1.I sak är det knappast någon skillnad mellan resultatet av en bedömning av vad en mottagare har fog för att uppfatta och vad den borde — eller snarare inte borde — uppfatta. Skillnaden ligger i stället i utgångspunkten för bedömningen.s. 471
2.Om bedömningen utgår från den rättshandlandes misstag är det naturligt att frågan ställs om mottagaren borde ha insett misstaget. Den rättshandlandes uppfattning ges företräde framför varje uppfattning — tolkning — som ryms inom detta ”borde”. Av det följer — gåvor ibland undantagna — att mottagarens uppfattning ges företräde om den inte ryms inom detta ”borde”.s. 471
3.Om bedömningen i stället utgår från mottagarens uppfattning är det naturligare att frågan ställs om uppfattningen är befogad. När så är fallet — när mottagaren inte borde ha förstått att den rättshandlande avsåg något annat — ges uppfattningen företräde framför den rättshandlandes uppfattning.s. 471
4.Kvar att bedöma är då vad som ligger i de små orden ”fog” och ”bör”. Åtminstone ”bör” skulle kunna avse ett beviskrav, som i så fall rimligtvis skulle vara lägre än såväl ”inse” — som torde behöva styrkas — som ”måste inse”, som anses medföra en begränsad bevislättnad i förhållande till den närmast omöjliga uppgiften att styrka en motparts faktiska insikt. Vad HD i Suterränghuset på Ekerö (NJA 2021 s. 353) p. 11 angav om beviskrav antyder emellertid att det egentligen inte finns någon skillnad i beviskrav mellan att vetskap om en omständighet skall styrkas, att den bara måste anses föreligga, eller att det räcker om en part bara borde ha uppfattat omständigheten: Om näringsidkaren gör gällande att reklamation har skett för sent med hänvisning till att konsumenten hade märkt felet tidigare än vad han eller hon har uppgett, ligger bevisbördan för att så har varit fallet på näringsidkaren. Beviskravet bör vara det som normalt gäller i tvistemål. Någon gång kan det finnas bevisning rörande konsumentens subjektiva kännedom om felet. I normalfallet blir det emellertid fråga om en objektiverad bedömning. Vid en sådan får bl.a. felets karaktär och omfattning betydelse. Om omständigheterna objektivt sett är sådana att det framstår som mer eller mindre uteslutet att konsumenten efter en viss tidpunkt var okunnig om felet, får kunskap om felet anses ha förelegat från den tidpunkten. Med ”bör” kan emellertid också avses en objektiv norm. Detsamma gäller ”fog”. Man bör — och har fog för att — uppfatta kommunikation på ett sätt som svarar mot hur andra personer skulle uppfatta den. Det gäller åtminstone om dessa andra personer har samma förutsättningar för sin uppfattning som den faktiska mottagaren har. Beviskravet — i den mån någon bevisning alls behövs, eftersom det snarare är fråga om en rättslig bedömning — är i så fall rimligtvis att omständigheten skall styrkas, men bevistemat är inte längre insikt utan i stället vad dessa andra personer skulle ha insett.s. 471
5.En sådan norm uttrycks i art. 8 CISG, liksom i art. 4.2 Unidroit Principles. Mottagarens (påstådda) uppfattning skall för att tillmätas betydelse svara mot den uppfattning som en förnuftig person av samma slag som mottagaren skulle ha haft under motsvarande omständigheter. Sådana uppfattningar är befogade — ryms inom vad som inte borde ha uppfattats — medan övriga uppfattningar är obefogade. Art. 8 CISG (1) For the purposes of this Convention statements made by and other conduct of a party are to be interpreted according to his intent where the other party knew or could not have been unaware what that intent was.s. 472
6.(2) If the preceding paragraph is not applicable, statements made by and other conduct of a party are to be interpreted according to the understanding that a reasonable person of the same kind as the other party would have had in the same circumstances.s. 472
7.(3) In determining the intent of a party or the understanding a reasonable person would have had, due consideration is to be given to all relevant circumstances of the case including the negotiations, any practices which the parties have established between themselves, usages and any subsequent conduct of the parties. Art. 4.2 Unidroit Principles (Interpretation of statements and other conduct)s. 472
8.(1) The statements and other conduct of a party shall be interpreted according to that party’s intention if the other party knew or could not have been unaware of that intention.s. 472
9.(2) If the preceding paragraph is not applicable, such statements and other conduct shall be interpreted according to the meaning that a reasonable person of the same kind as the other party would give to it in the same circumstances.s. 472