1.5.5.2.1 En ”familj” åt barnet är målsättning En till synes given utgångspunkt i Lagberedningens betänkande år 1913 var att de blivande adoptivföräldrarna skulle vara makar som ville adop tera ett barn gemensamt och därigenom inlemma barnet i en familj. Regelsystemet utformades med målsättningen att barnet genom adoptio258 nen skulle tillförsäkras en familj bestående av två föräldrar; en uppfatt ning som därefter inte förlorat sin aktualitet. Redan från början gavs dock en person möjlighet att adoptera barn ensam. Även i de fallen är det emellertid ofta fråga om att ge barnet en familj bestående av två föräld rar, eftersom det många gånger rör sig om adoption av makes barn, s.k. styvbarnsadoption. Det är det heterosexuella parförhållandet som ligger till grund för synen på barns familjer i detta sammanhang. Kraven från homosexuella par att få adoptera på samma villkor som heterosexuella par innebär ett ifrågasättande av denna utgångspunkt. En ogift homosexuell person som inte döljer sin sexuella läggning, har enligt ett avgörande från regerings rätten år 1993 inte möjlighet att adoptera. Det främsta skälet till domsto lens ställningstagande var den sökandes familjebildning: RÅ 1993 ref. 102. En man som levde i ett homosexuellt parförhållande väg rades av sociala distriktsnämnden medgivande enligt 25 § socialtjänstlagen att i sitt hem ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera barnet. Mannen överklagade distriktsnämndens beslut till länsrätten. Mannen uppfyllde de krav som kan ställas på en blivande adoptant vad gäller ålder, hälsa, boende, ekonomi, social situation etc. Länsrätten, vars dom fastställdes av högre instanser, slog inledningsvis fast att en förutsättning för medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption är att förhållandena i det enskilda hem met är sådana att barnet kan ges en god vård och fostran och i övrigt gynn samma uppväxtförhållanden. I kravet på gynnsamma uppväxtförhållande ansågs omgivningens attityder till familjebildningen böra ingripas. Länsrätten fann att eftersom det existerar ett socialt förbud mot homosexualitet i sam hället, kommer ett barn som växer upp i ett hem med ett homosexuellt för äldrapar att dagligen konfronteras med dessa attityder. Barnet utsätts däri genom för en avsevärd psykisk påfrestning. Detta i kombination med att utländska adoptivbarn i psykologiskt hänseende har en svårare situation än andra barn medförde att mannen inte ansågs lämplig att ta emot ett utländskt barn för adoption. Det var således inte familjen som sådan som inte uppfyllde kravet på en god uppväxtmiljö utan snarare omgivningens attityder till denna familjeform.102s. 1933
2.259 5.5.2.2 Endast makar får adoptera gemensamt Den bästa familj som kunde ges adoptivbarnet var år 1913 en familj grundad på äktenskapet. Lagberedningen fann därför att starka skäl talade för att kräva att makar skulle adoptera gemensamt. Eftersom avsikten var att inlemma barnet i en familj ansågs det inte lämpligt att tillåta att endast den ena maken ensam adopterade barnet. Synsättet finns fortfarande kvar i lagen. Den som är gift måste som huvudregel adoptera tillsammans med den andra maken, FB 4:3. Enligt FB 4:4 är det endast makar som kan adoptera gemensamt. Samma regel finns i övriga nordiska länder.103s. 1934
3.Samboende par kan därmed inte adoptera gemensamt. Eftersom det svenska regelsystemet i andra sammanhang i huvudsak förhåller sig neu tralt till huruvida familjer grundas på äktenskap eller faktiskt samboende, kan begränsningen sägas spegla en för det svenska rättssystemet ganska främmande syn på - åtminstone heterosexuellt - samboende.104 En ändring av bestämmelsen har diskuterats,105 men hittills avvisats med hänvisning till internationella åtaganden. Sverige har nämligen anslutit sig till flera internationella konventioner enligt vilka andra än makar inte tillåts adop tera gemensamt.106 Förbudet för andra än makar att adoptera gemensamt gäller dock även när adoptionen avser barn som har hemvist i Sverige, s.k. inhemsk adoption. Samboende par måste därför ingå äktenskap för att få adoptera gemensamt.s. 1935
4.Av partnerskapslagen 3:2 framgår att registrerade partner vare sig gemensamt eller var för sig får anta adoptivbarn enligt FB 4 kap. Skälet bakom förbudet var att det inte rådde någorlunda enighet bland forskare om vilka konsekvenser det kan ha för ett barn att växa upp i en homosexu ell familj.107 Därtill antogs att en lagstiftning som möjliggör ett gemen samt föräldraskap för homosexuella par skulle strida mot värderingarna i samhället.108 Frågan om homosexuellas rätt att adoptera är för närvarande föremål för utredning. Regeringen tillsatte i februari år 1999 en parlamen tarisk utredning om barn i homosexuella familjer. En av utredningens 260 uppgifter är att överväga om det bör införas en ”allmän möjlighet för barn att bli adopterade av registrerade partner gemensamt”.109 Frågan om en möjlighet för samboende - heterosexuella eller homosexuella - att adoptera gemensamt är uttryckligen undantagen utredningens bedömning.110 Den rådande situationen, när sambor inte får adoptera gemensamt medan en sådan möjlighet för registrerade partner är föremål för utred ning, kan tyckas anmärkningsvärd; åtminstone om syftet med adoption är att ge barnet föräldrar och en familj. Förbudet för ogifta sambor att adop tera gemensamt skulle kunna förklaras med hänvisning till att äktenska pet kan ses som en garanti för att barnet tillförsäkras en bestående familj. Begränsningen av gemensam adoptionsrätt till makar tillkom i ett sam hälle där samboende utan äktenskap inte förekom, eller i vart fall inte erkändes, som samlevnadsform. Möjligheterna att erhålla äktenskaps skillnad år 1917 var mer begränsade än de är idag. Äktenskap som garant för bestående familjeliv har därför numera begränsat värde enligt skilsmässostatistiken.111 Registrerat partnerskap kan upplösas på samma sätt som äktenskap varför barnet inte heller i dessa fall torde kunna antas till försäkrad en bestående familj.112 Förbudet för ogifta sambor att adoptera gemensamt får därför antas vara motiverat av hänsyn till att samboende inte accepteras som samlevnadsform i andra länder på samma sätt som i Sverige. En utredning av rätten för registrerade partner att adoptera gemensamt får mot denna bakgrund antas utmynna i ett avvisande ställ ningstagande, åtminstone vad gäller bam från andra länder. Om man i andra länder inte accepterar ogifta samboende heterosexuella par som föräldrar, framstår det som osannolikt att homosexuella par - även om de registrerat sitt partnerskap - skulle anses godtagbara som adoptivföräld rar.113 För övrigt kan det ifrågasättas om andra länders krav för förmed ling av barn för adoption verkligen skall läggas till grund för principiella ställningstaganden rörande föräldraskap i svensk rätt på det sätt som skett. Avgörande för vilka krav på de blivande adoptivföräldrarna som skall ställas i den svenska regleringen borde vara att kraven medför att barnet får en bättre uppväxt än utan kraven. Tillgången på barn att för medla för adoption är ett problem på en annan nivå, som inte lämpligen bör lösas genom förändringar i kraven på de blivande adoptanterna.s. 1935
5.261 5.5.2.3 Adoption av styvbarn Regeln att makar skall adoptera gemensamt är inte utan undantag. En gift person kan, med makens tillstånd, enligt FB 4:3 adoptera den makens barn.114 Barnet betraktas därefter som makarnas gemensamma bam. FB 4:3 utgör ett undantag till regeln i FB 4:8 som anger att barnet efter adoption står i rättsligt förhållande endast till adoptanten. När make adopterar den andra makens barn kvarstår det rättsliga förhållandet mellan barnet och den make och förälder som inte deltar i adoptionen.s. 1936
6.Möjligheten för make att adoptera den andra makens barn innebar, när den infördes, att barnet kunde få den faktiska familjesituationen rättsligt bekräftad. De flesta sammanboende par var år 1917 gifta och därför kan det antas att om barnet bodde med två vuxna så var dessa gifta med var andra. Att idag, drygt 80 år senare, upprätthålla begränsningen av möjlig heterna att adoptera styvbarn till makar framstår inte som given om det är hänsynen till barnets bästa som skall vara avgörande. Många barn växer idag upp i familjer med två samboende vuxna där endast den ena av de vuxna är rättslig förälder till barnet och den andre således är styvförälder, dvs. social förälder. Begränsningen av gemensam adoptionsrätt till makar innebär att barnet inte kan få sin faktiska familjesituation rättsligt bekräf tad om inte föräldern gifter sig med styvföräldern. Om den biologiska föräldern avlider har en efterlevande styvförälder begränsade möjligheter att få ett rättsligt ansvar för barnet.115 För barnet kan detta i vissa situatio ner innebära osäkerhet. Problematiken har uppmärksammats när det gäl ler barn som växer upp i familjer med två vuxna av samma kön.116 Utred ningen om barn i homosexuella familjer har i uppdrag att bedöma om skillnaden mellan registrerade partner och äkta makars möjligheter till styvbarnsadoption har tillräckliga skäl för sig.117 Enligt den i Island år 1996 antagna partnerskapslagen är det möjligt för partner att få gemen samt vårdnadsansvar för den andra partnerns barn.ll8I Danmark ges numera möjlighet för den som ingått partnerskap att adoptera partners barn, utom när barnet är adopterat från utlandet.119s. 1937
7.Barnets möjligheter att få ett socialt föräldraskap rättsligt bekräftat är beroende av om föräldern och styvföräldern ingått formenligt äkten 262 skap.120 Att en existerande barn- och föräldrarelation rättsligt skall kunna bekräftas endast i dessa fall har inte motiverats. Om det är barnets intressen som skall tillgodoses med möjligheten för make att adoptera den andra makens barn, kräver frånvaron av sådan möjlighet för sambo en tydlig motivering. 5.5.2.4 Adoption när ena maken har förhinder Om den ena maken vistas på okänd ort eller på grund av sin sinnesbe skaffenhet är förhindrad att delta i adoptionen får den andra maken ges tillstånd adoptera ett barn ensam. Barnet kommer då inte i något rättsför hållande till den make som inte deltagit i adoptionen. Barnet betraktas efter adoptionen enbart som barn till den make som har adopterat barnet. Några farhågor rörande lämpligheten för barn att växa upp i ett hem där den ena makens sinnesbeskaffenhet förhindrar dennes deltagande i adoptionen har inte framförts. 5.5.2.5 Adoption av eget barn Ytterligare en möjlighet finns för en gift person att adoptera ensam. Enligt FB 4:3 kan make ensam, med den andra makens samtycke, adop tera eget barn. Med uttrycket eget barn avses i detta sammanhang biolo giskt barn. Regeln går tillbaka till 1917 års lag om adoption. Avsikten när regeln infördes var att ge män möjlighet att adoptera sina barn födda utom äktenskap. Bakgrunden till stadgandet var att äktenskap med bar nets moder då var den enda möjligheten att legitimera barnet och därmed ge barnet en bättre ställning rättsligt och i samhället. I de fall äktenskap inte var en praktiskt möjlig utväg förelåg behov av att istället kunna adoptera.121 Också för en moder var adoption en utväg när hon inte ville avslöja att barnet var hennes biologiska barn. Någon skillnad vad gällde föräldraskapets rättsverkningar inträdde dock inte på grund av moderns adoption av sitt eget utom äktenskap födda barn, i motsats till vad som blev fallet när fadern adopterade ett sådant barn. Eftersom det kunde tän kas att adoptantens make inte ville delta i en adoption på grund av en önskan att dennes egendom inte skulle övergå till barnet, gavs den som var gift möjlighet att ensam adoptera eget barn.122s. 1937
8.263s. 1938
9.Vid flera tillfällen har framförts förslag att avskaffa möjligheten för make att ensam adoptera eget barn. Ärvdabalkssakkunniga ansåg i sitt betänkande år 1954 att möjligheten borde tas bort eftersom syftet med en sådan adoption var att dölja förhållandet att barnet var adoptantens biolo giska barn. Ett sådant syfte ansågs inte stå i samklang med strävandena att höja de utomäktenskapliga barnens ställning i socialt hänseende.123 Departementschefen fann att även om detta möjligen kunde anses vara ett principiellt riktigt ställningstagande kunde förslaget få olyckliga konse kvenser. Det fanns, menade han, psykologiska realiteter som inte kunde elimineras lagstiftningsvägen.124 Regeln fick därför vara kvar. Förmyn derskapsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande rörande adoptionslagstiftningen år 1989 att regeln utmönstras ur FB.125 De biologiska föräld rarnas intressen tillgodoses, enligt utredningen, i tillräcklig mån genom att de kan adoptera barnet enligt de allmänna adoptionsreglerna.126s. 1939
10.Det kan dock ifrågasättas om de allmänna adoptionsreglerna är till räckliga. Det kan inte heller anses givet att det är de biologiska föräldrar nas intressen som skall tas som utgångspunkt för en bedömning av regelns vara eller icke vara; barnets intressen skulle lika gärna kunna tjäna som måttstock. Förmynderskapsutredningens ställningstagande skall därför granskas närmare.s. 1939
11.Av FB 4:8 framgår att barnet efter adoption står i rättsligt förhållande endast till adoptanten och inte till de biologiska föräldrarna.127 En ensam adoptant ersätter i rättslig mening två biologiska föräldrar. Huvudregeln att gift adoptant skall adoptera tillsammans med make är tillkommen just av hänsyn till detta. Genom att makarna adopterar gemensamt är barnet fortsatt tillförsäkrad två rättsliga föräldrar. Ett undantag till regeln i FB 4:8, dvs. att adoptionen bryter det rättsliga förhållandet till de biologiska för äldrarna, görs för det fall den ena maken adopterar den andra makens barn. De rättsliga banden till den make och förälder som inte deltar i adoptionen består, trots adoptionen; barnet har efter adoptionen fort farande två rättsliga föräldrar. Om en make adopterar eget barn enligt de vanliga adoptionsreglerna innebär det att barnet efter adoptionen rättsligt sett endast har en (adoptiv)förälder, som också är biologisk förälder. Den andra biologiska förälder försvinner rättslig sett ut ur barnets liv. 264 Förmynderskapsutredningens ovan angivna uppfattning att de vanliga adoptionsreglerna är tillfyllest vid adoption av eget barn kan därför ifrå gasättas. Mot detta kan anföras att en tillämpning av de vanliga adop tionsreglerna kanske inte medför någon skillnad jämfört med vad som är fallet vid tillämpning av den existerande regeln i FB 4:3 om adoption av eget barn. Är det kanske redan enligt gällande rätt så att adoption av eget barn innebär att det rättsliga förhållandet till den andra biologiska föräld ern upphör? Frågan berördes i följande fall: NJA 1976 s. 702. Ett barn hade år 1959 fötts i moderns äktenskap. Hennes make ansågs på grund av faderskapspresumtionen vara far till barnet. Maken avled år 1970. En man ansökte därefter om tillstånd att adoptera bar net som var hans biologiska barn. Mannen och kvinnan betraktade också barnet som sitt gemensamma barn. Avsikten med adoptionen var att ge bar net en tryggare tillvaro och framtid genom att åstadkomma en rättslig anknytning mellan mannen och barnet som motsvarade den samhörighet som rådde mellan dem. HD fann att adoptionen i vissa hänseenden skulle kunna vara till fördel för barnet men att det faktum att det rättsliga bandet mellan barnet och modern ”skärs av” genom adoptionen ansågs vara ett starkt skäl mot adoption. Mannens ansökan avslogs därför. Domstolen note rade också att mannen genom de vanliga reglerna om faderskapsfastställelse borde ha möjlighet att åstadkomma den eftersökta lösningen. Avgörandet synes innebära att en adoption av eget barn enligt den nuva rande regeln i FB 4:3 får samma rättsliga verkan som en adoption enligt de vanliga adoptionsreglerna. Slutsatsen kan ifrågasättas. När möjlighe ten att adoptera eget barn infördes innebar adoption inte att det rättsliga förhållandet till de biologiska föräldrarna helt upphörde. Adoption fick denna verkan först genom 1958 års reform. Det är anmärkningsvärt att frågan om rättsverkan av adoption av eget barn inte berördes i samband med reformen, i synnerhet som förslaget att avskaffa möjligheten till adoption av eget barn avvisades med hänvisning till att den kunde ha praktisk betydelse. Den enda praktiska betydelse som är möjlig att se är just den att det rättsliga banden till den andra biologiska föräldern skulle kvarstå. I annat fall innebär möjligheten att adoptera eget barn endast att man i dessa fall ger möjlighet att ”beröva” barnet två föräldrar. I andra fall kan, enligt huvudregeln, en gift person inte adoptera ensam av hän syn till det faktum att barnet då bara får en förälder. Möjligheten att adoptera eget barn, utan att barnets rättsliga band till den andra föräldern påverkas, skulle fortfarande kunna ha praktisk bety delse i de fall barnet har adopterats och en av de biologiska föräldrarna, eller båda, vill ”ta tillbaka” barnet.128 Ett tänkbart fall är när den enas. 1939
12.265 biologiska förälderns make har adopterat barnet, en s.k. styvbarnsadop tion.129 Som exempel kan tas fallet att barnets moder har gift om sig med en man som blir barnets styvfar. Styvfadern adopterar efter några år bar net. Om han dör är modern fortsatt barnets enda rättsliga förälder efter som de rättsliga banden till den biologiska fadern upphörde genom adop tionen. I den situationen skulle det kunna tänkas att den biologiska fadern vill återta rättslig status som far, i den avlidne adoptantens (styvfaderns) ställe. De allmänna adoptionsreglerna tillåter dock inte detta. Om den biologiska fadern i denna situation adopterar (det egna) barnet innebär adoptionen att de rättsliga banden till biologiska modern upphör. Enda sättet att förhindra detta är att de båda biologiska föräldrarna gifter sig med varandra, något som inte alltid är praktiskt möjligt. Någon möjlighet att häva adoptionen i förhållande till adoptivfadern finns inte.130s. 1940
13.När rättsligt föräldraskap diskuteras betonas betydelsen för barnet av överensstämmelse mellan rättsligt och biologiskt föräldraskap. Samtidigt beaktas i olika sammanhang barnets intresse av att den faktiska situatio nen vad gäller föräldraskap kan ges rättsligt erkännande. Ett sätt att till godose intresset av att den faktiska familjesituationen ges rättslig erkän nande vore att tillåta styvbarnsadoption i fler fall än idag. I praxis synes dock det faktum att adoptionen medför att de rättsliga banden till de bio logiska föräldrarna oåterkalleligen upphör, tala mot adoption. Därmed förhindras ett rättsligt erkännande av barnets faktiska familjesituation. En möjlighet för en biologisk förälder att ”återadoptera” barnet, utan att de rättsliga banden till den andra biologiska föräldern upphör, skulle kunna innebära att adoption inte blir den slutgiltiga rättshandling den är idag. Bedömningen av adoptionens lämplighet skulle därmed kunna ske på ett annat sätt.131 Adoption av eget barn skulle i vissa situationer kunna vara ett alternativ till hävande av adoptionen. Dansk rätt innehåller ett uttryckligt förbud mot adoption av eget barn.132 Där finns å andra sida möjlighet att häva adoption på grund av en överenskommelse mellan de biologiska föräldrarna och adoptanterna om beslutande myndighet finner att ett hävande är till barnets bästa. Dansk rätt ger också möjlighet att återuppliva de rättsliga banden till de biologiska föräldrarna efter adop tions hävande om detta skulle anses vara till barnets bästa.133 266 5.5.2.6 Ogift persons rätt att adoptera ensam Den vid adoptionslagens införande tydligt formulerade målsättningen med adoptionsinstitutet i svensk rätt - att barnet skulle adopteras in i en familj - aktualiserade frågan om möjlighet att adoptera skulle erbjudas endast makar. Lagberedningen menade i sitt förslag till lag om adoption år 1913 att erfarenheten visade att ogift man eller kvinna kunde ha goda skäl för att få adoptera. Ogift person134 tilläts därför att adoptera ensam och någon skillnad i detta avseende mellan man och kvinna ansågs ”naturligtvis icke ifrågakomma”.135 Att också en ogift person kan adoptera ensam talar i viss mån emot att adoptionens syfte är att ge barnet en (kärn)familj. Det faktum att en per son ansöker om tillstånd föranleder en särskild prövning av adoptantens förutsättningar att ta hand om barnet.136! förarbeten och praxis kan emel lertid inte utläsas någon skepsis mot lämpligheten av att en ogift person adopterar, det är i allmänhet andra omständigheter, exempelvis adoptan tens ålder, som tilldrar sig uppmärksamhet.137 Ensamståendes rätt att adoptera har efter tillkomsten av 1917 års lag om adoption inte varit före mål för någon principiell diskussion. Anledningen till detta är kanske fortfarande desamma som lagberedningen angav i sitt betänkande år 1913, nämligen att det ibland finns goda skäl för en ensamstående att adoptera. Samtidigt kan ett flertal situationer tänkas då möjligheten för en person att adoptera inte på bästa sätt tillgodoser barnets intressen. Ett sådan fall är när möjligheten för person att adoptera ensam används för att kringgå bestämmelsen om att endast makar får adoptera gemensamt. Om avsikten är att genom adoptionen ge barnet en familj vore det för modligen bättre att tillåta sambor att adoptera gemensamt än att låta en av dem adoptera ensam. Två föräldrar anses i allmänhet, enligt svensk rätt i övrigt, vara bättre än endast en. Föreligger det redan ett sådant för hållande mellan barnet och adoptanten som liknar det mellan barn ochs. 1941
14.267 biologisk förälder torde det dock ofta vara till barnets fördel att adoption beviljas, även om barnet därmed får endast en adoptivförälder.s. 1942