NJA 2024 s. 564 p. 4, min kursivering.
Hänvisas från p. 2 (s. 481)
2.I NJA 2024 s. 564 beskriver Högsta domstolen att ansvar för sexuellt ofredande förutsätter ”att handlandet är ägnat att kränka personens sexuella integritet och att handlandet kan sägas innefatta ett ofredande”. I domskälen ligger dock fokus därefter på det första ledet. Jag menar inte att man ska förstå det som att bestämmelsen består av två helt separata rekvisit, det vill säga dels ”genom ord eller handlande ofredar en person”, dels ”på ett sätt som ägnat att kränka personens sexuella integritet”. I stället ska vi nog se det som att verbet ”ofredar” tillför en viss kvalifikation, på liknande sätt som ”anstötligt” gjorde före 2005 års ändring av ordalydelsen. Reformen 2005 har möjligen bidragit till att mer fokus har hamnat på det sexuella momentet som gränsdragande rekvisit och om det tidigare var mer fokus på samhällsnormer – sedligheten – ligger fokus sedan dess på huruvida den enskilda individens sexuella integritet har kränkts, om än i objektiv mening.s. 481