Jfr Processbolaget NJA 2014 s. 877 där ett upplägg med ett så kallat processbolag bedömdes uteslutande ha syftat till att kunna kringgå RB:s reglering av rättegångskostnader. Processbolagets ägare ansågs skyldiga att svara personligen för motpartens kostnader. Här märks alltså ett exempel på hur en materiell rättsregel, om ansvarsgenombrott i aktiebolagsrätten, tolkas på ett sätt som motverkar att ett processuellt instituts ändamål undergrävs.
Hänvisas från p. 1 (s. 4)
1.Synsätten på relationen mellan materiell och processuell rätt går isär. Processuella bestämmelser har å ena sidan ansetts behöva tillämpas på ett sätt som bidrar till att förverkliga ändamålen bakom den materiella rätten. Behovet av att göra avvägningar mellan olika ändamål har framhållits. Å andra sidan har det menats att en processuell regel bör tolkas på sina egna premisser, snarare än utifrån den relevanta materiella rättens syften. Materiella regler har också ansetts behöva tillämpas på ett sätt som inte undergräver processuella. Processrättens normativa betydelse kan betonas, men ibland tycks processrätten förstås närmast som formalia. Röster utanför processrättsvetenskapen har å sin sida menat att själva den processrättsliga begreppsapparaten sätter käppar i hjulet för en riktig tillämpning av civilrätten. Begrepp som används av både processrättare och materiellrättare är som sådana stundtals också kontroversiella, såtillvida att de förstås olika inom den materiella respektive processuella rätten (samt vidare olika inom civil- och straffprocess respektive specialprocess och förvaltningsprocess). Det kan skapa missförstånd, till och med trätor. Kort sagt (och som Marie Jarnesand skriver i inledningen till sitt bidrag), skulle relationen mellan den materiella och processuella rätten kunna ges statusen ”det är komplicerat”. Som ofta i relationer, tänkte vi, är det då en god idé att ”prata om det”. Att göra just det är syftet med föreliggande temanummer av JT.s. 4
2.I november 2024 hölls vid Juridicum, Stockholms universitet, en ämneskonferens som också den behandlade relationen mellan materiell och processuell rätt: ”Samspelet mellan den processuella och materiella rätten – Lost in translation?”. Ambitionen med konferensen var att åstadkomma ett samtal som omfattade tematikens stora spännvidd och inte skyggade för att överskrida rättsvetenskapliga ämnesgränser. Doktorander och disputerade forskare med olika ämnesinriktning – såväl processrätt, som förvaltningsrätt, civilrätt och straffrätt – bjöds in att vid konferensen problematisera någon aspekt av sin forskning, i anknytning till temat. Glädjande nog konstaterar vi att dynamiken mellan den materiella och processuella rätten också i föreliggande temanummer belyses av forskare med såväl materiell- som processrättslig ämnesmässig hemvist, och att bidragen rör straffprocess, förvaltningsprocess, civilprocess och specialprocess i relation till bland annat straffrätt, skatterätt, familjerätt, immaterialrätt, miljörätt, skadeståndsrätt och obligationsrätt. Sammantagna kan temanumrets texter därför närmas som ett ämnesöverskridande samtal enat runt en delad problematik.s. 5