Närliggande

16.Omvänt är det nog att dra det hela mycket långt att se varje precise­ rad angivelse av en rättsakt som ett tecken på att en statisk hänvisning varit avsedd. Om man t.ex. hänvisar till paragraf a i lag x av 1999 och denna paragraf senare (dvs. genom en lag om ändring av paragraf a i lag x av 1999) erhåller en annan lydelse så kan det knappast sägas vara up­ penbart att hänvisningen inte skall anses omfatta de ändrade normerna. Också dessa finns ju i den angivna lagen, om också i ändrad form. En annan sak är att man av legalitetsskäl knappast bör godta att en hänvis­ ning som uttryckligen avser en viss speciell rättsakt senare anses avse en helt annan rättsakt, dvs. den rättsakt som ersatt den första; om hänvis­ ningen avser paragraf a i lag x av år 1999 kan knappast godtas att den förstås som om den avsåg paragraf a i lag y av år 2000 (och det oberoen­ de av om innehållet i de båda lagarna är identiskt). Vad gäller svenska blankettstraffstadganden torde det, som ovan note­ rats, vara näraliggande att uppfatta dem som dynamiska, dvs. att de är avsedda att kunna stå kvar oförändrade även om den paragraf till vilken det hänvisas skulle komma att ändras. I regel finns ingen närmare anvis­ ning om att hänvisningsnormen skulle avse utfyllnadsnormer i en viss lydelse och ett skäl till att blankettstraffbudstekniken används torde vara att detta besparar lagstiftaren arbete med att uppdatera själva straffbudet varje gång utfyllnadsnormerna ändras. Denna slutsats kan underbyggas bl.a. genom hänvisning till Högsta domstolens praxis. Exempelvis fram­ går det av NJA 1997 s. 175 att Högsta domstolen, sannolikt utan att närmare reflektera över saken, har tolkat blankettstraffbudet i 74 § lagen (1977:293) om handel med drycker som vore det dynamiskt.s. 264