Stycket

6.Det centrala vid bedömningen är i stället att identitet föreligger mellan gämingsbeskrivningamas faktiska innehåll. En sådan fråga, dvs. om överensstämmelse föreligger mellan vad den ansökande staten påstår att individen har gjort sig skyldig till och vad som kan rymmas under en svensk brottsbeskrivning, kom bl.a. att prövas i NJA 1989 s. 498. Rätts­ fallet behandlar en amerikansk utlämningsbegäran av en chilensk med­ borgare på grund av narkotikabrott (innehav och försäljning av kokain). Den eftersökte mannen hävdade att de gärningar som låg till grund för utlämningsframställan inte utgjorde brott enligt svensk lag eftersom han hade blivit provocerad att begå det ifrågavarande brottet av en inom den amerikanska polisen verksam ”undercover agent.” HD konstaterade in­ ledningsvis, och på ett generellt plan, att en gärning som provocerats fram av polis för att gärningsmannen skulle röja sin egen eller annan persons brottslighet alltjämt utgjorde brott enligt svensk lag. Därefter granskade HD den påstådda gärningen jämfört med den brottsbeskrivning som finns i svensk narkotikalagstiftning, nämligen 1 § narkotikastrafflagen (1968:64), av vilken det framgår att den som olovligen överlåter narkotika kan dömas för narkotikabrott. HD slog härmed fast att den omständigheten att en säljare överlåter narkotika utan att veta att köparen är polis och den senare således inte tar olovlig befattning med preparatet inte påver­ kar överlåtelsen som sådan, vilken ändå får anses brottslig. Utlämning beviljades.457s. 15