Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten*1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2013 s. 117
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2013 s. 117
BibTeX
@misc{nja-2013-s-117,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2013 s. 117}},
year = {2013},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
18 hänvisningar i 7 artiklar · 18 stycken/fotnoter
Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten4 hänvisningar
- Hur allmänna rättsprinciper uppkommer och bör tillämpas är en intressant fråga som behandlas av bl.a. Taxell, L.E., Avtal och rättsskydd, Åbo akademi 1972, s. 73–82, Dworkin, Taking Rights Seriously, s. 39–63, Holm, A., Den avtalsgrundade lojalitetsplikten — en allmän rättsprincip, Linköpings universitet 2004, s. 199–222 och Schultz, M., ’Hur skapas en allmän rättsprincip? Exemplet obehörig vinst’, i Lindskog, S. m.fl., (red.) Festskrift till Jan Kleineman, Jure 2021, s. 737–760. Att Högsta domstolen erkänner allmänna rättsprinciper vid sidan av lagregler framgår bl.a. av NJA 2013 s. 117, där domstolen konstaterar att lojalitetsplikten utgör en allmän rättsprincip samt av NJA 2016 s. 962, där den icke-lagstadgade omsorgsplikten bekräftas. Förekomsten av en kontraktuell lojalitetsplikt bekräftas vidare i t.ex. NJA 2017 s. 203, NJA 2017 s. 1195, NJA 2021 s. 943 och NJA 2022 s. 3.
- Se bl.a. prop. 1975:103 s. 541, Munukka, J., Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure 2007, s. 312 f., Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten, s. 151, Nial, H., Om aktiebolag enligt lagen den 14 september 1944: översiktlig framställning för praktiskt bruk jämte formulär och lagtext, Norstedts 1947, s. 96 och Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO), kommentaren till 1 kap., avsnitt 4.4.2. Lindskog framhåller att omständigheterna i ett enskilt fall visserligen kan vara sådana att en lojalitetsplikt ändå föreligger och nämner att det då bör röra sig om ägarledda bolag. En lojalitetsplikt innebär vissa begränsningar för den part som omfattas av den, t.ex. i form av viss konkurrensbegränsning. I den mån en aktieägare saknar inflytande över och insyn i verksamheten är risken för skada på grund av intressekonflikter begränsad och det kan då inte vara motiverat ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att begränsa en sådan aktieägares förehavanden på olika sätt. Det står däremot klart att styrelseledamöter och verkställande direktören har en omfattande lojalitetsplikt, se t.ex. NJA 2013 s. 117, NJA 2016 s. 962 och Östberg, J. Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, Jure 2016, s. 151–155.
- Se t.ex. NJA 2013 s. 117, NJA 2016 s. 962, Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt, s. 145–287 och Svernlöv, C., Ansvarsfrihet — Dechargeinstitutet i svensk aktiebolagsrätt, 3 uppl. Norstedts Juridik 2022, s. 181–185.
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2011–20206 hänvisningar
- NJA 2013 s. 117. HD har sålunda klargjort att styrelseledamöterna (i rättsfallet anförs det dock att styrelsen är syssloman, se vidare referatet nedan) och likvidatorn är sysslomän (se även NJA 2016 s. 962) och att de har en lojalitetsplikt och en omsorgsplikt. Vidare har det klargjorts att associationens intresse ska förstås som samtliga (befintliga) medlemmars intresse.
- NJA 2013 s. 117, NJA 2015 s. och NJA 2019 s. 587.
- Se t.ex. NJA 1981 s. 1117 och NJA 2013 s. 117.
Det civilrättsliga i svensk inkomstskatterätt1 hänvisning
Svensk rättspraxis i associationsrätt 2001–20101 hänvisning
Associationsrättsligt samtycke och skadestånd4 hänvisningar
- Fram tills helt nyligen var det emellertid oklart hur samtyckesprincipen förhåller sig till associationens rätt till skadestånd för skador som orsakats av beslut som samtliga medlemmar samtyckt till. NJA 2013 s. 117 har i detta hänseende klarlagt bilden. Närmare bestämt följer av rättsfallet att associationens rätt till skadestånd av aktörer är nödvändigt villkorad av att inte samtliga associationsmedlemmar samtyckt till det skadebringande beslutet B. Har samtliga medlemmar samtyckt till B uppstår således ingen skadeståndsfordran för associationen. Av det skälet finns inte heller någon fordran som skulle kunna göras gällande i händelse av att associationen senare går i konkurs eller genomgår medlemsväxlingar, t.ex. genom förvärv av aktier i ett aktiebolag. Högsta domstolens ställningstagande har stor principiell betydelse för associationsrätten dels som ett klargörande av att samtliga medlemmars samtycke även sätter det s.k. interna skadeståndsansvaret ur spel, dels som en uttrycklig bekräftelse av det traditionella synsättet att associationsintresset uttömmande består av intressen hos dem som vid varje given tidpunkt är medlemmar i associationen.
- 3.1 Allmänt Samtyckesprincipen tar som ovan framgått hänsyn till aggregerade effekter och förmår på så sätt även förklara det slags ”kollektiva” verkningar som troligen inspirerat namnet SAS-principen. Däremot är det svårare att uttala sig om samtyckesprincipen legitimerar några slutsatser med avseende på frågan om samtycken påverkar (eller inte påverkar) associationens rätt till skadestånd. 3.2 Kamelianfallet 3.2.1 Allmänt Hur samtyckesprincipen förhåller sig till associationens rätt till skadestånd diskuteras uttryckligen i NJA 2013 s. 117. Omständigheterna i målet var som följer. A, B och C ägde ett aktiebolag (härefter: aktiebolaget) och bildade även en bostadsrättsförening (vid namn av Kamelian 1; härefter: föreningen) som A, B och C ensamma blev medlemmar och styrelseledamöter i. Aktiebolaget sålde en fastighet till föreningen och mellan parterna ingicks även ett entreprenadavtal avseende uppförandet av byggnader på den aktuella fastigheten. Enligt en överenskommelse vid en viss tidpunkt T mellan aktiebolaget och föreningen ändrades utförandet i för entreprenören/aktiebolaget kostnadssänkande riktning utan att någon prisjustering företogs. Efter det att andra medlemmar inträtt i föreningen väckte föreningen en skadeståndstalan mot A, B och C under påstående av att de genom sitt agerande vid T uppsåtligen eller vårdslöst skadat föreningen i egenskap av dess styrelseledamöter. A, B och C invände bl.a. att något skadeståndskrav inte kunde göras gällande, eftersom samtliga medlemmar i föreningen (dvs. A, B och C själva) samtyckt till föreningsbeslutet (styrelsebeslutet) att inte företa någon prisjustering. Med stöd av 56 kap. 13 § RB beslutade tingsrätten att hänskjuta följande fråga till Högsta domstolen: Kan föreningens anspråk på skadestånd av A, B och C göras gällande trots att samtliga medlemmar i föreningen samtyckt till det påstått skadebringande beslutet?
- I likhet med de omständigheter som var uppe till bedömning i NJA 2013 s. 117 har analysen hitintills fokuserat på situationer där samtycke till ett beslut föreligger vid beslutstidpunkten. Men slutsatserna blir i sak identiska i situationer där samtycke ges efter beslutstidpunkten. Samtyckesprincipen medför inte bara att medlemmar kan eliminera sina rättigheter med avseende på förestående associationsbeslut, utan även ifråga om tidigare fattade och eventuellt redan verkställda beslut. I det senare fallet medför samtycket att den eventuella externa skadeståndsfordran som uppkommit för den samtyckande medlemmen upphör att gälla. På motsvarande sätt upphör associationens eventuella skadeståndsfordran att gälla om samtliga medlemmar i efterhand samtycker till det skadebringande beslutet.