adoptioner

1.Adoptivbarns arvsrätt var en fråga som redan vid adoptionslagens infö­ rande 1917 tilldrog sig uppmärksamhet. Adoption ansågs inte böra med­ ges om adoptanten redan hade bröstarvingar, med vilket alltid avsågs biologiska barn. Undantagsvis kunde adoption ändå beviljas om synner­ liga skäl förelåg, exempelvis adoption av en nära släkting eller av makes barn. Begränsningen av adoptionsrätten för den som hade bröstarvingar motiverades inte i lagens förarbeten. Där hänvisas endast till utländsk rätt enligt vilken adoption var utesluten i sådant fall.33 Ett primärt syfte med bestämmelsen torde dock ha varit att skydda bröstarvingars arvsrätt.s. 1917

2.Adoptivbarn tillerkändes arvsrätt efter adoptanten på samma sätt som barn i äktenskap. Avlidet adoptivbarns bröstarvinge trädde i barnets rätt till arv. Adoptantens bröstarvinge hade dock alltid rätt till laglott som om adoptivbarnet inte fanns, vilket fick betydelse i de fall adoptivbarnen var fler än adoptantens biologiska barn. Adoptivbarnet å sin sida tillerkändes ett visst laglottsliknande skydd på så sätt att adoptanten inte genom testa­ mente kunde förfoga över mer än hälften av den egendom som skulle till­ falla adoptivbarnet som arv (efter det att eventuell bröstarvinge fått ut laglott) om testamente inte fanns. Adoptivbarnet hade arvsrätt endast efter adoptanten, inte adoptantens släktingar. Inte heller ärvde adoptivsyskon varandra. Adoptivbarnet hade i förekommande fall arvsrätt i för­ hållande till de biologiska föräldrarna oberoende av adoptionen.s. 1917

3.För att inte adoption skulle genomföras av ekonomiska skäl hade adoptanten endast i undantagsfall arvsrätt efter barnet, exempelvis om barnet avled utan att efterlämna arvingar. Adoptant hade också arvsrätt om adoptivbarnet, som adopterats av makar gemensamt, vid sitt frånfälle sak­ nade bröstarvinge och på grund av arv eller testamente erhållit egendom efter den ena adoptivföräldern. Den efterlevande adoptivföräldern hade då rätt att ärva så mycket av barnets kvarlåtenskap som motsvarade vad adop­ tivbarnet erhållit i arv efter den först avlidna adoptivföräldern.34 Adoptioner enligt 1917 års lag brukar kallas för svaga adoptioner eftersom barnet trots adoptionen fortsatt stod i ett begränsat rättsligt förhållande till de 242 biologiska föräldrarna. Förutom vad gällde arvsrätt förelåg viss under­ hållsskyldighet mellan barnet och de biologiska föräldrarna. Barnet hade fortsatt underhållsskyldighet gentemot föräldrarna som i sin tur var underhållsskyldiga mot barnet om adoptanten blev ur stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet. Adoptantens död medförde att adoptivförhål­ landet upphörde. Vissa av adoptionens rättsverkningar kvarstod dock.35 Begränsningen i rätten att adoptera för den som hade biologiska barn avskaffades genom en lagändring år 1944.36 Skälet var att begränsningen i vissa fall hindrade en adoption som med hänsyn till barnets intressen kunde vara påkallad och önskvärd, exempelvis om ett fosterbarn inlem­ mats som medlem i fosterfamiljen. Det betonades att hänsynen till adop­ tantens biologiska barn egentligen talade för, inte emot, en adoption av fosterbarnet. Av flera skäl kunde det vara en fördel för ett barn att få växa upp i en syskonskara. Hänsynen till de biologiska barnens ekonomiska intressen motiverade inte heller ett bibehållande av begränsningen i möj­ ligheterna att adoptera.37s. 1917

Utvidgad arvsrätt för adoptivbarn - starka adoptioner

1.År 1954 lade Ärvdabalkssakkunniga fram ett förslag som rörde också adoptivbarns rätt till arv.38 Adoption hade, som ovan nämnts, kommit att användas när avsikten var att permanent överflytta barnet från den biolo­ giska släkten till adoptanten och dennes släkt. Adoptivbarnet uppfattades i praktiken ofta som en medlem av adoptantens släkt. Det framstod därför som följdriktigt att arvsrätten mellan adoptivbarnet och dess biologiska släkt upphörde och att barnet istället gavs full arvsrätt efter adoptanten och dennes släkt. För en sådan lösning talade också det faktum att blods­ bandet inte längre ansågs vara den enda grunden för arvsrätt; social och ekonomisk samhörighet tillmättes också betydelse.39 Ytterligare ett skäl för avskaffandet av arvsrätten efter de biologiska föräldrarna var att even­ tuella syskon kunde uppfatta det som orättvist att adoptivbarnet hade arvsrätt jämväl efter sin biologiska släkt.40 Både ekonomiska och person­ liga hänsyn ansågs tala för att det också ur adoptivbarnets synvinkels. 1918

2.243 borde uppfattas som önskvärt att den på blodsbandet grundade arvsrätten upphörde. Ärvdabalkssakkunniga formulerade detta på följande sätt: ”För att adoptionen skall kunna bli till verkligt gagn bör adoptivbarnet få växa upp under samma förhållanden som ett adoptantens eget barn och icke oroas genom närmanden från den naturliga släktens sida.”41s. 1918

3.Nya adoptionsbestämmelser i FB antogs år 1958.42 Enligt bestämmel­ serna jämställdes adoptivbarnet med adoptantens biologiska barn i arvsrättsligt hänseende om adoptionen genomförts efter den 1 juli 1959. Adoptivbarnets arvsrätt efter den biologiska släkten upphörde därmed. Sådan adoption kallades för stark adoption. Genom 1958 års lag avskaf­ fades också den subsidiära underhållsskyldigheten mellan barnet och de biologiska föräldrarna samt bestämmelsen att adoptionens rättsverk­ ningar upphörde i och med adoptantens död.43s. 1919

4.Adoptioner genomförda före den 1 juli 1959, s.k. svaga adoptioner, kunde omvandlas till starka adoptioner genom ansökan vid domstol. Om ansökan inte gjordes före den 1 juli 1964 förblev adoptionen svag. Frå­ gan om omprövning av adoptivbarnets rättsliga status ansågs inte böra hållas öppen en längre tid, därav tidsgränsen om 5 år för en sådan ansö­ kan. Vid omvandling från svag till stark adoption tillämpades de nya bestämmelserna i FB om antagande av adoptivbarn. Barnets biologiska föräldrar skulle om möjligt höras i ärendet, men domstolarna gavs gan­ ska vidsträckta befogenheter att underlåta detta.44 Hade de biologiska för­ äldrarna inte haft kontakt med barnet och adoptivhemmet efter adoptio­ nen kunde man anta att det vid den ursprungliga adoptionen inte var tänkt att barnets biologiska föräldrar skulle veta vem som adopterade barnet. De biologiska föräldrarna behövde i ett sådant fall inte höras. Det framhölls i detta sammanhang att domstolarnas tillämpning av över­ gångsbestämmelserna inte skulle motverka adoptantens intresse.45s. 1919

5.Departementschefen förklarade i samband med 1958 års reform att det vore önskvärt med en regel enligt vilken adoptivbarn även i övrigt, i prin­ cip, fick samma rättsställning som ett adoptantens inom äktenskap födda barn.46 Det ansågs emellertid vara svårt att överblicka regelns konsekven­ ser, även om regeln begränsades till det civilrättsliga området. Departe­ mentschefen underströk att man dessutom skulle gå miste om möjligheten 244 att i praktiskt viktiga sammanhang ge ur upplysningssynpunkt önskvärda specialregler.47s. 1919

Hävning av adoption

1.5.3.4.1 Bakgrund År 1967 väcktes åter frågan om hur de rättsliga banden mellan adoptant och adoptivbarn skulle kunna stärkas ytterligare. Ett förslag var att av­ skaffa möjligheten att häva adoption.48 Redan från det att adoptionsinstitutet infördes har möjligheten att häva adoption varit ifrågasatt. Lagberedningen menade i sitt förslag till lag om adoption år 1913 att ”[b]äst överensstämmande med adoptionens ända­ mål vore, om det därigenom uppkomna rättsförhållandet ovillkorligen bleve för framtiden bestående, liksom fallet är med det naturliga familje­ förhållande, för vilket adoptionen skall bereda en ersättning”.49 Lagbered­ ningen konstaterade att erfarenheterna dock visade att parterna kunde ha sådana intressen att hävning i vissa fall framstod som befogad. Hävning tilläts därför, om än med vissa reservationer. Utgångspunkten synes redan när möjligheten att adoptera infördes ha varit att om adoptionen fullt ut skulle likna det ”naturliga” familjeförhållandet borde det inte vara möjligt att häva en adoption, lika lite som den biologiska släktskapen kan hävas. Trots att denna ståndpunkt gjordes klar redan år 1917, dröjde det till år 1970 innan hävningsmöjligheten försvann ut ur lagregleringen. 5.3.4.2 Förutsättningar för hävning av adoption 1917 års lag om adoption föreskrev att adoptionen kunde hävas om par­ terna var överens om detta. Domstol kunde också på ansökan av adoptiv­ barnet häva adoptivförhållandet om adoptanten grovt förgått sig mot bar­ net eller i märklig mån försummat sina plikter mot barnet eller fört ett lastbart liv. Att adoptanten grovt förgått sig mot barnet var dock inte i sig tillräckligt för hävande; därtill krävdes att adoptivförhållandets upphö­ rande kunde anses påkallat av hänsyn till barnets bästa eller av annan orsak var av väsentlig betydelse för barnet.s. 1920

2.245s. 1920

3.Adoptanten hade möjlighet att få adoptivförhållandet hävt dels om adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller någon adoptanten närstående, dels om adoptivbarnet förde ett lastbart eller brottsligt liv. Adoptivförhållandet kunde i dessa fall hävas utan någon lämplighets­ prövning liknande den som föreskrevs vid hävning på grund av ansökan från barnet. Ar 1944 infördes ytterligare en grund för adoptanten att få adoptionen hävd.50 Om adoptivbarnet visade sig lida av sinnesslöhet, annat svårt själsligt eller kroppsligt lyte eller svårartad sjukdom kunde adoptionen hävas om ansökan om hävande gjordes inom fem år från adoptionen. I de fall barnet hade någon av dessa egenskaper ansågs grundläggande förutsättningar saknas för att adoptionen skulle kunna fylla sitt syfte. Att vara bunden vid ett, som det beskrevs, abnormt barn skulle bli en alltför tung börda för adoptanten, därtill kunde det vara skadligt för adoptantens biologiska barn att växa upp med ett sådant barn. Risken för avvikelser hos barnet kunde dessutom verka hämmande på lusten att adoptera. Eftersom sinnesslöhet och andra medfödda defek­ ter ofta visade sig först efter några år gavs möjlighet till hävning inom fem år från adoptionen. Därefter stod adoptionen fast.51s. 1921

4.Rätten att häva adoption begränsades genom en lagändring år 1958. Möjligheten för adoptanten att häva adoptionen på grund av att adoptiv­ barnet grovt förgått sig mot adoptanten eller förde ett lastbart liv begrän­ sades till de fall det inte kunde fordras att adoptivförhållandet skulle bestå. Den bakomliggande tanken var att adoptanten i vissa fall kunde ses som ansvarig för barnets beteende och att det i dessa fall skulle vara obil­ ligt att låta adoptivförhållandet upphöra. En lämplighetsprövning lik­ nande den som skulle ske vid hävande på begäran av adoptivbarnet före­ skrevs därför.52 5.3.4.3 Hävningsmöjligheten avskaffas I samband med den år 1967 inledda översynen av adoptionsreglerna i syfte att stärka banden mellan adoptant och adoptivbarn uppmärksamma­ des åter frågan om avskaffande av möjligheten att häva adoption. Bak­ grunden till att frågan om hävning framstod som angelägen att utreda var delvis det ökande antalet adoptioner av utländska barn.53 Vid ett hävande av adoptionen i dessa fall, men även i andra, riskerade barnet att hamna i en mycket utsatt position genom att barnet kunde ställas utan rättsliga 246 föräldrar.54 Hävningsmöjligheten stod dessutom i strid med ambitionen att genom adoption åstadkomma samma rättsliga förhållande mellan adoptivbarn och adoptant som mellan biologiska barn och deras föräld­ rar.55 Det framstod därför som följdriktigt att adoptivförhållandet gjordes oupplösligt på samma sätt som biologisk släktskap.56 Mot detta synsätt ställdes barnets intresse av att i vissa fall kunna få adoptivförhållandet hävt, exempelvis om adoptanten uppträtt olämpligt mot barnet eller av annan anledning inte längre borde ha hand om det. För dessa fall fanns dock andra möjligheter att ingripa till barnets skydd.57 Den undersökning som barnavårdande myndigheter hade att företa innan adoption bevilja­ des ansågs också utgöra ett skydd för barnets intressen.58 Resultatet av utredningen blev att alla möjligheter till hävande av adoption togs bort.59 Ett avskaffande av möjligheten till hävning av adoption har utan när­ mare motivering antagits innebära att adoptivförhållandet jämställs med det på biologisk släktskap grundade föräldraskapet. Ett jämställande mel­ lan dessa två grunder för föräldraskap har också utan närmare diskussion antagits ligga i barnets intresse. Det är dock inte givet att så är fallet. I enskilda fall kan det finnas till synes godtagbara skäl för att adoptionen skall hävas.60 Det kan inte heller uteslutas att adoptionens definitiva karaktär bidrar till att adoption inte framstår som ett alternativ för att till­ godose barns behov av tillhörighet i en familj.61 5.3.4.4 Hävning av adoption i andra rättsordningar Hävning av adoption är fortfarande möjligt enligt dansk rätt. Civilretsdirektoratet kan upphäva adoptionen om adoptanterna och barnet är eniga om detta. Är barnet minderårigt kan adoptionen hävas om enighet föreligger mellan adoptanterna och barnets biologiska föräldrar och häv­ ning framstår som påkallad av hänsyn till barnets behov. Om barnet fyllt 12 år skall även bamet samtycka. Har adoptanterna avlidit kan adoptionens. 1921

5.247 hävas på ansökan av de biologiska föräldrarna. En ansökan skall bifallas om ett hävande anses vara bäst för barnet och barnet givit sitt samtycke. Hävning är också möjlig om adoptanten grovt förgått sig mot barnet eller försummat sina plikter som förälder eller om ett hävande av annan orsak framstår vara av väsentlig betydelse för barnet.62 Adoptionens rättsverk­ ningar upphör genom hävandet. I de fall de biologiska föräldrarna ansökt om hävande återuppstår de rättsliga banden mellan dem och barnet vid hävandet. Om hävning sker på grund av adoptantens beteende kan dom­ stolen besluta att det rättsliga förhållandet till de biologiska föräldrarna skall återuppstå.63 Avgörande är vad som är bäst för barnet.s. 1922

6.I de nordiska länderna är det endast den danska adoptionslagen som ger möjlighet att häva adoption. Hävningsmöjligheten på grund av adop­ tantens beteende mot barnet kan ses mot bakgrund av att det i Danmark är möjligt att genomföra tvångsadoption i vissa fall, om hänsynen till barnets bästa anses kräva det.64 Av större intresse i detta sammanhang är dock möjligheten för de biologiska föräldrarna att i samråd med adoptiv­ föräldrarna och barnet, ansöka om ett hävande. Adoption enligt dansk rätt är därmed inte samma oåterkalleliga handling den är enligt svensk rätt.s. 1923

Alla adoptioner blir starka

1.Omvandling av svaga till starka adoptioner genomfördes i förhållandevis få fall.65 Av de 70000 adoptioner som hade beviljats i Sverige under åren 1918-1959 omvandlades endast mellan 3 000-4 000 till starka adoptio­ ner.66 Det låga antalet berodde inte på att det fanns en negativ inställning till starka adoptioner utan kunde förklaras av andra omständigheter. Reg­ lerna rörande omvandling var inte allmänt kända. Många adoptivföräld­ rar såg förmodligen inte någon anledning att initiera ett rättsligt förfa­ rande som inte på något märkbart sätt skulle förändra det faktiska förhål­ landet mellan dem och adoptivbarnet. Många adoptivföräldrar ville inte heller att barnets biologiska föräldrar på nytt skulle dras in i adoptionsfrågan.67s. 1923

2.Det låga antalet omvandlade adoptioner innebar att för ett betydande antal adopterade barn gällde i slutet av 1960-talet regler som speglade en 248 föråldrad syn på adoptionsinstitutet. De flesta adoptivföräldrar och adop­ tivbarn var av uppfattningen att adoptivbarnet hade samma rättsliga ställ­ ning som adoptantens egna barn.68 Skäl ansågs därför finnas att göra reg­ lerna om stark adoption allmänt tillämpliga på alla adoptioner, oavsett vad som gällt när de genomfördes. Detta genomfördes år 1970.69 Alla adoptioner enligt svensk lag är därmed starka adoptioner, dvs. det adopterade barnet betraktas i rättsligt hänseende som barn endast till adoptanten och inte till de biologiska föräldrarna.70 Samma gäller i övriga nordiska länder.71 Har barnet adopterats enligt lagen i ett annat land före­ kommer det att adoptionen inte har samma rättsverkan som om den gjorts enligt svensk lag. Adoptionen kan i vissa fall ha samma rättsver­ kan som en svag adoption hade tidigare enligt svensk rätt. Fram till 1982 erkändes sådan adoption som giltig i Sverige och barnet betraktades här som adopterat enligt svensk rätt.72 Ar 1982 beslutade NIA att inte längre godkänna utländska adoptioner som var att betrakta som svaga adoptio­ ner. Adoptanterna anmodades i dessa fall att ansöka om adoption enligt svensk lag för att åstadkomma en stark adoption av barnet.73 Enligt 1993 års Haagkonvention kan en svag adoption från ett annat konventionsland omvandlas till en stark adoption i Sverige. En förutsättning är att de sam­ tycken som krävs för en stark adoption finns.74 Saknas sådana samtycken kommer den svaga adoptionens rättsverkningar att bestå i förhållande till de biologiska föräldrarna eller den biologiska släkten.75 Enligt svensk rätt skall dock barnet fortfarande betraktas som barn till adoptivföräldrarna om detta är mer gynnsamt för barnet.76s. 1923

Likställighetsregeln i FB 4:8

1.Genom 1970 års reform av adoptionsreglerna jämställdes alla adoptiv­ barn med adoptantens biologiska barn ifråga om rätten till arv. Behovet av att särreglera adoptivbarns rättsställning blev därmed mindre än tidigare; en allmän regel som likställde adoptivbarn med andra barn i rättsligts. 1924

2.249 hänseende framstod som fördelaktig. En sådan princip antogs också ha en stark förankring i det allmänna rättsmedvetandet.77 Ett skäl som tidi­ gare anförts mot att införa en generell likställighetsregel var svårigheten att överblicka regelns konsekvenser. En kartläggning av de olika rättsregler som fanns som rörde släktskap och som kunde vara av betydelse för adoptivbarns rättsställning visade att det inte förelåg några hinder att införa en regel som likställde adopterade barn med biologiska barn i för­ hållande till adoptanten. Möjligheten att i specialregler särskilt ange att adoptivbarn skall vara likställda med biologiska barn kunde även fort­ sättningsvis utnyttjas om så skulle anses önskvärt. Undantag från likstäl­ landet kunde också särskilt stadgas i de fall detta skulle anses nödvändigt eller önskvärt, exempelvis vad gällde namn och medborgarskap.s. 1924

3.Resultatet av övervägandena blev den regel som återfinns i FB 4:8.78 Regeln föreskriver i sin nuvarande lydelse att adoptivbarn skall ses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar vid tilllämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse. Adoption innebär därmed att alla rättsliga band till de biologiska föräldrarna eller förutvarande adop­ tivföräldrar upphör, med vissa undantag. Regeln är inte tillämplig om annat särskilt föreskrivits eller om det följer av rättsförhållandets natur. Undantagsbestämmelsen tilldrog sig vid remissbehandlingen en viss uppmärksamhet. Farhågor fanns att bestämmelsen skulle ge utrymme för skönsmässiga bedömningar. Departementschefen menade dock att sådana farhågor inte var berättigade eftersom bestämmelsen innebär ett undantag från huvudregeln om full likställighet och redan av den anled­ ningen inte får tolkas extensivt. Undantag får, menade departements­ chefen, endast göras i de fall där de rent biologiska banden är avgörande, under det att den sociala samhörigheten inte skall tillmätas betydelse. Som exempel gavs reglerna om fastställande av faderskap i FB, om äktenskapshinder på grund av släktskap i GB och om straff för otukt med avkomling eller syskon i BrB.79 Resultatet av undantagsregeln blir ett i vissa avseenden kluvet förhållningssätt till adoption; adoption ersätter biologisk släktskap som grund för rättslig status som förälder men inte fullt ut. Trots ett uttryckligt lagstadgande om att adoptanten - och inte den biologiska föräldern - är förälder, förblir den biologiska föräldern i vissa situationer ändå förälder! 250 I det följande avsnittet skall några av de situationer då biologisk släkt­ skap trots adoption har fortsatt betydelse granskas närmare. Av särskilt intresse är det undantag från likställighetsprincipen som äktenskapsmöjligheten mellan adoptant och adoptivbarn innebär.s. 1925

Gränserna för adoptionens rättsverkningar

Äktenskap mellan adoptant och adopterad

1.5.4.1.1 Äktenskap shindren i ÄktB omfattar inte adoption I FB 4:7 p. 2 stadgas att adoptionens rättsverkningar upphör om adoptan­ ten ingår äktenskap med adoptivbarnet. Något hinder för äktenskap mel­ lan adoptant och adoptivbarn finns inte enligt ÄktB 2 kap.80 Möjligheten för adoptant och adopterad att ingå äktenskap (eller registrerat partner­ skap) kan tyckas märklig mot bakgrund av den grundläggande synen att adoptivbarn skall vara likställt med ett biologiskt barn.81 En bakgrund till bestämmelsen är nödvändig för förståelsen. Adoptants och adoptivbarns rätt att ingå äktenskap med varandra dis­ kuterades i samband med tillkomsten av 1917 års lag om adoption. Lag­ beredningen konstaterade att ett förbud mot äktenskap mellan adoptiv­ barn och adoptant lätt skulle kunna kringgås genom att adoptionen häv­ des.82 Lagberedningen föreslog en bestämmelse enligt vilken samtycke till giftermål mellan adoptivbarn och adoptant skulle avges av särskilt förordnad förmyndare om sådan fanns förordnad eller en för ändamålet förordnad giftoman. Lämpligheten av äktenskap mellan adoptivbarn och adoptant ifrågasattes inte ur principiell synvinkel, däremot det lämpliga i att äktenskap ingicks under bestående adoptivförhållande. Lagutskottet var dock av uppfattningen att det skulle vara ”för känslan sårande och med god ordning mindre överensstämmande” att ett adoptivförhållande utan vidare skulle kunna övergå till äktenskap. Lagutskottet ansåg att det var av vikt att på lagstiftningens väg inskärpa att könskärleken inte bordes. 1926

2.251 få vinna insteg i adoptionsförhållandet.83 På lagutskottets anmodan kom därför en bestämmelse att införas i lagen om äktenskaps ingående och upplösning enligt vilken adoptant och adoptivbarn inte kunde ingå äkten­ skap så länge adoptivförhållandet bestod.84 Lagutskottets förslag innebar att adoptionen först måste hävas på ett av tre möjliga sätt innan äktenskap kunde ingås. Hävning av adoption kunde, som ovan berörts,85 ske på grundval av en överenskommelse mellan parterna. Giltig överenskom­ melse om adoptionens hävande förutsatte emellertid att adoptivbarnet var myndigt, dvs. hade fyllt 21 år, vilket medförde att äktenskap inte kunde ingås dessförinnan.s. 1926

3.I debatten kring 1917 års lag framkom en viss tveksamhet till det önskvärda i en möjlighet för adoptant att ingå äktenskap med adoptiv­ barn.86 Något uttryckligt krav på förbud mot dessa äktenskap framfördes dock inte.87 En förklaring till denna tolerans kan ha varit det faktum att adoptivförhållandet kunde hävas, med följd att alla rättsliga band mellan adoptivbarn och adoptant upphörde. De som tidigare stått i ett adoptiv­ förhållande med varandra var därmed oförhindrade att ingå äktenskap, oavsett orsak till hävningen. Ytterligare en förklaring till att några princi­ piella invändningar inte restes mot äktenskapsmöjligheten kan ha varit synen på föräldraskap i rättsliga sammanhang. Föräldraskap på grund av adoption hade ännu inte kommit att ses som jämställt med föräldraskap på grundval av biologisk släktskap. Dessutom ansågs äktenskapshindren motiverade uteslutande av arvsbiologiska skäl.s. 1927

4.Att äktenskap mellan adopterad och adoptant inte förbjöds i 1917 års adoptionslag är, mot ovan angiven bakgrund, kanske inte ägnat att för­ våna. Att äktenskap fortfarande är möjligt är däremot mer anmärknings­ värt med tanke på hur adoptionsinstitutet numera tillämpas och uppfattas. 5.4.1.2 Reformförsök I samband med att möjligheterna att häva adoption avskaffades år 1970 uppmärksammades frågan om rätten för adoptant och adoptivbarn att 252 ingå äktenskap. En följd av att adoption inte längre kunde hävas var att adoptant och adoptivbarn inte kunde ingå äktenskap med varandra. Bestående adoption utgjorde enligt då gällande giftermålsbalk hinder mot äktenskap. Att låta detta tillstånd bestå ansågs i den promemoria som föregick reformen naturligt eftersom inte heller äktenskap mellan föräldrar och deras biologiska barn är tillåtet. Förbudet mot äktenskap mellan barn och föräldrar var dock väsentligen betingat av arvsbiolo­ giska skäl. Några sådana kunde inte anläggas på förhållandet mellan adoptant och adoptivbarn.88 Några andra invändningar mot äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn anfördes inte. Äktenskapshindren i GB var vid denna tidpunkt föremål för översyn. För att inte föregripa de eventuella synpunkter på äktenskapshindrens natur som kunde komma fram vid denna översyn gjordes minsta möjliga förändring i den rådande ordningen. Regeln i GB 12:2 rörande adoption som äktenskapshinder togs bort och en ny regel i FB 4:7 infördes enligt vilken rättsverkningarna av adoption upphörde om adoptant och adoptivbarn ingick äktenskap.89 I sak förändrades inte den tidigare gällande ordningen. När man påföljande år 1971 beslutade om införandet av den allmänna likställighetsregel enligt vilken föräldraskap grundat på adoption i rättsligt hänseende likställ­ des med biologiskt föräldraskap berördes inte uttryckligen äktenskaps­ möjligheten. 90 Familjelagssakkunniga, som hade uppdraget att se över äktenskaps­ hindren, fann i sitt betänkande år 1972 inte anledning skärpa den gäl­ lande regleringen så att äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn inte skulle få ingås. Den rådande ordningen ansågs vara ändamålsenlig.91 Förmynderskapsutredningen uppmärksammade frågan i sitt slutbetän­ kande från år Utredningen menade att det inte minst med hänsyn till ”den utveckling som har skett på adoptionsområdet under senare år och som innebär att adoptivbarn i allt högre grad jämställs med biolo­ giska barn” kunde ifrågasättas om man borde behålla möjligheten att ingå äktenskap. Utredningen tilläde att med ”det synsätt som nu är all­ mänt utbrett framstår den angivna äktenskapsmöjligheten som närmasts. 1927

5.253 stötande”.93 Möjligheten borde därför avskaffas enligt Förmynderskaps­ utredningen. Förslaget har dock, som nämnts, ännu inte resulterat i lag­ stiftning.94 5.4.1.3 En stötande äktenskapsmöjlighet? Förmynderskapsutredningens beskrivning av äktenskapsmöjligheten mel­ lan adoptant och adopterad såsom ”närmast stötande” måste betecknas som försiktig. Med tanke på den tveksamhet rörande önskvärdheten av äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn som fanns redan i samband med tillkomsten av 1917 års lag är det anmärkningsvärt att äktenskap i dessa fall fortfarande är tillåtet. Så länge adoption kunde hävas genom överenskommelse mellan adoptant och adopterad var ett förbud mot äktenskap möjligen svårare, om än inte omöjligt, att motivera.s. 1928

6.De skäl som år 1970 talade för att hävande av adoption inte längre skulle vara möjligt kan tyckas ha talat för att också möjligheten för adop­ tivbarn och adoptant att ingå äktenskap borde ha avskaffats. Anledningen till att hävningsmöjligheten togs bort var att förhållandet mellan adoptant och adopterad ansågs böra bedömas på samma sätt som förhållandet mel­ lan föräldrar och biologiska barn. Införandet av 1971 års allmänna lik­ ställighetsregel borde också ha givit anledning till en omprövning av äktenskapsmöjligheten. Trots att dessa reformer hade till syfte att jäm­ ställa föräldraskap på social grund med föräldraskap vilande på biologisk släktskap undveks den principiellt viktiga frågan om det önskvärda i äktenskap mellan adoptivbarn och adoptant.s. 1929

7.Frågan är om dröjsmålet att avskaffa äktenskapsmöjligheten är att till­ skriva en långsam lagstiftningsprocess eller om det finns andra skäl bakom den till synes tveksamma inställningen. Mot bakgrund av att fråga om ett avskaffande av äktenskapsmöjligheten på allvar restes redan 20 år innan Förmynderskapsutredningen åter fäste uppmärksamhet på frågan och det därefter förflutit drygt 10 år utan att åtgärd vidtagits, kan dröjs­ målet med lagstiftning inte gärna förklaras enbart med hänvisning till behovet av utredning. Andra skäl synes ha inverkat.s. 1929

8.Ett skäl att inte avskaffa äktenskapsmöjligheten skulle kunna vara det faktum att äktenskap mellan adoptant och adopterad i praktiken inte före­ kommer. En sparsam användning av en rättslig möjlighet torde dock inte i sig tala emot ett avskaffande av möjligheten som sådan. Inte heller häv­ ning av adoption var vanligt förekommande före 1970 års reform. Mot 254 bakgrund av att möjligheten att ingå äktenskap i dessa fall kan antas upp­ fattas som stötande ligger det ett värde i sig att den avskaffas, oavsett om det får några praktiska följder. Anledningen till att möjligheten för adoptant och adopterad att ingå äktenskap inte avskaffas är, såvitt man kan förstå det, att äktenskaps­ hindren avser endast biologisk släktskap.95 Som skäl framstår emellertid detta inte som helt övertygande. Dessutom förefaller det vara så att äktenskapshindren inte enbart är motiverade av arvsbiologiska skäl. Halvsyskon kan nämligen erhålla dispens från äktenskapshindren under förutsättning att de inte vuxit upp i samma hem. Möjligheten till dispens finns i detta fall med hänvisning till att hindren är motiverade mer av psyko-sociala hänsyn än av arvsbiologiska skäl. Just sådana psyko-sociala hänsyn borde göra sig gällande som skäl för att äktenskapshinder skall föreligga i relationen adoptivbarn och adoptant. Syftet med avskaffandet av möjligheten att häva adoption och med den efterföljande likställighetsregeln i FB 4:8 var att jämställa föräldraskap genom adoption med föräldraskap grundat på biologisk släktskap. Trots detta försågs likställighetsregeln med ett undantag som innebär att biolo­ gisk släktskap får betydelse i vissa frågor. Mer konsekvent hade varit att slå fast att socialt föräldraskap genom adoption alltid har samma rättsliga betydelse som biologisk släktskap. Därmed vore äktenskap mellan adop­ tant och adoptivbarn inte tillåtet. En förälder är förälder oavsett på vilken grund föräldraskapet uppkommit. Agell har uttryckt det på följande sätt: ”Ett mycket strikt fasthållande vid principen, att adoptionen måste grunda ett föräldraförhållande, och en full frihet för adoptant och adoptivbarn att gifta sig går knappast riktigt bra ihop.”96 Möjligheten för adoptant och adoptivbarn att ingå äktenskap ger uttryck för en syn på föräldraskap i rättsliga sammanhang som till sy vende och sist grundat på biologisk släkt­ skap; den psyko-sociala aspekt som skulle lyftas fram genom likställandet försvinner härmed. Att äktenskap fortfarande är tillåtet följer till synes av en bokstavstrogen tolkning av lagreglerna rörande äktenskapshinder. För­ hållningssättet skulle kunna ses som tecken på en ovilja eller oförmåga att på djupet analysera rättsligt föräldraskap och på vilken grund det står. En utvidgning av äktenskapshindren till att även omfatta adoptivförhållanden skulle å andra sidan kunna aktualisera andra, inte lätt besva­ rade, frågor. En sådan är om även andra sociala förhållanden av barn- och föräldrakaraktär, såsom styvbarnsförhållanden, borde vara hinder för äktenskap. En annan fråga är om en förutvarande adoptivförälder skalls. 1929

9.255 kunna gifta sig med ett tidigare adoptivbarn som adopterats av annan, något som är möjligt enligt nu gällande regler. Exemplen illustrerar några övergripande frågor av grundläggande karaktär, som på vilken grund rätts­ ligt föräldraskap skall vila och hur en förälder egentligen skall definieras.s. 1930

Olika rätt till kännedom om ursprung

1.Det påpekades särskilt vid likställighetsregelns tillkomst att adoptivbarns rätt att få det biologiska faderskapet fastställt enligt reglerna i FB inte skulle påverkas. Skälet till att en faderskapstalan även i framtiden ansåg böra vara möjlig att föra var främst att den biologiska släktskapen allt­ jämt har betydelse i vissa avseenden, inte minst som äktenskapshinder. Men adoptivbarnet ansågs också ha ett berättigat intresse av att vinna klar­ het om sin härstamning, oberoende av den rättsliga betydelsen. I samband med att alla adoptioner gjordes till starka adoptioner slogs därför fast att de nya bestämmelserna inte skulle innebära någon inskränkning i barnets rätt att föra talan om fastställande av faderskap.97 Barn som adopterats anses således kunna föra talan om fastställande av biologiskt faderskap, utan att det fastställda faderskapet får några rättsföljder och utan att familjerättslig status påverkas, en möjlighet som andra barn i allmänhet inte har. Barnets rätt till kännedom om sitt ursprung skall granskas ingå­ ende nedan i kapitel 8.s. 1931

Sexualbrott bedöms olika

1.En viss skillnad mellan adopterade barn och andra barn görs vid bedöm­ ningen av sexualbrott.s. 1931

2.I BrB 6:4 st. 1 stadgas ansvar enligt följande: '’Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse ... ”. Med avkomling avses i lagrummet den som är biologiskt besläktad med gärningsmannen. Förbudet mot sexuellt umgänge gäller således även andra biologiska släktingar än far eller mor. Uttrycket avkomling omfattar inte adoptivbarn. Däremot kan förbudet mot sexuellt umgänge med någon som ”står under hans fostran” omfatta även adoptivbarn. Avgörande synes vara om gärningsmannen faktiskt intar en vårdnadsposition gentemot den underårige. Adoptivförälder med rättsligt vårdnadsansvar omfattas, liksom varje person som faktiskt intar en vårdnadsposition gentemot barnet, såsom en styvförälder som bor 256 med barnet.98 Mer oklart är om redan det rättsliga adoptivförhållandet kan sägas innebära att barnet står under adoptantens fostran. Om ”barnet” är myndigt stadgas fortfarande straffansvar för den som har samlag med eget barn eller barnets avkomling enligt BrB 6:6 om straff för brottet sexuellt umgänge med avkomling. Straffbart enligt samma lagrum är också att ha samlag med helsyskon. Med uttrycket ”eget barn” respektive ”helsyskon” avses inte adoptivbarn eller adoptivsyskon. Stadgandet tar sikte enbart på den biologiska släktskapen. Det är inte straffbart att ha samlag med eget adoptivbarn över 18 år, något som framstår som följdriktigt mot bakgrund av att adoptant och adoptivbarn fortfarande kan ingå äktenskap. Brottsbalkens bestämmelser rörande sexualbrott är inriktade på att skydda det biologiska förhållandet. Ett existerande socialt förhållande mellan barn och förälder innebär dock, så länge barnet är underårigt, att adoptivförhållandet jämställs med biologisk släktskap.s. 1931

Olikheter i beskattning av arv, gåva och testamente

1.Biologisk släktskap har trots adoption fortsatt betydelse när fråga är om arvs- och gåvoskatt. Den år 1971 införda likställighetsregeln i FB 4:8 innebar att beskattning av förvärv genom arv, gåva och testamente från biologiska släktingar till den som adopterats framdeles skulle komma att beskattas i en mindre förmånlig klass. En sådan följd av regeln ansågs inte tillfredsställande. I lagen föreskrivs därför att adopterat barn i skatte­ hänseende skall betraktas som biologiskt barn i fråga om förvärv genom gåva eller testamente från de biologiska föräldrarna.99 Samma gäller vid beskattning av gåva eller testamente från biologiska mor- och farföräldrar. Skattelättnaden gäller även gåva och testamente till bortadopterat barns avkomlingar. Anledningen till att adopterade barn i detta sammanhang fortsatt skall jämställas med biologiska barn i förhållandet till arvlåtaren m.fl. är inte klart angiven. Ärvdabalkssakkunniga förklarade i förslaget till ärvdabalk år 1954 att det faktum att adoptivbarns arv efter adoptant fort­ sättningsvis skulle beskattas som arv från biologiska föräldrar inte inne­ bar att det naturliga släktskapsförhållandets betydelse ur beskattningssynpunkt skulle upphävas. En högre beskattning av arv från biologiska släktingar framstod inte som önskvärd.100 Hög beskattning har dock is. 1932

2.257 andra sammanhang inte uppfattats som i sig negativt varför detta skäl inte kan förklara särlösningen. Att gåvor och testamentariska dispositioner från de biologiska föräldrarna anses särskilt ”skyddsvärda” i skattehänse­ ende kan bara förklaras med hänvisning till blodsbandet och indikerar en syn på de biologiska föräldrarna som särskilt betydelsefulla för barnet.s. 1932

Adoptivföräldrarna

Biologiska föräldrar förebild

1.Målsättningen med adoptionslagen när den infördes var, som ovan berörts, att skapa ett rättsligt förhållande mellan barn och adoptivföräld­ rar som liknade det förhållande som förelåg mellan föräldrar och deras biologiska barn, födda i äktenskap.101 För att uppnå detta uppställdes i 1917 års lag vissa krav på de blivande adoptanterna, krav som till stor del kvarstår oförändrade. Kraven ansågs vid lagens tillkomst spegla några grundläggande förutsättningar vars uppfyllande ansågs nödvändigt för att adoptionens syfte skulle kunna uppnås. Mot bakgrund av att ett förhål­ lande liknande det mellan föräldrar och deras biologiska barn eftersträva­ des, är det inte förvånande att kraven på adoptivföräldrarna i stor utsträckning utformades med biologiska föräldrar som förebild.s. 1933

2.Det är av intresse för de i detta arbete diskuterade frågorna att närmare granska vad det är som avses tillgodosett med de uppställda kraven på blivande adoptivföräldrar. Anger kraven egenskaper som kan anses nöd­ vändiga hos en förälder sett ur barnets perspektiv eller finns det andra hänsyn som ligger bakom? Frågeställningarna får aktualitet mot bak­ grund av att kraven som ställs på blivande adoptivföräldrar under senare år i viss utsträckning kommit att ifrågasättas, till exempel genom anspråk från homosexuella par att få adoptera på samma villkor som heterosexuella par. De uppställda kraven har även betydelse vid bedömningen av om samboende par, i likhet med makar, borde kunna få adoptera gemensamt.s. 1933

En eller två adoptivföräldrar

1.5.5.2.1 En ”familj” åt barnet är målsättning En till synes given utgångspunkt i Lagberedningens betänkande år 1913 var att de blivande adoptivföräldrarna skulle vara makar som ville adop­ tera ett barn gemensamt och därigenom inlemma barnet i en familj. Regelsystemet utformades med målsättningen att barnet genom adoptio258 nen skulle tillförsäkras en familj bestående av två föräldrar; en uppfatt­ ning som därefter inte förlorat sin aktualitet. Redan från början gavs dock en person möjlighet att adoptera barn ensam. Även i de fallen är det emellertid ofta fråga om att ge barnet en familj bestående av två föräld­ rar, eftersom det många gånger rör sig om adoption av makes barn, s.k. styvbarnsadoption. Det är det heterosexuella parförhållandet som ligger till grund för synen på barns familjer i detta sammanhang. Kraven från homosexuella par att få adoptera på samma villkor som heterosexuella par innebär ett ifrågasättande av denna utgångspunkt. En ogift homosexuell person som inte döljer sin sexuella läggning, har enligt ett avgörande från regerings­ rätten år 1993 inte möjlighet att adoptera. Det främsta skälet till domsto­ lens ställningstagande var den sökandes familjebildning: RÅ 1993 ref. 102. En man som levde i ett homosexuellt parförhållande väg­ rades av sociala distriktsnämnden medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen att i sitt hem ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera barnet. Mannen överklagade distriktsnämndens beslut till länsrätten. Mannen uppfyllde de krav som kan ställas på en blivande adoptant vad gäller ålder, hälsa, boende, ekonomi, social situation etc. Länsrätten, vars dom fastställdes av högre instanser, slog inledningsvis fast att en förutsättning för medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption är att förhållandena i det enskilda hem­ met är sådana att barnet kan ges en god vård och fostran och i övrigt gynn­ samma uppväxtförhållanden. I kravet på gynnsamma uppväxtförhållande ansågs omgivningens attityder till familjebildningen böra ingripas. Länsrätten fann att eftersom det existerar ett socialt förbud mot homosexualitet i sam­ hället, kommer ett barn som växer upp i ett hem med ett homosexuellt för­ äldrapar att dagligen konfronteras med dessa attityder. Barnet utsätts däri­ genom för en avsevärd psykisk påfrestning. Detta i kombination med att utländska adoptivbarn i psykologiskt hänseende har en svårare situation än andra barn medförde att mannen inte ansågs lämplig att ta emot ett utländskt barn för adoption. Det var således inte familjen som sådan som inte uppfyllde kravet på en god uppväxtmiljö utan snarare omgivningens attityder till denna familjeform.102s. 1933

2.259 5.5.2.2 Endast makar får adoptera gemensamt Den bästa familj som kunde ges adoptivbarnet var år 1913 en familj grundad på äktenskapet. Lagberedningen fann därför att starka skäl talade för att kräva att makar skulle adoptera gemensamt. Eftersom avsikten var att inlemma barnet i en familj ansågs det inte lämpligt att tillåta att endast den ena maken ensam adopterade barnet. Synsättet finns fortfarande kvar i lagen. Den som är gift måste som huvudregel adoptera tillsammans med den andra maken, FB 4:3. Enligt FB 4:4 är det endast makar som kan adoptera gemensamt. Samma regel finns i övriga nordiska länder.103s. 1934

3.Samboende par kan därmed inte adoptera gemensamt. Eftersom det svenska regelsystemet i andra sammanhang i huvudsak förhåller sig neu­ tralt till huruvida familjer grundas på äktenskap eller faktiskt samboende, kan begränsningen sägas spegla en för det svenska rättssystemet ganska främmande syn på - åtminstone heterosexuellt - samboende.104 En ändring av bestämmelsen har diskuterats,105 men hittills avvisats med hänvisning till internationella åtaganden. Sverige har nämligen anslutit sig till flera internationella konventioner enligt vilka andra än makar inte tillåts adop­ tera gemensamt.106 Förbudet för andra än makar att adoptera gemensamt gäller dock även när adoptionen avser barn som har hemvist i Sverige, s.k. inhemsk adoption. Samboende par måste därför ingå äktenskap för att få adoptera gemensamt.s. 1935

4.Av partnerskapslagen 3:2 framgår att registrerade partner vare sig gemensamt eller var för sig får anta adoptivbarn enligt FB 4 kap. Skälet bakom förbudet var att det inte rådde någorlunda enighet bland forskare om vilka konsekvenser det kan ha för ett barn att växa upp i en homosexu­ ell familj.107 Därtill antogs att en lagstiftning som möjliggör ett gemen­ samt föräldraskap för homosexuella par skulle strida mot värderingarna i samhället.108 Frågan om homosexuellas rätt att adoptera är för närvarande föremål för utredning. Regeringen tillsatte i februari år 1999 en parlamen­ tarisk utredning om barn i homosexuella familjer. En av utredningens 260 uppgifter är att överväga om det bör införas en ”allmän möjlighet för barn att bli adopterade av registrerade partner gemensamt”.109 Frågan om en möjlighet för samboende - heterosexuella eller homosexuella - att adoptera gemensamt är uttryckligen undantagen utredningens bedömning.110 Den rådande situationen, när sambor inte får adoptera gemensamt medan en sådan möjlighet för registrerade partner är föremål för utred­ ning, kan tyckas anmärkningsvärd; åtminstone om syftet med adoption är att ge barnet föräldrar och en familj. Förbudet för ogifta sambor att adop­ tera gemensamt skulle kunna förklaras med hänvisning till att äktenska­ pet kan ses som en garanti för att barnet tillförsäkras en bestående familj. Begränsningen av gemensam adoptionsrätt till makar tillkom i ett sam­ hälle där samboende utan äktenskap inte förekom, eller i vart fall inte erkändes, som samlevnadsform. Möjligheterna att erhålla äktenskaps­ skillnad år 1917 var mer begränsade än de är idag. Äktenskap som garant för bestående familjeliv har därför numera begränsat värde enligt skilsmässostatistiken.111 Registrerat partnerskap kan upplösas på samma sätt som äktenskap varför barnet inte heller i dessa fall torde kunna antas till­ försäkrad en bestående familj.112 Förbudet för ogifta sambor att adoptera gemensamt får därför antas vara motiverat av hänsyn till att samboende inte accepteras som samlevnadsform i andra länder på samma sätt som i Sverige. En utredning av rätten för registrerade partner att adoptera gemensamt får mot denna bakgrund antas utmynna i ett avvisande ställ­ ningstagande, åtminstone vad gäller bam från andra länder. Om man i andra länder inte accepterar ogifta samboende heterosexuella par som föräldrar, framstår det som osannolikt att homosexuella par - även om de registrerat sitt partnerskap - skulle anses godtagbara som adoptivföräld­ rar.113 För övrigt kan det ifrågasättas om andra länders krav för förmed­ ling av barn för adoption verkligen skall läggas till grund för principiella ställningstaganden rörande föräldraskap i svensk rätt på det sätt som skett. Avgörande för vilka krav på de blivande adoptivföräldrarna som skall ställas i den svenska regleringen borde vara att kraven medför att barnet får en bättre uppväxt än utan kraven. Tillgången på barn att för­ medla för adoption är ett problem på en annan nivå, som inte lämpligen bör lösas genom förändringar i kraven på de blivande adoptanterna.s. 1935

5.261 5.5.2.3 Adoption av styvbarn Regeln att makar skall adoptera gemensamt är inte utan undantag. En gift person kan, med makens tillstånd, enligt FB 4:3 adoptera den makens barn.114 Barnet betraktas därefter som makarnas gemensamma bam. FB 4:3 utgör ett undantag till regeln i FB 4:8 som anger att barnet efter adoption står i rättsligt förhållande endast till adoptanten. När make adopterar den andra makens barn kvarstår det rättsliga förhållandet mellan barnet och den make och förälder som inte deltar i adoptionen.s. 1936

6.Möjligheten för make att adoptera den andra makens barn innebar, när den infördes, att barnet kunde få den faktiska familjesituationen rättsligt bekräftad. De flesta sammanboende par var år 1917 gifta och därför kan det antas att om barnet bodde med två vuxna så var dessa gifta med var­ andra. Att idag, drygt 80 år senare, upprätthålla begränsningen av möjlig­ heterna att adoptera styvbarn till makar framstår inte som given om det är hänsynen till barnets bästa som skall vara avgörande. Många barn växer idag upp i familjer med två samboende vuxna där endast den ena av de vuxna är rättslig förälder till barnet och den andre således är styvförälder, dvs. social förälder. Begränsningen av gemensam adoptionsrätt till makar innebär att barnet inte kan få sin faktiska familjesituation rättsligt bekräf­ tad om inte föräldern gifter sig med styvföräldern. Om den biologiska föräldern avlider har en efterlevande styvförälder begränsade möjligheter att få ett rättsligt ansvar för barnet.115 För barnet kan detta i vissa situatio­ ner innebära osäkerhet. Problematiken har uppmärksammats när det gäl­ ler barn som växer upp i familjer med två vuxna av samma kön.116 Utred­ ningen om barn i homosexuella familjer har i uppdrag att bedöma om skillnaden mellan registrerade partner och äkta makars möjligheter till styvbarnsadoption har tillräckliga skäl för sig.117 Enligt den i Island år 1996 antagna partnerskapslagen är det möjligt för partner att få gemen­ samt vårdnadsansvar för den andra partnerns barn.ll8I Danmark ges numera möjlighet för den som ingått partnerskap att adoptera partners barn, utom när barnet är adopterat från utlandet.119s. 1937

7.Barnets möjligheter att få ett socialt föräldraskap rättsligt bekräftat är beroende av om föräldern och styvföräldern ingått formenligt äkten­ 262 skap.120 Att en existerande barn- och föräldrarelation rättsligt skall kunna bekräftas endast i dessa fall har inte motiverats. Om det är barnets intressen som skall tillgodoses med möjligheten för make att adoptera den andra makens barn, kräver frånvaron av sådan möjlighet för sambo en tydlig motivering. 5.5.2.4 Adoption när ena maken har förhinder Om den ena maken vistas på okänd ort eller på grund av sin sinnesbe­ skaffenhet är förhindrad att delta i adoptionen får den andra maken ges tillstånd adoptera ett barn ensam. Barnet kommer då inte i något rättsför­ hållande till den make som inte deltagit i adoptionen. Barnet betraktas efter adoptionen enbart som barn till den make som har adopterat barnet. Några farhågor rörande lämpligheten för barn att växa upp i ett hem där den ena makens sinnesbeskaffenhet förhindrar dennes deltagande i adoptionen har inte framförts. 5.5.2.5 Adoption av eget barn Ytterligare en möjlighet finns för en gift person att adoptera ensam. Enligt FB 4:3 kan make ensam, med den andra makens samtycke, adop­ tera eget barn. Med uttrycket eget barn avses i detta sammanhang biolo­ giskt barn. Regeln går tillbaka till 1917 års lag om adoption. Avsikten när regeln infördes var att ge män möjlighet att adoptera sina barn födda utom äktenskap. Bakgrunden till stadgandet var att äktenskap med bar­ nets moder då var den enda möjligheten att legitimera barnet och därmed ge barnet en bättre ställning rättsligt och i samhället. I de fall äktenskap inte var en praktiskt möjlig utväg förelåg behov av att istället kunna adoptera.121 Också för en moder var adoption en utväg när hon inte ville avslöja att barnet var hennes biologiska barn. Någon skillnad vad gällde föräldraskapets rättsverkningar inträdde dock inte på grund av moderns adoption av sitt eget utom äktenskap födda barn, i motsats till vad som blev fallet när fadern adopterade ett sådant barn. Eftersom det kunde tän­ kas att adoptantens make inte ville delta i en adoption på grund av en önskan att dennes egendom inte skulle övergå till barnet, gavs den som var gift möjlighet att ensam adoptera eget barn.122s. 1937

8.263s. 1938

9.Vid flera tillfällen har framförts förslag att avskaffa möjligheten för make att ensam adoptera eget barn. Ärvdabalkssakkunniga ansåg i sitt betänkande år 1954 att möjligheten borde tas bort eftersom syftet med en sådan adoption var att dölja förhållandet att barnet var adoptantens biolo­ giska barn. Ett sådant syfte ansågs inte stå i samklang med strävandena att höja de utomäktenskapliga barnens ställning i socialt hänseende.123 Departementschefen fann att även om detta möjligen kunde anses vara ett principiellt riktigt ställningstagande kunde förslaget få olyckliga konse­ kvenser. Det fanns, menade han, psykologiska realiteter som inte kunde elimineras lagstiftningsvägen.124 Regeln fick därför vara kvar. Förmyn­ derskapsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande rörande adoptionslagstiftningen år 1989 att regeln utmönstras ur FB.125 De biologiska föräld­ rarnas intressen tillgodoses, enligt utredningen, i tillräcklig mån genom att de kan adoptera barnet enligt de allmänna adoptionsreglerna.126s. 1939

10.Det kan dock ifrågasättas om de allmänna adoptionsreglerna är till­ räckliga. Det kan inte heller anses givet att det är de biologiska föräldrar­ nas intressen som skall tas som utgångspunkt för en bedömning av regelns vara eller icke vara; barnets intressen skulle lika gärna kunna tjäna som måttstock. Förmynderskapsutredningens ställningstagande skall därför granskas närmare.s. 1939

11.Av FB 4:8 framgår att barnet efter adoption står i rättsligt förhållande endast till adoptanten och inte till de biologiska föräldrarna.127 En ensam adoptant ersätter i rättslig mening två biologiska föräldrar. Huvudregeln att gift adoptant skall adoptera tillsammans med make är tillkommen just av hänsyn till detta. Genom att makarna adopterar gemensamt är barnet fortsatt tillförsäkrad två rättsliga föräldrar. Ett undantag till regeln i FB 4:8, dvs. att adoptionen bryter det rättsliga förhållandet till de biologiska för­ äldrarna, görs för det fall den ena maken adopterar den andra makens barn. De rättsliga banden till den make och förälder som inte deltar i adoptionen består, trots adoptionen; barnet har efter adoptionen fort­ farande två rättsliga föräldrar. Om en make adopterar eget barn enligt de vanliga adoptionsreglerna innebär det att barnet efter adoptionen rättsligt sett endast har en (adoptiv)förälder, som också är biologisk förälder. Den andra biologiska förälder försvinner rättslig sett ut ur barnets liv. 264 Förmynderskapsutredningens ovan angivna uppfattning att de vanliga adoptionsreglerna är tillfyllest vid adoption av eget barn kan därför ifrå­ gasättas. Mot detta kan anföras att en tillämpning av de vanliga adop­ tionsreglerna kanske inte medför någon skillnad jämfört med vad som är fallet vid tillämpning av den existerande regeln i FB 4:3 om adoption av eget barn. Är det kanske redan enligt gällande rätt så att adoption av eget barn innebär att det rättsliga förhållandet till den andra biologiska föräld­ ern upphör? Frågan berördes i följande fall: NJA 1976 s. 702. Ett barn hade år 1959 fötts i moderns äktenskap. Hennes make ansågs på grund av faderskapspresumtionen vara far till barnet. Maken avled år 1970. En man ansökte därefter om tillstånd att adoptera bar­ net som var hans biologiska barn. Mannen och kvinnan betraktade också barnet som sitt gemensamma barn. Avsikten med adoptionen var att ge bar­ net en tryggare tillvaro och framtid genom att åstadkomma en rättslig anknytning mellan mannen och barnet som motsvarade den samhörighet som rådde mellan dem. HD fann att adoptionen i vissa hänseenden skulle kunna vara till fördel för barnet men att det faktum att det rättsliga bandet mellan barnet och modern ”skärs av” genom adoptionen ansågs vara ett starkt skäl mot adoption. Mannens ansökan avslogs därför. Domstolen note­ rade också att mannen genom de vanliga reglerna om faderskapsfastställelse borde ha möjlighet att åstadkomma den eftersökta lösningen. Avgörandet synes innebära att en adoption av eget barn enligt den nuva­ rande regeln i FB 4:3 får samma rättsliga verkan som en adoption enligt de vanliga adoptionsreglerna. Slutsatsen kan ifrågasättas. När möjlighe­ ten att adoptera eget barn infördes innebar adoption inte att det rättsliga förhållandet till de biologiska föräldrarna helt upphörde. Adoption fick denna verkan först genom 1958 års reform. Det är anmärkningsvärt att frågan om rättsverkan av adoption av eget barn inte berördes i samband med reformen, i synnerhet som förslaget att avskaffa möjligheten till adoption av eget barn avvisades med hänvisning till att den kunde ha praktisk betydelse. Den enda praktiska betydelse som är möjlig att se är just den att det rättsliga banden till den andra biologiska föräldern skulle kvarstå. I annat fall innebär möjligheten att adoptera eget barn endast att man i dessa fall ger möjlighet att ”beröva” barnet två föräldrar. I andra fall kan, enligt huvudregeln, en gift person inte adoptera ensam av hän­ syn till det faktum att barnet då bara får en förälder. Möjligheten att adoptera eget barn, utan att barnets rättsliga band till den andra föräldern påverkas, skulle fortfarande kunna ha praktisk bety­ delse i de fall barnet har adopterats och en av de biologiska föräldrarna, eller båda, vill ”ta tillbaka” barnet.128 Ett tänkbart fall är när den enas. 1939

12.265 biologiska förälderns make har adopterat barnet, en s.k. styvbarnsadop­ tion.129 Som exempel kan tas fallet att barnets moder har gift om sig med en man som blir barnets styvfar. Styvfadern adopterar efter några år bar­ net. Om han dör är modern fortsatt barnets enda rättsliga förälder efter­ som de rättsliga banden till den biologiska fadern upphörde genom adop­ tionen. I den situationen skulle det kunna tänkas att den biologiska fadern vill återta rättslig status som far, i den avlidne adoptantens (styvfaderns) ställe. De allmänna adoptionsreglerna tillåter dock inte detta. Om den biologiska fadern i denna situation adopterar (det egna) barnet innebär adoptionen att de rättsliga banden till biologiska modern upphör. Enda sättet att förhindra detta är att de båda biologiska föräldrarna gifter sig med varandra, något som inte alltid är praktiskt möjligt. Någon möjlighet att häva adoptionen i förhållande till adoptivfadern finns inte.130s. 1940

13.När rättsligt föräldraskap diskuteras betonas betydelsen för barnet av överensstämmelse mellan rättsligt och biologiskt föräldraskap. Samtidigt beaktas i olika sammanhang barnets intresse av att den faktiska situatio­ nen vad gäller föräldraskap kan ges rättsligt erkännande. Ett sätt att till­ godose intresset av att den faktiska familjesituationen ges rättslig erkän­ nande vore att tillåta styvbarnsadoption i fler fall än idag. I praxis synes dock det faktum att adoptionen medför att de rättsliga banden till de bio­ logiska föräldrarna oåterkalleligen upphör, tala mot adoption. Därmed förhindras ett rättsligt erkännande av barnets faktiska familjesituation. En möjlighet för en biologisk förälder att ”återadoptera” barnet, utan att de rättsliga banden till den andra biologiska föräldern upphör, skulle kunna innebära att adoption inte blir den slutgiltiga rättshandling den är idag. Bedömningen av adoptionens lämplighet skulle därmed kunna ske på ett annat sätt.131 Adoption av eget barn skulle i vissa situationer kunna vara ett alternativ till hävande av adoptionen. Dansk rätt innehåller ett uttryckligt förbud mot adoption av eget barn.132 Där finns å andra sida möjlighet att häva adoption på grund av en överenskommelse mellan de biologiska föräldrarna och adoptanterna om beslutande myndighet finner att ett hävande är till barnets bästa. Dansk rätt ger också möjlighet att återuppliva de rättsliga banden till de biologiska föräldrarna efter adop­ tions hävande om detta skulle anses vara till barnets bästa.133 266 5.5.2.6 Ogift persons rätt att adoptera ensam Den vid adoptionslagens införande tydligt formulerade målsättningen med adoptionsinstitutet i svensk rätt - att barnet skulle adopteras in i en familj - aktualiserade frågan om möjlighet att adoptera skulle erbjudas endast makar. Lagberedningen menade i sitt förslag till lag om adoption år 1913 att erfarenheten visade att ogift man eller kvinna kunde ha goda skäl för att få adoptera. Ogift person134 tilläts därför att adoptera ensam och någon skillnad i detta avseende mellan man och kvinna ansågs ”naturligtvis icke ifrågakomma”.135 Att också en ogift person kan adoptera ensam talar i viss mån emot att adoptionens syfte är att ge barnet en (kärn)familj. Det faktum att en per­ son ansöker om tillstånd föranleder en särskild prövning av adoptantens förutsättningar att ta hand om barnet.136! förarbeten och praxis kan emel­ lertid inte utläsas någon skepsis mot lämpligheten av att en ogift person adopterar, det är i allmänhet andra omständigheter, exempelvis adoptan­ tens ålder, som tilldrar sig uppmärksamhet.137 Ensamståendes rätt att adoptera har efter tillkomsten av 1917 års lag om adoption inte varit före­ mål för någon principiell diskussion. Anledningen till detta är kanske fortfarande desamma som lagberedningen angav i sitt betänkande år 1913, nämligen att det ibland finns goda skäl för en ensamstående att adoptera. Samtidigt kan ett flertal situationer tänkas då möjligheten för en person att adoptera inte på bästa sätt tillgodoser barnets intressen. Ett sådan fall är när möjligheten för person att adoptera ensam används för att kringgå bestämmelsen om att endast makar får adoptera gemensamt. Om avsikten är att genom adoptionen ge barnet en familj vore det för­ modligen bättre att tillåta sambor att adoptera gemensamt än att låta en av dem adoptera ensam. Två föräldrar anses i allmänhet, enligt svensk rätt i övrigt, vara bättre än endast en. Föreligger det redan ett sådant för­ hållande mellan barnet och adoptanten som liknar det mellan barn ochs. 1941

14.267 biologisk förälder torde det dock ofta vara till barnets fördel att adoption beviljas, även om barnet därmed får endast en adoptivförälder.s. 1942

Krav på viss ålder

1.5.5.3.1 Minimiålder för att få adoptera För att få adoptera enligt svensk rätt krävs enligt FB 4:1 som huvudregel att adoptanten fyllt 25 år. Undantag från denna regel kan göras när det är fråga om adoption av eget eller makes barn eller om synnerliga skäl i övrigt föreligger. Samma åldersgränser gäller i övriga nordiska länder. 1993 års Haagkonvention anger inte någon åldersgräns för adoptant. 1967 års Europarådskonvention om adoption av barn, som ratificerats av Sverige, föreskriver däremot en minimiålder om 21 år.138s. 1943

2.Åldersgränsen 25 år, som infördes genom 1917 års lag om adoption, hade sin förebild i utländsk lagstiftning där den motiverats med hänvis­ ning till adoptantens biologiska barn och deras ekonomiska intressen. I många länder föreskrevs vid denna tid en än högre åldersgräns för adop­ tanten, upp till 40 eller 50 år, för att det skulle vara ställt utom allt tvivel att adoptanten inte kunde få egna barn. En så hög ålder ansågs emellertid inte vara lämplig i svensk rätt. Lagberedningen framhöll att det särskilt för en kvinna torde stå klart långt tidigare att hon inte kan bära och föda barn. Biologiska barn var vid denna tidpunkt, som ovan berörts,139 ett hin­ der för adoption. En hög åldersgräns skulle dessutom försvåra adoption av egna barn, en form av adoption som ansågs böra uppmuntras. En lämpligare gräns ansågs därför vara 25 år.140 Genom 1949 års föräldrabalk blev det möjligt för ett barns moder att tillsammans med make adop­ tera hennes barn utom äktenskap från det att hon blivit myndig. Det kräv­ des dock fortfarande att mannen fyllt 25 år.141s. 1943

3.Åldersgränsen för adoption diskuterades i samband med 1970 års reform av adoptionsreglerna. Förslag fanns att sänka åldersgränsen för adoptant från 25 år till 20 år för att åstadkomma likhet mellan adoptionsoch myndighetsålder.142 Departementschefen konstaterade i propositio­ 268 nen att frågan om adoption endast sällan blev aktuell innan adoptanten fyllt 25 år. I vissa fall kunde dock en åldersgräns lägga hinder i vägen för en annars önskvärd adoption. Åldersgränsen kunde inte heller anses utgöra någon garanti för att adoptanten uppfyllde de krav på mognad och skötsamhet som av hänsyn till barnets bästa måste uppställas. Utredning av adoptantens person och förhållanden inför en adoption utgjorde i detta avseende ett bättre skydd. Det fanns således skäl som talade för en sänk­ ning av åldersgränsen. Bestämmelserna i Europarådskonventionen om adoptioner lade emellertid hinder i vägen för en överensstämmelse med myndighetsåldern som var 20 år, eftersom konventionen föreskrev att adoptanten skall ha fyllt 21 år.143 Den allmänna gränsen på 25 år behölls, med möjlighet för den som fyllt 20 år, numera 18 år, att adoptera eget barn eller makes barn. Adoption kan också i andra fall medges innan adoptanten fyllt 25 år om synnerliga skäl för tillåtande av adoption före­ ligger. Förmynderskapsutredningen berörde i sitt betänkande år 1989 frå­ gan om åldersgränsen men föreslog inte någon ändring eftersom några skäl som motiverade en sänkning inte hade framkommit.144 Det antyds i de diskussioner som förts kring åldersgränsen att valet av 25 år som minimiålder för rätten att adoptera motiveras av hänsynstagan­ den till barnet. Gränsen sattes dock främst med hänsyn till adoptantens eventuella biologiska barns ekonomiska intressen. Det var först vid 25 år som det med viss grad av säkerhet kunde antas att kvinnan inte kunde få egna barn. Att adoption sedan lång tid tillbaka tillåts även om adoptanten har biologiska barn, har inte föranlett någon omprövning av åldersgrän­ sen. Sett ur adoptivbarnets synvinkel torde det vara önskvärt med föräld­ rar som har en sådan livserfarenhet och mognad att de kan vara goda för­ äldrar. Frågan är dock om den valda gränsen på 25 år garanterar detta, en fråga som också ställdes i samband med 1970 års reform. I andra sam­ manhang, med vissa undantag, anses myndighetsåldern utgöra den tid­ punkt då individen anses mogen nog att ta ansvar för sig själv. Rätt att ingå äktenskap och bilda familj tillkommer därför den som fyllt 18 år. Mot denna bakgrund framstår 25 års gränsen som hög. Anses man inte tillräckligt mogen att ta ansvar för ett barn vid 18 års ålder borde rimli­ gen inte heller rätt att ingå äktenskap föreligga vid den åldern. De undan­ tag från 25-års kravet som givits i lagen, dvs. vid adoption av makes barn, eget barn eller om andra synnerliga skäl föreligger, anger att före­ komsten av ett redan existerande familjeliv kan kompensera för låg ålder hos adoptanten. Den bakomliggande tanken kan i dessa fall vara att ges. 1943

4.269 möjlighet att rättsligt bekräfta barnets faktiska familjesituation oavsett adoptantens ålder. 5.5.3.2 Övre åldersgräns för att få adoptera Någon övre åldersgräns för adoption har inte införts i svensk rätt. En all­ män förutsättning för adoption är att adoptanten avser uppfostra eller har uppfostrat barnet. Adoption kan medges också när barnet nått vuxen ålder och adoptanten mer än så.145s. 1944

5.I takt med att barnafödandet i vårt samhälle skjuts upp i åldrarna får frågan om en övre åldersgräns en större praktisk betydelse än tidigare.146 I lagen ställs inte något krav på att adoptanten inte får vara över en viss ålder. Adoptantens ålder får dock ofta betydelse vid bedömningen av om medgivande enligt SoL 25 § att ta emot barnet.147 Majoriteten av de barn som idag adopteras är yngre barn från andra länder. I flera länder före­ kommer att en övre åldersgräns föreskrivs vid internationella adoptioner av spädbarn. Det förekommer också att de organisationer som förmedlar barn för adoption från andra länder föreskriver en viss högsta ålder för adoptant. Skälet till ett särskilt beaktande av adoptantens ålder är att det anses önskvärt att familjesituationen för utländska adoptivbarn inte avviker från de flesta andra barns situation i Sverige. Adoptivföräldrar bör därför vara i den ålder då svenska familjer vanligtvis får sina barn.s. 1945

6.Adoptantens ålder tillmäts också betydelse vid domstols bedömning av adoptionens lämplighet. Den torde få mindre betydelse när det är fråga om adoption av styv- eller fosterbarn eftersom sådana barn oftast har funnits i adoptantens vård under flera år innan ansökan om adoption görs. Vilken betydelse adoptantens ålder skall tillmätas får avgöras i det enskilda fallet. NIA har i sina riktlinjer angivit hur en blivande adoptants ålder skall värderas inför adoption. Om adoptanterna är i 40-års åldern ”bör deras situation bli föremål för en noggrann prövning med tanke på deras ålder”.148 Frågan om adoptantens ålder var föremål för bedömning i följande fall:s. 1945

7.RÅ 1995 ref. 67. En 45-årig ensamstående kvinna hade ansökt om med­s. 1945

8.givande att ta emot ett utländskt barn för adoption. RegR fann att det faktums. 1945

9.att kvinna var ensamstående inte i sig utgjorde något hinder för att det söktas. 1945

10.medgivandet skulle lämnas. Hennes personliga förhållanden och sociala kon­s. 1945

11.taktnät talade inte heller för att hon skulle anses olämplig som ensamförälder 270 till ett adopterat barn. Hennes i sammanhanget höga ålder föranledde dock särskilt beaktande. RegR förklarade sig dela NIA:s bedömning att ett generellt medgivande att ta emot ett barn för adoption inte bör ges till personer över 45 år. Frågan var om kvinnan kunde anses ha en personlig lämplighet och en social situation som kunde kompensera för hennes höga ålder. Kvinnan var välutbildad barnpsykolog och barnterapeut med lång erfarenhet. Denna omständighet, i kombination med hennes övriga personliga egenskaper, ansågs uppväga hennes höga ålder. Ansökan bifölls därför. Det faktum att hon rent faktiskt, i strid med 25 § SoL, hade haft vård om den pojke som hon önskade adoptera ansågs också, av hänsyn till barnet, böra vägas in. För att få adoptera trots en i dessa sammanhang hög ålder anses särskilda kvalifikationer krävas för att kompensera åldern. Betydande erfarenhet av barn, leklynne, fantasi och stabilitet och en förmåga att i framtiden klara av de krav som ställs på en förälder till en tonåring anses vara exempel på särskilda kvalifikationer.149 Utbildning och yrkeserfarenhet av barn innebär också enligt RegR:s bedömning att adoption kan tillåtas trots en hög ålder. En syn på föräldraskap som en ”professionell” syssla framtonar i dessa resonemang. 5.5.3.3 Åldersskillnad mellan adoptant och adopterad Syftet med adoption är att skapa sådana förhållanden mellan adoptivbarn och adoptant som liknar det mellan barn och deras biologiska föräldrar. För att uppnå detta krävs en viss åldersskillnad mellan adopterad och adoptant. Uppställandet av ett sådant krav diskuterades när adoptions­ lagen infördes men ansågs obehövligt.150 Domstolen skall vid sin bedöm­ ning av om adoptionen kan anses lämplig beakta åldersskillnaden. Efter­ som avsikten är att skapa barn- och föräldraförhållanden så lika de natur­ liga som möjligt antogs adoption sällan kunna tillåtas om inte en viss åldersskillnad mellan de berörda förelåg. I praxis har adoption tillåtits trots en förhållandevis liten åldersskillnad. NJA 1985 s. 651. Två makar ansökte om tillstånd att adoptera ett barn från mannens förutvarande hemland. Mannen hade tidigare haft hand om barnet där. HD konstaterade att adoption normalt skall medföra att det skapas ett förhållande mellan sökanden och barnet av väsentligen samma innehåll som föreligger mellan föräldrar och barn. Åldersskillnaden mellan sökanden och barnet bör därför inte vara alltför liten. Åldersskillnaden mellan mannen och barnet ansågs vara tillräcklig. Mellan hustruns och barnets ålder skilde däre­ mot endast 9 år vilket ansågs vara en för liten åldersskillnad. HD fann dock att när det gäller adoption som söks av makar tillsammans får det accepterass. 1945

12.271s. 1946

13.att åldersskillnaden mellan adoptivbarnet och en av makarna inte är så stor.s. 1947

14.Förutsättningar för att ett sådant förhållande som avses i FB 4:6 st. 1 ansågss. 1947

15.därför finnas. Adoption medgavs. Frågan om åldersskillnad mellan sökande och barn har varit föremål för prövning i praxis.151 Flera fall har rört adoption av barn från adoptantens förutvarande hemland. Stor hänsyn förefaller ha tagits till ett tidigare för­ hållande eller släktskap mellan sökande och barn vilket medfört att ansö­ kan medgivits. Det rör sig också om adoption av barn om inte är helt unga, en omständighet som kan tänkas ha betydelse vid bedömningen av åldersskillnadens betydelse.s. 1947

16.I dansk praxis har ställts upp ett krav på en viss minsta åldersskillnad mellan adoptant och adoptivbarn. Tanken är att åldersskillnaden dem emellan inte får vara så liten att det biologiskt sett skulle vara uteslutet att adoptanten är mor eller far till barnet.152s. 1947

Allmänna förutsättningar för adoption

Samtycke från den som skall adopteras

1.För att adoption skall medges krävs enligt huvudregeln i FB 4:5 sam­ tycke från den som skall adopteras.s. 1947

2.Redan år 1917 ansågs ett sådant samtycke vara ett oeftergivligt krav för att adoption skulle kunna medges, eftersom adoption hade en ingri­ pande verkan i barnets personliga förhållanden. Billighetsskäl talade enligt Lagberedningen för att adoption inte borde kunna genomföras mot barnets vilja om barnet hade nått en sådan mognad att avseende borde fästas vid barnets vilja.153 Det ansågs dock vara svårt att bedöma både när en sådan mognad inträtt och vilken betydelse som skulle tillmätas bar­ nets vilja. Ett sätt att undvika denna problematik hade varit att endast till­ låta adoption av myndiga.154 En sådan regel skulle dock omintetgöra adoptionsinstitutets syfte att bereda underåriga vård och fostran i en 272 familj. Adoptionsinstitutet infördes för att främst tillgodose underåriga barns intressen vilket också talade för att barnets vilja borde beaktas. Krav på samtycke ställdes därför upp inte endast för de fall den som skulle adopteras var myndig utan också vid adoption av underåriga.155 Samtycke skulle dock krävas endast från barn som var mogna nog att bestämma över sina handlingar, en tidpunkt som inte så lätt kunde fast­ ställas. Den diskussion som fördes i denna fråga påminner i många avse­ enden om den som under senare år förts om betydelsen av barnets vilja i vårdnadsmål.156 Kravet på samtycke från barnet ansågs kunna sättas vid 12 alternativt 15 år. En gräns för samtycke från 15 år skulle innebära att överensstäm­ melse med den straffrättsliga myndighetsåldern erhölls. För en gräns vid 15 år talade vidare att barn vid 12 år typiskt sett inte ansågs ha nått en sådan utveckling att barnet borde kunna hindra en adoption som skulle kunna vara till barnets fördel. Därtill antogs det vara förenat med svårig­ heter att erhålla tillförlitliga uttryck för den känsla och uppfattning som ett 12-årigt barn verkligen hyser inför en adoption.157 Åldersgränsen sat­ tes trots denna tvekan ändå till 12 år; en gräns som bäst antogs tillgodose barnets intressen och därtill bidrog till nordisk rättslikhet.158 Kravet på samtycke var absolut. Barn som fyllt 12 år kunde inte adopteras utan eget samtycke. Barn som på grund av sin sinnesbeskaffenhet inte kunde sam­ tycka kunde därmed inte heller adopteras. År 1980 infördes ett undantag från kravet på samtycke. I praxis hade ett fall uppmärksammats där endast det ena av två syskon kunnat adopte­ ras eftersom det äldre barnet på grund av utvecklingsstörning inte kunde avge giltigt samtycke.159! detta och liknande fall ansågs det finnas starka skäl som talade för adoptionens genomförande utan samtycke. Regeln i FB 4:5 fick därför ett tillägg enligt vilket samtycke från den som fyllt 12 år inte krävs för adoption om den som skall adopteras på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av annat liknande förhållande är förhindrad att lämna samtycke.160s. 1947

3.273s. 1948

4.Redan år 1958 hade dock ytterligare ett undantag medgivits till regeln om att barn över 12 år skall ge sitt samtycke till adoption; det som finns i FB 4:5 p. 1. Samtycke krävs inte om den som skall adopteras är under 16 år och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad. Undanta­ get infördes genom 1958 års reform av adoptionsreglerna i samband med att adoptionerna gjordes starka, dvs. medförde att barnet i rättsligt hänse­ ende kom att betraktas som barn till adoptivföräldrarna och inte till de biologiska föräldrarna.161 För att adoptioner genomförda före reformen skulle få denna verkan krävdes att barnet omadopterades enligt de nya reglerna. Ordningen innebar att barn som adopterats tidigare i vissa fall skulle behöva ge sitt samtycke till omadoptionen. Inte alla barn som var adopterade kände till detta och inte heller alla barn som levde i foster­ familjer kände till att de inte var biologiska barn till fosterföräldrarna. I båda dessa fall antog man att det för ett barn som befinner sig i pubertetsåldern skulle kunna orsaka allvarlig skada att i samband med adoption få reda på att det inte, som barnet tidigare trott, är biologiskt barn till sina adoptiv- eller fosterföräldrar. Samtycke ansågs därför inte böra krävas om det kunde antas att barnet skulle kunna skadas av att få information om detta. Undantaget från samtyckeskravet hade i dessa fall sin förebild i norsk rätt. Departementschefen var för egen del mycket tveksam till den föreslagna ändringen i svensk rätt men fann att den, med hänvisning till önskan att uppnå största möjliga nordiska rättslikhet på adoptionslagstiftningens område, ändå borde införas. Han förutsatte dock att undantags­ regeln skulle komma att utnyttjas endast i klara fall.1621 samband med senare reformer har förslag framförts att det nu aktuella undantaget från samtyckeskravet skall tas bort med hänvisning till betydelsen av att bar­ net får kännedom om sitt ursprung.163 Någon sådan ändring har dock ännu inte genomförts, bland annat med hänvisning till att det inte visats att undantagsmöjligheten inte behövs.164 Ställningstagandet speglar ett synsätt på betydelsen av barnets egen vilja som till viss del går emot det i andra sammanhang rådande.s. 1949

5.I FB 4:10 st. 2 föreskrivs sedan år 1995 att även i de fall barnets sam­ tycke inte behövs skall rätten vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger rum, beakta barnets vilja med hänsyn till barnets ålder och mognad. Socialnämnden skall, om det inte är olämpligt, söka klar­ 274 lägga barnets inställning och redovisa denna för rätten.165 Bestämmelsen utgör en anpassning till artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättighe­ ter som anger att barnet har en rätt att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet166 och artikel 4 i 1993 års Haagkonvention. Haagkonventionen föreskriver att en adoption får genomföras endast om det säkerställts att hänsyn tagits till barnets önskemål och mening med beaktande av barnets ålder och mognad. Med tanke på innehållet i dessa konventioner framstår utgångspunkten vid granskningen av FB:s undantag från samtyckeskravet som felaktig. Utgångspunkten borde istället vara att barnet har en rätt att få framföra sina åsikter också i frågor som rör adoption. Inskränkningar i denna rätt kan ske endast om det visas att sådana är nödvändiga. Det kan därför ifrågasättas om den nuvarande svenska ståndpunkten alls är förenlig med konventionerna. Kravet på barnets samtycke, som det formulerats i FB 4:5 och 4:10 st. 2, innebär att barnet enligt svensk rätt i princip har vetorätt mot adop­ tion efter fyllda 12 år, om inte undantag från samtyckeskravet kan med­ ges enligt ovan beskrivna bestämmelser. Har barnet inte fyllt 12 år finns möjlighet att göra bedömningen att det är till barnets bästa att genomföra adoptionen även om barnet motsätter sig denna. Har barnet fyllt 12 år förhindrar ett uteblivet samtycke från barnet adoption, oavsett skälet till det vägrade samtycket. Kravet på barnets samtycke är detsamma i samt­ liga nordiska länder.167 Enligt dansk rätt skall barnet informeras om inne­ börden av adoptionen.168 Något sådant krav finns inte i FB. Samtycket skall emellertid inte betraktas som en formsak, utan lämnas av barnet efter ett noggrant övervägande. Domstolen skall förvissa sig om att sam­ tycket verkligen ger uttryck för barnets vilja.169 1993 års Haagkonvention rörande internationella adoptioner har inkorporerats i svensk rätt. Kon­ ventionen ställer inte upp något krav på samtycke från barnet vid adop­ tion. Frågan om samtycke från barnet avgörs istället av ursprungslandets lag. Av konventionens bestämmelser följer att ursprungsstaten ansvarar för att barnet har erhållit rådgivning och information om såväl adoptio­ nens verkningar som verkningarna av samtycket i de fall sådant skall ges.170 Barnet har inte någon möjlighet att själv initiera adoption. En önskan från barnet att få ”byta” föräldrar kan således inte tillgodoses, inte heller ens. 1949

6.275 önskan att få det faktiska föräldraförhållandet rättsligt bekräftat. Däremot anses barnet ha rätt att överklaga beslut i adoptionsärende enligt FB 4:11 i egenskap av ”den som skall höras”.171s. 1950

Samtycke från barnets vårdnadshavare

1.5.6.2.1 Adoption berör förälders rätt Samtycke till adoption krävs, förutom från barnet självt om det är över 12 år, från barnets föräldrar när barnet är under 18 år, FB 4:5 a. Adoption av minderårig anses inte bara beröra barnets intressen utan också mycket nära angå föräldrarnas rätt och intresse.172 Vilken betydelse som skall till­ mätas samtycke, eller frånvaro av samtycke, från barnets föräldrar är en fråga som varit föremål för kontinuerlig uppmärksamhet ända sedan adoptionsinstitutet infördes i svensk rätt. Diskussionen speglar den syn som funnits på balansen mellan den biologiska förälderns rätt till barnet och barnets egen rätt till något som kan vara bättre, inklusive permanenta rättsliga band till de sociala föräldrarna. Denna balansgång är av stort intresse i detta arbete.s. 1951

2.Först några ord om termen förälder som den används i FB 4:5 a. Lag­ rummet anger att det är barnets föräldrar som skall samtycka till adoptio­ nen. Därtill anges att om barnet är adopterat är det adoptivföräldrarna eller när make adopterat den andre makens barn, adoptivföräldern jämte den biologiska föräldern som skall samtycka. Formuleringen i stadgandet ger vid handen att med ”förälder” avses i lagtexten biologisk förälder. Vad som åsyftas är dock barnets rättsliga föräldrar; de som - på ett av flera alternativa sätt - erhållit status som föräldrar till barnet. Den som är biologisk förälder till ett barn men som inte fått föräldraskapet rättsligt erkänt eller den vars biologiska barn adopterats, omfattas inte av sam­ tyckeskravet och benämns inte heller som förälder i lagen i övrigt. Det särskilda omnämnandet i lagrummet av adoptivföräldrar innebär att lag­ stiftaren i detta sammanhang utgått ifrån en snäv definition av begreppet förälder, som biologiskt bestämt, en distinktion som saknar motsvarighet i lagen i övrigt. Om avsikten har varit att åstadkomma en fullständig upp­ räkning av föräldraskap på olika grunder borde även faderskap grundat på samtycke till givarinsemination nämnas. Mot bakgrund av regeln i FB 4:8 enligt vilken adoptivföräldrar jämställs med biologiska föräldrar framstår det särskilda omnämnandet av adoptivföräldrar i FB 4:5 a som en onödig markering. 276 När förälders rätt i förhållande till adoption diskuteras är det i allmän­ het frågan om vilken hänsyn som skall tas till att en förälder motsätter sig adoptionen som är föremål för uppmärksamhet. En annan fråga, som sällan berörs, är om hänsyn skall tas till en förälders önskan att barnet skall adopteras bort. Någon rätt att avstå från eller överföra det rättsliga föräldra­ skapet finns inte enligt svensk lag.173 Det kan tänkas situationer när en förälder har fullt godtagbara skäl att vilja överföra ansvaret för barnet till någon annan genom adoption, exempelvis om föräldern är döende. För­ älder kan dock i en sådan situation ange vem de önskar se som vårdnads­ havare för barnet. Den föräldern angivit skall enligt FB 6:10 a förordnas som vårdnadshavare om inte särskilda skäl talar emot det. Det kan också hända att en förälder i praktiken abdikerat från föräldraansvaret med följd att samhället måste träda in och tillse att barnet får omvårdnad. Adoption av barnet i en sådan situation torde dock ske endast i undan­ tagsfall, barnets behov av omvårdnad tillgodoses på annat sätt.174 Någon möjlighet att få rättsligt godkännande av ett arrangemang om adoption utan sedvanlig prövning av adoptionens lämplighet finns således inte. Den omständigheten att föräldern vill att barnet adopteras skulle dock kunna tala för att adoption är till fördel för barnet. I det följande är det endast situationen när en förälder motsätter sig adoption som skall upp­ märksammas. 5.6.2.2 Endast vårdnadshavarens samtycke krävs Adoption anses beröra förälderns rätt. Därav följer att båda föräldrarnas samtycke i princip efterfrågas, FB 6:5 a, st. 1.1 formellt hänseende är det emellertid endast samtycke från barnets vårdnadshavare som krävs för att en adoption skall kunna medges, FB 6:5 a st. 2. Om båda föräldrarna har del i vårdnaden men den ene av föräldrarna är sinnessjuk eller på okänd ort räcker det också med den ena förälderns samtycke. Förälder utan del i vårdnadsansvaret skall i förekommande fall höras, FB 6:10, st. 2. Om barnet är under 18 år men inte längre står under någons vårdnad krävs inte samtycke från förälder, men båda föräldrarna skall höras.175 Förälder utan del i vårdnadsansvaret för barnet har - med ett undantag - aldrig haft formell möjlighet att förhindra adoption. I förarbetena tills. 1951

3.277 1917 års lag diskuterades huruvida förälder utan del i det rättsliga vård­ nadsansvaret borde ha vetorätt mot adoption. När föräldrarna separerat eller tidigare varit gifta hade endast den ena föräldern, i allmänhet modern, ensam vårdnadsansvaret för barnet. Lagberedningen menade att den förälder som i en sådan situation inte hade del i vårdnaden hade mycket ringa beröring med barnet och därför knappast kunde bedöma frågan om adoptionens lämplighet. En vetorätt för icke vårdnadshavande förälder kunde dessutom användas i egna syften.176 Det ansågs därför inte lämpligt att ställa upp ett krav på samtycke till adoption från den icke vårdnadshavande förälder. Som lagen slutligen utformades föreskrevs ändå samtycke från en förälder utan del i vårdnaden i fall när föräldrarna ansökt om hemskillnad och vårdnadsansvaret upplösts genom lagakraftvunnet beslut. Anledningen till bestämmelsen var lagrådets synpunkt att det inte kunde anses rätt att adoption av makarnas barn skall kunna ske mot den ena makens vilja innan äktenskapet upplösts. En adoption i en sådan situation skulle, menade lagrådet, innebära ett alltför stort ingrepp i den icke vårdnadshavande makens rätt och kunde dessutom motverka makarnas återförening.177 Om make i illojalt syfte motsatte sig en adop­ tion, fick adoptionen anstå till dess äktenskapet upplösts. Därefter kräv­ des inte samtycke från förälder utan del i vårdnadsansvaret.s. 1952

4.I samband med föräldrabalkens tillkomst år 1949 diskuterades om ett krav på samtycke från den förälder som inte hade del i vårdnaden borde införas. Det kunde, menade departementschefen, framstå som naturligt att adoption inte borde komma till stånd mot vare sig faderns eller moderns vilja. Att tillerkänna förälder utan del i vårdnaden vetorätt ansågs emellertid inte vara av godo.178 Risk fanns att föräldern i vissa fall skulle begagna sig av sin vetorätt för att skaffa sig själv obehörig för­ del.179 Rätten för förälder utan del i vårdnaden att, i de fall äktenskapet inte var upplöst, motsätta sig adoptionen avskaffades också. Föräldern gavs emellertid rätt att föra talan mot adoptionsbeslutet.180s. 1917

5.Under senare år har frågan om betydelsen av en icke vårdnadshavande förälders inställning till adoptionen debatterats flitigt. Någon lagändring har ännu inte vidtagits vad gäller det formella kravet på samtycke; det är fortfarande endast vårdnadshavarens samtycke som krävs. Innebörden av detta krav torde dock få anses ha kommit i ett nytt läge genom de mot 278 slutet av 1990-talet genomförda reformerna av vårdnadsreglerna. Dessa har haft till syfte att åstadkomma att barnets båda föräldrar som huvudregel skall ha del i det rättsliga vårdnadsansvaret för barnet oavsett hur vårdna­ den faktiskt fullgörs.181 Antalet fall då den ena föräldern inte har del i vård­ naden kan förväntas minska i framtiden varför adoptioner kommer att kräva båda föräldrarnas samtycke. 5.6.2.3 Vårdnadsöverflyttning enligt FB 6:8 och adoption Avsaknaden av rätt för förälder som inte har del i vårdnaden att förhindra adoption uppmärksammades i samband med tillkomsten av FB 6:8 år 1983. Då infördes en möjlighet att flytta över vårdnadsansvaret för ett barn till särskilt förordnade vårdnadshavare även om barnets föräldrar inte i och för sig är olämpliga vårdnadshavare. Avsikten med bestämmel­ sen är att göra det möjligt att flytta över vårdnadsansvaret för barnet till familjehemsföräldrar i de fall barnet under en längre tid vistats och fostrats i ett annan hem än föräldrahemmet. Avgörande för beslutet skall vara att det är uppenbart bästa att det rådande förhållandet får bestå och att vård­ naden överflyttas. En följd av en sådan vårdnadsöverflyttning är att de rättsliga föräldrarna inte kan förhindra att barnet adopteras. Vårdnadshavarnas, dvs. efter vårdnadsansvarets överflyttande familjehemsföräldrarnas, samtycke är formellt sett tillräckligt för att adoption skall kunna med­ ges: föräldrar utan del i vårdnaden skall endast höras. Vid remissbehand­ lingen av bestämmelsen i FB 6:8 framfördes farhågor om att bestämmelsen de facto kan ge möjlighet till adoption mot föräldrarnas vilja, vad som brukar benämnas tvångsadoption.182 Departementschefen menade dock att möjligheten att flytta över vårdnaden inte skulle komma till använd­ ning när föräldrarna höll god kontakt med barnet. Föräldrarnas möjlighet att höras i adoptionsärendet ger dem därtill möjlighet att framföra de syn­ punkter de kan ha i adoptionsfrågan.183 Refererad praxis finns inte rörande adoption mot båda föräldrarnas vilja när familjehemsföräldrar varit vårdnadshavare.184s. 1917

6.279 5.6.2.4 Adoption utan vårdnadshavarens samtycke - tvångsadoption Genom att det är möjligt att enligt FB 6:8 frånta föräldrarna det rättsliga vårdnadsansvaret för barnet ges också rättslig möjlighet att mot föräld­ rarnas bestridande adoptera bort ett barn enligt svensk rätt.185 Enighet råder dock om att denna möjlighet inte skall användas. Har vårdnaden flyttats över till familjehemsföräldrarna anses ofta barnets intressen tillräckligt tillgodosedda därmed; anledning saknas därför att ytterligare befästa bar­ nets rättsliga relation till familjehemsföräldrarna genom adoption.186 Någon möjlighet att adoptera ett barn mot vårdnadshavande förälders vilja finns inte enligt svensk rätt. Inte heller har införandet av tvångsadoptioner som en positiv möjlighet diskuterats i rättsliga sammanhang i Sverige.187s. 1918

7.Adoption mot vårdnadshavarnas vilja är, i motsats till vad som gäller i Sverige, möjlig i samtliga övriga nordiska länder. Förutsättningen är att en adoption bedöms vara till barnets bästa, trots vårdnadshavarens bestri­ dande. Det rättsliga vårdnadsansvaret förefaller inte tillmätas samma betydelse som i svensk rätt. Att barnet bott, eller inte bott, hos föräldern kan ha större betydelse än rättsligt vårdnadsansvar.s. 1919

8.Enligt den danska adoptionsloven skall barnets föräldrar samtycka till adoptionen.188 Samtycke från förälder utan del i vårdnadsansvaret krävs inte. Beslut om adoption kan meddelas trots att ett tidigare samtycke från barnets föräldrar är återkallat. Adoption kan i sådant fall beviljas om återkallelsen av samtycket med särskild hänsyn till barnets behov inte framstår som rimligt.189 Men också i de fall föräldrarna aldrig har givit sitt samtycke till adoption kan adoption beviljas om hänsynen till barnets behov kräver det.190 Kraven för att bevilja adoption är strängare i dessa 280 fall än när samtycket återkallats. Enligt praxis krävs att det inte har före­ kommit någon kontakt mellan föräldrar och barn under en längre tid och att barnet har bott hos de adoptionssökande under en längre tid.191 Möjlig­ het finns också för Den Sociale Ankestyrelse att ge tillstånd att ett barn som är föremål för hjälpinsatser enligt bistandsloven senare adopteras även om föräldrasamtycke inte kan erhållas.192 Detta kallas "frigivelse til adoption” och avser att förhindra att barn blir kvar på institutioner under en längre tid. Huvudregel i den finska adoptionslagen är att samtycke krävs från bar­ nets båda rättsliga föräldrar, oavsett om de har del i vårdnadsansvaret eller inte. Adoption kan dock beviljas även om den ena föräldern motsätter sig detta.193 Förutsättningen är att adoptionen på ett avgörande sätt bedöms vara till barnets bästa och att det med beaktande av förhållandet mellan barnet och föräldern inte bedöms föreligga tillräckligt skäl till förälderns vägrade samtycke. Det finns också möjlighet att mot båda föräldrarnas vilja under samma förutsättningar bevilja adoption. Sådan adoption kom­ mer till användning främst i fråga då kontakten mellan barnet och föräldern brutits för gott barnet och vårdats och uppfostrats av en annan person.194 Enligt norsk rätt är det möjligt att adoptera mot föräldrarnas vilja om föräldrarna först fråntagits föräldraansvaret för barnet.195 Fylkesnemnda kan i föräldrarnas ställe samtycka till adoption om det är sannolikt att föräldrarna inte kommer att kunna ge barnet ”forsvarlig” omsorg eller om barnet har fått sådan anknytning till andra människor och miljö att det vid en sammantagen bedömning kan innebära problem för barnet att flyttas från dem. Vidare krävs för fylkesnemndas samtycke att adoptio­ nen är till barnets bästa och att adoptanterna har varit fosterföräldrar till barnet och visat sig lämpade att ta hand om barnet som sitt eget. Den norska lagen påminner i viss utsträckning om den svenska regleringen i FB 6:8 rörande villkoren för vårdnadsöverflyttning till familjehems­ föräldrar. Enligt norsk rätt finns dock en uttalad möjlighet till adoption i de fall det inte framstår som antagligt att barnet kan återföras till föräld­ rarna. I förarbetena till den svenska regeln i FB 6:8 anges att vårdnads­ överflyttning inte får användas för att skapa förutsättningar för adoption av barnet mot föräldrarnas vilja.s. 1919

9.281s. 1920

10.Av de nordiska länderna är det endast Sverige som saknar möjlighet att adoptera utan samtycke från vårdnadshavaren.196 Den svenska inställ­ ningen att adoption mot förälders vilja, oavsett rättsligt vårdnadsansvar, inte är önskvärd torde inte kunna förklaras av skillnader i samhällssitua­ tion. Barn i Norge, Danmark och Finland har det lika bra som barn i Sverige, och därmed torde förutsättningarna eller behovet av tvångsadop­ tion rent materiellt sett inte skiljas sig åt. En förklaring till skillnaden skulle kunna vara att svensk rätt ger sådana möjligheter till tvångsingripanden när det gäller vårdnaden att adoption mot föräldrarnas vilja inte krävs för att tillgodose barnets intressen. I samtliga nordiska länder ges dock liknande möjligheter till tvångsingripanden.197 Inte heller torde det råda olika uppfattningar om adoptions betydelse för barnet i Sverige jäm­ fört med de övriga nordiska länderna. Forskningsresultat visar att adop­ tion kan vara bättre för barnet än långvariga familjehemsplaceringar.198 Skillnaden i synsätt på tvångsadoption synes därför närmast ha sin för­ klaring i en annan syn i Sverige än i våra grannländer på förälderns rätt till barnet. Svensk rätt präglas av en stor respekt för den biologiska för­ älderns rätt till barnet, och en syn på föräldraskap som något mer än ett vårdnadsförhållande.s. 1921

Hörande av förälder utan del i vårdnaden

1.Den förälder som inte har del i vårdnadsansvaret och vars samtycke till adoptionen därför inte krävs, skall dock enligt FB 4:10 st. 3 höras om så kan ske. Något utrymme för en bedömning av om ett hörande är lämpligt i det enskilda fallet finns inte.s. 1921

2.NJA 1966 s. 112 gällde adoption av en flicka med samtycke av en särskilts. 1921

3.förordnad förmyndare tillika ensam vårdnadshavare. Flickans moder, soms. 1921

4.inte hörts i adoptionsärendet, besvärade sig över adoptionsbeslutet soms. 1921

5.undanröjdes på grund av domvilla. Domstolen slog fast att en förälder skalls. 1921

6.höras om så kan ske. I målet hade inte visats att hinder mot hörande av för­s. 1921

7.äldrarna förelegat varför adoptionsbeslutet undanröjdes. Föräldern har inte någon formell möjlighet att förhindra en adoption. För att de allmänna förutsättningarna för adoption skall vara uppfyllda krävs endast att föräldern givits tillfälle att framföra sina synpunkter på 282 adoptionen.199 Vilken betydelse förälderns inställning till adoptionen skall tillmätas i det enskilda fallet avgörs inom ramen för domstolens all­ männa bedömning av huruvida adoptionen är till fördel för barnet. Vid denna skönsmässiga bedömning får frågan om barnets eventuella umgänge med den icke vårdnadshavande föräldern stor betydelse.200 Regeln om hörande av en icke vårdnadshavande förälder i adoptions­ ärendet fanns med redan i 1917 års lag om adoption. Någon ledning för bedömningen av vilken betydelse som skulle tillmätas det faktum att för­ äldern motsatte sig adoptionen gavs inte.201 Den allmänna inställningen bakom lagen ger dock viss ledning. Utgångspunkten var att adoption skulle genomföras när så bedömdes vara fördelaktigt för barnet. I lagens förarbeten uttrycktes en oro för att förälder utan del i vårdnaden - i all­ mänhet fadern - skulle motsätta sig en adoption på grund av skäl som inte var hänförliga till barnets bästa. Hänsynen till barnets intressen gavs därför företräde framför en icke vårdnadshavande förälders intressen genom att denne inte gavs rätt att förhindra en adoption. Respekten för det bestående äktenskapet var dock, som ovan berörts,202 starkare varför en icke vårdnadshavande förälder gavs rätt att förhindra adoption så länge äktenskapet formellt bestod. Genom 1949 års FB upphävdes helt möjligheten för en icke vårdnads­ havande förälder att förhindra en adoption. Den då existerande möjlighetens. 1921

8.283 för förälder utan del i vårdnaden att förhindra adoption under hemskillnadstiden ansågs inte vara av godo.203 1 lagens förarbeten betonades att stor hänsyn skulle tas till sådan förälders inställning; ett motsättande borde dock inte få förhindra önskvärda adoptioner.204 Förälderns intresse ansågs tillgodosett genom möjligheten att bli hörd i ärendet. Föräldern gavs också rätt att föra talan mot beslutet.s. 1922

9.I mitten av 1980-talet uppmärksammades åter en icke vårdnadshavande förälders ställning vid adoption genom en motion i riksdagen. Bakgrunden synes åtminstone delvis ha varit den förändrade synen på barns behov av umgänge med båda föräldrarna.205 Att en icke vårdnadshavande förälder (i praktiken oftast fadern) genom adoptionen gick miste om sin umgängesrätt ansågs böra beaktas om föräldern motsatte sig adoption.206 Lagut­ skottet menade i sitt yttrande med anledning av motionen att i de fall det förelåg ett fungerande umgänge med den icke vårdnadshavande föräld­ ern så torde umgänget i allmänhet förhindra en adoption.207 Det kunde dock inte uteslutas, fortsatte lagutskottet, att frånvaron av fungerande umgänge hade sin orsak i åtgärder från vårdnadshavarens sida, och att umgänget i en framtid skulle kunna förbättras. I sådana fall skulle ett krav på samtycke från den icke vårdnadshavande föräldern kunna fylla en funktion. Frågan ansågs därför böra utredas ytterligare.s. 1923

10.Förmynderskapsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande år 1989 en särskild regel där det uttryckligen stadgades att barnets båda biologiska föräldrar skulle ge sitt samtycke till adoptionen. Avsåg adoptionen barn som redan var adopterat skulle adoptivföräldrarna på samma sätt ge sitt samtycke. Enligt förslaget skulle ett vägrat samtycke från en biologisk förälder, eller en adoptivförälder, utan del i vårdnadsansvaret inte utgöra hinder för en adoption om denna ansågs förenlig med barnets bästa. Mar­ keringen av vilket inflytande den icke vårdnadshavande föräldern borde ha - samtycka i stället för höras - gjordes för att understryka att barnets kontaktbehov med båda föräldrarna medför att det normalt inte bör före­ komma att genomföra en adoption om någon av föräldrarna motsätter sig 284 den.208 Någon absolut rätt att förhindra en adoption ansågs dock inte böra finnas. Förslaget har ännu inte resulterat i lagstiftning. Förmynderskapsutredningens förslag innebär att kravet på samtycke inte är absolut. Sam­ tycke från båda föräldrarna skall formellt krävas för adoption, men adop­ tion skulle i vissa fall - om den bedöms vara till fördel för barnet - ändå kunna genomföras. Uteblivet samtycke från vårdnadshavande förälder skulle dock också enligt utredningens förslag alltid förhindra adoption. Frågan om adoption enligt svensk rätt i strid med en icke vårdnads­ havande förälders vilja har prövats i Europadomstolen för mänskliga rättig­ heter. Omständigheterna i målet var i huvuddrag följande: Case of Söderbäck v. Sweden (113/1997/897/1109). Målet gällde en flicka född 1982. Flickans föräldrar bodde inte tillsammans vid barnets födelse och fadern hade efter flickans födelse endast sporadisk kontakt med henne. Han hade inte heller del i det rättsliga vårdnadsansvaret för flickan. År 1988 ansökte moderns make om tillstånd att adoptera flickan. Flickans biologiska far motsatte sig adoptionen och yrkade på umgänge med flickan. Social­ nämnden avstyrkte i sitt yttrande adoption med hänvisning till flickans behov av umgänge med den biologiska fadern. TR anförde att flickan inte hade haft något egentligt umgänge med den biologiska fadern och inte hel­ ler hade behov av ett sådant då hon uppfattade adoptionssökanden som sin far. På grund av detta och då adoptionen i övrigt ansågs vara till fördel för flickan gavs tillstånd till adoptionen.209 Den biologiska fadern överklagade beslutet till hovrätten som dock lämnade besvären utan bifall.210 HD fann ej skäl meddela prövningstillstånd. Flickans biologiska fader vände sig däref­ ter till Europakommissionen för mänskliga rättigheter som fann att adop­ tionsbeslutet innebar en kränkning av artikel 8 i Europakonventionen, vilken stadgar rätt till skydd för familjelivet. Ärendet förelädes därför Europadom­ stolen för prövning. Europadomstolen fann dock i sin dom den 28 oktober 1998 att det lämnade tillståndet för adoption inte innebar en kränkning av nämnda artikel. Domstolen grundande sitt avgörande på flera omständighe­ ter, bland annat att kontakterna mellan den biologiska fadern och flickan hade varit oregelbundna och begränsade, och hade upphört vid tiden för adoptionsbeslutet. Vidare fann domstolen att vid tidpunkten för beslutet hade de facto familjeband funnits mellan flickan och adoptanten under sex och ett halvt år och att adoptionen konsoliderade och formaliserade dessa band. Domstolen framhöll också att det hade hållits förhandling i adoptions­ ärendet vid vilken den biologiska fadern hade kunnat framföra sina syn­ punkter. TR hade därför varit i en bättre position än Europadomstolen att bedöma avvägningen mellan de olika intressena i målet. Med hänsyn till detta och till att barnets bästa hade beaktats av de nationella domstolarnas. 1923

11.285s. 1924

12.fann Europadomstolen att adoptionsbeslutet föll inom ramen för den s.k.s. 1925

13.bedömningsmarginalen. Oaktat utgången i målet har Justitiedepartementet beslutat att på nytt överväga frågan om vilken betydelse som skall tillmätas den omständig­ heten att en icke vårdnadshavande förälder motsätter sig en sökt adop­ tion. Inriktningen på utredningens arbete är att möjligheterna att tillåta adoption mot en icke vårdnadshavande förälders vilja bör preciseras i lagen så att en garanti erhålls för att barnets bästa alltid sätts i främsta rummet vid adoption. Därtill bör reglerna vara så utformade att det inte sker något intrång i förälderns rätt till skydd för familjelivet om det inte är nödvändigt för att tillgodose barnets bästa.211 Det är således enligt anvisningarna för utredningen inte fråga om att ge en icke vårdnads­ havande förälder rätt att formellt motsätta sig en adoption. Adoption skall fortfarande vara möjlig att genomföra mot förälderns vilja om det anses nödvändigt med hänsyn till barnets intressen. Vad som är barnets bästa skall i sådant fall, på samma sätt som enligt nuvarande reglering, ske inom ramen för den allmänna bedömningen av om en adoption är lämplig och till fördel för barnet.212s. 1925

Förbud mot ersättning

1.Adoption får inte medges om ersättning har givits eller utlovats från någon sida, inte heller om underhåll till barnet avtalats, FB 4:6. Under­ hållsbidrag i form av engångsbelopp hindrar dock inte adoption om beloppet tas om hand av socialnämnd och investeras på ett för barnet för­ delaktigt sätt. Det torde numera inte förekomma i Sverige att underhålls­ bidrag för barnet betalas vid adoption.s. 1925

2.Bestämmelsen fanns med redan i 1917 års lag om adoption. Bakgrun­ den till förbudet mot ersättning - vederlag var den term som då användes - var erfarenheter från Danmark där det visat sig att adoptanten erhållit betalning för att genomföra adoptionen. Adoptanten var i dessa fall inte sällan mer intresserad av ersättningen än av barnet. Men även de som för­ medlade barn för adoption kunde tänkas vara intresserade av en del av ersättningen.213 Att i den svenska lagen helt förbjuda ersättning i samband med adoption ansågs emellertid inte lämpligt; ersättningen kom i många fall barnet till godo på ett eller annat sätt. Domstolen gavs därför rätt att meddela föreskrifter angående handhavandet av ersättningen. Vägrade 286 sökanden att efterkomma dessa skulle ansökan anses förfallen.214 Lagbe­ redningens resonemang ger tydligt uttryck för en farhåga att barn skulle bli handelsvaror som en följd av adoptionsinstitutets införande. De flesta adoptioner i Sverige avser numera barn födda i andra länder. Av de barn från andra länder som adopterades år 1996 förmedlades över 90 % genom en auktoriserad adoptionsorganisations försorg.215 Auktori­ serade adoptionsorganisationer får ta ut avgifter för att täcka egna kost­ nader av dem som söker internationell adoptionshjälp.216 Adoptionsorganisationernas kostnader för en adoption uppgick år 1992 till ca 40 000 kr. Därtill måste adoptanterna betala kostnader för översättning och legalise­ ring av handlingarna samt resa och uppehälle vid hämtning av barnet. Den genomsnittliga totalkostnaden år 1992 för en adoption var 75100 kr med variationer mellan 59600 kr för en adoption från Afrika till 83400 kr för en adoption från Latinamerika.217 För enskilds kostnader i samband med inter­ nationell adoption lämnas ett statligt engångsbidrag med 24000 kr.218 Det är mot bakgrund av det uttryckliga förbudet mot ersättning vid adoption anmärkningsvärt att någon diskussion inte har förts angående de kostnader som uppstår vid adoption från utlandet. Förmedling av adoptioner är en synnerligen ersättningskrävande verksamhet, något som också uppmärksammats i lagstiftningssammanhang. I samband med ratificeringen av 1993 års Haagkonvention om internationella adoptioner underströks i propositionen att adoptionsorganisationerna måste sträva efter att hålla nere familjernas avgifter så mycket som möjligt.219 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor har givits rätt att föreskriva redovisningsprinciper för adoptionsorganisationerna för att ”möjliggöra för konsumenterna, de sökande, att jämföra kostnaderna mellan olika organisationer”.220 Att bli förälder genom adoption kräver ändå stora eko­ nomiska uppoffringar av den som vill adoptera, i synnerhet som möjlig­ heterna att adoptera barn utan förmedlingshjälp av en adoptionsorganisa­ tion har begränsats.221 Förbudet mot ersättning kan sägas ha gett uttryck åt synsättet att för­ älder blir man för barnets skull. Vid reglernas tillkomst var adoption ett sätt att ge barnet ett hem. För att få ge ett barn ett hem skulle man intes. 1925

3.287 behöva betala. Adoptivföräldrarna skulle inte heller erhålla ersättning för att ta emot barnet. Ersättningar motsvarande vad som numera betalas vid adoption från utlandet hade förmodligen uppfattats som stridande mot lagen vid dess tillkomst. Förändringen i synsättet har skett i takt med att allt fler av de barn som adopteras kommer från andra länder, en omstän­ dighet som medför att kostnaderna för adoptionen ökar. Kostnaderna är dock inte enbart en följd av ett stort avstånd mellan adoptant och barn. Också adoptionsorganisationernas egen verksamhet måste betalas. Möj­ ligheterna för adoptanterna att undvika adoptionsorganisationens kostna­ der genom att adoptera privat har ansett böra begränsas av hänsyn till barnens rättsskydd.s. 1926

4.Det kan tyckas rimligt att den som vill adoptera själv får bära de kost­ nader som är förenade med en adoption av ett barn från ett annat land. Genom att kostnaderna för internationella adoptioner lagts på föräldrarna är verksamheten, tillspetsat uttryckt, i praktiken organiserad utifrån syn­ sättet att barn adopteras för att föräldrarna vill ha barn och därför skall de också betala de kostnader som uppstår. Liknande resonemang förs när frågan om olika former av assisterad befruktning diskuteras. Motivet hos adoptanterna att adoptera torde dock hela tiden, nu som när vederlagsförbudet infördes, varit detsamma. Motivet för att bli förälder torde därtill vara detsamma hos alla, oavsett på vilket sätt föräldraskapet uppnås. Det kan därför inte anses givet att de föräldrar som inte kan få biologiska barn skall betala höga kostnader.s. 1927

5.Oavsett frågan om vem som skall stå för kostnaderna för adoption framstår det uttryckliga förbudet mot ersättning vid adoption som otids­ enligt mot bakgrund av den situation adoptionsverksamheten idag befin­ ner sig i. Förbudet ger i sin nuvarande utformning uttryck för en syn på adoption som en altruistisk handling det inte längre är fråga om. Vederlagsförbudet borde därför snarare innebära att samhället, inte de enskilda, står för kostnaderna för adoption så att någon ersättning från de senare inte blir nödvändig. I vart fall, vilket kanske är det mest realistiska synsättet, borde förbudet mot ersättning i samband med adoption omfor­ muleras för att bättre överensstämma med den verklighet regeln fungerar i.s. 1927

Tillstånd till adoption

Domstol prövar adoptionsansökan

1.Domstol skall, innan beslut om adoption meddelas, kontrollera att de all­ männa förutsättningarna - som behandlats i föregående avsnitt 5.6 - för adoption är uppfyllda. Om så inte är fallet måste ansökan om adoption 288 avslås. Domstolen skall också, enligt FB 4:6 st. 1, pröva om det är lämp­ ligt att adoptionen äger rum. Denna prövning omfattar flera led. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet. Dessutom måste det finnas en anledning till adoptionen; att sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra det eller att det annars med hänsyn till det personliga för­ hållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adop­ tionen. I det följande skall dessa olika moment behandlas men i omvänd ordning; vad som kan anses vara till fördel för barnet behandlas efter anledningen till adoptionen. Men först några ord om domstolens pröv­ ning i formell mening. Prövningen av adoptionens lämplighet föreskrevs redan i 1917 års lag om adoption. Det förutsågs då att adoption skulle komma att innebära genomgripande förändringar för de berörda parterna, något som också delvis var syftet. För att skydda de berörda, i synnerhet den som skulle adopteras, ansågs det nödvändigt med en viss prövning av omständighe­ terna i det enskilda fallet.222 Erfarenheter från utlandet gav vid handen att adoptionsinstitutet i vissa fall hade missbrukats. Avsikten hade inte alltid varit att skapa ett förhållande som mellan barn och föräldrar utan adoption hade i vissa fall använts för att uppnå ekonomisk vinning. Prövningen anförtroddes av praktiska skäl de allmänna domstolarna som ansågs vara väl skickade att företa den fria prövning som föreskrevs. Möjligheten att överklaga domstolens beslut sågs som ytterligare en fördel.223 Innan ett ärende om adoption avgörs skall domstolen, enligt FB 4:10, inhämta upplysningar om barnet och sökanden. Avser adoptionen barn under 18 år skall yttrande från socialnämnden i barnets (om barnet finns i Sverige) och sökandens hemkommuner inhämtas. Socialnämndens utredning och yttrande läggs till grund för domstolens bedömning av adoptionens lämplighet. När socialnämnden ombeds yttra sig i ett adop­ tionsärende rörande ett barn som placerats hos de blivande föräldrarna efter ett medgivande enligt SoL 25 §, finns redan en grundlig utredning av hemmet. Socialnämndens yttrande till domstolen enligt FB 4:10 om adoptionens lämplighet torde i praktiken bygga på denna tidigare utred­ ning om hemmets lämplighet.224 Socialnämnden har tillgång till detalje­ rad information som kan läggas till grund för ett yttrande i adoptions-s. 1927

2.289 ärendet också i de fall adoptionsansökan gäller barn som placerats i familjehem för vård enligt LVU eller vid en frivillig placering enligt SoL.s. 1928

Anledning till adoption

1.5.7.2.1 Faktisk eller önskad föräldraroll Eftersom en adoption på ett genomgripande sätt omgestaltar de närmast berördas familjerättsliga ställning och dessutom kan ha stor betydelse även för andra personer, får adoption enligt FB 4:6 inte medges utan att särskild anledning föreligger.225 En anledning kan vara att sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra barnet. Har adoptanten tagit sig an barnet och givit det vård och fostran har det rent faktiskt uppstått ett för­ hållande liknande det mellan föräldrar och barn som genom adoption får rättslig bekräftelse. Men oftast gäller adoption små barn varför något sådant förhållande inte har hunnit uppstå mellan barnet och adoptanten. Det är i sådana fall avsikten att vårda och fostra barnet som utgör särskild anledning till adoption.s. 1929

2.Formuleringen av vad som utgör anledning till adoption utgår från adoptionsinstitutets syfte: att ge barn föräldrar och familjer inte bara rent faktiskt utan också i rättsligt hänseende. Regelsystemet ger i detta sam­ manhang uttryck åt en mycket pragmatisk syn på föräldraskap - den som har tagit hand om ett barn eller vill ta hand om ett barn skall också till­ erkännas status som rättslig förälder. 5.7.2.2 Annan särskild anledning Trots att det genomgående betonas att adoption skall ha till syfte att skapa ett förhållande mellan adoptivbarn och adoptant som är så likt det ”naturliga” som möjligt, kan adoption enligt FB 4:6 tillåtas även i andra situationer, om det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.s. 1929

3.Redan i 1917 års lag gavs möjlighet till adoption när annan särskild anledning fanns, men några bestämda riktlinjer för bedömningen av när sådan anledning skulle anses föreligga gavs inte i lagen eller dess för­ arbeten. Däremot gavs exempel på situationer där förutsättningarna för adoption skulle kunna anses uppfyllda. En sådan situation ansågs vara när en äldre barnlös man ville lämna sitt namn och förmögenhet åt en vuxen systerson genom adoption, en annan adoption av den som räddat adoptanten ur livsfara, enligt modell från fransk rätt.226 Det överlämnades 290 åt domstolen att efter en fri bedömning i det enskilda fallet avgöra om sådan annan anledning till adoption fanns. Ar 1981 förtydligades förutsättningarna för att domstol skulle ge till­ stånd till adoption på grund av annan särskild anledning eftersom det ansågs föreligga en viss osäkerhet i rättstillämpningen i detta hänse­ ende.227 RH 1980:4 I målet hade två makar ansökt om att få adoptera den ena makens 20-årige bror som var bosatt i Jugoslavien. Syftet med adoptionsansökningen var främst att bereda brodern bättre möjligheter till försörjning än vad han kunde väntas få i Jugoslavien. Särskild anledning till adoption ansågs inte föreligga varför ansökan avslogs. Flera andra liknande fall hade varit föremål för prövning.228 Genom pre­ ciseringen i lagen slogs fast att adoption skulle tillåtas om det med hän­ syn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns sär­ skild anledning till adoptionen. Avsikten var att klart ange att det vid adoption normalt bör vara fråga om att befästa ett förhållande av väsent­ ligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn.229 Ramarna för vad som kan anses utgöra ett förhållande som det mellan barn och föräldrar synes härigenom ha vidgats i jämförelse med vad som framträder genom de allmänna förutsättningarna för adoption. Det är inte helt lätt att ur refererad rättspraxis utläsa vilka krav som i praktiken ställs på det personliga förhållandet mellan den som skall adopteras och adoptant. I de refererade rättsfall som finns har en bedöm­ ning skett av om förhållandet mellan adoptivbarn och adoptant i det enskilda fallet liknar förhållandet mellan barn och förälder. I NJA 1989 s. 67 gavs en ensamstående adoptant tillstånd att adoptera en 21-årig man från Gambia. Adoptanten och mannen hade haft ständig kon­ takt under lång tid och också träffats varje år. Parternas personliga förhål­ lande ansågs vara av sådan karaktär att det kunde jämföras med ett normalt förhållande mellan far och son. Ett liknande förhållande förelåg i RH 1997:20 i vilket mål två makar gavs tillstånd att adoptera en 21-åriga kvinna som de träffat fyra och ett halvt års. 1929

4.291s. 1930

5.tidigare. Kvinnan hade varit fosterhemsplacerad under hela sin uppväxt ochs. 1931

6.hade till stor del förlorat kontakten med sin biologiska familj. Kvinnan hades. 1931

7.det senaste året bott hos makarna. Vid prövningen av frågan om förhållandets. 1931

8.mellan makarna hade samma djupa innebörd som det som brukar känne­s. 1931

9.teckna förhållandet mellan föräldrar och barn fäste hovrätten särskild vikts. 1931

10.vid att kvinnan tycktes vara i stort behov av en genuin familj och stöd i sins. 1931

11.utveckling. Trots att kvinnan och makarna känt varandra under en relativts. 1931

12.kort tid fann hovrätten att deras relation väsentligen var av samma innehålls. 1931

13.som det mellan barn och föräldrar. Adoption medgavs därför. Domstolarna gjorde i dessa fall en kvalitativ bedömning av förhållandet mellan de berörda parterna, något som också synes ha varit avsikten med den införda preciseringen i lagen. Den tid som sökande och adoptivbarn har känt varandra synes påverka bedömningen av förhållandet dem mellan, likaså om adoptivbarnet har eller har haft kontakt med föräldrar.230 En omständighet som tilldragit sig uppmärksamhet i detta sammanhang är åldersskillnaden mellan adoptanterna och den som skall adopteras.231s. 1931

Till fördel för barnet

1.5.7.3.1 Allmänt om lämplighetsprövningen Att adoptanten uppfyller de krav som ställs på honom eller henne samt att övriga allmänna förutsättningar för adoption är uppfyllda är grundläg­ gande villkor för att adoptionen skall kunna beviljas. Därtill krävs att det finns särskild anledning till adoption, som huvudregel att det mellan adoptant och barn föreligger eller avses uppkomma ett förhållande lik­ nande det mellan barn och deras biologiska föräldrar. Men detta är inte tillräckligt. För att adoption skall medges krävs slutligen att domstolen vid en sammantagen bedömning i det enskilda fallet finner att adoptionen 292 är till fördel för barnet, FB 4:6. Uttryckt på ett annat sätt måste adoptio­ nens genomförande befinnas vara till barnets bästa. Barnets bästa kan sägas ha varit ledstjärna för adoptionsavgöranden sedan lagen om adoption infördes år 1917. Barnets bästa som målsättning vid adoption har dock, som i många andra sammanhang där uttrycket använts, givits olika innebörd beroende på vid vilken tidpunkt frågan varit föremål för bedömning. Centralt vid bedömningen av den enskilda adoptionens lämplighet är och har alltid varit adoptanternas förmåga att fungera som föräldrar i det enskilda fallet och hur de kan förväntas ta hand om barnet. När adoptionslagen infördes rådde i samhället en ganska okomplicerad syn på barns fostran.232 1 takt med att synen på barnupp­ fostran förändrats har såväl uppfattningen om vad som är bäst för barnet som de krav som ställs på adoptanterna påverkats. Till detta kommer det faktum att adoptivföräldrar i rättsligt hänseende i allt högre grad tar de biologiska föräldrarnas plats. Därmed har den bakgrund förändrats mot vilken lämplighetsbedömningen görs. Andra omständigheter än adoptantens förmåga att ta hand om barnet har fått betydelse. I synnerhet gäller detta vid adoption av barn med ursprung i Sverige. Avser adoptionsansökningen barn under 18 år skall också särskilt beaktas, huruvida sökanden eller barnet har anknytning till främmande stat och om det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet om adoptionen inte blir gällande där.233 Walin har beskrivit lämplighetsprövningens betydelse på följande sätt: ”Huruvida barnet skall berövas möjligheten att växa upp hos sina natur­ liga föräldrar och omplanteras i ett annat hem, är livsavgörande.”234 Men vad är barnets bästa när det gäller adoption? När är adoptivföräldrar bättre än biologiska föräldrar och hur skall ett sådant spörsmål kunna avgöras? Frågorna kan inte besvaras generellt, inte heller är de särskilt lätta att avgöra det enskilda fallet. Vad som kan åstadkommas här är endast en redogörelse för vad som, i lagarnas motiv och i den juridiska litteraturen, ansetts böra läggas till grund för bedömningen. Refererad domstolspraxis när det gäller adoption är sparsam och rör i stor utsträck­ ning fall där adoption inte beviljats. En medgiven ansökan om adoption blir mycket sällan föremål för högre rätts prövning. Praxis ger därför sällan upplysning om vad som anses vara till fördel för barnet vid adoption,s. 1931

2.293 utan oftast endast vad som medför att adoption inte anses vara till fördel för barnet. 5.7.3.2 Adoptanternas förmåga att fungera som föräldrar Förändringarna av synen på barnets bästa i samband med adoption speg­ las i hur de allmänna förutsättningarna för adoption formulerats och de formella kraven som ställs på adoptanterna. Synen på adoptanternas per­ sonliga egenskaper och förmåga att fungera som föräldrar, som den beskrivs i motiven till reglerna, tycks ha varit ganska oförändrad genom åren. Redan i motiven till 1917 års lag framfördes följande synsätt som i stor utsträckning fortfarande äger sin giltighet:235s. 1932

3.För att denna [adoptionen] skall kunna anses lämpligen böra äga rum, måstes. 1933

4.det, särskilt när den, som skall adopteras, är minderårig, noga tillses, atts. 1933

5.adoptionen verkligen kan antagas skola lända till gagn för barnet. För sådants. 1933

6.ändamål är det nödvändigt att undersöka så väl barnets som adoptantens för­s. 1933

7.hållanden. Endast om barnet kan anses erhålla fullt goda levnadsvillkor börs. 1933

8.adoptionen beviljas. Stor vikt ligger ock på adoptantens person. Det börs. 1933

9.noga prövas, huruvida han på grund av sin vandel och övriga egenskapers. 1933

10.kan vara skickad att giva barnet den uppfostran, varav det kan vara i behov.s. 1933

11.Brister något däruti, bör barnet icke lämnas till honom. Vid sin prövning fårs. 1933

12.rätten jämväl tillfälle att taga hänsyn till lämplig åldersskillnad mellan par­s. 1933

13.terna, utsikten för adoptanten att få egna barn o.s.v. Majoriteten av alla adoptioner i Sverige idag avser barn från ett annat land. Innan barnet kommer till Sverige måste de blivande adoptivföräld­ rarna ha socialnämndens medgivande, enligt SoL 25 §, för att få ta emot barnet i sitt hem. Medgivande krävs också för att få ta emot barn födda i Sverige för adoption och för att ta emot barn i familjehem (fosterbarn). Kravet på medgivande från socialnämnden att ta emot barn i dessa situa­ tioner innebär att de flesta barn som adopteras inte kommer i kontakt med sina blivande föräldrar utan att socialnämnden givit sitt tillstånd till det.s. 1933

14.Socialnämndens medgivande att ta emot en underårig får inte lämnas utan att förhållandena i hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda. Det är av naturliga skäl de blivande adoptivföräldrarna och deras lämplighet som föräldrar som står i centrum för utredningen och som avgör om de skall få ta emot barn för adoption. NIA har meddelat anvisningar för socialnämndens utredning av hemmet och prövningen av de blivande adoptivföräldrarnas lämplighet inför ett beslut om medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption. Anvisningarna ger en bild av vilka egenskaper hos föräldrarna som anses betydelsefulla. 294 En förberedande bedömning av föräldrarnas lämplighet sker inled­ ningsvis med beaktande av vissa faktorer som hälsa, ålder, språk och registeruppgifter.236 Om dessa uppgifter inte ger anledning att föreslå ett avslag på ansökan görs en utförligare utredning. Den fördjupade utred­ ningen omfattar tidigare och nuvarande levnadsförhållanden, hälsotill­ stånd, personlighet och intressen, religion och livsåskådning, äktenskap och relationer till släkt och omgivning, motiven för adoption samt inställ­ ning till barn och ungdom.237 Medgivande att ta emot ett barn skall ges endast om de sökande bedöms ha goda förutsättningar att erbjuda barnet en från alla synpunkter tillfredsställande uppväxtmiljö. Det är barnets intressen som skall vara avgörande, föräldrarnas önskan att få adoptera skall inte inverka på bedömningen.238 Gäller medgivandet att ta emot ett barn från utlandet får medgivande inte lämnas om den eller de som vill adoptera inte har tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov. De som önskar adoptera skall också ha blivit informerade om den plane­ rade adoptionens innebörd.239 När ett namngivet barn har föreslagits för adoption skall socialnämnden, inom två veckor från det att adoptanterna anmält att ett barn anvisats för adoption, pröva om samtycke till ett fort­ satt adoptionsförfarande skall ges.240 5.7.3.3 Förlust av rättslig samhörighet med de biologiska föräldrarna Vid adoption av barn under 18 år avgörs frågan om adoptionen är till fördel för barnet i stor utsträckning efter beaktande av adoptanternas förutsätt­ ningar att rent faktiskt kunna ta hand om barnet som föräldrar. Det faktum att adoptionen innebär att den rättsliga samhörigheten med de biologiska föräldrarna helt upphör kan emellertid få betydelse i vissa fall, i synnerhet när en förälder som inte har del i vårdnaden motsätter sig adoptionen. Is. 1933

15.295 detta sammanhang talas ofta om att de rättsliga banden till de biologiska föräldrarna ”skärs av”. Ordvalet för tanken till något slags fysiskt förfa­ rande och framstår som onödigt dramatiskt och tendentiöst. Ordbruket har blivit allt vanligare på senare tid i samband med diskussion om betydelsen av umgängesrättens bortfall efter adoption. Tidigare användes uttryck som att adoptionen ”helt och hållet omgestaltar barnets personliga förhållan­ den” eller ”genomgripande omgestaltar de därav närmast berördas familje­ rättsliga ställning”241, uttryck som ger en annan bild av vad som sker.s. 1934

16.Domstolen skall vid lämplighetsbedömningen beakta den icke vård­ nadshavande förälderns uppfattning.242 Förälderns uppfattning får särskild betydelse vid s.k. styvbarnsadoptioner och vid adoption av barn placerade i familjehem. I dessa fall finns föräldern, till skillnad mot när barnet är utlandsadopterat, ofta i Sverige och har kanske en viss kontakt med barnet eller har i vart fall förutsättningar att ha kontakt med barnet.s. 1935

17.Adoption innebär sedan år 1958 att alla rättsliga relationer mellan bar­ net och de biologiska föräldrarna upphör. Att denna följd av adoptionen måste tillmätas betydelse vid bedömningen av om adoptionen kan anses vara till fördel för barnet framstår som självklart. I rättspraxis synes det dock nästan uteslutande vara förlusten av umgängesrätten som beak­ tats.243 Förlusten av andra till det rättsliga föräldraskapet knutna rättsverk­ ningar, som rätten till arv och underhåll eller vårdnad om ett minderårigt barn, har inte särskilt uppmärksammats. Betydelsen av förlusten av umgängesrätten med de biologiska föräldrarna beaktas därtill nästan ute­ slutande när den icke vårdnadshavande föräldern motsätter sig adoptio­ nen.244 Sett ur barnets perspektiv kan den förlust av umgängesrätten som alltid följer av en adoption, också av adoption till vilken vårdnadshavaren samtyckt och den andra föräldern tillstyrkt, vara lika kännbar.245 Fokuse296 ringen på umgängesrätten kan också betraktas i ljuset av att denna är den rättsföljd av rättsligt föräldraskap som också kan fastställas i förhållande till annan än förälder. Barnet har enligt FB 6:15 st. 3 rätt till umgänge med annan än förälder som står barnet nära. Det är möjligt att enligt gäl­ lande regler i FB låta umgängesrätten med den biologiska föräldern bestå efter adoption, om ett sådant arrangemang skulle befinnas vara till bar­ nets bästa.2461 praxis synes dock detta inte ha förekommit.247 5.7.3.4 Närmare om umgängesrätt och adoptions lämplighet Umgängesrättens betydelse vid lämplighetsbedömningen betonas i olika sammanhang. I förarbeten och i litteraturen förespråkas en restriktiv håll­ ning vad gäller bifall till ansökan om adoption i de fall en icke vårdnads­ havande förälder motsätter sig adoptionen. Inställningen motiveras med hänvisning till den betydelse för barnet som en relation till båda föräld­ rarna har.248 Uppfattningen om umgängets betydelse för barnet genom­ syrar också diskussionerna kring ett eventuellt krav på samtycke till adoption från en icke vårdnadshavande förälder. Betoningen av umgäng­ esrättens betydelse skulle dock också kunna ses som ett uttryck för att förälderns eget intresse av att inte få sina rättsliga band till barnet ”avskurna” borde skyddas.249 Att adoption medför att den biologiska förälderns ”privilegierade” position vad gäller umgängesrätt försvinner har i praxis i några fall ansetts tala mot adoption; det har inte ansetts vara till barnets fördel att gå miste om umgängesrätt med den icke vårdnadshavande föräldern.250 I andra fall har emellertid förlusten av umgängesrätten med den biolo­ giska föräldern inte ansetts vara så negativ att den ansetts böra förhindra adoption.251 En förklaring till den betydelse förlusten av umgängesrätten fått vid bedömningen av om en adoption kan anses lämplig är ett antagets. 1935

18.297 samband mellan det faktum att en icke vårdnadshavande förälder motsätter sig adoption, att barnet förlorar sin rättsliga möjlighet till umgänge med en biologisk förälder och bedömningen av om en adoption kan anses lämplig. Vari detta samband består finns dock inte klart angivet.s. 1936

19.Bedömningen av om adoptionen i det enskilda fallet är lämplig har i ett historiskt perspektiv i huvudsak gjorts efter beaktande adoptanternas förmåga att fungera som föräldrar. Genom att lyfta fram förlusten av rätten till umgänge som en viktig omständighet vid bedömningen av adoptio­ nens lämplighet får prövningen en annan karaktär än tidigare. Adoption ses som en rättslig fråga som berör de biologiska föräldrarnas rätt snarare än som ett sätt att tillgodose barnets behov av omvård. Det faktum att umgängesrättens betydelse uteslutande betonas i de fall den icke vård­ nadshavande föräldern motsätter sig adoption antyder att beaktandet åtminstone delvis betingas av andra hänsyn än barnets intressen. Intrycket förstärks av det faktum att umgängesfrågan i huvudsak uppmärksammats i samband med styvförälderadoption. Om umgänge har den betydelse för barnet som antyds i diskussionen borde frågan om umgänge uppmärk­ sammas i större utsträckning även i samband med adoption av barn från andra länder. Mot bakgrund av den betydelse umgänge med biologiska föräldrar fått i svensk rätt kan uti andsadoptioner som sådana ifrågasättas, i vart fall adoption av barn som inte övergivits.s. 1937

20.Betonandet av umgängesrätten i samband med adoptions tillåtande speglar en avvägning mellan biologiskt och socialt föräldraskap, eller - närmare bestämt - avvägningen mellan biologiskt och socialt faderskap när det gäller barn födda i Sverige.252 Frågan om betydelsen av att en icke vårdnadshavande förälder motsatt sig adoption har, i den mån den upp­ märksammats, varit knuten till styvbarnsadoptioner, dvs. när moderns make har önskat adoptera barnet. Frågan har blivit mer brännbar sedan slu­ tet av 1980-talet. Att faderns samtycke då började tilldra sig uppmärksam­ het kan förklaras av det - alltsedan slutet av 1960-talet - ökande antalet separationer bland föräldrar och den därmed sammanhängande ökningen av antalet ombildade familjer. Det växande intresset från frånskilda fäder att inte frånhändas sina barn har också haft betydelse i sammanhanget. Till saken hör också en förändrad syn på rättsligt vårdnadsansvar. 298 Rättsligt vårdnadsansvar var under lång tid knutet till den faktiska omvårdnaden om barnet. Den som inte hade hand om barnet kunde inte heller bestämma över barnet. Regeln om att den förälder som inte har del i vårdnaden inte kan förhindra en adoption har sin grund i den tidigare synen på rättsligt vårdnadsansvar. I takt med den ökade separationsfrekvensen bland föräldrar framstod en ordning enligt vilken allt fler fäder inte hade del i det rättsliga vårdnadsansvaret som en mindre tillfredsställande ord­ ning, i synnerhet sett ur den icke vårdnadshavande förälderns synvin­ kel.253 Vårdnadsreglerna har med tiden förändrats så att också den för­ älder som inte ombesörjer den faktiska vårdnaden om barnet kan ha del i det rättsliga vårdnadsansvaret och den därmed sammanhängande bestäm­ manderätten över barnet. Den bakomliggande tanken är att förälder som har del i det rättsliga ansvaret för barnet utan att bo med barnet tar del i den faktiska vården genom ett omfattande umgänge. Mot bakgrund av att båda föräldrarna enligt gällande rätt normalt har del i vårdnadsansvaret kan det ifrågasättas om en icke vårdnadshavande förälders uppfattning i adoptionsfrågan verkligen skall ges en starkare ställning. Har en förälder inte del i vårdnaden är det sannolikt att en sådan ordning bedömts vara till barnets bästa. Sett ut barnets synvinkel finns det anledning ifrågasätta vilket syfte ett stärkande av en icke vårdnadshavande förälderns möjlig­ heter att motsätta sig en adoption skulle fylla. Detta skall utvecklas ytter­ ligare. I de fall där frågan om adoption mot en icke vårdnadshavande föräld­ ers vilja varit föremål för bedömning i praxis har barnet levt med sin mor och hennes man, dvs. barnets styvfar. Styvfadern har önskat adoptera barnet. Avsikten har varit att också i rättsligt hänseende inlemma barnet i den familj barnet lever. Om den icke vårdnadshavande fadern ges rätt att förhindra adoption innebär det att han kan hindra att någon annan man får det rättsliga ansvaret för barnet utan att själv behöva ta något ansvar för barnets omvårdnad. Någon skyldighet för mannen att själv ta större del i vården om barnet finns inte. Vill han det är han oförhindrad att ansöka om rättsligt vårdnadsansvaret för barnet, vilket förmodligen är ett bättre alternativ för barnet än enbart en rätt att förhindra adoption. En begäran om gemensamt vårdnadsansvar skall enligt nu gällande regler bifallas om gemensam vårdnad inte strider mot barnets bästa. Kan en sådan begäran inte bifallas måste det kunna ifrågasättas om mannen skall ha rätt att förhindra att barnets faktiska situation erhåller rättslig bekräf­ telse.s. 1937

21.299s. 1938

22.Ett stärkande av den biologiska faderns rätt att förhindra adoption innebär att betydelsen av den biologiska släktskapen ökar jämfört med betydelsen av det sociala föräldraansvaret för barnet. Möjligheterna att rättsligt bekräfta barnets faktiska situation minskar därmed. En sådan syn på betydelsen av biologiskt föräldraskap jämfört med det sociala föräldraskåpet har kommit till uttryck i praxis. Där konstateras det ibland vid bedömningen av om adoption är till fördel för barnet att adoptionen inte på något påtagligt sätt förändrar barnets faktiska situation eftersom styv­ föräldern redan etablerat en relation till barnet som tillgodoser barnets behov. En adoption medför i dessa fall inte någon påtaglig förändring för barnet, varför adoptionen inte ansetts fylla något syfte.254 Att helt bortse ifrån barnets faktiska situation vid bedömningen av adoptionens lämplig­ het försämrar möjligheterna att bedöma vad som är barnets bästa. Andra till rättsligt föräldraskap knutna rättsverkningar, som arvsrätt, kommer inte med i bedömningen. Genom att vid lämplighetsprövningen av en adoption lägga så stor vikt vid eventuellt umgänge som förespråkas i för­ arbeten och litteratur, fjärmas adoption från det som är adoptionens ursprungliga syfte - att ge barnet två föräldrar som tar hand om barnet.s. 1939

23.Frågan är därför om det inte är möjligheten för en vårdnadshavande förälder utan del i den faktiska vården av barnet att förhindra adoption som borde ifrågasättas istället för ett stärkande av dennes ställning. Ökade möjligheter att bortse ifrån en vårdnadshavande föräldern nega­ tiva inställning till en adoption skulle också föra den svenska regleringen närmare den i de övriga nordiska länderna. Det är där möjligt att bortse från vårdnadshavarens inställning till adoptionen och tillåta adoption, om adoption anses vara påkallad av hänsyn till barnets bästa.255s. 1939

”... som sitt eget...” - sammanfattning och