Rättsfall

NJA 2021 s. 353

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2021 s. 353

BibTeX

@misc{nja-2021-s-353,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2021 s. 353}},
  year         = {2021},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 4 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Tolkning av avtal, andra rättshandlingar och annan kommunikation1 hänvisning

Jon Kihlman · SvJT 2026 s. 463–479 · 1 ställe

Kvar att bedöma är då vad som ligger i de små orden ”fog” och ”bör”. Åtminstone ”bör” skulle kunna avse ett beviskrav, som i så fall rimligtvis skulle vara lägre än såväl ”inse” — som torde behöva styrkas — som ”måste inse”, som anses medföra en begränsad bevislättnad i förhållande till den närmast omöjliga uppgiften att styrka en motparts faktiska insikt. Vad HD i Suterränghuset på Ekerö (NJA 2021 s. 353) p. 11 angav om beviskrav antyder emellertid att det egentligen inte finns någon skillnad i beviskrav mellan att vetskap om en omständighet skall styrkas, att den bara måste anses föreligga, eller att det räcker om en part bara borde ha uppfattat omständigheten: Om näringsidkaren gör gällande att reklamation har skett för sent med hänvisning till att konsumenten hade märkt felet tidigare än vad han eller hon har uppgett, ligger bevisbördan för att så har varit fallet på näringsidkaren. Beviskravet bör vara det som normalt gäller i tvistemål. Någon gång kan det finnas bevisning rörande konsumentens subjektiva kännedom om felet. I normalfallet blir det emellertid fråga om en objektiverad bedömning. Vid en sådan får bl.a. felets karaktär och omfattning betydelse. Om omständigheterna objektivt sett är sådana att det framstår som mer eller mindre uteslutet att konsumenten efter en viss tidpunkt var okunnig om felet, får kunskap om felet anses ha förelegat från den tidpunkten. Med ”bör” kan emellertid också avses en objektiv norm. Detsamma gäller ”fog”. Man bör — och har fog för att — uppfatta kommunikation på ett sätt som svarar mot hur andra personer skulle uppfatta den. Det gäller åtminstone om dessa andra personer har samma förutsättningar för sin uppfattning som den faktiska mottagaren har. Beviskravet — i den mån någon bevisning alls behövs, eftersom det snarare är fråga om en rättslig bedömning — är i så fall rimligtvis att omständigheten skall styrkas, men bevistemat är inte längre insikt utan i stället vad dessa andra personer skulle ha insett.Vad en mottagare har fog för eller bör uppfatta · p. 4 · s. 471

Den reklamationspliktigas (faktiska) insikt om avtalsbrottet — bevisfrågor och innebörd1 hänvisning

Jakob Andersson · SvJT 2024 s. 113–123 · 1 ställe

De flesta lagregler om reklamation vid fel i prestation och liknande anger att den principiella startpunkten börjar löpa vid den reklamationspliktigas faktiska insikt eller ”bort inse-insikt”. Andra avtalsbrott, särskilt vid dröjsmål, kräver ibland faktisk insikt för att fristen ska börja löpa. Vad som gäller utanför det lagreglerade området finns det olika uppfattningar om. Inom frågeställningen om reklamationsfristens principiella startpunkt uppstår följaktligen frågan vad som närmare bestämt ligger i begreppen ”bort inse” respektive ”insett”. I den här artikeln diskuteras det senare, mot bakgrund av HD:s slutsatser i ”Suterränghuset på Ekerö” NJA 2021 s. 353.Inledning · p. 5 · s. 114

Mindre reklamationsplikt — mer ”allmän passivitetsverkan”?1 hänvisning

Jakob Andersson · SvJT 2022 s. 386–399 · 1 ställe

Jfr ”Suterränghuset på Ekerö” NJA 2021 s. 353 p. 11.fotnot 40 · s. 397

Nackdelarna med att använda utbytbara vaga begrepp1 hänvisning

Lars Heuman · SvJT 2022 s. 62–97 · 1 ställe

NJA 2018 s. 266 p. 24. I NJA 2021 s. 353 ”Suterränghuset på Ekerö” uttalas under p. 18.:”Prisavdrag syftar i allmänhet till att återställa balansen mellan den felaktiga prestationen och det vederlag som ska betalas. Prisavdraget åstadkommer en sådan utjämning genom att värderelationen mellan prestationerna efter prisavdraget blir densamma som enligt det ursprungliga avtalet. (Jfr bl.a. ”Högskoleavgiften” NJA 2018 s. 266 p. 24, ”Badrummet i radhuset” NJA 2020 s. 951 p. 43 och prop. 1989/90:89 s. 126.) Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 164.”fotnot 104 · s. 86