Träskman, not 686 ibid., s. 598.
Hänvisas från p. 33 (s. 412)
1.Rätten till tystnad är en i Europadomstolens praxis erkänd rätt soms. 411
2.därmed måste beaktas i den svenska rättsordningen, Även om rätten tills. 411
3.tystnad inte direkt framgår av artikel 6 har Europadomstolen konstaterats. 411
4.att rätten till tystnad och till att inte behöva avge vittnesmål mot sig självs. 411
5.är generellt accepterade rättigheter som tillhör kärnan i en rättvis rätte-s. 411
6.gång enligt artikel 6 (1) i Europakonventionen. Dessa rättigheter är näras. 411
7.förbundna med oskyldighetspresumtionen i artikel 6 (2).s. 411
8.De historiska omständigheter som ledde till att en för brott anklagads. 411
9.person fick en rätt till tystnad gjorde att rätten från första början upp-s. 411
10.fattades som en grundläggande individuell rättighet. Flera av argumentens. 411
11.för rätten till tystnad är därför moraliskt grundade och intimt förknippades. 411
12.med oskyldighetspresumtionen. Rätten att förbli tyst kan härledas urs. 411
13.oskyldighetspresumtionen. En följd av presumtionen är också att bevis-s. 411
14.bördan i brottmål skall ligga helt på åklagaren. En konsekvens av det ärs. 411
15.att den anklagade inte behöver göra någonting för att bevisa att han ärs. 411
16.oskyldig. Han har därför en rätt att vara fullständigt passiv unders. 411
17.rättegången.Han har därmed också en rätt till tystnad. Rätten att förblis. 411
18.tyst kan därför också motiveras med delvis samma argument som stöders. 411
19.oskyldighetspresumtionen. Ett argument är i sammanhanget är atts. 411
20.domens moraliska värde skulle undergrävas ifall domen kommit till i etts. 411
21.förfarande som kränkt grundläggande värden formulerade genom tills. 411
22.exempel Europakonventionen.Rätten till tystnad är emellertid inte 412 Bevis och beviskrav absolut, och flera lösningar på hur den skall upprätthållas och i vilken omfattning har prövats i olika länder.s. 411
23.Den misstänktes/anklagades rätt att förbli tyst under förundersökningen och under rättegången kan historiskt förklaras som en reaktion mot det starkt inkvisitoriska förfarande som hade brett ut sig i Europa under medeltiden.Det viktigaste beviset för den anklagades skuld var länge det egna erkännandet, och en viktig uppgift för domaren var därför att förmå den anklagade att erkänna sin skuld.s. 412
24.Redan i Olaus Petris domarregler finns bestämmelser intagna vad gäller den anklagades erkännande. Enligt domarregel nummer 37 hade ingen rätt att vittna i egen sak "med mindre han är vittne mot sig, ty då är det bekänd sak". Denna regel kompletteras av regler som gäller erkännande som den anklagade avgett efter tortyr. I domarregel nummer 38 ges en varning för att ett sådant erkännande kan vara falskt:s. 412
25.Efter den bekännelse, som en varder pint och plågad till, skall ingens. 412
26.dömas, ty sådana bekännelser pläga vara falska, och ofta sker, att mångas. 412
27.bekänna det som aldrig sant var eller skedde, för den pina skull de lida,s. 412
28.med mindre att så kan hända, att av sådan vederkännelse finnas de skäl,s. 412
29.som väl må dömas efter. Och hörer där stor beskedlighet till, huru mans. 412
30.med sådan pina och plåga umgå skall, att man inte pinar eller plågars. 412
31.den, som ingen skuld haver, och det är ett uppenbart övervåld meds. 412
32.jungfrur och andra sådana plågor som brukas, det dock bättre vore havas. 412
33.fördrag, efter där sker så ofta orätt med. Indirekt kan man redan av denna domarregel sluta sig till att tortyr under 1500-och 1600-talen användes i Sverige som ett medel att få den anklagade att erkänna.Bruket av tortyr kan också sägas vara en följd av den legala bevisteorin och otillräckliga förundersökningsmetoder. Den legala bevisteorin innebar att det i lagen fanns angivet noggranna föreskrifter både om vilka bevismedel som fick begagnas, hur de skulle användas och om bevisvärdet av de olika bevismedlen.För en fällande dom i ett brottmål krävdes alltid "fullt bevis" och i lagen angavs också vad som utgjorde fullt bevis. I lagen fanns vidare angivet vad som utgjorde "halvt bevis". Bevisordningen i 1734 års lag kan kort sammanfattas enligt följande. För en fällande dom krävdes fullt bevis. En samstämmig utsaga av två vittnen i själva saken utgjorde alltid fullt bevis. Om sådana vittnesutsagor inte fanns att tillgå måste bevisningen komplet-s. 412
34.Bevis och beviskrav 413s. 413
35.teras. Med stöd av indicier och presumtioner kunde man ansätta dens. 413
36.anklagade för att få fram ett erkännande.s. 413
37.Dåtidens bevislära kom att efterhand ersättas med principerna om dens. 413
38.fria bevisvärderingen och den fria bevisföringen. Bruket av tvångsmedels. 413
39.för att förmå den misstänkte till att bekänna har avskaffats med hänsyns. 413
40.till moderna rättsäkerhetshänsyn.Emellertid har detta inte inneburit atts. 413
41.rätten till tystnad kommit att bli absolut, även om den väsentligt kommits. 413
42.att stärkas. Fortfarande pågår dock rättsutvecklingen inom området.s. 413
43.Den anklagades rättighet att förbli tyst kan således enklast förklarass. 413
44.med den historiska utvecklingen. Den anklagade fick denna rättighet soms. 413
45.en reaktion mot det missbruk som förekom när rättegångsförfarandet vars. 413
46.ensidigt inkvisitoriskt. Rätten till tystnad motiveras med behovet av att ges. 413
47.alla människor, också brottslingar, en rätt till personlig integritet ochs. 413
48.individuell frihet att själva välja mellan att förbli passiva och tysta ellers. 413
49.att aktivt bidra till brottets utredande.s. 413