Stycket

51.Elverket hade friskrivit sig från ansvar gentemot verkstaden. Nämnda rätts utveckling kan välkomnas. Rätten till ersättning bör inte vara för starkt bunden vid sakrättsliga bedömningar. En mera nyanserad och flexiblare inställning i ersättningsfrågan gör det möjligt att beakta specifika omständigheter in casu, bl.a. den skadade egendomens läge och funktionsändamål samt den kränkta normens skyddsändamål och riskfördelningssynpunkter.25 Enär tredje mans skada som regel inte ersätts och betingelserna för ersättning av ren förmögenhetsskada är begräns­ ade (se nedan avsnitt 4.4), förbättras den skadelidandes ställning. Å andra sidan ökar en sådan inställning svårigheterna för rättspraxis: När är sambandet mellan den skadade egendomen och den skadelidande så nära och konkret att ersättning för ekonomisk förlust skall ges? I avgör­ andet 1994:94 intog Högsta domstolen en försiktig (restriktiv) hållning.26 följd av att bron inte kunde nyttjas. Järnvägen hade avtal med brons ägare. Men jfr Lj/R 1940 s. 117 (Vestre Landsret): Ett rederi vars fartyg påseglat en bro med följd att farleden spärrades för fem dagar ansågs inte skyldigt att ersätta tidsförlust som drabbat ett annat rederi, ”idet den kraenkede Interesse ikke var af tilstraekkelig direkte Art”. Se i övrigt beträffande nordisk rättspraxis Sandvik 2002 s. 238 ff. Ett säreget fall är det svenska avgörandet NJA 1993 s. 753, som kommenteras av Bengtsson 1998b s. 99: En fastighetsägare som skadat en skyddad fast fornlämning på sin fastighet ansågs ha orsakat en sakskada för vilken Riksantikvarieämbetet som företrädare för kulturvården hade rätt till ersättning omfattande kostnaderna för arkeologisk undersökning föranledd av skadan. Enligt Bengtsson tycks HD ”alltså ha ansett skada på egen sak som sakskada, om den föranleder kostnader för någon annan”.s. 127