5 · Sammanfattning och diskussion

1.Domen från HD är välskriven, pedagogiskt utformad och utgör ett välkommet bidrag till den praxis som börjat byggas runt proportionalitetsprincipen och hur den mer konkreta proportionalitetsbedömningen kan eller ska genomföras. Det kan dock konstateras att mycket kring principens tillämpning återstår att bringa klarhet i, och det ligger i rättsutvecklingens riktning att fler rättsfall med hög sannolikhet kommer följa såväl för PBL-situationen specifikt som för fastighetsrätten i allmänhet. Proportionalitetsprincipen är, som konstaterats på andra håll, såväl på frammarsch som i sin linda och mycket ligger fortfarande framför oss.s. 932

2.I Åkers Runö är ett återkommande tema i domskälen att ägarens legitima förväntningar har stor betydelse för proportionalitetsbedömningen. HD använder inte benämningen explicit, men gjorda beskrivningar i domskälen antyder att det är denna man haft som förebild. Vad som utgör ägarens legitima förväntningar i ett enskilt fall är dock även det svårt att säga något mer konkret om, det beror på omständigheterna. Tillvägagångssättet torde dock normalt vara att domstolen har att identifiera faktorer och använda sig av bakomliggande värderingar som gör det möjligt att koppla ihop förväntningarna med någon av dessa mer konkreta parametrar och utifrån dessa bygga upp en rättslig argumentation som pekar i riktning mot att ägaren haft legitima förväntningar för att ett visst enskilt intresse ska bestå över tid. Även mer renodlade skälighetsaspekter torde här kunna spela en mer avgörande roll för vad som anses utgöra en legitim förväntning.s. 932

3.Förlusten av den potentiella byggrätten enligt den äldre planen, och som var outnyttjad, är ett mycket bra exempel på där ägaren normalt inte har någon legitim förväntning av att få behålla byggrätten obegränsat i tiden. Att ägaren saknar sådana förväntningar kan primärt förklaras av PBL:s systematik om att rättigheter och dess ekonomiska värde är skyddade mot (för ägaren) negativa förändringar under genomförandetiden. Dessa garantier gäller dock enbart under genomförandetiden och när den har löpt ut framgår det tydligt av PBL:s bestämmelser att kommunen kan göra ändringar eller anta nya planer som innebär att rättigheter som inte utnyttjats går förlorade för ägaren. Har ägaren inte agerat i tid får han eller hon skylla sig själv.s. 932

4.Noterbart är att HD, trots det nyss sagda om PBL:s systematik, öppnar upp för att det kan finnas undantagssituationer där förlust av dessa byggrätter kan innebära ett oproportionerligt ingrepp. Det torde dock, som HD säger, vara fråga om ”tämligen särpräglade omständigheter” som gör att dessa förluster ska ges någon avgörande betydelse. Vad det kan vara fråga om går HD inte närmare in på, men det torde som i andra liknande fall vara fråga om bl.a. att ägaren är utan skuld till skadans uppkomst och vara något som inträffar utan ägarens kontroll. Vidare kan man även tänka sig att den drabbade kan ha inrättat verksamheter, byggnader och annan markanvändning, antingen på den aktuella fastigheten eller i dess direkta närhet, där man antagit att byggrätterna skulle kunna utnyttjas i framtiden på ett sätt som så att säga kopplar samman dessa med varandra. Det går alltså att tänka sig att förlusten av en outnyttjad byggrätt, sett till dessa typer av faktorer, skulle få orimliga konsekvenser för det enskilda intresset om förlusten kombinerade med dessa faktorer drabbar den enskilde mycket hårt.s. 933

5.En annan aspekt från domen är ersättningsfrågan när pågående markanvändning blir planstridig. Byggrätten för fysiskt anbragda byggnader är normalt skyddad genom byggnadens fysiska existens och detta oavsett om den blir planstridig enligt en ny detaljplan. Om byggnaden förstörts eller rivs av ägaren, och bygglov nekas för ett återuppförande, är ägaren normalt garanterad att få ersättning för den ekonomiska skadan. Om och hur stort toleransavdrag som eventuellt ska göras är något oklart, men oaktat detta ger ersättningsbestämmelsen trygghet till ägaren för byggrättens ekonomiska värde. Rätten till ersättning bidrar dessutom sannolikt till att pågående markanvändning kan ändras i en befintlig plan; risken är annars att en detaljplan som innebär sådana förluster för det enskilda intresset inte befinns vara proportionerliga. Ersättningen bidrar alltså till att detaljplanerna uppnår en rimlig balans, vilket fallet riskerar att inte bli om det ekonomiska värdet av en utnyttjad byggrätt går förlorad vid exempelvis en brand eller dylik olycka. En sådan ordning skulle alltså innebära en orimligt stor ekonomisk risk samt risktagande för enskilda personer, och dessutom göra fastigheten betydligt svårare att avyttra genom en försäljning. Inledningsvis till artikeln dryftades idén om rättsutvecklingen kring proportionalitetsprincipen och rätten till ersättning med stöd av en allmän princip enligt 2 kap. 15 § RF även kan tänkas ha spillt över till att omfatta situationen med planskador enligt PBL. Det bör framhållas att området utgör mycket osäker terräng och att det kommande enbart är rudimentära spekulationer.s. 933

6.Oaktat det överhängande spekulationsinslaget går det inte att helt ignorera att rättsutvecklingen innebär att ersättning vid brist på proportionalitet under vissa förutsättningar numer kan utdömas direkt med stöd av egendomsskyddet. Det har skett i Gränsälvsfiskarnas förlust NJA 2014 s. 332 och vid Tjäderspelet i Malsättra NJA 2023 s. 291. Dessa situationer rörde dock rådighetsinskränkningar, som är särskilt reglerade i egendomsskyddet och dessutom berördes särskilt i förarbetena till 2 kap. 15 § RF och av HD i dessa två domar, vilket gör att det inte finns någon direkt och tydlig koppling gentemot situationen med planskador, och det finns även väsentliga skillnader som vi ska återkomma till nedan.s. 934

7.Steget torde dock inte vara allt för långt till att utsträcka denna allmänna princip om rätt till ersättning till andra typer av angränsande situationer. Planskador är trots reservationerna i det föregående en sådan näraliggande situation och det kan noteras att vissa typer av planskador redan faller in under 2 kap. 15 § 2 st. RF. Kvalifikationsgränserna i andra stycket om att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del och betydande skada i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten finns även i PBL:s regler.s. 934

8.Proportionalitetsfrågan handlar dock inte primärt om andra stycket i egendomsskyddet utan istället det första stycket och mer konkret skrivelsen om att ingrepp i äganderätten enbart kan ske för s.k. angelägna allmänna intressen. Vad som på en detaljnivå är ett angeläget allmänt intresse är något oklart och kan nästintill diskuteras i oändlighet, men bestämmelsen knyter an till EKMR och proportionalitetsprincipen. För att avgöra om ett ingrepp i äganderätten går att genomföra med tvång fordras alltså att ingreppet är proportionerligt enligt 2 kap. 15 § 1 st. RF. Även skador från den fysiska planeringen måste uppfylla detta krav.s. 934

9.Här är den (mycket) spekulativa frågan om ett kommande steg i rättsutvecklingen kring proportionalitetsprincipen och PBL möjligen kan vara att den allmänna principen om rätt till ersättning i vissa fall även kommer omfatta planskador som är mycket betungande för fastighetsägaren att bära, men detaljplanen är mycket nödvändig att anta från ett samhällsperspektiv.s. 934

10.Thomas Kalbro har argumenterat, dock utan att blanda in egendomsskyddet, för att en sådan ersättningsmässig förändring bör ske lagstiftningsmässigt eftersom nuvarande utformning enligt Kalbro utgör ett systemfel, främst genom att nuvarande utformning inte tillåter att samhällsekonomiskt önskvärda detaljplaner kan antas om skadan för den enskilde är för stor. I frånvaro av ersättningsmöjlighet uppkommer alltså ett effektivitetsproblem. Planerna går inte heller att genomföra utan att ersättning utgår eftersom det skulle ge upphov till ett rättviseproblem då skadorna inte är proportionerliga utan ersättning. En ersättningsregel kan därför innebära en kompromiss mellan dessa två problem och göra oproportionerliga ingrepp proportionerliga, vilket innebär att samhällsekonomiskt nödvändiga detaljplaner, som dock har en stor negativ påverkan på vissa enskilda intressen, skulle kunna antas och genomföras. Samhällsekonomiskt finns sannolikt mycket att tjäna på en sådan förändring, vilket är något som framhålls av Kalbro.s. 934

11.Kalbros förslag är (övergripande) att till 2 kap. 1 § PBL införa en rätt till ersättning som träder i kraft vid skador som är mycket betungande för den enskilde att bära utan ersättning samtidigt som den aktuella detaljplanen som skadorna härrör från är nödvändig att genomföra från ett samhällsperspektiv. Den föreslagna ersättningsregeln garanterar dock inte ersättning för alla typer av planskador, utan skadan måste vara kvalificerad sett till ett antal kriterier. Enbart skador av en viss magnitud som föreligger tillsammans med vissa andra förutsättningar bör alltså vara kvalificerade för ersättning. Kvalifikationsgränsen kan vidare utformas på många olika sätt, men en förebild skulle kunna vara influensregeln i 4 kap. 2 § ExL, reglerna om miljöskada i 32 kap. miljöbalken och kvalifikationsgränserna vid rådighetsinskränkningar.s. 935

12.Det går alltså på goda grunder att hävda att dagens utformning av reglerna för planskada och proportionalitet inte är optimal från samhällsnyttosynpunkt. Frågan är då om domstolarna med stöd av 2 kap. 15 § RF och den allmänna rätten till ersättning i vissa fall skulle kunna vinna tillämpning vid dessa typer av situationer? Det som talar för en sådan beskriven rättsutveckling i framtida praxis är exempelvis att egendomsskyddet och proportionalitetsprincipen inte enbart fått stort genomslag i svensk rätt, utan även att dessa har utgjort grunden för HD:s rättsskapande inom bl.a. fastighetsrätten, men även den bredare ersättningsrätten. Proportionalitetsprincipen innehåller även ett nödvändighetskrav, som indirekt berörts av HD i Gränsälvsfiskarnas förlust NJA 2014 s. 332. I fallet gör HD följande uttalande: För transparensen skull ska sägas att en omständighet, som var av avgörande betydelse i NJA 2014 s. 332 och för HD:s slutsatser, var att det aktuella ingreppet saknade ersättningsregler i vanlig lag och att detta var en bidragande orsak till att ersättning ansågs behöva utdömas direkt med stöd av RF för att göra ingreppet proportionerligt. Situationen i PBL är något annorlunda eftersom det finns en proportionalitetsprincip, och även andra avvägningsregler, som tydligt anger att det måste finnas en rimlig balans mellan motstående intressen. Lagstiftaren har här valt att inte införa någon rätt till ersättning; är detaljplanen inte proportionerlig (i frånvaro av ersättning) ska den inte antas. Detta kan sägas tala emot att rättsutvecklingen kommer ta en riktning där domstolen med stöd av RF utdömer ersättning vid detaljplaner som har stor negativ påverkan på enskilda intressen. Även om systemet enligt vissas uppfattningar är dåligt utformat, och är i otakt med övriga delar av fastighetsrätten, är det inte särskilt otydligt vad som gäller ersättningsmässigt – ingen ersättning ska utgå – och PBL innehåller även avvägningsmekanismer som tydligt tar hänsyn och ger skydd till det enskilda intresset.s. 935

13.Om proportionalitetsprincipen genom HD:s rättsskapande kommer utvecklas till att även omfatta ersättning för planskador återstår att se. Förevarande redogörelse om det eventuella förhållandet till planskador är förvisso mycket rudimentär och orienterar sig i allmänhet på en outvecklad nivå. Mycket mer går att säga och utveckla om argumenten såväl för som emot en sådan tillämpning av proportionalitetsprincipen, men av utrymmesskäl går jag inte djupare i före varande artikel. Förhoppningsvis har dock ett frö såtts för vidare tankeverksamhet kring proportionalitetsprincipen i denna kontext, och situationen med planskador från detaljplan har fått en uppmärksamhet som den förtjänar.s. 936