vid utebliven betalning av aktier

1.Om ogiltighet av aktieteckning eller skadestånd som bolaget blivit ålagt att erlägga får till följd att bolagets bundna kapital inte längre är täckt kan transaktionen jämställas med en nedsättning av aktiekapitalet. Enligt 6 kap 1 § ABL får nedsättning av aktiekapitalet göras för tre ändamål, nämligen 1. avsättning till omedelbar täckning av förlust enligt fastställds. 283

2.balansräkning 2. återbetalning till aktieägarna 3. avsättning till reservfond eller annan fond Återbetalning till aktieägarna samt avsättning till reservfond får enligt regeln endast ske med medel överskjutande bolagets bunda egna kapital efter nedsättningen. Men enligt 4 kap 13 § ABL skall registrering av nedsättning av aktiekapitalet även ske i det fall likvid för tecknade aktier ej erläggs. De aktier som ej betalats blir sålunda ogiltiga när nedsättningen registrerats.s. 284

En jämförelse med bolagets förvärv av egna aktier

1.Ogiltigförklaring av aktieteckningen kan även jämföras med bolagets förvärv av egna aktier. Sett ur ett bolagsrättsligt perspektiv och ur kapitalskyddssynpunkt är det ingen skillnad om bolaget återköper andelar i samband eller ej med ogiltigförklaring av aktieteckning. Bolagets köp av egna aktier är från och med 1 mars 2000 tillåtet med fria medel och med upp till tio procent av bolagets aktier genom en regel införd i 7 kap 9 § ABL. Härigenom har EG:s regler om förvärv av egna aktier i EG:s andra bolagsdirektiv, 77/91/EEG implementerats. De svenska reglerna är strängare än vad som stadgas i EG:s direktiv, på så sätt att i § 8 har intagits en motsvarighet till vinstutdelningsreglerna i 12 kap ABL. Förvärvet får sålunda inte ske med större belopp än att det efter förvärvet finns täckning för det bundna kapitalet i bolaget, och heller inte i strid med en motsvarighet till försiktighetsprincipen i 12 kap 2 § 2 st ABL. Så länge transaktionen håller sig inom ramen för fritt eget kapital kan det inte göra någon skillnad för principen om kapitalskyddet om förvärvspriset betalas tillbaka mot att aktierna återlämnas, eller om det genom skadestånd bara delvis återbetalas och aktierna stannar hos förvärvaren. Grunden för det tidigare förbudet mot förvärv av egna aktier diskuterade i förarbetena till 1975 års ABL i anslutning till möjligheten att införa inlösenförfarande: När det nu är tillåtet med bolagets köp av egna aktier faller detta argument mot ogiltigförklaring av aktieteckningen, och ersättning till vilseledda aktietecknare borde kunna utbetalas. I 7 kap 10 § ABL regleras vad som gäller vid handlande i strid med reglerna om förvärv av egna aktier. Här anges att aktier som förvärvats i strid med bestämmelserna skall avyttras inom sex månader från förvärvet, samt vidare att aktier som inte avyttras inom denna tid skall av bolaget förklaras ogiltiga, vilket anges uttryckligen i direktivet art 20 p 3. Bolaget skall härvid sätta ned aktiekapitalet med aktiernas nominella belopp, och nedsättningsbeloppet skall överföras till reservfonden. Reglerna gäller enligt 7 kap 3 § även publika bolag. Skulle nedsättningen strida mot gällande bestämmelser om lägsta tillåtna aktiekapital, skall bolaget träda i likvidation.s. 284

1935 års dom jämfört med HD:s resonemang på senare tid

1.HD:s inställning till möjligheten att använda bolagskapitalet har på senare år blivit belyst exempelvis i NJA 1994 s 418, som gällde giltigheten av en vederlagsfri borgensförbindelse. Frågan gällde vid vilken tidpunkt giltigheten skulle prövas, vid avtalets ingående eller vid tidpunkten för ianspråktagande av förbindelsen. HD konstaterade att den med allmänna principer mest förenliga ståndpunkten är att pröva en borgensförbindelses giltighet med utgångspunkt i förhållandet då den ingicks. Med en sådan lösning undviks också den osäkerhet för alla berörda som det skulle innebära att låta frågan om borgensförbindelsens giltighet vara svävande och beroende av borgensmannens framtida ekonomiska situation. HD anför vidare att borgensförbindelsen ”…med hänsyn till de aktiebolagsrättsliga reglerna om olovlig vinstutdelning och verkan därav och med beaktande särskilt av reglernas syfte att utgöra ett borgenärsskydd, är giltig endast om och i den mån bolaget har fritt eget kapital vid den tidpunkt då förbindelsen görs gällande.” Gränsen för möjligheten till betalning av bolagets medel drogs således vid bolagets fria egna kapital.s. 285

Frågan om rättvisehänsyn

1.Det kan vidare ifrågasättas om det är riktigt att bolag vars företrädare svikligen förlett placerare att betala in pengar till bolaget skall kunna tillgodogöra sig detta kapital med stöd av regler till skydd för bolagets borgenärer. Visserligen bidrar även hänsynen till övriga aktieägare till att det kan medföra betydande svårigheter att ålägga bolaget ersättningsskyldighet. Detta kan ju föranleda att olika aktieägare skulle komma att ges olika ekonomiska rättigheter i bolaget. Utbetalningar till ersättningskrävande aktietecknare reducerar relativt sett det underliggande värdet på bolaget räknat per aktie, vilket innebär en reducering av aktieägarens förmögenhet. Men det kapital som bör skyddas såväl till förmån för bolagets borgenärer som till tidigare aktieägare bör endast omfatta kapitaltillskott som skett i behörig ordning, och inte pengar som tillskjutitis på felaktiga grunder. Nya borgenärer kan visserligen ha förlitat sig på aktiekapitalets storlek, men att låta dessa få prioritet i förhållande till en aktietecknare som fattat beslut om köp av aktier grundat på felaktig information strider mot allmänna förmögenhetsrättsliga grundsatser. Än mindre försvarbart att avskära aktietecknare från möjligheten att erhålla skadestånd är det ur rättspolitisk synvinkel när inga aktuella borgenärsintressen blir lidande. Borgenärerna lider inte skada i det fall fråga är om att återbetala medel utöver bolagets bundna kapital. Vid nyemission blir tidigare aktieägare lidande endast i det fall ersättning skall utbetalas med större belopp än vad som erlagts som likvid för aktien; i annat fall försätts de i samma situation som innan emissionen. Inte heller i de fall det efter emissionen visar sig att bolaget varit insolvent vid emissiontillfället hamnar de tidigare borgenärerna i en sämre situation för att aktieköp återgår. I dessa fall torde det vara svårt att försvara att aktietecknare inte återfår inbetalt belopp, utan detta i stället främjar borgenärerna. Detta torde leda till att hänsynen till borgenärsintresset skulle kunna få överväga vid bedömningen i de fall aktietecknarnas ersättningskrav verkligen medför att bolaget blir insolvent. Problemet skulle delvis kunna lösas med att tidsbegränsa aktietecknares möjlighet till att begära ersättning. Preskriptionstiden för anspråk anges i 47 § i den tyska BörsG till sex månader från den tidpunkt förvärvaren fick kännedom om den vilseledande uppgiften, dock senast tre år efter offentliggörandet av uppgiften. Vid införandet av en motsvarande regel i svensk rätt kommer preskriptionsfristen aldrig att överstiga tre år, vilket torde vara en rimlig tidsutdräkt för framställan av anspråk. En regel motsvarande den tyska sexmånadersregeln skulle kunna utgöra ett kompletterande skydd för såväl bolaget och dess företrädare som för borgenärerna.s. 286

Skadeståndssanktionens inverkan på den svenska