Fast möjligen ska man förstå det som att HD i NJA 1994 s. 177 utgick från ett annat, öppnare perspektiv. I det fallet angav HD inte att det finns någon särskild huvudregel vid misstagsbetalReglerna om condictio indebiti tar sikte på fall där någon har betalat en skuld som inte fanns eller har betalat ett för stort belopp, allt i den felaktiga tron att det fanns en betalningsskyldighet. Betalningen har i dessa fall skett av misstag, dvs. utan rättslig grund. Huruvida en felaktig betalning har skett på grund av villfarelse eller ren felskrivning eller om en felaktig betalning har gjorts i samband med betalningsuppdrag eller betalningsförmedling är av underordnad betydelse. Avgörande är i stället om betalningen har skett utan rättsgrund och att ningar. Domstolen förklarade endast att det vid de traditionella condictio indebiti-situationerna uppkommer en fråga om betalaren har rätt att återfå misstagsbetalningen eller om betalningsmottagaren har rätt att behålla den. Därvid sades det bero på många olika faktorer, som kan skifta från fall till fall, vilket av de motstående intressena som förtjänar företräde. Man kan få intrycket att HD ansåg det vara en helt öppen fråga om en misstagsbetalning ska återgå eller stå kvar och att frågan får avgöras genom en skönsmässig bedömning. Referent i målet var justitierådet Lind, som tidigare hade förespråkat just ett sådant öppet förhållningssätt till condictio indebiti-läran i sitt tillägg till sin skiljaktiga mening i Stångåstaden NJA 1989 s. 224. En öppen helhetsvärdering av detta slag förefaller vara gällande rätt i Norge, se Rønning, Condictio indebiti, 2024, s. 14 ff. (Rønning själv, s. 147, förespråkar emellertid en något mera sluten systematik, med återgång som huvudregel och behållanderätt som undantagsregel.) betalningen inte utgör en disposition, dvs. en betalning där den betalande frivilligt väljer att betala oavsett om betalningsskyldighet faktiskt föreligger.39
Hänvisas från p. 1 (s. 412)
Fast möjligen ska man förstå det som att HD i NJA 1994 s. 177 utgick från ett annat, öppnare perspektiv. I det fallet angav HD inte att det finns någon särskild huvudregel vid misstagsbetalReglerna om condictio indebiti tar sikte på fall där någon har betalat en skuld som inte fanns eller har betalat ett för stort belopp, allt i den felaktiga tron att det fanns en betalningsskyldighet. Betalningen har i dessa fall skett av misstag, dvs. utan rättslig grund. Huruvida en felaktig betalning har skett på grund av villfarelse eller ren felskrivning eller om en felaktig betalning har gjorts i samband med betalningsuppdrag eller betalningsförmedling är av underordnad betydelse. Avgörande är i stället om betalningen har skett utan rättsgrund och att ningar. Domstolen förklarade endast att det vid de traditionella condictio indebiti-situationerna uppkommer en fråga om betalaren har rätt att återfå misstagsbetalningen eller om betalningsmottagaren har rätt att behålla den. Därvid sades det bero på många olika faktorer, som kan skifta från fall till fall, vilket av de motstående intressena som förtjänar företräde. Man kan få intrycket att HD ansåg det vara en helt öppen fråga om en misstagsbetalning ska återgå eller stå kvar och att frågan får avgöras genom en skönsmässig bedömning. Referent i målet var justitierådet Lind, som tidigare hade förespråkat just ett sådant öppet förhållningssätt till condictio indebiti-läran i sitt tillägg till sin skiljaktiga mening i Stångåstaden NJA 1989 s. 224. En öppen helhetsvärdering av detta slag förefaller vara gällande rätt i Norge, se Rønning, Condictio indebiti, 2024, s. 14 ff. (Rønning själv, s. 147, förespråkar emellertid en något mera sluten systematik, med återgång som huvudregel och behållanderätt som undantagsregel.) betalningen inte utgör en disposition, dvs. en betalning där den betalande frivilligt väljer att betala oavsett om betalningsskyldighet faktiskt föreligger.39s. 414