Närliggande

5.HD menar att även samma objektiva, typiserade bedömning ska gälla för kravet att gärningen har en påtagligt sexuell prägel. Domstolen skriver att det räcker att ”handlingen är av sådan karaktär att den – typiskt sett – syftar till att väcka eller tillfredsställa endera partens sexuella drift” – att huruvida den sexuella handlingen ”i det enskilda fallet har medfört en tillfredsställelse av den sexuella driften saknar dock betydelse vid den rättsliga bedömningen.” Den ordningen är, som nämnts, sedan tidigare väletablerad när det gäller sexualbrotten. Inte heller i HD:s bedömning av det aktuella fallet fördes några resonemang kring den tilltalades motiv eller liknande, utan domstolen konstaterade att den tilltalades placering av sin penis nära målsägandens mun, när målsäganden också var naken och inte vid medvetande måste ”typiskt sett anses ha en påtagligt sexuell prägel”. Istället för en prövning av de sexuella motiv, preferenser, upplevelser, kränkningar som de enskilda personerna haft i den aktuella situationen är det fråga om en typicering och kontextualisering av gärningen. I denna beaktas nakenhet, närhet till ett könsorgan och ett utsatt tillstånd i form av sömn eller medvetslöshet. Jag återkommer diskussionsvis om ett potentiellt problem i fråga om vad som lyfts in i den här kontextualiseringen.s. 114