Stycket

10.132 nade förmyndaren som ställföreträdare, ger ingen möjlighet att företa processhandlingar för barnets räkning som förmyndaren inte skulle ha medverkat till.346 Dessa brister åtgärdades dock till viss del i ett senare mål avgjort år 1983 vilket öppnande för att även en god man kan utses som ställföreträdare för barnet i processen. I målet, NJA 1983 s. 170, stod valet mellan att låta vårdnaden tillkomma en förälder eller en särskilt förordnad vårdnadshavare (FB 6:9 st. 2). Omständigheterna liknade dem i det ovan refererade såtillvida att vårdnadshavaren (modern) till en 10-årig pojke avlidit och att fadern då yrkade att få vårdnaden överflyttad till sig. Pojken som efter moderns död hade bott hos sin mormor, önskade istället att denna skulle förordnas som vårdnadshavare. Samma dag som tingsrätten tillerkände fadern vårdnaden, om pojken förordnades, efter mormoderns yrkande, en god man för pojken och denne överklagade å barnets vägnar både tingsrättens och hovrättens domar om att fadern skulle fa vårdnaden. Överklagandena medförde dock inte att barnet fick gehör för sitt önskemål och den gode mannen vände sig till HD med yrkande om undanröjande av hovrättens dom. HD prövade dock endast frågan om barnets talerätt och meddelade inte prövningstillstånd i vårdnadsfrågan. Vad gäller talerättsfrågan hänvisade referenten i HD till det ovan refererade målet NJA 1968 s. 292 och uttalade att genom detta avgörande hade barn tillerkänts talerätt i varje fall i sådana vårdnadsmål där bifall till yrkandet om vårdnaden enligt lag även skulle medföra en reglering av förmynderskapet. Det togs alltså fasta på att styvfadern i 1968 års fall hade ett förordnande som förmyndare för barnet. Frågan i 1983 års fall var istället om en god man kunde uppträda som barnets ställföreträdare i ärenden om vårdnad. Referenten uttalade att behovet av en ställföreträdare för barnet i vårdnadsmålet var uppenbart eftersom barnet saknade processbehörighet. Motsatsförhållandet mellan fadern och barnet ansågs ligga i att fadern genom tingsrättens beslut erhållit både vårdnaden och förmynderskapet om barnet. Med hänsyn till detta ansågs den gode mannen kunna föra talan för barnet såsom barnets ställföreträdare. HD har också prövat frågan om barnets processbehörighet i vårdnadsärenden enligt FB 6:9. I NJA 1975 s. 543 ansåg domstolen inte att ett 16årigt barn hade processbehörighet. Omständigheterna var följande: Fadern som hade haft enskild vårdnad om barnet hade avlidit och modern ansökte om vårdnaden om barnet, en dotter. Tingsrätten förordnade modern till vårdnadshavare vilket dottern anförde besvär emot, bland annat på grunden att modern var olämplig som vårdnadshavare. Hovrätten, vars beslut HD sedermera fastställde, ansåg inte att flickan självt ägde att föra talan mot ifrågavarande beslut och avvisade därför hennes talan.s. 22