Stycket

3.I fallet NJA 1982 s. 691, som handlade om överlåtelse av tomträtt, var det köpeskillingen som skiljde sig åt mellan de olika handlingarna, och köpebrevet ansågs vara den slutgiltiga överenskommelsen. Enligt Grauers kan köpebrevet ses som en slutgiltig uppgörelse mellan parterna beträffande köpeskillingen. Skillnaden mellan detta fall och det senare fallet från 2016 är, att köpekontraktet har företräde om innehållet i handlingarna skiljer sig åt, men om det kan visas att köpebrevet uttrycker en gemensam partsvilja så blir det köpebrevets innehåll som får vara utgångspunkt, så länge det uppfyller formkraven. Ett köpebrev som inte uppfyller formkraven har inte verkan som köpehandling, men kan eventuellt fungera som kvitto på erlagd köpeskilling.s. 390