Se NJA 1982 s. 386, NJA 1987 s. 222, NJA 1995 s. 274 och NJA 1996 s. 564. Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur 23
Hänvisas från p. 12 (s. 23)
1.Innan jag går in på den närmare analysen av culpabedömningen kan det finnas anledning att sätta in den i sitt sammanhang och skilja den från andra frågor. När en domstol tar ställning till ett skadeståndsyrkande tar den ställning till flera olika saker. Huruvida skadevållaren varit vårdslös är bara en av många frågor. Till att börja med måste domstolen skilja mellan den del av bedömningen som har att göra med huruvida skadevållaren är ansvarig för den inträffade skadan och andra frågor (exempelvis hur skadeståndet skall beräknas). Ansvarsbedömningen består sedan i sin tur av flera moment, varav ett handlar om huruvida svaranden varit tillräckligt försiktig(= ej vårdslös).s. 20
2.I ansvarsbedömningen tar domstolen ställning till om skadevållaren borde vidtagit en viss försiktighetsåtgärd, som skadelidanden hävdar borde ha vidtagits. Om domstolen finner att så är fallet är skadevållaren ansvarig för den inträffade olyckan. En grundförutsättning är givetvis att försiktighetsåtgärden var ägnad att förhindra den inträffade skadan, men detta är långt ifrån tillräckligt. Ansvarsprövningen består av tre moment: bedömning av skyddsvärdet, tillräcklig försiktighet och tillräknelighet. Varje moment bedöms för sig, och endast om förutsättningarna för ansvar är uppfyllda enligt ett moment går man vidare till nästa.s. 21
3.Först bedöms hur skyddsvärd skadelidanden är. Eller rättare sagt: hur skyddsvärt skadelidandens intresse att inte drabbas av den skada som nu inträffat är. När domstolen bedömer skyddsvärdet tar man ställning till om skadevållaren över huvud taget har en skyldighet att försöka förhindra den skada som inträffat. Denne ansvarar nämligen inte för alla konsekvenser av sin verksamhet. Vissa oönskade effekter ligger inom gränserna för skadevållarens ansvar medan andra ligger utanför. Skadelidanden har givetvis alltid ett intresse av att inte drabbas av den skada som inträffat, men det är inte alltid skadevållaren måste ta hänsyn till det. Rättsordningen ålägger inte alltid skadevållaren en skyldighet att betrakta detta intresse som skyddsvärt. Huruvida den inträffade skadan skall anses värd att försöka förhindra beror på hur den står i relation till de faror skadevållaren har skapat med sin verksamhet. Det är inte tillräckligt att det finns ett faktiskt orsakssamband mellan skadevållarens handlande och den inträffade skadan. Detta orsakssamband måste också vara adekvat -det får inte vara alltför långsökt. Man brukar säga att det skall finnas ett samband mellan de faror skadevållaren givit upphov till och den inträffade skadan, såtillvida att skadan skall "ligga i farans riktning". Denna bedömning kan bestå av att man analyserar sannolikheten i den orsakskedja som lett till skadan. Den kan också bestå av att man analyserar syftena med de aktsamhetsnormer som finns för den verksamhet skadevållaren ägnade sig åt. Om dessa aktsamhetsnormer tillkommit (bland annat) för att förhindra just den typ av skada som skadelidanden drabbats av, så tyder detta på att skadevållaren hade en skyldighet att vidta försiktighetsåtgärder.s. 21
4.Om bedömningen av skyddsvärdet leder till att skadevållaren hade en skyldighet att ta omsorg om skadelidanden går ansvarsprövningen vidare. I nästa steg bedöms huruvida skadevållaren tog omsorg i tillräcklig omfattning -huruvida vederbörande var tillräckligt försiktig. Domstolen föreställer sig hur skadevållaren skulle ha handlat för att olyckan inte skulle ha inträffat -man tänker sig en ytterligare försiktighetsåtgärd som skadevållaren hade kunnat vidta. Därefter jämförs denna med den försiktighet skadevållaren verkligen vidtog. Anser domstolen att han eller hon borde ha vidtagit den ytterligare försiktighetsåtgärden, så anser man att vederbörande inte agerat med tillräcklig försiktighet (och skadan anses ha vållats genom "vårdslöshet"). Som vi har sett finns det olika kriterier för om skadevållaren borde ha vidtagit den ytterligare försiktighetsåtgärden -vad som är brukligt (normalitetskriteriet), vad som är kostnadseffektivt (det ekonomiska kriteriet) och huruvida det innebar en allvarlig otrygghet att olyckan kunde inträffa (trygghetskriteriet). Vilket kriterium som används beror på situationen och avgörs av metakriterier.s. 21
5.Om domstolen kommer fram till att skadevållaren inte varit tillräckligt försiktig så vidtar ansvarsprövningens sista steg. Nu avgörs huruvida vederbörande kan tillräknas det felaktiga beteendet. Att skadevållaren objektivt sett har brustit i sin omsorg är fastställt.s. 22
6.Frågan är om denne personligen kan lastas för detta. En förutsätt-s. 22
7.ning för tillräknelighet är att skadevållaren förstod konsekvenserna av sitt handlande. Detta är exempelvis ej fallet med små barn. En annan förutsättning är att skadevållaren med sin vilja kunde styra sina handlingar. Detta krav är exempelvis inte uppfyllt om han eller hon orsakat skadan under ett våldsamt krampanfall.s. 22
8.Föremålet för undersökningen i de kommande kapitlen är endasts. 22
9.det andra steget i ansvarsbedömningen: frågan om tillräcklig för-s. 22
10.siktighet. När jag talar om "culpabedömningen", "oaktsamhetsbedömningen" eller "bedömningen av vårdslöshetsrekvisitet" är det hela tiden denna fråga jag avser.s. 22
11.Vissa närliggande problem brukar inte sällan behandlas sammanblandade med denna fråga, men faller här utanför ämnet. Det gäller t.ex. frågorna kring adekvans och uppsåt. Jag kommer inte heller beröra frågan om medvållande. Den handlar visserligen om att underställa skadelidanden motsvarande bedömning som den här undersökningen behandlar på skadevållarsidan, men ingår i en annan problematik: frågan om skadeståndet skall jämkas. Eftersom detta är en undersökning av culpabedömningen kommer jag inte göra någon rättsdogmatisk utredning av de fall där skadevållaren ansvarar oberoende av culpa -s.k. rent strikt ansvar. Denna ansvarsform kommer bara behandlas i sin egenskap av rättspolitiskt alternativ till culparegeln.s. 23
12.Jag kommer inte heller att behandla culpabedömningen i situationer där skadeståndsanspråket baserar sig på ett påstått avtalsbrott. Min undersökning behandlar det ansvar man har mot människor utan att man genom avtal har lovat att tillfredsställa deras intressen på något särskilt sätt -skyldigheten att visa tillräcklig omsorg om främlingar.Detta innebär dock inte att blotta förekomsten av ett avtal mellan skadevållaren och skadelidanden utesluter att ett skadeståndsanspråk faller inom ramen för denna undersökning.Anspråket faller bara utanför undersökningen om det grundar sig på avtalet. Då bedöms det enligt avtalsrättsliga principer. Därmed är det inte sagt att den avtalsrättsliga culpabedömningen skulle sakna gemensamma drag med vår culpabedömning, men avtalsrätten innehåller också överväganden som är betingade av avtalet och den särskilda relation avtalet för med sig och därför är väsentligt annorlunda.s. 23
13.Jag kommer inte heller att behandla produktansvaret. Det faller i och för sig inom avhandlingens undersökningsområde så som det nu beskrivits. Jag har emellertid valt att lämna det utanför undersökningen, eftersom det ännu inte finns något fall där HD tillämpat ansvarsregeln i den 1992 tillkomna produktansvarslagen.Det finns några äldre prejudikat som inte är överspelade genom produktansvarslagen, eftersom de rör situationer där produktansvarslagen inte är tillämplig (sakskador på egendom som inte används för privat bruk).Jag har dock inte funnit skäl att ta in endast dem i undersökningen.s. 23