Bland rättsförhållanden och metaforer1 hänvisning
Rättsfall
NJA 1992 s. 859
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1992 s. 859
BibTeX
@misc{nja-1992-s-859,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1992 s. 859}},
year = {1992},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 3 artiklar · 5 stycken/fotnoter
- Se vidare E. Lehrberg, Processgemenskap, s. 94 ff. och Fitger s. 11:12. Betr, det förhål landet att en talerättsprövning inte (alltid) är nödvändig ens i dessa fall, se Processhinder s. 201 ff., jfr Klintberg s. 107 ff. betr, norsk rätt, där omständigheten att man framställer kravet ensam innebär att det krav som framställs inte existerar mellan parterna; talan skall därför ogillas. Att detta, som jag tycker, kloka sätt att se på saken inte är förhärskande i svensk rätt framgår dock av bl.a. Welamson, Domvillobesvär s. 125 ff. och NJA 1992 s. 859 (s. 860: ”...måste huvudprincipen vara”). Referenten, justitierådet Munck, tilläde i detta mål för egen del flera synpunkter av intresse ur talerättslig synvinkel, så t.ex. föl jande slutkläm (s. 862): ”Då det civilrättsliga förhållande som i enlighet med det anförda förutsätter att de tidigare samägarna gör gemensam sak framgår av vad kärandena åbero pat till stöd för sin talan bör i enlighet med vad som förutsatts i den juridiska doktrinen detta krav anses utgöra en processförutsättning och alltså inte endast ett materiellt motfak tum som skall beaktas först efter invändning (jfr Welamson, a.a. s. 130).”
- Nedan avsnitt 3.3. Se även justitierådet Munck i NJA 1992 s. 859, jfr däremot HD (enhällig) i NJA 1994 s. 751 (även i detta mål var Munck referent) s. 758 st. 3.
- Det är möjligt att undantag måste göras för den särskilda form av bristande talerätt som kan anses föreligga då brist i nödvändig processgemenskap framgår av vad käranden själv åberopar; brist i detta avseende som inte framgår av parts egen framställning har däremot rätten sannolikt inte att beakta i något fall, se justitierådet Munck i NJA 1992 s. 859 (s. 862) och Welamson, Domvillobesvär s. 130 samt E. Lehrberg, Processgemenskap s. 160 och 206. Skälet till avvisning kan då vara omöjligheten eller svårigheterna att realisera motstridande domar, ett argument som jag dock inte anser vara särskilt starkt annat än i vissa extrema fall, jfr Processhinder s. 201 ff.