3 · Rättsförhållandets ontologi – några fragment

1.ur diskussioner om rättsförhållandets natur När vi talar om begreppet rättsförhållande rör vi oss i de centrala delarna av juridikens begreppsbyggnad. Såväl inom den materiella rätten som i processrätten har frågan om vad rättsförhållandet är, dess ontologi, varit omdiskuterad.s. 67

2.Rättsförhållandets centrala betydelse för processrätten visar sig i att det ibland behandlats som synonymt med det flitigt använda, men också svåra nvända, begreppet ”saken”. Hypostasering är en filosofisk term för att beteckna det fenomen som uppstår när en tankekonstruktion övergår till att uppfattas som ett ting. Även om all tolkning utgör ett betvingande av det tolkade på något vis (jfr att ”ringa in ett begrepp”, ”spjälka upp en begreppsapparat” eller ”fixera begreppen”), framstår ”saken” närmast som ett övertydligt exempel på hypostasering eller förtingligande.s. 67

3.Vid RB:s tillkomst antogs processens ”föremål” i tvistemål utgöra ett materiellt rättsförhållande. För processlagberedningen var saken och det omtvistade rättsförhållandet synonymer. I motiven till RB 17:1 förklaras att ”avgörande, som innefattar prövning av saken dvs. det rättsförhållande, som utgör rättegångens föremål, har betecknats såsom dom”. Det sägs vidare att ”även stadfästande av förlikning utgör ett materiellt avgörande av det omtvistade rättsförhållandet”. Sakbegreppet har fortsatt att diskuteras och diskussionerna kommer nog att fortsätta.s. 68

4.Föreställningen om att en tvist rör en sak har betydelse för vår förståelse av tvistemålsprocessen. En annan metafor hade bidragit till andra förståelser. Det har samtidigt argumenterats för att förtingligandet av rätten fyller viktiga funktioner, inte minst i att förhindra ”total relativism” i det begreppsliga meningsskapandet. I förslaget till avtalslagen, lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, definieras rättshandlingar som alla viljeförklaringar som har till syfte att ”grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande”. I sin anmälan av Alméns kommentar till nämnda lag föreslog Björling såväl inskränkning som utvidgning av definitionen av rättshandlingar. Björling ville precisera rättshandlingar till att endast avse privata viljeförklaringar med avseende på rättsförhållanden, och därmed utesluta domen. Argumentationen grundar sig av allt att döma på en dualistisk förståelse av processuell och materiell rätt. Rättsförhållandet skapas enligt en sådan uppfattning i den materiella rätten, oberoende av processen. Tanken är alltså att viljan och viljeförklaringen utgör den skapande kraften.s. 68

5.Den materiella rätten är på intet sätt ensam om konstruktionen rättsförhållande. Även processrätten har gjort försök med ett eget rättsförhållande: pro­ cessrättsförhållandet. De dubbla rättsförhållandena – det materiella respektive det processuella – kan verka förvirrande. Risken för sammanblandning var dock liten och idag är läran om processrättsförhållandet övergiven. Det materiella rättsförhållandet betraktades som processföremålet, saken, medan processrättsförhållandet betraktades som relationen mellan domstolen och parterna i en pågående process. Processrättsförhållandet ansågs uppkomma oberoende av om det materiella rättsförhållandet, som den ena parten gjorde gällande, verkligen förelåg. Processrättsförhållandet utgjorde alltså ingen konkurrent till det materiella rättsförhållandet. Tvärtom, förefaller det vara idén om det materiella rättsförhållandet som konstituerat av rättigheter och skyldigheter, som influerat konstruktionen av processrättsförhållandet och den sammanhängande tanken om att processrättsförhållandet berättigar och förpliktigar såväl domstolen som parterna i förhållande till varandra. Till skillnad från vad som i motiven till avtalslagen ansågs gälla för materiella rättsförhållandens uppkomst, där viljan och viljeförklaringen betraktades som den skapande kraften, är dock svaranden i en process i regel indragen utan egen vilja att vara där. Till diskussionsinläggen om rättsförhållandets ontologi hör också förnekandet av rättsförhållandets existens. Lundstedt kände sig manad att erinra om att det som representeras av föreställningen om ett rättsförhållande inte existerar i verkligheten. Uppfattningen delades av Olivecrona: ”Det materiella rättsförhållandet’ är blott en ideologisk påbyggnad på fakta.” Rättsförhållandet ansågs kunna hänföras till det förmenta antagandet om ett ideellt rättstillstånd. Inte ens en positiv fastställelsetalan som lett till en fastställelsedom med innebörden att det omtvistade rättsförhållandets existens fastställts kunde dock, enligt Olivecrona, anses leda till någon förändring i ett ideellt rättstillstånd. Rättsförhållandet finns visst, invände Kallenberg, och dess bakomliggande realiteter är lagen och fakta. Han tillade: ”Utan dessa relationer skulle det vara sämre ställt med ordningen inom samhället än det är.”s. 69

6.Kallenberg stödde sig på omdömesteorin, det vill säga tanken om att domen mynnar ut i ett omdöme om ett materiellt rättsförhållande. Han förklarade: Olivecrona instämde visserligen i att det för fastställelsedomar var särskilt svårt att helt avskriva omdömesteorin. Å andra sidan, om omdömesteorin kunde omkullkastas för fastställelsedomarna, vore diskussionen om omdömesteorins vara eller icke-vara ur Olivecronas perspektiv i princip över. Om inte ens en fastställelsedom, med slutsatsen att ett visst rättsförhållande består eller inte består, kan uppfattas som ett omdöme om ifrågavarande rättsförhållande – vad fanns det då kvar att diskutera? Olivecrona lyckades sedan genom en balansakt att i sin argumentation undandra även fastställelsedomen från omdömesteorins hägn genom att hävda att den negativa respektive den positiva fastställelsedomen enbart var att anse som imperativ, precis på samma sätt som fullgörelsedomen.s. 70

7.Föreställningen om pre-processuella rättigheter möttes som bekant av återkommande kritik från framförallt Uppsalaskolan. Lindblom sammanfattar ståndpunkten i sin avhandling från 1974 (i stencil 1972): ”antagandet att rättigheten existerar s.a.s. oberoende av de processuella möjligheter, som utgör dess reella innehåll, är ett närmast naturrättsligt betraktelsesätt.”. Uppsalaskolans ihärdiga försök att rikta ljuset mot metafysiken har dock varken inom civilrätten eller processrätten hindrat användningen av begreppet rättsförhållande eller idén om rättigheter.s. 71