Stycket

5.Efter 1998 års lagändring följde två avgöranden från Högsta domstolen som närmast medförde en presumtion för att gemensam vårdnad var till barnets bästa även i det enskilda fallet. Högsta domstolen uttalade i NJA 1999 s. 451 att ensam vårdnad endast skulle bli utfallet om någon särskild omständighet talade mot gemensam vårdnad. Vidare uttalade domstolen i NJA 2000 s. 345 att ensam vårdnad endast var ett alternativ när föräldrarna hade en så djupgående konflikt att de inte kunde samarbeta kring frågor om barnet. I det sistnämnda avgörandet ansågs pappan fortsatt som en lämplig vårdnadshavare, trots att han var dömd för misshandel av mamman och misshandeln hade ägt rum i anslutning till en överlämning efter ett umgängestillfälle. Ryrstedt kritiserade Högsta domstolens resonemang och ifrågasatte om det någonsin kunde vara till ett barns bästa att ha umgänge med en förälder som boendeföräldern levde i befogad rädsla för. Hennes analys var före sin tid och 2006 genomfördes en ändring av FB vars syfte delvis var att åstadkomma en uppstramning av den rättspraxis som Ryrstedt cirka sex år tidigare hade kritiserat. Lydelsen i 6 kap. 5 § andra stycket FB ändrades och det tydliggjordes att domstolen särskilt skulle beakta föräldrarnas förmåga att samarbeta kring frågor som rörde barnet. I propositionen till 2006 års ändring konstaterade regeringen att det finns lägen när det inte är till barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad och att gemensam vårdnad förutsätter att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. I propositionen lyftes dock gemensam vårdnad fram som en särskilt bra vårdnadsform. Regeringen uttryckte exempelvis följande. Enligt regeringens uppfattning är gemensam vårdnad ett viktigt inslag i en önskvärd utveckling mot en starkare betoning av barnets intressen. Gemensam vårdnad har spelat en stor roll när det gäller att utöka möjligheterna för barn att få tillgång till båda sina föräldrar och att i vid bemärkelse främja barnets bästa. Syftet med gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Ett gemensamt rättsligt ansvar kan ofta bidra till detta. Sedan den 1 juli 2021 har domstolar kunnat besluta om gemensam vårdnad även när båda föräldrarna motsätter sig det. I propositionen till 2021 års ändring framgår tydligt att ändringen inte syftade till att närma sig en ordning där gemensam vårdnad åter framstår som en presumtion. I stället skulle ändringen tydliggöra att barnets bästa är avgörande för frågor om vårdnad, boende och umgänge. Till skillnad från propositionerna till 1998 och 2006 års ändringar uttryckte regeringen inget om att gemensam vårdnad ofta är bäst för barn. Även om domstolarna fick en mer omfattande behörighet att besluta om gemensam vårdnad motiverades alltså ändringen inte med påståenden om att gemensam vårdnad som utgångspunkt är en bättre vårdnadsform än ensam vårdnad.s. 114