Barn- och föräldrarätt1 hänvisning
Rättsfall
NJA 1983 s. 170
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1983 s. 170
BibTeX
@misc{nja-1983-s-170,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1983 s. 170}},
year = {1983},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 3 artiklar · 5 stycken/fotnoter
Barns deltagande i familjerättsliga processer3 hänvisningar
- 132 nade förmyndaren som ställföreträdare, ger ingen möjlighet att företa processhandlingar för barnets räkning som förmyndaren inte skulle ha medverkat till.346 Dessa brister åtgärdades dock till viss del i ett senare mål avgjort år 1983 vilket öppnande för att även en god man kan utses som ställföreträdare för barnet i processen. I målet, NJA 1983 s. 170, stod valet mellan att låta vårdnaden tillkomma en förälder eller en särskilt förordnad vårdnadshavare (FB 6:9 st. 2). Omständigheterna liknade dem i det ovan refererade såtillvida att vårdnadshavaren (modern) till en 10-årig pojke avlidit och att fadern då yrkade att få vårdnaden överflyttad till sig. Pojken som efter moderns död hade bott hos sin mormor, önskade istället att denna skulle förordnas som vårdnadshavare. Samma dag som tingsrätten tillerkände fadern vårdnaden, om pojken förordnades, efter mormoderns yrkande, en god man för pojken och denne överklagade å barnets vägnar både tingsrättens och hovrättens domar om att fadern skulle fa vårdnaden. Överklagandena medförde dock inte att barnet fick gehör för sitt önskemål och den gode mannen vände sig till HD med yrkande om undanröjande av hovrättens dom. HD prövade dock endast frågan om barnets talerätt och meddelade inte prövningstillstånd i vårdnadsfrågan. Vad gäller talerättsfrågan hänvisade referenten i HD till det ovan refererade målet NJA 1968 s. 292 och uttalade att genom detta avgörande hade barn tillerkänts talerätt i varje fall i sådana vårdnadsmål där bifall till yrkandet om vårdnaden enligt lag även skulle medföra en reglering av förmynderskapet. Det togs alltså fasta på att styvfadern i 1968 års fall hade ett förordnande som förmyndare för barnet. Frågan i 1983 års fall var istället om en god man kunde uppträda som barnets ställföreträdare i ärenden om vårdnad. Referenten uttalade att behovet av en ställföreträdare för barnet i vårdnadsmålet var uppenbart eftersom barnet saknade processbehörighet. Motsatsförhållandet mellan fadern och barnet ansågs ligga i att fadern genom tingsrättens beslut erhållit både vårdnaden och förmynderskapet om barnet. Med hänsyn till detta ansågs den gode mannen kunna föra talan för barnet såsom barnets ställföreträdare. HD har också prövat frågan om barnets processbehörighet i vårdnadsärenden enligt FB 6:9. I NJA 1975 s. 543 ansåg domstolen inte att ett 16årigt barn hade processbehörighet. Omständigheterna var följande: Fadern som hade haft enskild vårdnad om barnet hade avlidit och modern ansökte om vårdnaden om barnet, en dotter. Tingsrätten förordnade modern till vårdnadshavare vilket dottern anförde besvär emot, bland annat på grunden att modern var olämplig som vårdnadshavare. Hovrätten, vars beslut HD sedermera fastställde, ansåg inte att flickan självt ägde att föra talan mot ifrågavarande beslut och avvisade därför hennes talan.
- Däremot kan formuleringen i praxis om barns talerätt i ärendena om vårdnadsöverflyttning ses som ett försök att stärka barnets ställning. HD erkänner i NJA 1983 s. 170 att det kan föreligga ett motsatsförhållande mellan förälder och barn och att det därför är viktigt att barnet far assistans av en annan vuxen i processen. Motsatsförhållandet synes dock bestå av att både barnet och föräldern har talerätt inte i det faktum att de båda är oense i vårdnadsfrågan. Detta stöds av följande uttalande som gjordes i Ds. 2002:13 "I de flesta mål och ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan barn och föräldrar inte anses ha motstridiga intressen eftersom barnet normalt inte är part i sådana mål och ärenden. I de ärenden om vårdnad där barnet kan vara part skall enligt gällande ordning en god man förordnas för barnet på grund av intressekonflikten mellan förälder och barn".374 Resonemanget innebär att eftersom barnet inte har talerätt i mål om vårdnad, boende och umgänge kan det heller inte i sådana mål föreligga ett motsatsförhållande mellan barn och förälder. Möjligheten att det i praktiken kan föreligga reella intressekonflikter i en vårdnadsfråga eller rörande ett umgänge mellan barnet och föräldern medför sålunda inte att det också anses föreligga motstridiga intressen dem emellan i processen. Det är en slutsats som inte synes vara alldeles självklar. Barnkonventionen ställer inte heller några explicita krav på att barn skall ha processuella rättigheter. Sådana krav ställs däremot i utövandekonventionen. Där har några av de beståndsdelar som ingår i talerätt och processbehörighet, nämligen rätten att komma till tals, till information och representation, brutits ut ur partsrättigheterna. Konventionsstaterna åläggs att ge barn dessa partiella rättigheter men ges fria händer vad gäller de fullständiga partsrättigheterna. Staterna uppmanas, lite i förbigående i artikel 5 b, att överväga att ge barn fullständiga partsrättigheter. Det kan ses som en kompromiss att
- NJA 1968 s. 292 NJA 1975 s. 543 NJA 1978 s. 1 NJA 1978 s. 181 NJA 1978 s. 428 NJA 1980 s. 228 NJA 1980 s. 697 I NJA 1981 s. 533 NJA 1981 s. 753 NJA 1981 s. 1225 NJA 1983 s. 170 NJA 1987 s. 116
Föräldraskap i rättslig belysning1 hänvisning