1.AML anger alltså att arbetsmiljön ska vara tillfredställande ur flera olika perspektiv samt att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för att uppnå en god arbetsmiljö. Därtill regleras i 3 kap. 2 § 1 st. AML att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Stycket ger uttryck för huvudprincipen att huvudansvaret för arbetsmiljön åvilar arbetsgivaren (arbetsgivaren har det s.k. skyddsansvaret). I tillämpningen av AMLs regler är därför frågan om vem som är att bedöma som arbetsgivare i arbetsmiljörättsligt hänseende av grundläggande betydelse.s. 578
2.I de fall som ett anställningsavtal föreligger, är det normalt den part som har ingått avtalet med arbetstagaren, som är att se som arbetsgivare i arbetsmiljörättsligt hänseende. De skyldigheter som åligger arbetsgivaren enligt arbetsmiljörättslig reglering, åligger alltså i normalfallet den som arbetstagaren ingått anställningsavtal med.s. 578
3.Jag skriver emellertid normalt och i normalfallet, eftersom det t.ex. i de fall där arbetstagaren är anställd för att hyras ut till ett eller flera olika företag, kommer att finnas flera olika arbetsgivare som kommer att ha olika arbetsmiljörättsligt ansvar, olika skyldigheter, gentemot arbetstagaren. I 3 kap. 12 § AML anges att den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet ska vidta de skyddsåtgärder som behövs i det arbetet. Det uthyrande företaget har ett visst arbetsgivaransvar enligt AML, men saknar den rådighet över förhållandena som gäller på det inhyrande arbetsstället, som krävs för att kunna inneha ett fullständigt skyddsansvar för arbetsmiljön på arbetsplatsen i fråga. Grunden för placeringen av skyddsansvaret, utgår från vem som faktiskt kan ha kontroll över arbetsplatsen. I uthyrningsfallet kommer arbetsmiljöansvaret att delas av uthyraren och inhyraren.s. 578
4.Kontrollen över arbetsplatsen är också grunden för placeringen av skyddsansvaret inom en organisation. Även i de fall när ett anställningsavtal föreligger, är det vanligt att skyddsansvaret delegeras till närmaste chef, eftersom kontrollen över arbetsplatsen finns där. Frågor avseende om giltig delegation har skett, respektive om kontroll över arbetsplatsen har förelegat hos den som fått arbetsmiljöansvar delegerad till sig, har varit föremål för rättslig prövning i flera mål.s. 579
5.I de fall när ett anställningsavtal inte föreligger, som fallet t.ex. är när en frivillig deltar i en räddningsinsats, finns behov av en fördjupad analys av huruvida någon trots allt skulle kunna vara att bedöma som arbetsgivare, och därmed inneha ett arbetsmiljöansvar. I rättspraxis har slagits fast att, för att avgöra om ett anställningsförhållande föreligger, måste en helhetsbedömning av omständigheterna i fallet göras. Utgångspunkten är att det finns ett enhetligt arbetstagarbegrepp inom såväl civilrättslig som skatterättslig lagstiftning, vilket har sin grund i det civilrättsliga arbetstagarbegreppet så som det utformades i NJA 1949 s. 768. De faktorer som i dag brukar bedömas ha en central roll i den helhetsbedömningen, är om den arbetspresenterande parten har att personligen utföra arbetet, den arbetspresenterande parten har ställt sin arbetskraft till förfogande allteftersom arbetsuppgifter har uppkommit, förhållandet parterna emellan har varit av mera stadigvarande eller regelbunden karaktär, den arbetspresterande parten har varit förhindrad att samtidigt utföra liknande arbete av betydelse för någon annan, arbetet utförs under annans ledning eller kontroll, motparten tillhandahåller maskiner, redskap eller råvaror, den arbetspresterande parten får ersättning för direkta utlägg, ersättningen för arbetsprestationen utgår åtminstone delvis i form av garanterad lön och den arbetspresterande är allmänt sett i ekonomiskt och socialt hänseende jämställd med en arbetstagare.s. 579
6.Detta för med sig att frågan om huruvida ett anställningsförhållande föreligger, i många fall är avgörande för huruvida viss annan lagstiftning, såsom arbetsmiljöreglering, är tillämpbar. I Foodora-målet, AD 2022 nr 45, var den tvistiga frågan huruvida ett avskedande skulle ogiltigförklaras. Denna fråga kunde besvaras först efter det att en utredning hade gjorts huruvida den arbetspresterande var att se som arbetstagare eller uthyrd (i målet slogs fast att den arbetspresterande inte var att se som anställd hos motparten i målet, vilket ledde till att domstolen slog fast att ett avskedande inte kunde ha skett). På samma sätt behövde frågan om huruvida ett anställningsavtal förelåg, prövas i Bolt-målet, Kammarrätten i Göteborg mål 3983-23, där den rättsliga frågan avsåg ett föreläggande vid vite enligt arbetsmiljölagen. Inte heller i detta mål fann domstolen, efter en helhetsbedömning av omständigheterna i målet, att den arbetspresterande var att se som en arbetstagare. Det fick i sin tur till följd att det saknades förutsättningar att rikta ett föreläggande enligt arbetsmiljölagen gentemot företaget. En grund för att bedömas ha det så kallade arbetsgivaransvaret, är innehavande av rådigheten över arbetsplatsen.s. 580
7.3 kap. 12 § AML anger att ”den som råder över ett arbetsställe skall se till att det på arbetsstället finns sådana fasta anordningar att den som arbetar där utan att vara arbetstagare i förhållande till honom inte utsätts för risk för ohälsa eller olycksfall. Han skall även se till att andra anordningar som finns på arbetsstället kan användas utan sådan risk.” Därtill anges att den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet ska vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta arbete.s. 580
8.Regelns första stycket tar sikte på ett skyddsansvar för den som råder över ett arbetsställe när det gäller fasta anordningar på arbetsstället. Regelns andra stycket tar sikte på inhyrning av arbetskraft och inhyrarens arbetsmiljöansvar. I Karnovs kommentar till regeln konstateras därvid att arbetsgivaransvaret gäller jämsides med inhyrarens ansvar, och att det därför är av vikt att frågan om fördelningen av ansvaret mellan uthyrare och inhyrare klaras ut mellan de två ansvariga subjekten.s. 580
9.För att 3 kap. 12 § 2 st. AML över huvud taget ska vara tillämpbar, och därmed frågan om fördelning av arbetsmiljöansvaret aktualiseras, krävs emellertid att det är fråga om inhyrning av arbetstagare eller med inhyrd personal likställd person. I Bolt-målet, Kammarrätten i Göteborg mål 3983-23 (som avsåg en matleverantörkurir som utförde leveranser genom användning av en digital plattform), konstaterades att den arbetspresterande parten inte var att se som inhyrd personal, bland annat mot bakgrund av att motparten, ett digitalt plattformsföretag, inte hade någon personal inhyrd över huvud taget. I målet diskuterades frågan om plattformsföretag som rättslig konstruktion i arbetsrättsliga sammanhang. Arbete via en digital arbetsplattform innefattar ett trepartsförhållande mellan aktörerna beställare/kund, utförare och det mellanliggande digitala plattformsföretaget. Domstolen hänvisade till förarbetsuttalanden avseende arbetsmiljöansvar i sammanhang där plattformsföretag är involverade, där det uttalats att man på samma sätt som i andra arbetsrättsliga sammanhang behöver göra en helhetsbedömning för att kunna avgöra om det är fråga om ett verkligt uppdragsförhållande med självständig utförare eller om plattformsföretaget i stället agerar som ”förtäckt” arbets givare. Den avgörande frågan för att bedöma om ett plattformsföretag är arbetsgivare är vilken grad av kontroll plattformsföretaget har över organiseringen av arbetet och arbetsvillkoren. Man kan också konstatera att plattformsarbetare kan bedömas vara arbetstagare vad gäller vissa frågor, men bedömas vara företagare i andra frågor.s. 581
10.I räddningsinsatser finns anledning att fråga huruvida t.ex. SMS-livräddare skulle bedömas falla in under arbetsmiljöregleringen eller inte. Det förefaller som att situationen för de i SMS-livräddarna aktiva, i inte ringa utsträckning är densamma som för plattformsarbetare – med undantag för att SMS-livräddarna är en ideell verksamhet där de ideella aktörerna saknar ett kommersiellt intresse. 3 kap. 12 § AML avser alltså arbetsmiljöansvar för inhyrd personal.s. 581
11.Inhyrd arbetskraft är inhyrd i verksamheten och står under arbetsledning på ett sådant sätt att den kan ses som jämställd med arbetstagare i själva verksamheten. I SOU 2022:45 redogörs för att redan när regeln i 3 kap. 12 § 2 st. AML infördes genom lag 1994:579, konstaterades att problemet med den vid den tidpunkten befintliga bestämmelsen om rådighetsansvar, som enligt motiven även skulle gälla för inhyrd arbetskraft, inte var tillräcklig. Orsaken till det var bland annat att det arbetsledande företaget inte nödvändigtvis var det som råder över arbetsstället. För att komma åt den problematiken infördes ett särskilt skyddsansvar för den som anlitar inhyrd arbetskraft. ”Inhyrarens ansvar tar inte enbart sikte på anordningar utan inhyraren ska vidta de skyddsåtgärder som behövs i arbetet som ska utföras i dennes verksamhet. Det här ansvaret kommer av att inhyraren disponerar över arbetskraften och utövar den direkta arbetsledningen. Inhyraren kan därmed sägas ha en form av rådighet över själva arbetssituationen. Inhyrarens ansvar är därför mer jämförbart med arbetsgivarens ansvar men det är begränsat till just det aktuella arbetet. Det här ansvaret kan inte överlåtas eller förhandlas bort.”s. 582
12.I SOU 2022:45 exemplifieras inhyrarens arbetsmiljöansvar med det systematiska arbetsmiljöarbetet. I de allmänna råden till då gällande AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete, anges t.ex. att arbetsgivarens ansvar för sådant som ligger utanför inhyrarens ansvar, så som utbildning och rehabilitering, ligger kvar hos arbetsgivaren. Reglerna i AFS 2001:1 återfinns i dag i AFS 2023:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete. I 4 § AFS 2023:1 anges att det är arbetsgivaren som ansvarar för, arbetsgivarens skyldighet att se till, att bestämmelserna i AFSarna följs, samt att den som hyr in arbetskraft likställs med arbetsgivare. Det uttryckliga kvarstående ansvar för en uthyrande arbetsgivare, som återfanns i AFS 2001:1, saknas i konstruktionen av AFS 2023:1. Det finns emellertid ingenting i regelkonstruktionen som tyder på att en förändring av relationen inhyrare – uthyrare, vad avser arbetsmiljöansvaret för arbetstagare, är avsedd. Denna tolkning görs delvis mot bakgrund av den alldeles ovan gjorda redogörelsen för rättsläget i SOU 2022:45, delvis mot bakgrund av att de nya föreskrifterna är konstruerade så att det explicit uttalas gentemot vem regeln riktar sig till. 2 kap. 7 § AFS 2023:12 anger t.ex. att: ”Arbetsgivaren ansvarar för att --- Den arbetsgivare som inte råder över en arbetsplats behöver dock bara följa --- Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft”. Den nya AFS-ordningen verkar därmed ha konstruerats för att tydliggöra vem som ansvarar för vad, i vilket sammanhang. Inte endast arbetsgivare, utan också inhyrare av arbetstagare, har alltså ett arbetsmiljöansvar – delat med arbetsgivaren. Exempel på delat arbetsmiljöansvar finns därtill också i andra regleringar.s. 582
13.I samband med byggnads- och anläggningsarbeten har t.ex. frågan om arbetsmiljöansvar kommit att regleras särskilt i 3 kap. 6 § AML, vari byggarbetsplatsdirektiv 92/57/EEG genomförs i svensk rätt. Av 3 kap. 6 § AML framgår att den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete ska se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas, både vad gäller byggskedet och det framtida brukandet, samt att det utses en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för planering, projektering och utförande av vissa arbetsuppgifter. Till byggarbetsmiljösamordnare kan den som utför själva byggnads- eller anläggningsarbetet utses eller någon annan. Byggarbetsmiljösamordnaren ”ska samordna tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler som under varje skede av planeringen och projekteringen ska följas i fråga om såväl byggskedet som brukandet av byggnaden eller anläggningen”. Byggarbetsmiljösamordnaren ska också se till att samordna arbetet med att förebygga risker för ohälsa och olycksfall på arbetsstället.s. 583
14.Reglerna i 3 kap. AML pekar för flera särskilt angivna arbetssituationer ut vem som, i det särskilda fallet av samverkan mellan flera olika arbetsgivare eller arbetsgivarliknande aktörer, har ansvar för vad. Utöver olika aktörer som ingår i utförande av byggnads- eller anläggningsarbete, regleras också särskilt om ansvar vad avser till exempel anlitad uppdragstagare (entreprenad) vid utförande av byggnads- och anläggningsarbeten, om ett fast driftsställe är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter (där fartyg nämns alldeles särskilt), samt om arbetsmiljöansvar när arbeten sker samtidigt eller i tidsmässig anslutning till varandra på ett gemensamt arbetsställe. Vad gäller det sistnämnda anger lagtexten att ”var och en av dem ska se till att den egna verksamheten och anordningarna inte medför att någon som arbetar där utsätts för risk för ohälsa eller olycksfall”.s. 583
15.Samordningen av arbetsmiljöansvaret avser alltså att uppmärksamma risker som kan uppkomma när flera verksamheter bedrivs. De gemensamma riskerna kan avse risker som finns i en verksamhet, men som också kan komma att påverka arbetstagare inom en annan verksamhet. Det kan också avse helt nya risker på ett arbetsställe enbart på den grunden att flera olika verksamheter agerar där.s. 584