Stycket

3.Ett sådant prejudikat presenterades i mars 2024 i Sömninvändningen NJA 2024 s. 174. Åtalet gällde dock inte sexualbrott utan grovt rattfylleri, och väcktes mot en läkare som tagit sömnmedlet Zolpidem i kombination med alkohol och sedan kört bil en längre sträcka. I föreliggande text diskuteras domens principiella och praktiska betydelse inom ramen för en rättsdogmatisk undersökning av sömninvändningar i brottmål. Syftet med undersökningen är att utreda hur en invändning om att den tilltalade vid gärningen befann sig i ett somnambult tillstånd bör behandlas straffrättsligt. Analysen omfattar såväl bevisfrågor som de straffrättsliga ansvarsbegreppen gärningskontroll och medvetenhet, vilka båda kan aktualiseras i fall där den tilltalade befinner sig i ett tillstånd av förändrat eller nedsatt medvetande. Framställningen tar sin utgångspunkt i Högsta domstolens avgörande, som diskuteras i relation till hur sömninvändningar har behandlats i straffrättslig litteratur och i rättstillämpningen. Den tilltalade (härefter T) åtalades för grovt rattfylleri efter att ha kört bil alkohol påverkad en natt i augusti 2018. T, som är läkare, bestred ansvar med hänvisning till att han befunnit sig i ett somnambult tillstånd och därmed inte var medveten om att han körde bil. Det somnambula tillståndet skulle ha orsakats av att T tagit en hög dos av sömnmedlet Zolpidem som, särskilt i kombination med alkohol, kan orsaka somnambulism – ett tillstånd där människor utför till synes medvetna och komplexa handlingar i sömnen.s. 320