Begreppsbildningen diskuteras bl.a. av N. Arvidsson (2010) s. 240 f. Högsta domstolen har vid något tillfälle betecknat enkla obligatoriska regler som ”fakultativa”. Se Kamelian NJA 2013 s. 117 p. 14 och p. 18.
Hänvisas från p. 11 (s. 165)
11.En aktiebolagsrättslig regel kan vara tvingande i den meningen att bolaget inte genom att ändra bolagsordningen kan åstadkomma avvikelser från den. Sådana regler inskränker bolagsordningsfriheten och omöjliggör för bolaget (stämman) att sätta dem ur spel med verkan för framtida beslut och åtgärder av det slag som reglerna utpekar. För att inte blanda samman sådana regler med tvingande regler inom avtalsrätten betecknas de ibland som obligatoriska. Aktiebolagsrättsliga regler som inte är obligatoriska kan betecknas som fakultativa. Sådana regler kan alltså sättas ur spel genom bolagsordningen. Om det sker kommer bolagsordningen också att ”träda i reglernas ställe” och på så sätt generellt förändra de bolagsinterna ”spelreglerna” för framtida beslut och åtgärder. Men vid en närmare betraktelse kan obligatoriska regler delas in i två grupper, beroende på om de är tvingande även i den meningen att aktieägarna inte genom samtycken kan åstadkomma att konkreta beslut eller åtgärder som strider mot dem blir tillåtna (rättsenliga). Om aktieägarna inte genom samtycken kan disponera över reglerna på detta sätt kan reglerna betecknas som absolut obligatoriska. Sådana regler omfattas varken av bolagsordningsfriheten eller samtyckesprincipen. Obligatoriska regler som inte är absolut obligatoriska kan i stället benämnas enkla obligatoriska regler. Dessa regler omfattas alltså av samtyckesprincipen, trots att de inte kan sättas ur spel genom bolagsordningen.s. 165