1.Jämförande reklam kan samtidigt också innebära såväl renommésnyltning som misskreditering. Renommésnyltning innebär att en näringsidkare i sin marknadsföring utan samtycke på ett otillbörligt sätt anknyter till en annan näringsidkares mer eller mindre välkända verksamheter, varumärken eller symboler. Det otillbörliga i dessa fall består enligt domstolen i att den snyltande till sin ekonomiska fördel utnyttjar det värde som ligger i en positiv föreställning hos konsumenterna, vilken skapats genom insatser av den andre näringsidkaren.Ett sådant utnyttjande är typiskt sett också ägnat att i en eller annan form skada den utsatte näringsidkaren och att försämra konsumenternas marknadsöverblick.s. 482
2.Inom marknadföringsteori har traditionellt talats om imagetransfer, något som vanligen åstadkoms genom att en näringsidkare i sin marknadsföring utnyttjar en konkurrents varor eller kännetecken för att positionera sina egna produkter. Det är således konkurrentens mening som man vill åt. Ett fall av otillbörlig renommésnyltning som exemplifierats i motiven till 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring, var användning av en högklassig främmande produkt i den egna reklamen för att skapa en gynnsam atmosfär. Det exempel som gavs var användning av ett exklusivt och dyrbart bilmärkes välkända kylarmaskering som bakgrund i marknadsföring av cigarettändare eller armbandsur.s. 482
3.Renommésnyltning kommer, såsom ovan (avd. 4.4.5) beskrivs, till uttryck i den gällande svenska känneteckensrättens förväxlingslära ge-s. 482
4.478s. 482
5.6.6 Renommésnyltning nom bestämmelsen om skydd för väl ansedda kännetecken. Enligt 6 § andra stycket VmL och FL anses ju kännetecken förväxlingsbara om annans användning av ett väl ansett sådant drar otillbörlig fördel av det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Renommésnyltning är inte heller förenlig med god marknadsföringssed. Enligt art 10 i ICCs Grundregler får reklam inte obehörigt utnyttja namn eller namnförkortning tillhörande annat företag, annan organisation eller institution. Reklamen får inte heller utformas så att det goda renommé som är förknippat med namnet på en person, annat företags firma och kännetecken eller som företaget uppnått genom en reklamkampanj, utnyttjas på ett otillbörligt sätt. Förfarandet utgör således en etablerad typ av otillbörlig marknadsföring och kan åtkommas med hjälp av generalklausulen i 4 § MFL.s. 483
6.MU föreslog att renommésnyltning borde vara direktsanktionerad enligt MFL. Motiveringen var att renommésnyltning givits en olycklig och föga ändamålsenlig insnävning i 1970 års förarbeten i förhållande till vad det i själva verket handlade om. Det primära i renommésnyltning var enligt utredningen just skadeeffekter för en annan näringsidkare. Den eventuella suggereringen av konsumenter eller andra förbrukare var en sekundär effekt som visserligen kunde vara otillbörlig, såsom ett vilseledande beträffande kvalitet. Renommésnyltning förelåg emellertid redan vid ett uppmärksamhetsskapande utnyttjande av annans anseende. I propositionen till MFL avstyrkte regeringen utredningens förslag. En generell förbudsregel kunde inte isolera och konkret beskriva de inslag i en åtgärd som medförde att den blev otillbörlig mot konsumenter eller andra näringsidkare. Utredningens förslag hade mera karaktär av en generalklausul och nådde således inte upp till den grad av konkretion som var nödvändig. Att då med ledning av MDs knapphändiga praxis mer konkret utforma ett sådant förbud lät sig heller inte göra. Utredningens förslag i denna del borde därför inte genomföras. Otillbörliga fall av renommésnyltning fick således även framdeles angripas med stöd av generalklausulen.s. 483
7.479s. 483
8.6. Otillbörlig marknadsförings. 484
9.Som konstaterades av regeringen i propositionen till MFL, har det under lång tid rått brist på vägledande praxis i fråga om renommésnyltning. Fram till slutet av 1990-talet fanns endast ett fåtal avgöranden där MD fällt en reklamkampanj på denna otillbörlighetsgrund. Eftersom så gott som alla vilseledande efterbildningar medför ett otillbörligt utnyttjande av renommé, kan det uppfattas som något förvånande att talan om renommésnyltning tidigare regelmässigt inte fördes i samband med talan om vilseledande efterbildning och annat vilseledande om kommersiellt ursprung (jfr ovan avd. 6.4.3–4). Vartefter åberopades renommésnyltning i ökad omfattning, men då främst i fråga om marknadsföringssituationer där själva produkten eller dess förpackning inte stod i centrum. I ett flertal avgöranden ansågs marknadsföringen otillbörlig på andra grunder än renommésnyltning. I inget avgörande enligt 1975 års MFL åberopades renommésnyltning som uteslutande otillbörlighetsgrund. Slutligen finns ett antal avgöranden där domstolen inte ansett marknadsföringsåtgärden otillbörlig, men där såväl vilseledande som renommésnyltning åberopats.s. 484
10.I ett avgörande enligt 1975 års MFL konstaterade MD, som hade att ta ställning till frågan om renommésnyltning, tillika med vilseledande om kommersiellt ursprung respektive vilseledande jämförelser, att sådan marknadsföring även innefattade renommésnyltning. En näringsidkare hade i marknadsföring av tennisracketar använt reklamtexten ”Somliga tror att det bara finns ett racket. Men här kommer Bigxon Pro från Manful Sport AB. Som du kan se är Bigxon Pro helt lik ett annat racket, Prince Pro. Det gäller både till utseende och till storlek. Och hittar du någon kvalitetsskillnad blir vi väldigt förvånade. Det som skiljer, och som är en mycket viktig detalj är priset.”s. 484
11.480s. 484
12.6.6 Renommésnyltnings. 485
13.Vad gällde reklamtexten konstaterade domstolen att formuleringen måstes. 485
14.uppfattas som ett påstående om att det inte förelåg någon kvalitetsskillnads. 485
15.mellan de båda racketarna. Eftersom näringsidkaren inte hade styrkt påstå-s. 485
16.endets riktighet, ansågs marknadsföringen otillbörlig. Den påstådda renom-s. 485
17.mésnyltningen hade ingen anknytning till framställda yrkanden, och efter-s. 485
18.som några grunder för påståendet inte utvecklats, fanns inga skäl för att läg-s. 485
19.ga detta till grund för avgörandet. Det första avgörande enligt 1975 års MFL, i vilket en marknadsföringsåtgärd ansågs otillbörlig endast på grund av renommésnyltning, rörde en annons för en affärsgruppförsäkring benämnd Boss. Den ansågs innebära otillbörligt utnyttjande av Hugo Boss’ renommé, men dock inte vara misskrediterande (jfr nedan s. 495).s. 485
20.Domstolen uttalade att försäkringsbolaget, genom valet av bland annat tid-s. 485
21.ningen Veckans affärer som annonsmedium, hade vänt sig till ungefär sam-s. 485
22.ma mottagarkrets som Hugo Boss. Den påtalade annonsen hade, genom sins. 485
23.bildkomposition och genom den framträdande placeringen av ordet boss is. 485
24.liknande typsnitt som användes av Hugo Boss’ påtaglig likhet med Hugos. 485
25.Boss’ marknadsföring. Det fick antas att annonsen bland annat därför, ochs. 485
26.på grund av Hugo Boss’ goda renommé, lockade många läsare att närmares. 485
27.ta del av innehållet. Det stod också klart att annonsen, genom den angivnas. 485
28.likheten, skapade en association mellan Hugo Boss’ produkter och dens. 485
29.marknadsförda försäkringen. Detta innebar att Hugo Boss’ goda renommés. 485
30.utnyttjades till att ge en fördelaktig bild av försäkringen. Annonsen var där-s. 485
31.för otillbörlig i detta avseende. Renommésnyltningsaspekten togs upp också i de ovan (s. 474 f.) berördaPre-Glandin- och Armani-avgörandena. Ordet renommé användes inte uttryckligen i Armani-avgörandet, men domstolen uttalade att annonsen anspelade på och kunde sägas innebära ett utnyttjande av Armani-namnet. I Pre-Glandin-avgörandet konstaterades Pre-Glandin ha ett mycket gott renommé. Att annonsen vände sig till Pre-Glandinvänner, där de båda produkterna jämställts, innebar att Pre-Glandins renommés. 485
32.481s. 485
33.6. Otillbörlig marknadsföring utnyttjats för att hos konsumenterna skapa en förmånlig bild av Maxglandin.s. 486
34.Också enligt 1996 års MFL har vägen mot ett effektivt renommésnyltningsskydd varit lång. Det första steget togs i det ovan (s. 457 f.) berördaGalliano II-avgörandet.s. 486
35.Enligt MD kunde en marknadsföringsåtgärd anses otillbörlig om den inne-s. 486
36.bar att en näringsidkare, utan samtycke, anknöt till en annan näringsidkaress. 486
37.välkända varumärke eller symbol. För att en marknadsföringsåtgärd på det-s. 486
38.ta sätt skulle anses otillbörlig, krävdes emellertid inte att det förelåg någons. 486
39.förväxlingsrisk. Enligt MD fick såväl namnet Galliano som etiketten ansess. 486
40.vara kända på den svenska marknaden. I målet var ostridigt att konsumen-s. 486
41.terna förknippade dessa kännetecken med en produkt med kvalitet och ex-s. 486
42.klusiv karaktär. Enligt MD hade marknadsföringen faktiskt associerats. 486
43.mycket nära till Galliano-likören när det gällde namn och utformning avs. 486
44.etiketten samt i sin marknadsföring i flera fall använt ordet Galliano och ens. 486
45.bild av en Galliano-flaska. Det senare hade visserligen skett i samband meds. 486
46.marknadsföring av Galliano-glas men även av essensen. På detta sätt ut-s. 486
47.nyttjades Galliano-likörens goda renommé till att ge en fördelaktig bild avs. 486
48.den marknadsförda liköressensen. Under dessa förhållanden måste mark-s. 486
49.nadsföringen anses på ett otillbörligt sätt utnyttja Galliano-likörens godas. 486
50.renommé. En tydlig trend synes dock vara att renommésnyltning i ökande grad framstår som en egen och självständig otillbörlighetsgrund. Av allt att döma ändrades MDs förhållningssätt till renommésnyltning i och med ett avgörande om marknadsföring av potatischips. Även om otillbörlighetsgrunden vilseledande om kommersiellt ursprung åberopades, var detrenommésnyltningsfrågan som ytterst ställdes på sin spets och det var endast på den grunden som marknadsföringen ansågs otillbörlig. Fråga var om användningen av kännetecknet Robinson för chips kunde anses utgöra otillbörlig snyltning på det renommé som fanns i TV-programmetExpedition: Robinson.s. 486
51.482s. 486
52.6.6 Renommésnyltnings. 487
53.Enligt MD kunde ett TV-program, om det uppmärksammades, på kort tids. 487
54.bli mycket välkänt för en stor mängd konsumenter. På grund därav kundes. 487
55.det ha ett betydande kommersiellt värde att, vid marknadsföring av andras. 487
56.produkter, anknyta till programmet. I den mån detta uppmärksamhetsvärdes. 487
57.kunde sägas medföra ett renommé för SVT, var det fråga om renommé i nå-s. 487
58.got vidare bemärkelse än som brukade avses med detta begrepp. Detta be-s. 487
59.tydde emellertid inte att det borde vara tillåtet för utomstående att fritt ut-s. 487
60.nyttja det uppmärksamhetsvärde som SVT skapat genom TV-programmet.s. 487
61.Ett obehörigt sådant utnyttjande kunde vara renommésnyltning på sammas. 487
62.sätt som förfaranden, vilka traditionellt hade betecknats så. Att använd-s. 487
63.ningen av programmet hade sin bakgrund i DanielDefoes roman Robinsons. 487
64.Crusoe stod klart. Vidare hade framkommit att TV-programmet väckt stors. 487
65.uppmärksamhet och var välkänt bland allmänheten. När SVT använde nam-s. 487
66.netRobinson i programmet Expedition: Robinson innebar det att SVT an-s. 487
67.knöt till och utnyttjade en tidigare välkänd företeelse, romanen Robinsons. 487
68.Crusoe. Normalt måste sådana kända namn och företeelser, om de var all-s. 487
69.mänt tillgängliga, kunna användas också av andra näringsidkare. I det före-s. 487
70.liggande fallet fick emellertid begreppet Robinson en ny aktualitet och etts. 487
71.nytt innehåll. I den aktuella situationen syntes allmänheten i långt högres. 487
72.grad knyta begreppet till TV-programmet än till romanen. Namnet Robin-s. 487
73.son måste därför av konsumenterna oftast uppfattas som en hänsyftning tills. 487
74.SVTs TV-program Expedition: Robinson.OLWs marknadsföring, i näras. 487
75.tidsmässig anslutning till TV-programserien, av produkter med benäm-s. 487
76.ningen Robinsonchips och i förpackningar med en bild av söderhavsmiljös. 487
77.hade mycket stark anknytning till TV-programmet och associerade till det-s. 487
78.ta. Därigenom utnyttjade OLW kommersiellt ett uppmärksamhetsvärdes. 487
79.som SVT och TV-programmet fick anses ha skapat hos konsumenterna.s. 487
80.Marknadsföringen utgjorde därför en form av renommésnyltning. Avgörandet skiljer sig från tidigare avgöranden, där fråga varit om renommésnyltning, genom att det här, till skillnad från övriga äldre avgöranden, inte var fråga om anspelningar på eller anknytning till ett sedan länge inarbetat och vanligen synnerligen välrenommerat produktkännetecken, såsom t.ex. Boss eller Armani, utan till en mer efemär företeelse i vilken, såsom domstolen förklarade, ett uppmärksamhetsvärde uppkommit.s. 487
81.483s. 487
82.6. Otillbörlig marknadsförings. 488
83.Intressant i sammanhanget kan vara att det objekt som saken ytterst gälldes. 488
84.var en fiktiv figur – Robinson Crusoe – som också utgör titeln på ett myckets. 488
85.känt litterärt verk av Defoe. Valet av titel på TV-programmet var säkerts. 488
86.strategiskt. Det avsåg ett verk, vars titel hade primärmening (jfr ovan avd.s. 488
87.3.3.1.1.) och hög inarbetningsgrad som sådan. Eftersom skyddet för Defoess. 488
88.Robinson Crusoe sedan länge löpt ut, fanns ingen risk för angrepp från rätt-s. 488
89.tighetshavaren (jfr ovan avd. 4.4.4 om titelskyddet). Medan Robinsonss. 488
90.primärreferens således är Defoes roman, kom dess sekundärreferens atts. 488
91.vara TV-programmet. På liknande sätt ligger primärmeningen i ordet Ro-s. 488
92.binson i romanen, medan sekundärmeningen ligger i TV-programmet. Is. 488
93.detta fall är det uppenbart att syftet med TV-programmets namn var att ut-s. 488
94.nyttja ordets primärmening. Genom användning som titel på TV-program-s. 488
95.met, förvärvade titeldelen Robinson en secondary meaning som känneteck-s. 488
96.en för detsamma. MD behövde inte ta ställning till om Robinson inarbetatss. 488
97.som kännetecken, men kom fram till att det hade ett uppmärksamhetsvärde.s. 488
98.(TV-programmet Expedition: Robinson hade genomsnittligt över två mil-s. 488
99.joner tittare.) Därigenom skapades en ny referens mellan namnet Robinsons. 488
100.och TV-programmet och dess ”kommersiella” ursprung hos TV-företaget. Ett TV-program eller en TV-programserie får ju, på ett helt annat sätt än ett varukännetecken av traditionellt slag, en mer momentan inarbetning och ett renommé främst i anknytning till den tid under vilken programmet sänds. MD konstaterade också att TV-program, i förhållande till flertalet andra produkter, hade speciell karaktär, bland annat genom att de inte saluhölls på samma sätt som produkter i allmänhet. Detta medförde enligt MD att det var fråga om renommé i något vidare bemärkelse än som brukar avses med detta begrepp, vilket emellertid inte betydde att det borde vara tillåtet för utomstående att fritt utnyttja det uppmärksamhetsvärde som SVT skapat genom TV-programmet. MD konstaterade att ett TV-program på kort tid kunde bli mycket välkänt för en stor mängd konsumenter. På grund därav kunde det ha ett betydande kommersiellt värde, men detta värde var dock i regel begränsat i tiden. Därför begränsades förbudet till den eller de perioder, under vilka pro-s. 488
101.484s. 488
102.6.6 Renommésnyltning grammet sändes i SVT och ett år efter sändningsperiodens slut. Ett sådant TV-program eller programserie har således ett slags momentan mening. Sett i ett känneteckensperspektiv, är det uppenbart att det finns en meningslikhet mellan Expedition: Robinson och Robinsonchips. Det är också uppenbart att OLW försökt anspela på den meningslikheten. Emellertid kan ifrågasättas om denna anspelning verkligen utgör renommésnyltning i egentlig bemärkelse, främst på grund av att SVT och OLW torde ha enahanda goodwillvärde eller renommé. I vart fall står det inte klart att SVTsgoodwillvärde skulle vara lägre än OLWs. Enligt min uppfattning utgör användningen av kännetecknet Robinsonchips snarare en urvattningsrisk, eftersom ett alltför omfattande utnyttjande av kännetecknet Robinson skulle kunna leda till en försvagning av kännetecknets särskiljningsförmåga för TV-programmet.s. 489
103.Uttrycketuppmärksamhetsvärde har också använts i senare avgöranden av MD (se härom nedan s. 524 ff.). Ett avgörande gällde såväl fråga omefterbildning av som renommésnyltning på Hästens’ rutmönstrade sängar. Ett annat företag hade vid marknadsföring av sängar använt ett rutmönster som utstyrsel på sängar och madrasser, vilket var likartat Hästens’ välkända blåvitrutiga sängar. MD ansåg marknadsföringen inte vara vilseledande enligt 6 eller 8 § MFL. Emellertid ansågs det aktuella rutmönstret ha en stark anknytning till Hästens kända rutmönster och associera till detta. Marknadsföringen ansågs därmed innebära renommésnyltning och vara otillbörlig enligt 4 § MFL. Därigenom utnyttjades ett kommersiellt uppmärksamhetsvärde som Hästens fick anses ha skapat hos konsumenterna.s. 489
104.På visst sätt liknar de bakomliggande förhållandena i Hästens-avgörandena dem i Robinson-avgörandet genom att Hästens för sina sängar valt ett tygmönster – det s.k. Gripsholmsmönstret med ursprung is. 489
105.485s. 489
106.6. Otillbörlig marknadsföring 1700-talet – som klädsel. Således är det också här fråga om en gammal företeelse som genom inarbetning visat sig förvärva känneteckensegenskaper. Men, till skillnad från Robinson, var ju Gripshomsmönstret ursprungligen helt utan kännetecknande egenskaper. Sannolikt har det också medfört att inarbetningsansträngningarna varit högre för Hästens än för SVT. Å andra sidan kan ifrågasättas vilket skyddsomfång som kan ges till det mindre distinktiva rutmönstret.s. 490
107.I några senare avgöranden av MD har frågan om vilseledande känneteckensanvändning kan anses innebära renommésnyltning varit föremål för domstolens överväganden.s. 490
108.I det ovan (avd. 6.4.2) berörda Falu Rödfärg-avgörandet ansågs Alcro-s. 490
109.Beckers, genom att referera och associera till Storas Falu Rödfärg, ha gjorts. 490
110.sig skyldigt till renommésnyltning. Alcro-Beckers hade använt påståendens. 490
111.som ”Falurött för alla!”, ”njuta av den faluröda charmen” och ”precis dens. 490
112.rätta nyansen och matta ytan som med Äkta Falu Rödfärg”. Enligt MDss. 490
113.uppfattning måste det vara godtagbart att använda benämningen faluröd förs. 490
114.att ange en kulör som svårligen kunde beskrivas på annat sätt. Det måstes. 490
115.också vara godtagbart att neutralt använda rödfärgsbegreppet och att an-s. 490
116.knyta till Falu Rödfärg som utgångspunkt för en objektiv jämförelse mellans. 490
117.produkterna. De aktuella formuleringarna gick dock enligt MDs bedöm-s. 490
118.ning klart utöver dessa ramar och associerade så nära till Falu Rödfärg atts. 490
119.de fick anses utnyttja Falu Rödfärgs goda anseende på ett sätt som utgjordes. 490
120.renommésnyltning.s. 490
121.IGuldägg-avgörandet (jfr ovan avd. 6.1 och 6.4.3) konstaterade MDs. 490
122.att den s.k. Guldäggstävlingen / Guldägget, som arrangerats under en långs. 490
123.följd av år, hade erhållit ett särskilt uppmärksamhetsvärde och fick ansess. 490
124.vara så välkänd att den därigenom också hade ett betydande kommersiellts. 490
125.värde och därför fick anses kunna vara bärare av ett renommé på sammas. 490
126.sätt som en produkt eller annan nyttighet. Uppmärksamhetsvärdet kundes. 490
127.sägas medföra ett ”renommé” för Reklamförbundet.TV3s användning avs. 490
128.namnet Guldägget innebar att TV3 kommersiellt utnyttjat det uppmärksam-s. 490
129.hetsvärde som Reklamförbundet skapat bland näringsidkare. Eftersom TV3s. 490
130.486s. 490
131.6.6 Renommésnyltnings. 491
132.saknat medgivande från Reklamförbundet att delta som sponsor eller an-s. 491
133.vända namnet Guldägget i sin marknadsföring, utgjorde de påtalade formu-s. 491
134.leringarna en form av renommésnyltning. Ett avgörande som kanske mer än andra synes gälla regelrätt varumärkesintrång än otillbörlig marknadsföring, är det där fråga var om Hemglass’ marknadsföring av isglassen Hygglo var att anse som renommésnyltning på GBs i stort sett identiska och inarbetade produkt med namnetIgloo. Till saken hör att marknadsföringenav glassen Igloo hade upphört innan marknadsföringen av Hygglo påbörjades. Sedermera återupptogs tillverkning och marknadsföringen av Igloo. Enligt MDs bedömning innebar emellertid inte ett så kort uppehåll i marknadsföringen av isglassen att namnet Igloo därmed upphört att betecknas som väl känt. Det goda renommé som namnet Igloo erhållit, måste därför anses ha bestått under denna tid, trots att varumärket tillfälligt inte användes.s. 491
135.MD konstaterade att Hemglass måste ha utgått ifrån att det var fritt atts. 491
136.marknadsföra en isglass av det i målet aktuella slaget, eftersom Igloo tagitss. 491
137.urGBs sortiment. Hemglass borde emellertid ha insett att lanseringen av is-s. 491
138.glassen under namnet Hygglo skulle leda till misstanke om renommésnylt-s. 491
139.ning avseende namnet på den av GB tidigare marknadsförda produktens. 491
140.Igloo. Oavsett att Hemglass började försälja Hygglo vid en tidpunkt när GBs. 491
141.inte marknadsförde Igloo och att Hygglo och Igloo såldes genom helt olikas. 491
142.försäljningssystem, fann domstolen att namnlikheten mellan Igloo ochs. 491
143.Hygglo på de två likartade produkterna var så påfallande att Hemglass vids. 491
144.användningen av namnet Hygglo på sin isglassprodukt måste anses ha snyl-s. 491
145.tat på glassen Igloo. Avgörandets prejudikatvärde torde emellertid vara begränsat, med anledning främst av att en stark minoritet av domstolens ledamöter var skiljaktig i sak.s. 491
146.Enligt minoritetens uppfattning kunde försäljningen av Hygglo, under ens. 491
147.tid när GB upphört med marknadsföringen av sin isglassprodukt Igloo, intes. 491
148.487s. 491
149.6. Otillbörlig marknadsförings. 492
150.läggas Hemglass till last som överträdelse av MFL. Vidare ansåg de atts. 492
151.marknadsföringen av Hygglo inte i MFLs mening innebar renommésnylt-s. 492
152.ning avseende Igloo. Enligt minoriteten företedde beteckningen Hygglos. 492
153.inte sådana likheter med beteckningen Igloo att det fanns risk för att konsu-s. 492
154.menter förknippade Hygglo med Igloo. Enbart förhållandet att beteckning-s. 492
155.enHygglo företedde den likheten med Igloo att båda orden slutade meds. 492
156.”glo(o)”, räckte enligt minoriteten inte för att bedöma Hemglass’ handlan-s. 492
157.de som snyltning med utnyttjande av det värde som skulle ligga i en positivs. 492
158.föreställning hos konsumenterna skapat genom insatser av GB. Renommésnyltningsfrågan var också föremål för prövning i det ovan (s.446 f., s. 459 och s. 471) berörda Champagnesmak-avgörandet.s. 492
159.En förutsättning var enligt domstolen att en näringsidkare i sin marknads-s. 492
160.föring obehörigen anknöt till en annan näringsidkares verksamhet, produk-s. 492
161.ter, kännetecken eller liknande. Ytterligare ett villkor var att det som utnytt-s. 492
162.jats var väl känt på marknaden så att det förknippades med den andre nä-s. 492
163.ringsidkaren. Enligt domstolen måste ett renommé i MFLs mening ocksås. 492
164.kunna skapas och innehas gemensamt av flera näringsidkare eller av etts. 492
165.större, något så när avgränsat, kollektiv av näringsidkare. Champagne vars. 492
166.ett utomordentligt välkänt namn och ursprungsbeteckning för dryckens. 492
167.champagne. Vidare betecknade Champagne en produkt med särskilt högts. 492
168.renommé. Det var en högkvalitetsprodukt som var förknippad med festligas. 492
169.tillfällen och som hade ett synnerligen högt uppmärksamhetsvärde. Mark-s. 492
170.nadsföring av yoghurt med champagnesmak associerade till det av de fran-s. 492
171.skachampagneproducenterna och champagneföretagen inarbetade varu-s. 492
172.kännetecknet Champagne.Arla hade därmed utnyttjat den speciella good-s. 492
173.will och den nimbus som anknöt till Champagne. Vid bedömningen bordes. 492
174.man därvid, som också gjorts i det s.k. Robinson-avgörandet (MDs. 492
175.1999:21), se till helhetsbilden av marknadsföringen. Härvid kunde särskilts. 492
176.pekas på utformningen och färgsättningen av yoghurtförpackningen samts. 492
177.affischerna, där glas med Champagne och Champagneflaskor ersatts meds. 492
178.Arlas yoghurtförpackning. Mot bakgrund av det anförda förelåg enligt MDs. 492
179.ett tydligt fall av en medveten renommésnyltning.s. 492
180.488s. 492
181.6.6 Renommésnyltning Medan renommésnyltning, såsom ovan konstaterats, tidigare som regel aldrig åberopades som uteslutande otillbörlighetsgrund,har detta emellertid förekommit i några avgöranden på senare tid enligt 1996 års MFL. I de första avgörandena angående efterbildning av Hästens rutiga sängar åberopade Hästens såväl vilseledande efterbildning som renommésnyltning. Även om de efterbildade madrasserna påtagligt liknade Hästens rutmönstrade madrasser, var domstolen emellertid av uppfattningen att den särskilda köpsituationen, bland annat att sängarna var förhållandevis dyra sällanköpsvaror, medförde att någon risk för förväxling inte förelåg. Detta har medfört att Hästens i de senare avgörandena inte åberopar efterbildning, utan endast att åtgärden anses utgöra renommésnyltning. Talande i sammanhanget kan vara MDs uttalande i MD 2002:33 (Hästens IV).s. 493
182.Domstolen påpekade att svarandena ingående hade argumenterat för sins. 493
183.ståndpunkt att rutmönstret inte var en vilseledande efterbildning av Hästenss. 493
184.rutmönster och att det inte fanns någon förväxlingsrisk. MD ville emellertids. 493
185.understryka att Hästens gjorde gällande att användningen av rutmönstrets. 493
186.endast utgjorde renommésnyltning i strid mot 4 § MFL. Det gjordes alltsås. 493
187.inte gällande att svarandens rutmönster skulle utgöra en vilseledande efter-s. 493
188.bildning av Hästens rutmönster eller att det skulle föreligga någon risk atts. 493
189.konsumenter förväxlade svarandens rutmönstrade sängar med Hästenss. 493
190.sängar. Även om avgörandet inte avser ordkännetecken, är förhållandet intressant utifrån principerna om kännetecknets mening och referens. Trots att sängarna, teoretiskt sett, torde vara så lika, att de kan antas signalera enahanda kommersiellt ursprung, medför de särskilda omständigheterna att någon risk hos förbrukarna om att de skulle kunna ha samma referens, knappast kan uppkomma. Däremot ger de uttryck åt samma mening, vilken ansetts skyddsvärd. Frågan är hur motsvarande bedömning skulle ha gjorts om talan hade förts om varumärkesintrång. Med beaktande av att bestämmelsen i 6 § andra stycket VmL nu, i enlighet med EG-domstolens praxis, skall kunna tillämpas även inom samma varu-s. 493
191.489s. 493
192.6. Otillbörlig marknadsföring slag är det antagligt att rekvisiten enligt bestämmelsen skulle kunna antas vara uppfyllda med följd att åtgärden skulle anses utgöra varumärkesintrång. Detsamma kan antas gälla även med tillämpning av huvudregeln enligt 6 § första stycket VmL, under förutsättning att rutmönstren i sig konstaterats vara förväxlingsbara.s. 494
Renommésnyltning enligt direktivet om jämförande reklam
1.Medan renommésnyltning tidigare uppfattats som marknadsrättsligt åtkomlig endast enligt MFLs generalklausul (4 § första stycket MFL), har denna otillbörlighetsgrund nu, genom implementeringen av direktivet om jämförande reklam, kommit att omfattas av det direktsanktionerade området. Enligt 8 a § första stycket 7 gäller nämligen att en näringsidkare i sin reklam, direkt eller indirekt, inte får peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter om det drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares varumärkes, firmas eller andra känneteckens renommé (jfr direktivets art. 3 a 1 g).s. 494
2.I det ovan (s. 440 och s. 476 f.) berörda Toshiba-avgörandet hade EG-domstolen att ta ställning även till om angivelse av produktnummer stod i överensstämmelse med art. 3 a 1 g i direktivet om jämförande reklam, d.v.s. att man i jämförelsen inte får dra otillbörlig fördel av en konkurrents varumärkes, firmas eller andra känneteckens renommé eller av en konkurrerande produkts ursprungsbeteckning.s. 494
3.Domstolen konstaterade att ett tecken som ett företag använde, kunde om-s. 494
4.fattas av begreppet andra kännetecken på det sätt som avses i art. 3 a 1 g,s. 494
5.om målgruppen identifierade det som härrörande från ett visst företags. 494
6.(p.49). Vad gällde de varunummer som en apparattillverkare använde förs. 494
7.att identifiera reservdelar och förbrukningstillbehör, var det inte klarlagt atts. 494
8.de i sig, d.v.s. när de användes separat, utan angivande av tillverkarens va-s. 494
9.rumärke eller den apparat för vilken reservdelarna och förbrukningstillbe-s. 494
10.490s. 494
11.6.6 Renommésnyltnings. 495
12.hören var avsedda, kunde identifieras som hänvisningar till produkter soms. 495
13.var tillverkade av ett visst företag (p. 50). Det kunde nämligen, i fråga oms. 495
14.siffersekvenser eller bokstavs- och siffersekvenser ifrågasättas när de kun-s. 495
15.de göra det möjligt att identifiera tillverkaren om de inte används i sambands. 495
16.med den sistnämndas varumärke (p. 51). Även om så var fallet, skulle vids. 495
17.bedömningen preambelns p. 15 beaktas, enligt vilken användningen av etts. 495
18.varumärke eller ett särskiljande märke inte utgjorde något intrång i varu-s. 495
19.märkesrätten om villkoren i direktivet var uppfyllda, eftersom det avseddas. 495
20.syftet då endast var att särskilja annonsörens produkter och tjänster fråns. 495
21.konkurrentens och därigenom framhäva skillnader på ett objektivt sätts. 495
22.(p.53). En annonsör kunde inte anses dra otillbörlig fördel av renommé hoss. 495
23.en konkurrents andra kännetecken, om en hänvisning till dessa tecken vars. 495
24.en förutsättning för att en effektiv konkurrens inom marknaden i fråga skul-s. 495
25.le kunna åstadkommas (p. 54). Domstolen erinrade sedan om att den redans. 495
26.funnit att tredje man som använde ett varumärke kunde dra otillbörlig för-s. 495
27.del av varumärket eller orsaka förfång för dess särskiljningsförmåga ellers. 495
28.renommé, t.ex. genom att målgruppen gavs en felaktig uppfattning om för-s. 495
29.hållandet mellan annonsören och varumärkeshavaren (p. 55). Med hänvis-s. 495
30.ning till p. 39, konstaterades att angivelsen av apparattillverkarens varu-s. 495
31.nummer i jämförelse med en konkurrerande leverantörs varunummer ut-s. 495
32.gjorde ett påstående om att de två produkternas tekniska egenskaper var lik-s. 495
33.värdiga (p. 56). Det skulle emellertid kontrolleras om angivelsen kundes. 495
34.medföra att ett samband mellan apparattillverkarens produkter och dens. 495
35.konkurrerande leverantören uppstod i medvetandet hos den målgrupp soms. 495
36.reklamen var riktad till, på så sätt att den lät dennes produkters anseendes. 495
37.gälla även den konkurrerande leverantörens produkter (p. 57). Det var där-s. 495
38.med av vikt att hänsyn togs till den allmänna framställningen i den omtvis-s. 495
39.tade reklamen. Apparattillverkarens varunummer kunde nämligen vara en-s. 495
40.bart en angivelse bland andra vad gällde denne tillverkare och dess produk-s. 495
41.ter. Den konkurrerande leverantörens varumärke och dennes produkterss. 495
42.särart kunde också presenteras på ett sådant sätt att någon förväxling ellers. 495
43.sammanblandning inte var möjlig, vare sig mellan nämnda tillverkare ochs. 495
44.den konkurrerande leverantören eller mellan deras respektive produkters. 495
45.(p.58). I förevarande fall framgick det att det åberopande företaget (Katun)s. 495
46.svårligen hade kunnat jämföra sina produkter med Toshibas produkter utans. 495
47.att hänvisa till varunumren (p. 59).s. 495
48.491s. 495
49.6. Otillbörlig marknadsföring Även om förbudet gäller renommésnyltning endast i samband med jämförande reklam, d.v.s. att endast generalklausulen kan tillämpas på renommésnyltning i fall som inte avser jämförande reklam, kan frågas om inte renommésnyltning generellt bör anses omfattad av det direktsanktionerade området. På grund av den vida definitionen av jämförande reklam till att avse inte bara direkt, utan även indirekt, utpekande av annan näringsidkare eller dennes produkter (jfr ovan s. 470), kan ifrågasättas om det alls är möjligt att snylta på annans renommé annat än genom någon form av i vart fall indirekt jämförelse.s. 496