Stycket

4.Däremot kan formuleringen i praxis om barns talerätt i ärendena om vårdnadsöverflyttning ses som ett försök att stärka barnets ställning. HD erkänner i NJA 1983 s. 170 att det kan föreligga ett motsatsförhållande mellan förälder och barn och att det därför är viktigt att barnet far assistans av en annan vuxen i processen. Motsatsförhållandet synes dock bestå av att både barnet och föräldern har talerätt inte i det faktum att de båda är oense i vårdnadsfrågan. Detta stöds av följande uttalande som gjordes i Ds. 2002:13 "I de flesta mål och ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan barn och föräldrar inte anses ha motstridiga intressen eftersom barnet normalt inte är part i sådana mål och ärenden. I de ärenden om vårdnad där barnet kan vara part skall enligt gällande ordning en god man förordnas för barnet på grund av intressekonflikten mellan förälder och barn".374 Resonemanget innebär att eftersom barnet inte har talerätt i mål om vårdnad, boende och umgänge kan det heller inte i sådana mål föreligga ett motsatsförhållande mellan barn och förälder. Möjligheten att det i praktiken kan föreligga reella intressekonflikter i en vårdnadsfråga eller rörande ett umgänge mellan barnet och föräldern medför sålunda inte att det också anses föreligga motstridiga intressen dem emellan i processen. Det är en slutsats som inte synes vara alldeles självklar. Barnkonventionen ställer inte heller några explicita krav på att barn skall ha processuella rättigheter. Sådana krav ställs däremot i utövandekonventionen. Där har några av de beståndsdelar som ingår i talerätt och processbehörighet, nämligen rätten att komma till tals, till information och representation, brutits ut ur partsrättigheterna. Konventionsstaterna åläggs att ge barn dessa partiella rättigheter men ges fria händer vad gäller de fullständiga partsrättigheterna. Staterna uppmanas, lite i förbigående i artikel 5 b, att överväga att ge barn fullständiga partsrättigheter. Det kan ses som en kompromiss atts. 30