Stycket

3.I NJA 1985 s. 456 tillämpade HD det ekonomiska kriteriet på detta sätt när man kom fram till att skadevållaren borde ha varit mer försiktig. Ett byggbolag höll på med fasadarbeten på ett större hus inne i en stad. På trottoaren framför huset hade bolaget byggt en övertäckt gångbana av trä. Denna var provisorisk -dess syfte var att fotgängare utan risk skulle kunna passera arbetsplatsen. Gångbanan bestod av flera sektioner som placerats efter varandra. Över varje skarv hade man spikat fast en tvärgående bräda för att förhindra att någon fotgängare skulle glida ned med en klack e.d. i glipan mellan två sektioner. De tvärgående brädorna var 1,2 cm höga och liknade trösklar. Vid ett tillfälle använde en fotgängare gångbanan och snavade över en av de tvärgående brädorna och ramlade. Hon menade att bolaget var ansvarigt för olyckan -man borde gjort fotgängare uppmärksamma på trösklarna genom att markera dessa på något vis. HD höll med henne och biföll käromålet .s. 51