Se artiklarna 9 och 10 i bunkerkonventionen.s. 459

363.183 Se artiklarna 38 och 40 i HNS-konventionen.s. 459

364.184 Se ovan not 157. 460Kapitel 9 begränsning av vattenförorening.s. 459

365.Behörig domstol är tingsrätten på den ort där den tilldragelse som orsakat rättegången har inträffat. Ifall denna tilldragelse har inträffat när fartyget varit på resa, kan målet även anhängiggöras vid tingsrätten på den ort till vars hamn fartyget först anländer (29 §). Utgångspunkten är således en behörighetsregel av forum dehctuxpp. Men för fartyg under resa har lagstiftaren tillfogat en alternativ forummöjlighet som i förarbetena motiveras så här:s. 460

366.”1 enlighet med 264 § sjölagen [motsvarande 21 kap. 9 § i gällande SjöL] hars. 460

367.man ansett det vara befogat att i paragrafen även inta ett stadgande om att,s. 460

368.ifall tilldragelsen inträffat när fartyget varit på resa, målet kan anhängiggörass. 460

369.vid den allmänna underrätten på den ort, dit fartyget till först anländer, ty dås. 460

370.kan rättegången snabbare anhängiggöras vid nämnda underrätt.”185 186 Strävan att försnabba anhängiggörandet av processen anförs sålunda som motiv. Men anmärkningsvärt är att i lagrummet talas om ”tingsrätt­ en” utan något krav på den speciella sakkunskap som sjörättsdomstolarna innehar. Möjligheten att anlita denna sakkunskap ingick nämligen i den tidigare gällande formuleringen av FartygsavfallsL 29 §. 6 Betydel­ sen av denna brist uppvägs dock i viss utsträckning av att talan för ersättning av oljeskada skall väckas vid Helsingfors tingsrätt (ovan av­ snitt 9.3.5.1). Som tidigare framgått (ovan avsnitt 4.7.2), omfattar ju oljeskadebegreppet i SjöL 10 kap. 1 § också kostnader och förluster för skadeawärjande och -begränsande åtgärder, dvs. fartygsägaren ansvarar enligt stadgandena i nämnda kapitel om fartyget och/eller oljan ombord måste avlägsnas som en förebyggande åtgärd. Och en framtida inarbetning av 1996 års HNS-konvention i finsk rätt har liknande verkan. Skadebegreppet i denna konvention omfattar också ”the costs of pre­ ventive measures and further loss or damage caused by preventives. 460

371.185 Reg. prop. 1978:228 s. 10.s. 460

372.186 Lagrummet innehöll tillägget: ”Kräver målets natur eller omfattning anlitande av sakkunniga, kan målet även anhängiggöras vid den rådstuvurätt som är närmast platsen för tilldragelsen.” I Reg. prop. 1978:228 s. 10 uttalas: ”Emedan rättegångarna i mål, an­ slutande till denna lag, kan kräva speciell sjöfartssakkunskap har i lagförslaget även reser­ verats möjlighet att anhängiggöra målet vid den rådstuvurätt, som är närmast platsen för tilldragelsen och som har till sitt förfogande i sjölagens 251 § nämnda sakkunniga.”s. 460

373.Framställande av ersättningskrav461 measures”.187s. 461

374.Bryssel I-förordningen gäller enbart ”civil and commercial matters” (art.s. 461

375.1.1). Följaktligen faller bl.a. offentligrättsliga anspråk utanför förordningenss. 461

376.tillämpning.188 I vilken utsträckning myndigheternas ersättningskrav enligts. 461

377.FartygsavfallsL 7 § faller utanför tillämpningen är svårt att bedöma, mens. 461

378.EG-domstolen har hållit fast vid principen om autonom tolkning av ovans. 461

379.citerade begrepp, och t.ex. i rättsfallet Netherlands State v Reinhold Rüffer,s. 461

380.(1980) ECR 3807, ansåg domstolen att krav av ”the agent responsible fors. 461

381.administering public waterways” föll utanför detta begrepp.189 Behörig domstol i fråga om ersättningsärenden enligt MiljöskadeL bestäms utgående från de allmänna forumstadgandena i RB 10 kap. Enär den ansvarsgrundande verksamheten är knuten till ”ett bestämt område” (ovan avsnitt 3.2.3), är det antagligt att ansvaret kan drabba förhållandevis oftare finska än utländska redare. Därför får även andra fora än det ovan i avsnitt 9.3.3 behandlade förmögenhetsforumet ökad betydelse.190 Men då en allmän regel om deliktforum saknas i RB 10 kap, ansåg lagstiftaren det vara angeläget att en möjlighet att väcka ersättningstalan även vid ”domstolen i den domkrets där den verksam­ het som vållade miljöskadan pågick eller miljöskadan uppdagades” in-s. 461

382.187 Artikel l(6)(d) i HNS-konventionen. Denna konvention innehåller bestäm­ melser om domstolsbehörighet som i huvudsak bygger på principerna i 1992 års oljeansvarighetskonvenrion (ovan avsnitt 9.3.5.1). Liknande lösningar kan därför förväntas angående den nationella domstolsbehörigheten.s. 461

383.188 Se närmare Pålsson 2002 s. 51 ff.s. 461

384.189 Domstolen uttalade: ”The concept of ’civil and commercial matters’ within the meaning of the first paragraph of Article 1 of the Convention of 27 September 1968 on Jurisdiction and the Enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters does not include actions such as that referred to by the national court brought by the agent responsible for administering public waterways against the person having liability in law in order to recover the costs incurred in the removal of a wreck carried out by or at the instigations of the administering agent in the exercise of its public authority.” Denna distinktion mellan privata och offentliga ersättningskrävande kritiseras, med visst fog, beträffande oljeskadorna (andra än konventionsreglerade) av Selvig i ND 2001 s. xxv.s. 461

385.190 Allmänt forum för skadeståndskrav är den domstol där svaranden har ”sitt bo och hemvist” (RB 10 kap. 1 § 1 mom.). I viss utsträckning kan sådan talan även drivas i brottmåls- och fastighetsforum, se Routamo & Ståhlberg 2000 s. 354. 462Kapitel 9 skrevs i MiljöskadeL 11 §.191 Härigenom erhålls också större överens­ stämmelse med rättsläget i andra nordiska länder och med Bryssel Iförordningen.192s. 461

386.Enär MiljöskadeL 11 § utgör nationell rätt, har Bryssel I-förordningens. 462

387.företräde i en konfliktsituation, dvs. en ersättningstalan mot en svarandes. 462

388.med hemvist inom förordningens tillämpningsområde kan endast väckass. 462

389.med stöd av förordningens bestämmelser (i främsta rummet artiklarna 2.1s. 462

390.och 5.3). Också här givetvis under förutsättning att fråga är om ”civil ands. 462

391.commercial matters” i förordningens mening (jfr föregående petittext).s. 462

Lagval

1.Förutom de ovan berörda frågorna om kvarstad i fartyg och domstolsbehörighet, har även den internationellt privaträttsliga frågan om tillämplig lag betydelse för de skadelidande som i en finsk domstol fram­ ställer skadeståndskrav med internationella anknytningar. Ärendets ut­ gång är ju beroende av de materiella rättsnormer som domstolen tillämpar.193 Frågan om tillämplig lag avgörs enligt domstolslandets internationellt privaträttsliga regler.194 I Finland saknas emellertid en allmän lagreglering av frågan om tillämplig lag i skadeståndsärenden. Vissa specialstadganden finns, bl.a. i SjöL (se nedan), men i övrigt ärs. 462

2.191 Jfr Reg. prop. 1992:165 s. 18 och 29 f. Se också 1974 års nordiska miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, som ger skadelidande i en annan konventionsstat rätt att föra talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet i samma utsträckning och under samma förutsättningar som rätts­ subjekt i verksamhetslandet (art. 3).s. 462

3.192 Se ovan avsnitt 9.3.4.2.1 Beträffande MiljöskadeL 11 §, se även kommentaren av Hollo & Vihervuori 1995 s. 270 ff.s. 462

4.193 Den tillämpliga lagen utgör vid sidan av domstolsbehörighets- och verkställighetssynpunkterna ett viktigt moment vid kärandens forumval.s. 462

5.194 Se t.ex. Klami & Kuisma 2000 s. 18 ff. Det bör också förtydligas att lagvalsfrågan gäller de materiella rättsreglerna, medan de processuella frågorna i huvudsak bedöms utgående från domstolslandets lag (Jex fori). Den intressanta frågan om utredning av innehållet i främmande lag förbigås dock i detta sammanhang. Hänvisning kan göras till bl.a. Koulu 2002 s. 375 ff. och Jänterä-Jareborg 1997 s. 235 ff.s. 462

6.Framställande av ersättningskrav 463 frågan långt beroende av rättspraxis195 och principer utvecklade i rätts­ litteraturen.196s. 463

7.Beträffande utomkontraktuella skadeståndskrav har principen om lex lod delicti commissi etablerats i den internationella privaträtten. Denna princip innebär att de materiella rättsreglerna i det land dit den skade­ orsakande händelsen kan hänföras skall tillämpas i fråga om skade­ ståndskraven. Det har också hävdats att den skadelidande skall kunna välja mellan handlings- och verkningslandets rättsregler utgående från vad som framstår som fördelaktigare för honom197 (jfr ovan avsnitt 9.3.4.2.1 angående EG-domstolens tolkning av artikel 5.3 i Bryssel Iförordningen).198s. 463

8.Också i ett internationellt perspektiv har principen om kx lod delicti commisds. 463

9.vunnit vidsträckt tillämpning. Principen tillämpas såväl i kontinentaleurope­s. 463

10.isk som i angloamerikansk rätt — dock med avvikelser och variationer i fleras. 463

11.195 I en undersökning från 1987 s. 40 ff. påtalar Kilpeläinen emellertid att rättspraxis inte givit nämndvärd lösning för lagvatsfrågans lösning. Detta betonar också Klami & Kuisma 2000 s. 154.s. 463

12.196 Lagvalsprinciperna i skadeståndsfrågor är likartade i de nordiska länderna, se hänvisningarna i not 198. Se även Kilpeläinen 1987 s. 54 ff.s. 463

13.197 En tillämpning av handlingslandets (verksamhetslandets) lag är till fördel för skadeorsakaren — och dennes ansvarsförsäkringsgivare — enär han då inte behöver beakta ansvarsreglema i andra länder. För en skadelidande utomlands synes å andra sidan en tillämpning av verkningslandets ersättningsregler framstå som naturligare, emedan han är mera förtrogen med denna rättsmiljö och dess regler. Eventuellt är också sistnämnda regler fördelaktigare för honom. Genom lösningen att låta den skade­ lidande välja mellan handlings- och verkningslandets lag tillgodoses skadeståndets både preventiva och reparativa funktion. Se Siesby 1983 s. 184. En annan sak är att det kan vara förbundet med svårigheter — och även kostsamt — att utföra den komparativa analys som behövs för att utreda de förmånligare materiella rättsreglerna. Jfr även Hollo & Vihervuori 1995 s. 274.s. 463

14.198 Se närmare t.ex. Esko 1978 s. 52 ff. och Klami & Kuisma 2000 s. 153, 155. Beträffande MiljöskadeL anför Hollo & Vihervuori 1995 s. 274 att denna lag tillämpas enligt samma internationellt privaträttsliga principer som SkadeståndsL, dvs. den tillämpliga lagen kan vara antingem lagen i handlings- eller verkningslandet om inte annat följer av ett internationellt fördrag. Från övrig nordisk rätt kan hänvisas till Gaarder 1975 s. 116 ff. och Siesby 1983 s. 181 ff. I svensk rätt förordar, dock tveksamt, Bogdan 2002 s. 268 en regel om valrätt för den skadelidande. 464Kapitel 9s. 463

15.länder.199 Av intresse är även utvecklingen inom EU. Kommissionen hars. 464

16.nämligen den 22 juli 2003 antagit ett förslag till en förordning angåendes. 464

17.tillämplig lag i fråga om icke-kontraktuella förpliktelser.200 Syftet meds. 464

18.förslaget anges vara att ”standardise the Member States’ rules of conflict ofs. 464

19.laws regarding non-contractual obligations and thus extend the harmoni­s. 464

20.sation of private international law in relation to civil and commercial obliga­s. 464

21.tions which is already well advanced in the Community with the ’Brussels I’s. 464

22.Regulation and the Rome Convention of 1980” 201s. 464

23.Utgångspunkten i förslaget, som alltså endast gäller utomkontraktuellas. 464

24.”civil and commercial obligations”202, är att den tillämpliga lagen är lagen is. 464

25.det land där ”the damage arises or is likely to arise, irrespective of the count­s. 464

26.ry in which the event giving rise to the damage occurred and irrespective ofs. 464

27.the country or countries in which the indirect consequences of that events. 464

28.arise” (art. 3.1). Ifall käranden och svaranden vistas (”habitual residence”) is. 464

29.samma land när skadan inträffar, skall däremot lagen i det landet tillämpass. 464

30.(art. 3.2). Vidare ges i artikel 3.3 möjlighet att tillämpa den ”individuali­s. 464

31.serande metoden” då omständigheterna klart visar att ”the non-contractuals. 464

32.obligation is manifestly more closely connected with another country”.203s. 464

33.Och vad som är särskilt betydelsefullt för miljöskadorna är att i tillägg tills. 464

34.lagvalet enligt artikel 3.1 ges den skadelidande möjlighet att välja lagen i dens. 464

35.stat där den skadeorsakande händelsen inträffade (art. 7).204 Detta syness. 464

36.199 Se Wetterstein 1990 s. 35 f. Se även i petittexten nämnda dokument COM(2003) 427 final s. 11 f. och 19.s. 464

37.200 Proposal for a Regulation of the European Parliament and the Council on the Law Applicable to Non-Contractual Obligations (”Rome II”), COM(2003) 427 final. Arbetet med att utveckla enhetliga lagvalsregler för EG påbörjades 1967. Detta arbete utgör ett led i strävandena att åstadkomma ”a genuine European area of freedom and justice”. Se närmare beträffande arbetet och dess olika skeden, nämnda dokument s. 3 ff.s. 464

38.201 COM(2003) 427 final s. 4.s. 464

39.202 Jfr petittexten ovan vid noterna 187—189. Vissa utomkontraktuella förpliktelser undantas dock från förslaget, se artikel 1.2.s. 464

40.203 Skrivningen ”manifestly more closely connected” betonar regelns undantagsnatur. Se närmare COM(2003) 427 final s. 12 f.s. 464

41.204 Artikel 7 omfattar såväl person- och egendomsskador som ”damage to the eco­ logy' itself, provided it is the result of human activity”. Den skadelidandes valmöjlighet beträffande tillämplig lag motiveras i COM(2003) 427 final s. 19 f. på följande sätt: ”But the exclusive connection to the place where the damage is sustained would also mean that a victim in a low-protection country' would not enjoy the higher level of protection available in neighbouring countries. Considering the Union’s more general objectives ins. 464

42.Framställande av ersättningskrav465s. 465

43.ligga i linje med nordiska uttalanden om lex loå delicti commissi-^åntvpcxs ochs. 465

44.EG-domstolens tolkning av artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen. Då ett fartyg orsakar miljöskada i Finland, tillämpar en finsk domstol finska materiella rättsregler på ersättningsfrågorna. Detsamma torde gälla då fartyget orsakar skadan utanför Finlands havsterritorium men skadeverkningarna sträcker sig hit. Och om skadan orsakas då fartyget befinner sig i ett annat land, t.ex. i grannlandet Sverige, men skadeverk­ ningar uppkommer i Finland, synes alternativt lagen i skadeorsakslandet kunna tillämpas.20s. 465

45.Beträffande oljeskadorna följer av SjöL 10 kap. 2 § 4 mom. att stadgandena i nämnda kapitel tillämpas ”utan hinder av vad som i övrigt stadgas om tillämpning av utländsk lag vid finsk domstol”.2 2006 5Detta environmental matters, the point is not only to respect the victim’s legitimate interests but also to establish a legislative policy that contributes to raising the general level of environmental protection, especially as the author of the environmental damage, unlike other torts or delicts, generally derives an economic benefit from his harmful activity. Applying exclusively the law of the place where the damage is sustained could give an operator an incentive to establish his facilities at the border so as to discharge toxic substances into a river and enjoy the benefit of the neighbouring country’s laxer rules. This solution would be contrary to the underlying philosophy of the European substantive law of the environment and the ’polluter pays’ principle.” Jag kan i huvudsak omfatta derma motivering. En liknande regel ingår även i den nordiska miljöskyddskonventionen (art. 3). Det bör också noteras att skadeorsakarens ställning kan underlättas av bestämmelsen i artikel 13: ”Whatever may be the applicable law, in determining liability account shall be taken of the rules of safety and conduct which were in force at the place and time of the event giving rise to the damage.” Se närmare COM(2003) 427 final s. 20 och 25.s. 465

46.205 Jfr även 1974 års nordiska miljöskyddskonvention artikel 3, som dock endast gäller ”utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störning för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant” (art. 1). Följaktligen synes utsläpp från fartyg inte omfattas av konventionen. Däremot torde utsläpp i samband med hamnfunktioner och driften av hamnanläggningar omfattas av konventionens begrepp ”miljöskadlig verksamhet”.s. 465

47.206 Undantag görs endast om tillämpningen skulle strida mot Finlands åtaganden enligt ett internationellt fördrag (5 mom.). T.ex. för fartyg som faller utanför oljeansvarighetskonventionens tillämpningsområde bör Finlands förpliktelser enligt global466Kapitel 9 innebär att finsk rätt blir tillämplig som lexf ori vid domstol i Finland.207 Och tidigare framgick att ersättningskraven för oljeskador i vårt land har koncentrerats till Helsingfors tingsrätt (ovan avsnitt 9.3.5.1). Men enär SjöL 10 kap. reglerar både konventionsbaserat och annat oljeskadeansvar, accentueras frågan om tillämpningsområdet för respektive stadganden (ovan avsnitt 3.2.2).208s. 465

48.Som ovan framgått (avsnitt 9.3.5.1), innehåller 2001 års bunkerkonventions. 466

49.bestämmelser om domstolsbehörighet samt erkännande och verkställighets. 466

50.av domar som väsentligt motsvarar oljeansvarighetskonventionen. Det ärs. 466

51.därför att förmoda att också frågan om tillämplig lag löses på ett liknandes. 466

52.sätt om/när bunkerkonventionens bestämmelser införlivas i finsk rätt. Det­s. 466

53.samma torde gälla 1996 års HNS-konvention. Ett stadgande som ger uttryck för lex /öti-principen ingår även i SjöL:s kapitel om ansvarsbegränsning. I 9 kap. 11 § 1 mom. stadgas nämligen att när begränsning av ansvarighet görs gällande inför finsk domstol eller någon annan finsk myndighet skall bestämmelserna i kapitlet tilläm­ pas.209 2 D10etta stadgande reflekterar artikel 15(1) i 1976 års begränsningskonvention, som bestämmer att konventionen skall tillämpas när ansvarsbegränsning åberopas i en konventionsstat. Också en ut­ begränsningsreglema (ovan kap. 6) iakttas.s. 466

54.207 Oljeansvarighetskonventionen innehåller inte någon bestämmelse om tillämplig lag. Enligt Tulokas 1978 s.129 f. torde en sådan ha ansetts onödig med hänsyn till dels konventionens bestämmelser om tillämpningsområdet, dels bestämmelsen om behörig domstol. Att skadeortens lag tillämpas följer även av den ovan omtalade lex loci delicti com^issi-principen. Och tilläggas bör att SjöL 10 kap. kan bli tillämplig också beträffande skadeverkningar utomlands, se ovan not 173.s. 466

55.208 Det kan noteras att ovan nämnda stadgande i 2 § 4 mom. inte gäller ”krigsfartyg eller andra fartyg som vid tiden för olyckan ägs eller brukas av en stat och som används uteslutande för andra än kommersiella ändamål” (16 § 1 mom.).s. 466

56.209 Undantag görs för fordringar med anledning av skada som har orsakats fartygets befähavare eller besättning, en lots eller andra som på uppdrag av redaren eller befälhavaren utför arbete i fartygets tjänst eller vilkas uppgifter står i samband med fartygets drift eller med bärgning. Härvid följer av 11 § 1 mom. att ifall lagen i en stat som har biträtt 1996 års ändringsprotokoll till globalbegränsningskonventionen är tillämplig på anställningsavtalet, skall frågan om och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt nämnda lag.s. 466

57.210 Det bör också noteras att i en del länder har rätten till ansvarsbegränsning ansettss. 466

58.Framställande av ersättningskrav467 trycklig lexym-bestämmelse, som avser uppställandet och fördelningen av en begränsningsfond, ingår i begränsningskonventionen (art. 14).s. 467

59.Föreliggande lagrum reglerar sålunda endast frågan om tillämplig lag beträffande ansvarsbegränsningen, inte frågan om tillämplig lag i övrigt. Följaktligen kan det hända att frågan om redaransvaret bedöms enligt en annan lag än frågorna om ansvarets begränsning. Men som ovan torde ha framgått, leder lex lod delicti commissi-^xss\c\p>esx\ till att finsk rätt ofta blir tillämplig på ersättningsansvaret för miljöskador i Finland.s. 467

Preskription

1.En allmän regel om preskription av skadeståndskrav ingår i L om preskription av skulder 728/2003 (PreskriptionsL). Enligt 4 § och 7 § 1 mom. 3 punkten skall utomkontraktuellt skadestånd sökas inom tre år från det att ”den skadelidande fick kännedom om eller borde ha känt till skadan och vem som ansvarar för skadan”. Preskriptionen måste dock avbrytas innan tio år har förflutit från den händelse som orsakat skadan. I förhållande till äldre rätt (petittexten nedan) innebär detta en bety­ dande förändring, då en fast tidsgräns uppställts för utomkontraktuella skadeståndskrav. Men denna tidsfrist tillämpas inte när det gäller person- och miljöskador (7 § 2 mom.).211 Följaktligen kan rätten till vara en processuell bestämmelse. Från engelsk rätt kan hänvisas till bl.a. avgörandet Caltex v. BP, (1996) 1 Lloyd’s Rep. 286, och Mr. Justice Clarkes intressanta analys (s. 291 ff.), som slutar med konstaterandet: ”For all the reasons which I have tried to give I have reached the conclusion that the right conferred by s. 503 [detta stadgande i Merchant Shipping Act, 1894, föreskriver rätt till ansvarsbegränsning] is procedural, or at least that it is not part of the substantive law for the purposes of the conflict of laws.” (s. 296) Klassificerandet av rätten till ansvarsbegränsning som en processuell rätt innebär i regel att lexf ori blir tillämplig. J fr ovan not 194.s. 467

2.2111 Reg. prop. 2002:187 s. 20 motiveras undantaget för person- och miljöskador på följande sätt: ”De skadelidandes behov av rättsskydd och av gottgörelse för skador är speciellt stort när det gäller person- och miljöskador. I dem är det möjligt att skadans betydelse i sin helhet framgår stegvis under en lång period. Också den allmänna rätts­ känslan förutsätter effektiv ersättningsrätt när det är fråga om skador som orsakar fy­ siska men eller sjukdomar eller som förstör miljön och på så sätt skapar hälsorisker. Livet, den personliga integriteten och en sund miljö är i grundlagen avsedda grund­ läggande rättigheter som det allmänna skall verka för.” PreskriptionsL innehåller docks. 467

3.468Kapitel 9s. 468

4.ersättning för en sådan skada preskriberas endast om den skadelidandes. 468

5.inte har framställt ett krav eller någon annan påminnelse inom tre års. 468

6.efter det att denne anses ha fått de uppgifter som behövs för att fram­s. 468

7.ställa ett krav på ersättning.212 Vidare anses en skuld som grundar sig pås. 468

8.ett brott inte vara preskriberad så länge åtal kan väckas för brottet ellers. 468

9.så länge brottmålet är anhängigt vid domstol (7 § 3 mom.). Också vids. 468

10.brottsskador kan sålunda anspråk framställas utan begränsningar ävens. 468

11.då över tio år förflutit sedan skadefallet.21s. 468

12.Enligt SkadeståndsL 7 kap. 2 §, som upphävdes i samband med atts. 468

13.PreskriptionsL trädde i kraft den 1 januari 2004,214 skulle skadestånd sökass. 468

14.”inom tio år från det skadan inträffade, om ej kortare preskriptionstids. 468

15.stadgats”. Som av den citerade lagtexten framgår, löpte preskriptionstidens. 468

16.från det skadan inträffade. Med sistnämnda uttryck avsågs tidpunkten förs. 468

17.skadans uppkomst, inte tiden för den skadeorsakande händelsen eller verk­s. 468

18.samheten.215 Fastän man på detta sätt strävade till att skapa klarhet i frågans. 468

19.hur preskriptionstiden skulle räknas,216 var skrivningen inte oproblematisk.s. 468

20.Det kunde vara förbundet med betydande svårigheter att fastställa tid­s. 468

21.punkten för skadans uppkomst, t.ex. då orsaksförhållandena var komplexas. 468

22.och skadeverkningar uppkom under en längre tid. Särskilt gällde dettas. 468

23.skador på miljön (jfr nedan).s. 468

24.inte någon närmare bestämning av ”miljöskada”.s. 468

25.212 Den skadelidande bör ha fått tillräckliga uppgifter om förutsättningarna förs. 468

26.ersättningen. Den kännedom som avses i PreskriptionsL kan förutsätta uppgifter om des. 468

27.händelser som lett till skadan, den skada som orsakats, skadans betydelse, kausalitetens. 468

28.mellan händelsen och skadan samt den person som har juridiskt ansvar för skadan. Ses. 468

29.närmare Reg. prop. 2002:187 s. 50 f.s. 468

30.213 Reg. prop. 2002:187 s. 30.s. 468

31.214 Av L om upphävande av 7 kap. 2 § skadeståndslagen (733/2003) 2 § följer atts. 468

32.rätt till skadestånd som uppkommit före lagens ikraftträdande preskriberas i enlighets. 468

33.med PreskriptionsL 21 § 3 mom.s. 468

34.215 Jfr t.ex. HD 1991:18, där den skadeorsakande händelsen hade skett 1970 ochs. 468

35.den skadelidandes hälsotillstånd hade försämrats från år 1976. En skadeståndsfordrans. 468

36.för bestående lyte och kosmetiskt men som framställdes 1985 ansågs inte preskriberad.s. 468

37.216 Före tillkomsten av SkadeståndsL var denna fråga oklar. I rättslitteraturen syness. 468

38.dock den åsikten ha fått stöd att preskriptionstiden började löpa från skadeorsakandets. 468

39.och inte från den senare tidpunkt då skadan uppkom. Rättspraxis var däremot knapps. 468

40.och oklar och någon entydig linje kunde inte utläsas. Se närmare Routamo & Ståhlbergs. 468

41.2000 s. 346 ff.s. 468

42.Framställande av ersättningskrav469 Vår lagstiftning innehåller också ett flertal särregler angående preskription av skadeståndskrav. Dessa specialbestämmelser gäller i stället för PreskriptionsL, dvs. en enda preskriptionstid tillämpas i varje enskilt fall.217 Beträffande redaransvaret knyts intresset i första hand till stadgandena i SjöL 19 kap. 1 § . Det stadgande som huvudsakligen är av intresse för de i föreliggande arbete behandlade frågeställningarna är lagrummets 5 mom. I detta moment görs skillnad mellan ersättningskrav som omfat­ tas av ansvarsbegränsning (ovan avsnitt 6.2.2) och sådana krav för vilka redarens ansvar är obegränsat. För de förstnämnda ersättningskraven gäller en preskriptionstid om två år från den dag skadan inträffade,218 medan de senare kraven är underkastade den allmänna tre års preskrip­ tionstiden (ovan).219 I fråga om avbrott i preskriptionen gäller allmänna regler och principer.220 Dessutom stadgas i 6 mom. 6 att om en fordran som avses i 1 § har kommit under dispaschörs behandling,221 anses talan om betalning av fordran ha blivit väckt.s. 469

43.Beträffande oljeskadorna enligt SjöL 10 kap. gäller en tre års pre­ skriptionstid från skadans uppkomst (1 mom. 7 punkten). I intet fall får talan väckas senare än sex år från dagen för olyckan222 eller, om skadan förorsakats av en serie händelser, från den dag då den första av dessa inträffade (4 mom.). Tidsfristen om sex år är en absolut maximitid förs. 469

44.21 PreskripdonsL 2 §. Se även Reg. prop. 2002:187 s. 27, där det framhävs att den allmänna preskriptionstiden inte löper jämsides med den särskilda preskriptionstiden.s. 469

45.218 Se från rättspraxis t.ex. AH? 1988 s. 117 (Helsingfors rådstuvurätt), som gällde ersättningskrav mot rederi till följd av fartygssammanstötning. Det bör också framhållas att skrivningen ”den dag skadan inträffade” i SjöL 19 kap. 1 § 5 mom. rimligtvis bör tolkas avse tidpunkten för skadans uppkomst (jfr petittexten ovan angående upphävda SkadeståndsL 7 kap. 2 §).s. 469

46.219 För de ovan i avsnitt 7.2.1 berörda kraven på bärgarlön är preskriptionstiden två år från det bärgningsföretaget har slutförts (1 mom. 1 punkten).s. 469

47.220 I 1 § 3 mom. stadgas uttryckligen att beträffande förlängning av eller avbrott i preskriptionstiden ”gäller i Finland vad som stadgas i finsk lag även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på rättsförhålllnadet”. Sålunda utgör detta även en lagvalsregel till förmån för lexfori. Beträffande avbrott i preskription enligt finsk rätt, se PreskriptionsL 10 och 11 § samt Reg. prop. 2002:187 s. 55 ff.s. 469

48.221 Se F om dispaschörsbefattning (121/1936).s. 469

49.222 I SjöL 10 kap. 1 § 5 punkten definieras olycka som ”en sådan händelse eller serie händelser med samma ursprung, som orsakar en oljeskada eller framkallar ett allvarligt och omedelbart förestående hot om en sådan skada”. 470Kapitel 9 preskription av fordringen. Det i 3 mom. ingående stadgandet om för­ längning eller avbrott i preskriptiontiden223 kan sålunda inte tillämpas.224 En sådan absolut maximitid kan visa sig vara oändamålsenlig t.ex. då ett sjunket fartyg börjar läcka ut olja efter utgången av tidsfristen om sex år (jfr nedan om HNS-konventionen). Preskriptionsregeln i fråga om oljeskadorna bygger på artikel VIII i oljeansvarighetskonventionen.225s. 469

50.Motsvarande bestämmelse ingår i 2001 års bunkerkonvention (art. 8). Där­s. 470

51.emot innehåller 1996 års HNS-konvention en avvikande lösning. Er­s. 470

52.sättningstalan skall väckas mot fartygsägaren inom tre år från den dag dås. 470

53.den skadelidande visste eller rimligen borde ha vetat om skadan och om far­s. 470

54.tygsägarens identitet (art. 37[1]). I sak avviker denna skrivning kanske inte sås. 470

55.mycket från motsvarande regel i fråga om oljeskadorna, men man synes härs. 470

56.ha beaktat att HNS-skadorna och deras verkningar är mera heterogena ochs. 470

57.svårare att upptäcka än oljeskadorna.s. 470

58.Regeln i artikel 37(1) är inte helt problemfri. Av artikel 37(2) följer näm­s. 470

59.ligen att krav mot HNS-fonden (se nedan kap. 10) preskriberas om intes. 470

60.talan väcks, eller en anmälan i enlighet med artikel 39(7) görs, inom tre års. 470

61.från den dag då den skadelidande visste eller rimligen borde ha vetat oms. 470

62.223 Se ovan not 220.s. 470

63.224 Reg. prop. 1995:26 s. 20.s. 470

64.225 Utgångspunkten för treårsperioden är ”the date when the damage occurred”. Någon bestämning av sistnämnda uttryck finns inte i konventionen, så nationell lag får härvid betydelse. Tolkningen av tidpunkten för preskriptionstidens början har även skapat osäkerhet i IOPC-fondens praxis. Enär skadetypema och tidpunkten för förlustens/kostnadernas uppkomst har varierat (tex. i fråga om upprensningskostnader, förluster som drabbat fiskeri- och turistnäringarna, rena förmögenhets skador etc.), har behov uppkommit att skapa riktlinjer för frågans bedömning. I samband med Knkahaveriet diskuterade fondens verkställande kommitté denna fråga, och godkände som en generell utgångspunkt, med utrymme för nödiga in t»v/-variationer, ett av fondens direktör framfört förslag enligt vilket preskriptionstiden om tre år skulle börja löpa ”at the earliest from the beginning of the period of the loss suffered by the individual claimant”. Se närmare beträffande problematiken och diskussionen, IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.20/7 s. 8 ff och från rättspraxis Gray v. Braer Corporation, (1999) 2 Lloyd’s Rep. 541, där Lord Gill anförde att preskriptionstiden börjar löpa från ”the first occurrence of the loss”. Vidare bör preskriptionstiden avbrytas genom att väcka talan mot fartygsägaren/försäkringsgivaren. Se t.ex. Abecassis &Jarashow 1985 s. 221 f. Det bör noteras att också annan i SjöL 10 kap. 1 § 3 punkten nämnd oljeskada än sådan som omfattas av oljeansvarighetskonventionen preskriberas enligt 19 kap. 1 § 1 mom. 7 punkten och 4 mom.s. 470

65.Framställande av ersättningskrav471s. 471

66.skadan. En konsekvens härav kunde vara att om en skadelidande fårs. 471

67.kännedom om fartygsägarens identitet efter det att tre år förflutit från dets. 471

68.att han visste om skadan, vore ett krav mot fonden, vid t.ex. begränsning avs. 471

69.fartygsägarens ansvar eller dennes insolvens,226 preskriberat. Det tordes. 471

70.nämligen kunna uppkomma fall där det är svårt, samt tar tid i anspråk, atts. 471

71.utreda att skadan härstammar från en fartygstransport och inte från land­s. 471

72.baserade källor (jfr art. 14[3][b] i HNS-konventionen). Preskriptionstidens. 471

73.mot HNS-fonden borde rimligtvis vara lika lång — eller helst litet längre -s. 471

74.som motsvarande tid mot fartygsägaren.227 Men viktigt är vilka krav pås. 471

75.skadelidandes bevisbörda som HNS-fonden uppställer (jfr även art 14[1] [b]s. 471

76.i HNS-konventionen). I alla fall synes det viktigt att väcka talan mot fondens. 471

77.när skada yppat sig.s. 471

78.HNS-konventionen innehåller också en från oljeansvarighetskonven-s. 471

79.tionen avvikande maximitid för preskription av fordran, dvs. tio år fråns. 471

80.dagen för olyckan (art. 37 [3]) 228 Generellt kan man även ifrågasätta dennas. 471

81.preskriptionstid. Många av de farliga ämnen som omfattas av HNS-s. 471

82.konventionen kan ha skadliga verkningar som framkommer senare än tio års. 471

83.efter dagen för den händelse som orsakade skadan. Metoderna att fastställas. 471

84.kausalsamband utvecklas hela tiden. Skall sådana skador falla utanför HNS-s. 471

85.systemet eller borde preskriptionstiden ha förlängts? En förlängning kundes. 471

86.ha skett antingen genom en generellt längre preskriptionstid229 eller genoms. 471

87.undantag för särskilda typer av skador (tex. personskador och skador pås. 471

88.miljön230). För ersättningsansvaret enligt MiljöskadeL gäller inga särregler om pre­ skription. Följaktligen tillämpas den allmänna regeln om preskription av skadeståndskrav som ingår i PreskriptionsL 4 och 7 § (se ovan), dvs.s. 471

89.226 Fartygsägaren har dock skyldighet att teckna försäkring, se ovan avsnitt 8.4.1.2.s. 471

90.227 Olika långa preskriptionstider kan även vilseleda de skadelidande, se IMO doc. LEG/CONF.10/6(a) s. 11.s. 471

91.228 Den längre preskriptionstiden motiveras med att skadeverkningarna kan vara svårare att upptäcka. Jfr även de la Rue & Anderson 1998 s. 305. I förhållande till ansvaret för oljeskador föreligger även den skillnaden att om HNS-skadan förorsakats av en serie händelser, räknas tio års tidsfristen från den dag då den sista av dessa inträf­ fade (art. 37[4]).s. 471

92.229 Det kan noteras att 1993 års Europarådskonvention (Convention on Civil Liability for Damage Resulting from Activities Dangerous to the Environment) inne­ håller en 30 års preskriptionstid (art. 17 [2]).s. 471

93.230 Jfr framställningen ovan beträffande PreskriptionsL 7 §. 472Kapitel 9 preskriptionstiden om tre år löper från tidpunkten när den skadelidande fick kännedom om eller borde ha känt till skadan och vem som ansvarar för den. I fall av flera skadelidande granskas sålunda frågan om preskrip­ tion separat för envar.231 Och vad som är betydelsefullt är att ersätt­ ningskrav enligt MiljöskadeL synes omfattas av regleringen i PreskriptionsL 7 § 2 mom., dvs. den fasta tidsfristen om tio år tillämpas inte.s. 471

94.Det är typiskt för många skador på miljön att de uppkommer efter en lång tid (från verksamheten) och/eller gradvis. Som tidigare sades (ovan avsnitt 5.2.2), kan det vara förbundet med avsevärda svårigheter för den skadelidande att göra sannolikt att den uppkomna skadan orsa­ kats av en given verksamhet. Men om detta lyckas, löper preskriptions­ tiden från den dag då skadeverkningarna och den som ansvarar för skadan konstaterades. Samma verksamhet kan också ge upphov till olika skadeverkningar och dessa bör då bedömas separat Och preskriptionen av ett ersättningskrav för en gradvis uppkommande skada bör följa samma mönster, dvs. preskriptionstidens början bestäms av skadeverk­ ningarnas uppkomst.232 En tolkning kunde härvid vara att enär skadan uppkommer gradvis, skulle skadans ”uppkomst” i den mening som av­ ses i PreskriptionsL 7 § 2 mom. omfatta hela den tid då skadeverk­ ningarna ökar.233s. 472

95.231 Se även Hollo & Vihervuori 1995 s. 107.s. 472

96.232 Jfr Hollo & Vihervuori 1995 s. 108, som anför om detta: ”Asteittain lisääntyvää vahinkoa koskevan vaatimuksen vanhentuminen ei yleensä katkea, ellei vahinkotapahtuman aiheuttava toiminta tms. myös keskeydy. Tilapäiset keskeytykset eivät kuitenkaan tuossa suhteessa yleensä ole merkityksellistä. Kysymys voi olla esimerkiksi pilaantumisesta, jonka vaikutuksia päästön jatkuminen kumuloi. Mahdollisesti samassa asemassa on myös pitkäaikainen pilaantumistila, jota päästön jatkuminen ylläpitää, sekä pitkään jatkunut (tai säännöllisesti toistunut) melu.”s. 472

97.233 Jfr Routamo & Ståhlberg 2000 s. 349.s. 472