Citat i kontext

Hela artikeln

Kontexten är avkortad på grund av storlek.

Fotnot 694

Träskman, not 686 ibid., s. 598.

Hänvisas från p. 33 (s. 412)

1.8s. 95

Den svenska straffp rocessens struktur ............................................. 55

1.4.1 Processen som det formaliserade förnuftet .................................. 56s. 95

2.4.2 Processen som argumentationsram -de allmännas. 95

3.principerna ................................................................................................ 57s. 95

4.4.3 Processens utgångspunkt .............................................................. 58s. 95

5.4.4 Den svenska processens ackusatoriska uppbyggnads. 95

6.och principen om parternas jämställdhet.. ................................................ 60s. 95

7.4.5 Straffprocessens dubbla mål... ...................................................... 61s. 95

8.4.6 Tre slag av straffprocessuella bestämmelser ................................ 63s. 95

9.4.7 Granskningsförfarandet-skuldpresumtion ochs. 95

10.oskyldighetspresumtion ............................................................................ 66s. 95

11.4.8 Sammanfattning -den svenska straffprocessens struktur ............ 67s. 95

DEL Il Oskyldighetspresumtionen i internationell rätt ......................... 69

Inledning ..................................................................................................... 71

Internationella organ ......................................................................... 73

1.5.1 Förenta nationerna ........................................................................ 73s. 95

2.5.2 Europarådet .................................................................................. 75s. 95

3.5.2. l Europeiska konventionen för de mänskligas. 95

4.rättigheterna och de grundläggande friheterna ..................................... 7 5s. 95

5.5.2.1.1 Europakonventionens artikel 6 -rättens. 95

6.till en rättvis rättegång ....................................................................... 76s. 95

7.5.2.2 Europakonventionen som svensk lag ................................... 78s. 95

8.5.2.2.1 Skyldighet för svenska domstolar att beaktas. 95

9.Europakonventionen ex officio ........................................................ 80s. 95

10.5.2.3 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ......... 83s. 95

11.5.2.3.1 Europadomstolens processordning ................................... 85s. 95

12.5.2.3.2 Prövningstillstånd ............................................................. 85s. 95

13.5.2.3.3 Sakprövningen .................................................................. 86s. 95

14.5.2.3.4 Domen .............................................................................. 86s. 95

15.5.2.3.5 Rådgivande yttranden-Ministerkommitten .................... 87s. 95

16.5.2.4 Europadomstolens tolkningsprinciper.. ................................ 87s. 95

17.5.2.4. l Explicita och implicita rättigheter samt gränsers. 95

18.vid konventionstolkningen ............................................................... 95s. 95

19.9s. 134

20.5.3Europeiska unionen ...................................................................... 96s. 134

21.5 .3 .1 Europeiska unionens stadga om de grundläggandes. 134

22.rättigheterna ............................................................................................ 99s. 134

23.5.3.2 Samspelet mellan EG-domstolens. 134

24.och Europadomstolen ......................................................................... I 02s. 134

Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för

oskyldighetspresumtionens tillämpning ................................................. 105

1.6.1 Oskyldighetspresumtionens samband med ens. 134

2.rättvis rättegång enligt Europakonventionen .......................................... 107s. 134

3.6.2 En konkretisering av oskyldighetspresumtionen ........................ I 09s. 134

4.6.3 En definition av kärnan -förklarande logiskas. 134

5.och kausala samband med oskyldighetspresumtionert ........................... 110s. 134

6.6.4 Rättsfalls genomgångens disposition .......................................... 112s. 134

Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde

och tidpunkten för dess inträde .............................................................. 115

1.7.1 Rättegång inom skälig tid och tidpunkten förs. 134

2.oskyldighetspresumtionens inträde ........................................................ 115s. 134

3.7 .1.1 Långsam förundersökning och frihetsberövande -s. 134

4.Neumeister mot Österrike .................................................................. 116s. 134

5.7 .1.1. l Europadomstolens dom .................................................. 116s. 134

6.7.1.1.2 Analys ............................................................................ 120s. 134

7.7.1.2 Prövning av skattetillägg -Janosevic mot Sverige,s. 134

8.Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic mot Sverige ............................ 121s. 134

9.7.1.2.1 Europadomstolens dom(ar) ............................................ 122s. 134

10.7 .1.2.2 Analys ............................................................................ 124s. 134

11.7.2 Administrativa åtgärder och disciplinära påföljder ..................... 126s. 134

12.7.2.1 Militära disciplinstraff -Engel m.fl.s. 134

13.mot Nederländerna ............................................................................. 127s. 134

14.7.2.1.1 Europadomstolens dom .................................................. 127s. 134

15.7.2.1.2 Analys ............................................................................ 130s. 134

16.7.2.2 Administrativa åtgärder och anklagelse förs. 134

17.brott -Deweer mot Belgien ............................................................... 131s. 134

18.7.2.2.1 Europadomstolens dom .................................................. 132s. 134

19.7.2.2.2 Analys ............................................................................ 134 10 7.3 Oskyldighetspresumtionens skydd för tredje man ..................... 136s. 134

20.7.3.1 Särskild rättsverkan av brott -AGOSIs. 164

21.mot Storbritannien .............................................................................. 136s. 164

22.7 .3 .1.1 Europadomstolens dom .................................................. 136s. 164

23.7.3.1.2 Analys ............................................................................ 137s. 164

24.7.3.2 Straffrättsligt ansvar för arvinge till avlidens. 164

25.misstänkt -E.L., R.L. och J.O. -L. mot Schweiz .............................. 138s. 164

26.7.3.2.l Europadomstolens dom ................................................... 139s. 164

27.7.3.2.2 Analys ............................................................................. 140s. 164

28.7.4 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde -slutsatser. ... 141s. 164

Opartisk och oavhängig domstol .................................................... 145

1.8.1 Domare som tidigare varit åklagare -Piersacks. 164

2.mot Belgien ............................................................................................ 145s. 164

3.8.1.1 Europadomstolens dom ...................................................... 146s. 164

4.8.1.2 Analys ................................................................................ 148s. 164

5.8.2 Samma domare som fattat beslut angående tvångsmedels. 164

6.har avgjort skuldfrågan -Hauschildt mot Danmark .............................. 149s. 164

7.8.2.1 Europadomstolens dom ....................................................... 150s. 164

8.8.2.2 Analys ................................................................................ 152s. 164

9.8.3 Ordförandebyte, kontradiktion m.m. -Barberà,s. 164

10.Messegue och Jabardo mot Spanien ....................................................... 153s. 164

11.8.3 .1 Europadomstolens dom ....................................................... 154s. 164

12.8.3.2 Analys ................................................................................ 156s. 164

13.8.4 Jäv när samma domare avgjort olika måll med vissts. 164

14.samband -Ferrantelli och Santangelo mot Italien ................................. 158s. 164

15.8.4. l Europadomstolens dom ...................................................... 158s. 164

16.8.4.2 Analys ................................................................................ 159s. 164

17.8.5 Rasistiska uttalanden av jurymedlem -Sanders. 164

18.mot Storbritannien .................................................................................. 160s. 164

19.8.5.1 Europadomstolens dom ...................................................... 161s. 164

20.8.5.2 Analys ................................................................................ 163s. 164

21.8.6 Opartisk och oavhängig domstol -slutsatser ............................. 164s. 164

22.11s. 212

Bevis och beviskrav .......................................................................... 167

1.9 .1 Objektivt straffansvar ................................................................. 168s. 212

2.9 .1 .1 Objektivt straffa nsvar I -Salabiaku mot Frankrike ........... 168s. 212

3.9 .1.1.1 Europadomstolens dom .................................................. 170s. 212

4.9.1.1.2 Analys ............................................................................ 171s. 212

5.9 .1.2 Objektivt straffansvar II -Pham Hoangs. 212

6.mot Frankrike ..................................................................................... 17 3s. 212

7.9 .1.2.1 Europadomstolens dom .................................................. 173s. 212

8.9.1.2.2 Analys ............................................................................ 174s. 212

9.9 .1.3 Objektivt straffansvar och förverkande -Phillipss. 212

10.mot Storbritannien .............................................................................. 175s. 212

11.9.1.3.l Europadomstolensdom .................................................. 175s. 212

12.9.1.3.2 Analys ............................................................................ 177s. 212

13.9.2 Olagligt åtkommen bevisning .................................................... 178s. 212

14.9.2.1 Olagligt åtkommen bevisning i brottmålsrättegångs. 212

15.Schenk mot Schweiz .......................................................................... 178s. 212

16.9 .2.1.1 Europadomstolens dom .................................................. 180s. 212

17.9.2.1.2 Analys ............................................................................ 181s. 212

18.9 .3 Bevisvärdering ........................................................................... 183s. 212

19.9 .3 .1 Sakkunnigbevisning -Bön i sch mot Österrike. .................. 183s. 212

20.9.3.1.1 Europadomstolens dom ................... ,. ............................. 186s. 212

21.9.3.1.2 Analys ............................................................................ 188s. 212

22.9.3.2 Bevispersoners utsaga-Telfner mot Österrike ................. 189s. 212

23.9.3.2.l Europadomstolens dom .................................................. 190s. 212

24.9.3.2.2 Analys ............................................................................ 191s. 212

25.9.3.3 Bevis och beviskrav-slutsatser. ......................................... 192s. 212

26.9.4 Rätten till tystnad och därmed sammanhängande frågor ........... 195s. 212

27.9.4.l Tystnaden som bevis -John Murray mots. 212

28.Storbritannien ..................................................................................... 196s. 212

29.9 .4.1. l Europadomstolens dom .................................................. 198s. 212

30.9.4.1.2 Analys ............................................................................ 201s. 212

31.9.4.2 Vägran att yttra sig I -Condron mot Storbritannien .......... 203s. 212

32.9.4.2.1 Europadomstolens dom .................................................. 204s. 212

33.9.4.2.2 Analys ............................................................................ 206s. 212

34.9 .4.3 Vägran att yttra sig II -A verill mot Storbritannien ........... 207s. 212

35.9.4.3.1 Europadomstolens dom .................................................. 208s. 212

36.9.4.3.2 Analys ............................................................................ 209s. 212

37.9.4.4 Åläggande att yttra sig I -Heaney ochs. 212

38.McGuinness mot Irland ...................................................................... 210s. 212

39.9.4.4.1 Europadomstolens dom .................................................. 211s. 212

40.9.4.4.2 Analys ............................................................................ 212 12s. 212

41.9 .4. 5 Åläggande att yttra sig II -Quinn mot Irland .................... 212s. 252

42.9.4.5. l Europadomstolens dom ................................................... 213s. 252

43.9.4.5.2 Analys ............................................................................. 213s. 252

44.9 .4.6 Editionsplikt I -Funke mot Frankrike ............................... 214s. 252

45.9.4.6.l Europadomstolens dom .................................................. 214s. 252

46.9.4.6.2 Analys ............................................................................ 215s. 252

47.9.4.7 Editionsplikt II -J.B. mot Schweiz .................................... 216s. 252

48.9 .4. 7 .1 Europadomstolens dom .................................................. 217s. 252

49.9.4.7.2 Analys ............................................................................ 218s. 252

50.9.4.8 Självinkriminering I -Saunders mot Storbritannien .......... 219s. 252

51.9.4.8.1 Europadomstolens dom .................................................. 223s. 252

52.9.4.8.2 Analys ............................................................................ 226s. 252

53.9.4.9 Självinkriminering Il -Serves mot Frankrike .................... 228s. 252

54.9.4.9.1 Europadomstolens dom .................................................. 229s. 252

55.9.4.9.2 Analys ............................................................................ 230s. 252

56.9 .4 .10 Förledd att bryta tystnaden -Allan mots. 252

57.Storbritannien ..................................................................................... 231s. 252

58.9.4.10.1 Europadomstolens dom .............................................. 231s. 252

59.9.4.10.2 Analys ........................................................................ 232s. 252

60.9.4.11 Rätten till tystnad -slutsatser.. ........................................... 233s. 252

Den återupprättade oskyldighetspresumtionen ........................ 237

1.10.1 Ersättningsfrågor i samband med avskrivning avs. 252

2.misstanke och nedläggande av åtal ......................................................... 23 7s. 252

3.10.1.1 Skyldighet att ersätta rättegångskostnad trotss. 252

4.preskription -Minelli mot Schweiz ................................................... 238s. 252

5.10 .1.1.1 Europadomstolens dom .............................................. 240s. 252

6.10.1.l.2 Analys ........................................................................ 241s. 252

7.10.1.2 Skyldighet att bära egna rättegångskostnader trotss. 252

8.preskription-Lutz mot Förbundsrepubliken Tyskland ..................... 242s. 252

9.l 0.1.2.1 Europadomstolens dom .............................................. 243s. 252

10.10.1.2.2 Analys ........................................................................ 244s. 252

11.10.1.3 Förvägrad ersättning i samband med åtalsnedläggelse -s. 252

12.Nölkenbockhoff mot Förbundsrepubliken Tyskland ......................... 246s. 252

13.10.1.3.l Europadomstolens dom .............................................. 247s. 252

14.10.1.3.2 Analys ........................................................................ 248s. 252

15.10.1.4 Förvägrad ersättning för egna kostnader på grund avs. 252

16.kvarstående misstanke -Leutscher mot Nederländerna .................... 250s. 252

17.10.1.4.1 Europadomstolens dom .............................................. 251s. 252

18.10.1.4.2 Analys ........................................................................ 252s. 252

19.10.1.5 Ersättningsfrågor i samband med avskrivning avs. 252

20.misstanke och nedläggande av åtal -slutsatser ................................. 252s. 252

21.13s. 284

22.l 0.2 Domskäl ..................................................................................... 255s. 284

23.l 0.2.1 Diffamerande skäl vid avskrivningsbeslut -s. 284

24.Adolf mot Österrike ........................................................................... 255s. 284

25.l 0.2.1.1 Europadomstolens dom .............................................. 257s. 284

26.10.2.1.2 Analys ........................................................................ 258s. 284

27.10.2.2 Domskäl omfattande annan gärning än dens. 284

28.åtalade I -Kremzow mot Österrike ................................................... 259s. 284

29.l 0.2.2.1 Europadomstolens dom .............................................. 260s. 284

30.10.2.2.2 Analys ........................................................................ 261s. 284

31.10.2.3 Domskäl omfattande annan gärning än dens. 284

32.åtalade II -Böhmer mot Tyskland ..................................................... 262s. 284

33.10.2.3.1 Europadomstolens dom .............................................. 263s. 284

34.10.2.3.2 Analys ........................................................................ 264s. 284

35.l 0.2.4 Diffamerande domskäl i skadeståndsfrågan -s. 284

36.Y. mot Norge ...................................................................................... 265s. 284

37.10.2.4.1 Europadomstolens dom .............................................. 265s. 284

38.10.2.4.2 Analys ........................................................................ 267s. 284

39.10.2.5 Domskäl -slutsatser .......................................................... 268s. 284

40.I 0.3 Friande dom -ersättningsfrågor ochs. 284

41.skadeståndsskyldighet ............................................................................ 269s. 284

42.l 0 .3 .1 Ersättning för häktning I -Sekaninas. 284

43.mot Österrike ...................................................................................... 270s. 284

44.10.3.1.l Europadomstolens dom .............................................. 271s. 284

45.10.3.1.2 Analys ........................................................................ 273s. 284

46.10.3.2 Ersättning för häktning II -Asan Rushitis. 284

47.mot Österrike ...................................................................................... 275s. 284

48.10.3.2.1 Europadomstolens dom ............................. ""·············2·7· 6s. 284

49.10.3.2.2 Analys ........................................................................ 277s. 284

50.10.3.3 Ersättning för häktning III -Lamannas. 284

51.mot Österrike ...................................................................................... 279s. 284

52.10.3.3.1 Europadomstolens dom ............................................... 280s. 284

53.10.3.3.2 Analys ........................................................................ 280s. 284

54.l 0.3.4 Frikänd och skadeståndsskyldig -Ringvolds. 284

55.mot Norge .......................................................................................... 281s. 284

56.10.3.4.1 Europadomstolens dom .............................................. 281s. 284

57.10.3.4.2 Analys ........................................................................ 283s. 284

58.10.3.5 Friande dom, ersättningsfrågor ochs. 284

59.skadeståndsskyldighet -slutsatser ..................................................... 284 14s. 284

Föregripande av skuldfrågan ...................... ,. ............................... 285

1.11. l Den första kretsen -myndighetspersoners. 325

2.och offentliga personer ........................................................................... 285s. 325

3.11.1 . l Anställda inom rättsväsendet ochs. 325

4.regeringsmedlemmar -Allenet de Ribemont mot Frankrike ............. 286s. 325

5.11.1.1.1 Europadomstolens dom .............................................. 288s. 325

6.11.1.1.2 Analys ........................................................................ 289s. 325

7.11.1.2 Sakkunniga -Bernard mot Frankrike ................................ 290s. 325

8.11.1.2.1 Europadomstolens dom .............................................. 292s. 325

9.11.1.2.2 Analys ........................................................................ 293s. 325

10.11.1.3 Åklagare och andra myndighetspersoner -s. 325

11.Daktaras mot Litauen ......................................................................... 294s. 325

12.11.1.3.1 Europadomstolens dom .............................................. 295s. 325

13.11.1.3.2 Analys ........................................................................ 296s. 325

14.11.1.4 Riksdagsledamöter och riksåklagare --s. 325

15.Butkevicius mot Litauen .................................................................... 298s. 325

16.11.1.4.1 Europadomstolens dom .............................................. 299s. 325

17.11.1.4.2 Analys ........................................................................ 300s. 325

18.11.1.5 Föregripande av skuldfrågan, den förstas. 325

19.kretsen -slutsatser ............................................................................. 301s. 325

20.11.2 Den andra kretsen -media ......................................................... 303s. 325

21.11.2. l Journalister -Worm mot Österrike .................................... 304s. 325

22.11.2.1.1 Europadomstolens dom .............................................. 305s. 325

23.11.2.1.2 Analys ........................................................................ 307s. 325

24.11.2.2 Chefredaktörer och journalister -Du Roys. 325

25.och Malaurie mot Frankrike ........................... ,. ................................... 309s. 325

26.11.2.2.1 Europadomstolens dom .............................................. 310s. 325

27.11.2.2.2 Analys ........................................................................ 310s. 325

28.11.2.3 Ansvariga utgivare och chefredaktörer -Bladets. 325

29.Troms0 och Stensaas mot Norge ........................................................ 311s. 325

30.11.2.3 .1 Europadomstolens dom .............................................. 313s. 325

31.11.2.3.2 Analys ........................................................................ 315s. 325

32.11.2.4 Tidningsägare och bildpublicering -Newss. 325

33.Verlags GmbH & CoKG mot Österrike ........... ., ................................ 317s. 325

34.11.2.4.1 Europadomstolens dom .............................................. 319s. 325

35.11.2.4.2 Analys ........................................................................ 321s. 325

36.11.2.5 Föregripande av skuldfrågan, den andras. 325

37.kretsen -slutsatser········'-·····················..· ······,··.· .·..·. .......................... 322s. 325

Oskyldighetspresumtionen i Europadomstolens praxis -

sammanfattande synpunkter .................................................................... 325

1.15s. 374

DEL III Oskyldighetspresumtionen i svensk rätt ................................. 331

Inledning ................................................................................................... 333

Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde

och tidpunkten för dess inträde .............................................................. 335

1.13.1 Rätten att upplysas om sina rättigheter i sambands. 374

2.med misstanke om brott ......................................................................... 335s. 374

3.13 .1.1 Rekommendation från Europarådetss. 374

4.tortyrövervakningskommitte .............................................................. 3 3 7s. 374

5.13 .1.2 Rätts läget i Danmark ........................................................... 3 3 8s. 374

6.13.1.3 Rättsläget i Norge ............................................................... 339s. 374

7.13 .1.4 Rätts läget i Sverige ............................................................ 341s. 374

8.13 .1.4.1 Bör upplysningsskyldigheten utvidgas i Sverige? ...... 345s. 374

9.13.2 Delgivning av misstanke och rätten till offentlig försvarare ...... 348s. 374

10.13.3 Rättegång inom skälig tid ............................ ............................... 352s. 374

11.13.3.1 Skyndsam förundersökning -väckande av åtal ................. 352s. 374

12.13.3.2 Handläggningen vid domstol ............................................. 354s. 374

13.13 .4 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområdes. 374

14.och tidpunkten för dess inträde -slutsatser ........................................... 355s. 374

Särskilt om skattetilläggens förenlighet med

oskyldighetspresumtionen ....................................................................... 357

1.14.1 Skattetillägg som straff eller sanktion ........................................ 357s. 374

2.14 .1.1 Införandet av skattetillägg -bakgrund................................ 3 5 8s. 374

3.14.1.2 Förutsättningar för påförande av skattetillägg .................... 360s. 374

4.14.1.3 Omfattningen av skattetilläggen .......................................... 362s. 374

5.14.2 Skattetilläggen i Europadomstolen ............................................. 362s. 374

6.14.2.1 Skattetillägg och objektivt straffansvar.. ............................ 363s. 374

7.14.2.2 Verkställighet av skattemyndighets ickes. 374

8.lagakraftvunna beslut ......................................................................... 367s. 374

9.14.2.3 Genomslag i praxis av Europadomstolenss. 374

10.domar angående skattetillägg ............................................................. 370s. 374

11.14.3 Skattetilläggens förenlighet meds. 374

12.oskyldighetspresumtionen -slutsatser .................................................... 374 16s. 374

Opartisk och oavhängig domstol ................................................ 381

1.15 .1 Europakonventionens bestämmelser angående opartisks. 431

2.och oavhängig domstol som grund för jävsinvändning .......................... 381s. 431

3.15.1.1 Reformerade jävsregler ...................................................... 384s. 431

4.15 .1.2 Beslut om rättspsykiatrisk undersökning ........................... 3 86s. 431

5.15.1.2.1 Åberopande av ny bevisning I.. .................................. 388s. 431

6.15.1.2.2 Åberopande av ny bevisning II .................................. 392s. 431

7.15.1.2.3 Åberopande av ny bevisning III ................................. 394s. 431

8.15.1.3 Beslut i häktningsfrågor ..................................................... 396s. 431

9.15 .1.4 Åberopande av ny bevisning -handläggningen efters. 431

10.återförvisning och liknande ................................................................ 3 97s. 431

11.15.1.4.1 Återförvisning ............................................................ 398s. 431

12.15.1.4.2 Återupptagande av mål... ............................................ 399s. 431

13.15 .1.5 Till trosfrågor ...................................................................... 400s. 431

14.15.1.5.1 Personer, vars trovärdighet bedömts is. 431

15.tidigare rättegång, vilka hörs i bevissyfte ....................................... 401s. 431

16.15.1.5.2 Jäv vid avgörande av olika mål meds. 431

17.visst samband ................................................................................. 402s. 431

18.15 .2 Opartisk och oavhängig domstol -slutsatser ............................. 404s. 431

Bevis och beviskrav ................................. ., ................................... 409

1.16 .1 Rätten till tystnad ........................................................................ 411s. 431

2.16.1.1 Tystnaden som bevis ......................., . .................................. 413s. 431

3.16.1.2 Rätten till tystnad för tilltalade ........................................... 415s. 431

4.16.1.3 Rätten till tystnad för vittnen som kan kommas. 431

5.att bli brottsmisstänkta ....................................................................... 416s. 431

6.16.1.4 Rätten till tystnad och edgångsskyldighet .......................... 41 7s. 431

7.16.2 Bevis och beviskrav -slutsatser. ................................................ 419s. 431

Den återupprättade oskyldighetspresumtionen ........................ 425

1.17.1 Nedläggande av förundersökning och åtal ................................. 425s. 431

2.17 .1.1 Nedläggande av förundersökning ....................................... 426s. 431

3.17.1.2 Nedläggande av åtal ........................................................... 428s. 431

4.17 .1.3 Åtalsunderlåtelse ................................................................ 430s. 431

5.17 .1.4 Rätten till frikännande dom ochs. 431

6.negativ fastställelsetalan ..................................................................... 431s. 431

7.17s. 481

8.17.2 Domar och domskäl ................................................................... 433s. 481

Diffamerande domskäl i motiveringen

1.av en friande dom ............................................................................... 434s. 481

2.17 .2.2 Diffamerande domskäl i motiveringens. 481

3.till skadestånd i en friande dom .......................................................... 438s. 481

4.17.2.3 Rättsverkan av frikännande dom ........................................ 440s. 481

5.17.2.4 Bevisverkan av frikännande dom ....................................... 441s. 481

6.17.3 Ersättning för frihetsberövande .................................................. 445s. 481

7.17.4 Den återupprättade oskyldighetspresumtionen -slutsatser.. ...... 447s. 481

Slutord ........................................................................................... 453

1.Summary ............................................................................................ 457s. 481

2.Källor ................................................................................................. 463s. 481

3.Sakregister .......................................................................................... 481s. 481

Inledning

1.I föreliggande arbete granskas den så kallade oskyldighetspresumtionen. Is. 1

2.korthet innebär presumtionen en rätt för den misstänkte att bli behandlads. 1

3.som oskyldig genom hela det straffprocessuella förfarandet fram till ens. 1

4.eventuellt fällande och lagakraftvunnen dom då presumtionen upphör atts. 1

5.gälla.s. 1

6.Oskyldighetspresumtionen är en av de mest välkända juridiska princi-s. 1

7.perna. Den skall tillförsäkra att ingen döms oskyldig. Presumtionen ärs. 1

8.därmed en del av det så kallade processuella rättsskyddet. Presumtionens. 1

9.fungerar i första hand som ett skydd mot illa underbyggda anklagelsers. 1

10.och felaktiga domar men den förklarar även till viss del straffprocessenss. 1

11.uppbyggnad. Presumtionen ökar även sannolikheten för att det verkligens. 1

12.är gärningsmannen som ställs till ansvar eftersom den ställer höga krav pås. 1

13.åklagarens bevisning. Presumtionen kan vidare, såsom varandes ens. 1

14.princip, hjälpa till att fylla igen de "luckor" i lagen som uppstår i de falls. 1

15.där rättsreglerna inte ger tillräcklig vägledning. s. 1

16.Två till synes svårförenliga intressen står mot varandra vid tillämp-s. 1

17.ningen av oskyldighetspresumtionen; säkerställandet av en effektivs. 1

18.rättstillämpning och skyddet för individen. En avvägningmåste görass. 1

19.mellan oskyldighetspresumtionens verkan med hänsyn till det process-s. 1

20.uella rättsskyddet för den enskilde uttryckt genom den så kallades. 1

21.skyddsprincipen och en effektiv brottmålsprocess utryckt genom den sås. 1

22.kallade forverkligandeprincipen.För att de båda principerna skall kunnas. 1

23.vägas mot varandra i ett rättssystemkrävs att oskyldighetspresumtionenss. 1

24.forts. 20 Inledning funktion i straffprocessen är klart definierad. I bästa fall innebär en tillämpning av oskyldighetspresumtionen att rättssystemets struktur och arbetsmetoder anpassas till att på ett ändamålsenligt sätt tillvarata den misstänktes rättigheter samtidigt som effektiviteten i systemet bibehålls.s. 1

25.Oskyldighetspresumtionen har kodifierats i olika, för svensk rättstillämpning relevanta, instrument. En definition av oskyldighetspresumtionen, och den som utgör det huvudsakliga föremålet för denna undersökning, finns i den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema,5 artikel 6, punkten 2:s. 20

26.Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldigs. 20

27.till dess hans skuld lagligen fastställts. Oskyldighetspresumtionen finns också i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna,artikel 11, punkten 1:s. 20

28.Envar som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktass. 20

29.som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentligs. 20

30.rättegång, under vilken han åtnjuter alla för sitt försvar nödiga garantier.s. 20

31.Oskyldighetspresumtionen är vidare en del av Förenta nationernass. 20

32.internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. s. 20

33.Den återfinns där i artikel 14, punkten 2, med en ordalydelse nästans. 20

34.identisk den i Europakonventionen. Slutligen återfinns oskyldighets-s. 20

35.presumtionen också i den Europeiska unionens stadga om de grund-s. 20

36.läggande rättighetema:s. 20

37.forts.s. 20

38.Inledning 21s. 21

39.Artikel 48s. 21

40.Presumtion för oskuld och rätten till försvars. 21

41.1. Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse skalls. 21

42.betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligens. 21

43.fastställts.s. 21

44.Presumtionen är en mänsklig rättighet och en grundläggande juridisk ochs. 21

45.moralisk princip som också sedan länge funnits fastslagen i olikas. 21

46.nationella rättsordningar. Genom Europakonventionens inkorporering is. 21

47.svensk lag och Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen hars. 21

48.oskyldighetspresumtionen fått ökad aktualitet i Sverige samtidigt soms. 21

49.svensk rätt närmat sig andra europeiska rättssystem.s. 21

50.I Sverige var oskyldighetspresumtionen under lång tid inte lagfäst. Dets. 21

51.dröjde ända fram till 1995 innan den, tack vare inkorporeringen avs. 21

52.Europakonventionen, upphöjdes till lag. Det innebär dock inte atts. 21

53.oskyldighetspresumtionen saknat betydelse för svenskt vidkommande.s. 21

54.Svensk rätt omfattar oskyldighetspresumtionen sedan gammalt, trotss. 21

55.avsaknaden av en lagregel, vilket tydligt framgår av uttalanden is. 21

56.lagförarbeten och rättspraxis. Emellertid har inkorporeringen av Europa-s. 21

57.konventionen inneburit att presumtionen lyfts fram och att den kommits. 21

58.att få betydligt större genomslag än tidigare. En konsekvent tillämpnings. 21

59.av oskyldighetspresumtionen får långtgående konsekvenser för rätts-s. 21

60.systemet, konsekvenser som i vissa fall inte kunnat förutses eftersom dets. 21

61.fram till nu saknats en redogörelse för oskyldighetspresumtionens inne-s. 21

62.håll i svensk rätt. 22 Inlednings. 21

Arbetets syfte

1.Arbetets syfte är att precisera de konkreta krav som ställs av oskyld-s. 22

2.ighetspresumtionen som en allmän princip. Avsikten är att de fege latas. 22

3.belysa inom vilka rättsområden oskyldighetspresumtionen aktualiserass. 22

4.samt att ange gränserna för dess praktiska tillämpning.s. 22

5.I samband härmed uppmärksammas de behov av anpassning som ens. 22

6.konsekvent tillämpning av oskyldighetspresumtionen ställer de lege ferenda. I arbetet har jag valt att försöka fördjupa diskussionen runts. 22

7.rättsfall från Europadomstolen med anknytning till oskyldighets-s. 22

8.presumtionen. Europadomstolens praxis har enligt min mening nus. 22

9.kommit att, på alla nivåer, gripa in i den svenska rätten på ett sådant sätts. 22

10.att en mer ingående diskussion av oskyldighetspresumtionens kärna ärs. 22

11.angelägen.s. 22

Arbetets disposition

1.Arbetet är uppdelat i tre delar. Oskyldighetspresumtionens roll och desss. 22

2.funktion i det straffprocessuella systemet beskrivs och presumtionens. 22

3.placeras i sina olika sammanhang. Avsikten är att beskriva oskyldighets-s. 22

4.presumtionens systematiska funktion från abstrakt teoretisk konstruktions. 22

5.till praktisk tillämpning. Beskrivningen innefattar en definition avs. 22

6.oskyldighetspresumtionens kärna och sker mot bakgrund av kraven för ens. 22

7.rättvis rättegång enligt Europakonventionens artikel 6.s. 22

8.I del I redogörs följaktligen för presumtionens systematiska betydelses. 22

9.för straffprocessen. I delen definieras presumtionen ur ett i första hands. 22

10.processteoretiskt perspektiv. Begreppet "oskyldighetspresumtion" klar-s. 22

11.görs och presumtionen preciseras som en princip. Även vissa andras. 22

12.terminologiska förtydliganden görs i sammanhanget. I samband härmeds. 22

13.redogörs också allmänt för principers betydelse för rättsordningen.s. 22

14.Härigenom klarläggs också presumtionens samband med andra grund-s. 22

15.läggande rättsliga principer liksom dess räckvidd och vikt. Såväl nack-s. 22

16.delar som fördelar med användandet av en rättsprincip soms. 22

17.oskyldighetspresumtionen åskådliggörs och dess tillämpning diskuteras.s. 22

18.Presumtionens systematiska funktion som en grundläggande processuells. 22

19.princip vid utformandet av en rättvis straffprocess förklaras således.s. 22

20.I del II beskrivs oskyldighetspresumtionens ställning i internationells. 22

21.rätt och dess funktion som en grundläggande mänsklig rättighet. Is. 22

22.huvudsak omfattar del II en beskrivning och analys av Europadomstolenss. 22

23.rättstillämpning och därmed till domstolens precisering av oskyldighets-s. 22

24.presumtionen i konkreta fall.s. 22

25.Inledning 23s. 23

26.Tonvikten har lagts på Europadomstolens praxis, dels därför att dennas. 23

27.är mycket omfattande och därmed i hög grad belysande för tillämpningens. 23

28.av oskyldighetspresumtionen, dels därför att den har direkt relevans förs. 23

29.svensk rättstillämpning. Tack vare internationella instrument och organs. 23

30.har presumtionen fått en stark, väldefinierad och autonom ställning inoms. 23

31.ramen för vad som krävs för att en rättegång skall kunna anses soms. 23

32.rättvis. Del II har särskild betydelse för svenskt vidkommande ocksås. 23

33.därför att svensk praxis är relativt outvecklad vad gäller användandet avs. 23

34.rättsprinciper i allmänhet och av oskyldighetspresumtionen i synnerhet.s. 23

35.I samband med genomgången av Europadomstolens praxis analyserass. 23

36.och kritiseras denna mot bakgrund av slutsatserna i del I. Praxis-s. 23

37.genomgången gör det också möjligt att, tillsammans med slutsatserna is. 23

38.del I, utkristallisera oskyldighetspresumtionens "kärna". Att definieras. 23

39.oskyldighetspresumtionen är att definiera de förfaranden som kan här-s. 23

40.ledas ur den eller som direkt påverkas av den. Vad som skall räknas tills. 23

41.oskyldighetspresumtionens kärna är en fråga som kan avgöras genom ens. 23

42.granskning av olika förklarande logiska och kausala samband.s. 23

43.Genom den avslutande del III exemplifieras hur oskyldighets-s. 23

44.presumtionen aktualiseras i svensk rätt och vilka särskilda krav soms. 23

45.framförallt konventionsrätten ställer på den svenska rättsordningen is. 23

46.dessa fall. Slutsatserna från de båda föregående delarna läggs till grunds. 23

47.för granskningen. Av betydelse vid undersökningen är oskyldighets-s. 23

48.presumtionens ändamål och svenska domstolars sätt att lösa problem soms. 23

49.berör presumtionen. Syftet med den delen är att ge ett perspektiv pås. 23

50.oskyldighetspresumtionens tillämpning i Sverige, peka på förtjänsternas. 23

51.hos vissa svenska lösningar, och rikta kritik mot andra i förekommandes. 23

52.fall.s. 23

53.Del III visar också på den mängd frågor i vilka oskyldighets-s. 23

54.presumtionen måste beaktas. Även dess nära samband med övriga artiklars. 23

55.i Europakonventionen belyses, dock huvudsakligen med de övrigas. 23

56.punkterna i artikel 6. Härigenom påvisas också problematiken med des. 23

57.avvägningar som måste göras i praxis och lagstiftningsarbete med hänsyns. 23

58.till oskyldighetspresumtionen.s. 23

Forskningsläget

1.I Sverige har oskyldighetspresumtionen länge fört en undanskymds. 23

2.tillvaro som akademiskt forskningsområde. Läget har varit detsammas. 23

3.även i övriga skandinaviska länder. Orsaken är oklar men kan kanskes. 23

4.sökas i att det inte ligger i skandinavisk rättstradition att arbeta utifråns. 23

5.principer och principavvägningar, rättstillämpningen har istället vanligt-s. 23

6.vis skett med hjälp av regler. Ett regelbaserat system ger rätten mindre 24 Inledning utrymme för avvägningar samtidigt som det blir mera förutsägbart. Det har i Sverige förutsatts att de avvägningar som alltid måste ske i rättssystemet i första hand skall skötas av riksdagen. Att resonera utifrån en princip och ge den ett konkret innehåll in casu är därför förhållandevis ovanligt i svenska domstolar. Emellertid är det vanligt i flera europeiska länder. Eftersom europeisk rätt befinner sig i en harmoniseringsprocess i vilken olika rättstraditioner smälter samman till en enhetlig har det medfört att principers betydelse kommit att öka i svensk rätt, inte minst tack vare Europadomstolens praxis.s. 23

7.Situationen är dock annan i flera andra länder som till exempel USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. I dessa länder tas presumtionen för given i rättsordningen och ses som en berättigad och ofta självklar utgångspunkt i rättsliga resonemang.Emellertid är det trots det relativt sällsynt att presumtionens systematiska funktion eller dess mera specifika innebörd behandlas. Det är istället vanligt att presumtionen använts som en allmän moralisk utgångspunkt för ett vidare rättsligt resonemang.s. 24

8.Oskyldighetspresumtionen är en mänsklig rättighet. Den behandlas således också i en mängd olika kommentarer till exempelvis dens. 24

9.Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheternas. 24

10.och de grundläggande friheterna och Förenta nationernas internationellas. 24

11.konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. I dessas. 24

12.sammanhang har den dock i allmänhet analyserats som en folkrättsligs. 24

13.princip och dess särskilda betydelse vid implementeringen i nationell rätts. 24

14.har inte närmare kommenterats. Den uppgiften har istället lämnats över åts. 24

15.nationella domstolar och lagstiftare. s. 24

16.Inledning 25s. 25

17.Oskyldighetspresumtionen har dock på senare tid väckt ett störres. 25

18.allmänt intresse vilket bland annat tagit sig uttryck i åtminstone två verks. 25

19.som båda uteslutande behandlat oskyldighetspresumtionen. 1997 lades. 25

20.Carl-Friedrich Stuckenberg fram sin avhandling "Untersuchungen zurs. 25

21.Unschuldsvermutung". Stuckenberg lägger tyngdpunkten vid en beskriv-s. 25

22.ning av i vilka rättordningar oskyldighetspresumtionen förekommer.s. 25

23.Beskrivningen omfattar såväl sekulär som religiös rätt. Undersökningens. 25

24.rymmer dessutom ett stort antal nationella rättsordningar och visar atts. 25

25.oskyldighetspresumtionen är en internationellt vedertagen rättsprincip.s. 25

26.Mera kortfattat beskrivs också oskyldighetspresumtionens funktion soms. 25

27.tolkningssats. Slutligen analyseras också presumtionens betydelse soms. 25

28.bevisbörderegel och, summariskt, dess tillämpningsområde. Oskyldig-s. 25

29.hetspresumtionens innehåll som mänsklig rättighet behandlas likaledess. 25

30.mycket kortfattat.s. 25

31.Asbj0rn Strandbakken lade fram sin avhandling "Uskyldspresum-s. 25

32.sjonen -In dubio pro reo" år 2002 inom ämnet straffrätt. Även detta verks. 25

33.behandlar uteslutande oskyldighetspresumtionen. Författaren har framför-s. 25

34.allt grundligt behandlat presumtionens betydelse som bevisregel. Bokens. 25

35.innehåller även en komparativ del liknande den som återfinns hoss. 25

36.Stuckenberg. Till skillnad från Stuckenberg har dock författaren givits. 25

37.Europadomstolens praxis ett betydligt större utrymme.s. 25

38.Föreliggande arbete skiljer sig från ovanstående bland annat genom atts. 25

39.det innehåller en definition av oskyldighetspresumtionens systematiskas. 25

40.betydelse för utformningen av ett rättvist straffprocessuellt förfarande,s. 25

41.genom att det innehåller en definition av oskyldighetspresumtionenss. 25

42.kärna, även utanför bevisrätten, samt genom exemplifieringen avs. 25

43.tillämpningen av presumtionen i svensk rätt. En liknande heltäckandes. 25

44.analys, från oskyldighetspresumtionen som teoretisk konstruktion tills. 25

45.dess praktiska tillämpning i såväl internationell som nationell rätt, hars. 25

46.inte genomförts tidigare.s. 25

DELI

Varför behövs en

osky ldighetspresumti on?

1.... din hållning tycker jag inte om, så beter sig ingen oskyldigts. 12

2.anklagad. s. 12

3.Kafka, s. 85.s. 12

Inledning

1.Att oskyldighetspresumtionen måste tillämpas för att en rättegång skalls. 14

2.kunna bli rättvis står sedan länge klart och följderna av dess åsidosättandes. 14

3.i konkreta fall är för det mesta också relativt enkla att föreställa sig. Vads. 14

4.som däremot inte är lika klart är vilken betydelse presumtionen har ellers. 14

5.bör ha för ett processuellt systems konstruktion. I det följande preciserass. 14

6.därför oskyldighetspresumtionens innehåll och funktion.s. 14

7.Ett klarläggande av presumtionens teoretiska funktion som rätts-s. 14

8.princip är nödvändig för att presumtionen skall kunna sättas in i sitts. 14

9.sammanhang och tillämpas i praktiken. En sådan redogörelse ökars. 14

10.dessutom förståelsen för varför presumtionen är nödvändig för en rättviss. 14

11.rättegång. Oskyldighetspresumtionen konkretiseras i första hand genoms. 14

12.olika rättsregler och i praxis. I första hand är det lagstiftaren ochs. 14

13.domstolarna som bestämmer dess genomslag men också doktrin ochs. 14

14.andra källor har en viss betydelse i sammanhanget. Även olikas. 14

15.moraliska överväganden spelar en viktig roll för hur oskyldighets-s. 14

16.presumtionen tillämpas.s. 14

17.Oskyldighetspresumtionen utgör följaktligen en grundläggandes. 14

18.utgångspunkt vid konstruerandet och genomförandet av en rättviss. 14

19.rättegång. Ambitionen är därför att synliggöra vilket skydds. 14

20.misstänkta/tilltalade har och vilket priset är att frångå dessa garantier,s. 14

21.vilket framgår motsatsvis genom det förda resonemanget. I sambands. 14

22.härmed förespråkas ett stärkande av oskyldighetspresumtionen. Såledess. 14

23.skall framställningen ses som en bakgrund mot vilken, framförallts. 14

24.processuella åtgärder, kritiskt kan granskas. 30 Inlednings. 14

25.I del I redogörs för presumtionens systematiska betydelse för straffprocessen. Presumtionen definieras ur ett i första hand processteoretiskt perspektiv. Begreppet "oskyldighetspresumtion" klargörs och presumtionen anges som en princip. Även vissa andra terminologiska förtydliganden görs i sammanhanget. I samband härmed redogörs också allmänt för principers betydelse för rättsordningen. Härigenom klarläggs också presumtionens samband med andra grundläggande rättsliga principer liksom dess räckvidd och vikt. Såväl nackdelar som fördelar med användandet av en rättsprincip som oskyldighetspresumtionen åskådliggörs och dess tillämpning diskuteras.s. 30

Innebörden i begreppet

"oskyldighetspresumtion"

1.För att förstå oskyldighetspresumtionen måste inledningsvis begreppets. 2

2."oskyldighetspresumtion" definieras. Termen är sammansatt ay två ord,s. 2

3."presumtion" och "oskyldig". En granskning av orden, deras enskildas. 2

4.såväl som deras gemensamma innebörd, är nödvändig för att kunnas. 2

5.definiera presumtionens funktion i rätten.s. 2

6.Att presumera en sak innebär att man till grund för ett vidare resone-s. 2

7.mang använder sig av en utgångspunkt som ännu inte är, och kanskes. 2

8.heller aldrig kommer att bli bevisad. Man föregriper den vidare tanke-s. 2

9.och bevisprocessen. Vanligtvis brukar en presumtion vila på tidigare, is. 2

10.liknande fall, bevisade eller sannolikt föreliggande fakta. Om en persons. 2

11.till exempel är försenad till avtalade möten femtio gånger i följd, är dets. 2

12.sannolikt att han kommer att vara försenad även en femtioförsta gång.s. 2

13.Presumtionen stödjer sig på tidigare påvisade fakta därför att dets. 2

14.underlättar det fortsatta resonemanget. Dessa fakta kan sannolikt tas förs. 2

15.givna även i fortsättningen och de behöver därför inte bevisas på nytt.s. 2

16.Den juridiska oskyldighetspresumtionen baserar sig däremot på ens. 2

17.utgångspunkt som inte är förankrad i tidigare observationer, nämligens. 2

18.den att alla misstänkta är oskyldiga. Det är istället rättssäkerhetskrav soms. 2

19.gör att oskyldighetspresumtionen ställs upp. Presumtionen är därmed ens. 2

20.rättslig presumtion.s. 2

21.Oskyldighetspresumtionen kan verka motsägelsefull när erfarenhetens. 2

22.visar att det stora flertalet av de åtalade fälls till ansvar. Så är emellertids. 2

23.inte fallet, eftersom oskyldighetspresumtionen är en erkänd rättsgrundsatss. 2

24.(som inte kräver empirisk bevisning för sin tillämpning), motiverads. 2

25.genom moraliska uppfattningar om individens frihet som ligger till grunds. 2

26.för ett rättsligt förfarande. Den motiveras med andra ord av rätts32 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" säkerhetskrav och är inte en hypotes baserad på empiriskt konstaterbara fakta.s. 2

27.Den rättsliga oskyldighetspresumtionen används istället som ett initialt ställningstagande till förmån för den tilltalade vilket resulterar i olika handlings-och förfarandenormer som styr processen.Oskyldighetspresumtionen kan därmed även sägas vara normativ.Ställningstagandet motiveras med stöd av rättsstatliga värden och historisk erfarenhet. På så sätt är oskyldighetspresumtionen erfarenhets-och rationalitetsgrundad.s. 32

28.Oskyldighetspresumtionen har ibland karaktäriserats som en praesumptio juris et de jure, det vill säga att den inte får överbevisas utan skall betraktas som ett rättsligt faktum. Det är emellertid missvisande. Det är förvisso ett faktum att oskyldighetspresumtionen skall gälla intill dess den motbevisats. Men det innebär naturligtvis inte att det är ett faktum att den misstänkte är oskyldig. Presumtionen konstaterar inget sådant faktum utan är endast en utgångspunkt, en presumtion, för processen. I sammanhanget förtjänar det dock att nämnas att oskyldighetspresumtionen inte har formen av en regel utan används som ett processuellt instrument bland annat för att avgöra frågor kring bevisbördans placering.s. 32

Oskyldighetspresumtionens samband

med "in dubio pro reo"

1.Oskyldighetspresumtionen har betydelse för tolkningen och tillämpningen av flera av straffprocessrättens centrala regler. Det gäller bland annat för bevisbördans fördelning mellan åklagaren och den anklagades. 32

2.och för bevisvärderingen till exempel genom regeln in dubia pro rea.s. 32

3.Den processuella regeln in dubia pro rea, "i tveksamma fall till förmån för den tilltalade",är ett exempel på oskyldighetspresumtionenss. 32

4.konkretiserande i ett bestämt sammanhang.s. 32

5.In dubio pro rea gäller i Sverige utan uttryckligt lagstöd. Regeln finns dock formulerad i första kapitlet tryckfrihetsförordningen, den så kallades. 32

6.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 33s. 33

7.instruktionen, enligt vilken den som har att övervaka tryckfrihetens. 33

8.uppmanas att "i tvivelsmål hellre fria än fälla".In dubio pro reo är ens. 33

9.utveckling och förstärkning av den medeltida regeln om in favorem rei2s. 33

10.som innebar att domstolen i tveksamma fall skulle välja det för dens. 33

11.tilltalade lindrigaste alternativet. In dubio pro reo är en processuell regel,s. 33

12.som i likhet med regeln om in dubio mitius innebär att om det existerars. 33

13.tvivel angående riktigheten i de omständigheter som talar mot dens. 33

14.tilltalade, skall dessa inte användas som beslutsunderlag i domen.26s. 33

15.Motsatsvis följer att om det föreligger tvivel angående de omständigheters. 33

16.som talar för den tilltalade så skall dessa beaktas.27 Det rör sig alltså oms. 33

17.ett "hellre fria än fälla" resonemang.s. 33

18.In dubio pro reo omfattar emellertid ett större område än in dubios. 33

19.mitius, som i regel endast anses gälla påföljden, och tycks ocksås. 33

20.vanligtvis vara ett av de främsta uttrycken för att åklagaren bär bevis-s. 33

21.bördan.28 Regeln har i anslutning härtill även betydelse för det uppställdas. 33

22.beviskravet. För att åklagarens bevisbörda skall bli meningsfull fordrass. 33

23.att det ställs krav på att åklagarens bevisning skall nå upp till en viss nivås. 33

24.för att en fällande dom skall kunna meddelas. Således måste placeringens. 33

25.av bevisbördan på åklagaren åtföljas av högt ställda krav på åklagarenss. 33

26.bevisning för att skyddet för den tilltalade skall kunna få ett reellts. 33

27.innehåll. Om en domstol stannar i tvivelsmål om huruvida täckning av etts. 33

28.visst rekvisit föreligger, till exempel huruvida den tilltalad handlat meds. 33

29.uppsåt, skall dess utslag bli att detta rekvisit inte är uppfyllt vilket ocksås. 33

30.är en nödvändig konsekvens av att åklagaren har bevisbördan.s. 33

31.In dubio pro reo kan också tillämpas vid brottsrubriceringen i fall avs. 33

32.alternativa gärningspåståenden. Regeln innebär till exempel att ens. 33

33.åklagare, som bedömer att bevisningen inte kommer att räcka till atts. 33

34.styrka den allvarligare av två olika brottstyper som kommer ifråga vids. 33

35.den rättsliga bedömningen av ett visst förfarande, skall yrka ansvar förs. 33

36.det mindre allvarliga brottet.s. 33

37.De värderingar som ligger till grund för in dubio pro reo är till storas. 33

38.delar de samma som för oskyldighetspresumtionen. Det handlar oms. 33

39.samma ängslan för att av misstag fälla en oskyldig. Det har medfört atts. 33

40.det numera råder en så pass stor likhet mellan in dubio pro reo ochs. 33

41.oskyldighetspresumtionen att den förra till sin innebörd kan sägas vara en 34 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" del av den senare. In dubio pra reo kan med andra ord härledas ur oskyldighetspresumtionen. Emellertid finns det avgörande skillnader mellan de bägge. In dubio pra rea har primärt betydelse för rättegången. Oskyldighetspresumtionen däremot sträcker sig ända från den inledande brottsmisstanken fram till lagakraftvunnen dom.s. 33

42.Oskyldighetspresumtionen omfattar bland annat de rättsliga konsekvenser som kan drabba en tilltalad vid en friande dom som är tvetydigt formulerad. Det kan till exempel handla om erläggandet av rättegångskostnader och domens bevisverkan i högre instans. Det är omständigheter i vilka in dubia pro rea inte kan tillämpas. Oskyldighetspresumtionen har genom sina stora tillämpningsmöjligheter en betydligt mera omfattande verkan än in dubia pro rea.s. 34

43.Tillämpningen av in dubia pra rea förutsätter en verksam oskyldighetspresumtion för sitt rationella berättigande. Det är genom oskyldighetspresumtionen som svaret på frågan om varför in dubia pro rea skall tillämpas ges. Oskyldighetspresumtionen har tillsammans med in dubia pra rea en heltäckande verkan som är svår att uppnå endast med hjälp av in dubia pra rea. Denna samverkan är antagligen ett av skälen bakom oskyldighetspresumtionens förekomst i Europakonventionen som en självständig punkt. Det bör dock poängteras att in dubio pra rea främst tillämpas i tvivelsmål när omständigheterna i fallet väger lika, vilket framgår av formuleringen "in dubio".s. 34

44.Emellertid har regeln på senare tid fått ett utökat tillämpningsområde. Det stämmer väl överens med dess närmande till oskyldighetspresumtionen och den ökande tyngd som presumtionen tillmätts på senare tid, främst genom Europadomstolens försorg. Den extensiva tolkningen av in dubia pro reo har bland annat inneburit en skärpning vad gäller beviskravet för fällande dom. Det är en utvidgning av den traditionella innebörden och innebär att in dubio pro rea utvidgats till att omfatta även andra situationer än de i vilka omständigheterna väger lika. Sammanfattningsvis kan konstateras att regeln om in dubio pro reo är ett exempel på oskyldighetspresumtionens konkretiserande i ett bestämt sammanhang.s. 34

Rättsprinciper, rättsregler och rättsnormer

1.En beskrivning av oskyldighetspresumtionen underlättas av en redogörelse för den använda terminologin. I framställningen förekommer termerna princip, regel och, i en mera begränsad omfattning, norm ochs. 34

2.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 35s. 35

3.rättsnorm. En allmänt vedertagen definition av termerna är svår atts. 35

4.fastslå.s. 35

5.För att i görligaste mån undvika begreppsförvirring används i dets. 35

6.följande en terminologi som ligger så nära Europadomstolens soms. 35

7.möjligt. Den har dock kompletterats med ytterligare begrepp för att ens. 35

8.beskrivning av oskyldighetspresumtionen skall kunna bli så tydlig ochs. 35

9.utförlig som möjligt.s. 35

Rättsnormer

1.Termen norm och den mera specifika termen rättsnorm används is. 35

2.föreliggande arbete som en övergripande benämning för både regler ochs. 35

3.principer.Termen rättsnorm är tvetydig. Det går att dra en skiljelinjes. 35

4.mellan en rättsnorm som å ena sidan tanken bakom en viss rättsligs. 35

5.normsats, till exempel ett lagbud, och å andra sidan som en fullständigs. 35

6.rättslig meningsenhet. En rättsnorm är således detsamma som ens. 35

7.normativ mening av en rättslig normsats upptagen i en rättskälla. s. 35

8.Olika rättsliga normsatser kompletterar ofta varandra och bildars. 35

9.därmed även ett meningssammanhang. Ett lagbud kan till exempels. 35

10.precisera villkoren för ett annat lagbuds tillämpning. Av olika rättsligas. 35

11.normsatser och deras beståndsdelar kan man följaktligen bygga upp meras. 35

12.fullständiga normer. Med fullständiga avses i sammanhanget att de angers. 35

13.både en normativt bestämd handlings-och egenskapskarakteristik för dets. 35

14.som är påbjudet, förbjudet etc.s. 35

15.Oskyldighetspresumtionen kan sägas vara en norm som ingår i etts. 35

16.meningssammanhang genom att den utgör en del av en rättvis rättegång.s. 35

17.Den utgör därmed en precisering av rätten till en rättvis rättegång.s. 35

Rättsprinciper och rättsregler

1.Ett klarläggande av principers och reglers inbördes relation och derass. 35

2.funktion i rättstillämpningen är relevant för oskyldighetspresumtionens. 35

3.eftersom presumtionen är en grundläggande rättsprincipsom kon-s. 35

4.kretiseras genom olika rättsregler. Det är inte alltid självklart i vilkens. 35

5.utsträckning presumtionen kan eller skall konkretiseras genom rättsregler.s. 35

6.I vissa fall är till exempel presumtionen en handlingsnorm. I andra fall fårs. 35

7.den direkt genomslag i lagen genom, exempelvis, bestämmelserna oms. 35

8.bevisbördans placering i brottmål. Man kan till exempel på solida 36 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" principiella grunder påstå att oskyldighetspresumtionen även förutsätter att bevisbördan i ett brottmål skall ligga hos åklagaren.s. 35

9.Vilken är då rättsprincipernas funktion i den löpande straffrättskipningen när så gott som alla avgöranden i svensk rättskipning baseras på lagregler? Behövs rättsprinciper överhuvudtaget och har de någon egentlig verkan i den meningen att de är direkt tillämpliga i processen? I sammanhanget uppstår också fråga om vilken princip som skall ges företräde om två rättsprinciper kolliderar med varandra? För att kunna besvara frågorna är det nödvändigt att bilda sig en uppfattning om olika rättsprincipers, och därmed även om oskyldighetspresumtionens, innehåll och av rättsprincipers och rättsreglers inbördes relation och betydelse.s. 36

10.Oskyldighetspresumtionen kan således beskrivas som en norm som i rätten kommit till uttryck genom dels som en princip, dels genom olika regler. På ett mera övergripande plan kan oskyldighetspresumtionen även fungera som en handlingsnorm för det fall att övrig reglering saknas eller kan ifrågasättas. Rättsprinciperna kommer vanligtvis till uttryck i svensk rätt främst genom praxis.s. 36

11.I juridisk doktrin görs vanligtvis en åtskillnad mellan rättsregler och rättsprinciper. Åtskillnaden är nödvändig därför att de två representerar olika storheter som har olika funktioner, trots att regler oftast kan härledas ur principer och därför har samma ändamål som dessa.s. 36

12.En utgångspunkt för rättstillämpningen är att domstolen följer lagen. Tolkningsutrymmet är därmed i de flesta fall begränsat. Rättsprinciperna fungerar som en vägledning i fall där reglerna inte räcker för att besvara en rättslig fråga eller om svaret, grundat på en bokstavlig tolkning av reglerna, är uppenbart otillfredsställande. Principerna kan även fylla en vägledande funktion i de fall domstolen kan välja mellan olika regler och valet i sig utgör ett ställningstagande i rättsfrågan.s. 36

13.Det finns en avgörande skillnad mellan rättsregler och rättsprinciper. En regel kan antingen följas eller bortses från. Till exempel kan man tänka sig en regel som stadgar att all rökning är förbjuden. Det är möjligt att antingen respektera regeln och låta bli att röka eller bortse från den och röka trots förbudet. Om en regel samtidigt påbjuder rökning måste en av reglerna åsidosättas. Frånvaron av tolkningsutrymme innebär att om två regler påbjuder sinsemellan oförenliga handlingssätt kan endast en av dem vara giltig. Vid eventuella regelkollisionerhar domstolen till sitt förfogande olika tolkningsregler för att kunna lösa konflikten. forts.s. 36

14.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 37s. 37

15.Principer, till skillnad från regler, gäller i större eller mindre om-s. 37

16.fattning. De kan användas för att rättfärdigarättsregler genoms. 37

17.härledning eller för att rättfärdiga vissa rättsliga handlingar. Principer kans. 37

18.vara mer eller mindre angelägna att följa beroende på i vilken situation des. 37

19.tillämpas. Rättsprinciper är, till skillnad från regler, oftast inte inordnade is. 37

20.en fast hierarki. Det är sällsynt att en viss princip generellt anses varas. 37

21.mera angelägen än en annan princip. Principernas inbördes vikt varierar is. 37

22.olika sammanhang. Att principer på detta sätt vägs mot varandra utan atts. 37

23.en av dem blir ogiltig innebär att de har en viktdimension.s. 37

24.Principer vägs som sagt alltid mot varandra. Ett exempel på ens. 37

25.avvägning är mellan regeringsformens stadgande om yttrandefrihet i 2s. 37

26.kapitlet 2 § och om likhet, som återfinns i 2 kapitlet 13 §. I det senares. 37

27.lagrummet begränsas friheten med hänsyn till bland annat skyddet för dens. 37

28.enskildes anseende och den allmänna ordningen. Dessa två grund-s. 37

29.läggande rättsprinciper kolliderar med varandra i flera olika fall.s. 37

30.Kollisionen innebär emellertid inte att någon av dem upphör att gälla.s. 37

31.Den innebär bara att i det konkreta fallet måste en avvägning göras tills. 37

32.förmån för den ena principen.s. 37

Rättsliga reglers och principers funktion

1.Det finns olika uppfattningar om vilken ställning rättsprinciperna skalls. 37

2.tillmätas i rättskipningen. En egenskap hos många rättsprinciper är att des. 37

3.är generellt hållna vilket lämnar en bred tolkningsmarginal för uttolkaren.s. 37

4.Den vida tolkningsmarginalen kan utgöra ett hot mot förutsägbarhetens. 37

5.och den enhetliga rättstillämpningen. Användandet av principer komp-s. 37

6.licerar domstolens arbete eftersom den tvingas till ställningstaganden soms. 37

7.inte är klart reglerade i lag. Emellertid låter principerna även domstolens. 37

8.anpassa rättstillämpningen efter omständigheterna i fallet på ett smidigares. 37

9.sätt än vad endast en regelbaserad rätt tillåter. s. 37

10.forts. 38 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion"s. 37

11.Rättsprincipernas funktion, hur de tolkas och tillämpas i den löpande rättskipningen, kan förstås i ljuset av två grupper av normativa lagtolkningsteorier:39s. 38

12.1. Grupp ett består av de så kallade statiska teorierna. Dessa utgår fråns. 38

13.att de rättsliga normernas betydelse är stabil i tiden.s. 38

14.2. Grupp två utgörs av de så kallade dynamiska teorierna, vilkas. 38

15.stipulerar att de rättsliga normernas innebörd är föränderlig tidens. 38

16.utan att lagens eller normens semantiska form behöver ändras. Bägge grupperna baserar sig på värderingar angående vilka tolkningsläror som skall tillämpas och vilken funktion rätten skall ha i samhället. De statiska teorierna grundar sig på värden som rättslig stabilitet, förutsägbarhet och enhet. Det för med sig att rätten endast kan ändras av lagstiftaren. De praktiserande juristerna har att tillämpa lagens bokstav och det lämnas inget eller mycket litet tolkningsutrymme.s. 38

17.De dynamiska teorierna däremot utgår från att lagen skall anpassas efter de krav som vardagen ställer på rätten. Ett sådant dynamiskt rättssystem är möjligt om definitionen av lagens innebörd delas mellan lagstiftaren och domstolarna. Domstolarna ges en extensiv rätt att tolka lagen på det sätt som de finner lämpligast i den aktuella situationen, naturligtvis inom vissa ramar. Tanken är att inget fall är det andra riktigt likt och att domstolen därför måste ges möjlighet att anpassa rättskipningen efter de premisser som föreligger.s. 38

18.En sådan dynamik i rättstillämpningen möjlliggörs genom att de dynamiska teorierna bygger på att de rättsliga normernas innebörd är relativ. Det leder till att normernas tillämpning varierar beroende på i vilken situation de blir tillämpbara. Med andra ord bygger de dynamiska teorierna på att normernas innebörd till stora delar definieras avs. 38

19.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 39s. 39

20.tillämparna. Till en norms ursprungliga semantiska innebörd läggs, soms. 39

21.premisser för tolkningen, de förhärskande sociala och politiska värder-s. 39

22.ingarna för att det skall bli möjligt att finna normens aktuella innebörd.s. 39

23.De dynamiska tolkningsteoriernas inflytande har medfört att rätts-s. 39

24.principerna fått ett större inflytande över rättstillämpningen.s. 39

25.Hur kan då principerna tillämpas i praktiken? Till sin hjälp vids. 39

26.avgörandet av principfrågor har domstolen, förutom prejudikat och lagar,s. 39

27.även olika teoretiska konfliktlösningsmodeller. Till varje rättsprincips. 39

28.fogas ett antal rimliga tilläggspremisser för att konflikten skall kunnas. 39

29.lösas. I en demokratisk rättsstat kan en sådan tilläggspremiss utgörass. 39

30.exempelvis av kravet på rättssäkerhet. Genom dessa tilläggspremisser ärs. 39

31.det sedan möjligt att sluta sig till vilken princip som skall ges företräde is. 39

32.det aktuella fallet. Denna "dialektik" är följden av att principerna har ens. 39

33.viktdimension.s. 39

34.De konkreta reglerna kan till stor del, men inte enbart, härledas ur ens. 39

35.sammanvägning av rättsprinciperna. En sådan sammanvägning sker i tres. 39

36.steg och bygger på följande premisser:s. 39

37.1. Principer vägs alltid mot varandra, exempelvis ställs kravet på ens. 39

38.effektiv rättsordning mot de krav som oskyldighets-presumtionens. 39

39.uppställer.s. 39

40.2. Genom den första punkten konkretiseras och beskrivs kolli-s. 39

41.sionsfallen.s. 39

42.3. Givet punkterna ett och två sammantagna måste en avvägning görass. 39

43.mellan de båda rättsprinciperna för att det skall bli möjligt att sluta sigs. 39

44.till vilken av dem som skall överväga i det konkreta fallet.s. 39

45.I klara fall uppstår inga problem med att avgöra i vilken utsträckning ens. 39

46.princip skall tillämpas. Tillämpningen är uppenbar och följer ett sedans. 39

47.tidigare fastslaget mönster eller rättspraxis. Resultatet av tillämpningen ärs. 39

48.givet. Sådana fall är en del av den så kallade "kärnan". De kräver ingens. 39

49.tolkning överhuvudtaget. Svårigheterna uppstår först vid fall som liggers. 39

50.utanför själva kärnan, i den så kallade penumbran.I sådana fall krävs ens. 39

51.tolkning av i vilken utsträckning den aktuella principen skall tillämpas.s. 39

52.Det förekommer ständigt att vissa rättsprinciper ges företräde framförs. 39

53.andra. Det kan i en given situation vara omöjligt att uppfylla de krav soms. 39

54.två principer ställer på en och samma gång utan att bli tvungen att delvis 40 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" frångå den ena principen till förmån för den andra. En princip kan, till skillnad från en regel, aldrig helt frångås.s. 39

55.Alexy anser till exempel att det inte är möjligt att helt frångå en rättsprincip. Han menar att ju mera en rättsprincip åsidosätts desto större blir kraven på dess återupprättande. En rättsprincip kan alltså aldrig helt bortses ifrån, den beaktas alltid vid en principavvägning.Naturligtvis kan lagstiftaren eller Högsta domstolen skapa en lag eller ett prejudikat som upphäver en princip i rättsordningen men det medför inte att kraven på dess tillämpning minskar. De lär snarare öka.s. 40

56.Till exempel torde ett avskaffande av yttrandefriheten lagstiftningsvägen medföra att kravet på dess återinförande kom att växa sig mycket starkt. Det moraliska rättfärdigandet av tryckfriheten påverkas inte av lagstiftningen, den värdemässiga grunden består. Alexys slutsats är därför att det inte går att lagstifta bort grundläggande rättsprinciper. Emellertid kan principer med tiden upphöra att gälla. De kan bli föråldrade eller utvecklas bortom igenkännlighet. I dessa fall rör det sig dock om en utvecklingsprocess som till sin natur är långsam och väl förankrad.s. 40

57.Sammanfattningsvis kan konstateras att rättsprincipemas tillämpningsområde är omfattande och de situationer i vilka en principavvägning kan komma ifråga är för många för att det skall vara praktiskt möjligt att åstadkomma en fungerande reglering i lag av hur en avvägning skall ske i alla tänkbara fall. Avvägningen mellan olika rättsprinciper är emellertid inte godtycklig. Till hjälp vid den praktiska avvägningen finns, förutom lagar och prejudikat, även doktrin med teoretiska modeller för hur avvägningsproblemen bäst kan lösas.s. 40

De rättsliga principerna

1.Eftersom rättssystemet till stor del har sin grund i generellt hållna principer uppkommer frågan om rättsprincipemas tillskapande. För att frågan skall kunna besvaras behöver man till en början göra en åtskillnad mellan de normer och principer som har sitt ursprung i etiken, politiken eller sedvänjanoch själva rättsprincipema.Rättsprincipema har, i de fall de konkretiserats genom regler, en bindande verkan för domstolarna eller, om så inte är fallet, åtminstone en viss relevans för rättssystemet genom att de utgör ett tolkningsstöd och/eller förespråkar ett visst förhållningssätt.s. 40

2.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 41s. 41

3.De etiska, politiska och sedvanerättsliga principerna har däremot intes. 41

4.någon direkt inverkan på rättssystemet. De kan vanligtvis inte läggas tills. 41

5.grund för ett rättsligt avgörande i ett rättssystem som i huvudsak byggers. 41

6.på den positiva rätten. För att det skall bli möjligt att använda sig avs. 41

7.allmänna principer i den dömande verksamheten krävs att de försts. 41

8.omvandlats till rättsprinciper. Det sagda illustreras till exempel avs. 41

9.Dworkins krav på rättsprincipema, nämligen att de skall vara etiskts. 41

10.motiverade och institutionaliserade i rätten.s. 41

11.En institutionalisering kan ske exempelvis genom att rättsprincipemas. 41

12.förekommer som motiv i förarbetena eller genom att de har blivits. 41

13.inkorporerade i praxis. En princip omvandlas till en rättsprincip om/närs. 41

14.den används i rättstillämpningen med en viss frekvens och därmed vinners. 41

15.stöd i praxis, eller när den kodifierats som en del av rättssystemet och blirs. 41

16.en del av lagen. Att en allmän norm omvandlas till en rättsnorm innebärs. 41

17.inte att normens innebörd förändras, däremot utvidgas dess tillämpnings-s. 41

18.område. s. 41

19.Med den allmänna normen som utgångspunkt skapas en rättslig norms. 41

20.som till sitt innehåll starkt påminner om den allmänna normen. Det upp-s. 41

21.kommer alltså två parallella normsystem, ett rättsligt och ett allmänt, soms. 41

22.har stora likheter. Att två normsystem uppstår beror på att när en allmäns. 41

23.norm omvandlas till en rättslig norm sker det med hänsyn tagen till des. 41

24.speciella krav som rättstillämpningen ställer på en rättsnorm för att dens. 41

25.skall kunna fungera inom rättssystemet. s. 41

26.Ett exempel på det inflytande som moraliska principerhar på rättens. 41

27.och hur de modifierats för att passa rättssystemet är den om individenss. 41

28.handlingsfrihet. Den återfinns i rätten bland annat genom avtalsfriheten.s. 41

29.Alla former av avtal är emellertid inte tillåtna. Avtalet regleras genoms. 41

30.olika bestämmelser om form, skälighet och liknande. A vtalsfriheten ärs. 41

31.alltså inte fullständig. Lagstiftaren har ansett att en inskränkning i avtals-s. 41

32.friheten är nödvändig i ett system som tar hänsyn till samtliga 42 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" avtalsslutande parter. Det behövs med andra ord en rättslig tilläggsreglering till principen om avtalsfrihet för att den svagare parten skall kunna skyddas.s. 41

33.De allmänna principernas betydelse för rätten består i den inverkan de har på rättsbildningen. De moraliska, politiska och sedvanerättsliga principerna blir rättsligt bindande först när de antas av lagstiftaren, används i rättspraxis, eller visar sig överensstämma med lag och rättspraxis.s. 42

34.En allmän princip blir med andra ord en rättsprincip när den anammats av de normgivande organen. Den har genom detta blivit en beståndsdel i gällande rätt och den allmänna principen har kommit att omvandlas till att även bli en rättslig princip. Inom ramen för detta resonemang är alla rättsprinciper processuellt skyddade element i den positiva rätten. Principerna fungerar som en grund på vilken den positiva rätten bygges. De fungerar som rättesnören eller vägvisare (principi informatori)för lagstiftaren och för domstolarna.s. 42

Princip-och regelkollisioner

1.Att principer har en viktdimension innebär att deras reella innebörd och verkan inte kan fastställas förrän de har vägts mot varandra och blivit konkretiserade genom "underprinciper"och värdeuppfattningar i det enskilda fallet. Värdeuppfattningarna kan motiveras genom en avvägning mellan olika principer. Exempelvis kan en person bekänna sig till principen om att man inte skall ljuga. Det kan emellertid bli nödvändigt att modifiera denna ståndpunkt om det exempelvis skulle visa sig att en lögn kan rädda liv. Motiveringen kan rättfärdigas med hänvisning till principen om att livet skall skyddas.s. 42

2.En regelkollision kan antingen vara total eller partiell. Den är total när en regel påbjuder ett agerande som en annan regel förbjuder. Kollisionen är partiell när en regel delvis skiljer sig från det som en annan regel föreskriver.Två kolliderande regler kan dock visa sig vara giltiga samtidigt, till exempel genom att olika domstolar ger företräde för olika regler, men inte i samma fall.s. 42

3.Regelkollisioner kan lösas med hjälp av derogation. Regelkollisioner kan lösas med olika kollisionsregler, till exempel "lex posterior derogats. 42

°

1.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 43s. 43

2.lex priori". Denna så kallade tilläggsregel blir utslagsgivande för beslutets. 43

3.om vilken av de kolliderande reglerna som måste ge vika.s. 43

4.En vanligt förekommande metod för att lösa regelkollisioner ärs. 43

5.således att använda sig av reglerna om att "lex posterior derogat lexs. 43

6.priori", "lex specialis derogat legi genera/i" och "lex superior derogats. 43

7.legi inferiori". Reglerna är enkla att tillämpa och de leder ofta fram tills. 43

8.korrekta slutsatser om vilken regel som skall ges företräde vid ens. 43

9.eventuell kollision. Emellertid måste en viss försiktighet iakttagas vids. 43

10.tillämpningen av kollisionsreglerna eftersom lagen ofta härleds fråns. 43

11.positivrättsliga principer. Det är till exempel möjligt att lagstiftarens. 43

12.skapar en lag som vid den praktiska tillämpningen inte visar sig stå is. 43

13.överensstämmelse med en grundlag (lex superior) som är av äldre datums. 43

14.(lex priori) än den aktuella lagen. Regler som "lex posterior derogat lexs. 43

15.prion kan därför inte tillämpas schablonmässigt utan derass. 43

16.användbarhet måste prövas från fall till fall.s. 43

17.Eftersom det inte existerar någon klar värdehierarki vad principernas. 43

18.beträffar kan det heller inte finnas enkla konfliktlösningsregler för att lösas. 43

19.principkollisioner liknande de som finns vad gäller rättsregler. Dets. 43

20.innebär att den enskilde domaren får en viktig roll vid värderingen av des. 43

21.olika rättsprincipemas inbördes relation. När det gäller att ta ställning tills. 43

22.ett avgörande i ett konkret fall, i vilket det kan föreligga regler som ärs. 43

23.tveksamma med hänsyn till en juridisk grundprincip eller där regler ochs. 43

24.klar praxis saknas, kommer det an på domaren att fatta beslut i enlighets. 43

25.med vedertagna övergripande principer.s. 43

26.Sådana situationer som de ovan beskrivna kan ge upphov till en visss. 43

27.osäkerhet vad beträffar utgången. För att osäkerheten skall kunnas. 43

28.minimeras måste frågan ställas hur stort spelrum den enskilde domarens. 43

29.har vid avgörandet. Frågeställningen belyser de problem som uppstår vids. 43

30.olika grader av självständighet för domaren. Det spelrum och dens. 43

31.flexibilitet som finns inbyggd i generellt utformade lagrum och soms. 43

32.innebär att domarens eget omdöme måste användas för att beslut skalls. 43

33.kunna fattas, modifieras därför av övergripande rättsprinciper soms. 43

34.oskyldighetspresumtionen för att godtycke skall kunna undvikas.s. 43

35.Domarens möjlighet att använda sig av rättsprinciper innebär att rätten 44 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" blir flexibel och att den i bästa fall kan upplevas som rättvistack vare att den kan anpassas till på ytan lika men i praktiken olika fall.s. 43

36.Det kan verka som om bristen på en klar hierarki vad rättsprincipema beträffar är en brist i det juridiska systemet. Det är emellertid möjligt att urskilja ett antal principer som är omistliga för väl fungerande rättsordningar förankrade i en viss kulturtradition i vid mening. Normalt brukar med rättsordning avses en rättsordning som gäller i en viss stat. Emellertid kan man tillåta sig att vidga perspektivet en aning när man diskuterar grundläggande rättsprinciper eftersom dessa oftast inte enbart är bundna till en viss särskild rättsordning. s. 44

37.Ett exempel på gränsöverskridande influenser som tillåter en sådan vidgning av perspektivet är den svenska rätten som är influerad av den tyska rätten som i sin tur har hämtat åtskillig inspiration från den romerska rätten. Ett annat exempel är Europakonventionen, vars principer de flesta europeiska länder har anslutit sig till. Om dessa principers inkluderande i rätten kan ges en rationell motivering innebär det att man har lyckats urskilja element i rätten som genom hävdvunnen praxis och rationellt resonemang visat sig vara av grundläggande betydelse för rättstillämpningen.s. 44

38.Genom ovanstående klarläggande och genom att konstatera att rätten är föränderlig och till stora delar baserad på rådande moraliska värderingar blir det möjligt att förstå och tillämpa rätten på ett sätt som innebär att man tar hänsyn till både de förhärskande ideologiska strömningarna i samhället och till behovet av en konservativ och förutsägbar rättstillämpning som motverkar att lagar antas i, till exempel, kollektiv affekt. Erfarenheten visar också att rätten ofta behöver tid och långvarig praktisk tillämpning för att finna sin form.s. 44

39.Rätten är dock inte statisk. Den måste vara trögrörlig av ovan nämnda skäl men den måste också kunna anpassas till tidens behov. Medborgarna måste kunna lita på att rätten är en fast punkt som inte på ett lättvindigt sätt låter sig påverkas av olika externa hänsyn samtidigt som rätten måste vara flexibel för att, exempelvis, kunna hantera ny och oförutsedd brottslighet. Dessutom förändras även de moraliska värderingarna med tiden vilket innebär att rätten måste anpassas även efter dessa för atts. 44

40.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 45s. 45

41.kunna uppfattas som rättvis.57 De övervägande kraven på rätten är att dens. 45

42.skall vara i fas med sina subjekt samtidigt som den måste upprätthållas. 45

43.rättsstaten.s. 45

44.I lagstiftningen saknas ofta uttryckliga förbud mot att fatta beslut ellers. 45

45.agera på ett sätt som strider mot en rättsprincip. Det kan även vara så atts. 45

46.en princip är så pass vagt formulerad att det kan vara svårt att veta oms. 45

47.den har blivit hörsammad eller inte. Domstolen kan alltså, i det konkretas. 45

48.fallet, delvis åsidosätta en rättsprincip. Det är en följd av att principernas. 45

49.vägs mot varandra. För att en sådan avvägning i görligaste mån skalls. 45

50.kunna göras överblickbar krävs det en klar definition av de olikas. 45

51.rättsprincipemas innehåll.s. 45

Oskyldighetspresumtionen i ett öppet

normsystem

1.Oskyldighetspresumtionen har sin grund såväl i moralen som i rätten.s. 45

2.Rätten kan sägas utgöra en konkretisering av rättvisans idé som i sin turs. 45

3.är ett uttryck för ett samhälles politiska vilja och filosofiska upp~s. 45

4.fattningar. Dessa är inte statiska utan dynamiska och kan förstås genoms. 45

5.olika handlingar och därmed även genom rätten som kan förbjuda ellers. 45

6.påbjuda vissa handlingar. Rättens öppenhet mot moralen innebär ens. 45

7.öppning mot olika värden. Moralen är i stor utsträckning "axiologisk",s. 45

8.det vill säga värdeomfattande. Moralvärdena äger dessutom i viss menings. 45

9.företräde framför rättsreglema därför att rätten ytterst baserar sig pås. 45

10.värderingar om vad som är rätt och fel. Om en rättsregel strider mots. 45

11.moralvärdena kan det vara ett skäl att kritisera regeln och kräva en lag-s. 45

12.ändring.59s. 45

13.Att ett rättssystem är hierarkiskt uppbyggt innebär att systemets reglers. 45

14.kan placeras på en skala eller en axel, vilket kan åskådliggöras på två sätt.s. 45

15.För det första styr regler av högre dignitet hur regler av en lägre dignitets. 45

16.skall utformas.Till exempel finns ett krav på att lagen skall överens-s. 45

17.stämma med grundlagen. För det andra baserar sig rätten i idealfallet pås. 45

18.ett relativt fåtal moraliska värderingar som blivit kodifierade. Dens. 45

19.hierarkiska uppbyggnaden beror huvudsakligen på att det finns ett relativt 46 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" litet antal värden som anses vara viktigare än andra. Förhållandet illustreras tydligast genom kodifieringen av de mänskliga rättigheterna. Oskyldighetspresumtionen är ett sådant grundläggande värde som kodifierats i en mängd olika rättssystem.s. 45

20.På ytan handlar det alltså om två likartade, men formellt olika hierarkiska system, nämligen ett moraliskt och ett rättsligt. Det ena är "dynamiskt" i Kelsens mening, det vill säga att domens giltighet härleds ur lagen och lagens giltighet härleds ur grundlagen.Dessa härleds i sin tur ur den politiska demokratin. Det andra systemet är moraliskt, det vill säga att rättsreglerna stöds av moralvärden och moralprinciper som inte behöver vara kodifierade. Det moraliska rättfärdigandet av den positiva rätten sker genom dess överensstämmelse med de moraliska värderingarna. Följaktligen är rättens och moralens innehåll delvis lika samtidigt som deras respektive grund inte är det.s. 46

21.De positiva rättsreglerna bildar ett system i enlighet med principen lex superior, varvid en regel av lägre dignitet är gällande endast om den står i överensstämmelse med en regel av högre dignitet. Om överensstämmelse inte föreligger uppstår en "systemdefekt" som beroende på rättssystemets beskaffenhet kan rättas till med hjälp av tolkning, olika ogiltighets-och angripbarhetsregler, med mera. Till detta kommer även den avvägning som alltid sker principer emellan.s. 46

22.Principer låter sig emellertid inte på samma enkla sätt som regler inordnas i ett hierarkiskt system. Deras innebörd varierar från fall till fall beroende på vilka principer som ingår i avvägningen. Emellertid är det även avseende principerna möjligt att urskilja en viss, om än vag, rangordning. Vagheten minskas dock väsentligt när avvägningen konkretiseras genom olika rättsfall, vilket till exempel framgår av Europadomstolens tillämpning av oskyldighetspresumtionen.s. 46

23.Det är möjligt att belysa rättssystemets hierarkiska uppbyggnad genom att föreställa sig att systemets bestämmelser är placerade på en vertikal axel där de viktigaste rättsprincipema och lagarna befinner sig överst.Övriga bestämmelser som är härleddaur dessa eller är av mindre vikt placeras längre ner på axeln. Konstruktionen gör det enklares. 46

24.Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" 47s. 47

25.att finna fram till en norms prima faciebetydelse i förhållande tills. 47

26.övriga bestämmelser i rättssystemet.s. 47

27.En gemensam egenskap hos många axiologiska teorier är dock att des. 47

28.är slutna. Det innebär att de syftar till att finna fram till ett enda värde, tills. 47

29.vilket alla andra värden står i medel -målrelation, och som härigenoms. 47

30.utgör toppen i en pyramidal struktur.En sluten axiologisk teori är docks. 47

31.stelbent och behäftad med praktiska tillämpningssvårigheter. Den låters. 47

32.ana att det finns en sanning som är vägledande för hela rättssystemet,s. 47

33.något som starkt kan ifrågasättas.s. 47

34.Det är med största sannolikhet omöjligt att finna fram till endast etts. 47

35.förhärskande värde i pyramidens topp utan att bli hänvisad till natur-s. 47

36.rättsliga begrepp. Däremot är grundtanken i de axiologiska teorierna, atts. 47

37.de rättsliga normerna låter sig placeras på en axel i enlighet med ens. 47

38.hierarkiskt uppbyggd skala, fullt användbar.s. 47

39.För att teorin skall bli användbar i den moderna, pluralistiska ochs. 47

40.dynamiska juridiken krävs en relativt omfattande värdehierarki i dens. 47

41.meningen att pyramidens topp inte nödvändigtvis måste bestå av ett endas. 47

42.värde. Den kan istället omfatta flera grundläggande värden soms. 47

43.samverkar och påverkar varandra. Om flera värden/principer användss. 47

44.måste dessa vägas mot varandra. Avvägningen innebär att systemet får ens. 47

45.viss dynamik eftersom flera grundläggande värden lämnar ett störres. 47

46.utrymme för tolkning än ett enda. Värdenas innebörd kan också genoms. 47

47.avvägningen förändras med tiden.s. 47

48.Ett system som bygger på ett fåtal grundläggande rätts-s. 47

49.principer/värden är ett öppet normativt-axiologiskt rättssystem. Det ärs. 47

50.med andra ord ett system som är öppet för värden. Alla bestämmelser ochs. 47

51.regler i rättssystemet skall, i någon omfattning, vara i överensstämmelses. 47

52.med de värden som utgör systemets grund.s. 47

53.Det öppna normativt-axiologiska systemet kan användas för atts. 47

54.beskriva rättssystemets olika beståndsdelar. Ett öppet normativt-s. 47

55.axiologiskt system kan liknas vid ett träd. Stammen utgörs av värden soms. 47

56.är omistliga för att rättssystemet skall uppfattas som rättvist. På stammens. 47

57.finns det grenar som utgörs av olika rättsområden och som innehållers. 47

58.bestämmelser som är helt eller delvis specifikaför området.s. 47

59.Oskyldighetspresumtionen är till exempel ett sådant grundläggande värde 48 Innebörden i begreppet "oskyldighetspresumtion" i straffprocessen. Bestämmelserna närmast stammen på de olika grenarna är de som skall tillmätas störst tyngd inom det specifika rättsområdet eftersom de ligger närmast de värden (stammen) som är omistliga för rättssystemet i dess helhet.s. 47

60.En norm som befinner sig i en lägre position i det öppna normativtaxiologiska rättssystemet skall, som huvudregel, tolkas i enlighet med de normer som befinner sig över den i systemet, om det finns ett samband mellan normerna. Vad straffprocessen anbelangar bör oskyldighetspresumtionen placeras nära själva stammen på den gren som utgör de straffprocessuella bestämmelserna.s. 48

Oskyldighetspresumtionens funktion

1.Oskyldighetspresumtionen är av grundläggande betydelse för en väls. 3

2.fungerande rättsordning, men frågan är hur viktig den är för straff-s. 3

3.processen? I det följande behandlas olika aspekter av oskyldighetspres-s. 3

4.umtionen i syfte att klarlägga dess innebörd och verkan.s. 3

5.Den övergripande anledningen till varför oskyldighetspresumtionen ärs. 3

6.viktig för rätten är att den är en hävdvunnen moralisk och rättslig princips. 3

7.som är nödvändig för att rättssystemet skall kunna uppfattas som rättvists. 3

8.av de flesta rättssubjekt. Det krävs helt enkelt av de rättsliga myndig-s. 3

9.heterna att de agerar som om en misstänkt/tilltalad är oskyldig intill desss. 3

10.att motsatsen kunnat bevisas.s. 3

11.För att det processuella rättsskyddet skall kunna fungera krävs det atts. 3

12.oskyldighetspresumtionen tillämpas, dels som en teoretisk utgångspunkts. 3

13.för processens uppbyggnad, dels som processens praktiska utgångspunkts. 3

14.vad beträffar själva förfarandet.s. 3

.1 Oskyldighetspresumtionen som en

grundläggande straffprocessuell princip

1.Vilken funktion fyller oskyldighetspresumtionen i rättssystemet ochs. 3

2.vilket berättigande har den? Harmoniseringen av den europeiska rättens. 3

3.har inneburit att de grundläggande rättsprinciperna hamnat i förgrundens. 3

4.på ett helt annat sätt än tidigare. En majoritet av de principer som gårs. 3

5.under benämningen "grundläggande straffprocessuella rättsprinciper" ärs. 3

6.gemensamma för de flesta europeiska stater. I sak råder ingen, eller i varts. 3

7.fall ringa, oenighet om att de skall tillämpas.s. 3

8.En viktig orsak till varför rätten i första hand baseras på ett fåtals. 3

9.grundläggande principer är synen på rättens legitimering. Relativt få,s. 3

10.välmotiverade rättsprinciper, kan på ett förnuftsmässigt plan legitimera des. 3

11.lagar som stiftas med dessa principer som grund. Att principerna är fås. 3

12.beror sannolikt på att det annars inte skulle vara möjligt att uppnås. 3

13.konsensus om principernas värde för rättssystemet. Ett rättssystem soms. 3

14.baserar sig på få och välmotiverade principer gör att lagen kommer att 50 Oskyldighetspresumtionens funktion vila på en förnuftsmässig grund och inte bara vara autoritär. Således har oskyldighetspresumtionen även en legitimerande funktion.s. 3

15.Presumtionen är nära förknippad med bland annat den allmänt vedertagna satsen "hellre fria tio skyldiga än falla en oskyldig". Det finns många skäl till varför det är angeläget att ingen oskyldig döms. Dels finns det uppenbara skäl som det obehag en felaktig dom orsakar den drabbade, dels innebär en felaktig dom att gärningsmannen går fri och att rättsordningen därmed även förlorar i legitimitet. Oskyldighetspresumtionen kräver av de rättsvårdande myndigheterna att de presterar en korrekt och fullständig utredning som kan ligga till grund för domen.s. 50

16.Oskyldighetspresumtionen är dessutom nära förknippad med principen om parternas jämställdhet i processen (Waffengleichheit, equality at arms). Oskyldighetspresumtionen jämnar ut den obalans till statens fördel som annars hade rått på grund av statens stora utredningsresurser.s. 50

17.Oskyldighetspresumtionen har alltså flera olika funktioner att fylla i rätten. Den legitimerar processens utformning. Den förser processen med ett rationellt rättfärdigande som baserar sig på förnuft och inte bara på auktoritet samtidigt som den stärker det processuella rättsskyddet.s. 50

18.Oskyldighetspresumtionen kan dessutom, tack vare sin stora spännvidd och generella utformning, användas som ett komplement till andra lagbestämmelser. Den är användbar för att fylla igen eventuella luckor i lagtexten i de fall där lagen inte ger vägledning.s. 50

19.Oskyldighetspresumtionen har även en normgivande funktion vid tillskapandet av nya lagar. Vidare har presumtionen en handlingsdirigerande funktion i de fall där den uppkomna situationen visserligen täcks in av lagtexten men där det föreligger flera alternativ för domstolen att välja mellan. Slutligen innebär även rättsprincipernas rationella grund att de utgör ett skydd för individen mot rättsövergrepp genom att de tvingar den som vill frångå principerna att motivera varför avsteget skall göras.s. 50

Oskyldighetspresumtionen i rättssystemet

-dess kompletterande funktion i fall som

inte omfattas av lagtext

1.Oskyldighetspresumtionens kan även fungera som ett tolkningshjälpmedel som kan användas för att göra rättstillämpningen koherent. En rättslig bestämmelse tillhör alltid en grupp av bestämmelser som tillsammans utgör ett rättssystem. Ett väl fungerande rättssystem kännetecknas av en hög grad av koherens och logisk konsekvens. Det medför att rättssystemet, som en koherent helhet, inverkar vid tolkningen av des. 50

2.Oskyldighetspresumtionens funktion 51s. 51

3.enskilda bestämmelsernas innebörd genom de värden som ligger tills. 51

4.grund för hela systemet.s. 51

5.Att ett rättssystem är logiskt konsekvent innebär att det i bästa fall intes. 51

6.innehåller regler som är motsägelsefulla. För att regelkollisioner skalls. 51

7.kunna undvikas krävs det emellertid ofta att rättssystemets olika normers. 51

8.tolkas på ett systemkonformt sätt. Med andra ord skall bestämmelserna is. 51

9.rättssystemet tolkas, så långt det är möjligt inom rimliga gränser och meds. 51

10.hänsyn till systemets koherens, så att konflikter undviks.s. 51

3.2.l Luckor i lagen

1.Rättssystemet grundar sig på ett fåtal kända principer och lagen kan intes. 51

2.omfatta alla tänkbara situationer. De grundläggande principerna, som tills. 51

3.exempel oskyldighetspresumtionen, kan därför användas i oreglerade falls. 51

4.av så kallade luckor i lagen som tolkningshjälpmedel för att en system-s. 51

5.konform tolkning skall bli möjlig.s. 51

6.Det är knappast möjligt att skapa ett praktiskt fungerande rättssystems. 51

7.som kan förutse och hantera alla tänkbara situationer, det kommer alltids. 51

8.att uppstå "luckor" i lagstiftningen. Oskyldighetspresumtionen kan i vissas. 51

9.fall användas för att täppa igen dessa luckor. Oskyldighetspresumtionens. 51

10.kan alltså användas för att utveckla rättssystemet.s. 51

11.Flera olika typer av luckor i lagen kan uppstå i vilka oskyldighets-s. 51

12.presumtionen kan komma att behövas. En lucka kan förekomma 1) i dens. 51

13.samhälleligt etablerade rätten i en slags bokstavlig mening eller 2) i dens. 51

14.förnuftigt tolkade och slutgiltigt bindande rätten, det vill säga i dens. 51

15.mängd av normer som utvinns ur lagen, prejudikat, sedvänjor, doktrins. 51

16.etc. Vad beträffar punkten 2 kan konstateras att den juridiska argument-s. 51

17.ationen gör det möjligt för juristerna att väga samman lagens bokstavs. 51

18.med andra prima facie hänsyn och således, inom vissa gränser, mildras. 51

19.vad som uppfattas som orättvisa lagar.Om lagen är mycket klar finnss. 51

20.det emellertid inget utrymme för att göra en avvägning, det saknas meds. 51

21.andra ord ett tolkningsutrymme.s. 51

22.Man skiljer mellan följande typer av luckor i lagens bokstavligas. 51

23.mening. 1) Egentliga luckor föreligger om lagen inte reglerar det aktuellas. 51

24.fallet. I moderna rättssystem kan dessa luckor oftast fyllas igen med stöds. 51

25.av vissa sedvanerättsligt gällande principer, till exempel kan i vissa falls. 51

26.oskyldighetspresumtionen användas.Emellertid är principerna intes. 51

27.forts. 52 Oskyldighetspresumtionens funktion alltid tillämpliga eller så finns det övervägande skäl mot deras tillämpning, i sådana fall blir Iuckanjuridiskt väsentlig.s. 51

28.Det finns två typer av juridiskt väsentliga luckor; a) Äkta luckorsom föreligger då inga utfyllnadsregler överhuvud är tillämpliga. b) Regleringsluckorsom kan uppstå när de vanliga reglerna visserligen är tillämpliga men det finns övervägande skäl mot deras tillämpning. Sådana luckor är ofta följden av ny oförutsedd brottslighet.Regleringsluckor kan emellertid även uppstå genom att man finner ett nytt sätt att bedöma en befintlig situation. Det kan till exempel inträffa när innebörden av vissa tolkningsmetoder har utvecklats, synen på en viss sak har kommit att ändras med tiden och så vidare.s. 52

29.2) Motsägelseluckor uppstår när de bestämmelser som reglerar det aktuella fallet innehåller en logisk motsägelse. Ett exempel på ett sådant fall kan vara att en viss bestämmelse kräver skriftlig form för en handlings giltighet medan en annan säger att det inte är nödvändigt.s. 52

30.Motsägelser resulterar i en lucka eftersom sinsemellan logiskt oförenliga regler tar ut varandra. I vissa fall kan sådana luckor fyllas med hjälp av kollisionsnormer såsom lex superior, lex specialis och lex posterior, i andra fall är de juridiskt väsentliga eftersom kollisionsreglerna inte är tillämpliga.s. 52

31.3) Oklarhetsluckor föreligger när den ifrågavarande bestämmelsen innehåller exceptionellt mångtydiga eller vaga ord. 4) Så kallade värdemässiga luckor föreligger när en lag reglerar det aktuella fallet men det anses att det skulle vara bättre med en annan reglering. Lagens berättigande eller dess utformning är med andra ord ifrågasatt.s. 52

32.Sammanfattningsvis kan konstateras att luckorna behöver fyllas igen för att rättsliga beslut skall kunna fattas. Det innebär att det ställs krav på, i första hand juristerna, att utföra vissa kreativa moment i sin yrkesutövning för att luckorna skall kunna fyllas igen. Såväl lagstiftaren som rättstillämparen kan komma att behöva använda oskyldighetspresumtionen för att fylla igen luckorna. Juristerna blir härigenom delaktiga i utvecklandet av lagen. En sådan ordning innebär att rätten blir flexibel.s. 52

33.Oskyldighetspresumtionens funktion 53s. 53

Oskyldighetspresumtionen -en flexibel princip

1.En orsak till att oskyldighetspresumtionen använts under lång tid är atts. 53

2.den kan anpassas efter rådande förhållanden. Presumtionen behöver docks. 53

3.konkretiseras genom lag och praxis för att få ett koncist och praktiskts. 53

4.tillämpbart innehåll.s. 53

5.I fall där lagen inte räcker till för att lösa eventuella problem ochs. 53

6.domstolen istället blir hänvisad till rättsliga principer för vägledning kans. 53

7.det uppstå problem. Å ena sidan finns kraven på legalitet och förutsäg-s. 53

8.barhet och å andra sidan existerar kravet på en flexibel rättstillämpnings. 53

9.som kan anpassas efter olika förutsättningar i på ytan lika men i realitetens. 53

10.olika fall. Presumtionen kan då, tack vare att den är en princip, genoms. 53

11.avvägning anpassas till att efterkomma tidens krav.s. 53

12.Presumtionen aktualiseras bland annat i situationer i vilka olikas. 53

13.lösningar är tänkbara, eller i situationer där beslutsunderlaget ärs. 53

14.bristfälligt vilket medför att det blir omöjligt att fatta rationellts. 53

15.underbyggda beslut. I situationer där godtyckliga eller illa underbyggdas. 53

16.beslut kan befaras skall oskyldighetspresumtionen användas för att styras. 53

17.beslutsprocessen i en för den tilltalade fördelaktig riktning.Oskyld-s. 53

18.ighetspresumtionen fungerar härigenom som en princip baserad pås. 53

19.rationella skäl, om än inte empiriska, till förmån för en av parterna.s. 53

20.Oskyldighetspresumtionens positivrättsliga !egalitet har för när-s. 53

21.varande tillgodosetts genom inkorporeringen av Europakonventionen is. 53

22.svensk lag. Kravet på förutsägbarhet kan även det till stora delar upp-s. 53

23.fyllas tack vare Europadomstolens prejudikatskapande verksamhet soms. 53

24.ofta ger vägledning för nationella domstolar. I oreglerade fall kans. 53

25.förutsägbarheten öka genom att det för den tilltalade fördelaktigastes. 53

26.alternativet väljs.s. 53

Den svenska straffprocessens

struktur

1.En beskrivning av straffprocessens strukturella utformning är nödvändigs. 4

2.för att oskyldighetspresumtionens funktion i processen skall kunnas. 4

3.klarläggas. Den medför att presumtionen kan sättas in i sitt sammanhangs. 4

4.och att dess funktion som en del av det svenska processuella rättsskyddets. 4

5.kan påvisas. Beskrivningen av processens uppbyggnad är en beskrivnings. 4

6.av de processuella bestämmelserna strukturerade i ett teoretiskt system.s. 4

7.För att beskrivningen skall bli så klar som möjligt har som exempels. 4

8.innefattats en kortfattad översikt av vissa centrala processuella institut.s. 4

9.Beskrivningen visar oskyldighetspresumtionens funktion i processens. 4

10.men utgör inte hela förklaringen på hur presumtionen skall tillämpas.s. 4

11.Beskrivningen är generellt utformad och i första hand tänkt att underlättas. 4

12.vid förståelsen av processens uppbyggnad.s. 4

13.Straffprocessen är ett i huvudsak koherent tvistlösningssystem. Meds. 4

14.ett systems koherens avses i sammanhanget bland annat att om någon dels. 4

15.i systemet saknas eller ersätts med ett undermåligt substitut så skall dets. 4

16.enkelt kunna påpekas tack vare att systemet är koherent. Att ett systems. 4

17.är koherent innebär bland annat även att varje bestämmelse i systemets. 4

18.fyller en viktig funktion och att den inte enkelt kan ersättas med en annans. 4

19.bestämmelse. Axiomet ställer med andra ord krav på rättssystemet att det 56 Den svenska straffprocessens struktur skall vara fullständigt och att det skall bestå av bestämmelser som är icke-redundanta. Det innebär att det i systemet inte skall finnas regleringar som har samma syfte och mål men mellan vilka det råder oklarhet om hur de sinsemellan skall tillämpas. En sådan oklarhet kan medföra att det önskade målet för reglering inte kan uppnås på grund av praktiska tillämpningssvårigheter. Oskyldighetspresumtionens betydelse för processen kan visas genom en beskrivning av processens utformning tack vare att följderna av presumtionen, mot bakgrund av ovan sagda, kan klargöras genom en beskrivning av processens struktur.s. 4

20.Beskrivningens huvudsakliga funktion är alltså pedagogisk. Den är inte i första hand tänkt att vara normativ eller rekommenderande.s. 56

Strukturen i beskrivningen utgår från de generella principerna. Ur dessa

1.härleds de specifika principerna och slutligen beskrivs, i sin tur, de konkreta processuella reglerna.s. 56

Processen som det formaliserade

förnuftet

1.I bästa fall kan rätten utgöra det formaliserade förnuftetoch vara ett effektivt redskap för att lösa konflikter. Ett antagande om att förnuft till stora delar är det samma som rationalitet ligger till grund för följande beskrivning av straffprocessens principer och regler som grunden för det rationella rätte gångsförfarandet. Straffprocessen utgör en argumentationsram inom vilken parterna har att hålla sig i sin argumentering. Utgångspunkten ligger till grund för följande beskrivning av de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att processen skall kunna göra anspråk på att vara det formaliserade förnuftet.s. 56

2.För det första måste processen vara utformad på ett sätt som gör att den upplevs som rättvis.Kravet uppfylls genom att processen styrs av generella och vedertagna rättsliga principer och av regler som är härleddas. 56

°

1.ur dessa.För det andra måste aktörerna i processen åläggas ett uppträd-s. 56

2.Den svenska straffprocessens struktur 57s. 57

3.ande som motsvarar ett moraliskt godtagbart beteende som dessutom ärs. 57

4.rationellt betingat. Det låter sig göras bland annat genom att olika,s. 57

5.välmotiverade, processuella förfarandeprinciper styr aktörernas agerandes. 57

6.i förhandlingen. För det tredje måste aktörerna ges förutsättningar atts. 57

7.kunna agera i enlighet med rättvise-och rationalitetsidealen. För dets. 57

8.fjärde måste ändamålet med processen vara fastslaget, det vill säga vads. 57

9.vill parterna uppnå genom att processa? För det femte måste de medels. 57

10.som parterna kan använda sig av för att uppnå sina mål vara klarts. 57

11.beskrivna.s. 57

12.Om ovanstående förutsättningar föreligger blir processen ett instrum-s. 57

13.ent som parterna kan använda sig av för att på ett rättvist och effektivts. 57

14.sätt föra fram sina synpunkter. Processen kan då i en vid mening sägass. 57

15.utgöra det formaliserade förnuftet och kan därmed på goda grunder antass. 57

16.leda fram till ett korrekt avgörande i sak.s. 57

17.Oskyldighetspresumtionens roll i sammanhanget är framförallt atts. 57

18.bidra till att straffprocessen uppfattas som rättvis enligt det förstas. 57

19.kriteriet. Presumtionen har dock även betydelse för det andra, tredje ochs. 57

20.femte kriteriet genom att presumtionen styr utformningen av processens. 57

21.och att den därmed bestämmer vad parterna kan tillåta sig inom ramen förs. 57

22.processen.s. 57

Processen som argumentationsram-de

allmänna principerna

1.Processen är i huvudsak baserad på flera vedertagna processuella grund-s. 57

2.principer. En del av dessa är gemensamma för straff-och civilprocessen,s. 57

3.några är specifika för straffprocessen. De processuella principerna utgörs. 57

4.straffprocessens värdemässiga underlag. De fastställer vad en processuells. 57

5.reglering bör innehålla. Reglerna i rättegångsbalken kan därför i de flestas. 57

6.fall härledas ur en avvägning mellan de processuella principerna.s. 57

7.Att processens uppbyggnad i huvudsak vilar på ett fåtal principers. 57

8.följer av att de underliggande värderingarna oftast är formulerade genoms. 57

9.allmänt hållna principer. Det är emellertid inte möjligt att uppnå önskads. 57

10.precision eller förutsägbarhet i den löpande rättstillämpningen endasts. 57

11.med hjälp av generella principer. Principernas innehåll måste därförs. 57

12.preciseras och göras praktiskt tillämpbart genom olika lagregler. Dens. 57

13.allmänna inriktningen stakas, så att säga, ut av rättsprinciperna och dens. 57

14.mera exakta av rättsreglerna.s. 57

15.För att förfarandet skall bli meningsfullt förutsätts att parterna för etts. 57

16.välgrundat resonemang som innebär att varje beslut måste vara under-s. 57

17.byggt. Alla viktiga beslut som fattas av rätten och åklagaren i en rätte58 Den svenska straffprocessens struktur gång måste därför vara utförligt motiverade i enlighet med reglerna för en rättvis rättegång.s. 57

18.Varje enskilt beslut som fattas under förhandlingen behöver emellertid inte uttryckligen motiveras. Det kan räcka med att besluten stödjer sig på tidigare motiveringar i till exempel förarbeten eller i doktrin. Huvudsaken är att ett sedan tidigare välmotiverat förfarandet följs och att det därmed blir kontrollerbart.Det skall vara möjligt att kunna identifiera beslutsfattarens underlag och bevekelsegrunder för beslutet för att det därmed skall kunna ifrågasättas och prövas.s. 58

19.Straffprocessen utgör en argumentationsram inom vilken tvister mellan i första hand staten och den enskilde slits. I straffrätten stigmatiseras vissa beteenden som brottsliga. Inom den straffprocessuella ramen identifieras brottslingar och straffas. Själva argumentationsramen gynnar inte endera parten vad gäller möjligheterna att föra fram argument vilket bland annat illustreras av principen om den fria bevisföringen. Eftersom processen ger en möjlighet för parterna att föra en rationelldiskussion ges skyldiga såväl som oskyldiga tillfälle att dra nytta av de möjligheter som ryms inom den processuella ramen. Det är en följd av att det är fråga just om en prövning i vilken det på förhand är omöjligt att fastställa vem som är oskyldig eller skyldig. Fram till det att den skyldige kunnat identifieras och pekats ut i domen skall samtliga tilltalade behandlas som i princip oskyldiga.s. 58

Processens utgångspunkt

1.I processen är oskyldighetspresumtionen i första hand ett instrument för att tillvarata individens rättigheter. I andra hand är dess uppgift att, i de fall som resulterar i en fällande dom, se till att domens "förarbete" uppfattas som rättvist. Det innebär att de rättsvårdande myndigheternas arbete även måste uppfattas som rättvist och inte bara vara det. s. 58

2.Presumtionen är även en handlingsnorm som skall beaktas av rättens aktörer. En handlingsnorm kan inte vara exakt. Dess precisa innebörd varierar från fall till fall. Det för med sig att det inte är uppenbart vilken innebörd presumtionen har i de fall den tillämpas som handlingsnorm. Som juridisk princip och handlingsnorm är presumtionen avsedd atts. 58

3.Den svenska straffprocessens struktur 59s. 59

4.påverka de rättsliga aktörernas agerande i en viss riktning. Dennas. 59

5.påverkan kan antingen vara önskvärd i sig själv med tanke på presum-s. 59

6.tionens funktion som moralisk princip eller vara ett medel för att uppfyllas. 59

7.olika mål, med hänsyn till presumtionens praktiska tillämpning i rätten.s. 59

8.Flera processuella bestämmelser kan helt eller delvis härledas urs. 59

9.oskyldighetspresumtionen. Oskyldighetspresumtionen har därmed etts. 59

10.stort förklaringsvärde vad gäller det straffprocessuella förfarandets utför-s. 59

11.ande.s. 59

12.Oskyldighetspresumtionen utgör ett skydd för den misstänkte då han,s. 59

13.åtminstone i teorin, genom presumtionens försorg inte skall kunna fällass. 59

14.för ett brott som han inte har begått. Oskyldighetspresumtionenss. 59

15.betydelse för rättssystemet visas tydligast i en jämförelse med rättssystems. 59

16.i vilka en oskyldighetspresumtion inte tillämpas. Det är fullt möjligt atts. 59

17.konstruera en rättsordning som saknar en oskyldighetspresumtion.s. 59

18.Sådana rättsordningar har existerat och gör det alltjämt. Rättsordningars. 59

19.som åsidosatt oskyldighetspresumtionen har även varit vanligt före-s. 59

20.kommande genom historien.s. 59

21.Sammanfattningsvis kan konstateras att oskyldighetspresumtionens. 59

22.inte är oundgängligen nödvändig för att en rättsordning skall kunnas. 59

23.fungera. Det har existerat och existerar fortfarande rättsordningar i vilkas. 59

24.oskyldighetspresumtionen inte beaktas. Emellertid får en rättsordnings. 59

25.utan en oskyldighetspresumtion svårt att vinna medborgarnas förtroende i 60 Den svenska straffprocessens struktur en demokrati eftersom en sådan rättsordning är oacceptabel ur rättssäkerhetssynpunkt.s. 59

.4 Den svenska processens ackusatoriska

uppbyggnad och principen om parternas

jämställdhet

1.Den svenska processen är i huvudsak ackusatorisk med inkvisitoriska inslag. Det ackusatoriska inslaget i den svenska processen har medfört att brottmålshandläggningen i huvudsak organiserats i en tvåpartsprocess. Föremålet för rättens prövning har därmed i stor utsträckning gjorts beroende av åklagarens disposition och det processuella förfarandet är i huvudsak fokuserat på åklagarens bevisföring. Det är åklagaren som skall bevisa den tilltalades skuld. Innehållet i förhandlingen styrs i huvudsak av det material som parterna själva lägger fram. Det innebär att parternas förmåga att förse domstolen med fakta är synnerligen betydelsefull eftersom det i första hand är parterna själva som förser rätten med beslutsunderlag. s. 60

2.En följd av processens ackusatoriska uppbyggnad är att rätten bör förhålla sig passiv i processen. Rätten kan dock agera självständigt med stöd av den så kallade officialprincipen. Till exempel är rättens möjligheter att begära att parterna utvecklar eller klargör sina ståndpunkter en konsekvens av officialprincipen. Rätten bör emellertid vara restriktiv i sin materiella processledning för att inte riskera att styra processen i alltför stor omfattning.s. 60

3.Åklagaren har myndighetens samlade resurser och de polisiära utredningsresurserna till sitt förfogande. Den tilltalade får hålla tillgodo med sin försvarare. Det är uppenbart att det råder obalans i förhållandet mellan parterna och att jämvikt på något sätt måste skapas inom ramen för den ackusatoriskt uppbyggda processen. Principen om parternas jämlikhet i processen är ett uttryck för denna strävan.Principen grundar sig på uppfattningen om att den tilltalade skall ges en rättvis möjlighet att försvara sig. Hans förutsättningar att föra talan skall inte vara sämre än åklagarens.s. 60

4.Till principen om parternas jämställdhet i processen kan även principen om Javor defensionis, och som direkt underställd oskyldighets-s. 60

5.Den svenska straffprocessens struktur 61s. 61

6.presumtionen, principen om in dubio pro rea fogas.Genom oskyldig-s. 61

7.hetspresumtionen och med den nära förbundna principers försorg utjäm-s. 61

8.nas styrkeförhållandet mellan parterna.s. 61

9.Principen om partens jämlikhet i processen innebär även att åklagarens. 61

10.måste redovisa eventuellt material till stöd för den tilltalade om sådants. 61

11.har framkommit i förundersökningen. Han måste dessutom ingripa tills. 61

12.stöd för den tilltalade om så behövs. Åklagaren är underkastad den sås. 61

13.kallade objektivitetsprincipen.Objektivitetsprincipen är emellertid intes. 61

14.tillräcklig för att jämna ut styrkeförhållandet parterna emellan, åklagarens. 61

15.är trots allt part i målet. Det är därför rimligt att det även finns processuells. 61

16.reglering som verkar till förmån för den tilltalade.s. 61

17.I enlighet med principen om partens jämlikhet i processen bör soms. 61

18.huvudregel gälla att domstolen endast ingriper till förmån för dens. 61

19.tilltalade. Det följer av uppfattningen om att det är åklagaren som är dens. 61

20.starka parten och att domstolen därför inte bör verka för att ytterligares. 61

21.förskjuta styrkeförhållandet i processen till nackdel för den tilltalade.s. 61

22.Sammanfattningsvis kan sägas att eftersom den svenska processen ärs. 61

23.ackusatorisk med inkvisitoriska inslag måste domstolens inblandning is. 61

24.processen hållas till ett minimum. Om domstolen finner att den behövers. 61

25.ingripa bör den endast göra det till förmån för den tilltalade. Det kommers. 61

26.sig av det ojämna styrkeförhållande som råder mellan åklagaren och dens. 61

27.tilltalade vid processens inledning. Obalansen rättas till i första hand avs. 61

28.jämställdhetsprincipen och ytterst av oskyldighetspresumtionen.s. 61

Straffprocessens dubbla mål

1.De straffprocessuella principerna är nära förknippade med målen förs. 61

2.straffprocessen. De är i sin tur förknippade med målen för straffrätten. Etts. 61

3.av straffprocessens omedelbara mål är därför att förverkliga dets. 61

4.straffrättsliga ansvaret vilket uttrycks genom den så kallades. 61

5.''förverkligandeprincipen".Till detta mål kommer olika rättsäkerhets-s. 61

6.överväganden, i första hand skyddet för den enskilde. De kans. 61

7.sammanfattas genom den så kallade "skyddsprincipen".Olivecrona hars. 61

8.formulerat straffprocessens mål enligt följande; 62 Den svenska straffprocessens strukturs. 61

9.Reglerna om brottmålsprocessen ha till uppgift att garantera dets. 62

10.lagenliga sambandet mellan brottet och straffet. De äro rätteligen atts. 62

11.beteckna som en integrerande del av straffrätten. Det kan nämligen ickes. 62

12.finnas någon straffrätt utan en processordning, som i stort medför atts. 62

13.brott, i den mån det är möjligt att avslöja gärningsmannen, följas avs. 62

14.straff och att straffet endast följer på begångna brott.s. 62

15.Man har alltså att se straffrätt och straffprocessrätt som etts. 62

16.sammanhängande helt. Tillsammans tjäna de ändamålet att undertryckas. 62

17.eller åtminstone så långt det är möjligt reducera förekomsten av vissas. 62

18.handlingstyper. Effektivitetssträvandet måste emellertid alltid vägass. 62

19.mot hänsynen till den medborgerliga rättssäkerheten. Oskyldighetspresumtionen kan i sammanhanget härledas ur skyddsprincipen ("... alltid vägas mot hänsynen till den medborgerliga rättssäkerheten") eftersom den i första hand är ämnad att stärka det processuella rättsskyddet. De garantier som tillförsäkras den misstänkte genom skyddsprincipen måste emellertid alltid vägas mot de krav som ställs av förverkligandeprincipen. Med förverkligandeprincipen avses ett rättssystems förmåga att gripa, lagföra, döma och bestraffa brottslingar.s. 62

20.Ovanstående kan exemplifieras genom de krav som ställs i samhället på att rättvisa skipas genom att brottslingar grips och bestraffas på ett så effektivt sätt som möjligt. Samtidigt ställs emellertid krav på att den tilltalade ges en rättvis prövning, även om det innebär svårigheter att få till stånd en fällande dom. Tillämpningen av skydds-ochförverkligandeprinciperna innebär att det straffprocessuella förfarandet innehåller en avvägning mellan dessa två, delvis motstridiga, principer.s. 62

21.Det är vanligt förekommande att det material som läggs fram i rätten inte är tillräckligt omfattande eller säkert för att ett absolut beslut i skuldfrågan skall vara möjligt. Den osäkerhet som ofta förekommer minskas genom olika bestämmelser som gör att det tvivel som uppstår verkar till förmån för den tilltalade.s. 62

22.Sammanfattningsvis kan konstateras att straffprocessen baserar sig på två delvis olika och till vissa delar motstridiga intressen som kombineras i ett straffprocessuellt system.En beskrivning av bägge är nödvändig för att de bakomliggande värderingarna och antagandena skall kunnas. 62

23.Jämför till exempel Edelstam vad gäller avvägningar i straffprocessen, s. 30ff.s. 62

24.Jämför Lindblom, s. 606. Författaren använder sig av termerna "brottsbekämpningsmodellen" och "rättssäkerhetsmodellen". Jag föredrar emellertid Frändes terminologi, skyddsprincipen och förverkligandeprincipen, därför att den på ett bättre sätt innefattar den avvägningsaspekt som finns mellan de båda målen. Emellertid avser författarna i praktiken sannolikt samma sak varför den reella skillnaden i huvudsak endast torde vara terminologisk.s. 62

25.Den svenska straffprocessens struktur 63s. 63

26.klarläggas och för att processens konstruktion skall kunna fogas sammans. 63

27.till ett koherent system.s. 63

Tre slag av straffprocessuella

bestämmelser

1.De flesta av rättegångsbalkens bestämmelserhar sin upprinnelse is. 63

2.skydds-och/eller förverkligandeprinciperna. Till dessa bestämmelsers. 63

3.kommer de som har sitt huvudsakliga ursprung i en önskan om etts. 63

4.effektivt och smidigt förfarande. Dessa mera renodlade förfarande-s. 63

5.bestämmelser har en supplementär roll jämfört med de två förstnämnda.s. 63

6.De kan därmed härledas ur en effektivitetsprincip.Effektivitetsprincipens. 63

7.skall vägas mot de övriga i sedvanlig ordning. Den bör emellertid soms. 63

8.huvudregel ges mindre vikt än dessa med tanke på rättstatliga hänsyn.s. 63

9.Den kan dock av praktiska skäl inte heller helt bortses från.s. 63

10.Eftersom bestämmelserna i rättegångsbalken i huvudsak bygger på tvås. 63

11.relativt klara intressen, kompletterade med ett tredje dikterat av praktiskas. 63

12.skäl, kan de delas upp i tre kategorier: a) Bestämmelser som kan härledass. 63

13.ur skyddsprincipen. Det är bestämmelser som skyddar individen mots. 63

14.rättsövergrepp och som tillsammans utgör det processuella rättsskyddet.s. 63

15.Den kanske viktigaste principen till skydd för den tilltalade är oskyldig-s. 63

16.hetspresumtionen. b) Bestämmelser som kan härledas ur förverkligande-s. 63

17.principen och som är ägnade att se till att ändamålen bakom straffrättens. 63

18.förverkligas. Bestämmelserna gör det möjligt att döma och straffas. 63

19.brottslingar. Regler som kan härledas ur förverkligandeprincipen är tills. 63

20.exempel de som möjliggör användandet av tvångsmedel. c) Förfarande-s. 63

21.bestämmelser som i första hand har tillkommit med hänsyn till olikas. 63

22.praktiska överväganden och som har sin grund i en önskan om ett smidigts. 63

23.och kostnadseffektivt rättegångsförfarande. De kan härledas urs. 63

24.effektivitetsprincipen. Exempel på en sådan bestämmelse är rättegångs-s. 63

25.balken 35:7 enligt vilken rätten kan avvisa erbjudet bevis om bevisningens. 63

26.kan föras med avsevärt ringare besvär eller kostnad på annat sätt.s. 63

27.Gränserna mellan de olika kategorierna är dock inte alltid klara. Ens. 63

28.och samma bestämmelse kan återfinnas i flera kategorier men av olikas. 63

29.skäl. Det kommer an på vem som åberopar bestämmelsen, i vilkets. 63

30.sammanhang den åberopas och för vilket ändamål. Till exempel syftar 64 Den svenska straffprocessens struktur bestämmelserna om ett skyndsamt förfarande även till att minimera den tid som tilltalade måste vänta på ett avgörande. Härigenom kan de också ses som en del av skyddsprincipen, förutom att de även är ett uttryck för ett allmänt effektivitetskrav.s. 63

31.Ett exempel på en princip som kan härledas ur samtliga kategorier är principen om fri bevisföring. Den är i grunden en partsneutral princip som är ett led i strävandena mot en effektiv processordning. Den är därmed en Jörfarandebestämmelse. Men principen om den fria bevisföringen innebär även en möjlighet för den tilltalade att åberopa i stort sett vad han vill till stöd för sin talan (skyddsprincipen ), samtidigt som den ger att åklagaren samma möjlighet till stöd för sin talan (förverkligandeprincipen). Det kan inte på förhand avgöras vem av parterna som har mest att vinna på principen om den fria bevisföringen.s. 64

32.En indelning av de processuella bestämmelserna i olika kategorier belyser den grundläggande avvägning som finns i straffprocessen mellan rättsskydd och förverkligande. Förverkligandeprincipen står inte sällan i motsatsförhållande till skyddsprincipen och principerna måste vägas mot varandra. Lagstiftaren har vid skapandet av rättegångsbalken varit tvungen att göra en avvägning mellan de båda och ingen av principerna har tillåtits dominera. Genom avvägningen synliggörs också de möjligheter och begränsningar som rättegångsbalken tillhandahåller.s. 64

33.De krav som ställs på Jörfarandebestämmelserna är att de skall vara enkla att förstå och tillämpa samt att de tillsammans skall bilda ett enhetligt och fungerande system som kan användas i domstol. I första hand anger Jörfarandebestämmelserna när vissa processuella handlingar kan/skall företas och vilken effekt de kan få. Bestämmelserna är för straffprocessens del utformade med utgångspunkt i att åklagaren underställer domstolen en viss påstådd gärning av den tilltalade till straffrättsligt bedömande. Det blir därmed viktigt att avgränsa det händelseförlopp som skall utgöra föremål för bedömandet. s. 64

34.Förfarandebestämmelserna har tre huvudsakliga uppgifter: 1) De avgränsar processföremålet, både vad gäller den påstådda gärningen och det händelseförlopp som påstås ha lett fram till gärningen. 2) De anger vilken process/orm som skall tillämpas vid prövningen. En processform kan antingen vara ackusatorisk, inkvisitorisk eller en kombination av de båda. Den svenska processen är ackusatorisk med inkvisitoriska inslag. 3) De anger när olika institut kan tillämpas och i vilken form. Skall processen till exempel vara muntlig eller skriftlig? Hur lång tid får användas, när och hur skall vittnesförhör och pläderingar hållas, etc.s. 64

35.Ekelöf räknar i sin beskrivning av processens utformning upp två principer som är av en grundläggande systematisk betydelse, !egalitets-s. 64

36.Den svenska straffprocessens struktur 65s. 65

37.principen och delegationsprincipen. Han anför att en processlag kans. 65

38.endera reglera rättegångens olika faser i minsta detalj eller också -is. 65

39.större eller mindre omfattning -överlämna åt det ena eller det andras. 65

40.processubjektet att bestämma härom. I förra fallet präglas processens. 65

41.enligt Ekelöf av legalitetsprincipen, i det senare av delegations-s. 65

42.principen. s. 65

43.Legalitetsprincipen omfattar alltså förfarandebestämmelserna i vids. 65

44.mening även om det på goda grunder kan argumenteras att den också hörs. 65

45.hemma i de två övriga kategorierna. En beskrivning av legalitets-s. 65

46.principens innehåll hör samman med inom vilket rättsområde dens. 65

47.åberopas. I processrätten innebär legalitetsprincipens tillämpning blands. 65

48.annat att allmän åklagare är skyldig att väcka åtal när brott föreligger ochs. 65

49.en gärningsman kan bindas vid brottet.s. 65

50.För beskrivningen av straffprocessen kan legalitetsprincipens innehålls. 65

51.utvidgas till att omfatta samtliga ovanstående definitioner och samman-s. 65

52.fattas med att alla handlingar i processen skall ha lagstöd, direkt ellers. 65

53.indirekt genom praxis. s. 65

54.Ovanstående extensiva tolkning av legalitetsprincipen innebär atts. 65

55.även när delegationsprincipen tillämpas så utgör legalitetsprincipens. 65

56.grunden för parternas handlingar även om de inte i detalj är reglerade is. 65

57.lag. Vad som sker inom ramen för parternas handlingsfrihet regleras intes. 65

58.men handlingsfriheten i sig har stöd i lagen. Parternas handlingsfrihets. 65

59.uttryckt genom delegationsprincipen medför alltså inte att legalitets-s. 65

60.principen åsidosätts. Det faktum att parterna själva råder över delar avs. 65

61.processen innebär inte att de kan gå utanför de på förhand fastställdas. 65

62.ramarna som utgörs av de processuella bestämmelserna.s. 65

63.Dispositionsprincipen eller delegationsprincipen möjliggör en anpass-s. 65

64.ning av processen till omständigheterna i det enskilda fallet. Principens. 65

65.innebär att lagstiftaren så att säga har delegerat ( en del av) bestäm-s. 65

66.manderätten till processubjekten. Principen ställer stora krav pås. 65

67.processubjekten eftersom den innebär att processen till stora delar formass. 65

68.efter parternas vilja. 66 Den svenska straffprocessens strukturs. 65

Granskningsförfarandet -

skuldpresumtion och

oskyldighetspresumtion

1.Det straffrättsliga förfarandet, från den inledande misstanken genom förundersökningen, anhållandet, häktningen till åtalet, rättegången och slutligen domen, är en granskningsprocess där varje steg innebär en prövning som kan leda till att den misstänkte befrias från misstankarna. Åklagaren har hela tiden möjlighet att avskriva misstankarna och lägga ner förundersökningen. Systemet kan liknas vid en hinderbana där varje hinder måste passeras av åklagaren för att han skall kunna få till stånd en fällande dom.s. 66

2.Avsikten är att förfarandet bland annat skall säkerställa att en fällande dom endast drabbar den skyldige. Tillvägagångssättet utgör ett kontrollförfarande uppbyggt i flera steg som kulminerar genom domen. Emellertid innebär tillvägagångssättet också att de personer som fortfarande är misstänkta i de slutliga delarna av åklagarens undersökning av naturliga skäl kan antas vara skyldiga eftersom misstankarna mot dem har stärkts så pass mycket att åklagaren valt att väcka åtal. Denna "skuldpresumtion"kräver en matpresumtion i form av en oskyldighetspresumtion. I annat fall riskerar rättegången endast att bli ett instrument för fastställandet av påföljd.s. 66

3.Oskyldighetspresumtionen står emellertid inte i direkt motsats till den skuldpresumtion som uppstår till följd av ett visst förfarande. De bägge presumtionerna har olika grund. Oskyldighetspresumtionen är huvudsakligen en handlingsnorm för aktörerna i processen, i första hand härledd ur skyddsprincipen, men även baserad på rationella överväganden. Den är inte en förutsägelse om utgången i målet. En skuldpresumtion är däremot baserad på en sannolikhetsbedömning om att den tilltalade är skyldig. Den baserar sig på fakta, medan oskyldighetspresumtionen är normativ.s. 66

4.Den svenska straffprocessens struktur 67s. 67

Sammanfattning-den svenska

straffprocessens struktur

1.Processens yttre ram utgörs av förfarandebestämmelser som avgör vads. 67

2.som kan prövas och i vilket sammanhang, det vill säga bestämmelser soms. 67

3.begränsar processföremålet i tiden såväl som i rummet. Till dessas. 67

4.kommer bestämmelser som tillgodoser straffprocessens två huvudmål.s. 67

5.Dels är det fråga om bestämmelser som säkerställer det processuellas. 67

6.rättsskyddet, dels om bestämmelser som möjliggör ett förverkligande avs. 67

7.ändamålen bakom strafflagstiftningen.s. 67

8.Straffprocessens två huvudmål vägs hela tiden mot varandra för att ens. 67

9.acceptabel kompromiss skall kunna uppnås i ett fungerande rättssystem.s. 67

10.Även förfarandebestämmelsema kan fungera som en del av rättsskyddets. 67

11.eller som en del av förverkligandet av straffmålen. Gränserna mellan des. 67

12.olika kategorierna bestämmelser är ofta oklara. Vilken kategori ens. 67

13.bestämmelse tillhör bestäms av den situation i vilken den åberopas.s. 67

14.Oskyldighetspresumtionen hör i huvudsak hemma i skyddsprincipenss. 67

15.sfär. Genom en beskrivning av straffprocessens struktur kans. 67

16.oskyldighetspresumtionen sättas in i sitt sammanhang och därmed kans. 67

17.dess funktion i straffprocessen göras tydlig.s. 67

DELII

Oskyldighetspresumtionen i

internationell rätt

1... . rättvisan måste vila, annars blir vågen ostadig, och då är ingens. 104

2.rättvis dom möjlig.s. 104

Inledning

1.I del Il beskrivs oskyldighetspresumtionen som den definierats av, is. 106

2.första hand, olika europeiska organ med direkt betydelse för svensks. 106

3.rättstillämpning. Tonvikten har lagts på Europadomstolens praxis vids. 106

4.dess tillämpning av Europakonventionen dels därför att denna är myckets. 106

5.omfattande och därmed i hög grad belysande för tillämpningen avs. 106

6.oskyldighetspresumtionen, dels därför att den har direkt relevans förs. 106

7.svensk rättstillämpning. Tack vare internationella instrument och inter-s. 106

8.nationella organ har presumtionen fått en stark, väldefinierad ochs. 106

9.autonom ställning inom ramen för vad som krävs för att en rättegångs. 106

10.skall kunna anses som rättvis.s. 106

11.En beskrivning av Europadomstolens praxis klargör oskyldighets-s. 106

12.presumtionens inverkan på svensk rätt samtidigt som internationells. 106

13.påverkan på svensk rätt tydliggörs i sammanhanget. Del II har särskilds. 106

14.betydelse för svenskt vidkommande också därför att svensk praxis ärs. 106

15.relativt outvecklad vad gäller användandet av rättsprinciper i allmänhets. 106

16.och av oskyldighetspresumtionen i synnerhet.s. 106

17.I delen belyses också presumtionens universella tillämpning och desss. 106

18.ställning som en grundläggande rättslig norm och som en mänskligs. 106

19.rättighet. Det avsnitt i del II som behandlar oskyldighetspresumtionens. 106

20.inom FN-systemet har emellertid givits ett relativt begränsat utrymme,s. 106

21.detsamma gäller för den Europeiska Unionens rättighetsstadga eftersoms. 106

22.dessa för närvarande intar en förhållandevis undanskymd plats i svensks. 106

23.rättstillämpning och inte heller är svensk lag.s. 106

24.I samband med genomgången av Europadomstolens praxis analyserass. 106

25.och kritiseras denna mot bakgrund av slutsatserna i del I. Praxis-s. 106

26.genomgången gör det också möjligt att, tillsammans med slutsatserna is. 106

27.del I, utkristallisera oskyldighetspresumtionens "kärna". Att definieras. 106

28.oskyldighetspresumtionen är att definiera de förfaranden som kans. 106

29.härledas ur den eller som direkt påverkas av den. Vad som skall räknass. 106

30.till oskyldighetspresumtionens kärna är en fråga som kan avgöras genoms. 106

31.en granskning av olika förklarande logiska och kausala samband. Tills. 106

32.exempel förklarar och rättfärdigar oskyldighetspresumtionen till viss dels. 106

33.Europadomstolens praxis. Förklaring innebär i sammanhanget att mans. 106

34.konstaterar att föreställningen om oskyldighetspresumtionen sannolikts. 106

35.har påverkat rätten och konventionsförfattarna. Med andra ord har den 72 Inledning påverkat vissa bestämmelsers ordalydelse samt bestämmelsernas tolkning i rättsfall. Det rör sig alltså om ett kausalt samband. Rättfärdigandet innebär här att man konstaterar ett slags logiskt samband mellan oskyldighetspresumtionen och lagens innebörd respektive fallens utgång.s. 106

36.Tack vare Europadomstolens praxis kan således presumtionens kärna fastställas. Genomgången av Europadomstolens praxis är inte uttömmande utan har begränsats till oskyldighetspresumtionens kärna. En beskrivning av samtliga möjligheter som uppkommer vid principavvägningar är inte heller möjlig att genomföra. Genomgången ger intes. 72

desto mindre en bild av vad som krävs av en effektiv oskyldighets-

1.presumtion.s. 72

Internationella organ

1.Oskyldighetspresumtionen har definierats och slagits fast av flera nation-s. 5

2.ella och internationella organ. Utmärkande för de flesta av dem är att des. 5

3.fört ett övergripande resonemang kring tillämpningen och betydelsen avs. 5

4.oskyldighetspresumtionen som skall vara tillämpbart på en mängd olikas. 5

5.nationella rättssystem. Det har medfört att en relativt sammanhängandes. 5

6.och klar praxis, om än inte alltid särskilt detaljerad, kommit att utarbetas.s. 5

7.I allmänhet kan det konstateras att ju mindre grupp länder soms. 5

8.omfattas av praxis desto mera specifik är den. Det kommer sig av att dets. 5

9.är enklare att utarbeta en klar praxis för ett fåtal länder, länder som oftas. 5

10.delar rättslig bakgrund och tradition. Vidare kan det konstateras att praxiss. 5

11.som framarbetats under en längre tid av naturliga skäl är mera omfattandes. 5

12.och detaljerad än sådan som framkommit ur relativt nyligen tillkapades. 5

13.system. Det har medfört att den utan jämförelse mest omfattande ochs. 5

14.genomtänkta praxisen står att finna hos Europadomstolen för des. 5

15.mänskliga rättigheterna medan praxis från till exempel den Europeiskas. 5

16.unionen ännu i princip är obefintlig, trots att unionen omfattar en is. 5

17.sammanhanget mycket begränsad krets av stater.s. 5

.1 Förent a nationerna

1.Oskyldighetspresumtionen återfinns i den Allmänna förklaringen om des. 5

2.mänskliga rättigheterna, antagen av generalförsamlingen den 10s. 5

3.december 1948 och i den Internationella konventionen om medborgerligas. 5

4.och politiska rättigheter, den 16 december 1966.s. 5

5.Förklaringen innehåller 30 artiklar. Bland dessa, som tillsammanss. 5

6.utgör ett minimum av de grundläggande rättigheter som alla människors. 5

7.kan kräva, återfinns oskyldighetspresumtionen i artikel 11 p 1. I artikelns. 5

8.stadgas:s. 5

9.Envar som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktass. 5

10.som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentligs. 5

11.rättegång, under vilken han åtnjuter alla för sitt försvar nödiga garantier. 74 Internationella organ Formuleringen understryker presumtionens samband med övriga rättsliga garantier som rätten till försvar, offentlig rättegång och nödvändiga garantier för försvaret, för att prövningen skall bli rättvis.s. 5

12.Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är emellertid inte ett för staterna bindande instrument. Den utgör likväl en moralisk måttstock som stater inte gärna, åtminstone inte öppet, bryter mot. Med den allmänna förklaringen som grund fortskred FN:s arbete inom området och resulterade så småningom i den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. I konventionen återfinns oskyldighetspresumtionen i artikel 14 p 2:s. 74

13.Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldigs. 74

14.till dess hans skuld lagligen fastställts. Konventionsbestämmelsernas effektivitet riskerar emellertid att urholkas om det inte finns möjlighet till någon form av effektiv kontroll av hur staterna uppfyller sina förpliktelser. FN försöker förmå medlemsstaterna att följa sina åtaganden i första hand genom att med olika medel skapa opinion och fästa uppmärksamheten på olika människorättskränkningar och genom att föreslå åtgärder för att komma till rätta med dessa.FN har för ändamålet skapat såväl en kommission som en kommitte för de mänskliga rättigheterna. s. 74

15.I praktiken har FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, för Europas del en delvis subsidiär funktion jämfört med de Europeiska organen.s. 74

16.FN:s dokument fyller trots det en viktig funktion eftersom de visar att det finns ett antal grundläggande rättigheter och principer som är gemensamma för FN:s medlemsstater och som skall tillämpas oavsett skillnader länderna emellan. Dessa principer, varav oskyldighets-s. 74

17.Internationella organ 75s. 75

18.presumtionen är en, låter sig inte utan vidare åsidosättas och utgör där-s. 75

19.med en miniminivå för vad som kan krävas av en rättsstat.s. 75

.2 Europarådet

1.Europarådet är en mellanstatlig organisation vars syfte bland annat är atts. 75

2.skydda de mänskliga rättigheterna, den pluralistiska demokratin ochs. 75

3.rättstaten. Vidare skall organisationen främja mångfald och skapandet avs. 75

4.en europeisk identitet. Europarådet skall dessutom motverka främlings-s. 75

5.fientlighet och arbeta för ett stärkande av den demokratiska stabiliteten is. 75

6.Europa genom att stödja politiska, rättsliga och konstitutionella reformer.s. 75

7.Europarådet fullgör sina åtaganden bland annat genom skapandet av olikas. 75

8.mellanstatliga konventioner.s. 75

9.Europarådet är en fristående organisation och skall inte förväxlas meds. 75

10.den Europeiska unionen. Samtliga av unionens medlemsstater är docks. 75

11.också medlemmar i Europarådet. Alla europeiska stater kan bli med-s. 75

12.lemmar i Europarådet förutsatt de accepterar rättstatens princip och åtars. 75

13.sig att säkerställa mänskliga rättigheter och grundläggande friheter åt vars. 75

14.och en som befinner sig på deras territorium.s. 75

15.Europarådet har sitt huvudkvarter i Strasbourg i Frankrike. Den sås. 75

16.kallade Ministerkommitten består av medlemsländernas utrikesministrars. 75

17.eller deras ersättare och är organisationens beslutande organ. Dens. 75

18.parlamentariska församlingen representerar medlemsländernas parlaments. 75

19.och är ett rådgivande organ. Församlingen består av ledamöter soms. 75

20.utnämnts av medlemsstatemas parlament. Europarådet leds av ens. 75

21.generalsekreterare som väljs direkt av parlamentet.s. 75

Europeiska konventionen för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna

1.Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd förs. 75

2.de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa-s. 75

3.konventionen) ratificerades av Sverige den 4 februari 1952. Sverige hars. 75

4.även ratificerat de tilläggsprotokoll som antagits till konventionen.s. 75

5.Konventionen och dess tilläggsprotokoll har införlivats med svensks. 75

6.1a g. s. 75

7.Den Europeiska konventionen arbetades fram genom Europarådetss. 75

8.försorg och trädde i kraft i september 1953. Konventionens syfte var atts. 75

9.staterna gemensamt ville försöka säkerställa vissa rättigheter i FN :s 76 Internationella organ rättighetsförklaring från 1948. Europakonventionen är en katalog av civila och politiska rättigheter och friheter. Till de fri och rättigheter som finns i konventionen kommer de som finns i tilläggsprotokollen.s. 75

10.Till Europakonventionen har dessutom elva stycken tilläggsprotokoll antagits. Protokoll nummer 1, 4, 6 och 7 innehåller ytterligare fri-och rättigheter. Protokoll nummer 2 gav Europadomstolen behörighet att avge rådgivande yttranden. Protokoll nummer 9 medförde att enskilda gavs rätt att själva föra talan i Europadomstolen. Protokoll nummer 11 innebar att kontrollmaskineriet gjordes om och att bland annat Kommissionen avskaffades. De övriga protokollen behandlar olika organisationsfrågor. 5.2.1.1 Europakonventionens artikel 6 -rätten till en rättviss. 76

11.rättegång Oskyldighetspresumtionen återfinns i Europakonventionens artikel 6 som behandlar rätten till en rättvis rättegång. Följaktligen är oskyldighetspresumtionen en förutsättning för att en rättegång skall vara rättvis enligt Europakonventionen.s. 76

12.Artikel 6 är indelad i tre punkter. Den inleds i den första punkten med de allmänna rekvisiten för att en rättegång skall vara rättvis. I de övriga punkterna preciseras sedan innehållet i en rättvis rättegång. I den andra punkten återfinns oskyldighetspresumtionen. I den sista punkten finns de särskilda bestämmelserna av vilka Audiatur et altera pars eller den kontradiktoriska förfarandeprincipen sannolikt är den viktigaste.s. 76

13.Artikel 6 ( 1) gäller både tvistemål och brottmål medan resterande delar, det vill säga 6 (2) och (3) endast gäller brottmål. En viktig grundsats är själva rätten till domstolsprövning. I ett stort antal mål har Europadomstolen prövat olika aspekter av bland annat artikel 6 (1) samt de olika begreppen i artikeln som civila rättigheter och skyldigheter, prövningen av dessa, anklagelse för brott, oavhängig och opartisk domstol upprättad enligt lag, inom skälig tid och offentlighet vid rättegång.s. 76

14.Rättegången skall vara rättvis och rättssäker. Till grund för denna bedömning enligt artikel 6 ( 1) ligger också principer som inte direkt framgår av artikeln. Viktigast av dessa är principen om vapenlikhet (Equality oj Arms, Waffengleichheit) det vill säga att båda parter skall ha samma möjligheter att lägga fram sin sak och att ingen av dem skall ha ett processuellt övertag. I brottmål skall alltså åklagare och tilltalad vara likställda i sina möjligheter att utveckla saken/talan inför domstolen.s. 76

15.Artikel 6 (3) (a-e) innehåller särskilda bestämmelser för att säkra en rättvis rättegång, Av dessa är artikel 6 (3) ( d) av störst intresse. Den innebär för brottmålens del en fördjupning och precisering av dens. 76

16.Internationella organ 77s. 77

17.kontradiktoriska bevisupptagning som följer av principen om likställdhets. 77

18.mellan parterna.s. 77

19.Artikelns uppdelning kan ibland förefalla begränsande och konstgjord.s. 77

20.Emellertid har de olika punkterna tack vare Europadomstolens praxis is. 77

21.praktiken smält samman till en när det gällt att avgöra om en rättegångs. 77

22.varit rättvis. Om kraven i en av punkterna inte varit uppfyllda hars. 77

23.rättegången inte ansetts uppfylla Europakonventionens krav. Artikelns. 77

24.skall med andra ord ses som en helhet där punkterna ofta förutsätters. 77

25.varandra för att kunna fungera i praktiken. Av artikeln framgår att fleras. 77

26.av punkterna i praktiken skulle sakna mening om också inte de andras. 77

27.respekteras.s. 77

28.Artikel 6 -Rätt till en rättvis rättegångs. 77

29.1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter ochs. 77

30.skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigads. 77

31.till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför. ens. 77

32.oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skalls. 77

33.avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas fråns. 77

34.förhandlingen eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen,s. 77

35.den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i etts. 77

36.demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet förs. 77

37.parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner dets. 77

38.strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighets. 77

39.skulle skada rättvisans intresse.s. 77

40.2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldigs. 77

41.till dess hans skuld lagligen fastställts.s. 77

42.3. Var och en som blivit anklagad för brott har följandes. 77

43.minimirättigheters. 77

44.a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättass. 77

45.om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom,s. 77

46.b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,s. 77

47.c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som hans. 77

48.själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala etts. 77

49.rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresses. 77

50.så fordrar,s. 77

51.d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom samts. 77

52.att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållandens. 77

53.som vittnen åberopade mot honom,s. 77

54.e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det språks. 77

55.som begagnas i domstolen. 78 Internationella organs. 77

.2.2 Europakonventionen som svensk lag

1.Inkorporeringen av konventionen innebar att det blev möjligt att i svensk domstol åberopa oskyldighetspresumtionen som vilken annan bestämmelse som helst. Oskyldighetspresumtionen var således fram till inkorporeringen inte direkt inskriven i svensk lag. Från lagstiftarens sida har det hävdats att presumtionen trots detta sedan länge de facto beaktats och respekterats i svensk rätt. Emellertid har det faktum att konventionen inte varit intern nationell inneburit att det varit möjligt att angripa presumtionen på ett helt annat sätt än om den varit svensk lag. Tack vare Europakonventionens inkorporering och Sveriges inträde i den Européiska Unionen har det processuella rättsskyddet kommit att stärkas och det har blivit betydligt svårare att bortse från presumtionen.s. 78

2.Europakonventionens tillämpning är dock svår att överblicka och följderna av inkorporeringen är därmed inte lätta att förutse. Europakonventionen tolkas ständigt av Europadomstolen varför den i vissa fall ges en annan innebörd än den förutsedda eller hittilllsvarande. Det medför i sin tur ständigt nya krav på nationell lagstiftning.s. 78

3.För att kunna få acceptans för sin rättstillämpning hos medlemsstaterna är Europadomstolen hänvisad till att använda övergripande och vedertagna rättsliga principer. Dessa är relativt få och enkla att överblicka. Det innebär att ett rättssystem som grundar sig på dem kan göras översiktligt samtidigt som det även kan anpassas till nationella rättssystem.s. 78

4.Europakonventionen utgör en rättighetskatalog. Den reglerar rättsområden som normalt brukar regleras av grundlagen. Detta faktum sammantaget med att Europakonventionen tack vare Europadomstolens fortlöpande tolkning av konventionsbestämmelserna är ett levande instrument, kan medföra problem vid eventuella regelkollissioner mellan förutvarande svensk rätt och konventionsbestämmelserna.s. 78

5.Vid inkorporeringen av Europakonventionen ansågs det att svensk lag var konventionskonform och det förutsågs därför inte heller att några större justeringar av svensk lagstiftning i framtiden skulle komma att behövas med hänsyn till Europakonventionen krav.108 För att säkerställa att svensk lag även i framtiden skulle förbli konventionskonform infördes dessutom en bestämmelse i Regeringsformen 2:23 som uttryckligen förbjuder att lag eller annan föreskrift meddelas i strid med Europakonventionen.109s. 78

6.Internationella organ 79s. 79

7.Att Europakonventionen har ställning som svensk lag är en väsentligs. 79

8.förstärkning av det konstitutionella rättighetsskyddet och därmed även avs. 79

9.det processuella rättsskyddet. Fram till Europakonventionens inkorpo-s. 79

10.rering var det svenska rättighetsskyddet väsentligt försvagat av dets. 79

11.tolkningsföreträde för konstitutionellt tveksamma lagstiftningsåtgärders. 79

12.som följ er av att Regeringsformen 11 : 14 förutsätter uppenbara avstegs. 79

13.från en grundlagsregel för att föreskrifter som är konstitutionellts. 79

14.tvivelaktiga skall kunna åsidosättas. Denna svaghet kvarstår till viss dels. 79

15.som ett resultat av den kompromiss som ingicks under fri-ochs. 79

16.rättighetskommittens arbete.Regeringsformen 11: 14 funktion är docks. 79

17.oklar med tanke på Europarättens överstatlighet.s. 79

18.Slutsatsen kan inte bli annan än att den praktiska betydelsen avs. 79

19.inkorporeringen av Europakonventionen blivit, Regeringsformen 11: 14s. 79

20.till trots, att rättighetsskyddet för den enskilde har stärkts. Europa-s. 79

21.konventionen innehåller flera rättsgrundsatser, däribland oskyldighets-s. 79

22.presumtionen. Som konventionsinnehåll kan dessa numera hävdas meds. 79

23.större styrka ifråga om konstitutionellt tveksam lagstiftning eftersoms. 79

24.uppenbarhetsrekvisitet troligtvis inte är tillämpbart på samma sätt soms. 79

25.tidigare. s. 79

26.I propositionen betonas att skyddet blir kumulativt när konventionens. 79

27.sträcker sig längre än Regeringsformens rättighetsreglering. Medborgarnas. 79

28.är berättigade till skydd, dels enligt grundlagen, dels enligts. 79

29.konventionen.Medborgarna kan således åberopa den regel som i varjes. 79

30.given situation ger det starkaste skyddet. Det följder av att rättighets-s. 79

31.skyddet är kumulativt eller att, med andra ord, principen om dubbelts. 79

32.skydd skall gälla. s. 79

33.Vidare påpekas i propositionen att Europakonventionen betraktad soms. 79

34.inhemsk lag även får verkan som lex posterior i förhållande till tidigares. 79

35.lagstiftning som kan befinnas oförenlig med konventionsinnehållet.s. 79

36.Regeringsformen 2:23 borgar för att även senare tillkommen lagstiftnings. 79

37.inte kan ges innehåll som strider mot Europakonventionen.s. 79

38.I propositionen diskuterades huruvida senare tillkommen lagstiftnings. 79

39.skulle kunna få verkan som lex specialis och om det med anledning häravs. 79

40.kunde tillåtas avsteg från konventionen. Högsta domstolen fanns. 79

41.emellertid i sitt remissvar att avsteg från konventionen lagstiftningsvägens. 79

42.knappast kan komma ifråga i förhållande till så centrala rättsprincipers. 79

43.som Europakonventionen ger uttryck för. Högsta domstolen påpekade att:s. 79

sou

1.80 Internationella organs. 80

2.En konvention om mänskliga rättigheter, även om den i den inhemskas. 80

3.laghierarkin inte har högre rang än vanlig lag, ändå bör på grund av sins. 80

4.speciella karaktär ges en särskild vikt i fall av konflikt med inhemskas. 80

5.bestämmelser. Om en sådan uppenbar motsättning som avses i Regeringsformen 11 : 14 inte föreligger men bestämmelserna ändå kan antas vara oförenliga med konventionen får problemen lösas med hjälp av de vanliga tolkningsreglerna som till exempel "lex specialis derogat legi generali" eller "lex posterior derogat legi priori."s. 80

6.Ett potentiellt problemområde kan vara när domstolarna försöker lösa uppkomna regelkollisioner med hjälp av den i lagen fastslagna normhierarkin, nämligen den att grundlag går före övrig lag. Artiklarna i Europakonventionen är av grundlagskaraktär, det vill säga att de rättigheter som återfinns i konventionen är rättigheter som aldrig helt får åsidosättas och som utgör en grund för rätten i övrigt. Sverige har i och med inkorporeringen av Europakonventionen fått två olika lagsystem som delvis täcker samma område, nämligen grundlagen och Europakonventionen. Dessa har förutsatts vara överensstämmande. Det är dock svårt för att inte säga omöjligt att även i framtiden kunna vara säker på detta eftersom Europakonventionens innebörd utvidgas eller inskränks allteftersom den tolkas av Europadomstolen.s. 80

7.Den märkliga situationen har alltså uppstått att det i Sverige finns ett lagsystem i form av Europakonventionen som reglerar grundläggande rättigheter men som trots detta intar en underordnad position gentemot grundlagarna. I det långa loppet är den nuvarande situationen knappast tillfredsställande. I propositionen konstaterades också att den vidare rättsutvecklingen hos konventionsorganen kan komma att innebära att en i konventionen given rättighet preciseras på ett sätt som medför att skyddet går längre än motsvarande regel i grundlagen. En tänkbar lösning på problematiken vore att Europakonvenltionen blev en del av grundlagarna. 5.2.2.1 Skyldighet för svenska domstolar att beaktas. 80

8.Europakonventionen ex officio Europakonventionens inkorporering i svensk lag har medfört att domstolarna på egen hand skall uppmärksamma konventionen i enlighet med principen om jura novit curia. Emellertid är det inte klart i vilkens. 80

9.Internationella organ 81s. 81

10.utsträckning det ankommer på domstolarna att harmoniera svensk rätts. 81

11.med Europakonventionen eller om det i första hand skall vara en uppgifts. 81

12.för lagstiftaren.s. 81

13.Det torde dock stå klart att Europakonventionens inkorporering is. 81

14.svensk rätt har inneburit att domstolarna i större utsträckning än tidigares. 81

15.kan behöva skapa rätt genom att i den fortlöpande rättskipningen anpassas. 81

16.svensk rätt till konventionskraven. Problematiken aktualiseras särskilt is. 81

17.de fall där lagstiftaren av ett eller annat skäl hamnat efter, till exempels. 81

18.genom att Europadomstolen skapat nya prejudikat som det ännu intes. 81

19.funnits tid att implementera i lagstiftningen.s. 81

20.Eftersom situationen är oklar blir det i många fall de enskildas. 81

21.domarnas vilja att direkt implementera Europakonventionen som blirs. 81

22.avgörande för vilket genomslag konventionen får. Sådan vilja saknass. 81

23.ibland. En förklaring till det torde vara den svenska traditionen meds. 81

24.omfattande förarbeten som är ett uttryck för den starka position som dens. 81

25.lagstiftande makten har i Sverige jämfört med den dömande. I svensks. 81

26.rättstillämpning är förarbetena närmast att betrakta som en kommentar tills. 81

27.lagen som bör beaktas och få genomslag. Förarbetena till Europa-s. 81

28.konventionen har å andra sidan en mycket ringa betydelse. Det har tills. 81

29.exempel förekommit, när en part försökt åberopa förarbetena tills. 81

30.Europakonventionen till stöd för sin talan i Europadomstolen, atts. 81

31.domstolen kort konstaterat att dessa inte har någon relevans eftersom dens. 81

32.färdiga produkten, det vill säga Europakonventionen, finns att tillgå.s. 81

33.För det fall ändringar har krävts i svensk lagstiftning har detta ansettss. 81

34.vara en sak i första hand för lagstiftaren och inte för domstolarna.s. 81

35.Europakonventionens inkorporering i svensk rätt kan dock ha förändrats. 81

36.läget något. Konventionen kräver en omfattande tolkningsverksamhets. 81

37.eftersom dess bestämmelser är relativt oprecisa. Europakonventionen gess. 81

38.med andra ord ofta ett tillämpbart och konkret innehåll först när dens. 81

39.tolkas. I linje härmed har också domstolen, med svenska mått mätt,s. 81

40.sysslat med en omfattande tolkningsverksamhet. En situation i vilkens. 81

41.tolkningen och tillämpningen av konventionen helt överlämnas tills. 81

42.domstolen vore olycklig eftersom den innebär att svenska domstolars. 81

43.avhänder sig rätten att avgöra mål med svensk anknytning i vilkas. 81

44.Europakonventionen aktualiseras.s. 81

45.En klar svensk praxis vad gäller Europakonventionens tillämpning is. 81

46.svensk rätt har ännu inte utkristalliserats, varför konventionens imple-s. 81

47.mentering i praktiken, som sagt, ännu vilar till stor del på enskildas. 81

48.domares vilja och initiativkraft. Eftersom denna varierar kan även dens. 81

49.faktiska tillämpningen av Europakonventionen variera. Det illustrerass. 81

50.bland annat av två svenska domar som båda behandlade frågan oms. 81

51.rättegång skett inom skälig tid i enlighet med artikel 6 is. 81

52.Europakonventionen. I båda fallen hade domstolarna funnit att kraven i 82 Internationella organ artikel 6 på rättegång inom skälig tid inte uppfyllts. Emellertid skilde sig de båda domstolarna åt i synen på vilken rättsföljd en sådan konventionskränkning skulle få.s. 81

53.Örebro tingsrätts syn kan sägas vara ett utflöde för den traditionella svenska rättssynen.Tingsrätten fann att konventionskränkning skett och att handläggningen därmed även stred mot svensk lag. Tingsrätten utvecklade därefter sin syn på vilken rättsföljd som skulle inträda med anledning av överträdelsen. Den konstaterade att upptagandet av konventionen som lag fick anses ha medfört att lagstiftarens handlingsutrymme inskränkts samtidigt som det givit medborgarna vissa rättigheter. Detta skulle, enligt tingsrätten, i sin tur kunna innebära en maktförskjutning från lagstiftande till dömande organ. Ett sådant resultat av inkorporeringen stod, enligt tingsrätten, knappast i överensstämmelse med svensk rättstradition.s. 82

54.Tingsrätten fann således, med beaktande av ett förarbetsuttalande vid införlivandet av konventionen om att det bland annat i första hand ankommer på lagstiftaren att löpande se till att den svenska rätten stämmer överens med konventionens bestämmelser, att det saknas uttryckligt stöd i konventionen eller i praxis kring denna för att på egen hand tillgripa en rättsföljd, vars konsekvenser för rättsordningen i stort ej är lätta att överblicka.s. 82

55.I det andra fallet fann Hovrätten över Skåne och Blekinge att Europakonventionen i artikel 6 ( 1) bland annat föreskriver att var och en, vid prövningen av en anklagelse mot honom för brott, skall vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid. Vad som skall förstås med begreppet skälig tid måste avgöras från fall till fall. Hovrätten konstaterade att rättsföljden av kränkning inte framgår av svensk lag och självfallet inte heller av Europakonventionen. I de fall Europadomstolen haft att pröva huruvida artikeln åsidosatts, har bifall till klagomålen lett till skadestånd. Det ligger i sakens natur att Europadomstolen inte kan ogiltigförklara en brottmålsdom, som har meddelats av en nationell domstol. Hovrätten ville inte utesluta att en svensk domstol, även utan uttryckligt lagstöd, kunde ha rätt att ogilla eller avvisa ett åtal under hänvisning till att det förekommit ett flagrant åsidosättande av kravet i artikel 6 (1) på domstolsprövning inom skälig tid. När en brottsutredning har bedrivits så, att konventionsförpliktelserna uppenbart åsidosatts, tedde det sig enligt hovrättens uppfattning inte onaturligt att landets domstolar tar det yttersta ansvaret för att Sverige inte bryter mot ingångna konventioner.s. 82

56.Internationella organ 83s. 83

57.Hovrättens dom är ett tecken på att Europakonventionen fått etts. 83

58.genomslag i svensk rätt som det inte är säkert att lagstiftaren förutsett.s. 83

59.Hovrättens rättstillämpning är inte desto mindre att se som ett utflöde avs. 83

60.en progressiv och framåtblickande rättstillämpning som rimligtvis börs. 83

61.vara vägledande inför framtiden.Det är således nödvändigt, för atts. 83

62.ändamålen bakom Europakonventionen skall kunna förverkligas, att varjes. 83

63.domare har viljan och förmågan att tillämpa konventionen på ett sätt soms. 83

64.förhindrar rättsförluster.s. 83

Europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna

1.I samband med Europakonventionens tillkomst upprättades ett inter-s. 83

2.nationellt maskineri vars syfte var att säkerställa att konventionsstatemas. 83

3.uppfyllde sina konventionsåtaganden. Maskineriet bestod av den Europe-s. 83

4.iska kommissionen for de mänskliga rättigheterna (Kommissionen), s. 83

5.den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadom-s. 83

6.stolen) och Europarådets ministerkommitte (Ministerkommitten).s. 83

7.I enlighet med konventionen kan, förutsatt att staten ifråga i likhets. 83

8.med Sverige accepterat den individuella klagorätten, enskilda, grupper avs. 83

9.enskilda och icke-statliga organisationer framföra klagomål och påstå atts. 83

10.en stat brutit mot sina konventionsförpliktelser.s. 83

11.Klagomålen behandlades tidigare först av Kommissionen som av-s. 83

12.gjorde om de kunde tas upp till prövning. Om så befanns vara fallet ochs. 83

13.ingen förlikning kunnat uppnås, skrev Kommissionen en rapport i vilkens. 83

14.den redogjorde för fakta i målet och angav hur den ansåg att saken bordes. 83

15.avgöras. Rapporten skickades till Ministerkommitten.s. 83

16.Om staten ifråga accepterat Europadomstolens domsrätt kunde statens. 83

17.och/eller Kommissionen, inom tre månader från det att rapporten 84 Internationella organ inkommit till Ministerkommitten, hänskjuta målet till Europadomstolen för slutligt avgörande. Individer hade inte rätt att föra talan i domstolen. Om målet inte hänsköts till Europadomstolen avgjorde Ministerkommitten om det förekommit en konventionskränkning och, om det befanns vara befogat, beslöt om skadestånd till den kränkte.s. 83

18.Från och med 1980 ökade antalet klagomål kontinuerligt vilket medförde att det blev svårt att hinna med alla klagomål. Från 1990 tillkom dessutom ett stort antal nya medlemsstater vilket ytterligare försvårade situationen. Mängden klagomål medförde att det blev uppenbart att systemet måste reformeras för att kunna hantera de ökande balanserna. Lösningen blev att en domstol med heltidsanställda ledamöter tillskapades (tidigare var domarna verksamma i hemlandet och arbetet i Europadomstolen var endast ett sidouppdrag). Målet var att förenkla handläggningen för att korta handläggningstiderna och på samma gång öka systemets rättsliga egenart genom att göra det obligatoriskt och genom att avskaffa Ministerkommittens dömande roll. Förändringarna genomfördes genom tilläggsprotokoll nummer 11 och den reformerade Europadomstolen började arbeta den 1 november 1998 när tilläggsprotokollet trädde i kraft.s. 84

19.Antalet domare i Europadomstolen motsvarar antalet medlemsstater. Det finns inga begränsningar för hur många domare av samma nationalitet som kan vara verksamma samtidigt i Europadomstolen. Det vanliga är dock att varje stat nominerar en domare från det egna landet. Domarna väljs av Europarådets parlamentariska församling för en period om sex år och kan omväljas. En domare kan dock sitta längst fram till det att han fyller sjuttio år.s. 84

20.Europadomstolen väljer för en period om tre år i plenum president, två vicepresidenter, och två sektionspresidenter. Domstolen är uppdelad i fyra sektioner. Varje sektion leds av en president, två av presidenterna fungerar samtidigt som Europadomstolens vicepresidenter. Varje sektion är i sin tur uppdelad i tre kommitteer om vardera tre domare som sitter i tolvmånadersperioder. Det är kommitteerna som avgör om ett klagomål skall beviljas prövningstillstånd. Tidigare sköttes frågan av Europakommissionen. Inom varje sektion finns dessutom kammare bestående av sju ledamöter som utgör i den normala fall dömande sammansättningen. Slutligen kan Europadomstolen även sammanträda i en så kallad stor kammare (Grand Chamber) med sjutton ledamöter.s. 84

21.Internationella organ 85s. 85

22.5.2.3.1 Europadomstolens processordnings. 85

23.En stat, eller en enskild person som påstår sig ha utsatts för ens. 85

24.konventionskränkning, kan klaga till Europadomstolen i Strasbourg ochs. 85

25.hävda att en av Europarådets medlemsstater inte uppfyllt sina konven-s. 85

26.tionsåtaganden.s. 85

27.Förfarandet inför Europadomstolen är kontradiktoriskt och i princips. 85

28.offentligt. Undantag från offentligheten kan emellertid förekomma oms. 85

29.domstolen finner att det finns synnerliga skäl att hålla förhandling meds. 85

30.stängda dörrar. Det ingivna processmaterialet blir således ocksås. 85

31.offentligt.s. 85

32.Enskilda kan föra sin egen talan i Europadomstolen men i vissa falls. 85

33.krävs att de företräds genom ombud. De har dock alltid rätt att närvaras. 85

34.vid förhandlingen. Rättshjälp kan också beviljas i förekommande fall.s. 85

35.Domstolens officiella förhandlingsspråk är engelska eller franska mens. 85

36.klagomål kan lämnas in på det egna språket.s. 85

37.5.2.3.2 Prövningstillstånds. 85

38.Klagomålen skickas till Europadomstolens registrator. De handläggs avs. 85

39.en sektion vars president utser en föredragande (rapporteur). Efter ens. 85

40.preliminär utredning av fallet beslutar föredraganden om fallet skalls. 85

41.handläggas av en tremannakommitte eller av en kammare. En kommittes. 85

42.kan enhälligt besluta att klagomålet skall avvisas.s. 85

43.Individuella klagomål som inte avvisats eller som direkt hänskjutitss. 85

44.till en kammare och klagomål inlämnade av en stat utreds av ens. 85

45.kammare. Kammaren avgör både om fallet skall prövas och gör ens. 85

46.sakprövning. Kammaren kan när som helst överlämna fallet för av-s. 85

47.görande i stor kammare, förutsatt att klaganden inte motsätter sig detta,s. 85

48.om fallet väcker grundläggande tolkningsfrågor av Europakonventionens. 85

49.eller om det medför risk för avsteg från Europadomstolens fastslagnas. 85

50.praxis.s. 85

51.Det inledande förfarandet är vanligtvis skriftligt även om kammarens. 85

52.också kan besluta om att muntlig förhandling skall hållas, i vilket falls. 85

53.frågor som berör sakprövningen i regel också behandlas. Kammarenss. 85

54.beslut om prövningstillstånd antas genom omröstning. Det räcker meds. 85

55.enkel majoritet för att ett fall skall tas upp till sakprövning. Beslutens. 85

56.motiveras och offentliggörs. 86 Internationella organ 5.2.3.3 Sakprövningen När kammaren beslutat att ett fall skall tas upp till sakprövning kan den begära in ytterligare bevisning från parterna och även tillfråga klaganden om han har några ersättningsanspråk mot staten. Europadomstolen kan också höra parterna i förhandlingen.s. 85

57.Kammarens president kan tillåta en medlemsstat eller person som inte är part i målet att inge skriftliga kommentarer. En medlemsstat vars medborgare är klagande har alltid en rätt att intervenera. Under förhandlingen skall domstolen verka för att en förlikning mellan parterna uppnås. Förlikningsförhandlingar sker under överinseende av registrator och är hemliga. 5.2.3.4 Domen Kammaren beslutar dom efter omröstning. Domarna har rätt att i domen avge motiverade skiljaktiga meningar. Inom en tremånadersperiod från det att domen avkunnats av kammaren kan en part begära att den hänskjuts till stor kammare för slutligt avgörande, förutsatt att domen givit upphov till en komplicerad tolkningsfråga eller till en fråga av stor allmän betydelse.s. 86

58.Begäran behandlas av en panel om fem domare, vilka inte tillhör den sektion under vilken den kammare som avgjort målet sorterar, från den stora kammaren. Kammarens dom vinner rättskraft när tremånadersperioden löpt ut eller från det att parterna förklarat att de inte har för avsikt att begära att fallet hänskjuts till stor kammare för avgörande eller att panelen avvisat begäran om sådant hänskjutande. Om panelen godtagit att målet avgörs i stor kammare, avgör denna målet genom slutlig dom. Dom avkunnas efter omröstning.s. 86

59.Europadomstolens avgöranden ges som dom med domskäl. Domarna är disponerade enligt följande. Inledningsvis finns bland annat en beskrivning av innehållet i klagomålet, när det inkom, eventuella skadeståndskrav, ombudens namn, den sektion som meddelat prövningstillstånd och vilken kammare som prövat fallet.s. 86

60.Därefter följer en redogörelse av bakomliggande fakta som föranlett klagomålet med en beskrivning av nationell rätt. I äldre rättsfall följer sedan en sammanfattning av kommissionens rapport. Efter detta kommer parternas yrkanden och de anförda grunderna.s. 86

61.Europadomstolen tar upp varje punkt för sig och avgör först om Europakonventionen är tillämplig innan den går vidare med själva sakprövningen. Domstolen behandlar varje påstådd kränkning för sig, vilket medför att den först kan gå igenom en påstådd kränkning av artikel 5 och till exempel finna att artikeln kränkts för att sedan gå vidare tills. 86

62.Internationella organ 87s. 87

63.artikel 6 och finna motsatsen. Det är vanligt förekommande att Europa-s. 87

64.domstolen granskar klagomålet mot bakgrund av flera artiklar samtidigt.s. 87

65.Därefter följer domslutet med vidhängande omröstningssiffror ochs. 87

66.slutligen kommer de eventuella skiljaktiga meningarna.s. 87

67.5.2.3.5 Rådgivande yttranden -Ministerkommittens. 87

68.Europadomstolen kan även efter begäran av Ministerkommitten avge råd-s. 87

69.givande yttranden angående tolkningen av Europakonventionen och desss. 87

70.tilläggsprotokoll. Beslut att begära ett rådgivande yttrande fattas genoms. 87

71.majoritetsbeslut i Ministerkommitten. Rådgivande yttranden ges av dens. 87

72.stora kammaren genom majoritetsbeslut. Domarna har rätt att avge skilja-s. 87

73.ktiga motiverade meningar.s. 87

74.Ministerkommitten ansvarar också för att Europadomstolens domars. 87

75.verkställs. Rådet har således till uppgift att kontrollera att stater soms. 87

76.befunnits ha gjort sig skyldiga till konventionsbrott vidtagit nödvändigas. 87

77.åtgärder för att efterkomma Europadomstolens dom.s. 87

Europadomstolens tolkningsprinciper

1.Att direkt i konventionstexten inkludera alla rättigheters tillämpning-s. 87

2.sområde är inte praktiskt möjligt eller ens önskvärt, bland annat därför atts. 87

3.ett visst mått av handlingsfrihet inför framtiden skall kunna bibehållas.s. 87

4.För att kunna få till stånd ett flexibelt och effektivt europeiskt rättssystems. 87

5.har konventionsstaterna överlåtit till Europadomstolen att tolka ochs. 87

6.tillämpa Europakonventionen.s. 87

7.Flexibiliteten i systemet är nödvändig bland annat för att domstolens. 87

8.skall kunna ta hänsyn till vad som faktiskt kan accepteras av medlems-s. 87

9.staterna vid olika tidpunkter. Domstolen måste i viss utsträckning tas. 87

10.hänsyn till konventionsstaternas önskemål för att dessa skall respekteras. 87

11.domstolens domar. Tanken är att domstolen fattar sina beslut på ens. 87

12.gemensam europeisk rättslig grund som kan accepteras och respekterass. 87

13.av samtliga konventionsstater. Genom den inbyggda flexibiliteten is. 87

14.systemet kan domstolen stärka konventionsrättigheterna i den takt dets. 87

15.praktiskt är möjligt.s. 87

16.Emellertid finns det även andra gränser för hur långt Europadomstolens. 87

17.kan sträcka sig i sin tolkning av Europakonventionen. Domstolen måstes. 87

18.också tillförsäkra att dess domar i så stor omfattning som möjligt blir 88 Internationella organ förutsägbara. Detta kan bara ske genom en tydlig och konsekvent rättstillämpning. Domstolen har att upprätthålla en balans mellan ett alltför snävt tillämpande konventionen, som inte stämmer överens med ändamålen för konventionen, och en alltför extensiv tolkning som i praktiken skulle innebära en omskrivning av konventionsinnehållet.s. 87

19.Europakonventionen skall tolkas bland annat mot bakgrund av de allmänna principerna för tolkning av internationella konventioner i Wienkonventionen om traktaträtten.Den tolkas även med hjälp av de tolkningsprinciper som Europadomstolen slagit fast genom sin praxis och det är framförallt dessa som kommit till användning i Europadomstolens verksamhet. En del av förklaringen till varför Europadomstolen måste tolka Europakonventionen i en ibland ganska omfattande utsträckning är att Europakonventionen är en individorienterad konvention som kräver tolkning för att kunna tillämpas på ett effektivt sätt i varje enskilt fall.s. 88

20.Europadomstolen fäster i sitt arbete stor vikt vid konventionens "ändamål och syfte", den tillämpar därmed i första hand en teleologisk tolkningsmetod vid tolkningen av Europakonventionen. Det förekommer dock även att Europadomstolen tolkar Europakonventionen bokstavligt men en sådan tolkning är sällan avgörande eller ens tillräcklig. Praxis att tolka en tvetydig konvention till förmån för staterna, för att minimera staternas förpliktelser, har fått ge vika för en i huvudsak teleologisk tolkning med syfte att tillförsäkra individen ett fullgott rättighetsskydd.s. 88

21.Europakonventionen fastställer en minimistandard för de mänskliga rättigheterna i konventionsstatema. Om det till exempel finns stadganden i andra konventionersom går längre i skyddet av individen än Europakonventionen har Europadomstolen använt sig av dessa, till och med oberoende av om den ifrågavarande staten tillträtt den aktuella konventionen eller inte. Med andra ord tillämpar Europadomstolen principen om dubbelt rättsskydd. Den innebär att om det finns två bestämmelser som reglerar i huvudsak samma område skall den bestämmelse som ger det bästa rättsskyddet för individen tillämpas.s. 88

22.Internationella organ 89s. 89

23.I inledningen till Europakonventionen står att Europarådets syfte är atts. 89

24.uppnå fastare enhet mellan medlemsstaterna och att ett av medlen förs. 89

25.fullföljande av detta är att v:idmakthålla och utveckla de mänskligas. 89

26.rättigheterna. Konventionsorganen har stött sig på stadgandet för atts. 89

27.kunna göra en evolutiv tolkning av Europakonventionen, det vill säga atts. 89

28.man har kommit att utsträcka rättighetsskyddet. Det har medfört att såväls. 89

29.förarbetena som omständigheterna vid konventionens tillkomst år 1950s. 89

30.fått en marginell betydelse vid tolkningen. Innehållet i konventions-s. 89

31.rättigheterna är således inte statiskt.s. 89

32.Europadomstolen tog till exempel i fallet Aireyställning för den sås. 89

33.kallade effektivitetsprincipen. Principen innebär här att konventionens. 89

34.skall säkerställa fri-och rättigheter med ett reellt innehåll och inte endasts. 89

35.ett illusoriskt. Det finns till exempel fall i vilka domstolen förkastat ens. 89

36.stats argument med motiveringen att de baserat sig på alltför formellas. 89

37.grunder och att en sådan tolkning av konventionsbestämmelserna intes. 89

38.stämmer överens med vad som kan anses vara "praktiskt och effe k-s. 89

39.ti vt.s. 89

40.För att finna fram till vad som är "praktiskt och effektivt" använders. 89

41.sig domstolen av en särskild teknik. I sin argumentering ställer domstolens. 89

42.ofta de faktiska konsekvenserna av en "praktisk och effektiv" tolkning avs. 89

43.konventionen mot en formell. Förfarandet har i flera fall visat att etts. 89

44.enbart formellt uppfyllande av konventionsbestämmelserna inte alltid ärs. 89

45.tillfredsställande med hänsyn till ändamålen bakom konventionen. Is. 89

46.sådana fall har domstolen i sin tolkning valt att utsträcka det formellas. 89

47.konventionsinnehållet till att även omfatta vad som är effektivt ochs. 89

48.praktiskt. Detta blir tydligt i till exempel Articofallet. s. 89

49.I fallet ansåg sig den italienska staten ha uppfyllt kraven i artikel 6 (3)s. 89

50.(c ) på en tilltalads rätt till rättegångsombud. Emellertid vägrade dets. 89

51.utsedda ombudet att ta sig an fallet vilket ledde till att den tilltalade stods. 89

52.utan ombud. Den italienska staten hävdade att den fullgjort sinas. 89

53.förpliktelser enligt konventionen genom att ett rättegångsombud faktiskts. 89

54.blivit utsett. Om ombudet inte ville fullgöra sina plikter så hade det intes. 89

55.att göra med huruvida den italienska staten uppfyllt sina förpliktelsers. 89

56.enligt Europakonventionen. Europadomstolen fann emellertid att ens. 89

57.kränkning av konventionen hade skett. Domstolen såg till ändamålen meds. 89

58.konventionen, i det här fallet att förse den tilltalade med juridisk hjälp,s. 89

59.och slog bland annat fast att konventionen inte är ämnad att garanteras. 89

60.rättigheter som är teoretiska eller illusoriska utan rättigheter som ärs. 89

61.praktiska och effektiva. 90 Internationella organs. 89

62.Fallet Artico är även intressant med tanke på att det är ett av de fall i vilka domstolen har behandlat artikel 6 som en helhet. Domstolen slog fast att den italienska statens restriktiva tolkning av artikel 6 (3) ( c) var orimlig och stod i strid med dels innehållet i punkten, dels med strukturen av artikeln i dess helhet. Ordalydelsen visar tydligt att domstolen anser att artikel 6 skall ses som en helhet där varje del är nödvändig för att den tilltalade skall kunna tillförsäkras en rättvis prövning. Domstolen understryker detta genom att påpeka att det är artikelns struktur som medför en sådan tolkning. Domstolen anser att artikeln är uppbyggd på ett sådant sätt att de enskilda delarna kompletterar varandra och att ett fullgott skydd för den tilltalade inte är uppnått förrän alla krav som uppställs i bestämmelserna i praktiken är uppfyllda.s. 90

63.Det kan alltså vara så att olika delar i artikel 6 är beroende av varandra. Det innebär att en del i artikeln inte kan anses uppfylld om inte också en annan är det. Oskyldighetspresumtionen är i vissa fall ett exempel på detta. Exempelvis har Europadomstolen i många fall funnit att rätten till försvar i artikel 6 (3) ( c) måste respekteras för att även oskyldighetspresumtionen i artikel 6 (2) skall ha respekterats.s. 90

64.Emellertid finns det även exempel på att domstolen satt en gräns för Europakonventionens räckvidd. Skälen är bland andra att en alltför extensiv tolkning i vissa fall kan leda till att effektiviteten minskar. Ett ytterligare problem med en extensiv tolkning av konventionen är, att det utökade skydd som en extensiv tolkning innebär lätt kan komma att sträcka sig bortom de juridiska rättigheterna och in i de ekonomiska och sociala rättigheterna.s. 90

65.Ett tillförsäkrande av rättigheter som delvis är ekonomiska och sociala kan visa sig orealistiskt eftersom staterna kan komma att göra den bedömningen att de helt enkelt inte har råd att garantera dessa rättigheter. Domstolen är inte okänslig för sådana praktiska överväganden. Emellertid konstaterade domstolen i fallet Airey;s. 90

66.... att enbart det faktum att en tolkning av konventionen kan innebära ens. 90

67.utvidgning som sträcker sig in i de ekonomiska och sociala rättigheternas. 90

68.inte skall betraktas som en avgörande faktor mot en sådan tolkning; dets. 90

69.finns inte några vattentäta skott mellan de ekonomiska och socialas. 90

70.rättigheterna och de som täcks av konventionen. Det är således inte med någon större grad av säkerhet möjligt att finna fram till en klar huvudregel för huruvida en artikel skall tolkas extensivt eller restriktivt. Sett över ett längre tidsperspektiv kan man emellertids. 90

71.Internationella organ 91s. 91

72.konstatera att Europadomstolen har visat en tendens att utsträckas. 91

73.konventionens räckvidd snarare än att inskränka den.s. 91

74.Europadomstolen använder sig understundom även avs. 91

75.rättskomparation. Det faktum att de enskilda domarna i Europadomstolens. 91

76.kommer från olika länder gör att metoden blir naturlig. Om ens. 91

77.komparation visar att lagstiftningen inom ett visst aktuellt område ärs. 91

78.likartad hos medlemsstaterna brukar Europadomstolen hänvisa till att dets. 91

79.föreligger europeiskt konsensus i frågan och avgöra målet i enlighets. 91

80.härmed. Rättskomparationen är dock alltid sekundär i förhållande till dens. 91

81.teleologiska tolkningen.s. 91

82.Europadomstolen har klargjort att vissa begrepp i konventionen skalls. 91

83.tolkas autonomt. Det innebär att domstolen själv avgör om rekvisitens. 91

84.varit uppfyllda för konventionens tillämpning. Den nationella benämn-s. 91

85.ingen på rekvisiten spelar i sammanhanget mindre roll eftersom Europa-s. 91

86.konventionen måste tolkas på ett sätt som innebär att rättigheterna is. 91

87.konventionen blir praktiskt tillämpbara och effektiva i motsats tills. 91

88.teoretiska och illusoriska.Medlemsstaternas beteckningar på rättsligas. 91

89.förfaranden kan därför inte få vara allenarådande för tillämpningen,s. 91

90.eftersom en sådan ordning skulle kunna leda till ett kringgående avs. 91

91.konventions bestämmelserna.s. 91

92.I fallet Adolf hade till exempel domstolen att ta ställning till vad soms. 91

93.menas med "anklagad för brott" enligt artikel 6. Domstolen fann atts. 91

94.stadgandet har en autonom innebörd och att det skall tolkas i enlighets. 91

95.med ändamålen för konventionen och inte på grundval av nationells. 91

96.lagstiftning. Domstolen skrev:s. 91

97.Den framträdande ställning som rätten till en rättvis rättegång har i etts. 91

98.demokratiskt samhälle för med sig att den skall ges ett reellt innehålls. 91

99.snarare än ett formellt när det gäller begreppet "anklagad för brottsligs. 91

100.gärning" och dess innebörd enligt artikel 6. Begreppet föranleders. 91

101.domstolen att se bortom de processuella reglerna och undersöka dets. 91

102.faktiska processuella förfarandet för att kunna finna fram till om dets. 91

103.föreligger en "anklagelse" enligt i artikel 6.s. 91

104.Fallet Minelliär ytterligare ett exempel på hur domstolen har reagerats. 91

105.mot en alltför restriktiv tolkning av, i det här fallet, rekvisiten is. 91

106.Europakonventionen för tillämpningen av artikel 6 (2). I fallets. 91

107.implicerades den tilltalades skuld genom att han fick stå för en del av 92 Internationella organ rättegångskostnaden utan att ha blivit fälld. Med anledning av detta slog domstolen fast att;s. 91

108.Oskyldighetspresumtionen är bruten om den tilltalade, utan att ha blivits. 92

109.överbevisad om skuld enligt lag och särskilt utan att ha getts tillfälle atts. 92

110.försvara sig, drabbas av ett domstolsbeslut som ger uttryck för att han ärs. 92

111.skyldig. Det kan vara fallet även vid avsaknad av ett formellt beslut; dets. 92

112.är tillräckligt att det föreligger någon form av argumentering som låters. 92

113.påskina att domstolen uppfattar den tilltalade som skyldig. Fallet visar också att även om det inte med säkerhet går att påstå att domstolen alltid kommer att tolka konventionen extensivt, är det ändå ett rimligt antagande att så kommer att bli fallet om en sådan tolkning stämmer överens med ändamålen för konventionen.s. 92

114.Domstolen riktar sig till en värdemässigt relativt enhetlig sammansättning av stater. Gemenskapen som kännetecknar Europarådets medlemsstater kommer ofta till uttryck i domstolens domar genom att medlemsstaternas gemensamma traditioner åberopas. Europadomstolen fastställer därmed innehållet i konventionsrättigheterna genom sin uttolkning av Europakonventionen. Tolkningen måste dock hålla sig inom ramen för vad som kan accepteras av medlemsstaterna. Europadomstolen har att tillämpa konventionen och inte att revidera den.s. 92

115.Eftersom Europakonventionen i första hand består av allmänt hållna regler och principer innebär dess tillämpning att domstolens tolkningsutrymme är relativt vidsträckt. Det medför att domstolen måste lämna uttömmande domskäl dels för att rättfärdiga den aktuella domen, dels för att dess domar i framtiden skall kunna bli användbara som prejudikat.s. 92

116.I domsformuleringen tar domstolen hänsyn till en rad olika faktorer. Bland de faktorer som beaktas återfinns nationella rättsprinciper såväl som rättsprinciper vilka blivit fastslagna i den internationella rätten. Europadomstolen beaktar även de värden som ligger till grund för Europakonventionen, framförallt idén om det demokratiska rättssamhället. Domstolen kan också använda sig av förarbetena till Europakonventionen samt göra en prognos om vilka sociala konsekvenser domen kan antas få när den tolkar konventionen.s. 92

117.Internationella organ 93s. 93

118.De praktiska hänsyn som måste tas vid tillämpningen avs. 93

119.oskyldighetspresumtionen innebär att den i sin mest utvecklade forms. 93

120.utgör ett ideal. Den kan emellertid inte på grund av det ignoreras. Iställets. 93

121.måste, som alltid när det gäller principer, en avvägning mellan i förstas. 93

122.hand effektivitet och rättssäkerhet göras.s. 93

123.Proportionalitetsprincipen används också vid tolkningen avs. 93

124.Europakonventionen. Den används framförallt vid avgöranden avs. 93

125.huruvida en rättighetsinskränkande åtgärd från statens sida kans. 93

126.accepteras. Proportionalitetsprincipen innebär att den vidtagna åtgärdens. 93

127.skall stå i proportion till det uppnådda resultatet och med syftet förs. 93

128.åtgärden. Proportionalitetsprincipen tillämpas oftast parallellt med den sås. 93

129.kallade prövningsmarginalen ("margin of appreciation") som staterna har.s. 93

130.Europadomstolen har i flera fall med hänvisning till artikel I i Europa-s. 93

131.konventionen ansett att det i första hand är konventionsstaternas sak atts. 93

132.förverkliga ändamålen bakom konventionen. Staterna har därför beviljatss. 93

133.en prövningsmarginal.s. 93

134.Prövningsmarginalen är emellertid omdiskuterad. Den innebär atts. 93

135.staterna ges möjlighet till en viss flexibilitet vid tillämpningen av Europa-s. 93

136.konventionen i den nationella rätten för att konventionen inte skalls. 93

137.uppfattas som alltför rigid. Det skall finnas möjlighet till nationellas. 93

138.särdrag inom rättsordningarna. Tanken är att mångfalden skall bevarass. 93

139.samtidigt som Europadomstolen ges möjlighet att bestämma över särskilts. 93

140.känsliga områden. Proportionalitetsprincipen fungerar i sammanhangets. 93

141.återhållande och begränsande för hur pass extensivt prövningsmarginalens. 93

142.kan användas.s. 93

143.I de flesta fall har en prövningsmarginal godtagits när det gällt artiklars. 93

144.i vilka en begränsning är tillåten. Vanligen har det handlat om defini-s. 93

145.tionen av vad som menas med "godtagbart i ett demokratiskt samhälle"s. 93

146.enligt artiklarna 8-11. Motsvarande bestämmelser finns bland annat is. 93

147.tilläggsprotokollen: I artikel 1, IV artikel 2, VII artikel 1 och VII artikels. 93

148.2. Stadgandena är uppbyggda så att första momentet i artikeln stipulerars. 93

149.en rättighet och därefter följer vanligen, i andra momentet, undan-s. 93

150.tagsstadganden som ger derogationsrätt.s. 93

151.Ytterligare en möjlighet för staterna att begränsa konventionsrättig-s. 93

152.heterna finns i artikel 15. Enligt artikeln kan en konventionsstat i ens. 93

153.nödsituation avvika från konventionsbestämmelsema. I praktiken skalls. 93

154.staten emellertid ha förklarat krigstillstånd eller åtminstone kunnas. 93

155.hänvisa till bekämpandet av terrorism för att kunna åberopa artikeln,s. 93

156.varför den mycket sällan kommer till användning.Och även oms. 93

157.ovanstående premisser är uppfyllda kan staten inte göra vilka 94 Internationella organ inskränkningar som helst i konventionsrättigheterna. En sakprövning måste ske i varje enskilt fall huruvida inskränkningen kan tillåtas.s. 93

158.Staterna beviljas således en prövningsmarginal vid tillämpningen av derogationsstadgandena. För att en begränsning skall kunna accepteras enligt Europakonventionen skall den vara lagenlig eller baserad på prejudikat eller sedvanerätt. Vidare skall begränsningen gälla någon av de uppräknade derogationsgrunderna i artikeln. Dessutom skall, i de artiklar som har ett andra moment, begränsningen vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Europadomstolen har slagit fast att den västerländska demokratiska världsåskådningen är grundläggande för hela Europakonventionen. Tolerans är kännetecknande för en demokrati och det är därför naturligt att kontrollen av begränsningar är sträng.s. 94

159.I vissa fall kan prövningsmarginalen användas trots att begränsningsklausul saknas. Ett exempel på detta, i vilket artikel 6 behandlades, var fallet Ashingdane mot Storbritannien. Fallet gällde fortsatt tvångsinternering av en mentalpatient. Europadomstolen konstaterade att så kallade inneboende begränsningar kan hindra rätten till rättegång och att de nationella myndigheterna har en viss prövningsmarginal. Begränsningarna får emellertid inte ingripa i rättighetens innersta väsen och de måste ha ett lagligt syfte. Omfattningen begränsas dessutom av proportionalitetsprincipen.s. 94

160.Slutligen måste det påpekas att Europadomstolen inte är okänslig för medlemsstaternas synpunkter. Det har medfört att dess praxis ibland inte följer en lika rak linje som vore den från en nationell domstol. Det kan till exempel hända att domstolen i ett fall slår fast en rättighet för att i ett senare medge undantag i densamma, dock alltid med hänvisning till de särskilda omständigheterna i fallet. Domstolen är dessutom försiktig när den avgör frågor som kan få mycket långtgående konsekvenser för ett lands rättstillämpning. Förklaringen torde ligga i att Europadomstolen saknar direkt parlamentariskt stöd och är beroende av att medlemsstaterna accepterar dess utslag. I viss mån är det därför rimligt att tala om en växelvis "dialog" mellan Europadomstolen och Europarådets medlemsstater som gör det möjligt för domstolen att ta realpolitiska hänsyn.s. 94

161.Systemet besitter därmed en viss inneboende flexibilitet som iblands. 94

162.visserligen kan medföra att praxis blir oklar men som i ett längre perspektiv entydigt, med medlemsstaternas goda vilja, visat sig medföras. 94

163.ett stärkande av rättighetsskyddet i Europa.s. 94

164.Internationella organ 95s. 95

165.5.2.4.1 Explicita och implicita rättigheter samt gränser vids. 95

166.konventionstolkningens. 95

167.Europadomstolen har kommit fram till att det i konventionstexten finns,s. 95

168.förutom de explicit fastslagna rättigheterna, även implicita rättigheters. 95

169.som följer av de explicita. Ett exempel på implicita rättigheter är fallets. 95

170.Golder. Fallet rörde rätten till domstolsprövning. En intagen vid ens. 95

171.kriminalvårdsanstalt hade förvägrats juridisk hjälp för att kunna stämmas. 95

172.en vårdare för förtal. Domstolen ansåg att det var ett brott mot artikel 6s. 95

173.(1) och artikel 8 i konventionen.s. 95

174.Europadomstolen fann att även om artikel 6 (1) inte explicit gav ens. 95

175.rätt till domstolsprövning, så innehöll den emellertid implicit en sådans. 95

176.rätt. Domstolen använde sig bland annat av den ursprungliga franskas. 95

177.konventionstexten och generella rättsliga principer och regler hämtades. 95

178.från internationell rätt för att kunna komma fram till slutsatsen. Dets. 95

179.viktigaste tolkningsmedlet var emellertid hänvisningen i preambeln is. 95

180.Europarådets stadga till så kallad lagenlighet (the rule of law).s. 95

181.Domstolen skrev att det vore orimligt (inconceivable) om Europa-s. 95

182.konventionen i detalj angav en rad processuella garantier för parterna i ens. 95

183.rättegång om den inte också garanterade parterna den rättighet som is. 95

184.praktiken gör det möjligt för dem att komma i åtnjutande av dessas. 95

185.rättigheter, nämligen rätten att få sin sak prövad i domstol.s. 95

186.Europadomstolen ansåg därför att en extensiv rätt till domstolsprövning,s. 95

187.som går utanför den strikt lexikaliska, är en implicerad del av des. 95

188.rättigheter som finns fastslagna i artikel 6 ( 1) .s. 95

189.Domstolen ansåg att det i fallet Golder inte var fråga om en extensivs. 95

190.tolkning som innebar att konventionsstaterna ålades nya skyldigheter utans. 95

191.att det handlade om en logisk konsekvens av ordalydelsen i artikel 6 ( 1)s. 95

192.när den sattes in i sitt sammanhang med hänsyn tagen till ändamålens. 95

193.bakom Europakonventionen. Domstolen var emellertid inte enig. Tre avs. 95

194.ledamöterna var av skiljaktig mening och ansåg att majoriteten gått förs. 95

195.långt i sin tolkning av konventionsrättigheterna. Trots de skiljaktigas. 95

196.meningarna fanns det dock en samsyn om att implicita rättigheter kans. 95

197.härledas ur konventionstexten.s. 95

198.Det råder emellertid oenighet om huruvida domstolen bör tolkas. 95

199.konventionsrättigheterna extensivt. Frågan är om domstolen i sin tolknings. 95

200.skall begränsa sig till implicerade rättigheter som är en "nödvändig" ellers. 95

201."ofrånkomlig" (necessary)följd av konventionstexten eller om den kans. 95

202.tolka in rättigheter i konventionstexten som är "önskvärda" enligts. 95

203.domstolens sätt att se på saken. 96 Internationella organs. 95

204.I det senare fallet bidrar domstolen i stor utsträckning till konventionens utvidgande vad beträffar de garantier som säkerställs. Det blir således fråga om en förskjutning av den lagstiftande makten från medlemsstaterna till domstolen genom att domstolen tagit på sig uppgiften att skapa rätt. Europadomstolens centrala roll som uttolkare av konventionen innebär i praktiken att en maktförskjutning blir ofrånkomlig. Det gäller särskilt när den har att avgöra frågor i vilka olika konventionsbestämmelser inbördes relation ställs på sin spets. I sådana fall måste Europadomstolen meddela ett avgörande som med nödvändighet innebär en tolkning av vilken inbördes vikt de olika konventionsbestämmelserna skall tillmätas.s. 96

205.Exakt hur ett sådant avvägande skall gå till låter sig inte enkelt formuleras i en konvention. Denna avvägning måste göras in casu. Emellertid är några av kännetecknen för ett väl utformat rättssystem fullständighet och logisk konsekvens. Domstolen anser sig därför i konventionen även kunna tolka in de resultat som blir följden av olika avvägningar. "Necessary" kan därför sägas vara det som är nödvändigt för att tillämpningen skall bli koherent och ändamålsenlig.s. 96

206.I de fall domstolen kommer fram till att en åberopad implicerad rättighet verkligen existerar, åligger det domstolen att klart definiera rättighetens innebörd och rättfärdiga dess existens. I denna process blir domstolens roll som lagstiftare uppenbar.s. 96

207.Sammanfattningsvis kan konstateras att bestämmelserna i konventionen i vissa fall måste vägas mot varandra för att det skall bli möjligt att komma fram till ett slut. Europakonventionen har därmed en inbyggd flexibilitet som domstolen kan dra nytta i den praktiska tillämpningen. Domstolens tillämpning är emellertid inte helt skönsmässig. I fall som kräver tolkning använder sig domstolen av en kombination av konventionstexten, ändamålen bakom konventionen, rättsteoretiska modeller, vedertagna rättsprinciper, internationella såväl som nationella, och relevanta rättsfall, såväl egna prejudikat som rättsfall från medlemsländerna, för att kunna finna fram till ett slut.s. 96

Europeiska unionen

1.Europeiska gemenskapernas domstol, EG-domstolen, har i flera fall behandlat frågor om mänskliga rättigheter. Domstolen har fört resonemang med stöd av Europakonventionen och därmed även, om än oftast indirekt, med hjälp av oskyldighetspresumtionen. Användandet av Europakonventionen i EG-rätten är ett belägg för den europeiska enhets. 96

2.Internationella organ 97s. 97

3.som råder inom det rättsliga området vad beträffar de grundläggandes. 97

4.rättsnormernas innehåll. s. 97

5.Den Europeiska unionens implementering av de mänskliga rättig-s. 97

6.heterna behandlas i första hand i Unionsfördragets artikel 6.s. 97

7.Unionsfördragets artikel 6.1 stadgar bland annat att unionen bygger pås. 97

8.principerna om frihet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheters. 97

9.och grundläggande friheter. Enligt artikel 6.2 skall den Europeiskas. 97

10.Unionen som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera des. 97

11.grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen.s. 97

12.Enligt artikel 164 i EG-fördraget skall EG-domstolen "värna om lags. 97

13.och rätt vid tolkning och tillämpning" av fördraget. Domstolen hars. 97

14.konstaterat att det, för att den skall kunna värna om lag och rätt på etts. 97

15.tillfredsställande sätt, krävs något utöver själva fördraget. Domstolen hars. 97

16.därför i sin praxis slagit fast allmänna rättsprinciper för gemenskaps-s. 97

17.rätten. Principerna har hämtats från medlemsstaternas rättssystem, främsts. 97

18.från den tyska och den franska rätten men även till vissa delar fråns. 97

19.brittisk rätt. Vissa principer, särskilt vad gäller de mänskligas. 97

20.rättigheterna, har hämtats från folkrättsliga källor. Av dessa är särskilts. 97

21.rättssäkerhetsprincipen (legal certainty, sécurité juridique ), rätten att intes. 97

22.dömas ohördoch rätten till domstolsprövningdirekt relevanta förs. 97

23.oskyldighetspresumtionens upprätthållande.s. 97

24.För en precisering av begreppet mänskliga rättigheter och grund-s. 97

25.läggande friheter i artikel 6.1 hänvisas till Europakonventionen.s. 97

26.Europakonventionen omfattas dock inte enligt Unionsfördragets artikels. 97

27.46 av gemenskapsdomstolarnas kompetens och kan således inte åberopass. 97

28.som stöd för en gemenskapsrättslig talan. Hänvisningen till Europa-s. 97

29.konventionen kan således inte tolkas som att konventionspraxis är direkts. 97

30.gällande inom gemenskapsrätten. Den utgör dock trots det ett kraftfullts. 97

31.instrument vid tolkningen av EG-rätten. I artikel 6 i Unionsfördragets. 97

32.anges även att den Europeiska unionen skall som allmänna principer förs. 97

33.EG-rätten respektera de grundläggande rättigheterna som följer avs. 97

34.medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. I tills. 97

35.exempel Hauermålet1använde sig domstolen av stadganden i de 98 Internationella organ italienska, irländska och tyska författningarna samt bestämmelser i Europakonventionen.s. 97

36.Trots att Europakonventionen skall beaktas vid fastställande av vilka rättigheter som skall anses vara skyddade i gemenskapsrätten finns det emellertid ingen absolut garanti för att de rättigheter som tillämpas i gemenskapsrätten är identiska med dem som garanteras av konventionen. Genom Maastrichtfördraget kodifierades dock EG-domstolens tidigare praxis i vilken fri-och rättigheterna i Europakonventionen gradvis kommit att erkännas som grundläggande rättsprinciper även inom EGrätten. EG-domstolens praxis har således medfört att vissa allmänna rättsprinciper skall gälla inom unionen och den har i enlighet härmed även utvecklat ett grundläggande fri-och rättighetsskydd. I fallet Nold slog domstolen bland annat fast:s. 98

37.... utgör grundläggande rättigheter en integrerad del av de allmännas. 98

38.rättsprinciper som den skyddar. I sin verksamhet för att säkra dessas. 98

39.rättigheter måste domstolen hämta ledning från konstitutionell sedvana,s. 98

40.som är gemensam för medlemsländerna, och kan därför inte godtas. 98

41.åtgärder som strider mot grundläggande rättigheter som erkänns ochs. 98

42.skyddas av dessa grundlagar. På samma sätt kan internationella fördrags. 98

43.som medlemsländerna samverkat till eller undertecknat ge riktlinjer soms. 98

44.bör följas inom EG-rättens ram. Domstolen skrev också att:s. 98

45.Grundläggande rättigheter är en integrerad del av de allmännas. 98

46.rättsprinciper vars efterlevnad domstolen har att bevaka ... Noldfallet visar att EG-domstolen ser det som sin uppgift att värna om de grundläggande rättigheterna och att domstolen är beredd att utöva sin normprövningsrätt för ändamålet.Fri-och rättighetskommitten ansåg sig bland annat därför kunna dra slutsatsen att Europakonventionens regler är bindande även för normgivningen inom unionens område. Det faller därmed inom EG-domstolens kompetens att se till att de i Europakonventionen angivna fri-och rättigheterna respekteras i dens. 98

47.Internationella organ 99s. 99

48.sekundära EG-rätten och i medlemsstaternas nationella lagstiftning.s. 99

49.Eftersom EG-rätten i princip har företräde framför nationell rätt medförs. 99

50.detta att Europakonventionens ställning i vissa fall stärks i de nationellas. 99

51.rättssystemen när den befinns vara en del av EG-rätten. Genoms. 99

52.förfarandet får det gemenskapsrättsliga fri-och rättighetsskyddet ens. 99

53.betydelse för tolkningen av nationell lag, och i vissa fall till och med förs. 99

54.dess giltighet.s. 99

Europeiska unionens stadga om de

grundläggande rättigheterna

1.Inom unionen växte det fram önskemål, allteftersom integrations-s. 99

2.processen fortskred, om att de mänskliga rättigheterna skulle inta en meras. 99

3.framskjutande plats. Den Europeiska unionen har visat en vilja att direkts. 99

4.tillämpa Europakonventionen som en del av gemenskapsrätten,ochs. 99

5.inte bara indirekt genom medlemsstaternas ratificering av Europarådetss. 99

6.konventioner.Det har därför ansetts önskvärt att unionen skaffar sig etts. 99

7.eget instrument för att tillvarata och skydda de mänskliga rättigheterna.s. 99

8.I enlighet härmed inleddes arbetet med den Europeiska unionens stadgas. 99

9.om de grundläggande rättigheterna.s. 99

10.Avsikten var att försöka skapa ett bindande instrnment, en stadga, förs. 99

11.tillvaratagandet av mänskliga rättigheter för samtliga medlemsstater. Etts. 99

12.särskilt mål var att synliggöra rättigheterna för unionens medborgare.s. 99

13.Stadgan skulle baseras på Europakonventionen, medlemsstaternass. 99

14.konstitutionella traditioner och gemenskapsrättens allmänna principer. s. 99

15.Stadgan skulle även innehålla ekonomiska och sociala rättigheter som 100 Internationella organ motsvaras av de i den Europeiska stadgan om ekonomiska och sociala rättigheter.s. 99

16.Den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som blev resultatet av dessa strävanden, tillkom under ett speciellt förfarande utan motstycke i EU:s hittillsvarande historia.Vid Europeiska rådets möte i Köln, 3-4 juni 1999, gavs i uppdrag åt ett konvent att utarbeta ett utkast till en stadga om de grundläggande friheterna. Konventet inrättades i december 1999 och antog ett utkast den 2 oktober 2000.s. 100

17.Medlemsländernas statschefer möttes i Biarritz, 13-14 oktober 2000, för att diskutera förslaget. En av de mest kontroversiella frågorna var vilken ställning stadgan skulle få gentemot Europakonventionen och Europadomstolen och hur en enhetlig rättstillämpning skulle kunna uppnås. Om stadgan gjordes rättsligt bindande skulle det medföra att EGdomstolens och Europadomstolens jurisdiktion kom att sammanfalla. Fråga uppstod även vilken roll Europadomstolens praxis skulle få för EGdomstolens rättstillämpning och omvänt. Det fanns även en rädsla för att två etablerade parallella system för tillvaratagandet av de mänskliga rättigheterna, ett för unionen och ett för det övriga Europa, skulle kunna skapa förvirring och i värsta fall leda till att rättighetsskyddet kom att urholkas.s. 100

18.Europeiska rådet godkände dock enhälligt utkastet och överlämnade det till Europaparlamentet och kommissionen. Europaparlamentet godkände i sin tur utkastet den 14 november 2000 och kommissionen gjorde detsamma den 6 december 2000. Europaparlamentets talman samt rådets och kommissionens ordförande undertecknade och proklamerade stadgan på sina institutioners vägnar den 7 december 2000 i Nice.s. 100

19.Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna behandlar för första gången i EU :s historia i en och samma text de medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som de europeiska medborgarna och samtliga personer som lever inom EU har. Rättigheterna har sammanfattats i sex stora kapitel. De behandlar värdighet, olika friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter och rättskipning. Rättigheterna baserar sig huvudsak på des. 100

20.Internationella organ 101s. 101

21.grundläggande fri-och rättigheter som erkänts i Europeiska konventionens. 101

22.om de mänskliga rättigheterna, EU-medlemsstaternas författnings-s. 101

23.traditioner, Europarådets sociala stadga, Europeiska gemenskapenss. 101

24.stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare samt andras. 101

25.internationella konventioner som EU eller dess medlemsstater anslutit sigs. 101

26.till.s. 101

27.Frågan om stadgans rättsliga ställning, med andra ord att stadgans. 101

28.kommer att vara bindande om den tas med i EU-fördraget, diskuteradess. 101

29.även av Europeiska rådet i Köln som lade fram förslaget. Konventet hars. 101

30.omarbetat utkastet till stadga med tanke på att stadgan eventuellt kommers. 101

31.att tas med i fördraget, och Europaparlamentet förklarade att det ställdes. 101

32.sig positivt till tanken. Stadgan är emellertid för närvarande intes. 101

33.bindande.s. 101

34.Den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheternas. 101

35.innehåller bland annat oskyldighetspresumtionen i artikel 48 (1):s. 101

36.Artikel 48s. 101

37.Presumtion för oskuld och rätten till försvars. 101

38.1. Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse skalls. 101

39.betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligens. 101

40.fastställts.s. 101

41.I artikel 52.3 i stadgan sägs att i den mån stadgan omfattar rättigheter soms. 101

42.motsvarar sådana som garanteras av Europeiska konventionen om skydds. 101

43.för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skalls. 101

44.dessa ha samma innebörd och räckvidd som de i Europakonventionen.s. 101

45.Bestämmelsen hindrar dock inte EU-rätten från att tillförsäkra ett mers. 101

46.långtgående skydd. Oskyldighetspresumtionen har således, enligts. 101

47.stadgan, minst samma räckvidd som enligt Europakonventionen.s. 101

48.Vid första påseendet tycks stadgan utgöra en katalog som tillförsäkrars. 101

49.EU-medborgarna ett stort antal rättigheter, och i vissa avseenden går dens. 101

50.utöver de kompetenser som EG/EU har tilldelats av medlemsstaterna.s. 101

51.Den går också på många punkter längre än Europakonventionen, någots. 101

52.som tillgodosåg dem som menade att unionen numera är en så betydelse-s. 101

53.full organisation att den måste ha en egen autonom rättighetsstadga soms. 101

54.inte är underordnad andra konventioner och rättighetsförklaringar.s. 101

55.Sveriges deltagande i arbetet med stadgan präglades dock av starkas. 101

56.förbehåll, eftersom landets linje traditionellt har varit att värna oms. 101

57.samarbetet i Europarådet och se till att Europakonventionen intes. 101

58.reduceras till ett andra rangens rättighetsinstrument. 102 Internationella organs. 101

Samspelet mellan EG-domstolen och

Europadomstolen

1.Unionens rättskipning har utvidgats i en omfattning som inneburit att den vid ett flertal tillfällen kommit att omfatta områden som vanligtvis även omfattas av Europakonventionen. Följaktligen har ett behov av att harmoniera EG-rätten med konventionsrätten uppstått, liksom behovet av en definiering av EG-domstolens och Europadomstolens respektive kompetenser.s. 102

2.Den Europeiska unionens förhållande till Europakonventionen är komplicerat. Visserligen har samtliga av unionens medlemsstater ratificerat Europakonventionen och de flesta har även inkorporerat den i sina nationella rättsordningar. Men varken EG eller den Europeiska unionen som organisationer har ratificerat konventionen. Enligt EGdomstolens yttrande 2/94 kan inte heller EG:s institutioner på eget initiativ ratificera en konvention rörande mänskliga rättigheter. s. 102

3.Frågan har lösts genom att EG-domstolen slagit fast att unionen måste respektera de grundläggande mänskliga fri-och rättigheterna genom att domstolen skall tolka EG-rätten på ett konventionskonformt sätt. Hänsynstagandet till de grundläggande rättigheterna blir aktuellt för EGdomstolen bara när dessa rättigheter ifrågasätts på områden som hör till EG-rätten. Någon allmän behörighet på området för mänskliga rättigheter har inte EG-domstolen. s. 102

4.Europadomstolen är vid tolkningen av de konventionsgrundade frioch rättigheterna inte bunden av EG-rätten eller av de tolkningar av konventionen som EG-domstolen gjort när den uttalat sig om EG-rätten. Europadomstolen är lika lite bunden av EG-rätten som av lagstiftningen och rättstillämpningen i konventionsstaterna. Det innebär att Europadomstolen kan bedöma tillämpningen av en EG-rättslig regel i en konventionsstat som ett brott mot Europakonventionen, och det oavsett vad EG-domstolen kan tänkas ha uttalat i frågan. I praktiken har Europadomstolen, förmodligen av realpolitiska skäl, varit försiktig med att uttala sig kritiskt om EG-rättens eventuella oförenlighet med konventionen.s. 102

5.Det uppstår därför sällan några kollisioner mellan de båda systemen eftersom de i huvudsak reglerar separata rättsområden. Emellertid kan det tänkas att överlappningen kan medföra att en sak prövas såväl av Europadomstolen som av EG-domstolen, vilket skulle kunna medföras. 102

6.Internationella organ 103s. 103

7.allvarliga problem eftersom det i värsta fall skulle kunna innebära atts. 103

8.rättstillämpningen kom att brista i koherens och rättsläget därmed blis. 103

9.synnerligen oklart.s. 103

10.Fall som prövas av EG-domstolen och som innehåller argumenterings. 103

11.kring huruvida EG-rätten är konventionskonform är de i vilka skärnings-s. 103

12.punkten mellan rättssystemen framträder tydligast. Emellertid har antalets. 103

13.sådana fall varit begränsat. Det finns dock anledning att anta att Unionenss. 103

14.ökade ambitioner vad gäller frågor kring mänskliga rättigheter i framtidens. 103

15.kommer att leda till ett behov av en ökad harmonisering mellan de olikas. 103

16.systemen. s. 103

[^6]Rättsfall från Europadomstolen -

rekvisit för

oskyl dighetspresumti onens

tillämpning

1.Oskyldighetspresumtionens konkreta innebörd i verkliga fall definieras is. 6

2.konventionssammanhang av Europadomstolen. Grunderna som anförtss. 6

3.vad gäller påstådda brott mot oskyldighetspresumtionen är myckets. 6

4.varierande. Oskyldighetspresumtionen är i detta sammanhang närmasts. 6

5.synonym med begrepp som opartiskhet och frånvaron av fördomar ellers. 6

6.förutfattade meningar.Klagomålen har rört allt från olika rättegångs-s. 6

7.förfaranden och diffamerande domskäl till uttalanden i media av myndig-s. 6

8.hetspersoner.s. 6

9.Klagomålen till Europadomstolen omfattar således många aspekter avs. 6

10.oskyldighetspresumtionen. De kan även omfatta företeelser som liggers. 6

11.utanför det strikt rättsliga förfarandet men som anknyter till det på etts. 6

12.eller annat sätt. Tack vare att Europadomstolen givit förhållandeviss. 6

13.utförliga motiveringar i sina domar kan oskyldighetspresumtionens inne-s. 6

14.håll till väsentlig del klarläggas genom en studie av dessa.s. 6

15.Europadomstolen måste beakta att dess domar skall kunna ge ledning is. 6

16.flera olika typer av nationella rättssystem. De svårigheter som uppstår vids. 6

17.skapandet och tillämpningen av en enhetlig europeisk rätt är en avs. 6

18.anledningarna till att domstolens domar ofta tar sin utgångspunkt i etts. 6

19.övergripande principresonemang som relativt enkelt låter sig överförass. 6

20.till nationella rättssystem. Emellertid är det också vanligt förekommandes. 6

21.att Europadomstolen på samma gång påpekar att dess avgörande är ins. 6

22.casu avgöranden. Anledningen torde vara att Europadomstolen måste tas. 6

23.nationella hänsyn. Den kan inte verka som prejudikatinstans sammas. 6

24.omfattning som en nationell domstol. 106 Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr. ..s. 6

25.Stora regionala skillnader existerar i de europeiska rättssystemen, framförallt i handläggningen av mål, och det är svårt att nå fram till en samsyn bland medlemsstatema om annat än det fåtal principer och regler i Europakonventionen om vilka samstämmighet redan nåtts. En alltför långtgående detaljreglering från Europadomstolens sida skulle medföra en uppenbar risk för en minskad respekt för domstolens domar eftersom flera av konventionsstatema saknar en tradition med så kallad Judgemade law. Även i stater i vilka traditionen finns är det inte helt okontroversiellt att den prejudikatskapande rättskipningen till vissa delar lämnas över till ett utomnationellt organ. En praxis som syftar till att detaljreglera nationella rättssystem kan uppfattas som ett allt för stort ingrepp i den nationella suveräniteten.s. 106

26.Europadomstolen har därför att i första hand kontrollera att nationell materiell lagstiftning följer Europakonventionen och anpassas till de grundläggande konventionsprincipema. Oskyldighetspresumtionen är en grundläggande princip och vägs därmed alltid mot andra principer. Dess inverkan varierar därför beroende på omständigheterna i fallet. Det blir därmed naturligt att slå fast oskyldighetspresumtionens konkreta innebörd allteftersom olika lagrum och förfaranden kommer upp till prövning i Europadomstolen.s. 106

27.Ett konkretiserande direkt i konventionen skulle svårligen kunna ske med önskvärd precision. Det skulle sannolikt även bli oöverskådligt med hänsyn till att de frågeställningar som aktualiseras är många och ofta omfattande. Dessutom innebär mängden Europeiska rättssystem, som måste fungera med Europakonventionen, att det skulle krävas en synnerligen omfattande reglering om denna i detalj hade att ta hänsyn till nationella särdrag. Det är inte heller säkert att ett sådant konkretiserande är önskvärt. Den nuvarande ordningen med en domstol som fastställer presumtionens innehåll genom rättsfall är flexibel och anpassningsbar till rådande förhållanden.s. 106

28.Den fria roll som Europadomstolen anammat vid tolkningen av Europakonventionen, bland annat genom sin autonoma begreppstolkning, gör att det i vissa fall kan vara svårt att klarlägga en konventionsregels innehåll. Mängden mål och rättssystem i vilka målen har sin upprinnelse underlättar heller inte vid skapandet av en enhetlig europeisk praxis på området. Emellertid kan det i Europadomstolens praxis skönjas en klar tendens mot ett stegvis utvidgande av det processuella rättsskyddet i allmänhet och av oskyldighetspresumtionen i synnerhet.s. 106

29.Domstolens extensiva tolkning har gjort det nödvändigt att studera Europadomstolens rättsfall inom området i en ännu större omfattning än tidigare för att kunna kartlägga oskyldighetspresumtionens omfattning. Det är till exempel inte ovanligt att vissa vagt hållna riktlinjer som framkommer i ett fall preciseras eller till och med ändras i senare fall meds. 106

30.Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr... 107s. 107

31.hänvisning till det tidigare fallet. Det är naturligt med tanke på atts. 107

32.domstolen successivt arbetar fram en praxis som kan accepteras avs. 107

33.medlemsstaterna. Arbetet med tolkningen av Europakonventionen måstes. 107

34.ske med försiktighet för att inte domstolens auktoritet skall undergrävas.s. 107

35.I flera fall har Europadomstolen tolkningsvis kommit att utvidgas. 107

36.oskyldighetspresumtionen till att omfatta områden som inte är omedelbarts. 107

37.självklara eller som direkt framgår av konventionstexten. Europa-s. 107

38.domstolen har till exempel slagit fast att oskyldighetspresumtionen skalls. 107

39.börja tillämpas när den misstänktes situation påverkats av misstankens. 107

40.mot honom. Det kan ske redan innan det föreligger en formells. 107

41.anklagelse för brott, ett rekvisit som enligt konventionstexten krävs förs. 107

42.att presumtionen skall kunna tillämpas.s. 107

Oskyldighetspresumtionens samband

med en rättvis rättegång enligt

Europakonventionen

1.Rätten till en rättvis rättegång är rubriken för hela artikel 6. Det näras. 107

2.sambandet mellan punkterna i artikel 6 medför att det ofta inte går att dras. 107

3.en klar skiljelinje mellan punkterna i artikeln utan att de många gångers. 107

4.flyter samman när ändamålen för artikeln skall säkerställas i till exempels. 107

5.en rättegång.s. 107

6.Europadomstolen har i flera fall slagit fast sambandet mellan de olikas. 107

7.bestämmelserna i artikel 6. I fallet Albert och Le Compte mot Belgien tills. 107

8.exempel tydliggjordes klart oskyldighetspresumtionens samband meds. 107

9.övriga bestämmelser i artikel 6. Klagandena i fallet var två läkare, Alberts. 107

10.och Le Compte, som berövats rätten att praktisera medicin.Albert ochs. 107

11.Le Compte klagade till Europadomstolen och påstod att en kränkning avs. 107

12.artikel 6 (I) (2) och (3), (a), (b), (d) kränkts. Europadomstolenss. 107

13.uppfattning var att principerna som uttrycks i punkterna i föreliggandes. 107

14.fall omfattas av rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 (1 ). Domstolens. 107

15.valde därför i fallet att beakta dessa principer i samband med artikel 6s. 107

16.(1).177s. 107

17.I fallet Delta mot Frankrikefann till exempel Europadomstolens. 107

18.vidare att klagandens rättigheter enligt artikel 6 (3) tagna tillsammanss. 107

19.med de i artikel 6 ( l) kränkts. Klaganden hade även påstått att hans 108 Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr. .. rättigheter enligt artikel 6 (2) kränkts. Domstolen ansåg att en prövning enligt artikel 6 (2) inte var nödvändig:s. 107

20.Påståendet om att oskyldighetspresumtionen skulle ha kränkts berörs. 108

21.samma fakta och konsekvenser som domstolen redan funnit stå i strids. 108

22.med punkten 3 (d) och punkten I i artikel 6. Ingen separat prövning ärs. 108

23.därmed nödvändig. Oskyldighetspresumtionen är en del av en rättvis rättegång. Emellertid är presumtionens betydelse som utgångspunkt för en brottmålsprocess av sådan vikt att den förts in i Europakonventionen som en självständig punkt. Europadomstolen har också efterhand kommit att visa allt större beredvillighet att behandla oskyldighetspresumtionen särskilt.s. 108

24.Begreppet "rättvis rättegång" är minst sagt omfattande och måste preciseras. Att använda oskyldighetspresumtionen som en av flera utgångspunkter vid preciserandet är naturligt med tanke på att ändamålet med hela artikel 6, nämligen att förse den tilltalade/misstänkte med ett fullgott processuellt rättsskydd.s. 108

25.I följande kapitel redogörs för rättsfall från Europadomstolen som är av central betydelse för definitionen av oskyldighetspresumtionen. Redogörelsen är inte fullständig. Den innehåller dock en majoritet av de rättsfall i vilka oskyldighetspresumtionen aktualiserats. Förutom de refererade rättsfallen finns en mängd rättsfall från Europadomstolen i vilka brott mot oskyldighetspresumtionen påståtts men i vilka påståendena avfärdats som ogrundade. Dessa har endast undantagsvis tagits upp, i de fall Europadomstolens domskäl varit utförliga nog för att möjliggöra ett e contrario resonemang, eftersom en definition av vad oskyldighetspresumtionen inte är, skulle bli alltför omfattande och brista i precision. Rättsfallen är strukturerade i huvudpunkter som tillsammans utgör oskyldighetspresumtionens kärna.s. 108

26.Genomgående för redogörelsen av rättsfall från Europadomstolen gäller att de klagande sägs ha klagat till domstolen trots att klagomålen i äldre fall ställts till Europakommissionen. För de fall då distinktionen varit av betydelse för utgången i fallet har detta uppmärksammats särskilt. Annars anges alltså Europadomstolen som klagoinstans.s. 108

27.Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr... 109s. 109

En konkretisering av

oskyldighetspresumtionen

1.En konkretisering av oskyldighetspresumtionens innebörd tar lämpligens. 109

2.sin utgångspunkt i rekvisiten i artikel 6 (2). Emellertid har Europa-s. 109

3.domstolen i sin praxis kommit att utvidga presumtionen till att även om-s. 109

4.fatta områden som sträcker sig utöver de som direkt framgår av konven-s. 109

5.tionstexten. Det innebär att Europadomstolens praxis är av stor betydelses. 109

6.vid en konkretisering av oskyldighetspresumtionen. Artikel 6 (2) is. 109

7.Europakonventionen anger som bekant:s. 109

8.Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldigs. 109

9.till dess hans skuld lagligen fastställts.s. 109

10.I artikeln finns rekvisit uppställda som när de är uppfyllda innebär atts. 109

11.presumtionen ovillkorligen skall tillämpas. Det skall till exempels. 109

12.föreligga en anklagelse. Det skall dessutom vara en anklagelse för brott.s. 109

13.Rekvisiten innebär att presumtionen formellt sett endast kan bli aktuell is. 109

14.brottmål.s. 109

15.Domstolen har dock i flera fall kommit fram till slutsatsen atts. 109

16.förfaranden som enligt nationell rätt är administrativa skall betraktas soms. 109

17.straffrättsliga i konventionens mening. Övriga rekvisit är en rätt att blis. 109

18.betraktad som oskyldig intill dess skuld lagligen har blivit fastställd.s. 109

19.Rekvisitet har två beståndsdelar, dels skall skulden slås fast, dels måstes. 109

20.det ske enligt lag.s. 109

21.I sammanhanget aktualiseras bland annat frågan hur skulden skall slåss. 109

22.fast, i vilken form detta skall ske och vem som är behörig att avgöras. 109

23.saken. Kan till exempel domskäl i en frikännande dom antyda skuld ochs. 109

24.skall detta regleras i lag? 110 Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr. ..s. 109

En definition av kärnan -förklarande

logiska och kausala samband med

oskyldighetspresumtionen

1.Att definiera oskyldighetspresumtionen är att definiera de förfaranden som kan härledas ur den eller som direkt påverkas av den. Vad som skall räknas till oskyldighetspresumtionens "kärna" är en fråga som kan avgöras genom en granskning av olika förklarande logiska och kausala samband.s. 110

2.Oskyldighetspresumtionen förklarar och rättfärdigar Europadomstolens och Högsta domstolens praxis. Förklaring innebär att man konstaterar att föreställningen om oskyldighetspresumtionen sannolikt har påverkat lagstiftaren respektive domaren. Med andra ord har den påverkat vissa bestämmelsers ordalydelse samt bestämmelsernas tolkning i rättsfall. Det rör sig alltså om ett kausalt samband. Kausala förklaringar diskuteras ofta inom vetenskapsteorin. Det talas då om "reasoning to the best explanation", eller om "reasoning to the best systematisation."s. 110

3.Rättfärdigandet innebär att man konstaterar ett slags logiskt samband mellan oskyldighetspresumtionen och lagens innebörd respektive fallens utgång. Oskyldighetspresumtion fungerar då som ett slags så kallad "first principle". Lagens innebörd eller rättsfallens utgång följer logiskt ur en sådan "first principle" tillsammans med rimliga tilläggspremisser. s. 110

4.Det kan argumenteras för att i princip hela brottmålsprocessen kan föras in under, eller i vart fall tar avstamp i, oskyldighetspresumtionen. Det kan även sägas att principen är allmänt hållen, att ingenting direkt konkret framgår av den och att den därför inte utgör något annat än ett allmänt moraliskt ställningstagande vars syfte är att minska risken för felaktiga domar. Vid en definition av oskyldighetspresumtionen krävs därför att det finns tillräcklig adekvans mellan oskyldighetspresumtionen och de bestämmelser som till inte ringa del stöder sig på den samt på de handlingar (till exempel rättens i en förhandling) över vilka den har inflytande.s. 110

5.Till stor del tack vare Europadomstolens praxis kan oskyldighetspresumtionens kärna fastställas. Följande systematik bygger därför på en granskning av Europadomstolens domar i vilka kärnan i presumtionen framkommit. Beskrivningen gör inte anspråk på att vara uttömmande då en beskrivning av alla de möjligheter som uppkommer vid princip-s. 110

6.Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr... 111s. 111

7.avvägningar är omöjlig att genomföra. Genomgången ger inte destos. 111

8.mindre en bild av vad som krävs av en effektiv oskyldighetspresumtion.s. 111

9.Urvalet av rättsfall har skett dels genom att samtliga av Europa-s. 111

10.domstolens avgöranden med anknytning till artikel 6 (2) gåtts igenom.s. 111

11.Domarna har tagits upp in extenso i de fall de varit viktiga för förståelsens. 111

12.av oskyldighetspresumtionen, notvis när de bekräftat tidigare beskrivnas. 111

13.domar, eller inte alls i de fall då klagomålen bedömts vara uppenbarts. 111

14.grundlösa, förlikts eller när de av Europadomstolen ansetts omfattas avs. 111

15.ett klagomål mot en annan konventionsartikel. Vidare har de slutsatsers. 111

16.rörande oskyldighetspresumtionens systematiska funktion, som utretts is. 111

17.föregående del, använts som underlag för ett vidare urval av domar soms. 111

18.är relevanta för oskyldighetspresumtionen. Genomgången omfattars. 111

19.således även domar i vilka presumtionen inte direkt behandlats men soms. 111

20.rört institut som är nödvändiga för en fungerande oskyldighets-s. 111

21.presumtion. Dessa har till exempel behandlat frågor om oavhängig ochs. 111

22.opartisk domstol, rätten till tystnad och till att inte behöva vittna mot sigs. 111

23.själv samt kraven för presumtionens upphävande genom dom. De avs. 111

24.oskyldighetspresumtionens beståndsdelar som på detta sätt identifieratss. 111

25.utgör dess kärna.s. 111

26.Kommissionsavgöranden har inte behandlats självständigt. Kommis-s. 111

27.sionens ståndpunkter har istället redogjorts för när de omfattats avs. 111

28.Europadomstolens argumentation eller varit nödvändiga för förståelsens. 111

29.av densamma. Skälet härför är att· domstolens avgöranden har ens. 111

30.prejudiciell verkan som saknas hos kommissionsavgörandena. s. 111

31.forts. 112 Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr. ..s. 111

32.Rättsfallen från Europadomstolen har delats upp i huvudpunkter och analyserats, från den inledande misstanken till domen och frågan om eventuellt skadestånd, det vill säga att de rättsfall som behandlar inledande misstanke tas upp först. Under varje punkt återfinns en genomgång av de rättsfall som är centrala för punkten tillsammans med, i förekommande fall, en kortare genomgång av relevanta men inte lika tongivande rättsfall. I de fall då praxis antagit en jämförelsevis fast form har de domar som endast bekräftat tidigare slutsatser redogjorts för notvis. Klassificeringen av rättsfall under varje rubrik är kronologisk från det äldsta fallet till det senaste. Härigenom blir det möjligt att följa rättsutvecklingen inom varje område under en längre tid.s. 112

Rättsfallsgenomgångens disposition

1.I det följande refereras de rättsfall från Europadomstolen som anger oskyldighetspresumtionens innehåll och räckvidd. Redogörelsen för varje rättsfall är tredelad. Under den första rubriken, som anger fallets namn och vad det behandlar, beskrivs bakgrunden i målet. Det vill säga det nationella förfarande som ligger till grund för klagomålet till Europadomstolen. Under den andra rubriken, "Europadomstolens dom", återges Europadomstolens dom i fallet i de delar som är relevanta för oskyldighetspresumtionen.s. 112

2.Under de två inledande rubrikerna återges sålunda bakgrunden i målet och avgörandet i Europadomstolen. Den engelska originaltexten har översatts och sammanfattats. Under de två inledande rubrikerna förekommer inga analyser av fallen utöver de som återfinns i domarna. Europadomstolens domskäl är emellertid ofta mycket omfattande och analyserande. Under den tredje rubriken, "Analys", undersöks fallets betydelse såväl de fege lata som de lege ferenda.s. 112

3.Rättsfall från Europadomstolen -rekvisit för oskyldighetspr... 113s. 113

4.Rättsfallen är förhållandevis utförligt refererade eftersom avsikten ärs. 113

5.att läsaren skall kunna bilda sig en uppfattning om underlaget förs. 113

6.slutsatserna såväl de lege lata som de lege ferenda. Syftet är att dets. 113

7.analyserade underlaget skall kunna användas till grund för en argumen-s. 113

8.tation kring oskyldighetspresumtionen även utanför de områden soms. 113

9.omfattas av de refererade fallen. För detta krävs relativt utförliga refererats. 113

10.som sätter in oskyldighetspresumtionen i dess sammanhang.s. 113

Oskyldighetspresumtionens

tillämpningsområde och tidpunkten

för dess inträde

1.En konkretisering av oskyldighetspresumtionens innehåll fordrar inled-s. 7

2.ningsvis att dess tillämpningsområde fastställs. I sammanhanget avses is. 7

3.första hand vilken avgränsning som gäller för oskyldighetspresumtionenss. 7

4.tillämpning och inte dess verkan i det konkreta fallet, även om analysen is. 7

5.kapitlet också innefattar sådan när det är påkallat av omständigheterna is. 7

6.fallet.s. 7

7.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde sträcker sig utövers. 7

8.vad som framgår av texten i artikel 6 (2). Europadomstolen har genom sins. 7

9.praxis utsträckt presumtionens tillämpningsområde till att omfatta ävens. 7

10.förfaranden som inte direkt omfattas av artikeln. Europadomstolen hars. 7

11.också tolkat nationella rättsliga begrepp autonomt och gett dem en annans. 7

12.innebörd än den formella, ofta i utvidgande riktning, vilket även inneburits. 7

13.att artikel 6 kommit att gälla i en större omfattning.s. 7

14.Ett besvärligt gränsdragningsproblem finns mellan administrativa ochs. 7

15.straffrättsliga förfaranden. Om ett förfarande betraktas som administrativts. 7

16.utesluter det att oskyldighetspresumtionen tillämpas men om det ärs. 7

17.straffrättsligt skall den beaktas. Det gäller särskilt i de administrativas. 7

18.förfaranden som sker i nära anslutning till eller som är en direkt följd avs. 7

19.ett straffrättsligt förfarande.s. 7

.1 Rättegång inom skälig tid och tidpunkten

för oskyldighetspresumtionens inträde

1.En rättegång inom skälig tid är en förutsättning för oskyldighets-s. 7

2.presumtionens upprätthållande. En misstänkt person som inte ställs införs. 7

3.rätta under en längre tid riskerar att drabbas av de så kallade faktiskas. 7

4.effekterna eftersom han så länge förundersökningen mot honom pågår ärs. 7

5.den som pekats ut som brottsling och saknar möjlighet att offentligts. 7

6.rentvå sig. 116 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ...s. 7

7.Frågan om rättegång inom skälig tid har behandlats i en mängd olika rättsfall från Europadomstolen. Frågan är kanske den som allra mest upptagits Europadomstolen tid. Nedan redogörs för de fall som varit vägledande för Europadomstolens avgöranden av om en rättegång skett inom skälig tid och som är särskilt relevanta för svenskt vidkommande. För att kunna avgöra om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6 (1) använder sig Europadomstolen ibland även av de kriterier kommissionen ställt upp i samband med samma fråga enligt artikel 5 (3) i Europakonventionen.s. 116

Långsam förundersökning och frihetsberövande

-N eumeister mot Österrike

1.På begäran av åklagare i Wien inleddes en förundersökning i augusti 1959 mot klaganden Neumeister som misstänkt för olika former av skattebrott och bedrägeri. Neumeister hördes för första gången av undersökningsdomare i januari 1960. Han häktades i februari 1961. Häktningsgrunden var flyktfara och frigivning mot borgen beviljades därför inte. I maj samma år försattes han på fri fot. I juli 1962 häktades Neumeister på nytt och hölls därefter häktad fram till september 1964 då han frigavs mot borgen. Hans pass togs i beslag som ytterligare en säkerhetsåtgärd för att han inte skulle lämna landet.s. 116

2.I mars 1966 skrevs två av åtalspunkterna av. Vid tidpunkten för Europadomstolens prövning var resterande åtalspunkter alltjämt under prövning i österrikisk domstol. Prövningen beräknades vara slutförd under halvårskiftet 1968. 7.1.1.1 Europadomstolens dom Neumeister klagade till Europadomstolen. Han ansåg bland annat att hans rätt till en rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 (1) åsidosatts och att den långa tid han suttit häktad, sammanlagt 2 år och 4 månader, strider mot artikel 5 (3) i Europakonventionen. forts.s. 116

3.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 117s. 117

4.Bestämmelserna som reglerar rätten till en prövning inom skälig tids. 117

5.återfinns i artikel 5 (3). De skall läsas tillsammans med bestämmelsen is. 117

6.artikel 6 ( 1) om rätten till rättegång inom skälig tid för den händelse dens. 117

7.misstänkte är eller har varit frihetsberövad. Domstolen hade därför i fallets. 117

8.att ta ställning till bland annat om den långa häktningstiden inneburit atts. 117

9.Neumeisters rätt till en rättegång inom skälig tid kränkts.s. 117

10.Europadomstolen baserade sitt resonemang i huvudsak på kommiss-s. 117

11.ionens mycket omfattande rapport. I denna skapade kommissionen fleras. 117

12.kriterier, som visat sig bli vägledande, för vad som skall beaktas vid etts. 117

13.avgörande av om en rättegång kommit till stånd inom skälig tid.s. 117

14.Kommissionen ansåg att frågan om rättegång inom skälig tid inte kans. 117

15.avgöras in abstracto. Varje fall måste granskas för sig. Icke desto mindres. 117

16.uppställde kommissionen flera kriterier utifrån vilka bedömningen skalls. 117

17.ske vid avgörandet av om artikel 5 (3) efterlevts. s. 117

18.Kommissionen satte inte upp någon tidsgräns för häktningstiden.s. 117

19.Häktningens längd i sig var dock ett av flera kriterier som var relevant vids. 117

20.avgörandet av om häktningstiden varit skälig eller oskälig. Vids. 117

21.bedömningen om häktningstiden varit skälig skall häktningstidens längds. 117

22.ställas i relation till vilken typ av brott den häktade misstänks för, dens. 117

23.föreskrivna och förväntade påföljden i händelse av en fällande dom samt 118 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ... vilka möjligheter nationell rätt ger till avräkning av häktningstiden från påföljden.s. 117

24.Kommissionen ansåg också att oskyldighetspresumtionen skall beaktas vid bedömningen av om förhållandet mellan en möjlig påföljd och häktningstiden är proportionerligt. Om den sammanlagda häktningstiden närmar sig den förväntade påföljden innebär det att oskyldighetspresumtionen inte till fullo har beaktats. Dessutom måste, förutom de sedvanliga konsekvenserna av häktningen för den häktade, de materiella, moraliska och andra konsekvenserna för den misstänkte beaktas.s. 118

25.Vid avgörandet om häktningstiden varit proportionerlig skall även beaktas om den häktade medverkat till att utredningen eller rättegången försenats. Likaså skall uppmärksammas om förfarandet fördröjts på grund av hans överklaganden, begäran om frisläppande eller av annan begäran om gottgörelse. I sammanhanget är det också av betydelse om den häktade ansökt om att få bli försatt på fri fot mot borgen eller erbjudit andra garantier för sin närvaro vid rättegången. Likaledes skall de fakta som åberopats, antalet vittnen och misstänkta, behovet av bevisupptagning utomlands etc. beaktas vid avgörandet.s. 118

26.Även utredningen måste granskas mot bakgrund av den tillämpade utredningsmetoden och myndigheternas genomförande av utredningen. Vid bedömningen skall arbetsinsatsen och handläggningen av fallet beaktas. Vad gäller domstolshandläggningen är det relevant hur domstolen behandlat en begäran om frigivning i väntan på rättegång och hur rättegången genomförts.s. 118

27.Kommissionen ansåg att ovanstående kriterier möjliggjorde en konsekvent bedömning, utan inslag av godtycke, av om den misstänkte ställts inför rätta inom skälig tid enligt Europakonventionens artikel 5 (3). Vidare påpekade kommissionen att samtliga kriterier inte nödvändigtvis behövde vara uppfyllda för att en kränkning skulle kunna konstateras. Det kan hända att en separat granskning av de olika kriterierna leder till olika slutsatser. Det förhindrar emellertid inte att ett av kriterierna i sig kan utgöra ett tillräckligt underlag för att frågan skall kunna avgöras.s. 118

28.Med hjälp av en granskning av utredningens genomförande ansåg kommissionen att det österrikiska förfarandet inneburit en tidsutdräkt som i sin tur medfört att Neumeisters häktningstid varit alltför lång och att en kränkning av artikel 5 (3) därmed förelegat.s. 118

29.Vad gäller avgörandet av vad som utgör skälig tid enligt artikel 6 (1) påpekade kommissionen att det skiljer sig från ett avgörande enligt artikel 5 (3) genom att frågan om rättegång hållits inom skälig tid inte skall beräknas från tidpunkten för häktningen. Det avgörande vad gäller artikels. 118

30.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 119s. 119

31.6 ( 1) är istället när misstanken inneburit påtagliga följder för dens. 119

32.misstänkte.s. 119

33.Kommissionen ansåg att tidpunkten för när misstanken mots. 119

34.Neumeister började få påtagliga följder för honom inföll vid det förstas. 119

35.förhörstillfället och inte, exempelvis, när han formellt blev anklagad förs. 119

36.brott. Vidare konstaterades att eventuella överklaganden inte bör fås. 119

37.påverka avgörandet av vad som menas med inom skälig tid.s. 119

38.För att kunna avgöra om rättegång hållits inom skälig tid enligt artikels. 119

39.6 (I) använde kommissionen huvuddelen av de kriterier den ställt upp is. 119

40.samband med artikel 5 (3). Den ansåg att samtliga kriterier, utoms. 119

41.konsekvenserna av häktningen för den häktade och dennes beteendes. 119

42.under förfarandet, var relevanta vid avgörandet. Kommissionen fanns. 119

43.därvid att N eumeisters rätt till rättegång enligt artikel 6 (1) i Europa-s. 119

44.konventionen kränkts.s. 119

45.Regeringen invände mot kommissionens resonemang och anfördes. 119

46.bland annat att det är svårt att förstå hur en person som endast hörs i etts. 119

47.inledande skede av en förundersökning skall kunna underrättas i detaljs. 119

48.om "anklagelsen" mot honom. Vad gäller oskyldighetspresumtionens. 119

49.ansåg regeringen att den bara skall tillämpas när det föreligger en formells. 119

50.anklagelse för brott enligt artikel 6 (2).s. 119

51.Europadomstolen delade emellertid inte regeringens uppfattning. Dens. 119

52.fann, vad gäller rätten till rättegång inom skälig tid enligt artikel 5 (3), atts. 119

53.avgörandet måste ske med beaktande av den tilltalades rätt att blis. 119

54.betraktad som oskyldig intill dess lagakraftägande dom föreligger.s. 119

55.Frihetsberövandet måste te sig rimligt med hänsyn till syftet och dets. 119

56.måste finnas möjlighet att försätta den misstänkte på fri fot fram tills. 119

57.rättegången. Avgörandet av om frihetsberövandet är rimligt görs avs. 119

58.nationella domstolar genom en avvägning mellan allmänintresset ochs. 119

59.individens frihet. s. 119

60.Europadomstolen fann att de skäl de österrikiska domstolarna angivits. 119

61.för att kvarhålla Neumeister i häktet inte i alla stycken varit tillräckliga.s. 119

62.Flyktfaran hade inte varit så stor att frigivning mot borgen inte kunnats. 119

63.ske. Domstolen ansåg därför att artikel 5 (3) k.ränkts.s. 119

64.Vad gällde frågan om artikel 6 ( 1) kränkts konstaterade domstolen atts. 119

65.artikeln är tillämplig fram till lagakraftägande dom. I fallet hade dets. 119

66.förflutit längre tid än sju år från det att Neumeister blivit anklagad förs. 119

67.brott utan att dom meddelats. Tidsutdräkten pekar på att en kränkning avs. 119

68.artikel 6 ( 1) skett. Emellertid är fallet synnerligen komplicerat ochs. 119

69.domstolars nationella utredningsplikt innebär att ärendet måste ges den 120 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ... tid som krävs för att saken skall kunna bli fullständigt utredd. Europadomstolen ansåg därför inte att artikel 6 (1) kränkts. 7.1.1.2 Analys I målet har Europadomstolen definierat begreppet inom skälig tid enligt Europakonventionens artiklar 5 (3) och 6 (I). Vid definitionen har domstolen i huvudsak utgått från Europakommissionens kriterier. Domstolen ansåg bland annat att häktning kan utgöra en kränkning av oskyldighetspresumtionen. Ett frihetsberövande måste ske med beaktande av den tilltalades rätt att bli betraktad som oskyldig intill dess dom fallit. Frihetsberövandet måste dessutom te sig rimligt med hänsyn till syftet för frihetsberövandet och det måste finnas möjlighet att försätta den misstänkte på fri fot fram till rättegången. Avgörandet av om frihetsberövandet är rimligt skall ske genom en avvägning mellan allmänintresset och individens frihet.s. 119

70.Europadomstolen utvecklade visserligen inte hur långt ett frihetsberövande skall vara för att strida mot oskyldighetspresumtionen. Emellertid ligger ett antagande om att när längden blivit sådan att det tillfälliga frihetsberövandet framstår som en utdömd påföljd i allmänhetens ögon, strider detta mot oskyldighetspresumtionen.s. 120

71.Europadomstolen konstaterade vidare att utredningsplikten är ett viktigt inslag i rättsordningar som lägger det yttersta utredningsansvaret på domstolen. Följaktligen måste rimlig tid kunna avsättas för utredningen, utan att artiklarna i Europakonventionen kränks. Hur lång tid som kan accepteras sägs inte även om den tid som förflutit i fallet (drygt sju år) kan synas väl lång.s. 120

72.Det kan mot bakgrund av bland annat oskyldighetspresumtionen hävdas att vad som skall anses utgöra inom skälig tid bör tolkas restriktivt. Det är rimligt att erforderliga resurser avsätts för att ett förfarande skall kunna ske skyndsamt och att processlagarna är utformade på ett sätt som medger så lite missbruk som möjligt. En absolut gräns torde i viket fall som helst vara när häktningstidens längd överskrider den förväntade påföljden.s. 120

73.En fråga i sammanhanget är från vilken tidpunkt den misstänkte skall kunna åberopa oskyldighetspresumtionen. I fallet talas det om hur den misstänktes situation påverkats av brottsmisstanken. En slutsats om att oskyldighetspresumtionen börjar gälla när den misstänkte påverkats av brottsmisstanken mot honom är därför rimlig bland annat med tanke på att han då även får ett intresse av att kunna bemöta misstankarna mot sig för att kunna upprätthålla oskyldighetspresumtionen. Kommissionens resonemang kring rekvisitet "inom skälig tid" bör därför kunna överföras på oskyldighetspresumtionen.s. 120

74.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 121s. 121

Prövning av skattetillägg -Janosevic mot

Sverige, Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic

mot Sverige

1.Frågan om påförande av skattetilläggs överensstämmelse med Europa-s. 121

2.konventionens artikel 6 (1) och 6 (2) har prövats av Europadomstolen is. 121

3.två fall mot Sverige.Bakgrunden i fallen är i huvudsak densamma ochs. 121

4.domsluten är så gott som identiska varför fallen tas upp i ett samman-s. 121

5.hang.s. 121

6.Fallen hade anhängiggjorts av Janosevic, som ägde en taxifirma, samts. 121

7.Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic, som tidigare varit direktör i dettas. 121

8.taxibolag. Janosevic, taxibolaget och Vu1ic hade upptaxerats och ålagtss. 121

9.genom olika beslut av skattemyndighet det andra halvåret 1995 att betalas. 121

10.bland annat skattetillägg. Janosevic, Västberga Taxi Aktiebolag ochs. 121

11.Vulic begärde omprövning av taxeringen och inhibition av verkställig-s. 121

12.heten i avvaktan på fortsatt prövning av skatteärendet. Deras yrkandens. 121

13.om inhibition avslogs. Janosevic och taxibolaget försattes i konkurs,s. 121

14.Janosevic i juni 1996 och bolaget i februari 1997. Verkställig-s. 121

15.hetsåtgärder mot Vulic ledde till att vissa mindre banktillgodohavandens. 121

16.utmättes hos honom.s. 121

17.I februari 1999 beslöt skattemyndigheten att inte ändra sina beslut oms. 121

18.upptaxering och skattetillägg avseende Janosevic. Besluten fastställdes is. 121

19.december 2001 av länsrätten i Stockholms län, vars beslut överklagadess. 121

20.till kammarrätten i Stockholm, där målet var anhängigt när Europa-s. 121

21.domstolen meddelade sin dom.s. 121

22.I juni 1997 beslöt skattemyndigheten att inte heller ändra sina besluts. 121

23.om upptaxering och skattetillägg avseende Västberga Taxi Aktiebolags. 121

24.och Vulic. Bolagets överklagande avvisades av länsrätten i juli 2000 pås. 121

25.grund av att bolaget var i konkurs och därför inte hade rättskapacitet.s. 121

26.Beslutet överklagades upp till Regeringsrätten som beviljade prövnings-s. 121

27.tillstånd i april 2002. Länsrätten avslog Vulic överklagande i mars 2000.s. 121

28.Detta avgörande fastställdes av kammarrätten i december 2000, varefters. 121

29.Regeringsrätten nekade prövningstillstånd i maj 2002. 122 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ... 7.1.2.1 Europadomsltolens dom(ar) Europadomstolen fanninledningsvis enhälligt i båda fallen att mål avseende skattetillägg gäller anklagelser för brott i konventionens mening och att artikel 6 (1) därmed är tillämplig på sådana mål. s. 121

30.Vad gällde Janosevicfallet konstaterade Europadomstolen att åtgärder för verkställighet av skattemyndighetens beslut hade vidtagits mot honom och att han försatts i konkurs på grund av dessa, vilka således fått allvarliga konsekvenser för honom. Konsekvenserna kunde förväntas bli ännu allvarligare efter hand eftersom det kunde bli allt svårare för Janosevic att erhålla full gottgörelse även om han slutligen fått framgång i sitt överklagande av skattemyndighetens beslut. Under sådana förhållanden måste det krävas, för att Janosevic skulle få en effektiv domstolsprövning, att det förfarande han initierat bedrevs skyndsamt. Europadomstolen fann enhälligt att skattemyndigheten, som tagit nästan tre år på sig för att ompröva taxeringen, inte handlat med den skyndsamhet som omständigheterna krävde och att den oskäligt försenat den påföljande domstolsprövningen. Janosevic hade försatts i konkurs innan målet om hans skyldigheter ens hänskjutits till länsrätten och till och med innan länsrätten fattat sitt beslut med anledning av hans begäran om inhibition av verkställigheten. Janosevic hade under sådana förhållanden inte åtnjutit sin rätt enligt artikel 6 (1) till en effektiv domstolsprövning.s. 122

31.I fråga om Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic förde Europadomstolen ett liknande resonemang. Domstolen fann att skattemyndigheten och länsrätten inte hade handlat med den skyndsamhet som omständigheterna krävde och att de därigenom hade oskäligt försenat en domstolsprövning av frågorna om skatter och skattetillägg. När det gällde taxibolaget fann Europadomstolen att, för den händelse bolaget så småningom skulle befinnas ha rättskapacitet och kunna föra sin talan, domstolsavgörandet i fråga om skattetilläggen i vart fall kommer att ha försenats så mycket att bolagets rätt till domstolsprövning inte kan anses ha åtnjutits på ett effektivt sätt. Rätten enligt artikel 6 (1) till effektiv domstolsprövning hade därför kränkts även i fråga om detta bolag ochs. 122

32.Vulic.s. 122

33.Vad gällde frågan om oskyldighetspresumtionen beaktats på etts. 122

34.konventionsenligt vis uppkom den dels med tanke på om klagandenas. 122

35.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 123s. 123

36.ålagts en orimlig bevisbörda för att kunna undgå skattetillägg, delss. 123

37.genom att skattemyndighetens beslut om skattetillägg verkställts innans. 123

38.domstol avgjort om besluten var riktiga vilket enligt klagandena medförts. 123

39.att domstolen fått en förutfattad mening vid själva sakavgörandet. s. 123

40.När det gällde bevisbördan konstaterade Europadomstolen att det ärs. 123

41.förenligt med Europakonventionen att i princip och under vissas. 123

42.förutsättningar straffbelägga ett enkelt eller objektivt faktum som sådant,s. 123

43.utan krav på vare sig uppsåt eller oaktsamhet. Det förutsätter dock att dets. 123

44.finns möjlighet att skattetillägget kan undanröjas om det skulle visa sigs. 123

45.att det bland annat bygger på felaktig information eller oms. 123

46.underlåtenheten att deklarera verkar bero på en ursäktlig omständighets. 123

47.eller när påförandet av skattetillägg visat sig vara uppenbart obilligt.s. 123

48.Emellertid konstaterade Europadomstolen på samma gång att etts. 123

49.indrivande av skattetillägg på ett tidigt stadium under förfarandet kundes. 123

50.medföra allvarliga konsekvenser för de utsatta och negativa följder förs. 123

51.deras försvar i den påföljande domstolsprocessen. Staterna var därför, is. 123

52.likhet med de regler som gäller vid brottmålsförfaranden, skyldiga atts. 123

53.tillse att dylika verkställanden hölls inom rimliga gränser i syfte atts. 123

54.upprätthålla en rättvis balans mellan olika intressen. Domstolens. 123

55.underströk att det var särskilt viktigt i föreliggande fall eftersom beslutets. 123

56.fattats av en administrativ myndighet, det vill säga innan en rättsligs. 123

57.prövning kommit till stånd.s. 123

58.Europadomstolen konstaterade att det härvid ankommer på skatte-s. 123

59.myndigheten och på domstolarna att ex officio, även utan en framställans. 123

60.av den skattskyldige, kontrollera om det finns grund för eftergift avs. 123

61.skattetillägget. Emellertid omfattar skyldigheten endast de fall då fakta is. 123

62.målet motiverar det, vilket innebär att bevisbördan för att en eftergifts. 123

63.skall kunna beviljas i praktiken ligger på den skattskyldige. Följaktligens. 123

64.är utgångspunkten för skattemyndigheten och domstolarna att des. 123

65.felaktigheter som uppstått är en följd av den skattskyldiges oförsvarligas. 123

66.agerande och att det därför inte är uppenbart orimligt att påföra dennes. 123

67.skattetillägg.En sådan presumtion kan vara förenlig med oskyldighets-s. 123

68.presumtionen förutsatt att den proportionerlig med hänsyn till des. 123

69.intressen som står på spel.Europadomstolen fann att presumtionens. 123

70.visserligen var svår att motbevisa men att det fanns vissa möjligheters. 123

71.enligt svensk lag att undgå skattetillägg. De presumtionsregler soms. 123

72.tillämpades höll sig enligt Europadomstolens mening inom rimligas. 123

73.gränser, förutsatt att domstolarna verkligen gjorde en nyanserad och inte 124 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ... alltför restriktiv bedömning i varje individuellt fall av om det fanns förutsättningar för att undanröja eller efterge skattetillägg.s. 123

74.I frågan om det snabba indrivandet av skattetilläggen varit förenligt med Europakonventionen vägde Europadomstolen olika intressen mot varandra. Inledningsvis konstaterade den att statens finansiella intressen, som är av stor vikt vid upprätthållandet av ett effektivt skattesystem, inte kunde tillmätas sådan stor vikt i föreliggande fall. Skattetillägget kunde visserligen gälla stora summor men det var inte avsett att utgöra en självständig inkomstkälla. Dess huvudsakliga syfte var att fungera som ett påtryckningsmedel för skatteindrivning och för att beivra överträdelser av skattelagstiftningen. Det sagda medförde enligt Europadomstolen att även om skattetillägget och till och med rättsliga presumtioner kunde rättfärdigas vad gäller skatteuttaget kunde det inte rättfärdiga det omedelbara indrivandet av skattetillägg.s. 124

75.Europadomstolen konstaterade att det svenska systemet gav utrymme för överklagande och återbetalande av det indrivna beloppet men att detta inte fullt ut kunde kompensera den enskilde skattebetalaren för dennes förluster. Ett system som tillåter att indrivande av stora summor utan att betalningsskyldigheten fastslagits av domstol kunde därför kritiseras. Emellertid konstaterade Europadomstolen att den hade att avgöra fallen in casu. I fallen hade de åtgärder som vidtagits för verkställighet inte lett till att något belopp erhållits från Janosevic och Västberga Taxi Aktiebolag och att endast ett mindre belopp utmätts hos Vulic. Vidare skulle Janosevic och taxibolaget, vilka båda saknade tillgångar, oavsett skattetilläggen ha försatts i konkurs på grund av skatteskulderna.Under dessa omständigheter fann Europadomstolen att de svenska bestämmelserna angående möjligheterna till återbetalning av skatt utgjort tillräckligt skydd för klaganden varför Europadomstolen fann med röstsiffrorna sex mot en att inget brott mot oskyldighetspresumtionen förelegat. 7.1.2.2 Analys De båda målen mot Sverige väcker frågor angående oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och hur detta bestäms. I fallen kom till exempel oskyldighetspresumtionen att aktualiseras indirekt, det behövdes inte någon formell anklagelse för brott för presumtionens tillämpning enligt ordalydelsen i artikel 6. Europadomstolen konstaterades. 124

76.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 125s. 125

77.att skattetillägg kunde utgöra en straffliknande påföljd vilket inneburit atts. 125

78.det de facto förelegat anklagelse för brott enligt artikel 6 vilket i sin turs. 125

79.medfört att oskyldighetspresumtionen skulle tillämpas. Konstaterandets. 125

80.skedde trots att Europadomstolen tidigare funnit att skattetvister is. 125

81.allmänhet faller utanför de civila rättigheter och skyldigheter soms. 125

82.omnämns i artikel 6.Uppenbarligen finns det dock fall, soms. 125

83.föreliggande, i vilka artikel 6 blir tillämplig ändå, även vad gällers. 125

84.skattefrågor.s. 125

85.Europadomstolen slog således fast att skattetillägget är en straffrättsligs. 125

86.påföljd och inte bara en administrativ sanktion som den svenskas. 125

87.regeringen framhöll. Denna "uppgradering" medför en rad konsekvensers. 125

88.för handläggningen av skattetillägg såväl vad gäller beaktandet avs. 125

89.följderna av oskyldighetspresumtionen som övriga rättsäkerhetsgarantiers. 125

90.i Europakonventionen, i första hand de i artikel 6. Europadomstolens. 125

91.ansåg ju till exempel även att skattemyndighetens handläggning varit förs. 125

92.långsam och att domstolsförfarandena inte avslutats inom skälig tid enligts. 125

93.Europakonventionen.s. 125

94.Vid avgörandena konstaterade Europadomstolen dock, i enlighet meds. 125

95.sin praxis, att den hade att avgöra fallen in casu och den därför inte bordes. 125

96.föra ett övergripande principresonemang angående konventionsenlighetens. 125

97.av det svenska skattesystemet. Det har medfört att mycket fortfarande ärs. 125

98.oklart vad gäller handläggningen av skattetillägg. Denna ovilja att föra etts. 125

99.mera djupgående resonemang förstås bäst mot bakgrund av atts. 125

100.Europadomstolen måste visa stor försiktighet vid kritiserandet av centralas. 125

101.instrument hos medlemsstaterna för att dess domar skall kunnas. 125

102.accepteras. Emellertid innebär även en sådan balansgång mellan ens. 125

103.konsekvent rättstillämpning och hänsynstagande till medlemsstaternass. 125

104.intressen att Europadomstolen undergräver sin egen auktoritet soms. 125

105.prejudikatinstans. Dess prejudikat får inte den skärpa som krävs för att des. 125

106.metodiskt skall kunna tillämpas i medlemsstaterna och i värsta falls. 125

107.uppstår till och med oenighet om innebörden i en del av domarna.s. 125

108.I ett av fallen fann till exempel Europadomstolen att eftersom ingas. 125

109.pengar indrivits och att en av de skattskyldiga skulle ha satts i konkurss. 125

110.även utan skattetillägget på grund av medelsbrist, utgjorde de svenskas. 125

111.bestämmelserna angående möjligheterna till återbetalning av skatt etts. 125

112.tillräckligt skydd för klaganden varför Europadomstolen fann att ingets. 125

113.brott mot oskyldighetspresumtionen förelegat. Detta är ett typiskts. 125

114.exempel på ett in casu avgörande som lämnar en mängd frågor öppnas. 125

115.inför framtiden. Vad hade till exempel hänt om den skattskyldigess. 125

116.likviditet varit bättre. Påverkar verkligen den skattskyldiges ekonomiskas. 125

117.förhållanden skattetilläggens relation till oskyldighetspresumtionen? 126 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ...s. 125

118.Europadomstolen gav Sverige ett sätt att behålla ansiktet samtidigt som domstolen sände tydliga signaler om att det svenska systemet måste reformeras. Emellertid har domarna också inneburit att rättsläget blivit oklarare och dessutom givit regeringen möjlighet till att förhala eller undandra sig de åtgärder som med största sannolikhet kommer att visa sig nödvändiga för den händelse frågan kommer upp till prövning igen i Europadomstolen. Denna förvirring är en följd av den teknik Europadomstolen använt sig i domarna, nämligen att kritisera Sverige i domskälen men fria i domsluten vad gäller kränkning av oskyldighetspresumtionen.s. 126

119.Domstolens agerande har lett till att en mängd frågor förblivit obesvarade med hänsyn till oskyldighetspresumtionen. Det gäller till exempel frågor kring bevisbördans tyngd och om det är rimligt att verkställa beslut om skattetillägg innan saken avgjorts i domstol. Europadomstolen ansåg inte att oskyldighetspresumtionen var kränkt i och med att bevisbördan placerats på de skattskyldiga men fann att ett system där beslut verkställes med betydande belopp bör bli föremål för noggrann granskning. Skall domen förstås så att beloppets storlek är relevant för bevisbördans tyngd?s. 126

120.Dessa frågor och andra i samband med påförandet av skattetillägg bör visserligen kunna hanteras av det svenska rättsväsendet, nu när dess uppmärksamhet fästs på skattetilläggens tveksamhet med hänsyn bland annat till oskyldighetspresumtionen, men det hade varit önskvärt att Europadomstolen tydligare stakat ut vägen för en konventionsenlig tillämpning i sammanhanget.s. 126

.2 Administrativa åtgärder och disciplinära

påföljder

1.Gränsdragningen mellan straffrättsliga förfaranden och övriga förfaranden är central för oskyldighetspresumtionens tillämpning eftersom oskyldighetspresumtionen endast kan tillämpas om det förelegat en anklagelse för brott. Europadomstolen har avgjort frågan om det i praktiken förelegat en anklagelse för brott bland annat genom att granska i vilken omfattning den drabbade påverkats av förfarandet och hur han upplevt sin situation till följd av detta.s. 126

2.Europadomstolen har inte ansett sig vara bunden av den nationella benämningen på ett förfarande när den konstaterat att det förelegat en anklagelse för brott. Det innebär att oskyldighetspresumtionen mycket väls. 126

3.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 127s. 127

4.kan tillämpas i fall med disciplinpåföljder och olika administrativas. 127

5.sanktioner. Det medför i sin tur att dessa inte kan påföras utan att has. 127

6.föregåtts av en rättvis rättegång enligt artikel 6 med sedvanligt beaktandes. 127

7.av oskyldighetspresumtionen.s. 127

Militära disciplinstraff -Engel m.fl. mot

N ederländema

1.Fallet Engel m.fl. mot Nederländernaär i första hand relevant förs. 127

2.definitionen av oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde genoms. 127

3.att de rekvisit som klarläggs i fallet vad gäller tillämpningen av artikel 6s. 127

4.(1) sammanfaller med dem som gäller för tillämpningen av artikel 6 (2).s. 127

5.Framförallt gäller det vad som skall anses vara en brottslig gärning is. 127

6.konventionsrättslig mening. För att kunna avgöra frågan kom Europa-s. 127

7.domstolen i fallet fram till de så kallade Engelkriterierna. Oskyldighets-s. 127

8.presumtionen aktualiserades i fallet även vad gällde frågan om det vars. 127

9.förenligt med Europakonventionen att använda sig av belastningsregisters. 127

10.vid bestämmandet av påföljd.s. 127

11.I fallet var bland annat fråga om ett militärt disciplinstraff omfattas avs. 127

12.garantierna i artikel 6. Klagandena var värnpliktiga som vid flera tillfällens. 127

13.blivit föremål för disciplinåtgärder. En disciplinförseelse är enligts. 127

14.holländsk lag en gärning som inte återfinns i strafflagen och som striders. 127

15.mot en order, en bestämmelse eller som är oförenlig med militär disciplins. 127

16.och ordning eller sådana brottsliga gärningar som faller inom militär-s. 127

17.domstolens kompetens genom att de är oförenliga med militär disciplins. 127

18.och ordning men av sådan trivial natur att de kan behandlas på annat sätts. 127

19.än i en ordinär brottmålsrättegång.s. 127

20.En disciplinförseelse kan medföra olika former av arrest inklusives. 127

21.kompaniförbud beroende på militär grad i upp till tjugoen dagar ellers. 127

22.placering i en straffenhet. Straffen bestäms av befäl och kan överklagas is. 127

23.första hand till högre befäl ( om inte straffet beslutats av en militär-s. 127

24.domstol) och i andra hand till en militärdomstol.s. 127

25.7.2.1.l Europadomstolens doms. 127

26.Europadomstolen inledde sitt resonemang med att konstatera att flertalets. 127

27.medlemsstater redan vid Europakonventionens tillkomst använt sig avs. 127

28.disciplinära system för bruk inom militären. Systemen inskränkers. 127

29.soldaters fri-och rättigheter på ett sätt som inte är tillåtligt vad gäller 128 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ... civila. Militära disciplinsystem strider inte med automatik mot Europakonventionen. Emellertid är de inte heller undantagna från konventionens krav. Konventionen är tillämplig på militära system men tolkningen och tillämpningen av konventionsreglerna måste ske med hänsyn till det militäras särskilda drag och dess inverkan på enskilda soldater.s. 127

30.Frågan om artikel 6 var tillämplig besvarades bland annat med hjälp av de påföljder som klagandena riskerade. Ett frihetsberövande i två dagar ansågs som för kort för att konventionen skulle kunna bli tillämplig. Ett kompaniförbud verkställt i en straffenhet på mellan tre och sex månader var däremot tillräckligt för att det skulle anses vara ett frihetsberövande i konventionens mening.s. 128

31.En svårighet i sammanhanget var att saken komplicerades av frågan om en handling klassificeras som straffrättslig eller disciplinär. Bland konventionsstaterna förekommer det ibland att de inhemska myndigheterna kan välja mellan kategorierna när en handling skall klassificeras. Det kan till och med förekomma fall i vilka det kan vara fråga om kumulation av en disciplinär påföljd och en straffrättslig dito.s. 128

32.För att kunna besvara frågan ställde domstolen upp de så kallade Engelkriterierna. Den började med att hänvisatill fallet Neumeister när den slog fast att ordet "anklagelse" i rekvisitet "anklagelse för brottslig gärning" skall ses i ett konventionssammanhang. I enlighet därmed tillämpade domstolen sig av en autonom tolkning vid bestämningen av det förelegat en anklagelse för brott.s. 128

33.Frågan om vilken autonomi som "brottslig" i rekvisitet "brottslig gärning" har besvarades emellertid inte på samma sätt. Domstolen konstaterade att Europakonventionen tillåter att konventionsstaterna själva bestämmer vilka gärningar eller underlåtenhetsförsyndelser som skall bestraffas disciplinärt och vilka som hör hemma under de straffrättsliga reglerna. Staterna har rätt att kriminalisera en handling eller en underlåtenhet i den mån de önskar så länge som inte kriminaliseringen innebär att en konventionsrättighet kringskärs eller åsidosätts.s. 128

34.Valet av förfarande är emellertid inte fritt. Om staterna kunde, efter eget gottfinnande, bestämma att en påföljd skall betraktas som disciplinär istället för straffrättslig skulle det innebära att möjligheten att tillämpa artiklarna 6 och 7 (Inget straff utan lag) i konventionen blev föremål för staternas godtycke. Staterna har emellertid stor frihet att kriminalisera handlingar eller underlåtenhet.s. 128

35.Möjligheterna att klassificera olika handlingar som disciplinära är däremot betydligt mera begränsade. Orsaken är att det inte skall varas. 128

36.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 129s. 129

37.möjligt att kringgå de rättigheter som konventionen skyddar. Europa-s. 129

38.domstolen förbehöll sig därför rätten att avgöra om tillämpningen av etts. 129

39.disciplinärt förfarande inneburit att den misstänktes rättigheter åsido-s. 129

40.satts.s. 129

41.Domstolen ansåg mot bakgrund av ovanstående resonemang och des. 129

42.olika militära disciplinära åtgärder som aktualiserades i fallet att dets. 129

43.förelåg ett behov att klargöra vilka kriterier som skall läggas till grund förs. 129

44.hur ett disciplinärt förfarande skall kunna skiljas från ett straffrättsligt.s. 129

45.Den kom fram till att följande kriterier, de så kallade Engelkriterierna,s. 129

46.måste beaktas vid ett avgörande av om en anklagelse för brotts. 129

47.förelegat:s. 129

48.I. Ett förfarandes nationella benämning. I första hand skalls. 129

49.undersökas under vilken kategori handlingen faller enligt nationells. 129

50.lag. Den nationella benämningen utgör emellertid bara en utgångs-s. 129

51.punkt och har endast en formell och relativ betydelse. Den måste ses is. 129

52.ljuset av rättstillämpningen hos de övriga konventionsstaterna.s. 129

53.2. Handlingens natur. Punkten skall tillmätas större vikt än punktens. 129

54.ett. När en tjänstepliktig anklagas för en gärning eller underlåtenhets. 129

55.som står i strid med de regler som gäller för tjänstepliktiga kan staten is. 129

56.många fall i princip välja att tillämpa disciplinära åtgärder framförs. 129

57.straffrättsliga. Om staten väljer att använda sig av ett disciplinärts. 129

58.förfarande innebär det emellertid inte att Europadomstolens kontrolls. 129

59.över förfarandet upphör. Om staterna gavs möjlighet att undandra sigs. 129

60.domstolens kontroll genom att bestämma att ett förfarande inte ärs. 129

61.straffrättsligt vore domstolens kontroll av konventionsstaternas rätts-s. 129

62.system endast skenbar.s. 129

63.3. Påföljdens natur och stränghet. Vilken påföljd riskerar dens. 129

64.misstänkte och vilken är svårhetsgraden? I ett samhälle som bygger pås. 129

65."the rule of law" hör alla frihetsberövanden till den straffrättsligas. 129

66.sfären utom de som till sin natur, beroende på frihetsberövandetss. 129

67.längd eller det sätt på vilket det genomförts, inte är märkbart skadligas. 129

68.(appreciably detrimental) för den drabbade.s. 129

69.Att Europadomstolen valde att inkludera påföljdens stränghet som etts. 129

70.kriterium motiverades med hänvisning till konventionsstaternas rättsliga 130 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ... traditioner, betydelsen av det som står på spel, samt den vikt som konventionen tillmäter en persons fysiska frihet.s. 129

71.Med tillämpning av ovanstående kriterier konstaterade Europadomstolen att artikel 6 var tillämplig i föreliggande fall eftersom syftet med förfarandet varit att utdöma ett kännbart straff i form av ett frihetsberövande.Det hade således förelegat en anklagelse för brott i konventionens mening.s. 130

72.Slutligen hade Europadomstolen att ta ställning till ett klagomål som grundade sig på att den holländska militära högsta domstolen använt sig av två artiklar skrivna av klagandena som underlag vid påföljdsbestämningen. Klagandena hade inte åtalats för artiklarna vilket rimligtvis innebar att de inte varit olagliga. Trots det hade de använts vid påföljdsbestämningen, vilket klagandena påstod stod i strid mot oskyldighetspresumtionen i artikel 6 (2). Emellertid fann Europadomstolen att oskyldighetspresumtionen inte hade den omfattning som klagandena påstod. Av ordalydelsen i artikel 6 (2) framgår att den endast gäller för skuldfrågan och inte för påföljdsfrågan. Den hindrar därför inte nationella domare från att beakta faktorer som de anser vara relevanta för bedömningen av den anklagades personliga karaktär vid bestämmandet av påföljd. Med anledning härav fann en enig Europadomstol att mgen kränkning mot oskyldighetspresumtionen förekommit i fallet. 7.2.1.2 Analys Fallet Engel med flera används ofta när det gäller att utreda om det föreligger en anklagelse för brott i konventionens mening. Rekvisitet anklagad för brott återfinns bland annat i artikel 6 (2) och är därmed även centralt för tillämpningen av oskyldighetspresumtionen. För att rekvisitet skulle kunna ges en klar innebörd i framtiden kom Europadomstolen fram till de så kallade Engelkriterierna.s. 130

73.Emellertid är Engelkriterierna endast en utgångspunkt vid avgörandet av huruvida ett förfarande är att betrakta som straffrättsligt eller som disciplinärt. Kriterierna är allmänt hållna och behöver därför preciseras ytterligare, till exempel vad beträffar straffets svårighetsgrad. En sådan precisering görs med hjälp av samtliga fakta i målet och mot bakgrund av ändamålen för Europakonventionen.s. 130

74.En lösning för att komma till rätta med svårigheterna att klassificera ett förfarande är att berörda myndigheter i fall då tvivel uppstår om huruvida det föreligger en de facto anklagelse för brott bör agera som oms. 130

75.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 131s. 131

76.så vore fallet. Det skulle ligga i linje med principen om in dubia pra rea,s. 131

77.tolkad extensivt, ( eftersom det råder tvivel om det verkligen är fråga oms. 131

78.rea) och säkerställa att inga konventionsrättigheter kränks.s. 131

79.Domstolen fann att det av ordalydelsen i artikel 6 (2) framgår att dens. 131

80.endast berör skuldfrågan och inte påföljdsfrågan. Oskyldighetspresum-s. 131

81.tionen förhindrar därför inte att nationella domare vid påföljdsbestämn-s. 131

82.ingen beaktar faktorer de anser relevanta vid bedömningen av dens. 131

83.anklagades karaktär.s. 131

84.Frågan som uppstår i sammanhanget är dock om inte detta öppnars. 131

85.vägen för att lagliga beteenden kommer att läggas till grund för ens. 131

86.påföljdsbestämning i skärpande riktning? Domstolarna måste visserligens. 131

87.ha full frihet att göra en helhetsbedömning när den dömdes prognos ställss. 131

88.för att prognosen skall kunna bli så korrekt som möjligt. Emellertid börs. 131

89.värdet av tillåtna handlingar starkt begränsas i händelse av att domstolens. 131

90.finner den dömdes prognos vara så dålig att straffet måste skärpas. I annats. 131

91.fall riskerar domstolen att, så att säga, bakvägen kriminalisera lagligas. 131

92.handlingar.s. 131

Administrativa åtgärder och anklagelse för

brott -Deweer mot Belgien

1.Fallet Deweer mot Belgien åskådliggör de gränsdragningsproblem soms. 131

2.kan uppkomma mellan ett straffrättsligt och ett administrativts. 131

3.förfarande.I Belgien var det möjligt att i vissa fall undvika att blis. 131

4.anklagad för brott genom att betala en summa pengar. Förfarandets. 131

5.tvingade i praktiken den misstänkte att betala utan att först ha fått sin saks. 131

6.prövad i domstol. Underlåtenhet att betala för att framtvinga domstol-s. 131

7.sprövning innebar att betydligt kännbarare sanktioner riskerades än vids. 131

8.betalning.s. 131

9.En fråga i sammanhanget är om förfarandet är att jämställa med ens. 131

10.anklagelse för brott. Fallet Deweer belyser det nära samband som finnss. 131

11.mellan rätten till en rättvis rättegång och oskyldighetspresumtionen.s. 131

12.Klaganden i fallet, Deweer, var innehavare av en slakteributik. Hans. 131

13.erhöll besked av en tjänsteman om att köttpriserna i hans butik stod i strids. 131

14.med vad som var föreskrivet enligt belgisk lag. Åklagaren fattade meds. 131

15.anledning härav ett provisoriskt beslut om att Deweers affär skulles. 131

16.stängas. Beslutet kunde upphävas antingen genom att Deweer betalade ens. 131

17.ansenlig summa pengar vid en förlikning eller genom dom. Beloppet vars. 131

18.enligt belgisk lag inte att anse som ett straff. Det var istället att betraktas. 131

19.som en förvaltningsrättslig avgift trots att avgiften ofta refererades som 132 Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp ... "böter genom förlikning".Inbetalningen kunde inte åberopas vid eventuella framtida åtal och den fördes inte heller in i kriminalregistret. Emellertid informerades de kommunala myndigheterna om avgiften. Under en femårsperiod ingick sedan informationen om avgiften i de uppgifter som de kommunala myndigheterna försåg de rättsliga myndigheterna med. Uppgiften ingick emellertid inte i informationen från kriminalregistret som var avsedd för andra myndigheter än de rättsvårdande.s. 131

20.Ett godtagande av en förlikning skulle för Deweers del komma att innebära att det i framtiden blev omöjligt att åtala honom för det aktuella brottet. Vidare kunde han genom att gå med på en förlikning undvika att hans affär kom att stängas. Deweer ansåg sig därför tvungen att gå med på förlikning, dels därför att han riskerade en betydligt högre summa böter om saken hamnade inför rätta, dels därför att han inte hade råd att hålla affären stängd tills saken blivit avgjord av domstol. 7.2.2.1 Europadomstolens dom Deweer klagade på förfarandet till Europadomstolen. Han krävde att återfå förlikningsbeloppet och begärde att domstollen bland annat skulle slå fast att han i praktiken varit utsatt för en anklagelse om brott och att han därmed hade varit berättigad till en domstolsprövning. Han ansåg att en prövning i praktiken nekats honom eftersom han varit tvungen att anta förlikningserbj udandet.s. 132

21.Regeringen invände att förfarandet inte inneburit en anklagelse för brott utan att det endast rört sig om ett förslag till förlikning som inte inneburit någon inskränkning i Deweers rätt till en rättvis rättegång. Europadomstolen slog fast att termen anklagad i konventionens artikel 6 ( l) och artikel 5 (2) har en mycket extensiv innebörd. Domstolen konstaterade att inget straffrättsligt förfarande inletts enligt belgisk lag vid tidpunkten för beskedet om att Deweer hade att välja mellan att betala eller riskera stängning av affären. Europadomstolen fann att den framträdande plats som rätten till en rättvis rättegång har i ett demokratiskt samhälle innebar att domstolen föredrog en substantiell tolkning av termen anklagad i artikel 6 (1) snarare än en formell. Domstolen såg sig därför föranledd att se till den verkliga processen snarare än till den skenbara.s. 132

22.I ljuset av det anförda ansåg domstolen att förlikningserbjudandet, åtminstone till viss del, var att se som ett substitut för en straffrättsligs. 132

23.Oskyldighetspresumtionens tillämpningsområde och tidp... 133s. 133

24.påföljd. Om Deweer vägrat att godta erbjudandet hade hans affär stängtss. 133

25.och han hade riskerat såväl fängelse som dryga böter om han ignorerats. 133

26.stängningsbeslutet. Beslutet om stängning hade dessutom fattats genoms. 133

Fotnoter

  1. 1Rättsprincipema har en dubbel funktion i rättssystemet. De utgör dels grunden för utformandet av systemets rättsregler. Dessa bör kunna härledas ur rättsprincipema för att rättssystemet skall bli överskådligt. Dels har de en kompletterande funktion i de fall som inte täcks av rättsreglerna. I dessa fall utgör de handlingsnormer som talar om för domstolarna hur de bör agera i brist på direkt lagstöd.
  2. 2Vad gäller denna avvägning, se till exempel Bylund, s. 38-39.
  3. 3Se Frände, Finsk straffprocessrätt I. s. I 0.
  4. 4En avvägning kan i sammanhanget innebära dels en begränsning av statens möjligheter att exempelvis tillgripa tvångsmedel, dels en begränsning i rättskyddet för den enskilde. Jämför till exempel fallet W. mot Schweiz, dom I 993-01-26, § 30, i vilket Europa- domstolen skrev att:
  5. 5European Convention for the protection ofHuman Rights and Fundamental Freedoms. Rom 1950-11-04, ETS 5-1950. Entry into force 1953-09-03.
  6. 6United Nations Universal Declaration of Human Rights, Adopted and proclaimed by General Assembly resolution 217 A (III) of 10 December 1948.
  7. 7Intemational Covenant on Civil and Political Rights Adopted and opened for signature, ratification and accession by General Assembly resolution 2200A (XXI) of 16 December 1966 entry into force 23 March 1976.
  8. 8Artikel 14 i FN-konventionen, punkten 2: Envar som anklagats för brottslig gärning skall ha rätt att betraktas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts.
  9. 9Charter ofFundamental Rights ofthe European Union (2000/C 364/01). Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna behandlar för första gången i EU:s historia i en och samma text de medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter
  10. 10Det sagda innebär dock givetvis mte att oskyldighetspresumtionen bortses från i Sverige. Den svenska rättsordningen upprätthåller de facto presumtionen i huvudsak men den används inte med lika stor tydlighet som i de nämnda länderna. Den tas sannolikt för given, vilket kan medföra en fara för att kraven för dess upprätthållande inte kontinuerligt diskuteras. Detta innebär att det·uppstår en risk för att presumtionen undergrävs.
  11. 11Det finns emellertid undantag. Jorgen Aall behandlar till exempel oskyldighets- presumtionen relativt utförligt i sin bok "Rettergang og menneskerettigheter: den europeiske menneskerettighetskonvensjons artikkel 6 og norsk straffprocess". Även Per-Ole Träskman har behandlat oskyldighetspresumtionen i ett stort antal analyserande artiklar med direkt relevans för svenskt vidkommande, se till exempel "Åtalsrätt", "Brottmålsrättegången i förhållande till FN-konventionen om politiska och medborgerliga rättigheter", "Presumtionen om den för brott misstänktes oskyldighet", "Rätten att förbli tyst", och "Omvänt eller bakvänt -om konststycket att lägga bevisbördan I brottmål på den tilltalade, utan att det kommer bak på människo- rättigheterna". Slutligen bör även Hans Danelius verk "Mänskliga rättigheter i europeisk praxis: en kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna" nämnas. Boken innehåller bland annat en kommenterad genomgång av tongivande fall från Europa- domstolen angående oskyldighetspresumtionen.
  12. 12Jämför till exempel Zahle, s. 857 f.
  13. 13Vad gäller förhållandet mellan rättsliga principer och moral se till exempel Touri, s. l 79-183.
  14. 14Jämför Stuckenberg, s. 449 ff.
  15. 15Jämför Bolding, s. 136 ff.
  16. 16År 1994 var antalet häktningsframställningar i Sverige c:a 12 000 och antalet bifallna häktningsyrkanden lite över 11 000. 1982 dömdes över 80 % av de häktade till fängelsestraff, DY-rapport 1995:2, s. 16-17 och SOU 1985:27 s. 240.
  17. 17Se till exempel Tyska författningsdomstolens dom BVerfGE 74, 358, 372. Se även Meyer, s. 64.
  18. 18Jämför till exempel Gropp, s. 805-806.
  19. 19Se till exempel Wennergren.
  20. 20Berman, The Presumption of Innocence: Another Reply, The American Journal of Comparative Law, s 616.
  21. 21Se till exempel Träskman, Omvänt eller bakvänt, s. 352.
  22. 22Se Juridikens termer, åttonde upplagan. Emellertid är innebörden av maximen numera betydligt mera omfattande än vad som framgår av en direkt översättning.
  23. 23sou 1996: 185 s. 367-368.
  24. 24Stree, s. 3.
  25. 25Se till exempel NJA 1990 s 370, i vilket Högsta domstolen anförde att i den mån oklarheter råder får den version som framstår som lindrigast för den tilltalade läggas till grund för den straffrättsliga bedömningen.
  26. 26Stree, s. 5.
  27. 27Se till exempel Stuckenberg, s. 98-100.
  28. 28Jämför till exempel Strandbakken, s. 11. 30 Stree, s. 11.
  29. 29Jämför Peczenik, Rättsnormer, s. 52.
  30. 30Jämför Peczenik, not 31 ibid., s. 12 f.
  31. 31Jämför till exempel Träskman, festskrift till Welamson, s. 472.
  32. 32Träskman, Omvänt eller bakvänt, s. 363.
  33. 33Svårlösta kollisioner är relativt sällsynta inom svensk rätt. I praktiken kolliderar visserligen ordalydelsen i en lagbestämmelse ganska ofta med ordalydelsen i en annan, till exempel en nyare sådan, eller en mera specifik sådan. Men med hjälp av olika kollisions- regler som lex posterior, lex superior och lex specialis kan dock de flesta kollisioner lösas.
  34. 34Jämför kapitel 2.3.2.
  35. 35Bayles, Procedural Justice, s. 11.
  36. 36Frågan om principernas funktion i rätten är emellertid inte oomtvistad. Ekelöf anser till exempel att om man ansluter sig till uppfattningen om att rättsregler har sitt ursprung i rättsprinciperna så leder detta härledande i förlängningen till att man även anser att det finns någon sorts grundnorm av metafysisk karaktär ur vilken alla andra normer kan härledas. Det blir alltså fråga om en slags naturrättslig grundprincip. En sådan metafysisk norm kan inte definieras, om den ens existerar vilket Ekelöf också starkt ifrågasätter, och är därför oanvändbar.
  37. 37Wr6blewski, Meaning and Truth in Judicial Decision, s. 19-21.
  38. 38Bayles, Procedural Justice, s. 17.
  39. 39Alexy, Theorie der Grundrechte, s. 125 ff.
  40. 40Wr6blewski, Meaning and Truth in Judicial Decision, s. 36.
  41. 41Alexy, Theorie der Grundrechte, s. 145 ff.
  42. 42Hädanefter benämns fortsättningsvis i huvudsak etiska, politiska och sedvanerättsliga principer som "allmänna principer".
  43. 43Kelsen, Allgemeine Theorie der Normen, s. 92.
  44. 44Jämför Dworkin, Taking Rights Seriously (kap. 4. Institutional Rights, s. 81-130) angående institutionaliserade principer. Synsättet att allmänna principer blir till rättsprinciper först då de institutionaliseras benämns också som "inclusive positivism" (jämför till exempel Waluchow, Inclusive Legal Positivism). Dworkin anser emellertid att även oskrivna och ännu inte institutionaliserade principer skall betraktas som rättsliga, Taking Rights Seriously (kap. 2. Mode! ofRules I, s. 14-45). Frågan om rättsliga principer måste vara institutionaliserade eller inte för att kunna betraktas som rättsliga faller emellertid utanför ramen för föreliggande arbete, varför den tills vidare lämnas därhän.
  45. 45Jämför Kants så kallade kategoriska imperativ, Kritik der praktischen Vemunft I, § 7, s. 140, sammanfattat enligt följande: Handle so, daß die Maxime deines Willens jederzeit zugleich als Prinzip einer allgemeinen Gesetzgebung gelten könne.
  46. 46Se till exempel Touri, s. 214-216 ang. rättsprincipers funktion som rättskällor.
  47. 47Kelsen, Allgemeine Theorie der Normen, s. 93.
  48. 48Alexy, Theorie der juristischen Argumentation, s. 21.
  49. 49Kelsen, Allgemeine Theorie der Normen, s. 100 ff. där författaren visar ett antal logiska figurer som beskriver totala och partiella normkonflikter.
  50. 50Jämför till exempel Tuori, s. 179.
  51. 51Domstolsprövning av en lags överensstämmelse med grundlag är till exempel relativt vanligt förekommande i tysk och nordamerikansk rätt. I Sverige försvåras dock en sådan prövning bland annat av uppenbarhetsrekvisitet i RF 11: 14 och av svensk rätts- tillämpningstradition som förespråkar att det i första hand är riksdagen som "är den instans som är bäst ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig" (1978/79 KU:39, s. 13).
  52. 52Detta gäller naturligtvis endast under förutsättning att domarens moraliska och erfaren- hetsmässiga värderingar om hur rättsprincipema bör tillämpas stämmer någorlunda överens med de allmänt rådande.
  53. 53Jämför till exempel preambeln till Europakonventionen, vad gäller gemensamma kulturtraditioner: ... såsom regeringar i europeiska stater vilka besjälas av samma anda och äger ett gemensamt arv i sina politiska traditioner, sina ideal, sin frihet och sin grundläggande rättsuppfattning och är beslutna att vidta de första åtgärderna ägnade att åstadkomma en kollektiv garanti för vissa av de rättigheter som angetts i den allmänna för- klaringen, ...
  54. 54Jämför till exempel frasen "Aequitas Sequitur Legem", rättvisan följer lagen. Frasen kan även tolkas som att rättvisa och lag bör vara olika sidor av samma mynt.
  55. 55Jämför med grekiskans axios som betyder värde.
  56. 56Rätten och moralen bör av flera olika anledningar vara samstämmiga så långt möjligt. Emellertid besitter rätten också en viss särprägel. Svein Eng, s. 20, anser till exempel att det finns ett särskilt juridiskt argumentationssätt, i vilket man inte ingår i filosofiska grundpositioner.
  57. 57Kelsen, Reine Rechtslehre, s. 228 ff.
  58. 58Kelsen, not 60 ibid., s. 198-200.
  59. 59Jämför Kelsen, not 60 ibid., s. 196 ff.
  60. 60Frågan om olika sätt att härleda bestämmelser faller utanför framställningen. Emellertid förtjänar det att nämnas att det till exempel är möjligt att säga att en högre regel bestämmer den lägres ursprung och att en princip stöder innebörden av en annan princip som står under den.
  61. 61Den faktiska betydelsen måste bestämmas i det enskilda fallet eftersom principerna har en viktdimension och därmed alltid vägs mot varandra. Det är således omöjligt att konstruera en fast hierarki av principer.
  62. 62Jareborg, s. 200.
  63. 63De specifika bestämmelserna i ett rättsområde är inte fullständigt självständiga gentemot övriga rättsområden eftersom de är en del av ett rättssystem. Det finns emellertid bestämmelser som är unika för vissa rättsområden. Men även dessa normer är influerade av de värden som präglar det demokratiska rättssystemet.
  64. 64Jämför Peczenik, Vad är rätt?, s. 572 ff. Koherens innebär bland annat logisk konsekvens och fullständighet. Se även Wr6blewski, Meaning and Truth in Judicial Decision, s. 41 ff.
  65. 65Jämför Peczenik, not 67 ibid., s. 345 ff.
  66. 66Se till exempel det så kallade Lindomefallet, Mölndals tingsrätts dom den 31 januari, DB 53, i mål B 746/90 och Hovrätten för Västra Sverige, avd. 4, dom den 26 april 1991, DB 64 i
  67. 67Jämför Peczenik, not 67 ibid., s. 347 f.
  68. 68Jämför Zittelmann, s. 27 ff. och Larenz, s. 357.
  69. 69Larenz, s. 3 5 7 ff.
  70. 70Se Peczenik, not 67 ibid., s. 348 ff.
  71. 71Ullman-Margalit, s. 156.
  72. 72Beskrivningen avser i första hand den svenska straffprocessen. Men den kan den även till vissa delar användas när det gäller att förstå Europadomstolens beslut, särskilt i de delar som berör avvägningsaspekten mellan rättsskydd och förverkligande.
  73. 73Jämför till exempel Alchourr6n och Bolygin, s. 172 ff. Författarna diskuterar bland annat "The ideal of consistency". Ett system, som till exempel rättegångsbalken, måste vara koherent för att bli begripligt, bland annat därför att vissa av systemets begrepp förutsätter varandra för sin förståelse. Frågan om vad som avses med koherens är emellertid mera komplicerad än vad som framgår av ovan. En utförligare, men inte uttömmande, beskrivning av vad som krävs för att ett system skall kunna göra anspråk på att vara koherent är dock att det uppfyller följande tre kriterier: (I) consistency (2) comprehensiveness (3) connection Jämför även Alexy, s. 41 i Coherence Theory ofLaw.
  74. 74Se Bergholtz, Lundaforskare föreläser, s. 92. Jämför även med termen Ratio Scripta, "det skrivna förnuftet". I naturrättslig doktrin under 1600 och 1700-talen ansågs den del av den romerska rätten som hörde till naturrätten, Jus Gentium, utgöra Ratio Scripta och därmed en del av den sanna naturrätten.
  75. 75Emellertid behöver rationella regler i ett system inte vara rationella i ett annat system. Det beror bland annat på hur systemet är uppbyggt, om det är ackusatoriskt, inkvisitoriskt etc.
  76. 76Jämför till exempel begreppen "Fair Trial" och "Due Process".
  77. 77Med härledning avses i sammanhanget en logisk slutledning, givet konsensus om premisserna. Det bör emellertid påpekas att ingen regel kan härledas ur endast en princip utan att den först vägts mot en annan princip, det är genom avvägningen som principers innehåll preciseras, Alexy, Theorie der Grundrechte, s. 145 ff.
  78. 78Jämför till exempel Alexy, Theorie der juristischen Argumentation, s. 137 ff., 142,
  79. 79f., och 238 ff., vad gäller motiveringen av lagar.
  80. 80Se dock reglerna om enskilt åtal i rättegångsbalken 47 kap. Om talan väcks av måls- äganden blir målsäganden den tilltalades motpart.
  81. 81Duff, s. 115.
  82. 82Jämför kapitel 8 och det av Europadomstolen fastställda så kallade objektiva kriteriet vid bedömandet av om en domstol kan anses oavhängig och opartisk.
  83. 83Från och med 1997 gäller en ny lag för bedrivandet av advokatverksamhet i Kina. Tidigare hade advokater endast kunnat vara statsanställda. En statsanställd advokats lojalitet låg hos staten. Det uppstod således problem vid försvaret av tilltalade mot statens anklagelser. Den som vidhöll sin oskyldighet fick dessutom ett högre straff än den som erkände. Det ledde till att advokaterna å sina klienters vägnar kom att erkänna det som lagts klienterna till last. Med den nya lagen blev advokaterna mera självständiga men de sorterar formellt fortfarande under justitiedepartementet. Artikel 306 av strafflagen, som träde i kraft 1997, är dock fortfarande problematisk då advokater blivit dömda för att ha försvarat en person. Effekten har blivit en viss motvilja bland jurister att åta sig försvararuppdrag. Article 306 If, in criminal proceedings, a defender or agent ad litern destroys or forges evidence, helps any of the parties destroy or forge evidence, or coerces the witness or entices him .into changing his testimony in defiance of the fäets or give false testimony, he shall be sentenced to fixed-term imprisonment of not more than three years or criminal detention; if the circumstances are serious, he shall be sentenced to fixed- term imprisonment of not less than three years but not more than seven years. Where a witness's testimony or other evidence provided, shown or quoted by a defender or agent ad litern is inconsistent with the fäets but is not forged intentionally, it shall not be regarded as forgery of evidence. Se till exempel Leng och Chiu, s. 95, samt Copper, Human Rights in Post-Mao China. Ett annat exempel är det forna Sovjetunionen i vilken oskyldighetspresumtionen periodvis ansågs vara ett "borgerligt påfund" som inte behövde fästas avseende vid. För en översikt över oskyldighetspresumtionen i Sovjetunionen under perioden I 948-1964, se till exempel Fletcher. Jämför även Stuckenberg, s. 374 -404.
  84. 84Se till exempel Ekelöf, Rättegång H. 1., s. 70 f. angående den ackusatoriska processens historiska bakgrund i Sverige.
  85. 85Domstolen kan dock begära kompletterande information.
  86. 86Jämför det tyska "Wajfengleichheit" och det angloamerikanska "equality at arms".
  87. 87Favor defensionis och in dubio pro reo används ofta synonymt i doktrinen.
  88. 88Jämför rättegångsbalken 20:2, tredje stycket och rättegångsbalken 23:4 samt Ekelöf, Rättegång H. I., s. 73.
  89. 89Frände, Den finska straffprocessen I. s. I 0. Jämför även Fitger, Rättegångs balken, supp. 16, dec. 1994, s. 30:5, vad gäller straffprocessens syfte.
  90. 90Jämför även med begreppet "det processuella rättsskyddet" se till exempel Lindblom, s. 610.
  91. 91Olivecrona, s. 16.
  92. 92Termen "bestämmelser" används i avsnittet för såväl principer som regler.
  93. 93Med ejfektivitetsprincipen avses en strävan efter att processen skall fortlöpa på ett så kostnadseffektivt och smidigt sätt som möjligt. Jag använder mig av principen i dess renodlade form och innefattar alltså inte i principen, vilket annars är vanligt, målen för Jö,-verkligandeprincipen.
  94. 94Jämför Olivecrona, s. 138.
  95. 95Ekelöf, Rättegång H. 1., s. 57.
  96. 96Inom den offentliga rätten ger legalitetsprincipen dels uttryck för grundsatsen om att offentliga organs beslutanderätt ytterst måste ha stöd i grundlag eller annan lag, dels innebär den ett principiellt krav på att myndighetsbeslut måste ha lagstöd. Inom straffrätten är legalitetsprincipen en beteckning på de rättssäkerhetsgarantier som uttrycks genom maximerna om "nullum crimen sina lege" och "nulla poena sine lege" ("intet brott utan lag" och "intet straff utan lag").
  97. 97Juridikens termer, s. 101.
  98. 98Jämför Frände, Den straffrättsliga legalitetsprincipen. s. I.
  99. 99Packer, s. 13. Begreppet skuldpresumtion är vanligt förkommande i Anglosaxisk litteratur där det används för att belysa avvägningen mellan förverkligande-och skyddsprincipema.
  100. 100Kafka, s. 127.
  101. 101Även utan rättsligt bindande konventionsbestämmelser kan dock enskilda eller organisationer vända sig till FN med klagomål över att en stat kränkt deras grundläggande fri-och rättigheter. FN har utvecklat en särskild procedur för att kunna handlägga sådana klagomål. Proceduren antog fastare former genom resolution 1503 som antogs av Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) den 27 maj 1970. För en utförlig beskrivning av proceduren enligt resolution 1503, se Danelius, Mänskliga rättigheter, s. 16 f.
  102. 102Emellertid har flera Europarådsstater förklarat att om ett klagomål tidigare varit under behandling i något annat mellanstatligt organ godtar de inte FN-organens rätt att behandla frågan. Syftet är i första hand att förhindra att en fråga som har prövats av Europadomstolen prövas på nytt av ett FN-organ. En sådan prövning skulle komma att undergräva de europeiska organens auktoritet. Bland andra Sverige har avgett en reservation i sådan riktning vid ratificeringen av det Fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. (New York den
  103. 103december 1966).
  104. 104SFS 1994:1219.
  105. 105Jämför till exempel Strömberg/Melander, s. 18, om dualistiska och monistiska rätts- system.
  106. 106RF 2:23 § Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
  107. 107Jämför Bemitz, s. 265.
  108. 108Prop. 93/94: 117 s. 39.
  109. 109Not 112 ibid., s. 39, angående remissyttrandet Ds 1993:90 s 228.
  110. 110Not 112 ibid., s. 38.
  111. 111Not 112 ibid., s. 39.
  112. 112En sådan lösning har bland annat förordats av Svea hovrätt (Ds 1993:90 s. 217 f.).
  113. 113Örebro tingsrätt, dom 1999-11-29, B 436-94.
  114. 114Not 112 ibid., s. 36. I 19 RH 2000:96.
  115. 115I Danmark har till exempel justitiedepartementet klart slagit fast i en cirkulärskrivelse att danska domstolar skall beakta Europakonventionen ex officio vad gäller frågan om rättegång inom skälig tid. CIR nr 60363 af 04/11/1998: Domstol ene har pligt til ex officio at påse, at behandlingen af retssager fremmes med den fom0dne hurtighed, således at sager bliver afgjort inden en rimelig frist, jf. artikel 6, stk. I, i EMRK. Endvidere kan domstolene aktivt medvirke til at råde bod på skete knenkelser af retten til en rettergang inden en rimelig frist. I tilfælde, hvor der sker domfældelse af en tiltalt i en straffesag, der ikke er blevet afgjort inden en rimelig frist, kan domstolene således i præmisserne udtrykkeligt angive, at sagsbehandlingstiden har været i strid med konventionens krav, samt lade dette indgå som en formildende omstændighed ved straffastsættelsen m.v.
  116. 116Kommissionen avskaffades genom tilläggsprotokoll nr 11 (ETS nr 155), som trädde ikraft den I november 1998.
  117. 117Europadomstolen preciserar med andra ord rättigheternas innehåll genom sin praxis. Se till exempel Opsahl, Menneskerettighetene i straffeprosessen, s. 495.
  118. 118Vienna Convention on the Law of Treaties, Wien den 23 maj 1969, 1155 UNTS 33 1. Europadomstolen tog i fallet Golder mot Storbritannien, dom 1975-02-21, uttryckligen ställning för Wienkonventionen som rättskälla vid tolkninge:n av Europakonventionen. Detta trots att Wienkonventionen vid tidpunkten ännu inte trätt ikraft. Jämför Matscher, s.
  119. 119och Busck-Nielsen, s. 108. För en utförlig beskrivning av tolkningen av traktater i allmänhet och Wienkonventionen i synnerhet, se till exempel Linderfalk.
  120. 120Ganshofvan der Meersch i Protecting Human rights ... , s. 202 och 288.
  121. 121Se Matscher, s. 65 ff.
  122. 122Exempel på sådana konventioner är olika FN-konventioner som exempelvis ILO- konventionen. Europadomstolen har även använt sig av den Internationella Domstolens avgöranden.
  123. 123Jämför fallet Marckx mot Belgien, dom 1979-06-13.
  124. 124Airey mot Irland, dom 1979-10-09.
  125. 125Merrills, s. 98.
  126. 126Artico mot Italien, dom I 980-05-13.
  127. 127Domen, § 33.
  128. 128Domen, § 26.
  129. 129Matscher, s. 75.
  130. 130Allenet de Ribemont mot Frankrike,§ 35, dom 1995-02-19.
  131. 131Adolf mot Österrike,§ 30, dom 1982-03-26.
  132. 132Minelli mot Schweiz, dom 1983-03-25.
  133. 133Domen, § 37.
  134. 134Jämför Exempelvis med den angloamerikanska rättstraditionen i vilken anses att rätts- fall till och med måste, för att kunna tillmätas prejudiciellt värde, vara förankrade i en rättsprincip, "Properly grounded in legal principle". Se till exempel Merrills s. 35.
  135. 135Council of Europe, Collected Edition of the Travaux Préparatoires to the European Convention on Human Rights. Emellertid är förarbetena inte av någon större betydelse. Domstolen använder sig sällan av dem i sin argumentation och när det inträffar är den mycket selektiv i sitt användande av materialet. Cameron, s. 242.
  136. 136Jämför Delmas-Martys formulering av prövningsmarginalen, s. 281.
  137. 137van Dijk-van Hoof, s. 573-575.
  138. 138Ashingdane mot Storbritannien, dom 1985-05-28.
  139. 139Golder mot Storbritannien, dom 1975-02-21.
  140. 140Merrills, s. 85.
  141. 141Merrills, s. 86.
  142. 142Se Nergelius, s. 484-514 vad beträffar EG-rättens utveckling av rättighetsskyddet.
  143. 143I rätten till att inte dömas ohörd inkluderar EG-domstolen bland annat en rätt för den enskilde att ta del av och yttra sig angående handlingar som har anförts mot honom. Det rör sig alltså om ett upprätthållande av den kontradiktoriska förfarandeprincipen och rätten till försvar. Se bland annat mål 17/74 Transocean Marine Paint (1974) ECR 1063, mål 234/84 B och mål 100-103/80 Pioneer and others (1983) ECR 1825.
  144. 144Se exempelvis mål 222/84 Johnston (1986) ECR 1651
  145. 145SFS 1994: 1501.
  146. 146Se Bemitz, SvJT 1991 s. 261.
  147. 147Mål 44/79 Hauer (1979) ECR 3727.
  148. 148Det förekommer även att Europadomstolen använder sig av olika nationella bestämmelser som utgångspunkt i sitt resonemang. Europadomstolen har dock inte begränsat sig till Europarådets medlemsstater utan även använt sig av utomeuropeiska rättskällor, jämför till exempel fallet Allan mot Storbritannien, § 30-33, dom 2002-11-05.
  149. 149Se till exempel målet 11/70 Intemationale Handelsgesellschaft (1970) ECR 1125, i vilket EG-domstolen slog fast att skyddet för grundläggande rättigheter utgör en integrerad del av de allmänna rättsprincipema som domstolen tillämpar.
  150. 150Mål 4/73 Nold (1974) ECR 491.
  151. 151Se Pålsson-Quitsow, s. 124.
  152. 152Se Bemitz, SvJT 1991 s. 262.
  153. 153Fri-och rättighetskommitten hade i uppdrag att överväga förstärkningar till Fri-och rättigheterna i RF:s andra kapitel, frågan om domstolarnas lagprövningsrätt i RF 11: 14 (det så kallade uppenbarhetsrekvisitet), och frågan om Europakonventionens inkorporering. Se SOU 1993:40 B s. 120 f., 124. Se även Bernitz, Sverige och Europarätten, s. 147.
  154. 154Se Melin och Schäder, s. 107.
  155. 155Jämför till exempel Tarschys, s. 515 ff.
  156. 156Unionen har emellertid inte alltid varit välvilligt inställd till skyddet för grundläggande mänskliga fri-och rättigheter. Till exempel ger domstolen uttryck för en avvisande inställning till de mänskliga rättigheterna i fallet 1/58 Friedrich Stork v High Authority (1959) ECR 17, grund 4, där den fastställde att den Höga myndigheten inom EKSG, oavsett invändningar om att grundläggande fri-och rättigheter som skyddas i nationell rätt kränkts, hade att tillämpa gemenskapsrätt. Jämför till exempel Cramer, s. 214 f.
  157. 157Jämför även Andersson, s. 66 ff.
  158. 158Vad gäller allmänna principer se till exempel målet 11/70 Intemationale Handels- gesellschaft ( 1970) ECR 1125.
  159. 159European Social Charter and the Community Charter of fundamental Social rights of workers (Article 136, TEC).
  160. 160Vad gäller bakgrunden till stadgans framtagande se till exempel Hallström, Nationella avsteg från EU:s stadga om grundläggande rättigheter, s. 753 ff.
  161. 161Europeiska rådet består av stats-eller regeringschefema i Europeiska unionens medlemsstater samt ordföranden för Europeiska kommissionen. Det skall inte förväxlas med Europarådet eller med Europeiska unionens råd.
  162. 162En lösning skulle kunna vara att EG-domstolen tydligare tog ställning vad beträffar Europakonventionens ställning inom EG-rätten. Se till exempel Werlauff, s. 213 ff.
  163. 163Abrahamsson, s. 372 ff.
  164. 164EG-domstolens Yttrande 2/94 (1996) ECR I-1759.
  165. 165Se till exempel fallet C-159/90 SPUC mot Grogan [1991].
  166. 166Olle Abrahamsson, s. 365. Se dock fallet Matthews mot Storbritannien, dom 1999-02- 18.
  167. 167Ett sätt att undvika konflikter mellan EG-domstolen och Europadomstolen är att betrakta Europakonventionen som en sorts supergrundlag för både Unionen och dess medlemsstater, vars innehåll preciseras av Europadomstolen. Jämför till exempel Hällström, s. 781.
  168. 168EG-domstolen har behandlat frågan om rättssystemens inbördes relation och deras förhållande till nationell rätt i åtminstone två fall i samband med rätten till tystnad och att inte behöva belasta sig själv, Orkem mot Kommissionen (Mål 374/87) och Mannesmanröhren-Werke AG mot Kommissionen (Mål T-112/98).
  169. 169Piersack mot Belgien,§ 30. Dom 1982-10-01.
  170. 170Vad gäller prejudikats betydelse jämför till exempel MacCormick och Summers, Interpreting precedent: a comparative study.
  171. 171Se Deweer mot Belgien,§ 46, dom 1980-02-27.
  172. 172Albert och Le Compte mot Belgien, dom 1983-02-10.
  173. 173Domen, § 30.
  174. 174Delta mot Frankrike, dom 1990-12-19.
  175. 175Domen,§ 38.
  176. 176Jämför till exempel fallet Peers mot Grekland, dom 2001-04-19, i vilket Europa-domstolen kort konstaterade att oskyldighetspresumtionen inte ger en häktad person rätt att inte behöva sitta inspärrad med redan dömda brottslingar.
  177. 177Att Europakonventionen inskränker oskyldighetspresumtionen till att gälla endast i brottmål är emellertid inte oomtvistat. Se till exempel Tallroth, s. 51 ff. Författaren pläderar för en utvidgning av begreppet till att även omfatta administrativa förfaranden. Hon föreslår en ändring av artikel 6 (2) till att även omfatta "administrative proceedings which include a public accusation" och att punkt 2 skall ändras till "everyone charged with a criminal offence or an administrative wrong". Europadomstolen verkar ha delat Tallroths inställning och de facto anammat den. Med hjälp av autonom begreppstolkning har domstolen i flera fall funnit att administrativa förfaranden i praktiken utgjort en anklagelse för brott. De har därmed kunnat behandlas enligt artikel 6 (2).
  178. 178Rescher, s. 132 ff.
  179. 179"First principles" är emellertid omdebatterade, se till exempel Rescher, s. 241 ff. Man kan snarare tala om en "wide reflective equilibrium" mellan sådana "first principles" och konkreta beslut, se Peczenik, Legal Doctrine and Value Pluralism, s. 167 ff., särskilt s.
  180. 180ff.
  181. 181Europakommissionen var dock tidigt ute med en definition av oskyldighets- presumtionen. Se till exempel kommissionens avgörande i Österrike mot Italien. I detta anförde kommissionen följande: Artikel 6 (2), enligt vilken envar som är anklagad för brott skall betraktas som oskyldig tills hans skuld lagligen fastställts, kräver för det första att domstolen vid fullgörandet av sina uppgifter inte är från början övertygad om eller utgår från att den tilltalade har begått den gärning som han anklagats för. Med andra ord faller bevisbördan i skuldfrågan på åklagaren, och varje tvivel skall verka till den tilltalades förmån. Dessutom måste dom- stolen tillåta den tilltalade att anföra motbevisning. I sin dom får den finna honom skyldig endast på grundval av direkt eller indirekt bevisning som i lagens ögon är tillräckligt stark för att fastställa hans skuld. Eftersom artikel 6 (2) sålunda främst tar sikte på den anda i vilken domstolen skall fullgöra sin uppgift, kan man fråga sig om bestämmelsen också är tillämplig på hållningen hos andra personer som deltar i rättegången, till exempel åklagaren, målsägande, sak- kunniga och vittnen. Om sådana personer gentemot den tilltalade hänger sig åt sådana uttryckssätt som genom sin våldsamhet eller sin förolämpande natur kan störa den lugna atmosfären i domstolen, kan detta inte enligt artikel 6 (2) ge anledning till kritik mot domstolen annat än om domstolens ordförande genom underlåtenhet att reagera mot sådant uppförande ger intryck av att domstolen delar den negativa inställningen mot den tilltalade och betraktar honom som dömd på förhand. Detsamma gäller om den tilltalade under förundersökningen har blivit utsatt för miss- handel som syftat till att framtvinga en bekännelse från honom. Artikel 6 (2) kan i ett
  182. 182(2) inte blivit kränkt. Däremot kan en sådan kränkning föreligga, om den lägre domstolens underlåtenhet att iaktta principen om oskyldighetspresumtionen har snedvridit för-handlingarna i sådan grad att den högre domstolen inte kan anses ha rättat till situationen, trots att denna domstol inte själv har brutit mot artikeln i fråga. (Danelius, Mänskliga rättigheter, s. 234.) Kommissionens uttalande har sedermera kommit att anammas och utvecklas av Europa- domstolen i en mängd mål varför rättsfallsgenomgången koncentrerats till dessa.
  183. 183Neumeister mot Österrike, dom 1968-06-27.
  184. 184Artikel 5 -Rätt till frihet och säkerhet
  185. 185Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskriver a) när någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom av behörig domstol, b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten, antingen därför att han underlåtit att uppfylla en domstols lagligen meddelade föreläggande eller i syfte att säkerställa ett fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet,
  186. 186Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om va1je anklagelse mot honom.
  187. 187Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad friheten i enlighet med vad som sagts under punkt l .c skall utan dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning får krävas att garantier ställs för att den som friges inställer sig till rättegången.
  188. 188Var och en som berövas friheten genom arrestering eller på annat sätt skall ha rätt att påfordra att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom, om frihetsberövandet inte är lagligt.
  189. 189Var och en som arresterats eller på annat vis berövats friheten i strid med bestämmelserna i denna artikel skall ha rätt till skadestånd.
  190. 190Domen,§ 31 f. "Arguments ofthe Commission and the Govemment".
  191. 191Domen,§ 13, "Arguments ofthe Commission and the Govemment".
  192. 192Domen,§ 5, "As to the law".
  193. 193Västberga taxi aktiebolag och Vulic mot Sverige, dom 2002-07-23. Janosevic mot Sverige, dom 2002-07-23.
  194. 194Jämför kapitel 14.7 för en redogörelse av domarnas effekt i svensk rätt.
  195. 195Europadomstolens domskäl är med några få undantag identiska i de båda fallen, §§ I 08-122 i fallet Västberga taxi aktiebolag och Vulic, jämfört. med §§ 96-110 i fallet Janosevic, varför dessa fortsättningsvis i huvudsak återges parallellt.
  196. 196Janosevic, domen §§ 65-71. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen §§ 76-82.
  197. 197Janosevic, domen§§ 89-95.
  198. 198Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen§§ 101-107.
  199. 199Janosevic, domen § 99. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen § 111.
  200. 200Janosevic, domen § 106. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen § 118.
  201. 201Janosevic, domen§ 100. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen§ 112.
  202. 202Janosevic, domen§ 101. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen§ 113.
  203. 203Janosevic, domen § I 02. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen § 114.
  204. 204Janosevic, domen§ 107. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen§ I 19.
  205. 205Janosevic, domen§ 108. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen§ 120.
  206. 206Janosevic, domen§ 109. Västberga taxi aktiebolag och Vulic, domen§ 121.
  207. 207Jämför till exempel fallet Ferrazzini mot ftalien, dom 2001-07-12.
  208. 208Europadomstolens metod verkar ha fungerat åtminstone till viss del att döma av de följder domarna fått för svensk rättstillämpning. Se vidare kapitel 14.7.
  209. 209Engel m.fl. mot Nederländerna, dom 1976-06-08.
  210. 210Domen, § 85.
  211. 211Domen, § 81.
  212. 212Neumeister mot Österrike, dom 1974-05-07.
  213. 213Domen, § 81.
  214. 214Domen, § 82.
  215. 215Domen, § 82.
  216. 216Domen, § 85.
  217. 217Domen,§ 90.
  218. 218Deweer mot Belgien, dom 1980-02-27.
  219. 219Domen,§ 15.
  220. 220Domen, § 39.
  221. 221Domen,§ 44.
  222. 222Domen, § 46.
  223. 223Domen,§ 49.
  224. 224Domen,§ 54.
  225. 225Domen, § 56.
  226. 226Domen, § 46.
  227. 227Slutsatsen delades dock inte av Europadomstolen som i fallet Tre traktörer Aktiebolag mot Sverige, dom 1989-07-07, ansåg att vissa ingripande administrativa sanktioner inte var att betrakta som en brottslig gärning. Domen § 46.
  228. 228AGOSI mot Storbritannien, dom 1986-10-24.
  229. 229E.L., R.L. och J.O.-L. mot Schweiz, dom I 997-08-29.
  230. 230Domen, § 11.
  231. 231Domen, § 19.
  232. 232Domstolen hänvisade till fallet Özti.irk mot Tyskland, dom 1984-02-21.
  233. 233Se även fallet A.P., M.P. och J.O.-L mot Schweiz, dom 1997-08-29. I fallet konstat- erade Europadomstolen att oskyldighetspresumtionen innefattar den grundläggande straffrättsliga principen om att det straffrättsliga ansvaret inte överlever gärningsmannen. Således stred det mot oskyldighetspresumtionen att påföra arvingarna den avlidnes skatteskuld, domen § 48.
  234. 234Domen, § 53.
  235. 235Jämför till exempel fallet Salabiaku mot Frankrike, dom 1988-10-07, § 28.
  236. 236Piersack mot Belgien, dom 1982-10-01.
  237. 237Domen, § 30.
  238. 238Europadomstolen har tillämpat sedermera kommit att använda testet i relativt många fall, bland annat i två fall mot Sverige. Langborger mot Sverige, dom 1989-06-22, och Holm mot Sverige, dom 1993-11-25. Se vidare angående dessa fall, kapitel 15.1.
  239. 239Domen, § 30.
  240. 240Hauschildt mot Danmark, dom 1989-05-24.
  241. 241Domen, § 24.
  242. 242Domen, § 41.
  243. 243Domen, § 43.
  244. 244Domen,§ 47.
  245. 245Domen, § 50.
  246. 246Domen, § 51.
  247. 247Barberà, Messegue och Jabardo mot Spanien, dom 1988-12-06.
  248. 248Domen, § 33.
  249. 249Domen, § 77.
  250. 250Domen, § 91.
  251. 251Domen, § 77.
  252. 252Ferrantelli och Santangelo mot Italien, dom 1996-08-07.
  253. 253Domen, § 26.
  254. 254Domen, § 59.
  255. 255Sander mot Storbritannien, dom 2000-05-09.
  256. 256Domen, § 23.
  257. 257Domen, § 24.
  258. 258Domen,§ 27.
  259. 259Piersack mot Belgien, dom 1982-10-01, § 30.
  260. 260Jämför till exempel fallet Lavents mot Lettland, dom 2002-11-28. I fallet hade en ledamot av rätten i pressen gjort uttalanden i vilka hon bland annat uttalat sin förvåning över att den tilltalade bestridit åtalet och uppmanat honom att bevisa sin oskyldighet. Rätten ansågs av Europadomstolen därmed inte ha varit opartisk. Uttalandena hade visat att ledamoten haft en förutfattad mening i skuldfrågan och ansett den tilltalade skyldig varför även oskyldighetspresumtionen kränkts.
  261. 261Se till exempel fallen Hauschildt mot Danmark, dom 1989-05-24, Langborger mot Sverige, dom 1989-06-22, och Holm mot Sverige, dom 1993-11-25.
  262. 262Salabiaku mot Frankrike, dom 1988-10-07.
  263. 263Domen,§ 12.
  264. 264Domen,§ 14.
  265. 265Domen,§ 14.
  266. 266Domen,§ 14.
  267. 267Domen,§ 15.
  268. 268Domen, § 28.
  269. 269Domen, § 28.
  270. 270Domen, § 28.
  271. 271Pham Hoang mot Frankrike, dom 1992-09-25.
  272. 272Domen,§ 14.
  273. 273Domen, § 33.
  274. 274Domen, § 34. I §:n hänvisas till§ 3, artikel 399 i den franska tullagen.
  275. 275Jämför till exempel Stavros, s. 222.
  276. 276Phillips mot Storbritannien, dom 2001-07-05.
  277. 277Domen,§ 10.
  278. 278Domen, § 32.
  279. 279Domen, § 34.
  280. 280Domen, § 35.
  281. 281Domen, § 40.
  282. 282Schenk mot Schweiz, dom 1988-07-12.
  283. 283Domen,§ 18.
  284. 284Domen,§ 28.
  285. 285Domen, § 30.
  286. 286Bönisch mot Österrike, dom 1985-05-06.
  287. 287Domen, § 9.
  288. 288Domen, § 12.
  289. 289Domen,§ 14.
  290. 290Domen, § 18.
  291. 291Domen, § 29.
  292. 292Domen, § 33.
  293. 293Domen,§ 37.
  294. 294Domen,§ 37.
  295. 295Jämför till exempel Edelstam, Sakkunnigbeviset, s. 541.
  296. 296Telfner mot Österrike, dom 2001-03-21.
  297. 297Domen, § 10.
  298. 298Domen, § 11.
  299. 299Domen, § 15.
  300. 300John Murray mot Storbritannien, dom 1996-02-08. Se kapitel 9.4.1.
  301. 301Domen, § 17.
  302. 302Se till exempel fallet E.L., R.L. och J.O.-L. mot Schweiz, dom 1997-08-29. Kapitel 7.3.2. 300Jämför Träskman, Rätten att förbli tyst, s. I 0 f.
  303. 303Se till exempel Heaney och McGuinness mot Irland,§ 59, dom 2000-12-21.
  304. 304John Murray mot Storbritannien, dom 1996-02-08.
  305. 305Domen, § 11.
  306. 306Domen, § 20.
  307. 307Domen, § 24.
  308. 308Domen,§ 45.
  309. 309Domen, § 51.
  310. 310Domen,§ 54.
  311. 311Domen, § 51.
  312. 312Domen,§ 18.
  313. 313Domen,§ 22.
  314. 314Domen,§ 27.
  315. 315Domen,§ 47.
  316. 316John Murray mot Storbritannien, dom 1996-02-08.
  317. 317Domen, § 60.
  318. 318Domen,§ 72.
  319. 319Jämför till exempel fallen Heaney och McGuinness mot Irland, dom 2000-12-21 och Quinn mot Irland, dom 2000-12-21.
  320. 320Averill mot Storbritannien, dom 2000-06-06.
  321. 321Domen,§ 24.
  322. 322John Murray mot Storbritannien, dom 1996-02-08.
  323. 323Domen, § 45.
  324. 324Domen,§ 49.
  325. 325Heaney och McGuinness mot Irland, dom 2000-12-21.
  326. 326Domen, § 12.
  327. 327Domen,§ 40.
  328. 328Domen, § 57.
  329. 329Domen, § 59.
  330. 330Jämför till exempel fallet A verill mot Storbritannien, dom 2000-06-06.
  331. 331Quinn mot Irland, dom 2000-12-21.
  332. 332Heaney och McGuinness mot Irland, dom 2000-12-21.
  333. 333Domen, § 40.
  334. 334Domen, § 44.
  335. 335Domen, § 56.
  336. 336Funke mot Frankrike, dom 1993-02-25.
  337. 337Domen, § 41.
  338. 338Domen, § 40.
  339. 339Domen,§ 44.
  340. 340J.B. mot Schweiz, dom 2001-05-03.
  341. 341Domen, § 17.
  342. 342Domen, §§ 28-32.
  343. 343Domen, §§ 54 och 55.
  344. 344Domen, § 65.
  345. 345Saunders mot Storbritannien, dom 1996-12-17.
  346. 346Affären fick ytterligare återverkningar i Europadomstolen genom fallet I.J.L., G.M.R. och A.K.P. mot Storbritannien, dom 2000-09-19. Fallet grundade sig på samma bryggeriaffär som Saundersfallet och klagandena besvärade sig på, i huvudsak, samma grunder som Saunders. I fallet konstaterades likaledes en kränkning av artikel 6 (1). De klagande hade också anfört att de utsatts för en kränkning av sina rättigheter enligt artikel 6 (2). Europadomstolen ansåg
  347. 347Domen, § 28.
  348. 348Domen, § 28.
  349. 349Domen, § 29.
  350. 350Domen,§ 35.
  351. 351Domen, § 38.
  352. 352Domen, § 4 I.
  353. 353John Murray mot Storbritannien, dom 1996-02-08. Funke mot Frankrike, dom 1993- 02-25.
  354. 354Orkem v. Commission, Case 374/87 [1989].
  355. 355Fayed mot Storbritannien,§ 61, dom 1994-09-21.
  356. 356Domen, § 68.
  357. 357Domen, § 69.
  358. 358Serves mot Frankrike, dom 1997-10-20.
  359. 359Domen, § 24.
  360. 360Domen, § 29.
  361. 361Domen, § 4 7.
  362. 362Allan mot Storbritannien, dom 2002-11-05.
  363. 363Domen, § 13.
  364. 364Domen, § 39.
  365. 365Domen,§ 44.
  366. 366Domen, § 50.
  367. 367Domen, § 52.
  368. 368Domen, § 53. Det är för övrigt noterbart är att Europadomstolen i §:n konstaterar att artikel 6 (I) kränkts medan det i slutklämmen på domen endast nämns att artikel 6 överträtts. Det kan givetvis vara fråga om ett skrivfel men det kan också vara en medveten markering från domstolens sida om att artikel 6 skall ses som en helhet, i minst med hänsyn till rätten till tystnads nära samband med oskyldighetspresumtionen.
  369. 369Utryckt genom den latinska frasen; nemo tenetur se ipsum accusare.
  370. 370Minelli mot Schweiz, dom 1983-03-25.
  371. 371En absolut prövningstid innebär att även om preskriptionstiden blivit bruten kan målet inte tas upp till prövning om fyra år förflutit, den är med andra ord absolut.
  372. 372Domen,§ 14.
  373. 373Domen, § 16.
  374. 374Domen, § 20.
  375. 375Domen, § 28.
  376. 376Domen, § 30.
  377. 377Domen, § 37.
  378. 378Domen, § 38.
  379. 379Lutz mot Förbundsrepubliken Tyskland, dom 1987-08-25.
  380. 380Domen, § 16.
  381. 381Se fallet Engel mot Nederländerna, kapitel. 7.2.1.
  382. 382Domen,§ 54.
  383. 383Domen, § 55.
  384. 384Domen,§ 59.
  385. 385Domen, § 63.
  386. 386Nölkenbockhoffmot Förbundsrepubliken Tyskland, dom 1987-08-25.
  387. 387Fallet Nölkenbockhoff är snarlikt fallet Englert mot Förbundsrepubliken Tyskland, dom 1987-08-25. Europadomstolen kommer fram till samma slutsats i de båda fallen och har, i allt väsentligt, samma skäl.
  388. 388Domen, § 15.
  389. 389Domen, § 17 .
  390. 390Jämför fallet E.L., R.L. och J.O.-L. mot Schweiz, dom 1997-08-29. Kapitel 7.3.2.
  391. 391Domen, § 39.
  392. 392Angående domskälens betydelse för oskyldighetspresumtionen, se kapitel 17.2.
  393. 393Leutscher mot Nederländerna, dom 1996-03-26.
  394. 394Domen,§ 14.
  395. 395Domen, § 29.
  396. 396Adolf mot Österrike, dom 1982-03-26.
  397. 397Domen,§ 12jämfört. med§ 21.
  398. 398Domen, § 12.
  399. 399Domen, § 14.
  400. 400Domen, § 16.
  401. 401Domen, § 17.
  402. 402Åsikten delas även av de ledamöter som var skiljaktiga i Europadomstolen, domen, § 41.
  403. 403Kremzow mot Österrike, dom 1993-09-21.
  404. 404Domen, § 11.
  405. 405Domen, § 22.
  406. 406Böhmer mot Tyskland, dom 2002-10-03.
  407. 407Domen, § 30.
  408. 408Domen, § 54.
  409. 409Domen, § 55.
  410. 410Domen, § 65.
  411. 411Domen, § 67.
  412. 412Domen, §§ 69 och 70.
  413. 413Y. mot Norge, dom 2003-02-11.
  414. 414Jämför med fallet Ringvold mot Norge, dom 20003-02-11, som delvis behandlar samma frågor.
  415. 415Domen,§ 13.
  416. 416Domen,§ 16.
  417. 417Ringvold mot Norge, dom 2003-02-11, kapitel 10.3.4.
  418. 418Domen, §§ 41 och 42.
  419. 419Domen, § 45.
  420. 420Domen,§§ 46 och 47.
  421. 421Ringvold mot Norge, dom 2003-02-11, kapitel 10.3.4.
  422. 422Se till exempel § 49, Masson och Van Zon mot Nederländerna, dom 1997-08-29.
  423. 423Sekanina mot Österrike, dom 1993-08-25:
  424. 424Domen,§ 12.
  425. 425Domen,§ 13.
  426. 426Domen, § 21.
  427. 427Domen,§ 24.
  428. 428Domen, § 29.
  429. 429Domen,§ 30.
  430. 430Asan Rushiti mot Österrike, dom 2000-03-21.
  431. 431Domen, § 15.
  432. 432Domen,§ 27.
  433. 433Domen, § 28.
  434. 434Domen, § 31.
  435. 435Domen, § 28.
  436. 436I fallen Weixelbraun mot Österrike, dom 2001-12-20, Vostic mot Österrike, dom 2002-10-17 och Demir mot Österrike, dom 2002-11-05, Hammern mot Norge och 0. mot Norge, domarna 2003-02-11, fann Europadomstolen med hänvisning till fallen Sekanina mot Österrike och Asan Rushiti mot Österrike, att det efter det att en person frikänts inte längre är legitimt att uttala tvivel om hans oskyldighet. Europadomstolen gjorde således samma bedömning som i de två tidigare fallen och fann i samtliga fall att artikel 6 (2) kränkts. Domarna visar att Europadomstolen praxis kring diffamerande domskäl och ersättning för frihetsberövande antagit en relativt fast form.
  437. 437Lamanna mot Österrike, dom 2001-07-10.
  438. 438Domen, § 11.
  439. 439Domen, § 13.
  440. 440Domen,§ 16.
  441. 441Domen, § 36.
  442. 442Asan Rushiti mot Österrike, dom 2000-03-21.
  443. 443Domen, § 38.
  444. 444Ringvold mot Norge, dom 2003-02-11.
  445. 445Jämför med fallet Y. mot Norge, dom 20003-02-11, som delvis behandlar samma frågor.
  446. 446Domen,§ 15.
  447. 447Domen, § 19.
  448. 448Domen, § 17.
  449. 449Domen, § 38.
  450. 450Domen, § 38.
  451. 451Domen, § 39.
  452. 452Domen,§§ 41 och 42.
  453. 453Y. mot Norge, dom 2003-02-11, kapitel 10.2.4.
  454. 454Jämför domare Costas dissens.
  455. 455Allenet de Ribemont mot Frankrike, dom 1995-02-19.
  456. 456Domen, § 11.
  457. 457Domen, § 22.
  458. 458Domen, § 25.
  459. 459Artikel 13 -Rätt till ett effektivt rättsmedel
  460. 460Domen, § 35.
  461. 461Domen, § 36.
  462. 462Domen, § 37.
  463. 463Domen, § 41.
  464. 464Bemard mot Frankrike, dom 1998-04-23.
  465. 465Domen,§ 13.
  466. 466Domen, § 17.
  467. 467Domen, § 33.
  468. 468Daktaras mot Litauen, dom 2000-10-10.
  469. 469Domen, § 12.
  470. 470Domen, § 13. Jämför även fallet Marziano mot Italien, dom 2002-11-28. I Marziano- fallet hänvisas till fallet Daktaras. Europadomstolens domskäll är i huvudsak desamma i de båda fallen. I Marzianofallet hade en undersökningsdomare efter utredning av åklagare lagt ner målet på grund av otillräcklig bevisning. I beslutet anförde undersöknings-
  471. 471Domen,§ 22.
  472. 472Domen,§ 41.
  473. 473Domen, § 42.
  474. 474Domen, § 42.
  475. 475Butkevicius mot Litauen, dom 2002-03-26.
  476. 476Domen, § 23.
  477. 477Domen, § 26.
  478. 478Domen, § 27.
  479. 479Domen, § 28.
  480. 480Domen, § 29.
  481. 481Domen, § 30.
  482. 482Domen, § 49.
  483. 483Domen, § 50.
  484. 484Domen, § 51.
  485. 485Domen, § 52.
  486. 486Domen,§ 53.
  487. 487Det gäller inte minst om skuldfrågan föregripits av en ledamot i rätten under pågående rättegång. Jämför till exempel fallet Lavents mot Lettland, dom 2002-11-28. I fallet hade en ledamot av rätten under pågående rättegång gjort uttalanden i pressen i vilka hon bland annat uttalat sin förvåning över att den tilltalade bestridit åtalet och uppmanat honom att bevisa sin oskyldighet. Rätten ansågs av Europadomstolen inte ha varit opartisk med hänsyn till de uttalandena då de visade att hon haft en förutfattad mening i skuldfrågan. Eftersom de även gav vid handen att hon ansett den tilltalade skyldig till brott hade inte heller oskyldighetspresumtionen respekterats.
  488. 488Artikel 10 -Yttrandefrihet
  489. 489Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions-eller biografföretag.
  490. 490Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet.
  491. 491Worrn mot Österrike, dom 1997-08-29.
  492. 492Domen,§ 13.
  493. 493Domen,§ 40.
  494. 494Domen,§ 42.
  495. 495Domen, § 50.
  496. 496Domen, §§ 54 och 55.
  497. 497Du Roy och Malaurie mot Frankrike, dom 2000-10-03.
  498. 498Domen, § 12.
  499. 499Domen,§ 14.
  500. 500Domen,§ 16.
  501. 501Domen, § 34.
  502. 502Bladet Troms0 och Stensaas mot Norge, dom 1999-05-20.
  503. 503Domen,§§ 7-19.
  504. 504Domen, § 20.
  505. 505Domen, § 32.
  506. 506Domen, § 33.
  507. 507Domen, § 35.
  508. 508Domen, § 53.
  509. 509Domen, § 59.
  510. 510Domen, § 65.
  511. 511Domen, § 67.
  512. 512Domen, § 72.
  513. 513Domen, § 73.
  514. 514Jämför till exempel fallet News Verlags GmbH & CoKG mot Österrike, dom 2000-01-
  515. 515Kapitel 11.2.4.
  516. 516News Verlags GmbH & CoKG mot Österrike, dom 2000-01-11.
  517. 517Domen,§ 18.
  518. 518Domen,§ 21.
  519. 519Domen,§ 24.
  520. 520Domen, §§ 44--46.
  521. 521Domen, §§ 47 och 48.
  522. 522Domen, § 49.
  523. 523Domen, § 55.
  524. 524Domen, § 56.
  525. 525Domen, § 58.
  526. 526Domen, § 59.
  527. 527Jämför kapitel 13. 2 angående misstankebegrepp och delgivning.
  528. 528Se till exempel fallet Deweer mot Belgien, dom 1980-02-27, § 46.
  529. 529Jämför även Bring, Diesen, Schelin, Förundersökning, s. 81. Författarna anser att den misstänkte med hänsyn till oskyldighetspresumtionen måste få faktiska möjligheter att kunna förbereda sitt försvar och föra sin talan under såväl förundersökning som när åtal väckts. Härigenom kan åtal i vissa fall undvikas. Den misstänkte kan därigenom besparas den prövning en huvudförhandling innebär och för samhället kan det medföra process- ekonomiska fördelar.
  530. 530Jämför till exempel prop. 1997/98: 10 i vilken under avsnitt 8.2 sägs att: Systemet är främmande för svensk rätt och ett införande av en upplysningsplikt i enlighet med vad utredningen föreslår kan vara ägnat att bidra till en för svensk rättsuppfattning väsensfrämmande formalisering av bevisrätten utan att i sig öka den skattskyldiges rättssäkerhet.
  531. 531Report to the Swedish Govemment on the visit to Sweden carried out by the European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CPT) from 15 to 25 February 1998, Adopted on 3 July 1998.
  532. 532Not 528 ibid., § 18.
  533. 533Not 528 ibid., §§ 21, 85 och 86.
  534. 534Not 528 ibid., § 88.
  535. 535Interim report of the Swedish Govemment in response to the report of the European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CPT) on its visit to Sweden from 15 to 25 February I 998.
  536. 536Regeringens svar, § 26.
  537. 537Not 533 ibid., § 21.
  538. 538Report to the Danish Govemment on the visit to Denmark c:arried out by the European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CPT) from 29 September to 9 October 1996.
  539. 539Not 535 ibid., § 40.
  540. 540Not 535 ibid., § 41.
  541. 541Cirkulærskrivelse til politi og anklagemyndighed om underretning til pårørende eller andre om en anholdelse, om anholdtes lejlighed til at kontakte advokat og om anholdtes adgang til at få tilkaldt lægelig bistand, CIS nr 12154 af 12/06/2001.
  542. 542Vejledning til anholdte. Blanket P 570 Dansk (2/97) Kontakt til pårørende, arbejdsgiver m.v. Du har ret til at kontakte din familie eller arbejdsgiver for at orientere dem om anholdelsen. Politiet kan dog for en tid nægte dig at foretage ensådan underretning, hvis sagens konkrete omstændigheder giver grundlag for at antage, at du derved vi! vanskeliggøre forfolgningen af sagen. I den situation kan det også være, at det er politiet, der, hvis du 0nsker det, orienterer din familie eller arbejdsgiver om anholdelsen. Hvis du som anholdt ikke er blevet !0sladt inden 24 timer, skal du fremstilles for en dommer. Dommeren kan l0slade dig, bestemme at anholdelsen skal opretholdes i op til 3 gange 24 timer eller bestemme, at du skal varetægtsfængsles. Kontakt til advokat. Du har som anholdt ret til at kontakte en advokat. I visse tilfælde kan politiet nægte dig at kontakte en bestemt advokat. Dette sp0rgsmål kan i givet fald kræves indbragt for retten. forts.
  543. 543Det danska Grundlovsforh0ret motsvaras i svensk rätt närmast av det så kallade anhållningsförhöret enligt rättegångsbalken 24:8.
  544. 544Det Danska advokatsamfundets h0ringssvar 1998. Vedrørende Justitsministeriets cirkulæreskrivelse om anholdtes rettigheder, Justitsministeriets j.nr 1995-965-0293.
  545. 545Report to the Norwegian Govemment on the visit to Norway carried out by the European Committee for the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CPT) from 13 to 23 September 1999. § 24.
  546. 546Dine rettigheter som pågrepet Denne informasjonsfolderen skal du få når du blir satt inn i politiarrest. VARSEL TIL PÅR0RENDE • Du har som regel rett til å få varslet de du bor sammen med eller en annen du peker ut, senest to timer etter at du ble tatt inn til politistasjonen eller lensmannskontoret. • Politiet kan likevel utsette varslingen hvis det kan være til vesentlig skade for etterforskningen av saken å gi slikt varsel. • Er du under 18 år, vi! politiet vanligvis varsle familien din uavhengig av ditt onske. VARSEL TIL AMBASSADE • Er du utenlandsk statsborger, har du rett til å få varsle ditt lands ambassade eller konsulat om at du er pågrepet. MADRASS OG TEPPER I POLITIARRESTEN • Du har rett til å få en ren madrass og tepper hvis du må tilbringe natten i politiarresten. • Hvis politiet mener det kan innebære en sikkerhetsrisiko for deg at du får madrass og teppe, kan de utsette å gi deg dette. HELSETILSYN I POLITIARRESTEN • Du har rett til åta kontakt med helsepersonell senest 2 timer etter at du ble tatt inn til politistasjonen eller lensmannskontoret. • Kontakten skjer ved at politiet eller du selv ringer til helsepersonellet. Ringer du selv, har politiet rett til å kontrollere at det er helsepersonell som besvarer telefonen. Deretter har du rett til å samtale direkte og ukontrollert med helsepersonellet. KONT AKT MED ADVOKAT • Du har rett til å kontakte en advokat om at du er pågrepet senest to timer etter at du ble tatt inn til politistasjonen eller lensmannskontoret. • Ble du pågrepet etter klokka 22.00, kan kontakt med advokat bli utsatt til morgenen etter pågripelsen. • Du har rett til selv å velge hvilken advokat du vi! varsle. FORKLARING TIL POLITIET • Du har plikt til å oppgi navn, fodselsdato, fodselsår, stilling og bopel når politiet ber om det. • Ut over dette har du ikke plikt til å forklare deg for politiet. Du kan nekte å forklare deg helt eller bare forklare deg om enkelte sporsmål. FREMSTILLING FOR RETTEN • Blir du ikke loslatt, må politiet snarest mulig la en dommer ta stilling til om du fortsatt skal være fengslet. Normalt vi! du bli fremstilt for en dommer dagen etter at du er pågrepet. • Pågripes du en fredag eller lordag eller dagen før en helligdag, kan politiet vanligvis holde deg fengslet til forste hverdag før du fremstilles for en dommer.
  547. 547FOR 1985-06-28 nr 1679: Forskrift om ordningen av påtalemyndigheten (Påtaleinstruksen). Kap. 8. Politiavhor. Avhør av mistenkte (siktede) § 8-1. Opplysninger som skal gis ved avhør Før det företas avhør av mistenkte, skal han gjøres kjent med hva saken gjelder og med eventuell siktelse. Han skal gjøres kjent med at han ikke har plikt til å förklare seg. Mistenkte skal dessuten gjøres kjent med at han har rett til å la seg bistå av försvarer etter eget valg på ethvert trinn av saken, herunder ved politiets avhør av ham. Siktede bør sporres om hvem han ønsker oppnevnt som sin offentlige försvarer når han har krav på slik försvarer. Mistenkte skal sporres om navn, stilling og bopel. Likeledes skal han, eventuelt etter at förklaring er gitt, anmodes om å gi de opplysninger som etter§ 8-12 skal tas med i personaliarapporten.
  548. 548JO 1953 s. 107.
  549. 549Ekelöf, SvJT 1982, s. 654-663.
  550. 550sou 1938:44 s. 285.
  551. 5511967:59 s. 89.
  552. 552Se Ds Ju 1979:15 s. 37 f.
  553. 553JO 1997/98 s. 103.
  554. 554Ds Ju 1979:15, s. 89.
  555. 555Jämför NJA 1959 s 12.
  556. 556Not 551 ibid., s. 95.
  557. 557Jämför Ekelöf, Rättegång H. 5., s. 129.
  558. 558Fitger, Rättegångsbalken, supp. 25, dec. 1997, s. 23:63, Jämför även Bring, Diesen, Schelin, Förundersökning, s. 90.
  559. 559Processlagberedningen, s. 293.
  560. 560Fitger Rättegångsbalken, supp. 25, dec. 1997, s. 23:64. och Ekelöf Rättegång H. 5., s. 129.
  561. 561JO 1982/83 s. 54.
  562. 562Bring, Diesen, Schelin, Förundersökning, s. 90.
  563. 563I Frankrike infördes till exempel den 1 januari 200 I en ny lag om "la presomption d'innocence", vanligen kallad Guigou-lagen efter den dåvarande justitieministern. Den innebär bland annat att polisen måste informera den gripne om vad misstanken avser och att han har rätt att inte svara på frågor. Vidare måste polisen enligt den nya lagen genast informera åklagaren om gripandet, och denne måste sedan omedelbart per telefon eller fax vidarebefordra beskedet till domstolen. Vid dröjsmål måste den gripne friges oavsett vilket brott han misstänks för. För en analys av lagen se till exempel Cars, SvJT 2002, s. 731-734.
  564. 564Jämför Danelius, Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis, s. 242 ff.
  565. 565Jämför NJA 1959 s 12 där Högsta domstolen öppnat vägen för att i efterhand ersätta försvarare för arbete som utförts innan förordnandet.
  566. 566NJA 2001 s 344.
  567. 567Till stöd för sin uppfattning åberopade Domstolsverket RH 1981: 172 i vilket den som, utan att ännu vara formligen misstänkt för brott, kallats till förhör under förundersökning begärt men inte fått offentlig försvarare,. och Fitger, Rättegångsbalken, s. 23:34 jämfört meds. 23:63 och s. 21:10.
  568. 568Jämför RH 1981: 172.
  569. 569Bestämmelserna som reglerar rätten till en prövning inom skälig tid enligt Europa- konventionen återfinns i konventionens artikel 5 (3) och artikel 6 (1). Emellertid skall den tid som avses skälig tolkas restriktivare när det är fråga om en person som frihetsberövats enligt artikel 5 än vad som skall gälla enligt artikel 6 (1 ). Jämför även Danelius, Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis, s. 116-118.
  570. 570JO 2001/02 s. 77.
  571. 571Jämför till exempel Riksåklagarens nyhetsbrev, Nr 1/1999. I detta anges regeringens mål och prioriteringar för 1999. Det gäller miljöbrotten och övergrepp mot barn, våldsbrott, narkotikabrott och ekobrott. Vidare skulle särskild uppmärksamhet ägnas den grova och gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor.
  572. 5722001:59.
  573. 573Enligt Åklagarförordning (1996:205), 11 §jämfört.med 6-8 §§ och Verksförordning (1995:1322) 6 och 7 §§ ankommer det på myndighetscheferna att myndighetens verksamhet kontrolleras på ett betryggande sätt och att nödvändiga åtgärder vidtas för ändamålet. Utformningen av den närmare kontrollen regleras i myndighetens arbets- ordning. Saken kompliceras dock ytterligare av att orsakerna till en långsam ärendehantering lika väl kan stå att finna hos polismyndighetens hantering av ärendet. I sådana fall finns det inte mycket cheferna för åklagarmyndigheterna kan göra annat än att tillse att den egna personalen regelbundet kräver in de uppgifter som erfordras för att förunder-sökningen skall kunna avslutas.
  574. 574SOU 2001:59 s. 9. I sammanhanget kan också erinras om det engelska uttrycket om att "Justice delayed is justice denied".
  575. 575Jämför till exempel Hovrätten över Skåne och Blekinges verksamhetsberättelse för år 2001, av vilken framgår att antalet brottmål i balans äldre än 12 månader är relativt stort. Se även Ekstedt. Författaren pekar på flera orsaker till varför tidsutdräkten kan bli oacceptabelt lång.
  576. 576sou 1969:42.
  577. 577sou 1969:42 s. 120-129.
  578. 578Prop. 1971:10 s. 201.
  579. 579Not 575 ibid.
  580. 580Skattetillägg utgår också enligt andra författningar än taxeringslagen som till exempel skattebetalningslagen. Skattebetalningslagens regler om skattetillägg är bland annat tillämpliga när det gäller skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, punktskatter och mervärdes- skatt. Även taxerings lagens bestämmelser om skattetillägg omfattar undandragen mervärdesskatt. Taxeringslagens bestämmelser härvid tar dock sikte på de fall där mervärdesskatten redovisas i en självdeklaration medan skattebetalningslagens regler om skattetillägg omfattar de fall där mervärdesskatten redovisas i en skattedeklaration. Skattebetalningslagens regler om skattetillägg är uppbyggda på samma sätt som taxerings lagens. Även här krävs således att en oriktig uppgift föreligger. Skattetillägg skall också påföras vid skönsbeskattning. Skattetillägg enligt skattebetalningslagen tas inte ut vid felräkning eller felskrivning, om avvikelsen avser bedömande av ett yrkande,
  581. 581Om tillämpningen av skattetillägg och skattekontrollens preventiva effekt, Riksskatte- verket Rapport 2002:14, s. 109.
  582. 582Se kapitel 7.1.2.
  583. 583Se kapitel 14.2.3.
  584. 584Jämför till exempel Strandbakken, s. 267 ff.
  585. 585Jämför Asp, s. 702-714.
  586. 586Jämför till exempel SOU 2001:25 s. 197.
  587. 587RÅ 2000 ref 66 I. (Volvo).
  588. 588Wennergren, s. 7 ff.
  589. 589Strahl s 87
  590. 590Prop. 1970:57 s. 133. Förslag till lag om otillbörlig marknadsföring.
  591. 591Västberga taxi aktiebolag och Vulic mot Sverige, dom 2002-07-23, och Janosevic mot Sverige, dom 2002-07-23.
  592. 592Se till exempel fallen Salabiaku mot Frankrike, dom 1988-10-07, Pham Hoang mot Frankrike, dom 1992-09-25 och Phillips mot Storbritannien, dom 2001-07-05. kapitel 9.1.
  593. 593Jämför till exempel Greve, s. 196.
  594. 594Aall, s. 291.
  595. 595Se Europadomstolens domar mot Sverige, Västberga taxi aktiebolag och Vulic mot Sverige, dom 2002-07-23, §§ 76-82 och Janosevic mot Sverige, dom 2002-07-23, §§ 65- 71.
  596. 596Munck, s. 7 ff.
  597. 597Jämför Munck, s. 7 ff.
  598. 598Jämför fallen Salabiaku, dom 1988-10-07 och Pham Hoang mot Frankrike, dom 1992- 09-25.
  599. 599Wennergren, s. 7 ff.
  600. 600RÅ 2000 ref. 66 Il. (Din Bil Örebro AB).
  601. 601Cameron har dock i SvJT 2001, s. 760-761, kritiserat Regeringsrättens resonemang som en skönmålning av hur domstolarna hanterar sådana ärenden. Regeringens syn- punkter har ansetts naiva bland annat därför att cirka 100 000 skattetillägg påförs årligen.
  602. 602Jämför med Regeringsrättens uttryckssätt ovan om "betydande skadeverkningar".
  603. 603SOU 200 l :25 s. 29.
  604. 604Se Munck, s. 7 ff. Jämför även rättsfallet RÅ 2002 ref 55, i vilket Regeringsrätten anförde att finns särskild anledning att iaktta försiktighet beträffande krav som grundas enbart på beslut av skattemyndigheten det när det är fråga om en sådan straffliknande sanktion som skatte- tillägg. Rätten konstaterade vidare att det mot bakgrund av skattetilläggets karaktär kan finnas särskild anledning att söka undvika att det uppkommer irreparabla skador genom upprätt- hållande av kravet på säkerhet. I fallet hänvisades såväl till RÅ 2000 ref 66 Il som till Europadomstolens dom Janosevic mot Sverige, §§ 106-109, dom 2002-07-23.
  605. 605NJA 2001 s 339.
  606. 606SOU 200 I :25 s. 202.
  607. 607Se bland andra Alexandersson., Asp., Cameron, Skattetilläggen och Europa- konventionen., Eklund och Johansson, Hög tid för omprövning av den svenska skatte- forts.
  608. 608Prop. 2002/03: 106.
  609. 609Länsrättens i Västernorrlands län dom i mål nr S 2 I 6-93.
  610. 610Västberga taxi aktiebolag och Vulic mot Sverige och Janosevic mot Sverige, domarnas datum 2002-07-23. Se kapitel 7.1.2.
  611. 611RÅ 2000 ref. 66. Se kapitel 14.2.1.
  612. 612Kammarrättens i Sundsvall dom den 15 oktober 2002 i mål 611-2000.
  613. 613Jämför till exempel RH 2000:96.
  614. 614RÅ 2002 ref76.
  615. 615RÅ 2000 ref 66.
  616. 616Kammarrättens i Göteborg, avd. 5, dom 2002-10-28 i mål 3984-01.
  617. 617Riksskatteverkets skrivelse från och med 28 juni 2001 i anledning av Regeringsrättens dom den 15 december 2000 i mål nr 2922-1999, (RÅ 2000 ref 66).
  618. 618Se till exempel Thömhammar, s. 23.
  619. 619Prop. 2002/03:106 s. 136 ff.
  620. 620Not 616 ibid., s. 142.
  621. 621Lagrådets yttrande, 2003-01-23, över förslag till I. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324), 2. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), och 3. lag om ändring i tullagen (2000:1281).
  622. 622SOU 2001:25 s. 36,212 och 354.
  623. 623Not 616 ibid., s. 136.
  624. 624Västberga taxi aktiebolag och Vulic mot Sverige, dom 2002-07-23, och Janosevic mot Sverige, dom 2002-07-23.
  625. 625Not 616 ibid., s. 138 f.
  626. 626Artikel 4, Tilläggsprotokoll 7 I. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.
  627. 627Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder mot att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel har begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan ha påverkat utgången i målet.
  628. 628Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av artikel I! 5 i konventionen.
  629. 629NJA 2000 s 622.
  630. 630RÅ 2002 ref79.
  631. 631Såväl Högsta domstolen som Regeringsrätten har stött sig på delvis samma avgöranden från Europadomstolen i vilka domstolen konstaterat att det för att ansvar för skattebrott skulle komma i fråga fordrades att underlåtenheten att deklarera varit avsiktlig medan det
  632. 632Not 616 ibid., s. 139.
  633. 633Not 616 ibid., s. 183 ff.
  634. 634Jämför SOU 2001:25 s. 14.
  635. 635Riksskatteverket Rapport 2002:14, s. 110.
  636. 636En sådan lösning diskuterades också av skattetilläggskommitten men avfärdades som ett steg tillbaka. SOU 200 I :25 s. 14.
  637. 637Påhlsson, s. 8.
  638. 638Domstolen har alltid enligt svensk rätt möjlighet att ställa frågor till den tilltalade i utredningssyfte för att säkerställa att denne inte drabbas av en felaktig dom. Emellertid kan det visa sig att svaret på en fråga, ställd i syfte att hjälpa den tilltalade, istället kan visa sig stjälpa densamme. Enligt min mening vore det, förutsatt att frågan ställts med tillbörlig eftertanke och försiktighet, att gå för långt att påstå att oskyldighetspresumtionen i sådana fall kränkts.
  639. 639Se kapitel 8 .1.1.
  640. 640Se till exempel JO:s beslut 1985-10-30, Dnr 1501-85-22.
  641. 641Jämför till exempel Hauschildt mot Danmark, § 47, dom 1989-05-24.
  642. 642Langborger mot Sverige, dom 1989-06-22.
  643. 643Holm mot Sverige, dom 1993-11-25.
  644. 644Stockholms tingsrätts beslut 1986-I 1-10, B-8-12-96. Svea hovrätts beslut 1986-12-04, Ö 2949/86.
  645. 645Stockholms tingsrätt, Dom 1987-10-14, B-8-12-86.
  646. 646Angående det nära sambandet mellan 6 (1) och 6 (2) se kapitel 8.
  647. 647Se Ds 1997:25 och prop. 1997/98:43.
  648. 648Hauschildt mot Danmark, dom 1989-04-24.
  649. 649Prop. 1992/93 :25 s. 19.
  650. 650Not 644 ibid., s. 22.
  651. 651Not 664 ibid., s. 19 och 22.
  652. 652Bet. 1992/93:JuU 29 s. 9.
  653. 653Se även Lagrådets bedömning om att det föreligger ett behov av en översyn av jävs- frågorna i ett vidare perspektiv, prop. 1992/93:25 s. 32 och 34.
  654. 654Lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, 2 §.
  655. 655Se till exempel SOU 2000:70 s. 23 ff.
  656. 656Prop. I 992/93:25 s. 53. 652RH 1997:74,sekapitel 15.1.2.1.
  657. 657Med ny bevisning jämställs att den misstänkte i väsentliga delar ändrar tidigare lämnade uppgifter eller, om han inte lämnat några uppgifter, först vid den fortsatta huvud- förhandlingen ger sin version av händelseförloppet. Se SOU 2000:70 s. 24.
  658. 658RH 1997:74.
  659. 659Prop. 1992/93 :25.
  660. 660NJA 1998 s 82.
  661. 661Jämför till exempel Fitger, Rättegångsbalken, supp. 31, april 2000, s. 46:24.
  662. 662RH 2001:23.
  663. 663RH I 999:59,
  664. 664Hauschildt mot Danmark. dom 1989-05-24. Se även kapitel 8.2.
  665. 665Trots att fallet är ett tvistemål visar det emellertid att jävsfrågoma i en rättegångsform mycket väl kan överföras på en annan.
  666. 666RH 1996:58.
  667. 667Prop. 1992/93:25.
  668. 668RH 1996:68.
  669. 669NJA 1994 s 678.
  670. 670NJA 1998 s 228.
  671. 671Jämför Fitger, Rättegångsbalken, supp. 27, sept. 1998, s. 4:29-32.
  672. 672Se prop. 1992/93:25 s. 19.
  673. 673Ferrantelli och Santangelo mot Italien, dom 1996-08-07.
  674. 674Se till exempel SOU 2000:99 s. 220 ff.
  675. 675Langborger mot Sverige, dom 1989-06-22.
  676. 676Domen,§ 15.
  677. 677Vilket framgår av NJA 1998 s 82. Emellertid ifrågasattas det i SOU 2000:70 s. 25, om det är lämpligt att låta andra domare pröva frågan om tillåtande av ny bevisning eftersom det, enligt utredningen, är utomordentligt svårt att praktiskt genomföra en sådan prövning på ett ändamålsenligt och rättssäkert sätt.
  678. 678sou 2000:70 s. 7 ff.
  679. 679Förslaget i SOU 2000:70 har modifierats i vissa förslag av Psykansvarskommitten i betänkandet Psykisk störning, brott och ansvar, SOU 2002:3. Jämför Fitger, supp., 39, dec. 2002, s. 4:29.
  680. 680SOU 2000:70 s. 8 och 9.
  681. 681Enligt 7 § lagen (l 991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.
  682. 682Se till exempel Strandbakken, s. 261.
  683. 683Se kapitel 9.
  684. 684Jämför NJA 1992 s 532.
  685. 685Jämför till exempel Lundqvist, s. 225 ff.
  686. 686Om möjligheten för parterna att undersöka bevisvärdet av rättsintyg, se Edelstam, Om rätts intyg, s. I 07 ff.
  687. 687Se till exempel fallen Unterpertinger mot Österrike, dom 1986-11-24, och Asch mot Österrike, dom 1991-04-26. Jämför även Lundqvist, s. 56.
  688. 688Jämför Salabiaku mot Frankrike, dom 1988-10-07, och Pham Hoang mot Frankrike, dom 1992-09-25, kapitel 9.l.l och 9.1.2.
  689. 689Se till exempel Jacobs & White, s. 174. Se även Danelius, Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis, s. 216.
  690. 690Se till exempel Träskman, Rätten att förbli tyst, s. 595.
  691. 691Easton, s. I O1 . Författaren konstaterar bland annat följande: On this approach, relevant evidence would be excluded if there is a risk of unrelia- bility, but reliable evidence should also be excluded if it undermines the moral authority of the verdict.
  692. 692Se till exempel Europadomstolens mål John Murray mot Storbritannien, dom 1996-02- 08, kapitel 9.4.1. samt Garde och Strandbakken, s. 84 ff.
  693. 693Träskman, not 686 ibid., s. 596.
  694. 694Träskman, not 686 ibid., s. 598.
  695. 695Granfelt, s. 114-115.
  696. 696Det kan dock inte bortses ifrån att en häktad person kan känna en sådan stor press på grund av häktningen att denna bekänner en gärning till vilken han inte gjort sig skyldig endast för att komma ut ur häktet.
  697. 697Högsta domstolens remissvar på SOU 1938:44, Processlagberedningens förslag till rättegångs balk: Viss tvekan kan råda, huruvida den nu ifrågavarande bestämmelsen bör gälla även den tilltalade i brottmål. I dessa mål åligger bevisskyldigheten i allmänhet helt åklagaren eller målsäganden, och den tilltalades underlåtenhet att medverka till utredningen bör icke läggas honom till last. Emellertid kan man icke bortse från den tilltalades förhållanden i rättegången, särskilt hans underlåtenhet att besvara framställda frågor, måste tillmätas betydelse i bevishänseende. Detta följer redan av den i I § uttalade principen om fri bevisprövning. Med hänsyn härtill har något undantag icke ansetts erforderligt för brottmålen. I dessa mål måste emellertid bestämmelsen erhålla en i viss mån annan tillämpning och rätten endast med stor varsamhet tolka den tilltalades tredska som bevis mot honom.
  698. 698NJA 1992 s 532. För en utförlig analys av rättsfallet, se Heuman, s. 202 ff.
  699. 699Se bland annat fallen Kostovski mot Holland, dom 1989-11-20, Windisch mot Österrike, dom 1990-09-27 och Delta mot Frankrike, dom 1990-12-19. Jämför även fallet Asch mot Österrike, dom 1991-04-26, i vilket bevisningen däremot inte på samma sätt varit avgörande och förfarandet godtagits.
  700. 700Jämför Easton, s. 62.
  701. 701I praktiken lär det gå till så att vittnet, när det förefaller finnas skäl anta att någon brottslighet eller dylikt begåtts av vittnet, erinras om att han i så fall har rätt att vägra yttra sig. I vissa fall har man formaliserat saken och behandlar personen som "medtilltalad" vilket innebär att vittnesed ej får avkrävas. Jämför rättegångsbalken 36: 1 och 36:6.
  702. 702Se till exempel Lagrådets uttalande i ett lagstiftningsärende rörande straffansvaret för mened, Prop. d. 20 febr. 1948, nr. 80., 421 f., att om inte denna rätt (att inte vittna) skall
  703. 703NJA 2001 s 563.
  704. 704NJA 1991 s 123.
  705. 705Högsta domstolen hänvisade till Europadomstolens domar Funke mot Frankrike 1993- 02-25, Saunders mot Storbritannien 1996-12-17 och målen Heaney och McGuinness mot Irland 2000-12-21. Se kapitel 9.4.6., 9.4.8. och 9.4.4.
  706. 706Jämför Europadomstolens mål Serves mot Frankrike, dom 1997-10-20. kapitel 9.4.9.
  707. 707Jämför NJA 1992 s 532.
  708. 708Galligan, s. 69 ff.
  709. 709Vad gäller förhör med en misstänkt enligt Dansk rätt se: Retsplejeloven, Kapitel 68, Afh0ringer og særlige efterforskningsskridt, § 754. stk l: Ved afh0ringer retten finder §§
  710. 710og 752 tilsvarende anvendelse. och§ 751. stk. 2. Der skal gives den afh0rte mulighed for at gøre sig bekendt med gengivelsen af förklaringen. Den afh0rtes eventuelle rettelser og tilfojelser medtages. Den afh0rte g0res bekendt med, at han ikke har pligt til at underskrive rapporten. samt § 752. stk. 1. Inden politiet afh0rer en sigtet, skal han udtrykkeligt g0res bekendt med sigtelsen og med, at han ikke er forpligtet til at udtale sig. Det skal af rapporten fremgå, at disse regler er iagttaget.
  711. 711Gomard, Moller och Lindencrone Petersen, s. 84.
  712. 712Vad gäller det inledande förhöret med en misstänkt enligt Norsk rätt se: FOR 1985-06-
  713. 713nr 1679: Forskrift om ordningen av påtalemyndigheten (Påtaleinstruksen). Kap. 8. Politiavhor. Avhor av mistenkte (siktede) § 8-1. Opplysninger som skal gis ved avhor For det företas avhor av mistenkte, skal han gjores kjent med hva saken gjelder og med eventuell siktelse. Han skal gjores kjent med at han ikke har plikt til å förklare seg. Mistenkte skal dessuten gjores kjent med at han har rett til å la seg bistå av försvarer etter eget valg på ethvert trinn av saken, herunder ved politiets avhor av ham. Siktede bør sporres om hvem han onsker oppnevnt som sin offentlige försvarer når han har krav på slik försvarer. Mistenkte skal sporres om navn, stilling og bopel. Likeledes skal han, eventuelt etter at förklaring er gitt, anmodes om å gi de opplysninger som etter § 8-12 skal tas med i personaliarapporten. Vad gäller upplysning i samband med rättegången, jämför LOV 1981-05-22 nr 25: Lov om rettergangsmåten i straffesaker (Straffeprosessloven). § 232. Før det företas avhor av mistenkte, skal han gjores kjent med hva saken gjelder, og at han ikke har plikt til å forklare seg. Er han villig til å gi förklaring, oppfördres han til å forklare seg sannfärdig. Reglene i § 92 gjelder tilsvarende. Er mistenkte under 18 år, bør vergen som regel gis anledning til å være til stede under avhoret og til å uttale seg.
  714. 714Bjerke, Keiserud, s. 1014.
  715. 715Träskman. Festskrift till Lars Welamson, s. 478-479.
  716. 716Träskman. Festskrift till Lars Welamson, s. 480--481.
  717. 717Se Fitger, Rättegångsbalken, supp. 36, mars 2002, s. 23:27.
  718. 718Jämför till exempel JO 2000/01 s. 67.
  719. 719RÅFS, 1997: 12 Riksåklagarens allmänna råd om ledningen av förundersökning i brottmål.
  720. 720Jämför JO 2000/01 s. 197.
  721. 721I sammanhanget bör även något sägas om rätten till överprövning. Denna innebär att målsäganden eller den misstänkte hos högre åklagare kan begära överprövning av lägre åklagares beslut. Den misstänkte kan till exempel vilja begära överprövning av ett beslut forts.
  722. 722Se Fitger, Rättegångsbalken, supp. 15, aug. 1994, s. 23:31.
  723. 723Jämför till exempel JO 1990/91 s. 67 om att den uppmärksamhet ett ärende tilldragit sig och den omständigheten att den misstänkte själv anmält händelsen kan utgöra skäl att inte lägga ned förundersökningen.
  724. 724Fitger, Rättegångsbalken, supp. 15, aug 1994, s. 20:49.
  725. 725Ett särskilt fall av åtalsunderlåtelse är så kallad förundersökningsbegränsning. Denna sker vanligtvis med hänvisning till rättegångsbalken 23:4a 2p. Paragrafen hänvisar till rättegångsbalken 20:7. Ett sådant förfarande motiveras endast med en hänvisning till 23:4a 2p. Den misstänkte utpekas inte som skyldig och de misstänkta brott som faller in under förundersökningsbegränsningen gallras ut ur misstanke-och belastningsregistren.
  726. 726Jämför Fitger, supplement 15, aug 1994, s. 20: 17-20: 18.
  727. 727Fitger, s. 20:33.
  728. 728Aall, s. 265.
  729. 729Jämför till exempel Löfmarck m fl., s. 177. Författarna konstaterar att den misstänktes begäran om åtal i allmänhet inte är ett sådant väsentligt enskilt intresse som förhindrar åtalsunderlåtelse. Emellertid anförs också att om Lag (1964:67) om särskilda bestämm- elser om unga lagöverträdare är aktuell och den unge och hans vårdnadshavare skulle påfordra åtal, bör åklagaren inte begagna sin befogenhet att inte åtala. Det beror på att åtgärder kan komma att vidtas av till exempel socialnämnd som bygger på att den unge har begått brottet och det bör då vara klarlagt att han verkligen begått detta.
  730. 730Ekelöf, Rättegång H. 2., s. 151. Se även not 237 i angivet arbete i vilken hänvisas till Elwing, s. 156.
  731. 731Ekelöf, Rättegång H 2., s. 150.
  732. 732En åklagare kan visserligen överklaga en frikännande dom som meddelats enligt andra stycket efter det att åtalet lagts ned, se till exempel NJA 1984 s 616. Men det torde vara sällsynt. Se emellertid även RH 1998:63. I det fallet ansågs åklagaren inte kunna över- klaga ett avskrivningsbeslut som tillkommit utan att någon processuell regel åsidosatts eller tillämpats felaktigt.
  733. 733Fitger, Rättegångsbalken, supp. 32, aug 2000, s. 20:52.
  734. 734Se till exempel Ekelöf, Rättegång H. 3., s. 156.
  735. 735Fallet Werner mot Österrike, dom 1997-11-24, §§ 53 och 59.
  736. 736RH 1988:136.
  737. 737Högsta domstolen, Ö 2736-00.
  738. 738T.H. mot Sverige, App. No. 15260/89, beslut 1992-06-29 och T.A. mot Sverige, App. No. 15513/89, beslut 1992-06-29. De båda läkarna hade även ett ärende som avvisades av en tremannakommitte i domstolen 2002-09-05 med motiveringen att klagomålet var väsentligen detsamma som de tidigare klagomålen. Från och med 2002 meddelas kommittebeslut bara per brev till klagandena och endast med likartade och kortfattade motiveringar. Något verkligt offentligt beslutsdokument existerar därför inte, varför inget ytterligare ljus kastats över fallet genom ärendet.
  739. 739HSAN:s beslut 1989-05-23.
  740. 740Kammarrätten i Stockholm, dom 1989-10-06.
  741. 741RÅ 1990 ref 64.
  742. 742Kammarrätten i Stockholm, dom 1991-05-31.
  743. 743Bergholtz, Diffamerande uttalanden i domskäl -Några reflexioner med anledning av den sk styckmordsrättegången, s. 30-31.
  744. 744NJA 1998 s 693.
  745. 745Högsta domstolen jämförde här med Welamson, Rättegång H. 6., s. 32, Bergholtz, Ratio et Auctoritas s. 151 ff, Ekelöf & Boman, Rättsmedlen, 11 uppL s. 34 f., se även NJA 1980 s 179.
  746. 746NJA1997 s. 329.
  747. 747Jämför till exempel Glavå, s. 319 ff.
  748. 748Arbetsdomstolens dom 2002-07-03, Dom nr 83/02, Mål nr A 156/01.
  749. 749Se till exempel AD 1997 nr 138 med där gjorda hänvisningar.
  750. 750Arbetsdomstolen anmärkte även i sammanhanget att principen att en person inte får lagföras eller straffas för samma brott mer än en gång, och som kommit till uttryck bland annat i Europakonventionen genom artikel 4 i dess sjunde tilläggsprotokoll, enbart skyddar mot ett nytt straffrättsligt förfarande och således inte utesluter att personen i fråga exempelvis blir föremål för ett disciplinärt förfarande avseende samma gärning.
  751. 751Se AD 1991 nr 76.
  752. 752Se AD 1992 nr 65.
  753. 753Jämför Fahlbeck, s. 143 ff.
  754. 754Fitger, Om brottmålsdomens bevisverkan, s. 353 f.
  755. 755Lag (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
  756. 756Prop. 1997/98:105 s. 13.
  757. 757Not 751 ibid., s. 14.
  758. 758Se kapitel 10.3.
  759. 759Prop. 1997 /98: 105 s. 28.
  760. 760Träskman. Festskrift till Lars Welamson, s. 479 i vilken hänvisas till Trechsel, Struktur und Funktion der Vermutung <ler Schuldlosigkeit. Ein Beitrag zur Auslegung von Art. 6 Ziff. 2 EMRK. s. 336.
  761. 761Fitger, Rättegångsbalken, s. 22:22.
  762. 762Jämför NJA 1955 s 212.
  763. 763Se till exempel fallet Böhmer mot Tyskland,§ 67, dom 2002-10-03.
  764. 764221,231,235,261,265,276,282, Averill ................................................. 207 293,299,326,365,381,385,404, avgiftstillägg ....................... 359, 362, 372 409,419,425,434,443,449,454 avkunna .............................................. 280 bevisperson ........................................ 400 avskeda ............................................... 442 bevisprocess ......................................... 31 avskriva .............................. 145,237,432 bevisregel ..................... ..25, 239,241,252 avtalsfrihet ........................................... .41 bevisskyldighet... ................................. 413 bevissyfte ................................... I 79, 40 I
  765. 765edition ......................... 214, 216,392,394 civilmål. .............. 259, 266,281,283,450 effektivitet... .... 74, 93, 344, 358,416,421 civilprocess ................................. 274, 443 effektivitetsprincip ............................... 63 Condron .............................................. 203 eftertaxering ....................... 138, 216, 368 CPT ............................. 337,347,470,472 EG-domstolen ............... 96, 100, 102, 224 culpaprincip ........................................ 446 egendom ...................... 141, 149,175,446 egentlig lucka ....................................... 51 Engel .................................. 127, 130,243 Engelkriterier .............. 127, 142,243, 245 dagstidning ......................................... 298 enskilt anspråk .................................... 450 Daktaras .............................................. 294 equality ofarms .................................... 76 de lege ferenda ...................... 22, 112, 113 erfarenhet ........................................... 159 de lege lata ............................ 22, 112, 113 ersättning ... 150,219,222,237,244,269, definition ..... 23, 31, 71, 96, 110,140,434 279,284,327,356,372,445,451 delegationsprincip ................................. 65 etik ....................................................... 40 delge .......... 335, 343, 349,355,414, 442 Europakornmissionen .......... 84, I 08, 111, Delta mot Frankrike .................... 107, 414 120,223,272,436 Europaparlamentet ..................... J0 0, l 0 1
  766. 766sakkunnig ... 167, 184,194,292,327,410, rättegångskostnad ......................... 34, 241 420 rättegångsprotokoll ..................... 181, 182 sakprövning .............................. 85, 86, 94 Salabiaku ............. 145, 168, 364,366,410 Sander ................................................ 160