Professor i privaträtt, Åbo Akademi. Som jämförelse märks att den svenska köplagen enligt 67 § första stycket över huvud taget inte är tillämplig på produktskador (köplagsanalogier är dock möjliga; se NJA 2001 s. 309). Följaktligen saknas i Sverige en motsvarighet till punkt 4 i den finska uppräkningen av indirekta förluster. Den finska köplagen blir dock endast i begränsad utsträckning tillämplig på i punkt 4 avsedda pro duktskador. Enligt motiven krävs ett nära och förutsebart funktionellt samband mellan den sålda varan och den skadade egendomen.2 Det märks även att det av punkt 4 följer att alla förluster till följd av sakskada behandlas som indirekt förlust; även sådana förluster som annars vore direkta som exempelvis en reparationskostnad. Tolkningen bekräftas av rättspraxis.3 Enligt punkt 4 är det alltså inte längre typen av förlust som är det utmärkande kriteriet för gränsdragningen mellan direkt och indirekt förlust utan typen av skada, vilket är anmärkningsvärt.4 En ytterligare skillnad mellan den finska och svenska definitionen är att den svenska köplagen anknyter till indirekt förlust i termer av ”annan liknande förlust, om den varit svår att förutse”. Formuleringen tillkom i Lagrådet för att klargöra att det förutsätts en in casuprövning av förutse barheten i det enskilda fallet. Det avgörande är inte en typbedömning, vilket den finska skrivningen kan tyckas förutsätta. Samtidigt har det i både finsk och svensk litteratur visat sig vara vanskligt att konsekvent hålla fast vid vare sig en typbedömning eller en bedömning i det enskilda fallet.5 Båda bedömningarna kan leda till överraskande och oavsedda resultat. I Norge tror man sig ha kunnat definiera indirekta förluster uttömmande i köplagen. Definitio nen av indirekta förluster i 67 § den norska köplagen avslutas därför inte med någon anknytning till annan liknande och svårförutsebara förlust. Utan att här gå in på detaljer är dessutom en betydande skillnad jämfört med både Finland och Sverige, att den norska definitionen av indirekta förluster även i övrigt är betydligt snävare.
Professor i privaträtt, Åbo Akademi. Som jämförelse märks att den svenska köplagen enligt 67 § första stycket över huvud taget inte är tillämplig på produktskador (köplagsanalogier är dock möjliga; se NJA 2001 s. 309). Följaktligen saknas i Sverige en motsvarighet till punkt 4 i den finska uppräkningen av indirekta förluster. Den finska köplagen blir dock endast i begränsad utsträckning tillämplig på i punkt 4 avsedda pro duktskador. Enligt motiven krävs ett nära och förutsebart funktionellt samband mellan den sålda varan och den skadade egendomen.2 Det märks även att det av punkt 4 följer att alla förluster till följd av sakskada behandlas som indirekt förlust; även sådana förluster som annars vore direkta som exempelvis en reparationskostnad. Tolkningen bekräftas av rättspraxis.3 Enligt punkt 4 är det alltså inte längre typen av förlust som är det utmärkande kriteriet för gränsdragningen mellan direkt och indirekt förlust utan typen av skada, vilket är anmärkningsvärt.4 En ytterligare skillnad mellan den finska och svenska definitionen är att den svenska köplagen anknyter till indirekt förlust i termer av ”annan liknande förlust, om den varit svår att förutse”. Formuleringen tillkom i Lagrådet för att klargöra att det förutsätts en in casuprövning av förutse barheten i det enskilda fallet. Det avgörande är inte en typbedömning, vilket den finska skrivningen kan tyckas förutsätta. Samtidigt har det i både finsk och svensk litteratur visat sig vara vanskligt att konsekvent hålla fast vid vare sig en typbedömning eller en bedömning i det enskilda fallet.5 Båda bedömningarna kan leda till överraskande och oavsedda resultat. I Norge tror man sig ha kunnat definiera indirekta förluster uttömmande i köplagen. Definitio nen av indirekta förluster i 67 § den norska köplagen avslutas därför inte med någon anknytning till annan liknande och svårförutsebara förlust. Utan att här gå in på detaljer är dessutom en betydande skillnad jämfört med både Finland och Sverige, att den norska definitionen av indirekta förluster även i övrigt är betydligt snävare.s. 559