Stycket

9.Inom skadeståndsrätten gäller att SkL tillämpas såvida inte ”annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden” (1 kap. 1 §). Stadgandet ger uttryck för att SkL är dispositiv och att speciallagstiftning går före. Samtidigt ansåg HD i Ronnebyprocessens första prejudikat, Dricksvattnet NJA 2018 s. 475, att bestämmelserna i LAV inte var exklusivt tillämpliga för frågan om skada i vattenverksamhet, eftersom detta inte framgick av lagen eller dess förarbeten. Så länge det inte anges i en speciallag att den är exklusivt tillämplig för en viss fråga, tycks det således stå skadelidande fritt att välja vilken eller vilka ansvarsgrund(er) man vill luta sig på. När identiska grunder förefaller kunna subsumeras under flera materiella bestämmelser är det domstolen som, enligt jura novit curia, har att avgöra vilken ansvarsgrund som ska tillämpas. Gäller för de olika bestämmelserna att olika domstolar är behöriga, uppstår en situation där domstolen har att rättsligt kvalificera de fakta som käranden gör gällande redan i samband med prövningen av sin sakliga behörighet.s. 29