Närliggande

8.Ett sådant lösningsförslag anpassar gamla lösningar till nya problem och ger en dynamik i den autonoma domsrättsregeln som utformats före Internets tillkomst. Svårigheten är dock att en näringsidkare kan anses ha ett fast driftställe i samtliga de länder där webbsidan är tillgänglig. Detta kan göra det mindre attraktivt för näringsidkare att bedriva handel över gränserna om näringsidkare kan tvingas gå i svaromål vid olika länders domstolar. Följaktligen skulle det stämma illa överens med principen om 120 fri rörlighet inom EU. En näringsidkare kan vidare enkelt ta bort webbsidan som anses grunda domsrätt. När webbsidan tas bort försvinner också domsrättsgrunden.461 Mot bakgrund av såväl bestämmelsens ordalag som dess syften synes det kunna ifrågasättas om en webbsida kan vara ett fast driftställe som uppfyller kravet på stadigvarande bruk.462 Intresseväckande är att den autonoma svenska domsrätten förefaller ha blivit utvidgad i rättspraxis genom en analog tillämpning av Luganokonventionen. I AD:s avgörande 1995 nr 120 anförde domstolen i anslutning till vad HD uttalat i NJA 1994 s. 81 att Luganokonventionen ger ”uttryck för vad som numera är internationellt vedertagna principer i fråga om kompetenskonflikter mellan domstolar i olika länder”.463 Konventionen har alltså beträffande domsrättsfrågan givits betydelse utanför sitt geografiska tillämpningsområde, analogivis.464 Det går att föreställa sig en situation där svensk domsrätt både skulle kunna grundas på regler i 10 kap. RB och i Luganokonventionen analogt. Konkurrerar då regelverken om tillämpning? Eller bör en analog tillämpning av Luganokonventionen endast ses som ett komplement till 10 kap. RB, som bara kan tillgripas för att utvidga svensk domsrätt i de fall som inte ryms under de domsrättsgrunder som genom en analog tillämpning finns tillgängliga i 10 kap. RB? En naturlig utgångspunkt i konkurrenssituationer är att falla tillbaka på 10 kap. RB. Dessa behörighetsgrunder är väl etablerade och vedertagna. Mot detta talar att det kan finnas skäl att direkt falla tillbaka på en analog tillämpning av Luganokonventionens regler, eftersom dessa regler har tillkommit särskilt med tanke på internationell handel och innehåller i förhållande till 10 kap. RB modernare regler som ger uttryck för internationellt accepterade principer. Likartade regler borde väl också tillämpas i förhållande till stater utanför EES-området? En analog tillämpning kan naturligtvis inte ske utan vidare utan även i dessa fall måste försiktighet iakttas.465s. 24