Rättsfall
MÖD 2002:33
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
MÖD 2002:33
BibTeX
@misc{mod-2002-33,
author = {{Mark- och miljööverdomstolen}},
title = {{MÖD 2002:33}},
year = {2002},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 3 artiklar · 7 stycken/fotnoter
- 6.6 Renommésnyltning Medan renommésnyltning, såsom ovan konstaterats, tidigare som regel aldrig åberopades som uteslutande otillbörlighetsgrund,har detta emellertid förekommit i några avgöranden på senare tid enligt 1996 års MFL. I de första avgörandena angående efterbildning av Hästens rutiga sängar åberopade Hästens såväl vilseledande efterbildning som renommésnyltning. Även om de efterbildade madrasserna påtagligt liknade Hästens rutmönstrade madrasser, var domstolen emellertid av uppfattningen att den särskilda köpsituationen, bland annat att sängarna var förhållandevis dyra sällanköpsvaror, medförde att någon risk för förväxling inte förelåg. Detta har medfört att Hästens i de senare avgörandena inte åberopar efterbildning, utan endast att åtgärden anses utgöra renommésnyltning. Talande i sammanhanget kan vara MDs uttalande i MD 2002:33 (Hästens IV).
- 574 MD 2002:24 (Hästens III)485 MD 2002:28 = NIR 2003 s. 98 (Santa Maria)441 MD 2002:33 (Hästens IV)485, 489 MD 2003:3 (Hästens V)485 MD 2003:13 = NIR 2003 s. 488 (Mora Knäcke)450 ff., 455, 573, 579 MD 2003:25 = NIR 2003 s. 499 (Ullared)78, 452 ff., 456, 507, 526, 573 f.
Marknadsrättens goodwillskydd4 hänvisningar
- Jfr härtill MD 2001:16 (Hästens II), samt de liknande avgörandena jfr MD 2002:24 (Hästens III) och MD 2002:33 (Hästens IV).
- Intressant här kan också vara hur renommésnyltningsaspekten i flera fall verkar ha tagit över själva efterbildningsfrågan. I senare avgöranden om otillbörlig marknadsföring av rutiga sängar, har käranden endast åberopat renommésnyltning och således inte gjort gällande att svarandens marknadsföring av rutiga sängar skulle utgöra vilseledande efterbildning. I MD 2002:33 (Hästens IV) hade Hästens yrkat att MD skulle förbjuda Se MD 1987:11 (Armani). I MD 1987:10 (Pre-Glandin) ansågs marknadsföringen utgöra såväl renommésnyltning som vilseledande om kommersiellt ursprung och vilseledande efterbildning. Se MD 1995:29 (Super-Ego) där marknadsföringen ansågs vilseledande, men inte utgöra renommésnyltning, MD 1993:27 (Lap Power) där marknadsföringen ansågs vara en vilseledande jämförelse men inte utgöra renommésnyltning. MD 2001:6 (Estrella). 110 Unistar dels att vid marknadsföring av sängar använda annons i vilken var avbildad rutiga sängar, dels att vid marknadsföring av sängar använda rutmönster på sängar och madrasser: Domstolen påpekade inledningsvis i sina domskäl att svarandena ingående hade argumenterat för sin ståndpunkt att rutmönstret inte var en vilseledande efterbildning av Hästens rutmönster och att det inte fanns någon förväxlingsrisk. MD ville emellertid understryka att Hästens gjorde gällande att användningen av rutmönstret endast utgjorde renommésnyltning i strid mot 4 § MFL. Det gjordes alltså inte gällande att Unistars rutmönster skulle utgöra en vilseledande efterbildning av Hästens rutmönster eller att det skulle föreligga någon risk att konsumenter förväxlade Unistars rutmönstrade sängar med Hästens sängar.
- Jfr MD 2001:16 (Hästens II), MD 2002:25 (Hästens III) och MD MD 2002:33 (Hästens IV). 140 vara väl känt inom reklambranschen såsom benämning på den av Reklamförbundet årligen anordnade tävlingen och prisutdelningen. I MD 2001:26 (Falu rödfärg) ansågs varumärket Falu Rödfärg åtnjuta mycket gott anseende och vara välkänt bland allmänheten. I MD 2002:10 (Hygglo) fick det enligt domstolen av utredningen anses klarlagt att namnet Igloo sedan lång tid var väl inarbetat och känt på den svenska marknaden och förknippades med GBs verksamhet. Namnet Igloo fick därmed anses vara ett så väl känt varukännetecken att det medförde ett renommé för GB. I MD 2002:20 (Champagnesmak) konstaterades Champagnen vara ett utomordentligt välkänt namn och ursprungsbeteckning för drycken Champagne. I MD 2002:27 (Glasstårta) konstaterades att Viennetta var ett väl inarbetat kännetecken i Sverige och måste anses väl känt av konsumenterna. Kännedomskravet har nyligen också på ett egenartat sätt ställts på sin spets i det s.k. Poolia-avgörandet. Enligt domstolen ålåg det Poolia att styrka att namnet Poolia var känt. Av utredningen i målet hade framkommit att Poolia sedan år 1999 varit innehavare av såväl firmanamnet Poolia som varumärket Poolia. Företagets marknadsföring hade enligt egen utsago varit omfattande. Någon utredning till styrkande härav hade emellertid inte lagts fram. Därför kunde inte utan vidare slutsatsen dras att namnet Poolia var ett så väl känt och inarbetat kännetecken för Poolia på den svenska marknaden att det förknippades med dess verksamhet. På föreliggande utredning kunde namnet Poolia således inte anses vara ett så väl känt varukännetecken att det medfört ett renommé för företaget. Till följd därav kunde det inte heller vara fråga om någon renommésnyltning som var otillbörlig enligt 4 § MFL. __________