Citat i kontext

4.3 · Sakskada

1.Sakskador uppkommer betydligt oftare än personskador vid fartygsdriften. Sådana kan orsakas t.ex. genom oljeutsläpp, vid ”vattendrags befa­ rande” samt av explosioner och bränder. Inte heller synes sakskadorna i sig kräva någon särbehandling i miljörättsligt avseende. Men avsevärda problem kan likväl uppkomma vid bestämmandet av ersättningen. Ifall det skadade objektet kan repareras eller utbytas är skadeståndsfrågan givetvis lättare. Kostnaderna för reparationen eller utbytet bestämmer ersättningens belopp (med tillägg av eventuella ekonomiska följdförluster). Men om t.ex. objekt med historiska eller kulturella värden (jfr nedan avsnitt 4.6.1 om ”allmänna intressen”) förstörs och det normala marknadsvärdet för den förstörda egendomen inte reflekterar de förlo­ rade värdena, är bedömningssvårighetema uppenbara. Härvid kan mer eller mindre godtyckliga in ^//-värderingar bli nödvändiga.14s. 124

2.Som är fallet beträffande personskadorna, ingår grundbestämmelser­ na om ersättning för sakskada i SkadeståndsL 5 kap. Som sakskada er­ sätts fysiska skador på fast och lös egendom (omfattande även egen­ domens undandragande) eller värdeminskning. Som exempel på det sistnämnda kan anföras en fastighet som förlorar i värde på grund av markförorening.15 I fråga om djur kan skadan tillfogas även med psy­ kiska medel.16 Vid sakskada skall ersättas ”kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i in­ komst eller uppehälle”.17 Beträffande ersättningens omfattning och desss. 124

3.14 Wetterstein 1997a s. 33 jämte hänvisningar.s. 124

4.13 Se även Kuusiniemi & Kumpula 1997 s. 369.s. 124

5.16 Som exempel nämner Saxén 1975 s. 69 att skada som ett djur drabbats av genom att det blivit skrämt är ersättningsgill.s. 124

6.17 SkadeståndsL 5 kap. 5 §. I ett internationellt perspektiv kan konstateras att direkta kostnader, t.ex. reparationskostnader, och indirekta förluster, t.ex. inkomstbortfall, i allmänhet ersätts i olika länder. Vidare är utgångspunkten i många länders skadeståndsrätt att bara ekonomiska förluster skall ersättas. Icke-ekonomisk (ideell) skada, t.ex. ned­ satt trivsel på grund av lukt eller buller eller estetiskt obehag som följd av ’’förfulning av naturen”, ersätts i allmänhet endast undantagsvis och på basen av specialregler (ofta grannelagsrättsliga). Se Wetterstein 1990 s. 73 f. De ideella skadorna är skadeståndsrättsligt svårbemästrade på grund av svårigheterna att värdera skadan. Som exempel pås. 124

7.Drsättmngsgill skada125 beräkning hänvisas också här till allmänna framställningar i ämnet.18s. 125

8.SkadeståndsL anger dock inte närmare vem som är berättigad till ersättning vid sakskada. Skadeståndet tillkommer i första hand den skadade egendomens ägare. Men rätten till ersättning har utsträckts till att omfatta även personer som innehar en begränsad rätt (i förhållande till ägarens rätt), t.ex. pant-, retentions- eller bruksrätt19, till den skadade egendomen. Och man har också kunnat skönja en viss tendens, särskilt beträffande skadade elledningar, till att utsträcka rätten till ersättning utanför nämnda krets av rättsinnehavare. Ersättning synes kunna ut­ dömas i fall då ett rimligt nära samband förelegat mellan den skadelidan­ de och den skadade egendomen.20 Den skadelidande bör kunna jämstäl­ las med en person som innehar förutnämnda ”särrättigheter” (konkreta individuella rättigheter21) till egendomen. Se från rättspraxis:s. 125

9.HZ? 196011127: En bilist hade av vårdslöshet kolliderat med en stolpe soms. 125

10.uppbar ett elverk tillhöriga elledningar. Som en följd härav avbröts eltill-s. 125

11.förseln för flera timmar till två i närheten belägna fabriker, som temporärts. 125

12.måste avbryta arbetet. Fabrikerna, vilka inte innehade några särrättigheter is. 125

13.fråga om den skadade stolpen, tillerkändes skadestånd för sina ekonomiskas. 125

14.förluster.22s. 125

15.1 avgörandet 1994:94, där en helikopter hade kolliderat med en kraft­s. 125

16.ledning med följd att ekonomisk förlust hade uppkommit för bolag som sådana skador kan från finsk rättspraxis nämnas HD 1976 II27: Ersättning utdömdes för förfulning av naturen, som orsakats av olaga fällning av träd på en bostadstomt. Se även nedan avsnitt 4.5.1.s. 125

17.18 Se t.ex. Saxén 1975 s. 61 f., 69 ff. och Routamo & Ståhlberg 2000 s. 227 ff.s. 125

18.19 Se Sandvik 2002 s. 236 ff. Se även Saxén 1975 s. 69 ff. och diskussionen i avgö­ randet HD 1994:94. Beträffande svensk rätt kan hänvisas till Anderssonl 997 s. 137 ff.s. 125

19.20 Saxén 1983 s. 395 uttrycker saken så: ”Ju mera den skadelidandes rätt över saken liknar ägarens, desto större är hans chanser till ersättning, ju mera han är att betrakta som tredje man, desto sämre är hans rätt.” Beträffande svensk rätt kan hänvisas till den intressanta diskussionen i NJA 1988 s. 62 (s.k. flygmotorfallet), där Sveriges HD inte synes ha godkänt principen om den skadelidandes ”konkreta och närliggande intressen” knutna till den skadade egendomen (jfr NJA 1966 s. 210). Se även kommentaren av Bengtsson 1989 s. 70.s. 125

20.21 Jfr Wetterstein 1997a s. 30 ff.s. 125

21.22 Jfr avgörandet HD 1948 I 4, som ålade ägaren till ett flygplan som hade skadat elledningar tillhörande en fabrik att ersätta fabrikens ekonomiska förluster. 126Kapitel 4s. 125

22.inte ägde ledningen, godkände HD i princip att rätten till ersättning intes. 126

23.undantagslöst var bunden till innehavet av särrättigheter i förhållande tills. 126

24.den skadade egendomen. Enligt HD kunde en begränsad rätt till ersättnings. 126

25.föreligga också i andra fall, särskilt när ett nära samband (jämförbart med ens. 126

26.nyttjanderätt) förelåg mellan den skadade kraftledningen och bolaget soms. 126

27.orsakats ekonomisk förlust.231 det föreliggande fallet ansåg emellertid HDs. 126

28.att bolagen innehade ställning av tredje person som inte hade rätt till er­s. 126

29.sättning enligt 1923 års LuftfartsL (139/1923). Enligt sagda lagrum ersattess. 126

30.skada som tillfogades ”person eller egendom”.s. 126

31.HD 1998:34:1 Tammerfors stad hade en tankbil framförts ovarsamt sås. 126

32.att den glidit av vägen och stjälpt. Härvid hade 22 000 liter bensin runnit uts. 126

33.på marken. Till följd av olyckan hade staden vidtagit avvärj ningsåtgärder.s. 126

34.Det bolag som tecknat bilens trafikförsäkring ålades att ersätta staden kost­s. 126

35.naderna för oljeskadans awärjning. HD fastslog att ersättningen för dennas. 126

36.trafikskada skulle bestämmas utgående från SkadeståndsL:s stadgande oms. 126

37.sakskada (5 kap. 5 §), dvs. kostnaderna för reparation av saken och andras. 126

38.omkostnader till följd av skadan skulle ersättas. De av Tammerfors stads. 126

39.krävda avvärjningskostnadema var sådana omkostnader. HD anförde ocksås. 126

40.att det beträffande ersättningsgrunden i TrafikförsL var utan betydelse vems. 126

41.som ägde den drabbade marken. (Avgörandet kommenteras närmare ne­s. 126

42.dan i avsnitt 4.6.2.I.I.)s. 126

43.Jfr även från nordisk rätt Rt 1955 x 872 (Norges Hoyesterett): Etts. 126

44.fartygs ankare skadade en i vattnet utlagd elkabel som tillhörde ett elverk.s. 126

45.Fartygsägaren ålades att utge ersättning till en mekanisk verkstad som tills. 126

46.följd av händelsen drabbades av driftstopp och som ansågs ha ett konkrets. 126

47.och närliggande intresse anknutet till kabeln i vattnet utanför verkstaden.24s. 126

48.23 HD uttalade bl.a.: ”Yleisenä suuntauksena nimenomaan sähköjohtojen vahingoittumisesta aiheutuneiden seurannaisvahinkojen korvattavuuden osalta näyttää joka tapauksessa olevan, ettei ole perusteltua poikkeuksettomasti sitoa oikeutta korvaukseen siihen, että vahingonkärsijällä on todellinen esineoikeus johtoihin. Rajoitetusti olisi korvaus myönnettävissä laajemmaltikin lähinnä tapauksissa, joissa vahingoittuneet johdot sijainniltaan ja tarkoitukseltaan liittyvät niin läheisesti sähkökatkon vuoksi vahinkoa kärsineeseen tuotantolaitokseen, että niiden käyttäminen luontevasti rinnastuu käyttöoikeuteen.”s. 126

49.24 Domare Eckhoff anförde: ”Etter avtalen med kraftselskapet var verkstedet sikret stromtilforsel gjennom den kabel som ble skadet. Denne konkrete og naerliggende in­ teresse knyttet til kabelen bor da erstattes. Det at verkstedets krav etter stromkontrakten er en obligatorisk fordring får etter min mening her ingen selvstendig betydning.” Se även från dansk rätt UJR. 1960 s. 932 (So- og Handelsretten): Ett fartvg som påseglat en bro blev ersättningsskyldigt gentemot en privat järnväg som led ekonomisk förlust tills. 126

50.Hrsättningsgill skada127s. 127

51.Elverket hade friskrivit sig från ansvar gentemot verkstaden. Nämnda rätts utveckling kan välkomnas. Rätten till ersättning bör inte vara för starkt bunden vid sakrättsliga bedömningar. En mera nyanserad och flexiblare inställning i ersättningsfrågan gör det möjligt att beakta specifika omständigheter in casu, bl.a. den skadade egendomens läge och funktionsändamål samt den kränkta normens skyddsändamål och riskfördelningssynpunkter.25 Enär tredje mans skada som regel inte ersätts och betingelserna för ersättning av ren förmögenhetsskada är begräns­ ade (se nedan avsnitt 4.4), förbättras den skadelidandes ställning. Å andra sidan ökar en sådan inställning svårigheterna för rättspraxis: När är sambandet mellan den skadade egendomen och den skadelidande så nära och konkret att ersättning för ekonomisk förlust skall ges? I avgör­ andet 1994:94 intog Högsta domstolen en försiktig (restriktiv) hållning.26 följd av att bron inte kunde nyttjas. Järnvägen hade avtal med brons ägare. Men jfr Lj/R 1940 s. 117 (Vestre Landsret): Ett rederi vars fartyg påseglat en bro med följd att farleden spärrades för fem dagar ansågs inte skyldigt att ersätta tidsförlust som drabbat ett annat rederi, ”idet den kraenkede Interesse ikke var af tilstraekkelig direkte Art”. Se i övrigt beträffande nordisk rättspraxis Sandvik 2002 s. 238 ff. Ett säreget fall är det svenska avgörandet NJA 1993 s. 753, som kommenteras av Bengtsson 1998b s. 99: En fastighetsägare som skadat en skyddad fast fornlämning på sin fastighet ansågs ha orsakat en sakskada för vilken Riksantikvarieämbetet som företrädare för kulturvården hade rätt till ersättning omfattande kostnaderna för arkeologisk undersökning föranledd av skadan. Enligt Bengtsson tycks HD ”alltså ha ansett skada på egen sak som sakskada, om den föranleder kostnader för någon annan”.s. 127

52.25 Se även Hemmo 1995 s. 1126 ff., som diskuterar HD-avgörandet 1994:94 och Tuomisto 1993 s. 33 ff. Också i övrigt har man i finsk rätt alltmer ifrågasatt den tradi­ tionella uppdelningen av förmögenhetsrätten i obligadonsrätt och sakrätt. Det framstår som allt svårare att inordna förhållandet mellan rättigheters innehåll och deras skydd under en sådan systematisering. Se t.ex. Kartio 2000 s. 45 ff.s. 127

53.26 Beträffande den principiella ståndpunkten i ersättningsfrågan anförde HD bl.a.: ”Tämä kannanotto pohjautuu kahteen vastakkaiseen näkökohtaan. Yhtäältä aina ei tunnu mielekkäältä, että oikeus korvaukseen on sidottu siihen sattumanvaraiseen seikkaan, onko vahingonkärsijällä varsinainen esineoikeus sähköjohtoihin vai ei. Toisaalta tällaisten johtojen vahingoittumisesta seurannut sähkökatko voi aiheuttaa epätavallisen suuria ja arvaamattomia tappioita, joiden korvaaminen usein olisi vahingonaiheuttajalle ylivoimaista ja kohtuutonta. Sen vuoksi mahdolliset poikkeukset lähtökohdasta on korvausvelvollisuuden tietyistä laajentamistarpeista huolimatta pidettävä ahtaissa, mahdollisimman kiinteästi määritellyissä rajoissa.” Jfr även HD 2003:124.s. 127

54.128Kapitel 4s. 128

55.Som tidigare sades, kompletterar SkadeståndsL:s stadganden SjöL:ss. 128

56.bestämmelser om redaransvar. Sakskador ersätts då i enlighet meds. 128

57.SkadeståndsL 5 kap. 5 §. Beträffande VattenL 1 kap. 25 § synes det klarts. 128

58.att sakskador omfattas (jfr skrivningen ”[s]kada, som genom [...] till­s. 128

59.skyndas [...] eller annan egendom”). Men som tidigare framgått (ovans. 128

60.avsnitt 3.2.1.1), är det oklarare huruvida även ekonomiska följdskadors. 128

61.skall ersättas enligt den strikta ansvarsregeln. För egen del vore jag böjds. 128

62.att till denna del rekommendera en jakande ståndpunkt. Detta med hän­s. 128

63.syn till bl.a. behovet av ett utvidgat strikt ansvar (se ovan avsnitt 3.2.4),s. 128

64.den skadelidandes behov av skydd och kravet på koherens i ersättnings­s. 128

65.systemet. Att endast ersätta de direkta förlusterna vid ”vattendrags befa­s. 128

66.rande” synes inkonsekvent och mindre lyckat även ur rättsteknisk syn­s. 128

67.vinkel.s. 128

68.Sakskador som ”orsakats av förorening genom olja” omfattas avs. 128

69.definitionen på oljeskada i SjöL 10 kap. 1 § 3 punkten. Sådana skador ärs. 128

70.vanliga vid oljeutsläpp (förorening av vatten och stränder, skador på bå­s. 128

71.tar och fiskebragder, etc27). Också ekonomisk följ dskada ersätts.28 Vids. 128

72.bestämmandet av ersättningen tillämpas allmänna skadeståndsrättsligas. 128

73.regler och principer, främst SkadeståndsL. Detta gäller även sakskadors. 128

74.som faller utanför oljeansvaret och sådana som omfattas av MiljöskadeLs. 128

75.(jfr ovan avsnitt 4.2).29s. 128

76.27 T.ex. då den koreanska kusttankem Duck Yang år 2003 sjönk i Busans hamn efters. 128

77.att ha kolliderat med en pråm och en kaj, nedsölades över hundra fartyg av utläckt olja.s. 128

78.Och vid kollision den 13 maj 2003 i samma hamn mellan Haedong och Hana, bägges. 128

79.kusttankers, förorenades flera hundra fartyg. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.22/-s. 128

80.10 s. 3 och 92FUND/EXC.22/2 s. 7. En översikt av sakskador som ersätts enligt dets. 128

81.internationella oljeansvarssystemet ges av de la Rue & Anderson 1998 s. 433 ff. Det kans. 128

82.noteras att skadeorsakande olja inte behöver läcka ut i vatten för att omfattas av olje­s. 128

83.ansvaret. Om t.ex. utrinnande olja skadar egendom på land eller kaj ersätts skadan likas. 128

84.fullt. Men om ombordvarande olja skadar egendom ombord faller ansvaret utanför SjöLs. 128

85.10 kap. (jfr formuleringen i l § 3 punkten: ”[avses med] oljeskada skada som orsakats avs. 128

86.förorening genom olja från ett fartyg och som uppkommit utanförf artyget' [min kurs.]).s. 128

87.28 Jfr t.ex. Chao 1996 s. 300.s. 128

88.29 Se t.ex. HD 2001:61.s. 128

89.Ursättningsgill skada129s. 129