Jfr Andersson, Torbjörn, ”Abstrakt lagprövning – en aspekt på Unibetmålet” i Heckscher, Sten och Eka, Anders (red.), Festskrift till Johan Hirschfeldt, Uppsala 2008, s. 26; Peter Fitger m.fl., Kommentaren till RB 13 kap., under rubriken ”De olika kategorierna av talan” (Juno 2025-0424), där det framhålls att rättskraftsverkningarna av en fastställelsedom ofta blir betydligt mer omfattande än motsvarande verkningar av en fullgörelsedom.
Hänvisas från p. 2 (s. 356)
1.Innebörden av begreppet rättsförhållande i 13 kap. 2 § har i första hand en praktisk betydelse för den som överväger att väcka talan i domstol. En snävare tillämpning av detsamma innebär typiskt sett en mer begränsad tillgång till domstolsprövning. Vi kan kalla det en access to justice-dimension. Det ligger i förutsebarhetens intresse att innebörden av processförutsättningar ska vara begripliga, så att var och en i förväg ska kunna veta om en domstolsprövning är tillgänglig med avseende på en viss tvistig fråga. I värsta fall kan annars osäkerheten som sådan få till följd att den enskilde väljer att inte vända sig till domstolen med sin tvist, utan istället lider en rättsförlust. En andra dimension har att göra med domstols möjlighet att i rättstillämpningen klargöra och utveckla gällande rätt. Den ligger mycket nära access to justice-dimensionen. En vidare förståelse av vad begreppet rättsförhållande innebär som processförutsättning, kan också få materiellrättsliga konsekvenser. Som exempel kan här kort nämnas att möjligheten att få en rättighetskränkning fastställd i dom, kan leda till fler klargöranden i fråga om när en rättighet ska anses ha kränkts. Inbegripen i denna dimension finns möjligheten att nyttja strategisk processf öring för att åstadkomma en rättsutveckling, liksom ett ökat fokus på domstolens rättsskapande funktion.s. 356
2.En tredje dimension kan möjligen benämnas processuell-systematisk. Den knyter an till ändamålen bakom den processuella bestämmelsen och konsekvenserna av en fastställelsedom. Skulle rättsförhållanderekvisitet tolkas mycket vidsträckt, utan att alls relateras till preciserade rättsföljder, blir det svårt att överblicka vilka konsekvenser fastställelsedomen kan få. Det har betydelse för svarandens förutsättningar att bemöta käromålet, men kan också leda till besvär för svaranden efter fastställelsedomen, genom en risk för efterföljande processer. Det väcker också frågor om vilken rättskraft domen ska ha.s. 356
3.Sist går det att argumentera för att uppfyllandet av de i RB 13 kap. 2 § angivna förutsättningarna för att föra en fastställelsetalan markerar gränser för hur en tvist som slits i domstol får se ut. Likt andra processförutsättningar får deras tillämpning konsekvenser i fråga om vad en domstol kan och får respektive inte kan och får befatta sig med enligt svensk civilprocessuell lagstiftning. I den meningen kan processförutsättningar också sägas sätta ramar för domstolens roll, vilket kan beskrivas som en konstitutionellrättslig dimension av de processrättsliga reglerna. Just rättsförhållanderekvisitet markerar i sammanhanget en än tydligare begränsning med konstitutionellrättslig dimension, eftersom det kan relateras till konstitutionella bestämmelser om vad en domstol ska ägna sig åt – nämligen rättskipning enligt 1 kap. 8 § regeringsformen och normprövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen, som enligt gällande rätt ska vara konkret. Därmed menar jag att rekvisitet kan förstås så, att det förtydligar relationen mellan lagstiftare och domstolar, såsom den också kommer till uttryck i grundlagsbestämmelser. Till det här ska jag återkomma nedan.s. 357
4.Sammanfattningsvis kan konstateras att en hel rad rättsteoretiska, metodologiska och praktiska frågor sammanstrålar i och påverkas av hur rättsförhållanderekvisitet förstås och tillämpas. Mycket står med andra ord på spel.s. 357