1.För kommunerna finns det flera kommunalrättsliga principer som måste bes. 18
2.aktas och som kan begränsa kommunernas handlingsfrihet när de uppträders. 18
3.som ekonomiska aktörer.s. 18
4.Kommunernas rätt att driva egna foretag och möjligheter att understödjas. 18
5.näringslivet är reglerat i kommunallagen (1991:900). Kommunerna sköters. 18
6.på demokratins och den kommunala självstyrelsens grund de angelägenheters. 18
7.som anges i kommunallagen eller i särskilda föreskrifter.s. 18
8.(1 kap. 1 § KomL). För att en kommun skall kunna ägna sig åt en viss verks. 18
9.samhet måste den vara förenlig antingen med kommunens allmänna koms. 18
10.petens, som anges i 2 kap. KomL, eller med den särskilda kompetens soms. 18
11.följer av speciallagstiftning. Kommunerna kan ägna sig åt verksamhet soms. 18
12.har ett allmänt intresse och som har anknytning till kommunens område els. 18
13.ler deras medlemmar och som inte på grund av övrig lagstiftning handhass. 18
14.av annan (t.ex. staten).657 Detta innebär en relativt obetydlig begränsning avs. 18
15.kommunernas kompetens att bedriva kommersiell verksamhet.s. 18
16.Under rubriken ”Särskilt om näringsverksamhet m.m.” anges i 2 kap. 7§s. 18
17.KomL att kommuner far driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinsts. 18
18.syfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänss. 18
19.ter åt medlemmarna i kommunen. Stadgandet utgör ett förbud mot att drivas. 18
20.spekulativa företag, med vilket avses att kommunerna inte far driva företags. 18
21.med vinstintresse som primärt huvudmål.s. 18
22.I propositionen till 1991 års kommunallag framhålls i den allmänna mos. 18
23.tiveringen att det inte finns någon tydlig gräns från rättsliga utgångspunkters. 18
24.vad gäller gränsen mellan det som brukar kallas den kommunala sektorns. 18
25.och det som benämns näringslivet.658 Vidare påpekas att av tradition en stors. 18
26.del av näringslivet är förbehållet den privata företagsamheten (det egentligas. 18
27.näringslivet). Den näringsverksamhet som kommunerna har ägnat sig åts. 18
28.kallas sedvanlig kommunal affärsverksamhet, t.ex. kollektiva anläggningars. 18
29.av allmännyttig betydelse, som elverk, renhållningsverk, bussföretag ochs. 18
30.badhus.659 Av särskild betydelse har också den kommunala satsningen på atts. 18
31.tillhandahålla bostäder och driva allmännyttiga bostadsföretag varit. Oms. 18
32.fattningen av den sedvanliga kommunala affärsverksamheten synes har uts. 18
33.244 vecklas i takt med den tekniska utvecklingen och de allt bättre ekonomiska förutsättningarna. Vad gäller den speciella kompetensen som kan följa av särskilda före skrifter kan nämnas att kommuner har befogenheter att driva näringsverk samhet inom områdena turism, hamnverksamhet, bostadsförsörjning, syssel sättning för handikappade och tjänsteexport.660 De närmare gränserna för den kommunala kompetensen att driva näringsverksamhet har definierats i Regeringsrättens rättspraxis.661 Här skall endast kort nämnas att en kommun har ansetts kunna driva körskoleverksamhet (RÅ 1965 ref 43) och deklara tionsbyrå (RÅ 1975 ref 19), men däremot inte tillhandahållandet av likkistor till självkostnadspris vid sjukhus (RÅ 1993 ref 25). Det sistnämnda ansågs falla utanför allmänintresset. I fråga om det egentliga näringslivet anförs i propositionen till kommu nallagen att kommunernas insatser antas gälla endast allmänt näringslivsfrämjande åtgärder, t.ex. markupplåtelser, mässverksamhet o.d. Beträffande individuellt stöd riktat till enskilda näringsidkare far detta lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det (2 kap. 8 §). Ett exempel är kommunala åt gärder i syfte att garantera invånarna en viss servicenivå vad gäller livsme dels- eller bensinförsöijning. Det kan också vara aktuellt för en kommun att göra insatser för att trygga tillgången på hotell i kommunen, om det står klart att enskilda företag och personer inte är beredda att göra de nödvändi ga insatserna.662 Tidigare förekom det att rådande eller befarad arbetslöshet åberopades som motiv för att tillåta kommunala ingripanden i det egentliga näringslivet. Ansvaret för arbetslöshetspolitiken och den övergripande näringslivspolitiken åvilar emellertid staten, inte kommunerna. I specialmoti veringen till 2 kap. 8§ anförs att en restriktiv syn på individuella stödinsat ser måste gälla, men att vad som omfattas av synnerliga skäl måste avgöras av rättstillämpningen.663 Den mest betydelsefulla principen för problematiken kring konkurrenssnedvridande kommunal prissättning är emellertid självkostnadsprincipen. Av 8 kap. 3b § KomL framgår att kommuner far ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. Självkostnadsprincipen kommer till uttryck i 8 kap. 3c § där det slås fast att kommuner inte far ta ut högre av gifter än som svarar mot kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten ellers. 18
34.245 nyttigheten. Självkostnadsprincipen kan också sägas vara kopplad till stad gandet att kommunens verksamhet inte far vara inriktad på att gå med vinst.s. 19