Här kan man tänka sig att det hela rör sig om en surrogationstanke. En sådan tanke finns uttryckligen i NJA 2010 s. 709. Problemet som då kan uppstå är att det ofta (men inte alltid) finns ett surrogat redan – betalningen. Frågan är vad som då utgör ”surrogatet” – den abstrakta värdeersättningen som kan erhållas i framtiden eller det faktiska surrogatet? Den ursprungliga frågan om bestämmandet av värdeersättningen har då på sätt och vis endast förflyttats ett steg så att samma fråga ska besvaras men nu inom ramen för ”vilket surrogat”. Det kan också ifrågasättas på vilket sätt den här riskfördelningstanken som Högsta domstolen ger uttryck för i såväl NJA 2010 s. 709 som NJA 2024 s. 150 besvaras av att ersättningen för det faktiska surrogatet erhålls. För undantagssituationer se NJA 2010 s. 709. Jag har diskuterat detta en del i Oulis, M., Värde ersättning vid återgång, Uppsala 2021, s. 303 ff., s. 337 ff., s. 518 ff.
Hänvisas från p. 6 (s. 464)
Här kan man tänka sig att det hela rör sig om en surrogationstanke. En sådan tanke finns uttryckligen i NJA 2010 s. 709. Problemet som då kan uppstå är att det ofta (men inte alltid) finns ett surrogat redan – betalningen. Frågan är vad som då utgör ”surrogatet” – den abstrakta värdeersättningen som kan erhållas i framtiden eller det faktiska surrogatet? Den ursprungliga frågan om bestämmandet av värdeersättningen har då på sätt och vis endast förflyttats ett steg så att samma fråga ska besvaras men nu inom ramen för ”vilket surrogat”. Det kan också ifrågasättas på vilket sätt den här riskfördelningstanken som Högsta domstolen ger uttryck för i såväl NJA 2010 s. 709 som NJA 2024 s. 150 besvaras av att ersättningen för det faktiska surrogatet erhålls. För undantagssituationer se NJA 2010 s. 709. Jag har diskuterat detta en del i Oulis, M., Värde ersättning vid återgång, Uppsala 2021, s. 303 ff., s. 337 ff., s. 518 ff.s. 465