Stycket

2.I Sömninvändningen NJA 2024 s. 174 presenteras ett sätt att rättsligt hantera sömninvändningar som aktualiserar förhållandet mellan gärningskontroll och medvetenhet, och som även visar på svårigheterna att rättsligt definiera med vetenhetskravets funktion på ett enhetligt sätt. När det gäller distinktionen mellan gärningskontroll och medvetenhet (som här har ägnats förhållandevis mycket utrymme) undrar kanske den pragmatiske läsaren ”Vem bryr sig?”, och det är i och för sig en rimlig fråga. Gränsdragningen mellan objektiva och subjektiva brottsrekvisit är onekligen av mycket liten praktisk betydelse. Det som är mer intressant är dock hur medvetenhetskravet bör förstås, definieras och tillämpas på ett enhetligt och rättssäkert sätt, och dessa två frågor hänger samman. Att ett och samma rättsliga begrepp å ena sidan är närmast oskiljaktigt från förutsättningarna för en kontrollerad gärning, och å andra sidan ska innefatta en normativ bedömning som i vissa fall kan kompensera för att brottsbalken saknar ett tillräknelighetsrekvisit, är svårt att få ihop, både i teorin och i praktiken. Att straffrättsliga begrepp kan förstås och tillämpas på ett enhetligt och förutsebart sätt är förstås eftersträvansvärt, särskilt om det rör den för straffrätten centrala gränsdragningen mellan friande och fällande domar.s. 350