Se t.ex. 31 kap. SFL och 49 kap. 5 § SFL för exempel på uppgiftsskyldighet och sanktionsavgift och RÅ 2001 ref. 22 för exempel på bevispresumtion.
Hänvisas från p. 4 (s. 99)
1.och den materiella skatterätten Det finns övergripande målsättningar och intressen i skatterätten som både lagstiftaren och rättstillämparen strävar efter att förverkliga, oavsett om det är de materiella eller processuella reglerna som tillämpas. Som tidigare framhållits har beskattningen flera och ofta varierande syften. Skatteprocessen saknar kanske ett direkt syfte, men har i gengäld flera funktioner.s. 98
2.En särskilt framträdande funktion är att säkerställa att den materiella rätten får genomslag. Det kan innebära att skatteprocessen förenklar den materiella tillämpningen, t.ex. vid användning av presumtioner, men också att den i vissa fall försvårar tillämpningen för att bland annat garantera rättssäkerheten. Ett exempel på det senare är utformningen av skatteflyktslagen. En annan viktig funktion är att skapa balans i processen, t.ex. när det finns en svagare part, en part med sämre bevisrättsliga förutsättningar eller andra faktorer som kan skapa ojämlikhet mellan parterna. På så vis samverkar skatteprocessens olika funktioner inte bara med den materiella rätten utan också med varandra, för att skattesystemets övergripande målsättningarna ska uppnås.s. 99
3.Att jag beskriver detta som skatteprocessens funktioner snarare än syften beror på att skattesystemets målsättningar många gånger skulle kunna uppfyllas enbart med stöd av materiell rätt. Om det finns risk för att de skattskyldiga kringgår materiella regler kan det i första hand åtgärdas på två sätt. En modell är att den materiella rätten justeras, exempelvis genom att en strikt materiell schablonregel införs. Ett sådant exempel är schablonregeln vid uthyrning av privatbostad i 42 kap. 30 § IL. Avdraget innebär att en skattskyldig har rätt till 40 000 kr i avdrag oberoende av de faktiska kostnaderna för uthyrningen. Från ett processuellt perspektiv förenklar detta regelverket, eftersom det aldrig behöver bli en fråga om vilka kostnader den skattskyldige haft. Denna typ av förenkling bidrar till effektivitet och förutsebarhet, men uppfattas inte alltid som rättvis av de skattskyldiga som har högre kostnader.s. 99
4.Ett annat alternativ är att använda processuella regler för att förebygga eller hantera materiella tillämpningsproblem. Det kan exempelvis ske genom processuella regler om uppgiftsskyldighet och sanktionsavgifter vid brister i informationslämnandet eller genom att bilda bevispresumtioner för att förenkla bevisläget för en av parterna. I dessa fall kompletterar den processuella rätten den materiella, i syfte att effektivisera och förstärka dess tillämpning. De skatteprocessuella reglerna har här inget självändamål. Deras existens motiveras av behovet att ge genomslag åt den materiella rätten.s. 99
5.Att enbart förlita sig på den materiella rätten kan dock leda till ett onyanserat system. När exempelvis schablonregler används i den materiella rätten har lagstiftaren genom förenklingar marginaliserat skatteprocessens betydelse. Det kan vara lämpligt i situationer där rättstillämparens resurser är begränsade eller när risken för kostsamma och onödiga processer är hög. Allt för många förenklingar riskerar dock att leda till ett system som saknar legitimitet och i förlängningen kan skapa incitament till skatteundandragande.s. 99
6.Genom att låta processuella regler komplettera den materiella skatterätten möjliggörs mer nyanserade bedömningar, där relevanta omständigheter kan beaktas och motstående intressen vägas mot varandra. Detta leder till ett skattesystem som både är mer legitimt och uppfattas som rättssäkert. Mot denna bakgrund kan man argumentera för att målsättningen att uppnå en balanserad och rättssäker process utgör en så väsentlig funktion att den kan betraktas som ett syfte med skatteprocessen.s. 100