Stycket

1.Ersättning utgick enligt MskL för person- och sakskada, samt för ren förmögenhetsskada om den var av ”någon betydelse”. Som redan nämnts, betraktas i en del länder miljömyndigheternas krav på kostnadstäckning för t.ex. efterbehandling av förorenad mark som en skadeståndsrättsligt grundad fordran. Skador som drabbar naturvärden utan samband med sakskada brukar benämnas ”ekologisk skada” i den skadeståndsrättsliga litteraturen. I förarbetena till MskL ställer sig lagstiftaren ganska kategoriskt avvisande till möjligheten att enligt svensk rätt ersätta sådan skada. Efter 1986 har emellertid Högsta domstolen avgjort två mål där denna fråga har aktualiserats. Det ena målet gällde ett fornminne som en markägare hade skadat genom ett olagligt ingrepp (NJA 1993 s. 753). För att undvika ytterligare skador lät Riksantikvarieämbetet gräva ut hela fornminnet till en kostnad avs. 58