Jämför till exempel Saras pengar NJA 2009 s. 500 och Independent II NJA 2014 s. 935.
Hänvisas från p. 4 (s. 437)
4.Ur äganderättsperspektivet handlar rättsgrundsfrågan i botten om huruvida mottagaren har gjort ett laga fång till medlen. Att någon mottar egendom genom överföring från ägaren (antingen det har skett oavsiktligt, avsiktlig men till följd av ett motivmisstag eller helt avsiktligt) är inte i sig tillräckligt för en ägander ättsövergång. Mottagaren får inte tillgodogöra sig medlen som sina egna. Ägaren har vindikationsrätt. Mottagaren kan visserligen förvärva äganderätt till medlen genom en sammanblandning med egna medel, men i så fall får mottagaren betala ersättning för den berövade vindikationsrätten. Om man vill skulle man kunna beteckna den ersättningsrätten som ett slags ersättning för obehörig vinst, vilket skulle knyta an till det kontinentaleuropeiska perspektivet liksom till den linje som HD var inne på i NJA 1999 s. 575. Men förmodligen skulle en sådan etikettering varken dra ifrån eller tillföra något. Varken vindikationsrätt eller ersättningsrätt föreligger dock om mottagaren har gjort ett laga fång till medlen. När det talas om rättsgrund är det ur detta perspektiv en rättsgrund för äganderättsövergången som avses. Rättsgrund föreligger om överföringen avsåg infriandet av en mottagarens fordran eller om mottagaren utifrån överförarens agerande hade fog för att tro att detta var avsikten. Även om en sådan rättsgrund inte föreligger kan mottagaren göra ett exstinktivt fång, utan lösenrätt för överföraren, om pengarna togs emot i befogad god tro, mottagaren i befogad god tro har inrättat sig efter betalningen, samt det efter en övergripande intresseavvägning är motiverat att medlen får behållas utan lösenplikt: läran om condictio indebiti.s. 437