1 · 2 Disposition

1.I kapitel 2 kommer jag att behandla normalitetskriteriet. Jag skall analysera vad det innebär att göra normalitet till måttstock i culpabedömningen och illustrera detta med exempel ur rättspraxis. Analysen kommer att behandla domstolarnas användning av en "fiktiv normalperson" och "etablerade aktsamhetsvanor" som verktyg i culpabedömningen.s. 18

2.Kapitel 3 skall ägnas åt det ekonomiska kriteriet. Jag kommer att reda ut vad det innebär att en försiktighetsåtgärd skall vidtas om den är "kostnadseffektiv" och illustrera med exempel ur HD:s praxis. Jag kommer även att analysera konsekvensen av att mäta alla olägenheter i pengar, jämfört med ett utilitaristiskt effektivitetskriterium som istället hade mätt alla olägenheter i "lidande".s. 18

3.I kapitel 4 kommer jag att behandla några rättsfall där HD gjort en culpabedömning utan att använda vare sig normalitetskriteriet eller det ekonomiska kriteriet. Jag skall visa varför dessa fall bör tolkas som tillämpningar av (vad jag kallar) trygghetskriteriet och analysera innebörden i detta culpakriterium.s. 19

4.I kapitel 5 kommer jag att identifiera och analysera de ideologier som underbygger de tre culpakriterierna. Jag kommer att visa hur normalitetskriteriet bygger på en konservativ ideologi, som syftar till att befästa de aktsamhetsvanor som utvecklats i samhället, till skillnad från det ekonomiska kriteriet och trygghetskriteriet, som är "instrumentalistiska" i den meningen att de strävar efter att i mån av behov förändra existerande aktsamhetsvanor. Jag kommer också att visa hur det ekonomiska kriteriet och trygghetskriteriet i sin tur skiljer sig ideologiskt genom att det ekonomiska kriteriet befrämjar "välstånd", genom att alltid eftersträva en ökning av den sammanlagda rikedomen i samhället (oavsett hur den är fördelad), medan trygghetskriteriet befrämjar "välfärd", genom att eftersträva att ingen individ skall behöva uppleva oacceptabel otillfredsställelse. Kapitel 5 avslutas med en omfattande rättspolitisk diskussion, där svagheterna hos var och en av de tre culpakriterierna (och deras respektive ideologier) analyseras.s. 19

5.I kapitel 6 kommer jag att behandla hur domstolarna går till väga när culpakriterierna leder till olika utgångar och domstolen därför tvingas välja vilket culpakriterium som skall ges företräde. HD har inte uttalat några principer för detta, men jag skall försöka visa att det ändå finns ett tydligt mönster för hur dessa val går till. Jag kommer att beskriva detta mönster som ett slags "dolda metakriterier" med följande innehåll: den som orsakat en skada är alltid ansvarig om vederbörande varit vårdslös enligt normalitetskriteriet. Om den verksamhet som givit upphov till skadan är organiserad (t.ex. om skadevållaren är en näringsidkare) ansvarar vederbörande också enligt det ekonomiska kriteriet. Om verksamheten är organiserad och givit upphov till en personskada ansvarar vederbörande även enligt trygghetskriteriet. En näringsidkare som är culpös enligt det ekonomiska kriteriet blir t.ex. skadeståndsskyldig även om culpa inte föreligger enligt normalitetskriteriet (och trygghetskriteriet).s. 19

6.Efter att i de sex första kapitlen ha presenterat min egen culpateori kommer jag i kapitel 7 att redovisa andra culpateorier som förekommer i den skadeståndsrättsliga litteraturen. Det har skrivits mycket om culpa, men jag kommer visa att det mesta av detta inte innehåller något som kan kallas för culpateoriJag kommer att behandla de culpateorier som finns i nordisk doktrin -rättsstridighetsläran och teorin om bonus pater familias -och visa att ingen av dessa teorier ger en korrekt bild av gällande svensk rätt (d et går i båda fallen att hitta rättsfall som är oförenliga med teorin). Jag uppmärksammar också den i amerikansk doktrin mycket omdiskuterade rättsekonomiska culpateori som framförts av Richard Posner och visar att även denna är ohållbar.s. 19

7.I avhandlingens åttonde (och sista) kapitel kommer jag att diskutera huruvida det är önskvärt att ha en culparegel med konkurrerande culpakriterier. En sådan regel kan kritiseras för att göra culparegeln inkoherent, men jag kommer att argumentera för att rätten måste vara ideologiskt pluralistisk för att vinna legitimitet i ett ideologiskt pluralistiskt samhälle. Jag kommer också att diskutera huruvida det är önskvärt att culpakriterierna fungerar som regler (med metakriterier som talar om vilken culparegelsom gäller i vilken situation) eller om det vore bättre om de fungerade som principer (som vägs mot varandra i varje enskilt fall). Fördelen med regler är att de ger hög förutsebarhet. Fördelen med principer är att de ger god flexibilitet.s. 20

Avgränsningar

1.Innan jag går in på den närmare analysen av culpabedömningen kan det finnas anledning att sätta in den i sitt sammanhang och skilja den från andra frågor. När en domstol tar ställning till ett skadeståndsyrkande tar den ställning till flera olika saker. Huruvida skadevållaren varit vårdslös är bara en av många frågor. Till att börja med måste domstolen skilja mellan den del av bedömningen som har att göra med huruvida skadevållaren är ansvarig för den inträffade skadan och andra frågor (exempelvis hur skadeståndet skall beräknas). Ansvarsbedömningen består sedan i sin tur av flera moment, varav ett handlar om huruvida svaranden varit tillräckligt försiktig(= ej vårdslös).s. 20

2.I ansvarsbedömningen tar domstolen ställning till om skadevållaren borde vidtagit en viss försiktighetsåtgärd, som skadelidanden hävdar borde ha vidtagits. Om domstolen finner att så är fallet är skadevållaren ansvarig för den inträffade olyckan. En grundförutsättning är givetvis att försiktighetsåtgärden var ägnad att förhindra den inträffade skadan, men detta är långt ifrån tillräckligt. Ansvarsprövningen består av tre moment: bedömning av skyddsvärdet, tillräcklig försiktighet och tillräknelighet. Varje moment bedöms för sig, och endast om förutsättningarna för ansvar är uppfyllda enligt ett moment går man vidare till nästa.s. 21

3.Först bedöms hur skyddsvärd skadelidanden är. Eller rättare sagt: hur skyddsvärt skadelidandens intresse att inte drabbas av den skada som nu inträffat är. När domstolen bedömer skyddsvärdet tar man ställning till om skadevållaren över huvud taget har en skyldighet att försöka förhindra den skada som inträffat. Denne ansvarar nämligen inte för alla konsekvenser av sin verksamhet. Vissa oönskade effekter ligger inom gränserna för skadevållarens ansvar medan andra ligger utanför. Skadelidanden har givetvis alltid ett intresse av att inte drabbas av den skada som inträffat, men det är inte alltid skadevållaren måste ta hänsyn till det. Rättsordningen ålägger inte alltid skadevållaren en skyldighet att betrakta detta intresse som skyddsvärt. Huruvida den inträffade skadan skall anses värd att försöka förhindra beror på hur den står i relation till de faror skadevållaren har skapat med sin verksamhet. Det är inte tillräckligt att det finns ett faktiskt orsakssamband mellan skadevållarens handlande och den inträffade skadan. Detta orsakssamband måste också vara adekvat -det får inte vara alltför långsökt. Man brukar säga att det skall finnas ett samband mellan de faror skadevållaren givit upphov till och den inträffade skadan, såtillvida att skadan skall "ligga i farans riktning". Denna bedömning kan bestå av att man analyserar sannolikheten i den orsakskedja som lett till skadan. Den kan också bestå av att man analyserar syftena med de aktsamhetsnormer som finns för den verksamhet skadevållaren ägnade sig åt. Om dessa aktsamhetsnormer tillkommit (bland annat) för att förhindra just den typ av skada som skadelidanden drabbats av, så tyder detta på att skadevållaren hade en skyldighet att vidta försiktighetsåtgärder.s. 21

4.Om bedömningen av skyddsvärdet leder till att skadevållaren hade en skyldighet att ta omsorg om skadelidanden går ansvarsprövningen vidare. I nästa steg bedöms huruvida skadevållaren tog omsorg i tillräcklig omfattning -huruvida vederbörande var tillräckligt försiktig. Domstolen föreställer sig hur skadevållaren skulle ha handlat för att olyckan inte skulle ha inträffat -man tänker sig en ytterligare försiktighetsåtgärd som skadevållaren hade kunnat vidta. Därefter jämförs denna med den försiktighet skadevållaren verkligen vidtog. Anser domstolen att han eller hon borde ha vidtagit den ytterligare försiktighetsåtgärden, så anser man att vederbörande inte agerat med tillräcklig försiktighet (och skadan anses ha vållats genom "vårdslöshet"). Som vi har sett finns det olika kriterier för om skadevållaren borde ha vidtagit den ytterligare försiktighetsåtgärden -vad som är brukligt (normalitetskriteriet), vad som är kostnadseffektivt (det ekonomiska kriteriet) och huruvida det innebar en allvarlig otrygghet att olyckan kunde inträffa (trygghetskriteriet). Vilket kriterium som används beror på situationen och avgörs av metakriterier.s. 21

5.Om domstolen kommer fram till att skadevållaren inte varit tillräckligt försiktig så vidtar ansvarsprövningens sista steg. Nu avgörs huruvida vederbörande kan tillräknas det felaktiga beteendet. Att skadevållaren objektivt sett har brustit i sin omsorg är fastställt.s. 22

6.Frågan är om denne personligen kan lastas för detta. En förutsätt-s. 22

7.ning för tillräknelighet är att skadevållaren förstod konsekvenserna av sitt handlande. Detta är exempelvis ej fallet med små barn. En annan förutsättning är att skadevållaren med sin vilja kunde styra sina handlingar. Detta krav är exempelvis inte uppfyllt om han eller hon orsakat skadan under ett våldsamt krampanfall.s. 22

8.Föremålet för undersökningen i de kommande kapitlen är endasts. 22

9.det andra steget i ansvarsbedömningen: frågan om tillräcklig för-s. 22

10.siktighet. När jag talar om "culpabedömningen", "oaktsamhetsbedömningen" eller "bedömningen av vårdslöshetsrekvisitet" är det hela tiden denna fråga jag avser.s. 22

11.Vissa närliggande problem brukar inte sällan behandlas sammanblandade med denna fråga, men faller här utanför ämnet. Det gäller t.ex. frågorna kring adekvans och uppsåt. Jag kommer inte heller beröra frågan om medvållande. Den handlar visserligen om att underställa skadelidanden motsvarande bedömning som den här undersökningen behandlar på skadevållarsidan, men ingår i en annan problematik: frågan om skadeståndet skall jämkas. Eftersom detta är en undersökning av culpabedömningen kommer jag inte göra någon rättsdogmatisk utredning av de fall där skadevållaren ansvarar oberoende av culpa -s.k. rent strikt ansvar. Denna ansvarsform kommer bara behandlas i sin egenskap av rättspolitiskt alternativ till culparegeln.s. 23

12.Jag kommer inte heller att behandla culpabedömningen i situationer där skadeståndsanspråket baserar sig på ett påstått avtalsbrott. Min undersökning behandlar det ansvar man har mot människor utan att man genom avtal har lovat att tillfredsställa deras intressen på något särskilt sätt -skyldigheten att visa tillräcklig omsorg om främlingar.Detta innebär dock inte att blotta förekomsten av ett avtal mellan skadevållaren och skadelidanden utesluter att ett skadeståndsanspråk faller inom ramen för denna undersökning.Anspråket faller bara utanför undersökningen om det grundar sig på avtalet. Då bedöms det enligt avtalsrättsliga principer. Därmed är det inte sagt att den avtalsrättsliga culpabedömningen skulle sakna gemensamma drag med vår culpabedömning, men avtalsrätten innehåller också överväganden som är betingade av avtalet och den särskilda relation avtalet för med sig och därför är väsentligt annorlunda.s. 23

13.Jag kommer inte heller att behandla produktansvaret. Det faller i och för sig inom avhandlingens undersökningsområde så som det nu beskrivits. Jag har emellertid valt att lämna det utanför undersökningen, eftersom det ännu inte finns något fall där HD tillämpat ansvarsregeln i den 1992 tillkomna produktansvarslagen.Det finns några äldre prejudikat som inte är överspelade genom produktansvarslagen, eftersom de rör situationer där produktansvarslagen inte är tillämplig (sakskador på egendom som inte används för privat bruk).Jag har dock inte funnit skäl att ta in endast dem i undersökningen.s. 23

Metod

1.Analys av rättspraxis kommer att spela en mycket stor roll i den här undersökningen. Det är oundvikligt när det handlar om culpa. Som jag har konstaterat tidigare är det genom HD:s domar i en lång rad fall (och tolkningen av dessa i den rättsvetenskapliga litteraturen) som culpabegreppet fått sitt innehåll. Detta skapar problem eftersom HD:s domar ofta är oklara och sällan formulerar generella normer.s. 24

2.Att HD:s domsmotiveringar ofta är otydliga och ofullständiga är välkänt för alla som någon gång ägnat sig åt juridik. Detta gäller inte minst de fall som har att göra med culpa. Det tillhör tyvärr ovanligheten att en dom är glasklar och säger precis varför skadevållaren ansetts ansvarig (eller inte ansvarig). Detta skapar ett stort problem för rättsvetenskapen. För att kunna kalla sig vetenskap måste den försöka säga mer än vad som uttryckligen står i HD:s dom, men så fort den försöker göra detta riskerar den att lägga en innebörd i gällande rätt som strider mot vad HD har avsett. Att HD sällan formulerar generella normer är också välkänt. HD:s uppgift är att vara rättsbildande, men i de allra flesta domar säger man ingenting som går utöver det specifika fall man har avgjort. Detta skapar också problem för rättsvetenskapen, eftersom den som analyserar rättspraxis försöker formulera generella normer utifrån dessa specifika avgöranden. Detta går inte att göra utan att säga mer än vad HD sagt och riskerar följaktligen att göra en felaktig uttolkning av gällande rätt. Rättsvetenskapen kan aldrig dra säkra slutsatser från specifika avgöranden till generella normer. Den som inte inser detta gör sig skyldig till vad som inom filosofin kallas "det induktiva misstaget".Med ett klassiskt exempel: jag kan inte vara säker på att alla svanar är vita därför att jag bara har sett vita svanar.s. 24

3.Hur skall rättsvetenskapen hantera denna osäkerhet? Om man bara uttalar sig om det som helt säkert är gällande rätt kan man bara säga trivialiteter. Om man uttalar sig utan urskillnad om allt som kan vara gällande rätt ägnar man sig åt science fiction. Ingen av dessa extremer är särskilt lockande. Rättsvetenskapen försöker därför hitta en medelväg genom att göra de uttalanden om gällande rätt som kan anses relativt säkra. För att kunna göra detta behöver rättsvetenskapen en metod för att fastställa hur säker en viss hypotes om innehållet i gällande rätt är. När rättskällan är HD:s praxis brukar denna metod kallas för "rättsfallstolkning".s. 25

4.Jag kommer i den här undersökningen att använda mig av en metod, som bygger på att säkerheten av en hypotes om gällande rätt är beroende av i vad mån den genomgått kritisk prövning. Jag kommer tillämpa en rättsvetenskaplig metod som bygger på den allmänna teori om vetenskaplig metod som lagts fram av Karl Popper. Som vi har sett tidigare kan generella slutsatser inte dras från specifika premisser. Enligt Popper innebär detta att en hypotes inte verifieras av observationer som är förenliga med den.Säkerheten hos hypotesen "alla svanar är vita" ökar inte av att vi gör observationen "denna svan är vit". Den vetenskapliga metoden bör därför -enligt Popper -bygga på falsifiering istället för på verifikation. En hypotes kan nämligen sägas vara relativt säker om den överlevt test i vilka man försökt falsifiera den. Enligt Popper stärks en hypotes av att ha överlevt en kritisk granskning. Hypotesen blir be('iist (corroborated).Ju svårare test en hypotes överlevt desto mer befäst är den. Att en hypotes är befäst betyder dock inte att den är sann. Det betyder bara att det är rationellt att basera sitt agerande på den, snarare än på någon annan hypotes som är mindre befäst.Det ger ingen garanti mot felaktiga antaganden eller dumma beslut. Även en befäst hypotes kan komma att falsifieras. I sann vetenskaplig anda är den bara befäst till dess den falsifieras och måste överges. All vetenskaplig kunskap är provisorisk. s. 25

5.I den här undersökningen kommer jag att söka efter innehållet i gällande rätt med denna metod. Jag kommer att ställa upp hypoteser och testa dem. I de fall där detta leder till att en hypotes blir avsevärt mer befäst än alternativa hypoteser kommer jag att säga att det (tills vidare) är rationellt att utgå ifrån att denna hypotes ger uttryck för gällande rätt. Jag kommer att använda metoden för att fylla ut luckor i HD:s domsmotiveringar. Som jag nämnt ovan är HD:s domar ofta oklara. Denna oklarhet består inte sällan i att det finns luckor i domsmotiveringen. Det saknas länkar i HD:s argumentationskedja. När det gäller culpabedömningen är det vanligt att domskälen innehåller rättsfakta och rättsföljd, men inte säger någonting om den rättsregel med vilken rättsfakta och rättsföljd knutits samman. HD talar med andra ord inte om vilket culpakriterium som tillämpats. I värsta fall redogör domstolen helt värderingsfritt för hur olyckan har inträffat och säger därefter någonting i stil med "skadevållaren kan således inte undgå ansvar". I sådana fall går det inte att förstå vad för slags culpakriterium som har tilllämpats. Vanligtvis är domskälen dock något mer utförliga. Som vi kommer se är det vanligt att redogörelsen för rättsfakta innehåller värderingar. HD säger exempelvis att "det var svårt för skadevållaren att förutse att olyckan skulle kunna inträffa" eller att "risken att en olycka skulle inträffa var liten". Detta gör dock inte nödvändigtvis domen klarare. HD hoppar nämligen ofta direkt till rättsföljden ("skadevållaren kan således inte undgå ansvar") utan att tala om på vilket sätt denna följer av de värderingar som gjorts, dvs. utan att säga vilken rättsregel som använts. Sådana fall är dock inte helt hopplösa. Med hjälp av den metod jag beskrivit ovan kan rättsvetenskapen ibland uttala sig med relativt stor säkerhet om vilket culpakriterium HD har tillämpat. Man kan testa alternativa hypoteser, dvs. hypotesen att HD tillämpat normalitetskriteriet, hypotesen att HO tillämpat det ekonomiska kriteriet, hypotesen att HO tillämpat trygghetskriteriet samt eventuella ytterligare hypoteser, och se om de falsifieras av HD:s dom på något sätt. Om man då kommer fram till att endast en av hypoteserna går stärkt ur en sådan prövning har man fog för att utgå ifrån att det är detta culpakriterium som har tillämpats.s. 26

6.Jag kommer inte bara att använda denna metod för att utröna vilka culpakriterier som tillämpats i olika fall. Jag kommer också använda den för att försöka ta reda på vilka rättsregler HO använder för att lösa konflikter mellan culpakriterierna. En konflikt mellan två culpakriterier föreligger exempelvis när skadevållarens beteende är vårdslöst enligt det ekonomiska kriteriet men inte enligt normalitetskriteriet. Sådana konflikter löses av domstolen genom att det ena kriteriet ges företräde i den föreliggande situationen. Som vi kommer att se talar HO dock inte om på vilka grunder detta sker. När HO löser en kriteriekonflikt så talar man inte om hur den rättsregel man använder ser ut. Detta innebär dock inte att det är ett fullständigt mysterium hur dessa "metakriterier" ser ut. I kapitel 6 kommer jag att försöka formulera dem. Jag kommer att testa en lång rad alternativa hypoteser: hypotesen att culpa enligt det ekonomiska kriteriet alltid har företräde framför icke-culpa enligt normalitetskriteriet, hypotesen att culpa enligt det ekonomiska kriteriet har företräde framför icke-culpa enligt normalitetskriteriet när olyckan orsakats av en organiserad verksamhet etc. När jag finner att en hypotes går stärkt ur en sådan prövning samtidigt som alternativa hypoteser försvagats, kommer jag anta att denna hypotes uttrycker gällande rätt.s. 27

7.Enligt Popper går man till väga på följande sätt när man testar en hypotes. Varje hypotes delar upp möjliga observationer i två klasser: de som är förenliga med hypotesen och de som är oförenliga med hypotesen.Hypotesen "alla svanar är vita" ärt.ex. förenlig med observationen "denna svan är vit", men oförenlig med observationen "denna svan är grön". Hypotesen är också förenlig med alla typer av observationer som den inte säger någonting om, t. ex "denna svan har lång hals" eller "Pedro Jimenez är ett ovanligt sött portvin". När man vill testa en hypotes enligt Poppers metod är alla observationer som är förenliga med hypotesen ointressanta. Man arbetar enbart med möjliga observationer som vore oförenliga med hypotesen, eftersom de är hypotesens potentiella falsifikatorer (potential falsifiers).Om en sådan observation kan göras (om det den påstår är korrekt) så är hypotesen falsifierad. Att en observation är oförenlig med hypotesen kan innebära att det finns en logisk motsägelse mellan hypotesen och observationen. Exempelvis finns det en logisk motsägelse mellan hypotesen "culpa enligt det ekonomiska kriteriet har företräde framför icke-culpa enligt normalitetskriteriet" och observationen att HD i ett avgörande befriat skadevållaren från ansvar med hänvisning till normalitetskriteriet trots att vederbörande varit culpös enligt det ekonomiska kriteriet. Om observationen är korrekt så är hypotesen falsk (e nligt logikens modus tollens).s. 27

8.Att observationen är oförenlig med hypotesen kan även betyda att den är inkoherent med hypotesen. Inkoherens innebär inte med nödvändighet att hypotesen och observationen är logiskt oförenliga, men att de ändå inte "passar bra ihop".Detta är en mycket användbar falsifieringsmetod vid rättsfallstolkning. Att en dom är koherent med en generell norm innebär (bland annat) att den innehåller skäl som också hör hemma i tillämpningen av normen. Exempelvis är en dom i vilken det sägs att skadevållaren "vidtagit sedvanliga försiktighetsåtgärder" koherent med normalitetskriteriet. Att det föreligger inkoherens mellan hypotesen och observationen innebär följaktligen att det saknas gemensamma skäl, dvs. att de skäl som finns i domen inte hör hemma i hypotesen. Om hypotesen exempelvis är att normalitetskriteriet tillämpats föreligger inkoherens om de skäl som anförs har att göra med huruvida skadevållaren agerat ekonomiskt effektivt och domen inte berör huruvida skadevållarens agerande var normalt. Enligt Popper har inkoherens en falsifierande verkan på hypotesen. Denna falsifierande verkan är dock rimligtvis inte lika stark som den som uppkommer av en logisk oförenlighet. Men den försvagar hypotesen. Som vi kommer att se händer det ibland att skälen i en dom är koherenta med flera hypoteser. Det är t.ex. fallet om HD motiverar ansvar med hänvisning till att en försummad försiktighetsåtgärd hade varit såväl normal som ekonomiskt effektiv. I så fall falsifieras vare sig hypotesen att domstolen tillämpat normalitetskriteriet eller hypotesen att man tillämpat det ekonomiska kriteriet.s. 28

9.En hypotes som överlevt kritisk prövning utan att ha blivit försvagad sägs vara befäst. Den kan dock vara olika mycket befäst. Till vilken grad en hypotes skall anses befäst beror på flera faktorer. Bland annat beror det på hypotesens testbarhet (testability). Ju mer testbar en hypotes är desto större värde kan man fästa vid att den överlevt en kritisk granskning. Testbarheten har i sin tur att göra med antalet potentiella falsifikatorer. En hypotes har stor testbarhet om det finns många möjliga observationer som är oförenliga med hypotesen. En generell hypotes är sålunda mer testbar än en mindre generell hypotes.Hypotesen "culpa enligt ett culpakriterium har (alltid) företräde framför icke-culpa enligt ett annat culpakriterium" är mer testbar än hypotesen "culpa enligt det ekonomiska kriteriet har företräde framför icke-culpa enligt normalitetskriteriet". En enkel hypotes är mer testbar än en hypotes som innehåller begränsande förutsättningar.Hypotesen "culpa enligt ett culpakriterium har (alltid) företräde framför ickeculpa enligt ett annat culpakriterium" är exempelvis mer testbar än hypotesen "icke-culpa enligt normalitetskriteriet har företräde framför culpa enligt det ekonomiska kriteriet om skadevållaren är en privatperson". Att en hypotes är mer testbar ju fler potentiella falsifikatorer den har, innebär också att en preciserad hypotes är mer testbar än en mindre preciserad hypotes.Hypotesen "culpa enligt trygghetskriteriet har företräde framför icke-culpa enligt normalitetskriteriet om det inträffat en personskada" är således mer testbar än hypotesen "culpa enligt trygghetskriteriet har företräde framför icke-culpa enligt normalitetskriteriet om detta är skäligt".s. 29

10.Till vilken grad en hypotes skall anses befäst beror också på hur svårt det test var som hypotesen har överlevt. Ju fler misslyckade försök att falsifiera en hypotes man har gjort desto mer befäst kan hypotesen anses vara. Popper framhåller dock att detta förutsätter att försöken inte är för lika varandra. En hypotes blir mer befäst av nya försök som testar hypotesen under nya omständigheter.Anta att vi har testat hypotesen "culpa enligt det ekonomiska kriteriet har företräde framför icke-culpa enligt normalitetskriteriet om skadevållaren är en näringsidkare" genom att studera tre fall där skadevållaren var en bonde och att hypotesen inte falsifierats av något av dessa fall. Hypotesen skulle bli mer befäst om den nu testades på ett fall där skadevållaren var en frisör (och överlevde detta test) än om den testades på ytterligare ett fall där skadevållaren var en bonde.s. 30

11.Till vilken grad en hypotes är befäst är någonting relativt. Det kan inte mätas utan bara sättas i relation till hur befäst en annan hypotes är.Vi kan egentligen aldrig säga "denna hypotes är befäst". Vi kan bara säga "denna hypotes är mer befäst än alternativa hypoteser". Att vi kan göra ett sådant omdöme har följaktligen inte enbart att göra med hypotesens egna kvaliteter, utan beror till stor del på vad den jämförs med. Att en hypotes är mer befäst än en annan hypotes säger inte särskilt mycket, om den andra hypotesen är en usel hypotes (t.ex. därför att den är dåligt preciserad). Att en hypotes är mer befäst än två andra hypoteser som vi har testat är inte särskilt värdefullt om vi har försummat att testa en fjärde hypotes som hade blivit ännu mer befäst. Vi bör därför testa alla alternativa hypoteser vi kan hitta på. Om det handlar om att försöka ta reda på vilket culpakriterium HD har tillämpat i ett visst avgörande bör vi testa alla culpakriterier som vi kan konstruera utifrån de culpaargument som förekommer i den juridiska diskursen. Ju mer vi har uttömt förrådet av möjliga alternativa hypoteser desto starkare skäl har vi att utgå ifrån att den hypotes som är mest befäst också uttrycker gällande rätt.s. 30

Syfte

1.Syftet med den här undersökningen är att skapa klarhet kring innebörden i vårdslöshetsrekvisitet i skadeståndslagen 2 kap. I §. Vad jag presenterar på dessa sidor är inte ett förslag till hur detta rekvisit skulle kunna tillämpas eller hur det borde tillämpas. Det är en beskrivning av hur det faktiskt tillämpas i gällande svensk rätt. Avhandlingen har ett rättsdogmatiskt syfte. Den preciserar innehållet i gällande rätt. Detta har gjorts många gånger tidigare när det gäller culpabegreppet, men det är min ambition att min undersökning kommer att tillföra någonting utöver vad som skrivits tidigare. Jag beskriver gällande rätt genom att identifiera (konkurrerande) culpakriterier som ryms inom culpabegreppet och genom att identifiera de metakriterier som löser konflikter mellan dem. Tanken är att detta skall precisera innehållet i culpabegreppet mer än vad som har gjorts tidigare.s. 31

2.Avhandlingen har också ett annat syfte: att klargöra de rättspolitiska ställningstaganden som ligger bakom gällande rätt. Min förhoppning är att denna bok skall bidra till förståelsen om vilka ideologiska val den domare gör, som (i en viss situation) låter ett culpakriterium få företräde framför ett annat culpakriterium.s. 31

3.Det finns olika sätt på vilka man kan göra en rättsvetenskaplig undersökning om culpa. Ett sätt är att titta på samspelet mellan culparegeln och andra regler i skadeståndsrätten. En sådan undersökning kan vara rättsdogmatisk. Den kan t.ex. beskriva de rättigheter som ersättningsrätten som helhet ger dem som drabbas av skador, genom att beskriva culparegeln i relation till reglerna om strikt ansvar, reglerna om jämkning av skadestånd, reglerna för offentliga försäkringar etc. En undersökning som tittar på samspelet mellan culparegeln och andra regler kan också ha andra syften än att klargöra innehållet i gällande rätt. En sådan undersökning kan t.ex. vara rättsekonomisk. Den kan studera huruvida culparegeln och andra regler i ersättningsrätten samspelar på ett sådant sätt så att samhällsekonomisk effektivitet befrämjas. Syftet med denna avhandling är inte att utföra denna typ av analyser, vare sig av det ena eller det andra slaget. Jag kommer inte undersöka samspelet mellan culparegeln och andra regler. Sådana undersökningar behandlar ofta culpabegreppet som en "svart låda". De talar om culpa utan att ge någon mer ingående definition av vad culpa är. De talar om samspelet mellan culparegeln och andra regler som om läsaren redan visste vad culpa innebär. I den här undersökningen kommer jag att göra precis tvärtom. Jag kommer att koncentrera mig på att beskriva innehållet i culpabegreppet. Jag kommer att försöka öppna den svarta lådan.s. 31