1.3.6.3.2.1 Talerätt I Ds. 2002:13 om utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser diskuterades frågan om barns talerätt i adoptionsärenden. Slutsatsen blev än en gång att barn inte skulle ges talerätt i sådana ärenden. Det anfördes att det inte är meningsfullt att ge barn talerätt eftersom merparten av adoptionsärendena i allmänhet gäller små barn, vilka inte kan uttrycka någon egen vilja eller själva kan ta ställning till adoptionsfrågan. Detta faktum medförde att barn skulle behöva en ställföreträdare för att företräda dem i processen. Denne skulle dock inte kunna få någon information direkt från barnet utan vara hänvisad till uppgifter från företrädesvis socialnämnden och adoptanterna, information som således redan är känd för domstolen genom socialnämndens yttrande.s. 26
2.Som skäl mot att införa en initiativrätt för barn anfördes att en adoption förutsätter att den som skall bli adoptivförälder verkligen vill adoptera barnet och också har förutsättningar att ta hand om det.358 3.6.3.2.2 Rätt till representation I promemorian drogs slutsatsen att det inte behövs införas regler om ombud eftersom barn och adoptanter normalt inte kan anses ha motstridiga intressen i adoptionsärenden. I de fall där vårdnadshavare och barn ändå bedöms ha skilda intressen kan en god man, enligt FB 11:2, tillsättas vilket ansågs tillräckligt för den svenska lagstiftningen skulle anses vara i överensstämmelse med konventionens krav.359s. 26
3.136 3.6.3.2.3 Rätt till information Promemorian, Ds 2002:13, innehåller också ett förslag som skall tillförsäkra barnet rätt till information i ett adoptionsärende. Socialnämnden skall, enligt förslaget, åläggas att ge barnet relevant information och att redovisa till rätten vilken information som barnet har fått. Utredaren skall därvid göra samma bedömning som i mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge av vad som kan vara olämpligt för barnet att få kännedom om. Denne kan också överlåta åt någon annan lämplig person att informera barnet. Utredaren har dock det yttersta ansvaret för att barnet far information och att den är anpassad till barnets ålder och mognad.360s. 26
Namn
1.Namnärenden har inte på samma sätt som företrädesvis vårdnadsmålen varit föremål för utredningsarbete när det gäller barns processuella rättigheter. Sådana ärenden föreslås inte tillhöra den grupp av avgöranden som skall omfattas av konventionen om utövandet av barnets rättigheter. I promemorian (Ds 2002:13) anges som skäl för att inte inkludera namnärenden att de är ovanliga i domstol och att det därför inte heller är nödvändigt för att stärka barnets rätt att tillämpa konventionen i dessa ärenden.361s. 27
Talerätt men inte processbehörighet
1.I namnärenden har barn talerätt. När anmälan eller ansökan om namnbyte skall göras, företräds barnet emellertid av vårdnadshavaren som ställföreträdare (48 § namnlagen). Barnet saknar sålunda processbehörighet. Bestämmelsen om barnets talerätt återfanns redan i 1963 års Namnlag (42 §).362 1 förarbetena till lagen diskuteras dock inte varför barn just i namnärenden givits en sådan rätt. I övriga mål och ärenden inom familjerätten soms. 27
2.137 behandlar barns personliga förhållanden har som framgår av det föreliggande kapitlet barn inte givits talerätt. Det bör dock observeras att den ursprungliga bestämmelsen var utformad på sådant sätt att för den, som stod under annans vårdnad och som inte hade fyllt 18 år, skulle anmälan eller ansökan göras av vårdnadshavaren. Fram till år 1969 var myndighetsåldern 21 år för män och för ogifta kvinnor. Gifta kvinnor blev myndiga i och med giftermålet. År 1969 sänktes myndighetsåldern för både män och kvinnor till 20 år för att sedan sänkas till 18 år 1974.363 Mellan åren 1963 till 1974 hade alltså omyndiga processbehörighet i namnärenden om de hade fyllt 18 år.364 I och med att myndighetsåldern sänktes försvann så småningom omyndigas processbehörighet i namnärenden och sedan år 1974 sammanfaller myndighetsålder och ålder för processbehörighet när det gäller ärenden enligt namnlagen. I förarbetena till 1983 års namnlag diskuterades inte det faktum att omyndigas processuella ställning ändrats i och med sänkningarna av myndighetsåldern, utan det anfördes endast att det var en lämplig ordning att ansökan om namnbyte för barn under 18 år görs av vårdnadshavaren.365s. 27
Övrig nordisk rätt
1.Barn har inte i något av de övriga nordiska länderna talerätt i vårdnadsprocesser. Inget av länderna har heller någon lagstiftning som explicit tillförsäkrar barnet rätt till relevant information i mål som gäller vårdnad, boende eller umgänge.366s. 28
2.Rätt att få information inför ett adoptionsbeslut finns dock i den danska lagstiftningen (Adoptionsloven 6 § st. 2.) Den isländska lagen innehåller ett krav på att barnet skall informeras om de rättsliga konsekvenserna av en adoption.367s. 28
3.Inget av länderna har heller separata regler om barns rätt till representation. I Norge har dock ett förslag lagts om att barn i vissa vårdnadsmål skall kunna få rätt till ett eget ombud. I likhet med de svenska förslagen skulle ombud endast kunna förordnas i särskilt svåra vårdnadsmål. Förslaget har dock ännu inte lett till någon lagändring.368s. 28
4.138s. 28
Sammanfattande diskussion
Barnets deltagande i beslutsprocesser
1.Utövandekonventionen har skapats enkom som ett hjälpmedel för att genomföra de rättigheter som finns i barnkonventionen.369 Utövandekonventionen har dock kritiserats för att vara för begränsad då den inte ger barn några rättigheter utanför familjerättsprocesser i domstol samt för att vara för tandlös och att det därför finns en risk för att den inte kommer att få något större genomslag.370 Det har dock också framförts att konventionen kan ha ett visst symbolvärde och att det i och för sig är positivt att Europarådet lägger vikt vid att betona barns rättigheter.371 Konventionen lägger dock enligt min mening vikt vid flera aspekter som är essentiella för barnets deltagande. Ett exempel är barnets tillgång till information, vilket är en viktig beståndsdel i deltagande som beskrevs i avsnittet ovan om Harts deltagandestege.372 I konventionen räknas till rätten att få information även att få hjälp att förstå konsekvenser av olika beslutsalternativ. Dessa två rättigheter bidrar tillsammans därmed till att ett av de fyra ovan ställda kriterierna på deltagande uppfylls, nämligen att barnet förstår processens syfte och att det har vetskap om av vem och varför dess åsikter efterfrågas. Rätten till information tolkas ofta in i stadgandet i artikel 12 i barnkonventionen. Utövandekonventionen bidrar dock till att tydliggöra vikten av att barnen far relevant information inför ett beslut och därmed uppfylla de krav som ovan har ställts på ett reellt deltagande för barn. Konventionen lägger också vikt vid samspelet mellan vuxna och barn i processen, vilket är något som betonas i diskussionen om reellt deltagande. Även i denna aspekt bör utövandekonventionen alltså kunna fylla en viktig funktion. Ett annat kriterium för deltagande var att detta skulle vara frivilligt, något som betonas både i ordalydelsen av artikel 12 i barnkonventionen och kommentarerna till utövandekonventionen.373 Barnets deltagande skulle tas på allvar av de vuxna som är inblandade i den aktuella beslutsprocessen. Det är kanske i denna aspekt som de två konventionerna kan spela den mest betydelsefulla rollen, nämligen som viktiga instruments. 29
2.139 för att åstadkomma attitydförändringar om barns deltagande i de beslut som berör barnen personligen. Tillsammans kan sålunda de två konventionerna medföra ett viktigt steg mot att de minimikrav som ovan har ställts upp för vad som skall få räknas som deltagande, också uppfylls i praktiken.s. 29
3.Det kan konstateras att möjligheten att ge barn processuella rättigheter inte har prioriterats i det arbete för att ge barn en röst som lagstiftaren bedrivit efter tillträdet till barnkonventionen. De få befintliga bestämmelserna som ger barn processuella rättigheter är i samtliga fall äldre och har inte tillkommit med något uttalat syfte att tillförsäkra barns deltagande. Snarast verkar reglerna ha tillkommit av en slump. Förarbetena nämner inte med ett ord att avsikten är att barn skall ges processuella rättigheter. Barnen har givits processuella rättigheter genom formuleringar som vid tillkomsten tog sikte endast på de vuxna. Kanske var det en sådan otänkbar idé att barn skulle delta som aktörer i processen tillsammans med föräldrarna i dessa frågor att man helt bortsåg ifrån att barnet kunde läsas in i formuleringarna i lagtexten.s. 30
4.Däremot kan formuleringen i praxis om barns talerätt i ärendena om vårdnadsöverflyttning ses som ett försök att stärka barnets ställning. HD erkänner i NJA 1983 s. 170 att det kan föreligga ett motsatsförhållande mellan förälder och barn och att det därför är viktigt att barnet far assistans av en annan vuxen i processen. Motsatsförhållandet synes dock bestå av att både barnet och föräldern har talerätt inte i det faktum att de båda är oense i vårdnadsfrågan. Detta stöds av följande uttalande som gjordes i Ds. 2002:13 "I de flesta mål och ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan barn och föräldrar inte anses ha motstridiga intressen eftersom barnet normalt inte är part i sådana mål och ärenden. I de ärenden om vårdnad där barnet kan vara part skall enligt gällande ordning en god man förordnas för barnet på grund av intressekonflikten mellan förälder och barn".374 Resonemanget innebär att eftersom barnet inte har talerätt i mål om vårdnad, boende och umgänge kan det heller inte i sådana mål föreligga ett motsatsförhållande mellan barn och förälder. Möjligheten att det i praktiken kan föreligga reella intressekonflikter i en vårdnadsfråga eller rörande ett umgänge mellan barnet och föräldern medför sålunda inte att det också anses föreligga motstridiga intressen dem emellan i processen. Det är en slutsats som inte synes vara alldeles självklar. Barnkonventionen ställer inte heller några explicita krav på att barn skall ha processuella rättigheter. Sådana krav ställs däremot i utövandekonventionen. Där har några av de beståndsdelar som ingår i talerätt och processbehörighet, nämligen rätten att komma till tals, till information och representation, brutits ut ur partsrättigheterna. Konventionsstaterna åläggs att ge barn dessa partiella rättigheter men ges fria händer vad gäller de fullständiga partsrättigheterna. Staterna uppmanas, lite i förbigående i artikel 5 b, att överväga att ge barn fullständiga partsrättigheter. Det kan ses som en kompromiss atts. 30
5.140 dessa rättigheter brutits ut ur partsrättigheterna. De stater som inte önskar att ge barnet talerätt och processbehörighet skall åtminstone ge barnet rätt att komma till tals, att få information och möjlighet till representation. Tillvägagångssättet att ge barn tillgång till delar av partsrättigheter kan också ses som ett sätt att undvika de nackdelar som fullständiga partsrättigheter skulle kunna innebära för barnet. Jag tog inledningsvis i detta kapitel upp att barnets deltagande i process förutsätter frivillighet från barnets sida men att talerätt inte medger den talerättsberättigade ett sådant privilegium. Möjligheten att ge barnet partiella rättigheter utan formell talerätt kan således vara en framkomlig väg att tillförsäkra barn deltagande utan att för den skull ålägga barnet de skyldigheter som fullständiga partsrättigheter kan medföra.s. 30
Barnets inflytande
1.Vilken inverkan skulle då en talerätt och processbehörighet ha på den grad av inflytande, den roll som barnet tilldelas i processen? Fördelarna med partsrättigheter ligger främst i, enligt min mening, möjligheten att påverka det beslutsunderlag som domstolen grundar sitt avgörande på. Ett fullständigt underlag, där barnets åsikter och önskemål finns klart uttryckta, lägger grunden för ett avgörande där barnets åsikter beaktas. Det är dock möjligt att också den omständigheten - att barnet i processuellt hänseende skulle ha en, med de vuxna parterna, jämställd position - skulle öka barnets möjligheter att bli taget på allvar och därmed också få ökat inflytande över det avgörande som skall fattas.s. 31
2.141s. 31