1.Genom att barnets behov lyftes fram i reglerna om vårdnad bringades lagreglerna i överensstämmelse med ett synsätt som redan fanns i sam hället, något som också var målet för Utredningen om barnens rätt.s. 541
2.Frågan är dock om inte ambitionen med utredningens arbete gick längre än så. I direktiven till utredningen sades följande: ”Med dagens synsätt kan det ... göras gällande att lagstiftningen inte i tillräcklig grad behandlar barnet som en självständig individ vid sidan av sina vårdnads havare. Barnet saknar ofta lagstadgad möjlighet att komma till tals i frå gor av betydelse för dess framtid, och barnets personliga önskemål till mäts inte alltid så stor vikt i rättsliga sammanhang. Också i övrigt kan hävdas att barnets behov och intressen inte har beaktats i önskvärd utsträckning i lagstiftningen.”170 Lösningen ansågs inte enbart vara att finna i ny lagstiftning utan måste åstadkommas genom en förändring i föräldrars och andra fostrares syn på barn. Nya lagregler om barns rätts liga ställning ansågs dock kunna medverka till en önskvärd attityd 80 förskjutning.171 En av utredningens uppgifter kan därmed sägas ha varit att leda utvecklingen mot ett nytt förhållningssätt mot barn. Utredningens betänkande innehöll också förslag som gick ut på att barn borde tillerkännas ett större mått av självbestämmande. Utredning ens betonande av barnets vilja som en faktor av självständig betydelse hade kunnat bidra till en verklig ändring i sammanhanget. Det skulle dock visa sig att tiden inte var mogen för en lagreglering som gav fullt uttryck åt ett sådant synsätt. Ett förslag om talerätt för barn i vårdnadsfrå gor ansågs som alltför långtgående och i behov av ytterligare utred ning.172 Några andra av utredningens förslag i denna riktning ledde emel lertid till lagstiftning och bidrog därigenom på sikt till en attitydförskjut ning. Förälderns skyldighet att höra barnet i frågor rörande barnets personliga angelägenheter slogs fast i lag.173 Den tidigare oinskränkta föräldramakten begränsades åtminstone i ord, med hänvisning till att barnet borde ges en möjlighet att påverka beslut rörande sin egen person. Det främsta skälet till regeln angavs vara hänsynen till barnets personlighetsutveckling. Genom att uppmuntra barnet att ha en åsikt i små personliga angelägenheter skulle barnet träna sin förmåga att ta ställning till kommande, kanske mer långtgående, avgöranden. Rätten att höras innebar enligt detta synsätt närmast en rätt att tränas för att bli en självständig och ansvarskännande person, inte någon egentlig bestämmanderätt.174 Trots att det är barnets rätt till självbestämmande som diskuteras och barnets vilja som står i för grunden, är intrycket att den syn på barnet som präglar resonemangen till stor del utgår ifrån en uppfattning om barnet som en individ som skall tränas och formas inför kommande vuxenliv. Fråga är med andra ord intes. 541
3.81 om respekt för barnet som en självbestämmande individ utan snarare om barnets rätt till en bra uppfostran.175s. 542
4.Betydelsen av barnets egen vilja framhölls också som en viktig faktor att beakta vid avgörande av vårdnadsfrågor. Genom 1983 års reform av FB infördes en bestämmelse som gav domstolen möjlighet att höra barnet i vårdnadsmål. Utredningen om barnets rätt hade inte föreslagit någon sådan bestämmelse, men i propositionen framhölls att det kunde uppstå situa tioner då det kunde vara bra om det fanns en möjlighet att höra, företrädes vis något äldre, barn.176 Det underströks också i propositionen att om barnet har en egen vilja och barnet ”nått en sådan mognad att dess önskemål bör respekteras” så borde barnets vilja följas. Domstolens uppgift är att ”söka den lösning som kan antas bäst svara mot barnets behov”.177 Den i föregå ende avsnitt berörda prövningen av föräldrarnas överenskommelse i vård nadsfrågan kan också ses som motiverad av hänsyn till barnets egen vilja. I propositionen framhölls att ”[b]akom föräldrarnas uppgörelse kan ligga t.ex. ekonomiska överväganden eller ett rättvisetänkande som inte i till börlig grad tar hänsyn till vad barnet självt vill”.178 Barnet framställs såle des i högsta grad som en självständig individ vars vilja skall beaktas.s. 543
5.Mot detta kan ställas de ofta framförda reservationerna när det gäller vil ken betydelse, innebörd och funktion barnets vilja skall ha. Utredningen förklarade omedelbart efter det att den uttalat att ”stor hänsyn bör alltid tas till viljeyttring från barnet” att det är problematiskt att veta vad som är bar nets verkliga vilja. Utredningen varnade för att barnets vilja kanske inte stämmer överens med barnets verkliga behov och intresse.179 Barnets upp fattning måste därför vägas in i den övergripande bedömningen av vad som är barnets bästa, eller som det uttrycks, i ”sökandet efter den lösning som bäst kan svara mot barnets behov”. Det är dessa behov som i förekom mande fall fastställs med hjälp av barnets egen uppfattning. Utrönandet av barnets vilja framstår här som ett, av flera, sätt att utreda barnets behov eller, möjligen, som ett sätt att tillgodose ett av barnets många behov.180 82 Synsättet visar på en kluven inställning till barnet som självständig indi vid. A ena sidan framhålls barnets vilja som betydelsefull, å andra sidan bestäms den betydelse som skall tillmätas barnets vilja efter beaktande av innehållet i viljeyttringen och hur väl detta stämmer överens med de vux nas bedömning av vad barnets behov är. Barnets rätt till självbestämmande saknar med detta synsätt i praktiken ofta betydelse eftersom rätten finns endast så länge barnet beslutar på samma sätt som de vuxna skulle ha gjort. Betydelsen av barnets vilja kan således uppfattas på åtminstone två olika sätt, beroende på vilken syn på barnet som individ som läggs till grund. De olika synsätten på barn får avgörande betydelse för hur barnets bästa skall bestämmas. Enligt det ena synsättet har barn, på samma sätt som vuxna, både förmåga att själva uttrycka sin vilja och förmåga att bestämma i frågor som rör deras personliga förhållanden. Detta kallar jag för ett kompetens Oriente rat synsätt på barns vilja.181 Enligt det andra syn sättet har barn behov och önskningar som behöver skyddas, tillvaratas och tillgodoses av vuxna. Barn måste ges möjlighet att uttrycka sina önskningar och åsikter men det är vuxna som avgör om det barnet säger är relevant för det beslut som den vuxne fattar. Barn kan och skall inte fatta beslut i frågor som rör viktiga personliga angelägenheter. Detta kallar jag för ett behovsorienterat synsätt på barnets vilja. Enligt båda synsätten uppfattas barnet som en självständig individ men med olika inne börd.182 Båda synsätten förekommer i 1979 års betänkande från Utred ningen om barnens rätt, liksom i den efterföljande propositionen. Det behovsorienterade synsättet dominerar dock. I det fortsatta lagstiftnings arbetet rörande barns rättsliga ställning, och på ett ännu tydligare sätt i den samhälleliga debatten, återkommer emellertid det kompetensorienterade synsättet allt oftare vid sidan av det behovsorienterade synsättet.s. 543
Talerätt för barn blir rätt att ’komma till tals’
1.Utredningen om barnens rätt lade år 1979, som ovan nämnts, fram ett förslag om talerätt för barn för att stärka barnets ställning i processuellts. 544
2.83 hänseende. Barn skulle enligt förslaget få oinskränkt talerätt i mål och ärenden rörande vårdnad och umgänge samt i mål om verkställighet av dom eller beslut i sådana frågor.1831 mål om upplösning eller återtagande av gemensamt vårdnadsansvar skulle dock talerätten vara begränsad till en argumentationsrätt (rätt att framföra sina synpunkter) och överkla ganderätt (rätt att begära omprövning av ett beslut) men inte initiativrätt (rätt att starta en process).184 Barnet skulle enligt förslaget till sin hjälp få en särskild ställföreträdare, ett ”barnombud”. Barn över 15 år skulle själva kunna få föra sin talan om de så ville.185 Förslaget om talerätt för barn utmynnade inte i något lagförslag, istället fick utredningen i upp drag att närmare granska hur barnets rättsliga ställning skulle kunna stärkas i vårdnadstvister och hur en eventuell talerätt för barn skulle kunna utfor mas.186 Dessutom skulle utredningen undersöka hur barns rättsliga ställ ning skulle kunna stärkas i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen och lagen om vård av unga.187s. 544
3.Utredningen lade fram ett nytt förslag rörande barns talerätt år 1987.188 Enligt det framlagda förslaget skulle barnet ha egen talerätt i mål om vårdnad och umgänge. Barn över 12 år skulle vara processbehöriga och således själva kunna föra sin talan, yngre barn skulle kunna företrädas av en särskild företrädare i de fall föräldrarna inte var överens. I betänkandet slogs inledningsvis fast att frågor om vårdnad och umgänge angår barnets rätt. Det var därför enligt utredningen en naturlig ordning att barnet till erkändes talerätt i dessa frågor eftersom det är en allmän princip i vår rätts ordning att var och en som har ett av rättsordningen skyddat intresse också skall ha talerätt rörande det intresset.189 Barnets vilja sågs av utredningen som representerande något mer än en källa till information angående 84 barnets behov och barnets bästa. Utredningens syn på barnets vilja speg lar en syn på barnet som en självständig individ som besitter kunskap och tillräcklig skicklighet för att kunna ges möjlighet till ett större självbe stämmande. Uttryckt på ett annat sätt kan man säga att Utredningen om barnens rätt erkände barnet som en beslutskompetent individ.190 Utred ningens förslag ledde dock inte heller denna gång till lagstiftning. I den efterföljande propositionen, som lades till grund för 1990 års reform av vårdnadsreglerna, berördes inte uttryckligen frågan om talerätt för barn.191 Anledningen var ambitionen att främja samförståndslösningar mellan föräldrarna, en ambition som också låg bakom införandet av möjlighet till samarbetssamtal i vårdnadsfrågor. En talerätt för barnet ansågs mot den bakgrunden sakna aktualitet.192 Lagutskottet menade emellertid att frågan borde övervägas ytterligare i lämpligt sammanhang.193 Talerätt för barn uppfattades tydligen som en svår, men angelägen, fråga. I och med Sveriges ratificering av FN:s konvention om barnets rättighe ter fick frågan om barns talerätt betydelse inte enbart i samband med vård nadsfrågor utan också som en övergripande fråga rörande barns rättighe ter.194 Artikel 12 i FN-konventionen stadgar en skyldighet för konventionsstaten att tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Inför ratificeringen av konventionen konstaterades att det svenska regelsystemet var förenligt med konventionens principer vad gällde barnets rätt att få uttrycka sin åsikt.195 Samtidigt ansågs det finnas utrymme för förbättringar, varför frå gan om barns talerätt än en gång blev föremål för utredning.196 I den följande departementspromemoria som lades till grund för refor men av reglerna i FB var det i huvudsak barnets ställning i mål om vård nad och umgänge som tilldrog sig uppmärksamhet. I promemorian kon staterades att barnets bästa är det centrala i vårdnadstvister och andra mål och ärenden som rör relationen mellan barn och föräldrar eller som på annat sätt angår barnets person.197 För att den som fattar beslutet skall kunna få en uppfattning om vad som är barnets bästa ansågs det viktigt att också barnets egen uppfattning och egna önskemål klargjordes. Frågan var om barnet också borde tillerkännas egen talerätt. Underlag förs. 545
4.85 diskussionen i promemorian var betänkandet av Utredningen om barnens rätt från år 1987. Slutsatsen i promemorian var dock att talerätt för barnet inte borde införas. Istället skulle domstolen genom ett uttryckligt förord nande i lag erinras om sin skyldighet att i mål och ärenden om vårdnad och umgänge fästa särskilt avseende vid barnets vilja med hänsyn tagen till den ålder och mognad barnet nått.198 Förslaget antogs som lag år 1995.199s. 546
5.De diskussioner som föregick 1995 års lag förefaller bygga på uppfatt ningen att innebörden av barnets bästa fastställs utifrån hänsynen till det enskilda barnets fysiska och psykiska behov, vad som ovan i delavsnitt 2.6.1 beskrivits som ett behovsorienterat synsätt på barn och barns vilja. Barnets vilja skall utrönas för att barnets behov på bästa sätt skall kunna fastställas, men också i viss utsträckning för att tillfredsställa barnets behov av medbestämmande. Genom att i lagen uttryckligen ta in en hän visning till barnets egen vilja tog man samtidigt ett - möjligen inte helt medvetet - steg mot en annan syn på barn; mot ett mer kompetensorien terat synsätt på barn. Ett kompetensorienterat synsätt innebär att barnets rätt att komma till tals också skall ge barnet en möjlighet att faktiskt påverka beslut som rör barnet, oberoende av vad som objektivs sett fram står som den bästa lösningen för barnet. Barnets vilja och barnets bästa behöver därmed inte vara samma sak.s. 547
Barnets vilja och barnets bästa skiljs åt i lagen
1.De båda synsätten på barnet, ett behovsorienterat respektive ett kompe tensorienterat synsätt, är sedan år 1998 fastslagna i lagen. FB 6:2 a anger att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. I de ursprungliga förslagen till lydelse av paragrafen angavs barnets vilja som en av flera omständigheter som skulle beaktas vid avgörande av vad som är barnets bästa. Efter påpekande från lagrådet kom hänvisningen till barnets vilja att ges en fri stående placering och återfinns nu i FB 6:2 b som anger att vid avgö rande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.s. 547
2.Lagrådet menade att då gällande bestämmelser i FB syntes behandla barnets vilja som fristående från principen om barnets bästa. Samma syn sätt var enligt lagrådet märkbart i rättsfallet NJA 1995 s. 398. HD hade i det fallet funnit att hänsyn skulle tas till en 13-årig flickas vilja trots att den lösning flickan förordade i vårdnadstvisten kunde ifrågasättas av 86 olika skäl. Domstolen fann dock att den lösning flickan önskade inte kunde antas medföra bestående fara för hennes hälsa eller utveckling på det sätt som beskrivs i FB 6:7, varför hennes vilja lades till grund för målets avgörande.200 Lagrådet konstaterade följande angående barns rätt att komma till tals: ”Det är här fråga om en princip, som särskilt i fråga om äldre barn ger uttryck för respekt för barnets person och egenart (jfr 6 kap. 1 §), låt vara att den är underordnad hänsynen till barnets bästa på så sätt att starka kontraindikationer kan tvinga domstolen att gå emot bar nets vilja även om det nått en viss grad av mognad.”201 Skäl fanns därför enligt lagrådet att ge bestämmelsen om barnets vilja en från bestämmel sen om barnets bästa fristående placering i FB 6 kap. Lagrådet utgår från ett kompetensorienterat synsätt, åtminstone när det gäller ”äldre barn”. Ett behovsorienterat synsätt skall enligt lagrådets sätt att resonera tillämpas endast om starka indikationer finns för antagandet att det barnet självt vill skulle vara skadligt för barnet. I specialmotive ringen till FB 6:2 b har denna distinktion gått förlorad. Där sägs att bar nets vilja kan bli avgörande för domstolens ställningstagande som fristå ende omständighet endast i de fall där det inte går att avgöra vad som är barnets bästa.202 Här framträder ett behovsorienterat synsätt angående barnet och barnets vilja som påtagligt begränsar betydelsen av barnets vilja i jämförelse med lagrådets uppfattning om varför barnets vilja borde ges en, från barnets bästa, fristående placering i lagen. Vårdnadsreglerna tycks därmed kunna tolkas på så sätt att de ger uttryck åt två olika princi per som inte alltid är förenliga. Lagrådet ger uttryck för en förståelse för detta och ger ett förslag på hur de olika principerna skulle kunna rang ordnas i de fall en konflikt uppstår.s. 547
Diskussion: Från objekt till subjekt
Barnets bästa är tidsbundet
1.Avsikten med genomgången i förevarande kapitel av den barn- och föräldrarättsliga regleringen har varit att söka kasta ljus över innebörden av bar nets bästa som målsättning i svensk rätt vid olika tidpunkter. Utgångspunk ten har varit den syn på barn som kommer till uttryck i de vid olika tider gäl lande reglerna rörande barn och barns förhållanden. Den bakomliggandes. 548
2.87 tanken är att vår syn på barnet har betydelse för hur vi definierar barnets bästa i rättsliga sammanhang och omvänt: Definitionen av barnets bästa i dessa sammanhang påverkar vår syn på barnet i samhället. Om denna uppfattning accepteras blir vår syn på barnet central för en diskussion om hur vi skall förhålla oss till barnets bästa framdeles. Även om framställ ningen här är översiktlig och bygger på ett begränsat material, är det enligt min mening möjligt att göra vissa allmänna iakttagelser rörande förhållan det mellan barnets bästa i lagregleringen och synen på barnet i samhället. Detsamma gäller innebörden av barnets bästa som rättslig målsättning.s. 548
3.Den första iakttagelsen är att det inledningsvis gjorda antagandet om att innebörden av barnets bästa varierar med tiden synes bli bekräftat. Barnets bästa som rättslig målsättning ges olika innebörd beroende av den tid och det sammanhang det aktualiseras. Iakttagelsen är varken ny eller kontro versiell utan framstår snarare som allmänt accepterad i sammanhanget.s. 549
4.Följden av att barnets bästa är tidsbundet är att det inte är möjligt att en gång för alla precisera målsättningen. Den måste istället bli föremål för kontinuerlig omprövning. Också denna slutsats framstår vid första anblicken som en självklarhet. Fullt så självklar är den dock inte. Frågan är om barnets bästa som rättslig målsättning verkligen uppfattas som tidsbunden i lagstiftningssammanhang. Det är nämligen mycket sällan som barnets bästa blir föremål för en oberoende och grundläggande ana lys eller alls preciseras i samband med att lag stiftas. Inte heller beaktas att målsättningen används för avgörande av frågor som kan röra personer från 0 till 18 år, dvs. personer med mycket olika intressen. Vanligt är istället att man hänvisar till barnets bästa som om det vore en målsättning vars innebörd redan har slagits fast och som har samma innebörd oavsett vilket spörsmål som diskuteras.203 Alternativt utgår man från att det rör sig om en målsättning som inte behöver preciseras utan vars innebörd ger sig själv av sammanhanget. En sådan ”sammanhangsbestämd” precision skulle kunna ges på flera, alternativa sätt.s. 549
5.Barnets bästa kan till exempel få sitt innehåll genom att rättssystemet integrerar ett socialt konsensus om vad som är barnets bästa.204 Barnets bästa blir med detta synsätt inte något som kan bestämmas på grundval av ett juridiskt material utan ges ett innehåll genom en undersökning av rådande samhällsvärderingar. Barnets bästa kan också ses som möjligt att fastställa vetenskapligt genom att man, främst inom beteendevetenska88 perna, slår fast vad som är bra för barn.205 Tanken har också framförts att innebörden av barnets bästa som rättslig målsättning är något som måste slås fast genom politiska beslut.206 Oavsett förhållningssätt till, och syn på, barnets bästa som rättslig målsättning blir den vid varje tid rådande synen på barnet betydelsefull för hur barnets bästa skall förstås, dock utan att detta uttryckligen erkänns. Ett öppet redovisande av vilken syn som lagts till grund för bestämmandet av innebörden i barnets bästa skulle ge bättre möjligheter att anpassa målsättningen till den tid och det samhälle och för det sammanhang den skall användas i.s. 549
Barnets bästa - en vårdnadsanknuten fråga
1.2.7.2.1 Inledning Barnets bästa som rättslig målsättning har nästan uteslutande avhandlats i samband med frågor relaterade till vårdnaden och har därför preciserats i förhållande till det rättsliga vårdnadsansvaret. Därmed uppfattas barnets bästa ofta som det som vårdnaden skall tillgodose, nämligen barnets fysiska och psykiska behov. Kopplingen mellan barnets bästa och vård naden får betydelse på flera sätt av vilka två skall beröras här: Förvand lingen av barnets bästa från en vision till ett fastställbart tillstånd samt svårigheten att se barnets som ett rättshandlande subjekt. 2.7.2.2 Från vision till faktum Betydelsen av att barnets fysiska och psykiska behov tillgodoses har varit föremål för stor uppmärksamhet inom beteendevetenskaperna. I takt med ökade kunskaper har barnets bästa i rättsliga sammanhang kommit att förändras; från att ha stått för en vision om vad som är bra för barn till att avse vad som objektivt (vetenskapligt) kan fastställas vara bra för barn.207 Barnets bästa som idé representerar inte alltid längre en vision om en bra barndom, utan en beskrivning av vad som på vetenskaplig grund kan sägas vara bra för barn. Ett sådant ”vetenskapligt” synsätt på barnets bästa fördes fram av Utredningen om barnens rätt i betänkandet oms. 550
2.89 föräldraansvar m.m. år 1979. Bestämmelserna om vårdnad och umgänge måste, menade utredningen, prövas mot bakgrund av den befintliga kun skap som finns om barns förhållanden.208 Denna sorts vetenskaplighet är fortfarande i stor utsträckning dominerande i svensk rätt.209 En ändring kan möjligen skönjas i Barnkommitténs betänkande ”Barnets bästa i främsta rummet”. Kommittén ansluter sig där till den brittiske familjerättsexperten John Eekelaar som menar att man vid fastställandet av bar nets bästa måste använda sig av både ett objektivt perspektiv, dvs. vad man vet om barn genom forskning och erfarenhet, och ett subjektivt per spektiv vilket närmast avser ett hänsynstagande till barnets egen vilja.210s. 550
3.Det är förmodligen ett vetenskapligt präglat förhållningssätt till bar nets bästa som avses när man i olika sammanhang, inte minst i förarbeten till olika lagreformer rörande barn, gång på gång framhåller att ”det numera råder allmän enighet om att barnets bästa skall stå i centrum vid lagstiftning som nära berör barn”.211 Barnets bästa som rättslig målsätt ning har funnits under lång tid; vad som är nytt är att man numera anser sig kunna vetenskapligt fastställa innebörden av barnets bästa. Faststäl lande av innebörden av barnets bästa som rättslig målsättning blir där med inte primärt en angelägenhet för den rättsliga professionen utan kan lämnas till andra, främst beteendevetare. 2.7.2.3 Innebörden av barnets bästa bestäms av andra än barnet Det rättsliga vårdnadsansvaret avser att tillgodose barnets fysiska och psykiska behov. Vårdnadsansvaret är formulerat som en skyldighet och rätt för föräldern. Det är föräldern som i huvudsak bestämmer innehållet i vårdnaden om barnet på grundval av hur föräldern själv definierar beho vet. Viss ledning ges också i lag, såsom att barnet har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran samt umgänge med båda föräldrarna i de fall de inte båda bor med barnet.212 Barnet framstår som föremål för - eller som 90 mottagare av - vårdnaden. Intrycket förstärks av det faktum att barnet inte har ställning som part i frågor rörande den civilrättsliga regleringen av vårdnaden. Barnet saknar därmed rättsliga möjligheter att självt påverka vårdnadens utövande. Avsaknaden av partsställning skulle kunna ses som en del av förklaringen till varför barnet under lång tid uppfattats som ett vårdnadens objekt snarare än som ett subjekt.213 Följden blir att barnet, när vårdnaden är föremål för uppmärksamhet, ofta saknar ställning som ett handlande subjekt över huvud taget. Tillspetsat uttryckt kan detta sägas gälla allmänt avseende barn i rättsliga sammanhang, men synsättet blir extra tydligt när det är fråga om barnets ställning i förhållande till föräldrarna och vårdnadsansvaret.214 Barnets avsaknad av ställning som ”subjekt” eller i vart fall som part i vårdnadstvister medför att barnets intressen i stället betraktas ur en paternalistisk synvinkel. Vad som är barnets bästa avgörs utifrån ett beskyd dande förhållningssätt hos en överordnad mot en underordnad. Det är de vuxna beslutsfattarna som avgör barnets bästa, utifrån sin egen uppfatt ning om barnets behov och intressen.215 Ett sådant synsätt är sedan länge djupt rotat i den svenska välfärdsstaten och är också, som framgått ovan, tydligt när det gäller förhållningssättet till barn i samhället.216 Eftersom barnet saknar ställning som rättshandlande subjekt i vård nadsfrågor men ändå i dessa sammanhang intar en central position, kan den plats som barnet har i den rättsliga processen uppfattas som ett slags tomrum. Detta tomrum är skådeplats för dispyter mellan föräldrar och olika experter som alla sinsemellan kan ha olika uppfattning om vilka barnets behov är och därmed vad som är bäst för barnet. I denna situation kommer fokus vid beslutsfattandet att hamna hos de vuxna i barnets omgivning, ofta beslutsfattarna själva, eftersom det är de som definierar barnets behov och bästa.217 Följden är att barnets behov och intressens. 551
4.91 definieras utifrån de enskilda vuxnas inställning i olika frågor.218 Också andra intressen i samhället, som ekonomiska intressen, kan få betydelse vid bestämmande av vad som är barnets bästa, dock kanske oftare som motiv för lagstiftningsåtgärder än vid tillämpning av reglerna. Som exempel kan anges den diskussion som fördes i samband med tillkom sten av 1917 års lag om barn utom äktenskap, som redovisats ovan i avsnitt 2.3. Det kan därför ifrågasättas i vilken utsträckning fastställandet av barnets bästa verkligen utgår ifrån barnets egna behov och intressen. Barnets avsaknad av ”subjektstatus” har emellanåt uppfattats som pro blematisk, något som inte minst var tydligt i det resonemang om barns talerätt som Utredningen om barnens rätt förde samt i senare års diskus sioner om barns talerätt och barns rätt att komma till tals.219s. 552
5.Den år 1995 införda rätten för barn att komma till tals i vårdnadsfrågor och den år 1998 införda distinktionen mellan barnets bästa och barnets vilja, skulle kunna ses som en början till en ny syn på barnet. Att barn erkänns som subjekt kan få långtgående konsekvenser för hur barnets bästa skall förstås.s. 553