1.6.2.2.1. Buller Med buller avses enligt motiven till MskL 1 § 1 mom. 2 punkten detsamma som i 2 § bullerbekämpningslagen (382/1987).82 Buller omfattar enligt detta 77 Se AW 1982:19 s. 43. 78 Se även resonemanget i Reg.prop. 1992:165 s. 23, 27 ff. 79 SeAW 1982:19 s. 43. 80 Se t.ex. definitionen av »förorening av miljön» i MiljöskyddsL 3 §. I Reg.prop. 1999:84 s. 40 anförs, att enumeringen i MiljöskyddsL 3 § motsvarar den internationella definitionen av förorening. Se härom även nedan kap. 7.5.1. i not 392. Jfr även föroreningsdefinitionen i t.ex. ForL 6 §, samt om DaMskL ovan kap. 6.1. not 26. 81 Reg.prop. 1992:165 s. 21. 82 Anfört arbete s. 21.s. 390
2.135 stadgande menligt »ljud eller därmed jämförbara vibrationer». Verkningstiden kan vara kort- eller långvarig och även ett relativt svagt ljud kan beroende på omständigheterna uppfylla bullerdefinitionen.83 Också infra- och ultraljud som människan inte hör kan utgöra sådant buller som avses i stadgandet.84s. 390
3.Enligt Vuori har det i rättspraxis om GranneL 17 § oftast varit fråga om besvär i form av buller.85 Skadestånd har emellertid endast yrkats i ett fåtal HD-fall. Skadestånd har härvid utdömts t.ex. för olägenhet i form av oväsen vid granitbrytning (HD 1982 II 109),86 men inte för att sömnen har blivit störd av kacklande höns (HD 1936 II 87).87 1 båda fallen var det samtidigt även fråga om annat besvär än buller (damm och skakning respektive lukt).s. 391
4.I övrig rättspraxis har ett ansvar för buller ofta aktualiserats vid skada till följd av att ljudkänsliga djur har störts av ett mer eller mindre plötsligt oväsen:s. 391
5.HD 1932 I 125: Ett halvblodssto blev skrämt då en bil ljudligt tömades. 391
6.mot ett staket i närheten av ett stall. Hästen stegrade sig och förlorades. 391
7.då balansen, med påföljd att den fick en obotlig skada i höftleden ochs. 391
8.måste avlivas. Bilföraren ålades skadeståndsskyldighet.s. 391
9.HD 1976 II 60: Dräktiga minkhonor hade under ett par veckorss. 391
10.tid blivit skrämda av återkommande buller från en fräsmaskin soms. 391
11.användes i ett jordgubbsland i närheten. Följden härav hade varit atts. 391
12.flera honor hade fött sina valpar för tidigt eller bitit ihjäl dem. Jordgub-s. 391
13.bsodlaren som hade varit medveten om den skadliga inverkan ett dylikts. 391
14.buller hade på minkhonomas beteende under deras dräktighetstid,s. 391
15.ålades skadeståndsskyldighet på basen av vållande. — Jfr HD 1952 IIs. 391
16.26 där djuren hade skrämts av buller vid pålningsarbeten.s. 391
17.HD 1982 II 94: Dräktiga mink- och rävhonor hade blivits. 391
18.skrämda av buller och vibrationer från artilleriövningar med skarps. 391
19.ammunition på ett för försvarsmaktens skjutövningar avsett område.s. 391
20.Till följd härav hade flera honor fött sina valpar för tidigt och dödats. 391
21.dem. Av samma orsak hade även endel rävhonor slutat äta och dött.s. 391
22.Staten ålades att oberoende av vållande ersätta de nämnda skadorna.s. 391
23.83 Se Reg.prop. 1986:221 s. 12.s. 391
24.84 Aanfört arbete s. 12. Se närmare om bullerbekämpningslagen Kuusiniemi s. 435 ff. och särskilt s. 436 ff. om dess bullerdefinition. Jfr även t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 44 beträffande MB 32 kap. 3 § 1 st. 6 punkten. Med buller avses här allt olämpligt »icke önskat ljud», inkluderande såväl ultra- som infraljud. Se även Eriksson s. 40.s. 391
25.85 Se Vuori, LM 1977 s. 54 f. med rikliga hänvisningar till rättspraxis.s. 391
26.86 Jfr t.ex. NJA 1940 s. 651 där skadestånd utdömdes för olägenhet genom buller och rök från ett stensågeri och NJA 1947 s. 57 där skadestånd utdömdes för obehag genom buller från en stenkross. Se även t.ex. NJA 1939 s. 634 där skadeståndstalan för obehag genom en bullrande diselmotor i en kvamanläggning bifölls i viss utsträckning.s. 391
27.87 Jfr däremot t.ex. NJA 1947 s. 366 där en fastighetsägare ålades att till granne utge skadestånd för obehag genom oväsen från hundar på den förres fastighet. 136s. 391
28.Också i svensk rättspraxis har strikt ansvar ansetts föreligga dås. 392
29.mink- eller rävhonor på motsvarande vis har skrämts av sprängningars. 392
30.(NJA 1952 s. 141),88 bullrande militärövningar (NJA 1946 s. 758 I ochs. 392
31.II) eller oljud från på låg höjd flygande militärplan (NJA 1945 s. 210).s. 392
32.Jfr även från norsk rättspraxis de skrämda renarna i Rt 1996 s. 1122. Trafikbuller torde i praktiken kunna räknas som en av de vanligaste formerna av buller.89 Vad gäller vägförättning har i finsk rätt sedan tidigare ansetts att AllmVägL 62 § 1 mom. 5 punkten (enligt lydelsen innan L 342/1998) medger ersättning om buller från en väg medför att fastigheter i närheten av vägen minskar i värde.90 Se från rättspraxis t.ex. HD 1979 II 24.1 motiven till MskL betonas i linje härmed att den som håller en allmän väg skall svara för bl.a. de bullerskador som användningen av vägen orsakar.911 HFD 18.3.1998/450 var det fråga om tillämpningen av MskL i ett vägmål. Här krävdes att kostnaderna för installering av bullerdämpande fönster och balkongglas i några bostadshus skulle ersättas. HFD fann att ersättningsanspråket enligt AllmVägL 62 § 1 mom. 5 punkten och MskL 5 §, 6 § 1 mom. 1 punkten samt 12 § skulle avgöras i samband med vägförrättningen. Ersättningsanspråket bifölls dock inte då vägplanen i fråga om bullerbekämpning och även till övriga delar uppfyllde miljökraven enligt AllmVägL 10 §.s. 392
33.Som jämförelse kan från svensk rättspraxis anföras NJA 1977 s. 424. Fem fastighetsägare krävde ersättning för reducerat fastighetsvärde pga buller, ljus och estetisk störning till följd av ett motorvägsbygge i en dessförinnan idyllisk förort till Stockholm. Ersättning utdömdes enligt 55 § väglagen samt 4 kap. 2 § expropriationslagen med jämförelse till 30 § SvMiljöskyddsL. Fastighets ägarna ansågs dock böra tåla en minskning med 5 % av fastighetsvärdet, med vilket belopp skadeståndet reducerades.92 Jfr NJA 1999 s. 385 om SvMskL.93 I det motsvarande norska rättsfallet Rt 1969 s. 643 förkastades däremot ersättningstalan för vägbuller och estetisk störning med uppställande av en till synes högre toleransgräns. I Rt 1980 s. 309 ansågs åter att varken granneloven eller ekspropriasjonserstatningsloven medger ersättning för icke-ekonomisk skada; inte heller för bullerbekämpningskostnader i fall där man inte kan visa 88 Se dock även NJA 1951 s. 55 och NJA 1962 s. 567 där mink- och rävhonor hade blivit skrämda av sprängningar och där skadestånd inte utgick pga frånvaro av vållande. 89 Jfr t.ex. Reg.prop. 1986:221 s. 12 f. 90 Se närmare t.ex. Hollo, Kiinteistöoikeus s. 278 f., Kuusiniemi, Korvattavuus s. 201. 91 Se Reg.prop. 1992:165 s. 19. 92 Se närmare t.ex. Larsson s. 284 f. 93 Se närmare nedan kap. 6.2.3.8. om NJA 1999 s. 385.s. 392
34.137 på någon reduktion i fastighetsvärdet eller möjligheterna att utnyttja fastighet en i ekonomiskt syfte. Jfr t.ex. flygbullerdomama i Rt 1973 s. 1202 och Rt 1974 s. 524. Avgörandena kritiseras i NOU 1982:19.94 1 Rt 1982 s. 588 har därefter fastighetsägare erhållit ersättning enligt granneloven 2 § för »tap og ulember» till följd av buller från Kjevik flygplats. Själva ersättningsutmålningen var dock här inte föremål för prövning av Hoyesterett.s. 392
35.Från dansk rättspraxis om vägbuller kan man peka på UfR 1988 s. 547 (Hojesteret). Här fastslogs att ersättning för vägbuller inte kan utges till fas tighetsägare, som inte omfattas av expropriation, med mindre än att det före ligger »ganske saerlig forhold». Att fastigheten var belägen på endast ett fåtal meters avstånd från vägen ansågs i sig inte utgöra ett sådant förhållande. 1 UtR 1993 s. 685 (Hojesteret) fritogs åter trafikministeriet från ansvar för väg buller då bullret hade varit förutsebart redan då kärande uppförde sitt hus.95 6.2.2.2. Skakning Också skakningsskador kan ersättas enligt MskL 1 § 1 mom 2 punkten.96 Skakning har sedan tidigare även omfattats av GranneL 17 §,97 men vad gäller skadestånd har ansvar oftast baserats på SkL eller allmänna principer om strikt ansvar utan direkt lagstöd. Av rättsfallsmaterialet kan man utläsa, att skak ningsskador typiskt består av sprickbildningar eller sättningar i byggnader. Det är inte ovanligt att dylika skador orsakas av sprängningsarbeten.s. 393
36.HD 1994:122: Ett bostadsaktiebolag hade låtit bygga ett egnahemshuss. 393
37.på sin tomt och anförtrott en självständig företagare utförandet av de avs. 393
38.byggandet förutsatta sprängningsarbetena, som var att anse som farliga.s. 393
39.Bostadsaktiebolaget och den självständiga företagaren ansvarade solis. 393
40.dariskt oberoende av vållande då sprängningsarbetet hade förorsakats. 393
41.sprickbildning i en grannfastighet.s. 393
42.94 NOU 1982:19 s. 178 ff. Se däremot även Ot prp nr 33 (1988-89) s. 76 ff.s. 393
43.95 Se om domarna Mogensen, UfR B 1994 s. 403 ff., Pagh, Miljöansvar s. 321 f.s. 393
44.96 Någon närmare förklaring ges inte i motiven till MskL; se t.ex. Reg.prop. 1992:165 s. 21. Jfr t.ex. Betcenkning 1992 nr 1237 s. 170, NOU 1982:19 s. 43, Prop. 1985/86:83 s. 44 f. Inte heller i litteraturen kring miljöskadelagstiftningen i de nordiska länderna har skakningsskadoma rönt någon större uppmärksamhet. Se t.ex. Basse & Tonnesen & Wiisbye s. 42, Bugge s. 220, Eriksson s. 40, Hollo & Vihervuori s. 31, särskilt not 19.s. 393
45.97 Se från rättspraxis t.ex. HD 1982 II 109 (granitbrytningsfallet ovan kap. 6.2.2.1.). Se även om skakningar enligt GranneL 17 § t.ex. Vuori, LM 1977 s. 55 ff. Jfr t.ex. NJA 1934 s. 656 där en fastighet hade skadats genom skakningar i marken vid fabriksdrift. 138s. 393
46.HD 1985 II 170: En stad utförde sprängningsarbeten vilkas. 394
47.hävdades ha orsakat sprickor i ett närbeläget hus. Staden visade att dens. 394
48.vid sprängningsarbetet per gång använda mängden sprängämnen enligts. 394
49.tillgänglig teknisk kunskap om sprängningars vibrationsverkningar ochs. 394
50.enligt praktisk erfarenhet inte orsakar skador på en byggnad pås. 394
51.ifrågavarande avstånd. Staden ålades av dessa skäl därför inte atts. 394
52.ersätta de uppkomna skadorna.s. 394
53.Jfr från svensk praxis t.ex. NJA 1974 s. 188 där strikt ansvar intes. 394
54.ansågs föreligga för sprickbildning i byggnad orsakad av skakning vids. 394
55.sprängning i tjälbunden mark. I NJA 1947 s. 385 ansågs däremots. 394
56.Stockholms stad strikt ansvarig för sprickbildning i byggnader på grunds. 394
57.av sprängningsarbeten vid Bromma flygfält. Jfr även från norsk praxiss. 394
58.t.ex. Rt 1931 s. 513.98 99 I NJA 1992 s. 896 medförde sprickbildning på grund av sprängningsarbeten strikt ansvar ansvar enligt SvMskL. Här hade ett bolag genom sprängningsar beten och därav uppkomna skakningar orsakat sprickbildning i fasadputsen på en byggnad, så att en del av fasadputsen senare föll ner från fasaden. Bolaget ansågs enligt SvMskL 1 och 3 § vara ansvarig för skadan oberoende av vållande. Men eftersom till skadans uppkomst även bidragit att putsen hade varit i mindre gott skick, jämkades skadeståndet med hälften." Skakningsskador kan också orsakas av t.ex. pålning, spontning och andra arbeten på eller i marken.100 Se om MskL 1 § 1 mom. 2 punkten HD 2001:61 (se nedan kap. 6.3.1.2.) där skadan hade orsakats av gatuarbeten. Som ett ta lande exempel härpå kan även från dansk praxis hänvisas till UfR 1968 s. 84 (Hojesteret). En byggherre ålades här skadeståndsansvar då pålningsarbeten vid en byggnadsplats hade orsakat sprickbildningar i Aalborgs Klosters ca 500 år gamla byggnader på ett avstånd om 100-200 meter från byggplatsen.101 Även t.ex. tung och intensiv vägtrafik kan orsaka skakningsskador på när belägna byggnader.102 Ett ansvar för väghållaren som en i MskL 1 § 2 mom. avsedd verksamhetsutövare kan då aktualiseras (se även nedan kap. 6.3.1.2.).s. 394
59.I HD 1981 II 40 hade en byggnad skadats av skakningar från en gata 98 Bugge s. 221 not 682 anför detta avgörande som ett fall som numera skulle bedömas enligt ForL. 99 Jfr från finsk praxis beträffande jämkningen av skadeståndet t.ex. sprängstensfallet HD 1963 II 93 (ovan kap. 4.3.2.2. vid not 98). 100 Se t.ex. HD 1996:59 (pålningsarbeten). Jfr även Prop. 1985/86:83 s. 45 samt från svensk rättspraxis t.ex. NJA 1938 A 367 (pålningsarbeten), NJA 1975 s. 211 (skakningar från en vägvält) och NJA 1974 s. 276 (skakningar från tunga vägmaskiner). 101 Se närmare om detta och andra liknande rättsfall t.ex. Winding Kruse s. 254 ff. 102 Se även Prop. 1985/86:83 s. 45.s. 394
60.139s. 394
61.som för körbanans del i asfalterat skick hade upplåtits för allmän trafiks. 395
62.och som hade varit synnerligen ojämn till följd av is på dess yta och håls. 395
63.i permanentbeläggningen. Staden ansågs emellertid inte vara ansvarigs. 395
64.för skadan då det inte hade visats att staden hade gjort sig skyldig tills. 395
65.vårdslöshet eller ens att ansvaret för gatan under den ifrågavarandes. 395
66.tiden skulle ha åvilat staden.s. 395
67.Jfr från norsk praxis t.ex. RG 1985 s. 368 (Skien og Porsgrunns. 395
68.byrett), där strikt ansvar ansågs föreligga enligt naboloven 2 § (numeras. 395
69.granneloven 2 §) då ett hus hade fatt sättningsskador till följd av tungs. 395
70.och intensiv trafik med timmerbilar. Rätten fann att det förelåg etts. 395
71.orsakssamhang mellan inledandet av timmertrafiken och en del avs. 395
72.sättningsskadoma. Husägaren erhöll ersättning om 100 000 norskas. 395
73.kronor, vilket belopp förutsattes täcka de arbeten som måste vidtagass. 395
74.för att reparera skadorna och säkra huset mot ytterligare sättning. I NJA 1975 s. 155 medförde av vägtrafik orsakade skakningsskador strikt ansvar enligt SvMiljöskyddsL 30 §. Genom skakningar från kraftigt ökad biltrafik på en gata inom ett villaområde i Solna uppkom sprickor på hus belägna vid gatan. Gatan ansågs vara underdimensionerad och felkonstruerad med tanke på det ökade trafikflödet. Invändningen att husen till följd av sättet för deras grundläggande hade varit särskilt känsliga för skakningama ogilla des. SvHD uttalade vidare att skakningsskador far bedömas enligt en lägre toleransnivå än trafikimmissioner i form av buller och avgaser. Skadestånd utgick med kostnaderna för reparation.103s. 395
75.Inte bara vägtrafik utan även järnvägstrafik kan givetvis orsaka här avsed da skakningsskador. Skador genom t.ex. svall och erosionseffekter orsakade av fartygstrafik far väl närmast ses som en med skakningar liknande störning enligt MskL 1 § 1 mom. 3 punkten.104 Skakningsskador pga flygtrafiken torde däremot vara mera ovanligt, om än inte helt otänkbart.105 6.2.2.3. Strålning, ljus och värme Som störning enligt MskL 1 § 1 mom 2 punkten betraktas även strålning, ljuss. 395
76.103 Se även närmare t.ex. Bengtsson, Miljöbalken s. 226 f., Larsson s. 283 f.s. 395
77.104 Jfr situationen i NJA 1994 s. 751 (ref. nedan kap. 6.3.1.2.). Jfr även Wetterstein, Marius Nr. 253, 1999 s. 28.s. 395
78.105 I NJA 1983 s. 836 ålades staten strikt ansvar då ett hus hade skadats av ljudbang (tryckvåg) till följd av att militärflygplan överskred ljudhastigheten på låg höjd.— Man kan här tala om skakning eller åtminstone en därmed jämförbar störning. En annan sak är givetvis att det i detta fall inte var fråga om någon verksamhet på ett bestämt område. 140 och värme. För svensk del nämns dessa störningar inte särskilt i MB 32 kap. 3 § 1 st., men de torde här höra till kategorin »annan liknande störning».106 Också DaMskL 1 § 2 stk. förefaller leda fram till samma tolkning.107 Begreppet strålning definieras i StrålskyddsL (592/1991) 8 §, och MskL 1 § 1 mom. 2 punkten far i stort sett tolkas på samma vis.108 Strålningen kan i linje härmed vara joniserande eller icke-joniserande.109 *Enligt motiven till MskL följer det dock av 2 § att MskL inte tillämpas på ersättande av sådana strålningsskador som täcks av tillämpningsområdet för AtomAnsvL (atoman svarighetslag 484/1972)."° Det närmare förhållandet mellan MskL och annan skadeståndsrättslig lagstiftning kan emellertid betraktas som komplicerat och åtminstone delvis osäkert.111 Klart är dock att MskL kan bli tillämplig i fråga om störningar som inte har samband med de skaderisker som särskilt regleras i AtomAnsvL (se 1 § h och i). I motiven till MB 32 kap. nämns som ett exempel att skadeståndsbestämmelsema i 32 kap. kan tillämpas »om t.ex. ett kylvattenutsläpp från ett kärnkraftverk orsakar skador i omgivningen».112 113 Det citerade exemplet illustrerar samtidigt en i MskL 1 § 1 mom. 2 punkt en avsedd skada genom värme.1121 förarbetena till den norska ForL nämns på 106 Se även Prop. 1985/86:83 s. 45 beträffande ljus och värme. 107 Se även Betcenkning 1992 nr 1237 s. 170 beträffande ljus och strålning. 108 Se Reg.prop. 1992:165 s. 21, samt t.ex. Hollo & Vihervuori s. 32. Se även om StrålsäkerhetsL 8 § Reg.prop. 1989:230 s. 18. Se vidare om strålningsbegreppet även t.ex. Ståhlberg s. 23 f. 109 Med joniserande strålning avses enligt StrålskyddsL 8 § strålning som bildar joner i mediet (t.ex. en cell), vilket innebär att elektroner till följd av strålningen slås ut ur atomen. Dylik strålning härstammar enligt Ståhlberg s. 24 alltid från radioaktivt ämne, men strålningen (t.ex. alfa-, beta-, gamma- och neutronstrålning) är i sig inte radioaktiv. Begreppet »radioaktiv strålning» vore därför missvisande. Med icke-joniserande strålning avses i StrålskyddsL 8 § radiofrekvent strålning samt lågfrekventa och statiska elektriska och magnetiska falt. Till skillnad från vad som får anses följa av stömingsenumeringen i MskL 1 § 1 mom. 2 punkten betraktas vidare både ljus (synligt ljus samt ultraviolett- eller infraröd strålning) och ultraljud som icke-joniserande strålning i StrålsäkerhetsL 8 §. "° Se Reg.prop. 1992:165 s. 21. 111 Se närmare nedan kap. 6.3.1.3. 112 Se Prop. 1985/86:83 s. 43. 113 Jfr från rättspraxis t.ex. Marshall v. Consumers Power Co., 65 Mich.App. 237 N.W.2d 266 (1975) som gällde nuisance bl.a. i form av vad som påstods utgöra »dangerous and annoying fog and icing» i närheten av ett planerat kärnkraftverks kylvattenutsläpp. Jfr även State v. Jersey Central Power & Light, 308 A.2d. 671 (N.J. Super. Ct. Law Div. 1973) som gällde skada orsakad av avbruten tillförsel av uppvärmt kylvatten från ett kärnkraftverk. Se närmare om detta rättsfall nedan kap. 6.2.3.5. Se f.ö. även om förhållandet mellan Price-Anderson Act och skadeståndsansvar på deltstatsnivå för skadas. 395
79.141 motsvarande vis utsläpp av uppvärmt kylvatten som medför oönskad algväxt lighet (eutrofiering) som ett exempel på en i 6 § avsedd skada genom tempe raturförändringar.114 En dylik störning utgör samtidigt en i MskL 1 § 1 mom. 1 punkten avsedd förorening.1151 tysk rätt åter anses även bränder omfattas av »Wärme» enligt UmweltHG 3 § Abs. I.116 Hos oss har dock bränder i regel bedömts som ett spörsmål i förhållande till tolkningen av »annan liknande störning» (se nedan kap. 6.2.3.3.). Värme har sedan tidigare också omfattats av GranneL 17 §,117 men HD-praxis om skadestånd saknas på denna punkt.s. 396
80.Inte heller synes besvär i form av ljus ha givit upphov till skadeståndsan språk enligt GranneL 17 §. Från t.ex. svensk rättspraxis kan dock nämnas t.ex. NJA 1977 s. 424 (ref. ovan kap. 6.2.2.1.), som gällde ett motorvägsbygge och skadeståndsanspråk för det störande ljussken som motorvägsbelysningen medförde. Här var det dock samtidigt fråga om också andra störningar än ljussken (buller och estetisk störning).118 Vuori menar att det torde vara ovanligt med så starkt ljussken att detta i sig orsakar annat än psykiskt förtret eller allmänvanligt besvär.119 Uppenbarligen omfattar dock MskL 1 § 1 mom. 2 punkten även annat ljus än synligt ljus; ultraviolett- och infraröd strål ning.120 I förhållande till dylikt ljus (strålning) kan man väl tänka sig fall av mera konstaterbar, icke allmänvanlig skada. 6.2.2.4. lukt Enligt MskL 1 § 1 mom. 2 punkten betraktas slutligen också lukt som en störning. Störning i form av lukt nämns inte särskilt i miljöskadelagstiftningen i de övriga nordiska länderna men torde här omfattas av luftföroreningsbegreppet,121 alternativt av »annan liknande störning». genom strålning Silkwood v. Kerr-McGee, 464 U.S. 238 (1984): »Congress did not intend to forbid states from providing tort remedies for injuries caused by nuclear radiation.»s. 397
81.114 Se NOU 1982:19 s. 42.s. 397
82.115 Se ovan kap. 6.2.1. vid not 55-56.s. 397
83.116 Se t.ex. Salje s. 108.s. 397
84.117 Se även härom t.ex. Vuori, LM 1977 s. 55.s. 397
85.118 Jfr från norsk praxis t.ex. RG 1989 s. 326 (Karmsund herredsrett), där skadestånd utdömdes enligt nabolovens 2 § for störande belysning och buller från en anläggning som hade uppförts för utrustande av oljeplattformar. Se härom även Bugge s. 221.s. 397
86.119 Vuori, LM 1977 s. 55 f.s. 397
87.120 Se ovan not 108.s. 397
88.121 För svensk del framgår detta klart i Prop. 1985/86:83 s. 44. 142 Lukt utgör en typisk form av immission. Illaluktande gaser och annan stank från industriella inrättningar — »särskildt den intensiva, vämjeliga stand, hvilken utvecklas vid sulfatcellulosafabrikema» — utgjorde även en starkt bidragande orsak till stiftandet av GranneL 17 §.1221 motiven till 17 § kan man vidare bl.a. läsa, att denna stank »hos en del personer framkallar hufvudvärk, allmänt illamående och uppkastningar samt att vistelsen i sådan luft tvingar personer att ofrivilligt hålla andan och därigenom ej upptaga den luftmängd, som normalt erfordras».123 Den citerade passusen far väl närmast ses som en illustration av dåtida reningsteknik, men lukter torde som immissionstyp ha klar praktisk relevans även under moderna förhållanden. Med tanke på den betydelse som lukter från storindustrin gavs vid tillkomsten av GranneL, är det emellertid kanske något förvånande att man i rättspraxis om 17 § inte finner något avgörande som gäller lukt från större in dustrianläggningar. De flesta HD-fall har gällt lukt från djur (från ladugårdar, rävfarmer, svin- och hönshus, etc.).124 Vidare finnar man t.ex. ett fall som berör stinkande os från ett tegelbruk.1251 regel har det samtidigt varit fråga om även annat besvär än lukt (oljud, rök, etc.) och inget avgörande är av färskare datum. I övrig nordisk rättspraxis om grannerättsliga förhållanden har det t.ex. varit fråga om stank från latringropar och gödsel,126 liksom kväljande lukt från reningsverk.127 För finsk del har Vuori slutit sig till att man vid störande lukt snarare tyr sig till hälsovårdslagstiftningen än till GranneL.128 Det förefaller inte troligt att MskL kommer att medföra någon förändring i detta avseende.s. 397