- Ett sådant prejudikat presenterades i mars 2024 i Sömninvändningen NJA 2024 s. 174. Åtalet gällde dock inte sexualbrott utan grovt rattfylleri, och väcktes mot en läkare som tagit sömnmedlet Zolpidem i kombination med alkohol och sedan kört bil en längre sträcka. I föreliggande text diskuteras domens principiella och praktiska betydelse inom ramen för en rättsdogmatisk undersökning av sömninvändningar i brottmål. Syftet med undersökningen är att utreda hur en invändning om att den tilltalade vid gärningen befann sig i ett somnambult tillstånd bör behandlas straffrättsligt. Analysen omfattar såväl bevisfrågor som de straffrättsliga ansvarsbegreppen gärningskontroll och medvetenhet, vilka båda kan aktualiseras i fall där den tilltalade befinner sig i ett tillstånd av förändrat eller nedsatt medvetande. Framställningen tar sin utgångspunkt i Högsta domstolens avgörande, som diskuteras i relation till hur sömninvändningar har behandlats i straffrättslig litteratur och i rättstillämpningen. Den tilltalade (härefter T) åtalades för grovt rattfylleri efter att ha kört bil alkohol påverkad en natt i augusti 2018. T, som är läkare, bestred ansvar med hänvisning till att han befunnit sig i ett somnambult tillstånd och därmed inte var medveten om att han körde bil. Det somnambula tillståndet skulle ha orsakats av att T tagit en hög dos av sömnmedlet Zolpidem som, särskilt i kombination med alkohol, kan orsaka somnambulism – ett tillstånd där människor utför till synes medvetna och komplexa handlingar i sömnen.
- I Sömninvändningen NJA 2024 s. 174 presenteras ett sätt att rättsligt hantera sömninvändningar som aktualiserar förhållandet mellan gärningskontroll och medvetenhet, och som även visar på svårigheterna att rättsligt definiera med vetenhetskravets funktion på ett enhetligt sätt. När det gäller distinktionen mellan gärningskontroll och medvetenhet (som här har ägnats förhållandevis mycket utrymme) undrar kanske den pragmatiske läsaren ”Vem bryr sig?”, och det är i och för sig en rimlig fråga. Gränsdragningen mellan objektiva och subjektiva brottsrekvisit är onekligen av mycket liten praktisk betydelse. Det som är mer intressant är dock hur medvetenhetskravet bör förstås, definieras och tillämpas på ett enhetligt och rättssäkert sätt, och dessa två frågor hänger samman. Att ett och samma rättsliga begrepp å ena sidan är närmast oskiljaktigt från förutsättningarna för en kontrollerad gärning, och å andra sidan ska innefatta en normativ bedömning som i vissa fall kan kompensera för att brottsbalken saknar ett tillräknelighetsrekvisit, är svårt att få ihop, både i teorin och i praktiken. Att straffrättsliga begrepp kan förstås och tillämpas på ett enhetligt och förutsebart sätt är förstås eftersträvansvärt, särskilt om det rör den för straffrätten centrala gränsdragningen mellan friande och fällande domar.
Rättsfall
NJA 2024 s. 174
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2024 s. 174
BibTeX
@misc{nja-2024-s-174,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2024 s. 174}},
year = {2024},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
2 hänvisningar i 1 artiklar · 2 stycken/fotnoter